Faxe & friends

Red dressyr på vallen igår. Opus var mer svårlösgjord än normalt. Vi jobbade länge och väl på volter och flyttade in framdelen i skritt och trav. Han trasslade in fötterna och klev och dunsade på sig själv eftersom han inte bara gjorde som jag sa utan lade in en massa eget tjafs också. Suck.

Jobbade i galopp bara för att få egoboost av att han fattar rätt. Inte riktigt hästmannaskapsmässigt genomtänkt men vad tusan ;-)

Återgick till volten och flytta in framdelen och då var Oppe så koncentrerad att siluetten i skuggan liknade en tarpan. Yes! Oppe jobbar MED mig. Äntligen.

Sen vet jag inte vad som hände. Han tog bettet och låg på som tusan i trav och galopp. Lyssnade inte på några fina hjälper. Istället för att gå in backade vi och började leta fram tarpanen igen. Vi hittade den i serpentiner med volter i varje båge och ryggning på raktsträckorna.

Ryggningarna gör han riktigt fint när jag gör helt rätt. Det är en ganska jobbig insikt att man inte behöver göra alls mycket fel själv förrän det blir jättefel. Hur ofta är man 100 % på topp själv?

Opus har sovit i solen hela dagen. Husse noterade att det kanske är dags att försöka ordna lite skugga åt hästarna eftersom vårsolen värmer gott nu.

Opus följde motvilligt med in till stallet och lyckades missa grindhålet och böjde grindankaret 90 grader :-/
Hetsade inte upp sig nämnvärt över det men Frej stod bakom på tå och sa "ta mig, ta mig, ta miiiiig".

Sadelgjorden har skavt lite på Opus så jag sadlade med westernsadeln. Vad ska man köpa för sadelgjordsfluff till en dressyrgjord?

Vi red bort förbi grannen med hunden men hann inte till grannen med fåren förrän Opus kändes konstig. Halt? Nä. Sten i foten? Nä. Ont? Nä. Sadlat knasigt? Nä. Vände ändå hem för att kolla hans tillstånd i tömkörning istället. På vägen tillbaka gjorde vi några vändningar och där hade vi problemet. Den gode Opus var arbetsovillig. Slö, slapp och likgiltig. Varje gång vi vände rumpan mot hemmet så började han konstra. Testade att trava bort men Opus nitade och började hoppa med frambenen. Vi höll på med detta tills jag var nöjd och Opus sa "ja, ja, jäkla människa som släpar ut en när man står i solen och har det bra".

När vi kom in i stallet lyste det lång väg om Opus att han var nöjd med resultatet. Ni skulle ha sett minen på ledighetskommitténs ordförande när tömkörningsgrejerna plockades fram. Japp. Nackdelen med att maska är att man får dubbelt arbete istället.

Opus följde snällt med ut till lerhagen och det var inga som helst fel på honom. Han jobbade jättefint i båda varven i skritt, trav och galopp. Jobbade tempoväxlingar i trav och galopp och gjorde öppna längs staketet. Fick till två små tramp i höger varv :-D Söta Opus. Stilig gul boll!

Det är SÅ man ska rida. Varför har ingen sagt det tidigare? Idag gick det...bra. :-) Jag är helt utmattad från naveln och nedåt och kommer att sitta på min kontorsstol resten av dagen. Opus har blivit svampad och har därefter rullat sig i hagen. Ser ut som en omvänd cocosboll.

Vissa bitar börjar så sakteliga trilla på plats medan andra sporrar till vidare slit med dressyren. Har för dagen testat lite nya knep. Verkar funka. Måste bara finslipas lite så att man får flyt i det hela. En sak som jag undar över är varför Opus gapar i skänkelvikningen trots att jag knappt håller i tygeln. Någon som vet vad man gör för fel då?

Vi har för tillfället tre olika sorters trav varav en är mockasintrav. Men bara det att det FINNS två andra travvarianter är ju kanon! För dagen skön, lösgjord fullständigt ostudsig trav. Man kunde bara sitta och titta sig till nya platser på gräsvallen. Helt stilla. Inte göra något annat än att planera sin väg. Då är det ju mycket lättare att rida om hjärnan kan koncentrera sig på att enbart navigera :-)

Vidare ska jag nog ta patent på alternativbehandligen halka/fläk hästen på asfaltsunderlag. Opus höll inte en enda sekund i vänster tygel idag. :-O
För 600 kr kan jag och krattmannen komma och halka med era hästar (ni läsare som har några alltså). Behandlingen gör underverk!

