Faxe & friends

Promenad i solskenet med Faxe och hunden Leo. Den älskade hunden pockade på uppmärksamhet och Faxe stod vid staketet och klippte med öronen så han fick följa med.
Vi promenerade förbi korna ner mot sojdet. På vägen tillbaka mötte vi en man som tydligen är granne åt något håll och som visade sig komma från Karelen. Jag hade först tänkt heja och passera men greps av en oväntad lust att lyssna till sjungande finlandssvenska och lät honom prata. Vi pratade gamla tiders arbetshästar, karelska björnhundar, finska spetsar, finsk och svensk kultur med mycket mycket mer. Jag bytte stödben ett antal gånger och förvånades över hur snälla och beskedliga Faxe och Leo var som bara fann sig i detta malande.

Efter en lång stund dök närmaste grannen upp i skogen med sin golden. Inget ont som inte har något gott med sig tänkte Leo och stack som en avlöning. Efter en käftsmäll från den gyllene damen rörande någon pinne kom han beskedligt och satte sig bredvid Faxe och mig igen.

Faxe var trots allt ganska nöjd med det längre stoppet eftersom det fanns en annan sorts gräs och örter här på grannens marker som smakade utsökt i höstsolen.

Rasp insmort med MJ's tjärkladd och tvålen i sadelkammaren är snart slut...

Idag fick Faxe sina hovskägg trimmade med den för ändamålet inköpta trimkniven från den numera hatade hästbutiken. Kniven var så slö att Faxe gång på gång trodde att jag drog honom i hovskägget i något absurt försök att dra upp fötterna på honom. Han lyfte villigt på fossingarna gång på gång. Tillslut förstod han att dagens pill huvudsakligen bestod i öm hud med tillhörande ömma hårsäckar från hasspetsen och ner till kotan. Stackars häst. Trimkniven gnagde och slet i testarna och jag svor med ganska så jämna mellanrum. Hur kan något helt nytt vara slöare än den helt sönderanvända fiskarssaxen? Ofattbart.

Samtidigt som vi pillade hovskägg, klippte man och borstade den svettfuktiga kroppen (Faxe svettas bara genom att finnas till för tillfället) lät jag den lånade klippmaskinen ligga och surra på golvet så att Faxe skulle vänja sig vid ljudet. Plötsligt saden "poff" men fortsatte att surra som förr. Jag hoppade till och likaså gjorde Faxe. Maskinen stängdes av och vi botaniserade i äppelpåsen för att sedan slå på maskinen igen. Efter en stund sa den "poff" igen. Ingen av oss blev rädda den här gången men jag tyckte ändå att det var bäst att stänga av den. Det är väl inte helt vanligt att klippmaskiner låter "poff" när man minst anar det?

Jag lovade maskinägaren att kolla upp var man köper/slipar blad till en Oster-maskin...tror den heter så. Någon som vet?

Ridningen gick sådär. Om man nu kan glädas över att Faxe har bytt stel sida så är det väl det som var det positiva idag. Galoppen fungerade inte. Kanske tänkte jag för mycket på den? Faxe var slö och lite sur. Inte så sur som på sadelutprovningen men ändå. Oroväckande. Framtung. Snubblig. Svajig.

Sadeln åkte fram även när jag vände sadelgjorden på mitt sätt =( Välinvesterade 800 kr då man dessutom fick en repa i sadeln.

Ja, jag é bitter. Fast jag ska försöka att gå vidare ;-)

Smorde in Faxes rasp med MJ's tjärkladd. Tänker ge den en vecka annars anser jag den inte vara en underverkssalva (kladd).

Om det inte bara är en tillfällighet så gick det förvånansvärt snabbt. Det intressanta är att vi galoppade båda galopperna utan problem. Raka som spjut med mulen som vägvisare men det var i alla fall rätt galopp med energi och inget häng.

Jag har byggt upp en fyrkant med koner som vi rider både uppmjukning och muskelbyggning kring. Rakt över ridbanan ligger bommar med 1,20 m mellanrum. Jag fick hålla i för att han inte skulle rusa över bommarna =) Han tyckte det var kul! Tror att Faxen skulle vilja hoppa lite...lite för halt för att hoppa på gräset nu bara...

