Faxe & friends

Igår huserade jag i en av våra bekantas verkstad. Målet var nya stroppar till sadeln innan tävlingen. Helst klara innan ögonen släckte för natten så att jag slapp pyssla med stropparna idag också.

Jag fick god starthjälp av verkstadsägaren med tillskärning och mätning (som inte är min starka sida....ögonmått brukar vara bra....) av huden. Jag fick välja mellan svart, natur och vackert mörkbrun. Jag ansåg att sadeln nog blir mer lättsåld i framtiden om jag syr dit svarta sadelstroppar ;-)

Jag fick grundläggande kunskaper i läderbearbetning och lädrsömnad. Jag fick även hjälp med att få alla hål rätt. Det är jag väldigt tacksam över. Hade jag gjort hålen själv hade det nog inte blivit så rakt.

När stropparna var kantskurna och limmade, fibrerna förslutna, hålen på plats och sömmarna markerade var det dags att sy. Jag sydde tills både ögon och vänster pekfinger blödde. Jag hade gett mig sjutton på att hinna klart. När jag precis noterade att jag kommit in i ett bra flyt körde jag sylen i pekfingret. Först brydde jag mig inte men efter ett tag insåg jag att jag behöver hitta en papperstuss eftersom blodet raskt droppade ner på golvet. Stressad for jag runt i verkstaden för att hitta något bra pekfingersbandage. Ett inte alltför oljigt papper fick duga.

Tillbaka till stropparna. Jag sydde och sydde. Plötsligt går nålen av. Men ååååh. Ny nål. När jag har två stygn kvar går tråden av. Men ååååh. Sen får jag inte på tråden på den andra nålen. Till slut får jag dit mina sista två stygn och ska börja fixa alla lösa trådar. Jag är trött och inser att jag nog inte ska börja skära nära mina nysydda stygn när ögonen går i kors.

Istället packar jag in sadel med tillbehör i bilen, städar verkstaden, släcker och låser och börjar färden hemåt. Trött men tillfredställande nöjd över mitt tilltag att försöka fixa sadeln själv istället för att lämna den till den lokala hästbutiken som gör dåliga jobb men tar mycket betalt.

Jag är nöjd. Trådarna är nu kapade med nagelsax. Har inte testat stroppfunktionen än...måste äta frukost först.

Opus är tydligen oridbar. Skulle rida ut en sväng i skogen och vila Opus själ från skrämmande faror idag. Han ömmar som f-n när man kommer ut på grusvägen. Jag red i gräskanten bort till grannen med lammen. När vi passerade nästa grusväg fick han så ont att jag nästan kände det i min egen ryggmärg. Stackarn kan verkligen inte gå på något annat än gräs. Det var bara att avbryta ritten och gå hem igen.

Återigen har hovslagaren verkat mina barfotahästar så att de inte kan gå!!! Jag blir så förbannad. Ska man betala för att få en oridbar häst? Hur kul är det att ha en oridbar häst tre dagar innan tävling? Jag har ju inte märkt något eftersom jag har ridit på gräsmattan sedan i måndags =( Hå hå ja ja. Stackars Opus. Jag saknar min gamla hovslagare =(

När vi kom hem passerade vi i alla fall lastbryggan, red fram, klev av, promenerade, klev på , red vidare. Yes, yes, yeeessss!!!

Nu måste jag få tag i någon som vet om det är gräsbana på tävlingsplatsen. Är det något annat måste jag ha tag i en hovslagare.

Idag hämtade tjärhinken och jag Faxe i hagen. Faxe besvärades inte av att tjärhinken slamrade runt mina fötter. Så småningom ska jag länga repet så att tjärhinken slamrar runt hans fötter men vi skyndar långsamt i den frågan.

Faxe jobbades vid hand på ridbanan. Mest i skritt. Han är inte alls lika mjuk och go som han var efter den långa vilan. Han vill inte riktigt slappna av. Jag känner att jag är lite ute och cyklar med arbetet. Måste nog gå tillbaka i mina anteckningar och studera bilder på folk som kan. Jag kan ju absolut inte klaga på Faxe. Han gör ju bara som jag säger att han ska göra.

Vi jobbade en hel del med öppna. Faxe gjorde öppna rakt över den tunnare presenningen, stannade och stampade till den några gånger innan han fortsatte. Han är skojsig han.

Den spanska skritten går liiiite bättre men man får inte ta för många steg på en gång för då mattas det av. Två steg är max sedan får man göra halt och rensa hjärnan innan man fortsätter.

Funderade kring Faxes vinterpäls, kommande hoskägg och med den ökande rasp. Han har fortfarande skorpor och de lär tillta när det blir fuktigare. Hovskäggen måste definitivt ansas snart. Frågan är vad man gör med resten. Han ser ju för lustig ut med sin vinterfäll och avskalade hovskägg. Ska man klippa honom? Hur klipper man om man har honom ute dygnet runt? Det skulle ju vara trevligt med en kvickare häst som torkar fortare men inte på bekostnad av att han fryser.

Igår tragglade vi vidare. Värmde upp på ett annat ställe och red sedan fram till bryggan. Opus ville inte gå ända fram. När jag bestämt sa att han skulle gå fram så tog han ett så stort steg att han slog i vagnshjulet. I exakt samma sekund rasslade det till på plåttaket på det gamla dasset. Ooiiii, sa Opus och kastade sig bakåt. Jag började fundera på om det var så klokt att träna just bryggan när de blåste såhär mycket. Men vaddå, det kan ju blåsa halv kuling på söndag också. Vi tragglade vidare och tillslut lyckades vi någorlunda.

Det går ju inte snabbt direkt. Jag kan heller inte avgöra om det är bäst att gå raskt uppe på bryggan och svinga sig tillbaka på en gång eller om man ska ta ett steg i taget. Opus gör ju olika varje gång. Framför allt skjuter han ut rumpan och vägrar flytta tillbaka den för spöt utan tror att det är en panter som petar honom på rumpan. Börjar fundera på om jag ska ha spö över huvud taget. Det kanske bara stör.

Faxe skulle aldrig....å, min lilla Fax.

Resten av träningen gick ut på cavaletti och mitt specialdesignade vattenhål. För en gångs skull är det bra att ha en gropig ridbana. Jag lade den ihopvikta presenningen i en fördjupning och hämtade trädgårdsslangen och spolade vatten på. Inte så djupt men garanterat effektfullt ;-) När Opus testat en gång var inte det heller farligt.

Men på tävlingen är ju precis ALLT nytt. Han kommer tveka på allt. Det är frustrerande. Han gör ju allt sen, bara han får tveka en gång.

Det hade ju varit bättre om han tänkte "Ah, matte är med, då är det ingen fara", istället för " Mmm, matte är med, då är det säkert något skumt".

Idag hade jag ändrat om lite i min träningsbana lagt till och plockat bort moment. Vi värmde upp som om det var tävling. Opus gick finemang. Stadigt i form i skritt, trav och galopp. Jag bröt av galoppen innan han slog sig fri. Idag var det ingen kamp alls utan vi skulle bara smidigt ta oss från A-B. Inga krav utom att han skulle lyda yttepyttehjälper och det gjorde han verkligen, må jag säga. Jättekul!!!

Husse skulle komma ut och coacha. Vi började med lastbryggan. Den gick bra tills jag var uppe på bryggan. Då fick Opus fnatt och slet sig. F-n, de svarta (hela) tyglarna tänkte jag. Som tur var stannade han upp innan han fick benet över tygeln. Det var ju INTE så vi skulle göra efter en sådan störtskön uppvärmning. Naturligtvis (eftersom Husse var med) började jag yla om att det inte var någon idé och att jag genast ska avanmäla mig från tävlingen. "Visst, visst, sa Husse och lät mig sitta och sura uppe på bryggan medan han ledde Opus runt bryggan och flyttade in bakdelen varje gång den spjoinkade ut. " Se, han älskar sin Husse" sa han. Mmmmm, rid själv då. Jag kan grooma jag.