Igår fick vi låna grannens balvagn och slängde 200 mögliga höbalar :-(
Vagnen skulle vara hämtad innan nästa granne kom med nya balar vid tio idag. Saker och ting blir aldrig riktigt som man tänkt...

Hade tänkt åka och kolla på en körtävling men ställde in för att vi skulle lassa hö klockan tio.

Ingen hölassning klockan tio eftersom grannen inte hämtat den första vagnen...
Jag red ut med Opus...tänkte att man kunde åka och kolla tävlingen en stund på eftermiddagen eftersom Santox matte skulle vara där. Borde kanske kalla henne "S" hädanefter eftersom Salig Santox är på de evigt gröna ängarna.

Så fick det bli. Ridning i väntan på hölassning.
Opus såg tydligen våra grannar alpackorna för första gången idag. Gaaaah! Jag vet inte om jag har skrivit om dem men de anlände i höstas om jag inte minns fel. Opus har alltså varit lyckligt ovetande om deras existens fram till nu. Nu kommer han att drömma mardrömmar om dessa varelser som ser ut som om de har en enda hjärncell.

Grannarna är tre till antalet. Två gulvita och en brun. En av de gulvita är avkomma till någon av de andra...troligen den vita...Det var detta lilla alpackebarn som först såg Opus. "Titta!" ropade den "Han ser ut som en jättestor gräddgul sån som oss!"
Opus viskade snabbt till mig (innan han fullständigt exploderade av överreaktion) "Öh, nä, inte direkt, den där ser ju bra blåst ut, undrar vad den vill oss?"
"Gå inte för nära, man vet aldrig vad det där kan vara för djur" tycktes de äldre alpackorna ängsligt säga. Men de var alldeles för nyfikna på Opus för att kunna låta bli att följa efter alpackebarnet.

Opus blev helt till sig. Har aldrig sett honom sådan. Han fyllde hela kroppen med luft och blev säkert två dm högre och travade med svävande steg samtidigt som han var beredd att blixtsnabbt kasta sig ut i trafiken som nödlösning.
Alpackorna sa bara "oh!" och "ah!" medan Opus fick rena rama dåndimpen.
Hehe. Brukshästen. Jag tror att detta bruks SM blir hans första och ....sista. Men det är ju alltid kul att vara med.

Vi red mot havet och hittade förvånansvärt många läskiga saker längs vägen. Högerhopp, vänsterhopp, framåt eller bakåt skutt. Freeze! Vänd om för guds skull och mycket mer fanns på repertoaren.
Lyckligt konstaterade jag att man kan fatta båda galopperna även ute i skogen. Ja, jag har varit lycklig i flera dagar över detta faktum :-D Rätt barnsligt men kul att glädjas :-)

Passade på att klättra tre vändor upp på klinten. Opus trodde att jag fått hjärnsläpp som gick samma runda tre gånger men följde lydigt med även om han skyggade för en plätt lila blommor, en sten och lite skräp.
När vi klättrat klart och passerade en gotlandsgård med tillhörande krattande farbror trodde jag att Opus skulle fläka sig. Han blev kollsalt rädd för mannen med krattan och kastade sig runt men halkade på asfalten och fastnade med vänster bak i utläge och kom ingenstans. :-( Tur att detta hände i slutet av turen annars hade han nog sträckt sig ordentligt. Han blev inte halt på direkten i alla fall, får se hur det ser ut imorgon. Det kändes väldigt obehagligt.

Väl hemma igen möts jag av "S" och Husse som sitter och fikar i vårsolen. Tävlingen hade slutat tidigare än beräknat så "S" kom hem till oss och lassade hö till skullen istället.

Å vilken duktig häst jag har!! Idag satt båda galopperna som om det aldrig har varit några problem. Jag höll på att bryta av galoppen av slentrian för det är ju alltid ändå bara fel men idag fick jag titta två gånger :-)
Supernajs!

