Frejjens mantra:
Ekade över bygden igår. Tyckte synd om honom. Stod där i sin leriga hage och hängde med huvudet. Mina hästar SKA INTE hänga med huvudet. De ska plira med ögonen och tycka att livet är skojigt. Jag tog in honom och pillade med honom. För mörkt för att göra något och för ont i höften för att ta en pannlampspromenad. Lovade att vi skulle göra något imorgon (idag alltså).
Frej grät ju som sagt och sa att det var miiiiin tur idag!!! när Opus och jag red en sväng i skogen.
När vi kom hem hämtade jag ett stort lass knäckebröd och plockade in Frej. Idag skulle vi bara göra Frejsaker. Vi busade i 45 minuter. Frej var på strålande humör. Roligt att se hur lite som behövs för att få en gråtande fjording att skratta igen.
När vi lekt gick vi in och Frejjen fick snaggad frisyr. Bort med mohikanfrillan och fram med öööööh, otränad knotig kropp och hängmage. Nåja. De djupt mörka Frejögonen skrattade igen i alla fall.
Jag har gjort min mattliga plikt.
Migrän.
Pinsamt när dom hojtar över bygden..."JAG ÄÄR ÖÖÖÖVERGIIIVEN...JAG FÅR IGEN MAAAAT:::JAG ÄR TORTEEERAD MED ENSAMHEEEET!" ropar Fuxis när vi är ute och rider brunis och vegard.
Pinsamt, snart ringer väl någon djurskyddsmyndigheten pga detta hjärtskärande hojtande. Jag kan inte koppla av i ridningen när jag hör Fuxis hojta. Vegard och Brunis är inte alls lika upprörda.
Härligt att Frejjen fick Frejtid med matte. Det är ju så kul att läsa om hans personliga drag. Rolig pålle. Söööt! Friserad och allt.
Frågan är bara om Opus då tog över hojtandet när Frej fick pyssel?
Han är verkligen en stor personlighet. Kan inte annat än älska honom trots att jag ibland skriker rakt ut för att han är dum.
Opus hojtar mest efter mat han. Han skulle kunna bo ensam i en koja bara han fick mat.
