Faxe & friends

Som sagt hade jag inga större förhoppningar angående Frejjens uppförande under gårdagens träning i skogskörning utanför Visby. Efter lite drygt fem (!) timmar hade jag en häst som inte låg på som en tok i handen, men fatta hur KUL vi hade!!! Denna dag kommer att finnas i minnet långt längre än smärtan jag kände i kroppen när jag vaknade i morse. Det kändes som om varenda cell i kroppen skrek "Neeeeej, för guds skull, somna om om livet är dig kärt!!!"

Min plan var att parkera transporten hemma hos våra vänner och köra upp till skogsdungen för att Frej skulle värma upp / sansa sig. Mmmmm, just det...

Söta Fjordfröken gick före med tungt lastad vagn med förnödenheter och Frej gick med raska steg bakom med lånad rockard. Efter fem minuters skritt bad jag om att få gå först så att jag inte behövde börja dagen med att enbart hålla, bromsa, hålla, bromsa. Inga problem. Vi fick gå om och Frej blickade vaket längs järnvägsbanken bort mot fjärran.
"Doff, doff, doff, doff, doff, doff, doff, doff" Längs den parallella grusvägen travar en travare förbi i överljudsfart. Frej och jag hörde den inte för våra fina fjordekipage skramlade en hel del. Med ilande förtjusning skuttade Frej fram med hoppsasteg och drog svagt åt vänster bortfrån travhästen.
"Flapp, flapp, flapp" Nej, men ser man på. En fasantant som precis kommer på att hon ska flaxa upp ur diket på vänster sida intill Frej. Den gode Frej hoppsar vidare men nu åt höger med svansen rakt ut som styrpinne.
Ja, någon rask Frejskritt var det plötsligt inte tal om utan nu taktade han fram lååååångsamt, uppjagad och taggad till tusen. Satt där i min lånade rockard och tänkte att vi kommer i alla fall att vara uppvärmda båda två när vi kommer fram.
Det är liksom inte tal om avslappningskörning där den lugna trygga fjordhästen lunkar fram i sakta mak och man hör naturens djur tjattra långt borta. När man kör Frej hör man inte ett dugg av någon natur.
Söta Fjordfrökens matte undrade försktigt om hundarna som sprang före störde. Absolut inte!!! Frej är bara livsglad. Humöret på topp. Några hundar skulle aldrig kunna påverka hans glada humör till något negativt. En strålande dag enligt Frej!
Söta Fjordfröken skötte sig som vanligt klanderfritt. Hon är verkligen FIN!!!

När vi kom fram och hade parkerat våra åkdon upptäckte Frej att det fanns jättestora Bruna i skogen. Man skulle kunna tro att lyckan var total men han utropade istället "Shit pommes frites, de kommer hitåt" när vi skulle samlas för en liten introduktion i skogskörning. Frej sprang på snedden och spanade med ett öga i taget på giganterna. En av dem hade en skarpt lysande stjärn i pannan. Säkert något utomjordiskt strålvapen som man kan bränna fjordhästar med.

De andra hästarna spanade in varandra och presenterade sig. Frej missade presentationen eftersom han var fullt upptagen med att visa för den som var intresserad vad som händer om man kliar sig på sin matte. "Kolla här, jag kliar mig och får då en smäll". "Så kliar jag mig igen..och får en smäll". "Å igen, och får en smäll, IGEN". "Kolla här då. Nu kliar jag mig, men nu har matte ruttnat ur lite så hon ger mig ett ganska kraftigt knä i nyllet samtidigt som hon ler och lyssnar intresserat på vad farbröderna säger". "Väntar man lite så kan man göra alltsammans igen innan matte blir asförbannad och puffar en baklänges TROTS att det ligger en massa grenar och kvistar på marken. Det är inte så kul. Då kan man sluta."
De andra hästarna stod lugnt och stilla och lyssnade intresserade på vad kursen skulle bjuda på.

När vi skulle börja hade dampbarnet Frej ingen aning om vad vi skulle göra. En av gubbarna sa (läses på breeed gotländska) "Naj, ska taxen kanske ta och köre bort di där stockarna så vi komma åt bettre?"
Översättning: Vi skulle använda fjordhästen till att flytta undan några stockar för att kunna komma åt lättare.
Frej gjorde som han blev tillsagd.

Vi fick en grundläggande lektion i virkeshantering och planering av väg och en massa annat som tyvärr har ploppat ur hjärnan eftersom det blev korvstoppning samtidigt som airobicpass i skogen. Med dålig kondis och ovan korvstoppningshjärna och rätt så besvärlig häst gjorde hjärnan så gott den kunde utan att gå varm.
Frej och jag fick lära oss att björna ett lass och köra iväg det. Husse var med som nödbroms i händelse av kris. När kris uppstod var husse x antal meter från Frej och hade enligt mitt hungriga humör reaktionsförmåga som en cernitlereklump. Kall cernitlera. Husse fick sig en rejäl avhyvling stackarn. Men jag var stressad och HUNGRIG. Ville inte tappa en till synes outtröttlig Frej med släplass. Husse lomade fram till Frej och upptäckte att selen vridit sig eftersom jag satt seltungorna fel. Det tunga släplasset gjorde att selen vred sig och Frej blev orolig.