Efter en stund satt jag upp igen och fortsatte traggla. När Opus stod något sånär bra gick vi vidare mot resten av banan. Nu började pållen briljera igen minsan. "Det här kan jag" sa han och gick på plattan. "Det här med", när vi snirklade oss i supersamlad trav runt serpentinsvängarna. "Presenningen är samma som igår fast på annan plats" sa Opus och travade över den. Däremot så slog han i cavalettibommarna. HUR får man hästen att lyfta på benen???? Det är ju 30 straff bara där...

Hindret var litet fjuttigt tyckte Opus. Jag tyckte inte att vi behövde överdriva. Backningen i vinkel gick galant och nu till dagens höjdpunkt. Den som fick mig att le med hela ansiktet och känna mig rätt bra. Alltså vändning i trångt utrymme.
Jag har gjort en stor ruta på två meter och en liten på en meter. Har ingen aning om hur stor den ska vara men två är för stort och en är alldeles för litet. Opus gör halt med båda bakbenen utanför i den lilla rutan.

Husse tyckte att det var fullständigt onödigt att träna på en för stor ruta. Jag opponerade mig och sa att jag inte hade någon mittemellanruta. "Så träna i den lilla då" sa Husse snusförnuftigt. Hå hå ja, ja. Han vet verkligen hur han ska trycka på rätt irritations/prestationsknappar. När jag är lagom förbannad presterar jag som allra bäst oavsett vad jag gör.

Lagom förbannad driver jag på Opus, samlar honom, gör halt, vänder och går ut igen. Husse gapar. "Gör det igen!!!" Vi gjorde det igen men då pressade jag Opus för mycket så då blev han Knut. Ett försök till. Opus gör det galant utan att kliva ett enda steg på markeringen. På en enmetersruta!!!

Trallallallalaaaa! Rätt nöjd är jag =)

Vad skulle jag ta mig till utan Husse?

Idag var hovslagaren här. Frej fick nya skor fram och Faxe runt om. Faxes fossingar är ganska spruckna och torra numera. Kanske är dags att plocka av skorna helt och låta hovarna återhämta sig. Det blir nog till nästa gång.

 Passade på att åter igen kolla upp vad han ansåg om Opus hål i framtårna. Blev ju lite fundersam över tråden i fjordforumet rörande just det. Han tyckte forfarande att det inte var något att bry sig om. Att lamellranden lossnar är vanligt...Husse frågade om svamp och bakterier och om det skulle bli bättre av att slå på skor. Hovslagaren menade att det bara blir svårare att hålla rent då. Han karvade ur lite extra så att smågrus skulle trilla ur lättare. Han kunde slå på skor nästa gång om vi ville. Idag hann han inte i alla fall.
Opus är således fortfarande barfota.

Jösses Amalia hur ska detta gå?
Tjärhinken är fortfarande fullständigt livsfarlig. Jag hade inte tänkt härja med den idag eftersom jag hade siktet inställt på annat för idag. Dessvärre snubblade jag över den när jag skulle stänga grinden till hagen. Opus kastade sig hals över huvud så långt grimskaftet och min axel räckte.

Husse hade rullat fram flakvagnen. Denna skulle simulera lastbrygga. Jag vet att Opus fd. husse aldrig lyckades få honom att gå nära lastbryggan förr. Därav den goda idén att börja träna just det momentet exakt en vecka innan tävlingen...sån är jag...

När Opus var påklädd och klar öppnade sig himlen. Ja, ja, det kan ju regna på söndag också så det är väl lika bra att vi vänjer oss vid att plaska på lastbryggan också. Redan när Opus kom utanför stalldörren kastade han ena getögat mot vagnen och lämnade det där medan han började traska mot ridbanan. "Nehej du", sa jag och styrde mot vagnen.

Opus nitade två meter från den och blåste med näsborrarna. Jepp. Redan där ångrade jag att jag betalt anmälningsavgiften. Fy, vad jag är puckad. Undrar om jag innerst inne njuter av att psykiskt sarga mig själv. Det måste ju vara något sådant när man inte tränar ordentligt inför en tävling och tror att man ska placera sig och dessutom blir besviken om man inte gör det. Rimmar rätt dåligt när man tittar närmare på det.

Där stod vi två meter från bryggan. Sannolikt skulle man slå sig på ett eller annat sätt om man försöker ta sig av hästryggen samtidigt som hästen kastar sig bort från bryggan. Jag samlade tankarna och tänkte på vad jag skulle ha sagt till andra som tränar.

Dagens träning gick alltså ut på att

1 Få Opus att över huvud taget gå fram till bryggan
2 Få Opus att stå kvar vid bryggan
3 Få Opus att stå still vid bryggan
4 Få Opus att inte kasta sig från bryggan om man nuddade den med utsidan av foten
5 Få Opus att inte steppa omkring om man hade fotsulan på bryggan
6 Få Opus att inte kasta sig åt sidan eller bakåt om man sparkade på bryggan
7 Få Opus att stå still vid bryggan även om man krånglade runt lite i sadeln
8 Få Opus att inte kasta sig åt sidan om man krånglade runt i sadeln och hade fotsulan på bryggan
9 Få Opus att inte gå framåt eller backa om man satte vikt på foten som stod på bryggan
10 Få Opus att inte bli hysterisk när man hade foten på bryggan och viftade med den andra skänkeln
11 Få Opus att inte bli rädd när jag lämnade honom för att stå på bryggan som dessutom rörde sig lite
12 Få Opus att inte slita sig trots att bryggan rörde sig
13 Få Opus att inte hysteriskt kasta sig bakåt eftersom han aldrig har sett mig ur grodperspektiv (förstår honom i och för sig)
14 Få Opus att följa med längs bryggan istället för att backa
15 Få Opus att inte gå skänkelvikning längs bryggan eftersom den fortfarande är skum i hans ögon
16 Få Opus att vika in rumpen igen så att man kunde kliva tillbaka igen
17 Exakt samma procedur åt andra hållet eftersom den sidan var lika farlig

Suck. Jag red till huset för att knacka på fönstret för att få titthjälp eftersom Opus tillslut gjorde olika "fel" åt de olika hållen. Jag ville veta om det var jag som gav honom otydliga kommandon åt ena hållet. När vi rundade huset gick Opus och blängde i och runt varenda liten buske som finns på tomten. Han var säker på att jag hade gömt något obehagligt bara för att han skulle bli rädd. Stackars Opus, han har nerverna som en liten utanpådräkt. Han är helt övertygad om att alla prylar enbart är för att skrämma slag på honom. DET är en redig brukshäst det.

Det blev inte så mycket annan träning idag. Detta tog sin lilla tid...

Imorgon ska jag byta plats på lastbryggan och presenningen och se hur han reagerar.

Frej ser ut som Marilyn Manson. Eftersom han konsekvent vägrar att ha någon form av flugskydd till sina stora vackra ögon har flug j-vlarna ätit hål i ögonvrån. Jag tvättar och smetar på tjärsalva men det hjälper ju föga. Nu har jag smetat på tjära under ögonen där han har sår. Såren ser bättere ut men Frej ser ut som om han äter mask och skriker högt till skränig musik.

Idag har vi kört 4-hjulsvagn i vinterhagen. Vi började utan Husse och det gick bra. Frej var lite loj. Vi körde serpentiner och 8-volter i skritt och trav. Tränade halter och backade i vinkel. När Husse kom joggandes var det dags för dagens trixiga uppgift - att backa i vinkel i svagt uppförlut. Varför stegra svårighetsgraden långsamt?
Det var i och för sig rätt bra att få anväda bakselen lite. Tror att Frej glömt bort den lite. Han blev mycket förvånad när den hindrade hans runda gula bakdel från sin raska framfart. Allt var nämligen raskt idag. Ett stort steg blev ofta två tre stora kliv. Höll kanske för hårt i tömmarna, vad vet jag.