Gång, på gång, på gång.

Åååh, jag är så glad...ska inte skriva mer....bara vara nöjd! :-D Duktiga, duktiga Opus!

Nu ska jag iväg och titta på en westernlektion på Knuts. Ryktet säger att Östnytt varit där och filmat och den som söker den finner här.

Kommer vattenhindret på Bruks SM att bestå av forsande vatten är vi oslagbara :-) Opus och jag har vandrat länge och väl över översvämmade vidder nu på kvällskvisten. På sina ställen forsade och porlade det ganska bra. Inga som helst problem. Inga problem alls med vatten upp till knäna heller och inga större problem med stenar och pinnar under vattenytan heller. Mer "ojsan, jag snubblade visst".

Opus trilskades med vänstersidan idag. Han blir lite stark till och från. Behöver rida loss honom ordentligt men det har ändå varit skönt att jobba på grusvägarna de här dagarna så att man lättare känner om han skulle gå orent. Inte för att han har visat något störrvare sig innan eller efter behandlingen men nu vet jag ju vad jag ska leta efter. Inga problem i alla fall. Skönt.

Förutom att han ligger på lite i handen och att det inte går direkt kvickt med avsaktningarna så är han annars lyhörd. Tempoökning behöver man inte be två gånger om och sidoförflyttningar sker genom tankeöverförning.

Red mycket tempoväxlingar i trav och galopp. Han håller inte formen hela tiden. Kortade skritten ordentligt och gjorde skänkelvikningar från sida till sida. Fick passa bakdelen som ibland studsade ut som en vindflöjel.

Kommer lydnadshindret på Bruks SM att bestå av parkerade vägskrapor blir vi dock uteslutna. Opus blåvägrade att gå förbi den gula skapelsen. Efter en stunds trampande gick han fram och nosade på den för att sedan kasta sig bakåt ifall att den skulle fälla ut klorna och rispa lite i det gula skinnet.

Undrar om någon ger Opus knark när jag inte ser på. Han ser spöken i allt och är en aning överladdad. Red en lång sväng på 2 timmar idag bara för att komma åt lite trevliga mjuka vägar. Efter fem minuter sattes ribban då ett gräsandspar förargat flaxade upp ur ett vattenfyllt dike då vi passerade. Opus fick slag och mina skelettdelar möblerades om en smula.

Efter ytterligare fem minuter mötte vi grannen med lammen och hans gröna fina traktor. Vi hade tidigare pratat med hans fru om att köpa hö av dem någon dag i veckan så han körde åt sidan med traktorn för att stanna då han såg oss. Opus är inte rädd för rullande traktorer men när de plötsligt svänger åt sidan ut på gräset bör man vara på sin vakt. Rattonykterhet har Opus hört talas om. Han spände sig och drog sig undan på ett lagom avstånd.

När traktorn plötsligt slutar mullra tror Opus att det är en fälla. Den har naturligtvis tystnat för att den smyger på oss. Men Opus har minsann redan sett den. HA! När grannen öppnar traktordörren och börjar prata snor Opus runt och lägger benen på ryggen. Grannen blev helt olycklig och bad om ursäkt för att han skrämdes. Jag förklarade att Opus är rätt bra på att skrämma upp sig själv och att det inte var någon fara. Värre var det för gräsmattan där Opus gjorde avstampet. Kanske kan han peta ner några höstlökar i hålen?

Resten av svängen gick i samma tecken. Lömska stenar, kamouflagegräs i annan ton där någon illvillig typ sannolikt döljer en snara eller liknande och andra fullt naturliga saker. Intressant reflektion är att vi har svårt att fatta vänster galopp men det går utmärkt att göra galoppombyte i språnget när man passerar en stor gråsten....:-/ Hallå, behövs jag eller? Kanske ska börja släppa ut hästarna på bygden som grekiska familjehundar. Låta dem rasta av sig några timmar på eftermiddagen och sedan kvällsfodra.

