Vad är det för mening???
Eftersom han förmodligen hade rejält med träningsvärk efter gårdagens lilla uppvisning tvingade jag mig ut för att tömköra honom. Drömde om att jag kunde fortsätta där vi slutade igår. Pyttsan. Det var som att igår inte hade existerat.
Så här ligger det till för tillfället. Halva mig (den finska delen, arvet alltså) har gett sig fanken på att det ska bli finpålle av Frej också. Han bor här. Vi har honom och han är en underbar häst. Anledningen att han inte gått dressyr tidigare är som bekant att han är Husses häst. Dressyr har fram tills nyligen varit fullständigt ointressant för båda. Nu tror jag att Husse åtminstone börjar förstå vitsen med dressyr även om det inte finns något intresse för dressyr. Frej däremot förstår inte vitsen av dressyr och har heller inget intresse av dressyr. Andra halvan av mig (den svenska delen, som formats av miljön) säger, jag kan inte, jag vill inte, jag orkar inte och det är ingen idé för det kommer ändå inte att gå.
Förstår ni konflikten? När ena sidan biter ihop och kämpar och den andra sidan bryter ihop för att jag inte kan.
Jag gick ut fast besluten om att om detta över huvud taget ska gå vägen måste jag lära mig tömköra på en hand redan från början så att jag har ena handen fri för enbart pisken. Bra tänkt. I teorin. I praktiken gick det käpprätt åt... Försök att bromsa ett ånglok i två lädersnören med enbart vänsterhanden som högerhänt människa.
Efter 20 minuter av drag och slit eftersom Frej antingen bråkade eller började takta, trava eller hoppsihoppsa så fort jag ens höll pisken i närheten av bogen, gjorde vi halt i ett hörn och tårarna trillade ner för kinderna. Så fort Frej såg att jag grät blev han lugn som en filbunke och tittade på mig med sina stora mörka Frejögon och blinkade försiktigt. Jag satt på knä i leran en god stund och sörjde Faxe och svor över att jag är så kass att jag inte karar av en så stark häst som Frej. Jag valde mellan att ge upp, hämta husse eller bita ihop. Jag har ju bokat en körlektion till den 9 december och det är ju fullständigt onödigt om vi inte ens klarat av vår läxa ens pyttelite. Som det är nu så GÅR det bara inte. Jag kan för lite. Han var precis som igår, bara det att jag inte har en aning om vad jag pysslar med så hur lätt är det då att korrigera? Jag får ju bara bromsa hela tiden.
Frej stod blickstilla tills jag hade bestämt mig. Bara en sådan sak kan ju få en att krevera. Så jäkla stöddig och ändå mjuk, söt och lydig. Jag begriper inte. Det är inte kul =(
Efter att ha upplyst Frej om att han är till salu om han inte gör som jag säger nu gick han rakt och snyggt fast utan form på fyrkantsvolten körd på en hand. Bogen föll in några gånger men han rättade den på kommando. Vi gick bara några varv och sedan bestämde jag mig för att gå in innan han började konstra igen.
När jag precis skulle gå in kom Husse ut! Han undrade hur det gick och då började jag ju grina igen...Jag kaaaaan inte, jag fattar ingenting, Frej är som sten i högertömmen och drar iväg så fort han ser pisken. Husse fick prova på att tömköra och tyckte naturligtvis att Frej var fin..."Vad är det för fel? Han skrittar, travar och gör halt på kommando" sa han. Mmmmm.....men han gör INTE läxan vi fick igår......... Efter en snabbkurs för Husse i att flytta bogen, söka stöd på båda tömmarna mm hjälptes vi åt. Husse höll i tömmarna och jag petade på Frejs bog när det behövdes. Kändes lite som när en blind leder en blind.....
Vad håller jag på med? Vad är det för mening?
Några timmar senare gick jag ut till Frej och sa att jag ångrade att jag skrek åt honom att han var dum i huvudet och att han var till salu. Frej är inte alls dum utan är en fantastiskt klok häst. Han är heller inte till salu. Man vet ju aldrig om han förstår vad man säger till honom. Lika bra att vara tydlig. Han blåste på mig till svar.
Jag är på din sida. Kunde varit jag som skrivit...
Tror att alla envisa pållar ger sig och blir fina efter ett tag. Men det där "taget" varierar i längd. Det är bara att traggla. Om du tömkör 14 dagra på raken (japp det orkar han behöver inte vila hjärnan det ör det som är vitsen) så kommer du märka skillnad.
Jag håller ju på med galoppen såpass att jag blir gaaaalen, misströstar, frustrerar skriker på pållen. Japp han har varit till salu många gånger och just nu känns det som att han verkligen behöver ta sin hårda hjärna någon annanstans. Nepp han är inte dum. Jättesöta ögon osv men...jag blir galen.
Jag är på din sida och pållen knäcker inte en människa med finsk sisu!
Det var någon som skrev attd te är de jobbiga hårda pållarna som blir dom bra. Jag har också hört det och tror på det. Det är dom pållarna som har skallen att orka och palla tävlingsmiljöer etc och det är dessa pållar som ger det där lilla extra sägs det.
Hmmm undrar det ja, kanske är det så att man säger så bara för att folk ska orka hålla på med dom och inte skicka dom till korvfabriken...
Ja, men jag skriker ju också rakt ut. Hur kul är det då, när man hör sin röst eka långt bort???
Oki Frej, två dressyrtanter med sisu emot dig. Vem kommer att ge sig?
Varför heter det finskt sisu när det borde heta norskt?
Det är ju klart att han kommer att bli bra. Han är ju inte rädd för någonting....utom kor.