Kvällen präglades dock till största delen av sorg. Sorg över att jag alltid får mina sadlar repade när de inte är hemma. Jag hade blivit lovad att jag skulle få hämta den i butiken redan på kvällen efter stängning på fredagen. Det blev något missförstånd så jag kunde plötsligt inte hämta den. När jag åkte och hämtade den på måndagen lyfte jag upp sadelöverdraget och kontrollerade att kåporna inte hade blivit repade. Jag tror ju alltid det värsta...

När jag kommer hem ser jag följande



REPA på framvalvet!!!!!!!!!!!!!!!!!!!



och smårepor på ena bossan bak!

Varför i hela friden kollade jag inte HELA sadeln i butiken???
Jo för att man tycker att det är lite pinsamt att visa sin misstänksamhet.

Nu, är det ju lite sent att säga att de repat den...ååååå, jag SA ju att de skulle vara rädd om den och endast förvara den med sadelöverdraget på.

Jag är så förbannad. Detta är verkligen droppen. Så dålig service som jag har fått genom åren i denna butik. Det är fullkomligen ofattbart. Jag har inte velat skriva ut namnet på butiken i bloggen men nu drar jag mig icke för detta.

HANDLA FÖR ALLT I VÄRLDEN  INTE PÅ DAHRVE TRAV OCH RIDSPORT I VISBY.  De svarar inte på mejl, de beställer inte hem varor trots att de tar upp beställning i butiken (har hänt flera gånger), de svarar god dag yxskaft när man frågar något och de vet ofta inte vad de säljer, säljer ofta skitgrejer med sneda hål till dyra priser, gör usla egna lagningar på utrustning och använder billigt läder, viss personal är rent otrevlig OCH de repar tydligen kunders sadlar utan att ens nämna det eller dra av på priset.

Tack och adjö Dahrves för ett nästan 10 årigt slitigt förhållande där man som kund ska vara tacksam för att ni har ett lager att känna och klämma på. Era skyldigheter mot kunderna däremot saknas uppenbarligen helt. Från och med idag sker mina inköp via nätet ( hästarna beräknas leva i 15 år till så det blir väl några kronor i alla fall som hamnar i andra bättre butikers årsbokslut ).

Eller så öppnar jag en egen butik. Det brukar oftast vara det enda raka på denna ö. Själv är bäste dräng.

Fy f-n vad surt med sadeln.

Den glider dessutom FORTFARANDE fram =(

Ja. Så var det äntligen dags. Tack mina snälla vänner för att ni informerat mig om att hästbutiken (som jag för krig mot) hade bjudit hit en sadelutprovare och omstoppare från fastlandet. Jag mejlade hästbuktien i samband med att jag köpte sadeln och frågade om de hade några planer på att ta ner någon. Jag har fortfarande inte fått svar...

Imorse ringde klockan vid fem-snåret. Hästmänniskan i grannsocknen skulle komma och plocka upp Faxe och mig klockan sex. Kvart i sex knackar det på dörren. Jag hinner dra på mig några klädesplagg på min väg från duschen till ytterdörren. Såg min frukost flaxa iväg i tanken. Som vanligt när hästarna och jag ska iväg så regnar det på natten så att man måste plocka in sin pålle och torka den innan man duschar och äter frukost. Man kan ju undra varför jag inte gick upp när jag vaknade klockan fyra istället för att ligga och nöta i sängen till klockan fem bara för att jag hade tänkt sova till fem. Man kan även undra varför jag inte har hästarna inne över natten när jag ska iväg tidigt....

När vi kom fram lastade vi ur hästarna och började genast med Faxes sadel. Jag sade ingenting om mina problem och lät sadelutprovaren sköta sitt. Han tyckte att det var en bra sadel. Låg klockrent på hästen och behövde inte stoppas om.
Men...pep jag. Om den nu är så fantastisk, varför glider den fram?
Han tittade frågande på mig och undrade hur denna sadel skulle kunna glida fram. Den låg ju perfekt. Ja, inte vet jag. Magen...

Jag gick och hämtade min fenomenala dressyrgjord och räckte honom den.
"Den här typen av sadelgjord har jag utvecklat" sa han
Smart kille, tänkte jag. Han frågade åt vilket håll jag vände böjen.
"Bakåt, sa jag helt lätt"
"Det är fel, svarade han och log. "Den ska sitta med böjen framåt så att spännena hamnar så här",  och så visade han. "DÅ, är det ju inte så konstigt att den glider fram, sa han förnöjt".
"Men, sa jag. "Den glider ju fram hur mycket som helst när den sitter på "ditt" sätt och bara 2 cm när den sitter på "mitt" sätt.