                                   

Idag släpade jag med mig en tom tjärburk i ett snöre ut i hagen när jag skulle hämta Opus. Oaaa, Opus ville inte vara närmast sa han. Faxe och Frej travade nyfiket men med beredskap att fly med näsorna så nära den skramlande hinken det bara gick innan nerverna började lossna från utsidan. När de rundat hörnet i det andra grindhålet drog de järnet in i skogen med fejkskrämda blickar. Opus ropade från sitt grimskaft "Schyrre rå,  jag sitter ju fast, hallåååå, de är faktiskt inge kul!" Jag stannade upp och pratade vänligt med hinken. Frej kom fram och gnagde lite på den. Faxe nosade på den men Opus ville helst inte ha med den att göra. Då vet jag ju vad vi ska pyssla med fram till söndag.

Nästa utmaning var att gå ut genom en stalldörr täckt av fladderband. De lät ju i alla fall ingenting men det var RÄTT skumt att de hängde där.
När vi passerat högen med byggskräp och löv som ska eldas upp en vacker dag tvärnitade Opus. "Gud bevare mig väl, vad är nu DET DÄR???" Där låg en ihopvikt presenning. "Mnjaaaaa, jag tror jag stannar har och nosar lite på gräset och kanske tar mig ett par strån" Sa han och spände varenda muskel till flyktberedskap.

Backningen i vinkel fungerar runt vänster skänkel men inte runt höger. Mer träning behövs.

Bommarna på 10 cm höjd rasade allihop =( Oki, vad gör man då?? Minns inte vad jag gjorde med Faxe...

Inspirationskällans skänkelvikningsövning gick inte vidare bra. Jag red i och för sig i westernsadeln bara för att vara van vid den ifall jag inte kommer igenom funktionskontrollen med sadelstropparna på den andra sadeln.
Jag korvar nog kroppen på något sätt =(  Behöver hjälp.

Däremot =) Fungerade den förvända galoppen =) Lite stolpigt och grovt tillyxat men ändå. Förvänd galopp på volten i båda varv. Jösses vad han frustade!!! Men han höll den! Runt, runt, runt, ut genom grinden på ridbanan, runt brashögen och över presenningen fortfarande i höger galopp. Nu till det intressanta. Runt brashögen på en volt med presenningen över det tänkta voltspåret och Opus lutar inte det minsta!!! :-O

Coolt!! =)
Dottern till paret som har Faxes halvsyster går på Kvinnerstaskolan och lär sig hästkörning. På riktigt. De har jobbat i skogen hela vintern och i sommar har de haft köruppdrag med skolans hästar. Nu har hon varit på praktik i två veckor och jag haffade henne innan hon åker tillbaka i morgon.

Jag åkte och hämtade henne efter lunch eftersom hon bara har ett halvt körkort än så länge. Vi plockade in Frej och jag fick lära mig grunderna i påselning och förspänning inklusive allt säkerhetstänk. Hur nyttigt som helst! Sånt tänker man ju inte direkt på när man bara tar in gode Frej som aldrig gör något dumt när man spänner för. Det är ju inte alla hästar som är som Frej....

Min lärarinna var imponerad av att Frej stod och sov när hon demonstrerade. "Han står ju helt still" kommenterade hon.  Öh, ja...? Det är väl det han ska?

Vi körde i vinterhagen i skritt och trav en stund och sedan skulle hon instruera backning in på sidoväg som är ett brukskörningshinder. Det fungerade ju inte så bra sist jag testade men idag gick det strålande. Frej flyttade sig perfekt i sidled och stannade omedelbart på ptroo. Det gick kanonbra! Jag fick en stor portion självförtroende =)

Efter det fick hon köra Frej själv så hon fick känna på hur han var. Jag ville veta vad han behöver lära sig för sin egen skull. Hon körde en liten stund och tyckte att han var dukig och gick i ett behagligt tempo. Jag kommenterade symaskinstraven men hon tyckte att det var ett bra arbetstempo för tillfället.

Såhär på hemmaplan är ju Frej helt underbar. Man blir nästan rörd. Han rör inte en fena i halterna och lyssnar bra på rösten. De som gjorde grundjobbet med Frej har verkligen gjort ett bra jobb. Idag såg det ut som om Frej tålmodigt sa "Ta den tid du vill matte, jag vet vad ni vill men det är bra om du också vet..jag väntar tills du är klar."

Söta lilla Frej.

Efter avslutad lektion höll han en liten fiskebåtsserenad i stallet medan jag delade äpplen att stretcha med. Mopp. opp. opp. opp. opp. Möhöhö, opp, opp, opp. Min lärarinna skrattade gott åt honom. =)

Själva gick vi in och åt rabarberpaj med vaniljsås medan min läxa nogrannt skrevs ner.

- Lagom stöd på båda tömmarna
- Mycket röst och röstkommandon
- Tilltala med namn för uppmärksamhet tex vid start och travfattning
- Renodla röskommandon ex. EN smackning. Bättre om båda hästarna i ett par reagerar på en smackning än om den ena lyssnar på en smackning och den andra tänker att det räcker om jag reagerar när den tredje smackningen är klar...
- Ett steg i taget vid backning, korrigera backningsvinkeln
- Mycket beröm när han lyssnar på "ptroo" för det är ju vad han är riktigt bra på BELÖNA!!! En häst som vet att stå still vid ptrooo är guld värd.

Frej är alltså guld värd ;-) Fast hon har inte sett honom spela Allan än...;-)

Idag visade han i alla fall sitt absolut BÄSTA KörFrejsjag =D

Tömkörde Opus i skritt trav och galopp. Tempoväxlingar, halter och gångartsbyten. Jätteduktig och lyhörd trots att Frej vankade omkring precis utanför ridbanan. Lite jobbigare i höger varv idag....skumt. Gick på en volt och gjorde volter i volten i skritt och trav.

Galoppen är trixig. Han lutar i höger varv även utan mig på ryggen. Vet inte hur jag ska få honom att galoppera rakt. Tips?

Hu, insåg att jag inte gjort något med Faxe på över en vecka. Rejäl borstning och pillning, rengörning och tjärning av flugbett. De är hemska flygfäna. Hade jag varit häst hade jag formligen exploderat i frustration över det envisa surrandet och bitandet.

Lade på min lilla guling Opus westernsadel och så gav vi oss iväg på en liten skrittur i all enkelhet. Tänkte att jag skulle undersöka om det fanns någon synlig överfart från andra hållet över det djupa diket som hunden Leo och jag hittat här om dagen. Nix. Däremot hittade vi en damm. Undrar om man kan tjuvfiska kräftor i den? Fast det kanske inte är bra för grannsämjan?

På vägen hem såg vi något vitt som lyste i gräset intill skogsstigen. En golfboll?? Vad gör den här? Å, en till...Mina golfbollar! =)
Kan det vara så att vår räv tagit mina golfbollar i tron om att det var hönsägg?
Jag har golfbollarna som träningsredskap när jag rider slalom i bruksridningen. Stulna avsågade vägpinnar med golfbollar på som lätt trillar av om man slår i. Golfbollarna har av oförklarlig anledning minskat i antal. Det var som tusan.

Tyvärr ytterligare en anledning för Husse att INTE vilja ha höns. Mickel är en kallblodig golfbollstjuv. Tar han golfbollar kan man ju ge sig på att han norpar ett och annat ägg eller rentav en hel höna.

...det är svett som rinner längs ansiktet och bildar en droppe under näsan." Svarar jag på Husses frågande blick när han mötte mig i stalldörren. "Jaha" svarar han med lite avsmak i rösten.
Såhär när man tänker på det så är väl ingen av kroppsvätskorna särskilt trevliga så varför jag bemödade mig med att förklara vet jag inte. Kanske för att jag kände mig så himla nöjd med mig själv.

Nöjd trots att jag lurades att avvika från min ursprungsplan för kvällen. Planen var att testa Inspirationskällans tisdagsridtips. Jag hade lite problem med skänkelvikningarna igår så jag mejlade raskt till min vän och pep om hjälp. Som svar fick jag en liten övning. Jag skriver om den när jag vet hur den fungerade. Alltså inte idag.