Hmm det där med att han e stark... Skulle köra hans morsmorfar (Vilgot 60) med harv å det såg sååå lätt ut när Folke gjorde det å han hade la träskor på sig som vanligt... Hästen å jag var vana vid varandra och jag red ju honom men OJ vad jag flög som en vante efter!! Jag tror aldrig Folke har skrattat så, å det gjorde ju jag också till slut. Bättre att skratta än gråta! För det ser såå lätt ut för en del å för mig (å kanske dig också) är det att övaövaöva som gäller. För det har ju de som det ser lätt ut för också gjort - övatövatövat... En får inte sånt där gratis!
Å låt han takta...Eller om du vill låtsats att du bestämmer´, säg åt honom att takta så han vet att DU vill det ;) Han lugnar sig efter en timma precis som resten av släkten.
Lycka till nu!!!
*kram*
Tack Evamaria.
Får man fråga vad det uttalade avelsmålet med Frejs släkt är ;-)
Vi håller på er, som ett team! Visst vill man ge upp och bara skrika rakt ut och sen gå och dra nåt gammalt över sig. Men vad blir bättre av det. Hästen kan gå i hagen och slappa och du kommer att må dåligt. Ibland kan det vara bra att backa några steg. Kanske det räcker med att han går lugnt i skritt utan några krav på form mm. Bara accepterar dig och pisken utan att han taktar. Ett par dagar med enkla övningar innan ni trappar upp igen. Svårt att ge råd när man inte har en susning om hur hästen funkar (mer än det vi läser förstås!).
Men det är nog vad jag skulle ha gjort med min häst. Min gamla häst var en riktig hårding och en typisk enmanshäst. Han testade ledarskapet med jämna mellanrum dvs cirka varannan vecka, från det jag köpte honom som 6-åring till ca en månad innan han avlivades - 28 år gammal!
Mellan dessa fighter var han världsbäst. Han skulle gett sitt liv för mig om det hade varit nödvändigt. Men jag var tvungen att
med jämna mellanrum bevisa att jag fortfarande var värd det! Han är den klokaste häst jag någonsin träffat! Och du ska bara veta hur många gånger jag suttit och storbölat i hagen, i stallet, på volten - ja lite överallt. Men det är onekligen enklare med lilla Hjärtat som är betydligt mer lättövertalad och dessutom aldrig skulle komma på tanken att utmana mig om ledarskapet :-) Kämpa på, ta hjälp av din tränare, ha bara kul emellanåt och öva, öva, öva och GE INTE UPP! Han är klok Frejjen, han ger dig säkert inte större utmaningar än du klarar av!
"Får man fråga vad det uttalade avelsmålet med Frejs släkt är ;-)"
*ASGARV*
Ojoj, jag säger då det.
Man måste ju få skrika och gråta när man blir arg och uppgiven! Självklart är det din rätt att bli både och.
Vad kan man säga för att lindra det hela då? Det de andra sagt är ju det som är den bästa trösten, men inte just nu kanske. Det ÄR faktiskt de här hästarna som blir de bästa tävlingshästarna.
Den dagen (om tre dagar eller tre år) när det går som det ska, så har du vunnit så mycket. Visst är det inte faxe, men en häst som behöver dig är det ju fortfarande. Även om han inte insett det än.
Är inte karlar av alla sorter lite trögtänkta ändå?
Avelsmålet var att få en gossig häst som drar på ordentligt i skogen och på åkern. Som klarar en hel dag i solen på slåttern. Hästar som är envetna funkar finemang där! Ta ett varv i skogen så att han får jobba mellan träden i upp å nerförsbackar med en stock bakom sig, så skall du se att han lyssnar mer sen när han FÖRSTÅR vad det skall va bra för med allt finlir... :) det är dessutom kul å du måste också hålla tungar rätt i mun! Njut samtidigt av att du på på bonnvischan å inte i storstan!
*kram*
Ni är gulliga allihop!
Karen, Frej har skrittat utan krav på form sedan 2001...förutom när jag ridit och vi blivit osams...det känns som att det är dags för Frej att dra in magen nu. Om jag jobbar rygg och mage kan väl för tusan han också göra det? Han accepterar pisken och slutar takta efter i runda slängar 60 minuter, precis som Evamaria säger. Som anekdot kan nämnas att vi red 2,5 timme för att komma till startpunkten för en långritt för en tid sedan. Långritten var på 3 mil...Frej taktade 1,5 timme av långritten trots att han ridit 2,5 mil redan. Efter fika och ritt hem igen var han någorlunda ridbar sista 20 minuterna hem. Gissa om jag var trött? Frej var på strålande humör!!! Hur fin som helst dagen därpå dessutom.
Efwa, Frej ÄR GULD, jag kan bara inte "tygla" hans kraft. Han är verkligen som en guldgul kanonkula. Nä, Frej är inte som Faxe...Faxe gick till exempel att trötta ut....Frej är outtröttlig.
Evamaria, Frej är verkligen klockren i skogen. Han impar på gubbarna =) Han rör inte en fena förrän det är dags och då tar han i exakt så mycket som det behövs. Men vad han fått kondisen ifrån vet jag inte. Han skulle utan problem klara att gå distans. Kruxet är att jag inte får stopp så jag vågar inte bli omriden...eh, Frej skulle förstås inte släppa om någon... ;-)
Aha! Du ser avelsmålen är nådda i och med Frej! Dessutom e ju Frej å Vegard släkt genom Vilgot 60 - kan det vara Vegards mormorsfar? Så inte är det konstigt att de kommunicerar över vattnet ;)
Ta och gossa med hästarna ett tag. Gör det du tycker e kul så att du får tillbaka den där viljan. Vänta tex till nästa PMS-period - då e iaf jag envetnare än både fjordingar, chefer och busar!!
;)