Han trodde inte på mig ;-). Jag fick gå till ridbanan och rida en ilsken och stel Faxe en stund för att sedan sitta av och visa att sadeln åkt fram 2 dm (!). Vi vände sadelgjorden och red en ilsken och stel Faxe på "mitt" sätt och sadeln gled endast fram 2 cm. Sadelutprovaren kliade sig i huvudet och sa att alla sätt är bra....
Jag garvade och frågade vad vi då gör. Han lovade att flytta de främre stropparna så långt fram som det bara var möjligt så att det skulle bli lite mer stadga fram. Eventuellt skulle han byta de främre stropparna till längre.
Åh, NEEEEJ, utropade jag. Inte BYTA!!!!
"Jasså, har du precis bytt dem?"
"Bytt? Jag har gjort dem SJÄLV!"

Jag vet inte om han blev imponerad eller om han fejkade bara för att vara tillmötesgående men han sa flera gånger att det var ett mycket bra jobb. Han såg att jag hade sytt med två nålar och sa att stroppar syr man med en nål för då blir det starkare. Jag hävdade att då borde det bli billigare taxa på min flyttning av stropparna eftersom han bara kommer att använda en nål. Jag vet inte om den prutningen gjorde till eller från, men han skrattade gott.

Han tyckte absolut inte att sadeln behöver stoppas om. Eventuellt en koll om 2-3 år. Han trodde inte heller att Faxes begynnande muskelmassa skulle vålla bekymmer eftersom de musklerna skulle komma längre bak.

Jag hade även med den gamla Lewan för kontroll. Klockren extrasadel löd omdömet. Glad i hågen vandrade jag in i hästbutiken för att betala, uppenbart tillfreds över att man kanske inte är så dum ändå. Faktiskt så glad att jag plockade på mig ett kortare bett till Opus (som senare visade sig vara för kort eftersom jag läst fel på lappen då prislappen satt klistrad över det egentliga måttet), ett pannband (som var felsytt så att ingen nackrem i världen kan träs genom hålen) samt en trimkniv (som enligt butikens uppgift var så billig att det inte lönade sig att slipa den när den blev slö...) Hur många gånger kan man trimma rasphovskägg med lera i innan den blir slö tro?

När nästa kund kom tjuvlyssnade jag på en intressant utläggning som sadelutprovaren hade om varför en sadelgjord bör ha resår på båda sidorna. Sitter det resår på endast ena sidan så är den flexibel i varje steg medan anda sidan är stum. Sadeln kommer då att dras snett av resåren. Sitter det däremot resår i båda ändarna så kompenserar de varandra och det enda som då gör att sadeln kan glida snett är att vi ryttare oftast är starkare i ena sidan.

Efter många dagars skepticism över allehanda förståsigpåare känner jag mig ganska nöjd med min investering av 400 kr i utprovning av 2 sadlar plus 400 kr i flyttade stroppar. Glider den sedan fram är antiglidpad det enda möjliga för sadeln är det inga som helst fel på.

Skönt.

Klockan är 16.04. De stänger 18.00. Undrar om de ringer snart så att jag kan hämta min ögonsten. Känns inte bra att ha den i butiken över helgen...MIN sadel. Tänk om någon repar den?

Det är alltid lika kul =) Var hos naprapaten i morse och knakade loss min onda nacke, rygg och axel. Har sedan gått hela dagen och väntat på att få rida Faxe. När man är nyknäckt lyssnar han bara jag tänker en rörelse. Nice! =D

Han var lite stel men lossnade med ledande tygeltag. Det är mycket tydligt med skillnaden mellan ledande och trängande på Faxe. Det är som att trycka på en knapp. Vissa hävdar att man bringar hästen ur balans. Det gör man kanske men är det inte så att man måste börja någonstans och sedan jobba vidare därifrån? När han är lös och ledig behöver jag ju inte hålla på så mycket med tyglarna.

Å, nu rullar middagsgäster in på gården!