Jag är helt slut och Opus är pigg som en lärka. Åååh, jag inser att jag behöver jobba med min egen kondis och stabilitet i sitsen. Jag har tappat allt jag hade för ett år sedan...åååhhhh.....hur ska man hitta DEN motivationen då? Tror jag måste börja med en dusch, popcorn och film...äääähhh, måste kanske ta och bli lite seriös? Eller?

Hm.

Nu har granngrannens ungar fått luft också. När man precis fyllt år och är inne på sitt sista år som ung och ansvarslös känns det ju mindre bra att bli kallad - KÄRRING. Ja, ve och fasa, det är vad barnen skrek idag när man red förbi. Ett oräkneligt antal gånger vrålade de "HEEEEJ KÄRRING!" efter mig. Vad svarar man på det?
Opus stannade till och vred på huvudet mot barnen som satt på sin studsmatta och skrek tills rösten sprack. Förvånansvärt att föräldrarna inte noterade oväsendet och kom ut och pryglade sina små.

Undrar om jag har ett hatabarn-moln runt mig som syns? Hur kan folk tycka att det är så himla sött och gulligt med barn?

Opus och jag red en sväng i skogen. Red kraftledningen bort för att ta oss till den mjuka galoppvägen. Han kändes finfin idag. Galopperade biten genom skogen för att känna hur han kändes och beslutade snabbt att vi kan rulla på hela vägen ner mot asfaltsvägen. Opus tyckte att det var skönt. Han frustade och höll ett stadigt tempo. Ingen vinglighet. Saktade av från galopp till skritt utan att ta i tygeln. Kände mig bäst i världen :-) Opus lyssnade noga på minsta viktförändring.

Skrittade asfalten bort och svängde in på grusvägen igen (slingan är som en 8:a så man får rida några hundra meter på samma grusväg för att slippa asfalt en lång bit. "Åhnej!" sa Opus och tvärnitade. Han ville minsann inte ta en runda till. Jag talade om för honom att vi visst skulle gå här och han gav snabbt med sig. När han fattade att vi tog hemvägen och inte bortvägen hem så slappnade han av och gick i en utsökt travform. Jippie! Han kändes jättefin!

Opus kändes fräshare idag men lite obalanserad. Vi skrittade myrvägen ner och lade in lite korta travsträckor. Opus skyggade för praktiskt taget allt. Tillslut fick jag bli redigt förbannad och ryta åt honom och då rättade han till luggen och sa "ja ja, du behöver väl inte bli så himla sur heller?" Efter det var han vare sig tittig eller skyggade nämnvärt. Hmpfr.

Vi vände och tog myrvägen tillbaka också för att använda solen som flygplansfotskontrollant. Åååååh, vad det är jobbigt. Jag kommer ALDRIG att få in tårna. Jag får ju kramp när jag skänklar utan att vinkla hela fotleden och peta ut tån. Hur gör folk som rider sådär fint med tårna i färdriktningen? Faktum är att Opus lyssnade grymt väl på sidförande när den kom genom hela insidan av benet och inte som en mjukare kråkbensspark med fotknölen. Det finns en mening med allt. Jobbig insikt när man nu ridit på samma vis i hundra år utan att någon har sagt något.

På hemvägen använde vi gårdens dragningskraft som bakbensenergi och testade att korta skritten ordentligt utan att bli Alias Knut. Jag blev lite glad faktiskt. Det GÅR ju!!! :-) Stretchade sedan halsen till höger och vänster och sedan skritt på lång tygel en god stund med en för Opus rask skritt.

Testade att göra halt, trav, halt, trav, halt eftersom han tar tygeln lite om man bara travar på. När latmasken kom krypande och mockasintraven infann sig plockade jag fram jokern. Japp Opus, då struntar vi i halterna och ÖKAR traven istället. Vi höll inte på så länge alls mest för att han skulle få äta upp sin lathet lite. Sen skritt hem. Duktig pålle.

