Hinner inte vara mallig
Idag fick jag post från ordföranden i min nybildade supporterklubb. Kuvertet innehöll bilder på Lille Opus!!! =) Det är aldrig någon som har fotograferat mig och bemödat sig för att jag skulle få dem förut. Jag är mycket smickrad.
Husse fotograferade ju inget av vår ritt eftersom han var så nervös. Det är ju jättekul att se bilder och dessutom så påminns man ju om att man borde vara mallig var dag. Faktiskt i 365 dagar om man ska vara noga.
Bilden är från när Opus och jag kontrollerar var linjen för rygga i vinkel går. Vi är överens om att vi är på rätt sida om linjen.
Jaaa självklart ska ni vara malliga. Man ska återgå till vinnarkänslan och ha den som en kraft och energidepå! En depå som ska fyllas på med alla goda erfarenhetr så att man har att ösa ur när det väl är motigt.
Underbart kul för er och ni ser tjusigt fokuserade ut på bilden. Du ska fåp låna mitt suffchabrak när du tävlar ;-D
Ja, men PRECIS så. Suffchabrak är ju ett måste, annars tänker jag inte vara med.
Vinnarkänslan? Den är ju mest förvirrad poängräkning där man undrar hur i hela friden domaren kan ha skrivit så fel...Det är ju först några dagar senare man själv kommer på hur ballt det är och då har alla andra glömt det.
Man är ju inte så sjysst mot sig själv ifall man nästan väntar på telsamtal om att det hela var en felräkning och att segern tas tillbaka...jag vet en som trodde så efter en viktig seger ;-D
Nä men alltså, det viktigaste är ju att man hinner knäcka en Cava innan telefonsamtalet i sådana fall. Man häller ju inte ut gott bubbelvin heller. ;-)
Nej just det och Cavan kan man knäcka precis när man tömt transporten och karln håller på och parkerar tillbaks den! Halsa...