Hm. Tömmen ger ju en hel del hävstångseffekt så man behöver bara dallra lite i den för att Faxe ska lossna i högersidan. Alltså nacken. Resten av kroppen är ju käpprak. Men det kommer. Han har ju kunnat böja sig klokt förr. Rätt skönt att slippa slita sig blå uppe på ryggen. Faxe kändes rätt så fin trots allt. Det var mycket gratis framåtbjudning idag och med det en hel del runttassande i halterna. Fick ryta till ordentligt och då tände han glorian med strömbrytaren och stod perfekt, stilla och lyyyyyyssnade. Min lilla Fax. Varför måste man bli arg?

Det är mycket påskjut i traven men när vi lyckas omvandla den till bärkraft blir det mumma. Han är snygg. Skäggig men snygg. Kulmage men snygg. Inte så mycket muskler men....snygg. Kisar man så ser man hur snygg han är...;-)

Vi pysslade lite med öppna på töm men det var precis lika slingrigt som uppsuttet.

Har smetat in alla raspskorpor inklusive dem på magen och bringan med någon KLADDIG smörja jag fick från hästmänniskan som betalning för datorhjälpen. MJ's någonting. Hemkok med mjölkprodukter, vegetabilisk olja och tjärprodukter. Alla som provat den är lyriska så jag måste väl prova (under djup skepticism). Dessutom luktar hela handen tjära nu.

Jaha ja. Hemma igen som sagt. Att inte blogga på en vecka har varit typ lika jobbigt som att inte rida på en vecka. Hur bra är det då? Det är trevligt att ni alla älskvärda människor troget besökt bloggen trots att jag legat på stranden och undrat vad både ni gör och vad mina hästar gör. Nu vet jag i alla fall vad mina hästar har gjort. Ätit.

Igår var Husse och jag och hjälpte hästmänniskan i grannsocknen med hennes dator. Eller Husse pulade dator och jag spanade på hästar från fönstret. Hennes hingst är ganska fin trots sina 23 år.
Det blev ingen ridning igår så jag red både Opus och Faxe nu på morgonkvisten i stället.

Med min nya energi och präktiga inställning (plockar undan efter mig, diskar lite oftare, tvättar innan tvättkorgslocket inte går att stänga och så) så fick Faxe också åka med på ett hörn.

Idag var det endast lossna stelhet på tapeten och ingenting annat. Jag har träningsvärk i höger överarm, men gav mig icke. Så fort det blev kämpigare än det grundkämpiga så att säga, rättade jag till sitsen och fipplade till med tygeln och glömde inte min eftergift. Åh, vad jag kände mig klok, duktig och präktig. Ridlära 1A. Bottenskrapet liksom. Nu har jag börjat om. Helt. Jag struntade i att det kändes lite som under min värdighet...nu ska allt göras ordentligt. Det får se ut hur som helst.

Faktum är att vi fick till några skojsiga travsteg. Mmmm, han kommer bli läcker när han blir starkare ;-)

Faxe var SÅ NÖJD.

Börjar tvivla på att de små knobblarna i närheten av sadelgjordsstaden skulle vara tryck från sadelgjorden. Sedan vi åkte på semester har knobblarna ökat från två till åtta. Kan hästar har rasp på magen? Raspen är nämligen tillbaka. Från kotorna och ända upp till låret =(

var temat för kvällen. Faxe var lika stel som sist så det var bara att rida tills han lossnade. Vi jobbade på volter och blandade det med tempoväxlingar på fyrkanten med en sida utåtställd och nästa inåtställd osv. Många halter med efterföljande travigångsättningar för att få honom att koncentrera sig och inte kolla på grannen när han klippte gräset.

Han mjuknade faktiskt lite men det återstår en hel del jobb. Jag har träningsvärk! =)

Inte jag alltså. Faxe. Han var hur dryg som helst igår när vi tog en sväng i skogen. Häääängde i handen och bet tag i bettet och fuskade hela tiden. Han skulle INTE böja sig runt inner skänkel och han skulle INTE bromsa när jag bad om det och han skulle INTE trava i form. Han sträckte på sig och spanade ut över världen. Ylande av ensamhet.

Jag var helt slut när vi kom hem. Nedrans envisa fjording.

Idag hämtade tjärhinken och jag Faxe i hagen. Faxe besvärades inte av att tjärhinken slamrade runt mina fötter. Så småningom ska jag länga repet så att tjärhinken slamrar runt hans fötter men vi skyndar långsamt i den frågan.

