Ramlösa Äpple - gran
Idag följde Husse med på en skogssväng som en del i Opus IV-program. Husse red Opus och jag fick äran att följa med på Frejs rygg :-/ Med raska steg mot nya mål med en liten lus på ryggen, det är Frejs melodi det. Jag fick bromsa hela tiden för att över huvud taget kunna konversera med Husse.
Husse fick sköta tempo och vägval. Frej hängde på och jag......ja vad ska man göra? Det var bara att hänga på det. Inte läge att riskera Husses humör genom "Här och nu-övningar" med den gule Kanonkulan. Försökte gilla läget bara. Vara avslappnad utan utbrott på den gode Frej.
Hästarna tävlade oavbrutet. Ingen ville vara sämre än den andra. Opus har ju en uppenbar nackdel med sina taxben och få är de hästar som slår Frej i en skritt-tävling. Det är nog inte så många som slår honom i en travuppgörelse heller. Galopp däremot. Där är han lättslagen eftersom han lägger tid och energi på att bocka medan den andra hästen skapar sig hästlängders avstånd medan Frej lycksaligt söker sig mot skyn.
När vi kom till bron var den hal. Husse försökte visa Opus att han skulle gå ner i diket bredvid bron. "Varför det?" undrade Opus och hoppade upp på bron från sidan. "Finns det en bro ska man väl GÅ på den?". Jag kan tänka mig att många hästar anser att det är precis tvärt om, men inte Opus.
När vi passerat det snåriga partiet blev det trav på den slingriga skogsstigen. Frej halkade ner i ett hål vid sidan av stigen och fick en liten snärt av en pinne. Han sparkade till pinnen och gjorde sig lustig över tilltaget och lade till ett REJÄLT bocksprång. Min hjälm gled ner över ögonen och allt blev svart. Under mig var det inte längre trav på den smala skogsstigen.....
När jag hittat balans, trasslat ut tyglarna (rider numera med två på Frej och det är inte så praktiskt med trefingervantar då...) och föst upp hjälmen på huvudet igen ser jag Opus lilla gula rumpa försvinna runt krönet. Frej tog i från tårna och rejsade ikapp. Pinnar kom vinandes och bromsen...nix. När vi skymtar Opus igen kommer lyckobrallarna!!! Frej var fullständigt ÖVERLYCKLIG!!! Tre gånger höll han på att skicka av mig.
Jag blev alldeles glad över att han var glad. Jag skrattade för jag hade inte så mycket annat att göra än att hålla mig kvar. Kändes lustigt. Lite skräckblandad förtjusning dock. Han får INTE göra så när vi är ute själva, då börjar vi bråka. Men det kändes som att Husse förhoppningsvis ser om jag inte sitter kvar när Frej passerar med ljusets hastighet och dessutom var det mossa invid stigen.
Husse ropade flera gånger om vi skulle sakta av från trav!?!?! Nä, kör på, jag måste ju lära mig behärska detta (galoppbockande). Lika bra att ta det med sällskap. Han hade ju ingen aning om hur nära det var att han blev passerad.
Husse var strålade glad och tyckte att Opus gick som ett strykjärn längs stigen och att det var kul att rida så fort på slingriga vägar. Han undrade varför jag svor med jämna mellanrum. "Svor?" Jag hade ingen aning om att jag hade suttit och svurit. " Jo, du skrattade och svor omvartannat" svarade Husse.
Det måste ha varit när jag hängde framme på halsen på än den ena sidan och än den andra sidan som jag reflexmässigt uttryckte mig med något ovårdat språk.
Husse sa med förvåning i rösten "Galopperade ni DÄR?"
Vi och vi.
Myrvägen hem strålade Frej och jobbade i fin form med övertramp i skritt. Husse undrade vad som hände. Han är alltid så, svarade jag. Man måste halvt dö innan han lossnar och arbetar glatt och ivrigt. Husse förstod nog varför jag slutat rida ut på Frej själv.
Det var en jättetrevlig tur trots allt. Husse satt som vanligt i balans även om stabiliserande ridmuskler lyser med sin frånvaro för tillfället. Det verkade i alla fall som att han trivdes i sadeln med Opus. Pållen var mycket nöjd i alla fall. Han gillar IV-programmet. Han guppade med öronen i varje steg och kände sig oerhört nöjd på hemvägen.
Frejs öron var spikrakt spetsade. Scannade av världen. Rask och glad på promenad!
Ursäkta men jag garvar ihjäl mig när jag läser. Det är en mycket målande beskrivning och jag kan bara se det hela framför mig.
Haha, underbar läsning!
Vad modig du är! Jag är en fegis när det kommer till bockande hästar. Hade en gång ett fullblod som langade av mig rejält ett par gånger och slog mig ordentligt ibland. Karln förbjöd mig gå i annat än långärmat och långbyxor offentligt tills blåmärkena lagt sig. Såg ut som jag blivit misshandlad den gången(vilket jag iofs blivit av tyngkraftens verkan i kombination med nylagd stenkross på vägen). Sen dess är jag lite harig...
*asg* Å ve GO han e FREJ å livsfarlig! Han brås VERKLIGEN på mormor!! Värsta steget i skritt å P Å hela tiden! Totalt galen!!! Men värsta framåtandan! När jag började rida bruna fick jag BE om slöa hästar för jag hade inte behövt driva en häst på 1000 år med den släkten. Snacka om förvånad ridlärare när jag sa att jag red fjording... hehe. Hon hade inte hört talas om fullblodsfjording med krut i kroppen.
Tycker du gör det så BRA med Frej! Att du är modig och anpassar efter situationen - husse borde rida ut mer med er! ;)
Efwa -
tur att det roar någon ;-)Jag är sällan road av spektaklet.
Karin - Jag är DEFINITIVT inte modig. För varje år som går blir jag mer och mer harig. Förstår inte vad som händer med mig. Förr var jag minsann odödlig. Nu krävs bubbelplast och silvertejp för att vara våghalsig.
Frejs tant - Du fattar inte hur skönt det är att höra att han inte är den enda galna Gula Kanonkulan i världen. Innan jag träffade dig undrade jag vad jag hade gjort (!) Får en arg och missförstådd häst (Faxe) snäll och tillgiven och en till synes nöjd och positiv häst (Frej) helt galet livsglad. I båda fallen har det gjort rysligt ont ett ANTAL gånger...
Härlig ridrunda!
Nepp bskemej det är inte kul med nära dödenupplevelser när en häst brallar. Man ska lära dom tidigt att det inte är ok med ryttare på ryggen. Fast vad gör man när dom är glada? Svårt att snacka vett med dom då...
Berättelsen roar mig, du är sååå duktig på att måla bilder med ord. Sedan lägger jag ingen värdering i vad han gör eller inte. Jag skulle nog inte heller vara så road om jag var där du är. Men från det här hållet är det kul att läsa :-)
Haha, tack :-D
Jag hade gärna sett dig ratta Frejjen!
Nej du är INTE ensam om att ha en brall-galen-glad-guling :-) Vet inte hur länge du har haft honom men med Hjärtat har det tagit mååånga år att komma dit vi är idag. Dvs rekord i galopp utan brallar. Snart är det nog 2 månader sedan sista, eller åtminstone senaste brallen :-) (Inte helt sant, hon har brallat med andra än mig) Kämpa på bara! Kommer du på nåt super-duper-knep får du gärna dela med dig:-)