Vi värmde upp i skritt och trav på en stor volt med små volter på utsidan på två sidor om volten. Alltså samla, ställa om och tillbaka på belöningsvolten. Gick förvånansvärt bra i både skritt och trav så jag lurade mig själv till att testa i galopp. Bara liiiite....så jag fick se hur det var.....

En god stund senare galopperade vi fortfarande i vänstervarv och väntade på att en av oss skulle släppa efter. Suck. Min skänkelvikningsövning då? Opus!!! Lossa! Ok, sa Opus och vi rejsade en långsida vrålandes "braaaaaa" som belöning.

Tränade på plattan som återhämtning och Opus begrep ingenting. Frustration. Den enklaste lilla sak som Faxe gör med ivrig glädje fattar du inte ett dyft av??? Sådana straffpoäng SKA vi bara inte ha på tävlingen. Nu går du på plattan häst annars får du jobba med något jobbigt varje varv tills du går på den. Opus sparkar bakut och ruskar på sin korpulenta kropp som svar på mina krav. Tillslut ger han med sig och kliver på den. Massor av beröm och lång tygel och paus.

Travade lite hit och dit och det kändes ganska luftigt faktiskt. Höger galopp är mjukare men han lutar inåt. Jag orkar inte hålla emot med höger ben. Skulle behöva en såndäringa portugisisk boskapsstav att luta oss mot. Som en passare. Använder man förresten passare fortfarande?

Nu ska jag gå och se om mitt älskade ergonomiska tangentbord har torkat efter att jag hällt ett halvt glas vatten i det. Sitter och haltar mig fram på ett vanligt tangentbord och har kramp i fingrarna och missar bokstäverna hela tiden. Oooooaa, hur klarar sig folk med vanliga tangentbord???

Hoppas jag i alla fall. Jag är jätteglad över all pep talk som jag har fått av er kära vänner =) Roligt!!! Tack så mycket!!!

Hemkommen från en möhippa med en massa piffiga tjejer (de var till och med ÄNNU piffigare än jag förutspått) känner jag mig mer redig än någonsin. Nog klarar jag mig alltid. Jag bor ju på en liten gård minsann och måste klara en hel del saker på egen hand, alltså utöver att navigera i Stockholm och måla ögonfransarna.

Skönt att vara hemma igen. Alla tre hästarna hälsade mig med mjuka mruffanden. De älskar mig kanske trots allt. Santox matte har varit en pärla och tittat till dem på vägen till Kör SM i Bunge. Jag är superglad över att hon finns!!!

Började en seriös bruksträning av Opus ikväll. Han är skojsig. Lite stel i vänster varv och grinade när jag var sträng men annars så jobbade han rätt så bra faktiskt. Insåg att jag behöver ha Husse som övervakare eftersom vi konstigt nog inte kan backa i vinkel längre trots att det gick alldelse utmärkt i vintras i ridhuset....hjärnspöken kanske?

Tränade slalom, plattan, rygga i vinkel och vända i trångt utrymme. Behöver definitivt övas mer på...shit.

Min inspirationskälla och Santox matte ska vara med och tävla i år =). Jag är väl glad om jag får en tredje plats...eller nä, jag är glad om jag INTE RIDER FEL VÄG i år ;-) Vet inte om det är en del i psykningen av medtävlande som pågår när min inspirationskälla oavbrutet rapar "Det GÅR inte att hoppa 80 cm i dressyrsadel". Jag intalar mig själv att det kommer att vara MAX 60 cm...det är ju ändå DM...
Det är väl bara att blunda och hoppa om man ska ha en chans att vinna?

Avslutade passet med en övning bestående av
Trav till kortsidan, skänkelvikning till medellinjen, rakrikta, fem galoppsprång, skritt några steg och sedan bakdelsvändning. Jätte, jättesvårt sa Opus. Kul övning, den ska vi öva på mer. Han blev jättetrött och svettades upp till öronen. Min lille korpulente vän.

Stretch, äppelstöld, nagelbandsbett, dusch, fibergi och rejäl rullning åt alla håll och runt och igen och igen och igen =) Söt.

En enkel promenad var det jag lyckades åstadkomma idag. Har känt mig lite håglös ett par dagar. Har ingen lust att rida, ingen lust att köra ingen lust att vara i stallet över huvud taget egentligen.  Jag känner mig tråkig och ju mer jag suckar och hänger desto tråkigare blir jag. Ska på möhippa i helgen och kan inte påstå att jag kommer att vara den piffigaste av tjejerna...får försöka samla kraft så att det åtminstone inte märks att jag är helt slut och orkeslös.

Tog med Frej på hundpromenaden. Vi masade oss fram. Kollade ett nytt fält om det gick att använda som passage mellan två skogsbitar. Det gick naturligtvis inte. Ett djupt dike med tillhörande buskage satte käppar i hjulen. Masade oss hem och berömde Husse för den pikanta tillfälliga lagningen av ljuddämparen på microbilen. Nytt avgassystem kommer i nästa vecka.

Nu måste jag nog poppa pop-corn.

Idag var veterinären här och sprutade hästar och hund och vi passade på att få en liten hälsokontroll av allihopa.

Opus knölar var inget att oroa sig över. Om det skulle vara tumörer så är de av en sort som inte sprider sig inne i kroppen. Vi gör inget förrän han får besvär av dem. Den lilla "vårtan" på skapet skulle vi inte peta på just nu eftersom flugorna är så elaka för tillfället. Hon tyckte att Opus var i mycket fint skick =) Han fick stelkramp och influensavaccin.

Faxes pluttar på magen skulle hållas under uppsikt så att de inte var orsakade av sadelgjorden. Jag är skeptisk till att det skulle vara sadelgjorden eftersom han hade den under alla månader i vila också. Annars så tyckte hon att Faxe var bra på väg tillbaka och rörde sig bra. Jag skulle inte göra något åt inkarna om de inte började växa ut mer förstås. Hon tyckte att de hade gått tillbaka fint.

Frej var som sagt gallig i haserna men hon trodde inte att han hade hasledsinflammation. Hon böjde honom och han visade inga som helst tecken på hälta. Hon tyckte att det var onödigt att röntga. Gallorna var inte så bra och svåra att bli av med men hon ansåg att de kunde vara orsakade av vad som helst. Hon tyckte att han var fin och såg frisk ut, inte för mager eller allt för omusklad. Dock hade hon anmärkt på gallorna om hon hade besiktat honom.
Jag vet ju inte vad de kommer ifrån! Hm.

Känns i alla fall skönt att få ok på att hästarna är i gott skick. Då gör man inte helt galet i alla fall. Fast det känns ändå som om vårtor, inkar och gallor borde vara foderrelaterat...eller så ska jag inte hålla på och grubbla. ;-)

Igår blev det lite bruksträning av Opus. Jag red inte utan kollade hur f.d matte gjorde ;-)
Ganska bekvämt träningspass. Lite foto, lite filmning och så.
Hon vet inte att bilderna ligger ute, så säg inget...ja, jag vet att just hon inte dödar mig om hon får veta. Som sagt, hon har inte ridit på fem år och hoppar upp och rider Oppe Pops som om det var igår. Fusk.

Vet inte hur jag ska göra. Funderade ju på att rida påde Opus och Faxe på DM bara för att träna Faxe...men han kommer ju inte gå fram någonstans så det kanske bara är dumt? Kanske ska koncentrera mig på att få Opus att lyssna på miniminihjälper och laga sadelstroppar istället? Hörde rykten om att det var 80 cm hinder på SM. Tänk om banbyggarna tycker att vi ska träna på det på DM? Då vill inte jag rida westernsadel i alla fall...Opus kan kanske rulla under?



Opus ryggar i vinkel...strax i alla fall



Opus skrittar och föreslår att man kanske kan skritta lite under tygeln eller så om man visar att man i alla fall har en halsmuskel.



Ha, haaaa. Paparazzibild från kontorsfönstret.

Opus var glad över att träffa sin gamla stränga tant igen. Sött!

