Sitter nog snarare i huvudet
Tömkörde Opus idag efter några dagars totalt ignorerande. Pigg som en mört och glad som få traskade han på med raska steg i gyttjan. Enda kravet jag ställde på honom var att han banne mig skulle stå stilla i halten. Jobbade med kroppen gjorde han helt av sig själv så det behöver jag inte ens nämna...
Jag tror inte att han har ont någonstans. Han fick ta i kollosalt idag då underlaget verkligen sög fast. Som cavaletti och omvänd cavaletti samtidigt. Det var inga problem, han valde den jobbiga vägen själv istället för att rulla på och maska när man nu kunde ta chansen. Det ångade om honom.
Tendenserna som kom vid ridningen finns kvar. Sätter sig på baken när han inte förstår. Problemet ligger som vanligt hos mig. Mina hästar är det ju sällan fel på... Jag fegar ur när han gör som han gör med mig på ryggen. På marken på tillräckligt sparkavstånd vågar jag gå på med pisken och säga "NEJ, det var detta jag bad om". Vet inte vad jag jag blir osäker på när jag sitter på. Det är ju inte direkt långt till marken från en fjording. Kanske är det en tidigare omkullridning som satt sina spår. Vill inte hamna med benet i kläm även om det skulle sjunka ner fint i leran.
Jag tror som sagt inte att han har ont, då skulle han inte jobba så fint som han gör. Jag tror snarare att han blir blockerad och vill mer än han behöver. När jag blev arg och sa att halt var HALT och inget annat så spände han hela ryggen och rumpan och började trampa med bakbenen långt under sig. Schhhlopp, schhhlllopp, schhhlopp lät det med fördröjning i leran. Opus pustade och sa "se jag gör det, men du ska veta att det är feeeett jobbigt i den här leran". SUCK. Vad gör man?
Näpp, det enda rätta borde vara IV-programmet. Individuella programmet med mycket bus, kanske bara grundläggande disciplin och annars, uteritt eller allmänt kravlöst bus. Han måste ju röra på sig för han har ju energi så det räcker och blir över. Men ingen dressyr tror jag. Det blir bara pannkaka när han tror att jag vill saker som jag inte vill.
Jag är hopplös. Har världens mest ambitiösa häst och är ändå inte nöjd :-/
Jag tror inte att han har ont någonstans. Han fick ta i kollosalt idag då underlaget verkligen sög fast. Som cavaletti och omvänd cavaletti samtidigt. Det var inga problem, han valde den jobbiga vägen själv istället för att rulla på och maska när man nu kunde ta chansen. Det ångade om honom.
Tendenserna som kom vid ridningen finns kvar. Sätter sig på baken när han inte förstår. Problemet ligger som vanligt hos mig. Mina hästar är det ju sällan fel på... Jag fegar ur när han gör som han gör med mig på ryggen. På marken på tillräckligt sparkavstånd vågar jag gå på med pisken och säga "NEJ, det var detta jag bad om". Vet inte vad jag jag blir osäker på när jag sitter på. Det är ju inte direkt långt till marken från en fjording. Kanske är det en tidigare omkullridning som satt sina spår. Vill inte hamna med benet i kläm även om det skulle sjunka ner fint i leran.
Jag tror som sagt inte att han har ont, då skulle han inte jobba så fint som han gör. Jag tror snarare att han blir blockerad och vill mer än han behöver. När jag blev arg och sa att halt var HALT och inget annat så spände han hela ryggen och rumpan och började trampa med bakbenen långt under sig. Schhhlopp, schhhlllopp, schhhlopp lät det med fördröjning i leran. Opus pustade och sa "se jag gör det, men du ska veta att det är feeeett jobbigt i den här leran". SUCK. Vad gör man?
Näpp, det enda rätta borde vara IV-programmet. Individuella programmet med mycket bus, kanske bara grundläggande disciplin och annars, uteritt eller allmänt kravlöst bus. Han måste ju röra på sig för han har ju energi så det räcker och blir över. Men ingen dressyr tror jag. Det blir bara pannkaka när han tror att jag vill saker som jag inte vill.
Jag är hopplös. Har världens mest ambitiösa häst och är ändå inte nöjd :-/
Kommentarer
Postat av: Jaana
*ASGARV*
Opus och vegard är nog stöpta i samma form, med samma formmassa!
Han är överambitiös och måste lugna ner sig och invänta direktiv istället för att förekomma. Lille Opus, söte fine fjordisen...
Trackback
