Faxe & friends

Jag har haft hästledigt och åkt och hälsat på min kära släkt. Vi ses tråkigt nog mycket sällan. Min morbror är den som lagt grunden till mitt hundintresse så självklart skulle hunden Leo följa med och hälsa på. Mina föräldrar har ett litet sommarhus intill vattnet och på andra sidan viken bor morbror så det är bara att knalla över isen när det är vinter. Eftersom jag inte varit aktiv isvandrare på ett decennium..nä det är nog mer...så ville jag att min morbror skulle följa med. Han är en klippa att hålla sig i när man inte känner sig direkt modig. Han berättade att de hade paddlat kajak på nyårsafton! Själv hade jag min kajakvurpa färskt i minnet. Det är många år sedan nu men jag insåg redan då vitsen med att kunna göra hela eskimåsvängar och inte halva även om det är sommarvärme och inte mitt i vintern. Bästa, bästa, BÄSTA morbror hade naturligtvis med torra kläder i en plastpåse i sin egen kajak så det enda som avslöjade min simtur mot stranden var att håret var blött när vi kom hem. :-) Nu var det i alla fall hundpromenad på isen som var aktuellt och det var underbart trevligt. Leo var GLAD!

Jag hade hunnit vara borta i två dagar när hästvakten ringer och säger att Frej var helt galen. Han hade galopperat fram och tillbaka i hagen ända sedan vi lämnade honom och dessutom sprungit genom staketet, halkat på asfalten, trillat omkull, sprättat upp täcket och skaffat sig en brännskada på bogen. Hon kunde inte kolla om han blivit halt för det gick inte att leda honom. Han bara drog iväg och hon hängde efter som en liten tyglapp.

Både Opus och Frej härjade i stallet och sparkade inredning och väsnades så de fick knappt stå inne alls. De hade blivit skvatt galna över en dag och hon undrade om de brukade vara så.

Öh. Nä. (?)

Grannarna hade vallfärdat till hennes gård och frågat om hon köpt nya hästar för absolut ingen hade lyckats undvika att Frej hade anlänt. Han hade gastat konstant i två dygn. Hästvakten talade vänligt men bestämt om att hästarna INTE var hennes...
Guuud så pinsamt. Sådär ja. God reklam för fjordhästen...njae.

Nåväl, de lugnade sig tydligen mot slutet av veckan. Opus har blivit riden även om det har varit en smula ostyrigt vad jag förstår. Han har stegrat och rejsat och varit "pigg" som hästvakten uttrycker det med glimten i ögat. Frej har hon inte ens suttit upp på. Hon skulle rida med sin mamma någon dag med Frej har haft kvarsittning hela veckan så det var Opus som fick röra på fläsket. Opus är lycksalig och det enda han pratar om nu är att han travade ifrån en travare på långa rakan ner mot havet. Det är väl bara att sluta snacka om taxben då.

Hämtade hem hästarna idag och hade en lång pysselstund. Opus har aldrig stått så stilla när jag klippt manen tidigare. Han rörde inte en fena på hela tiden. Frej var urdryg, hafsade omkring med sin stora kropp och bet mig i handen! :-O Jag använde hans älgmule som boxboll och han tittade på mig med smala ögon men han tog inte ett steg fram utan väntade på mitt nästa drag. Jag tror att resten av veckan i Frejjens sällskap kommer att bli lite besvärlig.

Ridsuget har återvänt. Tror jag i alla fall.