Vi har fått låna en fyrhjulig finvagn med bilhjul!! Långtidslån på den också. Hur kul som helst =D
Husse och jag pysslade en god stund innan vi fått alla tillbehör på plats. Frej stod och sov. När vi väl kom iväg gick Frej och sneglade lite bakåt. Vad tusan har de NU hängt efter mig???

Lugnt och sansat skrittade han fram medan han höll span på den svarta grejen som hängde där bak. Jag svängde några gånger så att han skulle få se den i sin helhet och efter det var det som om han inte gjort annat =) Söta Frej. Han skrittade på och travade sedan i lugn och sansad takt grusvägen fram.

Husse valde väg och när vi skulle vända hemåt tränade vi på att vända på sidoväg. Jag är ju inte ett under av körskicklighet så något grovhugget blev det allt. Jag tänkte att om jag gör varje litet moment och sidoförflyttning av Frej med en paus emellan så får han sin belöning för att han faktiskt lyssnar. I annat fall hade ju vilken häst som helst blivit frustrerad över vad jag egentligen menade....

Han bråkar med bettet. Eventuell brukskörning kommer att ske med straffpoäng för nosgrimma i framtiden om jag inte lär mig köra så mjukt och fint att han inte behöver gapa för att undkomma min hand =(

Frej var duktig. Först trodde han att vi skulle göra en vanlig rockisvändning men han fattade själv rätt fort att det nog inte skulle gå just här. Han pausade, lyssnade och gjorde som jag bad honom om.

Husse fick gå bredvid på landsvägen för jag får fortfarande en klump i magen när det kommer lastbilar och långtradare. Frej vinklar inte ens ett öra när de kommer dånandes men jag spänner mig i hela kroppen =(

Frej är skojig när han är på det här humöret =D

Jobbade Faxe vid hand. Mmmm. Han var stel i höger varv och aningens uppstudsig. Jag lyckades kväsa den upproriskt lagde med ett välriktat rapp över rumpenstumpen. Det var alltså efter att han sparkat med full kraft mot det envisa spöet som vänligt duttade honom på inner bak när han såsade i kombination med hans förtäckta små bit-tendenser mot min hand som höll inner tygel. Rackarns häst!!!

Efter att jag åter fått igenom vad det egentligen var vi skulle ägna stunden till - alltså att mjuka upp oss lite försiktigt i högervarvet så var han sött Faxig igen =) Han är så söt min lilla häst!!! Jag älskar hans humör. Småstörig och ändå så ofantligt mesig. Söt, söt, sööööt !!!  =D

Vi jobbade med öppna längs långsidorna. Rättade ut på mitten och öppna resten också. Till vänster gick det ganska bra. Han lossnade och tuggade avslappnat. Högeröppnorna blev svajiga och han klev inte in ordentligt med höger bak. Förmodligen därför han är stel till höger också. Där lyckades vi inte riktigt lossna. Det blev bättre men inte helt bra.

Jag slutade innan han skulle tycka att det var tråkigt. Jobbade lite spansk skritt igen och NU MINSANN var det kul igen. Stamp stamp, tramp tramp, kröka nacke, biffa upp sig, kolla, kolla jag STAMPAR!!! Sen att man inte stampar med det ben som spöet duttar på är en annan femma. Huvudsaken är att marken skakar och gräset sprätter.

Efter en utflykt till Sudret skulle vi köra Frej. Det började bli mörkt så på med benreflexer och reflexvästar. Opus f.d matte var inte alls så omöjlig att övertala att ta över tömmarna. Hon vägrade dock sitta vid rodret när det kom stora maskiner på vägen eller när det kom kor eller kofärgade hästar i hagarna intill vägen. Då kastade hon över tömmarna och gick raskt fram till Frejs huvud. Jätteskönt med hjälp faktiskt. Inte för att maskinerna är någon fara utan mer för att kor faktiskt kan äta små Frejsingar om man inte är beredd.

Vi körde svängen förbi kyrkan och den låååååånga travvägen upp till skogen, genom skogen och den låååååånga travvägen ner mot asfaltsvägen igen och sedan skritt i gatlyktornas sken (ja, vi har lyxen att ha gatlyktor på vissa ställen). Frej gick kanon utan större hyss. Lite tempoökningar när han tyckte att det kändes lagom men han kortades raskt in av den stränga tanten.

Han fick kämpa ordentligt och gå i kort, kort trav. Efter ett tag såg jag verkligen hur seg han var i benen men han kämpade tappert. Söta Frej. Inget trams bara tramp, tramp, tramp. Han gick i och försig gärna högerställd men det känns som om det har blivit lite bättre efter knäckningen.

När vi började turen var jag lite olycklig över att hans högra korshalva verkade låst, men efter 1,5 timmes körning var han mjuk och go och skakade rumpa.

Opus f.d matte och jag diskuterade kring om man skulle kliva ur vagnen och gå fram om hästen började bli ostadig eller om man skulle fösöka lösa det från kuskbocken. Jag känner att man har väldigt lite kontroll från marken om hästen skulle sätta fart....visst, man ska köra med medhjälpare, men om man inte har någon och ändå vill körträna?

Frej var mycket nöjd när han kom hem. Stretchade, blev avsvampad och åt kraftfoder. Frambakbensstretchen var lite stelare än vanligt.

Det var ovant att köra annan rockard. Det känns som om det är lätt att trilla ur den...men den är ju jättetrevlig att svänga omkring med!
Vi pysslade en god stund innan vi hade luft i båda däcken (hoppas att det inte är pyspunka) och hade draglinor som var lagom långa. Husse hade tänt grillen så han var inte jätteförtjust över tilltaget att köra frej INNAN middagen.

Vi (jag) bestämde oss för att ändå ta en superkort tur. Jag var ju sugen på vagnen och Frej har ju ordinerad skrittning.

Insåg att det är lätt att tappa ett par för långa tömmar när man kör i denna vagn...farligt. Frej är i alla fall lugn och bussig och stannar, står stilla och backar långsamt tills tömmarna var på plats igen. Frej tyckte att det var underbart roligt att köra igen! Han lade inte tungan över bettet en enda gång trots att jag glömt nosgrimman hemma.

F.d matte red senast för fem år sedan. Hon har hårdnackat sagt NEJ när man erbjudit henne ridning under sina besök. Sedan Opus flyttade hit har hon varit ännu strängare. Hon skulle minsann inte rida. Igår gjorde hon det. BARBACKA...

Lille Opus var nöjd. HANS stränga tant skulle rida =) Vi skrittade till viken och Opus var till en början lite kort i steget men efter lite böjning hit och dit fick han längre och längre steg. Efter ett tag skrittade han som han aldrig gjort förr!!! Rejäla steg men med bibehållen form. Roligt att se. Inte förrän på vägen hem började han testa henne. Ts, hi, hi.

Superkul att se honom från sidan =D man ser honom ju aldrig när man sitter på. Opus spände sina magmuskeler oh stjärtbullarna bumpade från sida till sida. F.d matte har bestämt att han ska vinna på bruks DM så jag börjar tvivla på att ta med två hästar. Hon som tävlar mycket själv säger att det är svårt att placera sig när man är splittrad på två...

Jag försökte försiktigt påpeka att jag ALDRIG ens gjort en bruksövning med Opus och att han lämnar skinnet när grannen går förbi i sin kycklinggula huvtröja.

Mmmmm, lite att tänka på.

Skrittade ner till viken. Faxe var stel i högersidan och man fick skänkla hela, hela tiden för att han skulle hålla tempot.
Inte så himla kul.

Faxe var på glatt raskt humör. Lite sprallig i magen över upptåget att ALLA skulle promenera en annorlunda sväng och att dessutom den där andra människan skulle med.

Idag har Frej fått långtidslåna en rockard MED svängelkrok!!!! Efter många timmars trädgårdsarbete fanns det dock inte ork för att sela på och köra så det blev promenad istället.
Frej behövde bara ett endaste vrål över att det INTE är tillåtet att äta gräs trots att Opus valt en människa som tillät gräsätning under marsch.