Faxe jobbades vid hand på ridbanan. Mest i skritt. Han är inte alls lika mjuk och go som han var efter den långa vilan. Han vill inte riktigt slappna av. Jag känner att jag är lite ute och cyklar med arbetet. Måste nog gå tillbaka i mina anteckningar och studera bilder på folk som kan. Jag kan ju absolut inte klaga på Faxe. Han gör ju bara som jag säger att han ska göra.

Vi jobbade en hel del med öppna. Faxe gjorde öppna rakt över den tunnare presenningen, stannade och stampade till den några gånger innan han fortsatte. Han är skojsig han.

Den spanska skritten går liiiite bättre men man får inte ta för många steg på en gång för då mattas det av. Två steg är max sedan får man göra halt och rensa hjärnan innan man fortsätter.

Funderade kring Faxes vinterpäls, kommande hoskägg och med den ökande rasp. Han har fortfarande skorpor och de lär tillta när det blir fuktigare. Hovskäggen måste definitivt ansas snart. Frågan är vad man gör med resten. Han ser ju för lustig ut med sin vinterfäll och avskalade hovskägg. Ska man klippa honom? Hur klipper man om man har honom ute dygnet runt? Det skulle ju vara trevligt med en kvickare häst som torkar fortare men inte på bekostnad av att han fryser.

                                   

Hu, insåg att jag inte gjort något med Faxe på över en vecka. Rejäl borstning och pillning, rengörning och tjärning av flugbett. De är hemska flygfäna. Hade jag varit häst hade jag formligen exploderat i frustration över det envisa surrandet och bitandet.

Lade på min lilla guling Opus westernsadel och så gav vi oss iväg på en liten skrittur i all enkelhet. Tänkte att jag skulle undersöka om det fanns någon synlig överfart från andra hållet över det djupa diket som hunden Leo och jag hittat här om dagen. Nix. Däremot hittade vi en damm. Undrar om man kan tjuvfiska kräftor i den? Fast det kanske inte är bra för grannsämjan?

På vägen hem såg vi något vitt som lyste i gräset intill skogsstigen. En golfboll?? Vad gör den här? Å, en till...Mina golfbollar! =)
Kan det vara så att vår räv tagit mina golfbollar i tron om att det var hönsägg?
Jag har golfbollarna som träningsredskap när jag rider slalom i bruksridningen. Stulna avsågade vägpinnar med golfbollar på som lätt trillar av om man slår i. Golfbollarna har av oförklarlig anledning minskat i antal. Det var som tusan.

Tyvärr ytterligare en anledning för Husse att INTE vilja ha höns. Mickel är en kallblodig golfbollstjuv. Tar han golfbollar kan man ju ge sig på att han norpar ett och annat ägg eller rentav en hel höna.

Jobbade Faxe vid hand. Mmmm. Han var stel i höger varv och aningens uppstudsig. Jag lyckades kväsa den upproriskt lagde med ett välriktat rapp över rumpenstumpen. Det var alltså efter att han sparkat med full kraft mot det envisa spöet som vänligt duttade honom på inner bak när han såsade i kombination med hans förtäckta små bit-tendenser mot min hand som höll inner tygel. Rackarns häst!!!

Efter att jag åter fått igenom vad det egentligen var vi skulle ägna stunden till - alltså att mjuka upp oss lite försiktigt i högervarvet så var han sött Faxig igen =) Han är så söt min lilla häst!!! Jag älskar hans humör. Småstörig och ändå så ofantligt mesig. Söt, söt, sööööt !!!  =D

Vi jobbade med öppna längs långsidorna. Rättade ut på mitten och öppna resten också. Till vänster gick det ganska bra. Han lossnade och tuggade avslappnat. Högeröppnorna blev svajiga och han klev inte in ordentligt med höger bak. Förmodligen därför han är stel till höger också. Där lyckades vi inte riktigt lossna. Det blev bättre men inte helt bra.

Jag slutade innan han skulle tycka att det var tråkigt. Jobbade lite spansk skritt igen och NU MINSANN var det kul igen. Stamp stamp, tramp tramp, kröka nacke, biffa upp sig, kolla, kolla jag STAMPAR!!! Sen att man inte stampar med det ben som spöet duttar på är en annan femma. Huvudsaken är att marken skakar och gräset sprätter.