Ååååh! ÄNTLIGEN fika vid brasan!!! Jag är hungriiiiiig!!!! Det visade sig att Husse bara hade tagit med 3 (!!!!!) små mackor. Jag var inte så himla snäll mot honom när han berättade om sitt ödesdigra misstag. Han kontrade med att helt lugnt mata mig med Mormors bondkakor tills den värsta hungern hade lagt sig och jag blev lite lenare på rösten. Stackars, stackars Husse. Han är verkligen helt underbar. Hans mantra var "Ta en kaka till" :-D
Frej stod i godan ro med täcke på och mumsade på sin matsäck. Han var oerhört nöjd med livet.

Efter fikat var det dags att provköra en riktig tävlingsbana! Jättekul!!!! Jag norpade åt mig en hästfarbror och gjorde honom till min privata coach. Han hade inget val och var för snäll för att protestera stackarn. Han följde Frej, Husse och mig hela dagen och tipsade om precis ALLT. Underbart. Jag sög åt mig som en svamp av all kunskap. Tusen tack!

Vi började med att träna funktionskontrollen som om den var på tävling och sedan lassade vi ett släplass och körde en uppmärkt bana mellan träden. Frej gjorde det snitsigare än snitsigast och fick beröm av coachen. Sedan var det Husses tur att prova. Det gick jättefint. Frej lyssnade noga på sin Husse även om han började bli rejält flåsig av att dra lasset i naturen som ju är helt snöfri och har rätt god friktion.

Efter det gick vi till momentet långstocken för att Frej skulle få dra lite lätt en stund och hinna flåsa av sig lite. Vi började med teori i rutan och sedan testade vi att köra. Det visade sig att det var mycket lättare än jag trodde att dra stocken avigt för att kunna knixa in den i den snäva porten. Jag testade två gånger för att det inte skulle råka vara nybörjartur. Det gick finfint denna gång också. Det som var svårare var att få Frej att göra halt på rätt ställe. Det blev lite dragkamp innan jag fick topp. Coachen undrade om han kanske var lite för skarpt betslad. "Han verkar ju vara en så stabil och trevlig häst." Husse och jag vek oss nästan dubbla. FREJJEN. Jag förklarade att han har två sidor och coachen nickade som om han förstod men ögonen avslöjade att han inte fick ihop det riktigt. :-)
Vi avlslutade momentet med lite tips och trix. Det är ju jättekul med skogskörning!!!

Efter detta gick vi till Lunnbänken. Där ska man dra upp ett antal stockar och lägga dem så nära varandra så rakt som möjligt. Vi började med coachen och några hästgubbar till och plötsligt flockade sig alla hästgubbarna kring oss och varenda en var högst delaktiga i våra förehavanden. Jag kände att det blev lite mycket råd och dåd på en gång. Men alla peppade, ropade och hejade på. Kändes jättekul.
Kroppen och hjärnan var helt slutkörda men i tömmarna hade jag en kanontrevlig häst! :-) BästeFrej började sansa sig. När vi kom till stock nummer 4 eller 5 eller var det nu var, jag körde som i ett töcken. Jag körde bara. Med ryggmärgen. Hade ingen aning om vad jag gjorde. Orkade inte. Ville ändå mera. Det var roligt. Frej var go. Nu först kunde jag koncentrera mig på finliret men jag var för trött. Min favvohästgubbe tystade ner de övriga och bad att jag skulle få köra denna stocken precis som jag ville utan att någon lade sig i. Luften gick ur mig. Jag släppte koncentrationen och Frej gick bara och lade stocken bredvid de andra. Inte så rakt och snyggt men han fattar vitsen. Detta behöver vi träna på!

Efter att jag släppt efter lite så sköljde tröttheten över mig. Frej såg rätt färdig ut också så jag bestämde att körning med 8-hjulig vagn får bli en annan dag. Jag visste inte hur tung den var och om Frej egentligen orkade. Vet inte om jag hade orkat plocka upp fokus igen heller.

Vi vinkade av övriga deltagare och sjönk ihop vid brasan och drack kaffe och åt choklad. Ovanligt trevlig tillställning. Vet inte vad de andra tyckte. Kanke bara var jag som hade kul som var überfokuserad på uppgiften...

Vi spände för våra fjordingar för varsin vagn och började den långsamma lunken hemåt.

"Yeeeeehaaaaaaaaaa! Håll i dig!!!!!" Skrek Frejjen och satte av. Jag muttrade något om att jag trodde att han var trött...Han var inte ett dugg trött. Snarare tvärt om. Snygg brud raaaakt föruuuuut!!! Det blev ingen lugn tur hem heller alltså. Mina sista krafter gick åt till dressyrkörning och tempoväxlingar för att Frej inte skulle flänga om Söta Fjordfröken på yttern.