Red runt sojdet. Positivt är att Opus numera spanar in världen ordentligt åt båda håll och inte enbart till höger. Negativt är att han självmant bryter av till skritt från långsam trav. Alltså borde han fortfarande ha lite obehag. Skrittade hem och sysselsatte oss med halter, yttepytteskritt och mellanskritt. Ökad skritt finns inte i Opus register. Ännu. Men han gjorde verkligen jättefina halter bara av att jag spände magen trots att vi var på hemväg :-D

Inbillar mig att han åter har minskad rörlighet i höger bakben. Ska vänta och se innan jag målar f-n på väggen. Hans ömma punkter har ju varierat en hel del från dag till dag. Det enda som består oförändrat är den hudlösa fläcken efter linimentet. Får inte glömma att påminna Söta Fjordfrökens familj som har köpt sånt liniment att de nog ska späda ut det lite innan de använder det.

Idag fick Opus så sakteliga börja röra på fläsket igen. Vi tog det varligt med tömkörning. Jag masserade honom med liniment innan. Han njöt och lät mulen växa till tarpanliknande mått.

Opus var på helspänn och var skeptisk mot allt. När Frej hostade skuttade Opus till och när lite plast kom flygande höll han på att lämna grimman i stallgången. Mmmm, han har ju varit ledig ett tag nu.
Opus fick på sig skräptömkörningsgjorden och träns med remotnosgrimma med extra hakar att fästa tömmen i. Tänkte se hur han uppför sig när man tömkör i bara nosgrimma. Gick alldeles utmärkt även om denna lösning endast erbjuder vanlig körtömfästning. Duger bra för rakriktningsträning och jogging. När vi väl började jobba var all hispighet som bortblåst.

Jag tappade honom på yttern vid ett tillfälle och han gled iväg mot jockhålet där han tappade sin sko förut. Han började bete sig konstigt. Spände sig och såg olustig ut. Så fort vi lämnade det stället så gick han som förut igen.

Opus var rätt så stel i kroppen. Han var inte så pigg på att göra något avancerat direkt men med massor av beröm blev han löjligt nöjd med sig själv. Vi tuffade på lite i skritt och trav och placerade bogarna lite här och lite där. Högeröppnan gick efter lite övertalning riktigt bra men vänsteröppnan var EU-banan. Han vek halsen och var spikrak i kroppen. Vi fick dock till några steg perfekt, klappade om och gick in.

Opus gick och tuggade hela vägen in i stallet och fortsatte att stå och tugga efter avslutat arbete. Han var otroligt nöjd med sin insats. Kanske nöjd med att vara tillbaka på jobbet också?

Igår fick pållarna njuta av solen i hagen och vara ifred. De hade inte ordinerats någon vila men de såg ut att ha det så skönt i solen så de fick vara. Frej vickar glatt på sin rumpa men är ganska taskig mot Opus.

Opus vinglade omkring lite på ostadiga ben igår. Idag tänkte jag skritta en sväng i skogen med honom. Han var inte pigg på att komma in. Han var inte pigg på att bli tränsad och han vek av så att vi "missade" grinden med råge när vi skrittade ner mot vallen. Han kändes inte fräsh alls. Vi skrittade tillbaka till gårdsplanen och sadlade av. Han fick skritta och trava lös och han gick lite stolpigt med höger framben och knappt märkbart kortare med vänster (det upplyst dåliga). Men nä, det är knappt synbart. Han rör sig fint men vill inte. Det kom några "Fuck you, spring själv".

Jag gick in. Med tappad sug. Känns värdelöst att göra något med Frej efter söndagens utlåtande och Opus vill inte och jag vill inte heller. Jag vill ha tillbaka min älskade Faxe. Som det var skönt och roligt att rida. Det känns inte kul det här. Idag känns det som att jag inte borde ha köpt häst över huvud taget. Depp.

Bloggen är i alla fall tillbaka. Men vad hjälper det.

Javisst. Barbacka i min för dagen saccosäcksliknande skepnad uppbyggd av lager på lager var jag nära att trilla av när Opus gjorde sina hoppa-, skutta-, skakaövningar. Ignorerade honom till en början men när han kände att han faktiskt kunde få mig ur balans idag såg man nästan djävulshornen komma ur hans gula skalle.

Nepp. Jag har alldeles för ont i ryggen för att fixa en avtrillning idag. Mitt bylsiga jag hasade av honom och knäppte loss tyglarna. Jag sa att jag tyckte att han kunde rusa av sig lite utan mig på ryggen om det ska va på dette viset.