Skrittade ner till viken. Faxe var stel i högersidan och man fick skänkla hela, hela tiden för att han skulle hålla tempot.
Inte så himla kul.

Faxe var på glatt raskt humör. Lite sprallig i magen över upptåget att ALLA skulle promenera en annorlunda sväng och att dessutom den där andra människan skulle med.

Idag var Faxe betydligt raskare i skritten. Han verkade vara på glatt humör. Han visste naturligtvis inte då att han snart skulle hamna i svälthagen över natten eftersom det har regnat i två dar och gräset har börjat spira igen.

Faxe spanade på omvärlden och norpade sig några äppelkart där han kunde. Till synes mycket nöjd med tillvaron.

När vi kom tillbaka var alla hästarna rejält svettiga.

Bland blommor och bin. Härliga dofter, ingen brådska och hela familjen utom katten Mogi samlade. Ingen stress. Ta det lugnt. Njut. Faxe njuter verkligen av livet så intensivt att individer runt omkring honom blir svagt irriterade. Han skulle passa utmärkt bland gubbarna på en bänk i en liten korsikansk by.

Kommentaren om att jag skulle vara ett föredöme vill jag gärna släta över med att jag efter dagens rygg och magträning vill utfärda en varning för Hippsons träningstips för ben och rumpa (alltså de kroppsdelar som verkligen behöver tränas förutom rygg och mage...). Står man lite snett med det böjda benet så gör det jädrigt ont i knät och sedan har man det ett tag...

Som tröst inmundigar jag chips med tillhörande dipp och hemmagjord lemonad.

I väntan på att kunna börja rida igen syr jag ihop min ridlära bestående av en gnutta klänningsdressyr, valda delar engelsk tantdressyr och en del portugisisk inspiration. Jag jobbar aktivt med positiv visualisering och tänker applicera min inre bild på Faxe. Vi kommer att sväva fram. Göra allt rätt. Inget motstånd. Inget häng. Inget mockasinfotarbete. Bara härlig ridning med perfekt stadig sits som inte stör honom det minsta.

Vet inte om det finns några hästar i grekisk mytologi och i den nordiska finns ju bara en som dessutom är defekt eftersom den har åtta ben och saknar stubbman. Var Pegasus grek? Nåväl, han var ju hur som helst också defekt med Red Bull-vingar på ryggen istället för i hovskägget.

Om det nu finns någon lämplig mytologi att tillskriva min vackra häst så var han i alla fall som hämtad direkt ur just den ikväll. Upprörd över det hemska tilltaget att kidnappa BÅDE Frej och Opus ur hagen medan han själv  fick vänta på nästa avgång sprang han i förtvivlan.

Förtvivlan är vackert. Speciellt när den är helt nyknäckt av kiropraktor. Faxe liksom flöt fram. Jag stannade och tappade hakan. Han rörde sig mjukt och fint, höger, vänster mellan träden med LUFT under hovarna. Där syntes det i alla fall skillnad.

När jag sedan hämtade honom och hunden för nästa promenad var han mycket glad och tuggade förnöjt bakom min rygg medan jag skuttade runt mellan myrorna för att undvika elaka myrbett. Lyckades få tre stycken i alla fall och svor högt så att kossorna i hagen bredvid höjde på huvudena. Förlåt, jag ska vårda mitt språk, väste jag mellan tänderna och stampade ihjäl några myror som inte alls hade med saken att göra.

Har börjat med min mag och ryggträning idag. Igen. Undrar hur länge jag lyckas hålla igång den här gången? Jag tror att nyckeln till vidare ryttarframgång är att träna mig själv annars orkar vi (jag) aldrig komma över nästa tröskel.

Innan medeltidsmarknad, glassmagasinet i Visby hamn och kiropraktik på hemmaplan skulle vi hinna rida så mycket som möjligt. Vi gick ut "hårt" klockan tolv efter en sen frukost.
Opus var ledig idag sa han och fortsatte äta när jag kom i hagen. Frej däremot stod vid grinden och väntade på sin nya ryttarinna. Faxe kom traskandes och undrade vad jag hade i kikaren idag.

