Faxe & friends

Tack vare Evamarias observation kan man nu äntligen konstatera:
Vi är alltså indragna i något långt större än vi kunnat drömma om. Svenska statens hemligstämplade drogbekämpningsprogram som startade någon gång under Vilgot 60s glansår. Exakt när vet man inte eftersom chefen för programmet är spårlöst borta. Frej och Vegard blev chipade i hjärnan redan vid födseln så att deras vanor och mönster skulle kunna registreras och tolkas.
Alternativt datorstyrs deras hjärnor från ett hemligt kontrollrum någonstans i Kiruna så att de tvångmässigt måste äta ekollon när de springer på några. Undrar om det finns fler drabbade fjordisar med chipade hjärnor därute?

Igår klippte jag sorgkant på Frej. Lite som en visuell markering om en härskare på fall och lite för att hans solfjäderman inte ska ta sig alltför stora friheter. Inte så snyggt. Går man nära är det hackigt åt precis alla tänkbara håll men från vänster sida på håll ser det ut som en enhet. Där smalnar dessutom det svarta av i båda ändrarna för att slutligen förenas med resten av manen. Höger sida ska vi inte tala om. Ställer man sig dessutom rakt bakom Frej ser man att det inte är en sorgkant jag klippt utan en trappstegsfrisyr. Effektfullt...

Jag antog Tant Jaanas Finska Fjordhästskolas 14 stegsprogram igår också. Den om tömkörning i 14 dagar UTAN paus. Tipset om Valium känns lite vanskligt för man vet ju aldrig vilket humör SchitzoFrejjen är när han kvicknar till ur dimmorna.

Nu till gårdagens utvärdering.
Först och främst vill jag poängtera att jag vann. Dock första ronden av 14 och på mitt sätt...inte på det sättet som tränaren sa. Hur bra är det? Är det fusk? Frågan är om jag är lurad att jag vann eller om han faktiskt gav sig. Jag kan ha varit hjälpt av underlaget som var snorhalt. Han verkar ju inte vilja bråka sig omkull utan väljer hellre att bralla omkull under löshoppning. Då får man ju i alla fall lite kul för mödan att hasa sig upp från marken.

Frej gick med glada steg mot den lilla inhägnaden där jag håller till ifall jag skulle tappa honom i tumultet. Han stod blick stilla medan jag omsorgsfullt och väl stängde båda fjädergrindarna så att en gul kanonkula inte skulle få för sig att chansa på att man kommer under övre grinden med lokor på.

Så fort jag ställt mig i tömkörningsposition började Frej slängtrava utan att jag sagt något. Neheeeeej, stopp! Stopp sa jag! Stoooopp!!!! Frej bet tag och kastade sig åt sidan för att sedan direkt gasa på för att kolla om mina fötter hunnit inta stopposition. Lykligtvis för mig fanns en liten knobbel i gräsmattan att ta spjärn mot. När jag fått honom att stå still var jag snabb med framåtdrivningen för att vara före Frej (precis som hans kära Tant sa) och lät honom springa runt, runt, runt, runt och se töntig ut. Jag stod bara i mitten och ägnade tiden till att hålla ett jämt stöd på tömmen. Frej for som ett skollat troll. Jag sa ingenting.

När jag såg att han började fundera över om det var värt att kuta omkring på det där viset styrde jag rakt ut från volten. Frej drog järnet rakt fram och jag plockade genast in honom på en volt igen. Samma sak igen. Tönttrav runt, runt, runt. Detta upprepades ETT ANTAL gånger. Frej hade inte en tanke på att sakta av. Jag tänke att han får väl trava då. Svetten lackade. Pisken hade jag vänt bakåt för han började bråka så fort han såg den.

Några trevande försök att slappna av i nacken. Jag svarade med ett litet durr i yttertömmen och Frej går sedan avslappnat (fram i alla fall). Jag smackade på för att få mer energi bak men då gasade han bara. Tappad form och uppbromsning. Smackning, form, mer driv, för mycket gas, tappad form, uppbromsning, smackning osv.
Övergick till halt. TRAV!!!!. Halt. TRAV!!! Halt. Nu kom pisken fram för att få lite fart i bitarna. Frejs igångsättningar är verkligen skogshästmässiga =) Han lägger sig i selen trots att han inte har något efter sig....

Nu var det dags för läxan. Fyrkantsvolten. Nu i min version utan pisk och istället endast ändring av kroppspositionen hos tömköraren. Fungerade utmärkt. Jag flyttade mig raskt fram några steg när bogen började vingla inåt. Frej gjorde övningen forfarande i trav...Nemas problemas.

Den absolut intressantaste reflektionen är att Frej plötsligt som genom ett under åter kan göra nummer två under färd...Husse lät honom för många år sedan ta en paus för att göra det han skulle och sedan dess har det inte gått att få fram honom från stillastående. Nu lyftes svansen Frej sneglade på mig men fortsatte i samma takt som tidigare. Jäkla häst.

Men VARFÖR är han så tramsig med pisken??? Jag fattar inte. Vi har aldrig sopat till honom med något spö utan duttar oss fram i livet. När vi gick in viftade jag ivrigt med pisken framför oss medan vi traskade mot stallet. Frej reagerade med att rycka och tveka trots att jag gick med bestämda steg.

Husse övertalade mig att smörja selen eftersom det snöat rikligt under vår lilla träningspass. Jag hade egentligen inte tid eftersom jag skulle till grannen och hjälpa dem att få hem några hästar från myren. Jag smorde bakselen som var blötast och Husse ryckte in och tog valda delar på selen.