Opus grinade och jag fick bli lite förbannad innan han ens flyttade sig. Jag tror att Den lille Tjocke behöver tas ner lite på jorden. IGEN. Vet inte riktigt vad han har för attitydproblem. Fejkskolpojke. Så där slibbigt inställsam men när ingen ser dricker han och Frej bärs i trappuppgången till Frejs knarkarkvart.

Med jämna mellanrum kom ett "Fuck You" från Opus sida men då fick han snällt springa ett varv till han. När han kammat till luggen lite hasade jag åter upp på hans gula rygg och jisses vilka skänkelvikningar han kunde göra nu då. :-O Det flöt fram i båda varv. Hm, tankeställare.

Bad veterinären att kontrollera Opus allmäntillstånd för att kunna utesluta punkter angående flåsigheten. Hon tyckte att han såg friskare än friskast ut och ville inte ta några blodprov. Hon kontrollerade slemhinnor och lyssnade igenom hela hans kropp. Hittade inget fel.
"Du sköter dina hästar bra och det FINNS inga fel på dem" sa hon.

Ja, ja, men man vill ju veta så att man inte rider på och så är det något fel på pållen. Hon tyckte att jag skulle rida utan nosgrimma om han blir flåsig med den....
Husse sa "Det behöver man väl ingen veterinär för att begripa att man inte ska ha nosgrimma!"
Så lilla jag som rider lektion och får höra att jag SKA ha nosgrimma. Alla dressyrtanter har nosgrimma....eller, deras hästar har....Det är inte lätt att veta vad som är bäst för sin lilla häst.

Jaaa, då gör jag väl som jag alltid har gjort. Lite si och så efter behag. Egen hjärna tänker oftast bäst.

När veterinären hade åkt red Opus och jag ut i skogen. Skritt, trav och galopp och försökte undvika snöfläckarna. Ja, det har SNÖAT på våra blåsippor!!!!

Opus kändes lite framtung idag.

Mja.
Bad husse att komma ut och filma kvaliteten på galoppen idag. Jag ville veta hur det ser ut när det känns på ett visst sätt.
Det är ju inte konstigt att Opus går emot och trixar när han har en så värdelös ryttare på ryggen. Stackars Pops. Jag måste definitivt återuppta träning av min egen rygg och magmuskler omedelbart. När överkroppen far fram och tillbaka glappar det ju i tyglarna och hur ska man kunna driva sin häst in i galoppen när det kippar mellan rumpa och sadel??? Oj, oj, oj. Nyttig upptäckt, men ack så smärtsam. Här tror man att man sitter och glider. Inte då.

Skrev ut och red LA:3 idag....faktiskt skojigt att rida men Opus och jag kan inte hålla formen genom hela. Det är de där jädra skänkelvikningarna i trav som spökar fortfarande. På halvlång tygel tror jag att han gör dem ok men kortar man tygeln så börjar han galoppera på stället eller trampa. Svårt att bryta mönstret. Undan vänster skänkel (mot stallet ;-) gick ganska bra efter ett tag men undan höger skänkel studsar han upp och ned. Tänk att det är lättare att galoppera på stället än att flytta sig åt sidan :-O

Förvända galoppen på serpentinbåge funkar utmärkt i båda varv så länge man inte kortar den. Får han gå i halvfri form så galoppar han lätt som en plätt i förvänd galopp så det är väl bara att galoppjobba så att han blir starkare.

Ökad skritt. Opus vet nog inte riktigt vad det är...Skritt är väl när man går och jäser och passar på att fisa. En slags paus kan man väl säga.

Träning ger färdighet. Det är i alla fall inte Opus fel att han inte går stadigt i form konstant. Det är mitt fel. Måste kanske återgå lite till att "åka häst" och sluta störa honom.

Red första halvan med nosgrimma plus achenrem och Opus blev jätteflåsig. Plockade bort den strax innan filmningen och plötsligt andas han bättre (!)


Här ser man tydligt hur ryttaren är någon helt annan stans än i sadeln...suck.