Livet leker och Lille Opus blir överaskad av att den normalt strängare f.d matten verkade vara inne i en semesterlunk där det var fullt tillåtet att stanna till och noppra gräs. Ofta stannade de i vägkanten bland blommor och fjärilar. Opus frustade högt gång på gång, nöjd över att ha fått rätt människa på denna promenad.

Idag var Faxe betydligt raskare i skritten. Han verkade vara på glatt humör. Han visste naturligtvis inte då att han snart skulle hamna i svälthagen över natten eftersom det har regnat i två dar och gräset har börjat spira igen.

Faxe spanade på omvärlden och norpade sig några äppelkart där han kunde. Till synes mycket nöjd med tillvaron.

När vi kom tillbaka var alla hästarna rejält svettiga.

Opus promenerade med Husse och Frej. Idag fick han efter några stränga ord av Husse rörande småätande under promenaden gå med sitt långa grimskaft längst bak i församlingen. Han valde att gå på grannens åker för det var mjukt och skönt om fossingarna. Han gillar inte grusvägen.

Frej promenerade med Husse och Opus idag också. Korna var bänkade på rad för att titta på nästa avsnitt i den nya skrittserien på Fjordhäst-TV. Några kivades för att få bättre plats men Frej var inte ett dugg rädd för han var med sin Husse.

Bland blommor och bin. Härliga dofter, ingen brådska och hela familjen utom katten Mogi samlade. Ingen stress. Ta det lugnt. Njut. Faxe njuter verkligen av livet så intensivt att individer runt omkring honom blir svagt irriterade. Han skulle passa utmärkt bland gubbarna på en bänk i en liten korsikansk by.

Kommentaren om att jag skulle vara ett föredöme vill jag gärna släta över med att jag efter dagens rygg och magträning vill utfärda en varning för Hippsons träningstips för ben och rumpa (alltså de kroppsdelar som verkligen behöver tränas förutom rygg och mage...). Står man lite snett med det böjda benet så gör det jädrigt ont i knät och sedan har man det ett tag...

Som tröst inmundigar jag chips med tillhörande dipp och hemmagjord lemonad.

I väntan på att kunna börja rida igen syr jag ihop min ridlära bestående av en gnutta klänningsdressyr, valda delar engelsk tantdressyr och en del portugisisk inspiration. Jag jobbar aktivt med positiv visualisering och tänker applicera min inre bild på Faxe. Vi kommer att sväva fram. Göra allt rätt. Inget motstånd. Inget häng. Inget mockasinfotarbete. Bara härlig ridning med perfekt stadig sits som inte stör honom det minsta.

Vickar fortfarande på sin lilla rumpa från sida till sida. Irriterade sig över att truppledaren gick för långsamt. Här är man ute med sin HUSSE och är lycklig och raskt och så går det för långsamt i täten.

Frejs släktingars korrespondent i Stockholm har lovat att kolla i minnesarkivet om det finns fler i släkten som haft liknande problem. Gulligt av henne tycker jag! Hon borde komma hit. Hon skulle ÄLSKA Frej vid första ögonkastet.

Status samma som igår. Något mättare.

Vet inte om det finns några hästar i grekisk mytologi och i den nordiska finns ju bara en som dessutom är defekt eftersom den har åtta ben och saknar stubbman. Var Pegasus grek? Nåväl, han var ju hur som helst också defekt med Red Bull-vingar på ryggen istället för i hovskägget.

Om det nu finns någon lämplig mytologi att tillskriva min vackra häst så var han i alla fall som hämtad direkt ur just den ikväll. Upprörd över det hemska tilltaget att kidnappa BÅDE Frej och Opus ur hagen medan han själv  fick vänta på nästa avgång sprang han i förtvivlan.

Förtvivlan är vackert. Speciellt när den är helt nyknäckt av kiropraktor. Faxe liksom flöt fram. Jag stannade och tappade hakan. Han rörde sig mjukt och fint, höger, vänster mellan träden med LUFT under hovarna. Där syntes det i alla fall skillnad.

När jag sedan hämtade honom och hunden för nästa promenad var han mycket glad och tuggade förnöjt bakom min rygg medan jag skuttade runt mellan myrorna för att undvika elaka myrbett. Lyckades få tre stycken i alla fall och svor högt så att kossorna i hagen bredvid höjde på huvudena. Förlåt, jag ska vårda mitt språk, väste jag mellan tänderna och stampade ihjäl några myror som inte alls hade med saken att göra.

Har börjat med min mag och ryggträning idag. Igen. Undrar hur länge jag lyckas hålla igång den här gången? Jag tror att nyckeln till vidare ryttarframgång är att träna mig själv annars orkar vi (jag) aldrig komma över nästa tröskel.

Opus ser ut att röra sig bättre i framdelen och halsen men tar kortare steg med vänster bak. Han var grymt seg och försökte äta några gånger men fick då en duns av knuten på grimskaftet. Jag vill ju inte återställa eventuella låsningari nacken genom att rycka i grimskaftet.

Frej var betydligt rörligare i korset än normalt när vi gick vår ordinerade skrittpromenad. Han kändes ganska seg och trött och svettades ordentligt men var på gott Frejhumör trots allt.

Frej och Faxe fick ju en rejäl genomkörare i skogen mitt på dagen. Det var inte bara för att Opus påstod att han var ledig utan för att jag planerade att de två stelaste hästarna skulle vara genomjobbade i sina muskler innan kiropraktorn kom.

Hästarna fick akupunktur på samma ställen som förra gången. Faxe fick en nål i halsen också.

Kiropraktorn var förvånad över att Frej inte hade blivit bättre. Själv var jag inte så förvånad även om man förstås hade hoppats.

Frej - Fortfarande låst i korset

Faxe - Låst i ländryggen men betydligt bättre i bäckenet. Riktigt stel i höger sida av halsen.

Opus - Är nästan i mål, dock låst i vänster korssida och har tre ländkotor åt höger. Högst upp på höger sida av halsen fanns också en låsning.

Ska byta ut frambensstretchen mot en annan variant och röra på ländmusklerna med hjälp av händer och ev hovkrats om det behövs.

I övrigt har vi fått ännu ett uppslag på vad som kan orsaka Frejs knasgalopper utan stopp. Kiropraktorn lade ihop ett och ett och kollade på hans galliga hasor och att hans högra hälsena var kortare och tjockare än den vänstra. Det tillsammans med mina berättelser om hur Frej är när han ballar ur gav svaret hasledsinflammation. Han hade haft en häst med exakt likadan story som Frej och när de sprutat haserna på den hästen hade den blivit lugn. De hade behövt spruta hästen två gånger eftersom det kom tillbaka.
Han rekommenderade Vulcan hasskydd till att börja med för att se om det hände något.

Frej börjar bli en dyr häst.

Innan medeltidsmarknad, glassmagasinet i Visby hamn och kiropraktik på hemmaplan skulle vi hinna rida så mycket som möjligt. Vi gick ut "hårt" klockan tolv efter en sen frukost.
Opus var ledig idag sa han och fortsatte äta när jag kom i hagen. Frej däremot stod vid grinden och väntade på sin nya ryttarinna. Faxe kom traskandes och undrade vad jag hade i kikaren idag.

Efter en snabb genomgång av skillnaderna mellan Opus och Frej, alltså de största.....gav vi oss av. Vi skulle rida förbi en familj som föder upp kanonfina hundar och flukta genom grindhålet. Vi red in bakom kyrkan och följde skogsvägarna. Frejs ryttare öppnade ögonen på mig när hon spotant suckar "Vilka underbara ridvägar när man kan rida flera mil utan att se en människa". Ja, faktiskt. Det är inte så dumt. Inte behöver man huka sig heller...just där i alla fall....