Efter en snabb genomgång av skillnaderna mellan Opus och Frej, alltså de största.....gav vi oss av. Vi skulle rida förbi en familj som föder upp kanonfina hundar och flukta genom grindhålet. Vi red in bakom kyrkan och följde skogsvägarna. Frejs ryttare öppnade ögonen på mig när hon spotant suckar "Vilka underbara ridvägar när man kan rida flera mil utan att se en människa". Ja, faktiskt. Det är inte så dumt. Inte behöver man huka sig heller...just där i alla fall....

Faxe var trött efter gårdagen. Inte så trött att han inte kunde tvärnita från trav för att det är en skugga på vägen förstås. Inte heller så trött att han hellre tar en kamp och kastar sig in i skogen än att bara gå i en vattenpöl. Definitivt inte heller så trött att han nog funderade på att lägga benen på ryggen när vi rider förbi en lammhage. Och inte heller så trött att han inte orkade ge ett fladderband onda ögat och steppa på tvären förbi. Brukstävling om tre veckor....den vinsten ligger lååååååååååååååååååååångt borta. Suck. Han är ju helt flat. Han har ju inte varit "rädd" för sådant över huvud taget tidigare. Det blir nog en träningstävlingsomgång detta. Trist.

Fast jag skulle ju inte ens tävla honom tänkte jag i vintras. Jag trodde ju inte att han skulle vara i ridbart skick nu så jag borde inte misströsta. Min fina lilla häst =)

Frej skötte sig utmärkt under turen. Inga brallar, inga rejs, inga skutt. Förvånansvärt.

I fredags kom besök från fastlandet. Lördagen tillbringade vi jäsandes på Hablingbo Crêperie. Vi åt fantastiska galetter och crêpes och drack som vanligt den goda importerade cidern. Det enda som störde den en övringt ljuvliga tillvaron med franska servitörer som pratade engelska med fransk brytning var att två barn spelade fotboll. Bollsparkandet tog plats tre meter från Leo som försökte uppföra sig som en civiliserad hund när han var på restaurang. Detta var ganska svårt eftersom dessa två barn precis tagit HANS boll. Jag försökte förklara för honom att de hittade bollen först men alla bollar är per automatik hans så det var lönlöst.  För att lugna mina nerver beställde jag en espresso och en crêpe med ROM, choklad, coccos och banan ( nämnt rangordnat).

Efter en promenad ner till havet för att låta hundarna (även besökshunden) bada begav vi oss mot hemmet endast för att inse att vi inte kommer att hinna rida innan mörkret omsluter oss.

Så den 5 augusti stiger vi upp fast beslutna om att rida till havet och bada med hästarna. Lagom till den sena frukosten fick jag ett sms från Santos matte som absolut ville följa med.

Vi hinner avhandla det mesta under skritten bort till ridvänligare vägar. Alla vi möter stannar till och ser lyckliga ut. Vi såg nog ganska avslappnade ut i våra rena vojlockar och snärtiga små linnen.

Efter en frisk trav och galoppsträcka kändes det ganska skönt att svalka sig i havet. Faxe var till en början fast besluten om att INTE bada men när jag klev av och gick ut i vattnet själv följde han tveksamt efter. När den bankande pulsen gått ner en smula vadade vi ut en bit och travade. "sjyssta benlyft" vrålades det från strandkanten.
Faxe är rolig. När han väl själv kommit på att det är kul att bada så spelade han Allan. Han skvätte med alla ben och "kokade kaffe". Han plaskade vilt så att Opus och Santos drog sig tillbaka och tyckte att han var en tönt. Stå där och plaska, det är faktiskt inte kul.

Och Faxe plaskade och plaskade. Skritt ut en bit och så trav in med ett plaskande avslut. Faxe kunde nog ha stått och plaskat hela dagen om det inte var för att fyra individer stod suckandes på stranden och undrade när vi skulle gå.

Vi red vidare 1,5 km längs havet och snirklade oss sedan upp genom skogen för att handla glass på restaurangen. Vi åt vår glass intill en hästhage med ett nyfiket föl som hela tiden sa "heeeej, vad heter niiiii" "Vad ska niiiii göra?" " Var bor niiiiii?" "Varför är det svart i  era maaanar?"
Faxe, Opus och Santos bevärdigade det lilla fölet endast en blick för att sedan titta bort.

När vi kom hem fick hästarna varsin dusch innan de gick ut i hagen. Faxe njöt på sitt sätt genom att intresserat flytta på en envis sten medan Opus rullade sig kungligt tills han rullade ner i diket.