Idag fick jag ett telefonsamtal från fastlandet. Resultat? Sjukt inspirerad att träna vidare på höga klafs i dressyrträsket. :-D

För er som undrar hur det går med Opus huvudkast, småhopp och halvstegringar kan jag meddela att de finns kvar men efter lite skogsridning så har de mattas av en smula. Däremot har han blivit lite av ett mottrycksdjur. Det är lite irriterande. Sidförande skänklar segar han emot och om man bonkar till honom så skuttar han till och börjar trava.

Han har också börjat med ovanan att lägga sig på bettet lite. Inget allvarligt man kan ganska lätt pilla loss det men  jag har noterat att han gör det. I vänster galopp tittar han rakt ut åt höger på världen som susar förbi. Ställer man honom inåt så svänger han alternativt formar halsen som ett S. I höger varv i skritt och trav lägger han baken på ett spår innanför. Flyttar man in framdelen på bakdelens spår gör han halt och kastar med huvudet och skuttar irriterat med båda frambenen.

Sned? Skulle tro det va. Har bokat in honom på kroppsgenomgång nu i slutet av mars. Ska bli intressant. Han är inte lika gummibollig som han var innan kiropraktorn knäckte honom i höstas tycker jag.

Jag började med att rida på Frejjens jaktkandar idag. Opus ville absolut INTE ha detta bett i munnen :-O Det gick inte ens att rida på långa tyglar med endast sätet. "Blä, blä, bläääää" sa Opus. Det var bara att gå in och byta till det tredelade. Med det tredelade kunde han slappna av och gick ganska trevligt faktiskt. Hans nya raska trav är förstås inte så bra så att man kan sitta obehindrat. Krävs rätt mycket jobb för att få den mjuk och bekväm. Den är lite spänd och överilad men han GÖR den. Bara en sådan sak är värd att uppmärksamma :-)

När jag fått honom dit att huvudkast och skutt var ute ur bilden galoppade vi på en hel del över vallen. Trav på kortsidorna och galopp över långsidorna. Försökte få honom flåsig. Inte flåsig. Måste testa att sätta på nosgrimman igen och se om det är den som gör att han blir flåsig.

Bortsett från alla nya undanflykter han pysslar med så gick det riktigt bra idag.

Opus brallade av sig en sko i leran i början av förra veckan. Hovis kom och spikade fast den i morse och Opus och jag kunde åter rida ut i vida världen. Det blev helskodda ridbyxor och dressyrsadel idag. Man vill ju sitta tejpad på hästryggen när man förväntar sig drag under fossingarna.

Vi red den lilla rundan ner mot sojdet men svängde höger i klykan så vi kom på andra sidan den avverkade skogen. Hittade med nöd och näppe vår gamla stig och Opus och jag hade delad uppfattning om huruvida det var lämpligt att trava eller kanske daska till med en galopp över hygget. Opus ansåg att det var mer än lämpligt. Mjukt och fint och så kunde man ju bara länga lite på stegen när det kom gropar, stubbar, grenar, diken, hål, hjulspår och annat ivägen.

Mnja.

På andra sidan hygget lyste åkerlapparna gröna och fina. Opus tittade längtansfullt ut över kanske sammanlagt 5 hektar åker. Jag fick minsann inte slappna av en sekund där över hygget för då hade han börjat galoppera ivrigt. Skritt är för mesar tycker Gummi-Opus.

När vi nådde åkerkanten hoppade Opus rakt upp i luften och fick till ett läte som liknade en blandning mellan en galt och en överansträngd åsna. Världens tjut och han hann ruska på hela kroppen innan han landade för att i ett enormt glädjerus sträcka ut över den gröna ytan.

Jag repade skivan kan man säga.
Bastant förhållning med sätet, ett knäslut som heter duga och inte en mm tygel fick den Lille Tjocke galten.

"Men åååh, snääääälla?" sa Opus.

Nix. Och definitivt inte över 5 hektar åker tack.

Opus fann sig vackert i den tråkiga, präktiga ram han trycktes in i och när vi kom till grusvägen travade vi. Kanonbjudning i pållen :-D
Traven blir bättre och bättre. Han orkar kanske bara 5-6 steg i frisk trav på tygeln men jag är säker på att det kommer snart!!! Han verkar vara hur på som helst.

Jätte, jätte, jättekul!