Faxe var trött efter gårdagen. Inte så trött att han inte kunde tvärnita från trav för att det är en skugga på vägen förstås. Inte heller så trött att han hellre tar en kamp och kastar sig in i skogen än att bara gå i en vattenpöl. Definitivt inte heller så trött att han nog funderade på att lägga benen på ryggen när vi rider förbi en lammhage. Och inte heller så trött att han inte orkade ge ett fladderband onda ögat och steppa på tvären förbi. Brukstävling om tre veckor....den vinsten ligger lååååååååååååååååååååångt borta. Suck. Han är ju helt flat. Han har ju inte varit "rädd" för sådant över huvud taget tidigare. Det blir nog en träningstävlingsomgång detta. Trist.

Fast jag skulle ju inte ens tävla honom tänkte jag i vintras. Jag trodde ju inte att han skulle vara i ridbart skick nu så jag borde inte misströsta. Min fina lilla häst =)

Frej skötte sig utmärkt under turen. Inga brallar, inga rejs, inga skutt. Förvånansvärt.

Jepp, han gjorde samma som Faxe.

I fredags kom besök från fastlandet. Lördagen tillbringade vi jäsandes på Hablingbo Crêperie. Vi åt fantastiska galetter och crêpes och drack som vanligt den goda importerade cidern. Det enda som störde den en övringt ljuvliga tillvaron med franska servitörer som pratade engelska med fransk brytning var att två barn spelade fotboll. Bollsparkandet tog plats tre meter från Leo som försökte uppföra sig som en civiliserad hund när han var på restaurang. Detta var ganska svårt eftersom dessa två barn precis tagit HANS boll. Jag försökte förklara för honom att de hittade bollen först men alla bollar är per automatik hans så det var lönlöst.  För att lugna mina nerver beställde jag en espresso och en crêpe med ROM, choklad, coccos och banan ( nämnt rangordnat).

Efter en promenad ner till havet för att låta hundarna (även besökshunden) bada begav vi oss mot hemmet endast för att inse att vi inte kommer att hinna rida innan mörkret omsluter oss.

Så den 5 augusti stiger vi upp fast beslutna om att rida till havet och bada med hästarna. Lagom till den sena frukosten fick jag ett sms från Santos matte som absolut ville följa med.

Vi hinner avhandla det mesta under skritten bort till ridvänligare vägar. Alla vi möter stannar till och ser lyckliga ut. Vi såg nog ganska avslappnade ut i våra rena vojlockar och snärtiga små linnen.

Efter en frisk trav och galoppsträcka kändes det ganska skönt att svalka sig i havet. Faxe var till en början fast besluten om att INTE bada men när jag klev av och gick ut i vattnet själv följde han tveksamt efter. När den bankande pulsen gått ner en smula vadade vi ut en bit och travade. "sjyssta benlyft" vrålades det från strandkanten.
Faxe är rolig. När han väl själv kommit på att det är kul att bada så spelade han Allan. Han skvätte med alla ben och "kokade kaffe". Han plaskade vilt så att Opus och Santos drog sig tillbaka och tyckte att han var en tönt. Stå där och plaska, det är faktiskt inte kul.

Och Faxe plaskade och plaskade. Skritt ut en bit och så trav in med ett plaskande avslut. Faxe kunde nog ha stått och plaskat hela dagen om det inte var för att fyra individer stod suckandes på stranden och undrade när vi skulle gå.

Vi red vidare 1,5 km längs havet och snirklade oss sedan upp genom skogen för att handla glass på restaurangen. Vi åt vår glass intill en hästhage med ett nyfiket föl som hela tiden sa "heeeej, vad heter niiiii" "Vad ska niiiii göra?" " Var bor niiiiii?" "Varför är det svart i  era maaanar?"
Faxe, Opus och Santos bevärdigade det lilla fölet endast en blick för att sedan titta bort.

När vi kom hem fick hästarna varsin dusch innan de gick ut i hagen. Faxe njöt på sitt sätt genom att intresserat flytta på en envis sten medan Opus rullade sig kungligt tills han rullade ner i diket.

Hästarna rasar över det snålt tilltagna betet. Jag har beställt hem stolpar och tråd men behöver hjälp med att gräva och gjuta ner hörnstolpar eftersom marken här inte är särdeles stängselvänlig.

Imorse fick hästarna gå ut på tomten mellan huset och stallet och kantklippa lite. Jag öppnade grinden på vid gavel och gick för att hämta mina gula vänner. I samlad trupp gick vi mot utgången. När Opus fattat vad som komma skulle så längde han på stegen. Precis vid grindhålet stannade han och tittade på mig som om han frågade om han fick. Varsågod, sa jag och han gick försiktigt ut genom grinden. Söt =)

De har gått ute på tomten hela dagen. Det regnar så jag tycker att det känns ganska bra att de har något att stoppa i magen så att de inte blir frussna.

Har prioriterat bort ridning till förmån för skrivbordsstädning. Det kommer att bli mycket fint när det är klart. Jag har hittat en mängd bra träningstips och andra intressanta hästrelaterade prylar i en enorm "fixa sen-hög".

Nu ska jag allt ta mig en kaffedrink med kvalitetsglass så att jag orkar fortsätta!

Fyra gånger fick jag lägga herr Frejs tunga på plats idag. Vi tömkörde med det raka bettet med fasta ringar. Han vispade flitigt med tungan. I höger varv gick han dessutom helt mongo med höger bakben en stund. Sen var det precis som om något lossnade och han gick på sitt vanliga stela Frejvis igen. Kanske har det med skackelskuttet att göra?

Ikväll var Frej trots allt jätteduktig. Han var superlyhörd och var mycket exakt. Sockersöt! Vi jobbade med halter igångsättningar och avsaktningar samt böjningen.

Tänkte att jag bara skulle låta honom röra sig lite idag. Utan press alls. Protesterna började redan i stallet. Opus ville inte gapa när jag tränsade. Han blåvägrade. Med lock och pock kom bettet på plats till slut. Ännu mer medveten om att jag verkligen inte skulle kräva något av honom gick vi ut på ridbanan.

Han fick gå i låg form på längre tygel i skritt och trav. Traven kändes underlig. När den inte var underlig var det knapp styrfart. Jag manade på honom lite och då började det riktigt skumma. Han kastade med huvudet av och an oavbrutet. Ingenting i halt men nu i alla gångarter.

Vi avbröt och gick in.

Åh, vad jag är glad. Min inspirationskälla kom och drillade mig och Faxe innan vi kollade på ridande portugiser och åt kräftor.

Faxe var ganska stel och trött efter gårdagens ganska tuffa strapats. Jag hade svårt att få honom att slappna av ordentligt. Vi fick rida på en fyrkantig volt. På en sida skulle vi flytta in bogen och på en sida skulle vi göra sluta.

Jag har ju haft problem med högerslutan men efter idag har vi enats om att jag har problem men vänsterslutan. Där fuskar Faxe och tvärar för mycket och i högerslutan funderar han läääänge innan han sätter ner sina fötter på rätt ställe. Han svajar en hel del med rumpan så mitt projekt till nästa gång är att skaffa stabilisatorer till bakbenen.

Min inspirationskälla är fenomenal. Hon har röntgensyn och falkögon. Inget går henne förbi. Jag är så glad att hon vill hjälpa mig, hon är duktig! Jag sa inte en enda gång att jag inte kan rida under detta ridpass. Jag gjorde bara lydigt som hon sa.

Nya ÖPPNA-övningar:
- Flytta in bogen med hjälp av inner skänkel och ytter tygel. (Vid behov visa vägen med ytter).
- Rid på båda bakbenen.
- Håll koll på baken så att den inte puttar ut
- Lägg inte vikten inåt
- Rid öppnan rakara med inte så mycket böjning

SLUTA-övningar:
Samma princip som ovan
- Inte så mycket tvärning
- Låt Faxe fundera utan att vingla
- Rid bara några steg och sedan fram
- Rätta frammen på baken

VÄNSTER GALOPP!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nu är den här!!!!!!!!!!!! =D
Den kom helt av sig själv. Lösningen var att inte tänka så mycket utan bara göra.
-Titta vart jag ska (precis som jag sa till mina nybörjare dagen innan...smart va?)
- Gör halvhalt på yttern och flytta bogen
- Sitt

Om vi hamnar i mitten, sakta av till trav, då har han inte lyssnat. Saktar han av till trav lyssnar han i alla fall på förhållningen så då kan det bara bli bättre.