Tog bort nosgrimman idag för jag inbillar mig att det antingen är den eller ridhusbotten som gör att han blir så fruktansvärt flåsig. Idag flåsade han ingenting. Jag kan till exempel inte rida honom med hackamore för då frustar han i varje andedag och blir jätteirriterad.

Opus var superpigg idag. Min övertrötta skrikande kropp fick kapitulera. Det finska sisut sa att Opus SKA ut på en tur. Jag hoppade upp och låren kändes som om jag hade ridit i fem mil. Jag som inte red en meter igår. Mystiskt.

Det djupa hålet nere i sommarhagen var vattenfyllt så vi passade på att kliva ner i det. Opus största bekymmer var hur han skulle kunna norpa åt sig några grässtrån på vägen ner i vattnet...
Ner mot grinden stannade han tre gånger och skulle skrubba nosen mot frambenet. När jag insåg att det var en manöver för att småäta i smyg blev jag arg på honom. Då började han hoppa och studsa och kunde minsan inte gå ens i närheten av grinden. Min skrikande kropp önskade att jag skulle ge mig och vända om.

Nix. Ut på vägen och skrittade bort mot kyrkan. Opus var lite här och där. Det var lika bra att börja rida med en gång. Utanför en av gotlandsgårdarna stod en tant och skyfflade i potatislandet. För varje spadtag hon slängde åt sidan hoppade Opus högt. Suck. Jag krävde ytterligare lite mer av honom och min trötta kropp kved.

Fullständig disciplin krävdes ner mot sojdet. Opus började flåsa. När vi kom till stenbordet i sojdet trotsade hjärnan att tillfället kanske inte var det bästa att öva avsittning på "lastbrygga". Opus höll sig i skinnet och jag klev av och bad honom att ta två steg fram innan jag satt upp igen. Vi red ett varv runt skogsdungen och återvände till bordet för att kliva av från andra sidan. Den gubben gick INTE. Opus stirrade förskräckt på bordet och ville helst inte gå i närheten av det. Allvarligt. Nu GÅR min gode herre fram till bordet!!!! Mmmm, det lyckades.

Därefter travade vi förbi åkrarna bort mot vår granne. Opus ville galoppera hela tiden. Jag fick verkligen rida för att få honom att gå någorlunda. Han såg rätt skojig ut i skuggan :-D

När jag kom hem var jag HELT slut. Svetten rann och jag blev lycklig när jag kände på lukten att Husse hade lite lunch på gång.

Tog samma sväng med Opus igår som dagen innan. Munter liten häst som tittade på världen omkring honom. Naturen var nyregnad och alldeles underbar. När vi rundade kyrkan lyckades solen ta sig genom det grå molntäcket precis innan den gick ner. Magiskt.

Han flåsade lite mer idag under traven och gjorde några huvudkast när jag skänklade lite extra för att få honom att hålla formen. Vet inte om han misstolkade det för galopp och kände att han bara var tvungen att headbanga lite. Eller så är det något som irriterar honom. Svårt att veta.

Idag blev det 30 minuter skritt och liiiite, liiiite trav. Det är svårt att hålla takten när ett litet fjordhuvud intresserat tittar till höger, vänster, höger, vänster.....höger, vänster. Måste man glo på allt?

Opus var pigg och ville springa hela tiden. När vi svängde in bakom kyrkan och jag räknat till 60 skränande kanadagäss med lika många kompisar klev jag av och gick en bit tills alla gigantiska fåglar lyft och dånande flaxat längre bort på åkern. Opus rörde inte en min. Varför hoppar han högt när man sitter på och bryr sig inte alls när man går bredvid?

Opus var på ett strålande humör. Vi vadade i en spegelblank översvämningsplätt som glimmade starkt av kvällssol. Nemas problemas, han traskade glatt på. Efter en kvart kortade jag upp tyglarna. Han krånglade lite höll emot men gjorde inga övningar ovan mark. Vi sysselsatte oss med basic-övningen ställa höger, rakrikta, ställa vänster, rakrikta osv. Det hade han ju redan jobbat med själv kvarten innan så jag tyckte att vi kunde finslipa lite ;-) När man ställer höger så svajar han lite med bakdelen och går gärna på flera spår.

Inte det minsta tung. Mystiskt.