Det ser ut som om jag har små tomteskor på mig...


Jag gungar fart på min lilla häst...så fort jag sitter still kan vi säkert galoppera!


Bakbenen börjar vakna til liv. Inget släpande längre!

Det bästa av allt  var i alla fall att Faxe var GLAD. Inga sura miner trots att han var riktigt trött.
Min söta, söta häst.

Fick besök av en icke hästkompis, alltså en helt vanlig kompis som naturligtvis är under konvertering ;-). Hon och Frej är SÅ bra kompisar. Hon lärde honom att skaka huvudet på "Skaka Frej" för något år sedan. Hon hade i alla fall med sin sambos bror ut. Sambons bror hör till de rotlösa äventyrarna som åker snowboard i alperna där ingen vanlig människa åker, reser till Australien, Nya Zealand och Sydamerika bara för att det är kul. Letar upp världens värsta bungy-jump ställe bara för att hoppa det värsta när man ändå hoppar och så....

Jag har inte träffat honom så mycket och brukar inte låna ut mina hästar till folk jag inte känner. Jag känner i och för sig kompisens sambo mycket bra så helt tokig kan brorsan ju inte vara trots att han säkert har några hjärnskakningar i bagaget. Började tvivla starkt när jag en timme innan får ett SMS med frågorna:

Får man rida i shorts?
Kan man trava och galoppera trots att Opus inte har skor? Alltså annars tycker han inte att det är värt att borsta om vi bara ska skritta i skogen.

Svaret löd:
Ingen rider här utan jeans och kängor och ja, han får galoppera om han vill...

Fasiken. Tänkte jag. Vilken TYP. Ska jag utsätta Opus för detta? Han är ju ingen maskin som man åker snabbt och okontrollerat på bara för att det är ballt. Fast i och för sig...Opus kommer ju fixa det bästa för sig i alla fall om han inte är nöjd med sin ryttare ;-)

Jag laddade som tusan med att vara mitt stränga jag och kräva ditten och datten och vara hur bitchig som helst i fall det skulle behövas. Dessutom lade jag upp en tur som verkligen skulle ta musten ur äventyraren så att han inte skulle vara så kaxig sedan. Jag var faktiskt ganska nervös och bestämde att lämna kameran hemma för denna ritt skulle förmodligen kunna gå hur som helst.

Förra gången jag hade med odödliga äventyrsvänner att göra så trillade en av och blev medvetslös....sådant händer aldrig med NORMALA nybörjare. Äventyrare kanske har sänkt sin smärttröskel ur självbevarelsesynpunkt?

Jag vankade nervöst av och an i stallet och flyttade sporadiskt på saker hit och dit och hästarna tittade på mig med sina lugna förstående ögon. Jepp, matte har tagit sig vatten över huvudet. Detta fixar vi.

När mina vänner kliver ur bilen på stallplanen märker jag en viss spänning i luften. Instinkten säger att äventyraren har nog inte alls ridit så mycket som jag blivit informerad om...
När äventyraren kliver in i stallet och möter tre sammetslena blickar utbrister han "Otroligt, vad fina hästar! Alltså allvarligt, verkligen fina hästar, jag trodde inte att de skulle se ut så här. Får man gå in till dem?"

Efter godkännande går han in till Opus och säger "Vad FIN du är!" Tack så mycket, svarade Opus kavat.

Äventyraren vissar på sina kängor och byxor och frågar om man ska ha långärmat också. =)

Efter lite småprat visar det sig att han har ridit stor brun en gång i Oslo. Jag frågar om han vill börja en stund på ridbanan innan vi ger oss av ner mot havet.

Med en lättnadens suck tackar han vänligt för omtanken och jag tittar på när han och min kompis borstar och sedan hjälps vi åt att sadla och tränsa.

Min vän dammar av sina ringa ridkunskaper och jag drar min vanliga "nybörjarlektion" fast äventyrsanpassad förstås ;-)
Äventyraren skrittar fyra steg och gör halt på lång tygel vid avtalad plats och utbrister "Vad lydig han är!" Det är för att du gör rätt, svarar jag. "Coolt" Svarar äventyraren.
Jag ler inombords och tänker att snowboardåkare har en hel del gratis balanskunskaper.

Vi testar halter, styrning och trav. Lika envis som sin bror var han och vägrade inse att det normalt sett inte tar en kvart att lära sig lättridning. Efter 40 minuter. Fixade han rubbet utom just lättridningen. För tredje gången frågade jag om det kanske var dags att ge oss iväg. Han svarade åter igen att han VILL lära sig. Du kommer att lära dig sa jag och klappade honom i ryggen och tänkte på min rejält tilltagna äventyrstur.

Min kompis och Frej kom fantastiskt bra överens som vanligt men hon frågade vid ett tillfälle om jag brukar hoppa honom för han dras mot hindrena på ridbanan hela tiden.

Jag gick in och hämtade Faxe och berättade för mina vänner hur jag ville ha ordningen beroende på hur terrängen såg ut. De får rida i bredd men inte tävla och i trånga passager och på trafikerade vägar får Frej gå först och lite annat. Mina elever var mycket lydiga. Det tog inte många meter från gården innan äventyraren hade begripit principen med min hästpositionering. "Fan, han gör ju precis som du säger när du ingriper när han inte lyssnar på vad jag säger till honom". He he, vad observant du är svarar jag, det är för att jag har tämkört honom så han är van att jag går bakom honom och säger vad han ska göra. "Det känns tryggt" svarar äventyraren.

Vi spatserar genom den lilla "bullerbyn" och Opus och Frej som normalt sett skuttar för precis allt där går stadigt på vägen utan att röra en fena. På skogsvägen ner mot havet galopperade vi. Frej låg på som en galning så jag fick rida med dressyrpisken rätt ut så att han inte skulle passera med sin modiga ryttarina.

Jag såg att Frej var i sitt esse och frågade om kompisen ville galoppera Faxe istället. Vi bytte häst och jag fick tala förstånd ganska handkraftigt med Frej innan han kunde hålla sig i anvisat tempo lämpligt för två personer som aldrig galopperat tidigare.

Vi skrittpausade en stund och fördelade adrenalinet jämt över de sex individerna. Äventyraren hade inga som helst problem och kompisen sprudlade och sade att "Det HÄR är verkligen träning med livskvalitet. Varför låser man in sig i ett gym?" Det undrar jag med.

När vi hämtat andan igen bar det av i galopp igen. Jag kastade ett getöga över axeln då och då och kollade att de var ok medan vi höll ett friskt tempo genom skogen. Här och där glittrade Östersjön förbi i en öppning i skogen men det var bara jag som visste var öppningarna fanns som såg havet. De två modiga människorna jag hade i släptåg var fullt upptagna med att hålla tungan rätt i mun och hålla sig bakom Frejs rumpa och inte bredvid.

Grusvägen upp från havet blev en välförtjänt vila för alla. Hästarna frustade nöjt och visade med hela kroppen att de tyckte att det var skojigt att vara ute alla tre på en gång. Så himla söta!!!

Äventyraren började se aningens sliten ut =) Jag kollade hur det var med honom och han sa "Opus är bångstyrig". Nä, svarade jag, han är inte bångstyrig, han gör precis vad du säger till honom. Det är bara du som är trött och sitter snett..."Coolt" svarar äventyraren med ett matt leende.

Min kompis och jag bytte häst innan bullerbyn. Vi skrittade genom byn också och travade sista grusbiten hem.

Ryttarna var supernöjda och hästarna med. Efter ryktning och en rejäl portion kraftfoder med olja och äppelbitar fick de stå inne och njuta av att ha det flugfritt en stund.

Det var tre riktigt nöjda hästar på alla vis som släpptes ut i hagen senare på kvällen.