Faxe & friends

Frej är världens sötaste så här års :-) Idag hade vi en lång pysselkväll i stallet. Frej somnade med hängande läpp. Jag torkade av långlånsvagnen med en fuktig trasa för imorgon ska vi på något så intressant som Sockenrally. Man kan väl säga att jag har gaaaaaanska mycket förutfattade meningar angående sockenarrangemang. Vi får väl se om de besannas imorgon ;-). Upplevelsen hamnar i alla fall på kulturkontot precis som mitt livs första Bruks SM-fest som var något av en chockartad upplevelse för en "belevad" f.d stockholmstöis som mi. Jag minns det som att jag plötsligt hamnade i en av Colin Nutleys filmer. :-)
Jag hoppas att jag slipper se kvartingar och blommiga knälånga klänningar med puffärm och berusade karlar som daskar kvinnor under 40 i rumpan. Jag var typ 20 då så ni kan ju tänka er hur skräckslagen jag var för dessa björnstarka skinnvästsmän med ovårdat språk. ;-)

Min egen versin av Sockenrally blir alltså endast under dagtid (smiter innan middag är planen) och att ha Frej som täckmantel. Han kan ju inte komma in i bygdegården och äta middag heller. Det stod inget om fortskaffningsmedel häst men jag antar att det är ok. Jag ringde S idag och frågade om hon ville följa med på spektaklet och hon var på som vanligt :-) Glömde dock att fråga om hon ville rida Opus istället för att åka vagn. Annars kan ju Opus alltid sjunga en stump för passerande sockenbor.

Kvällens arbete med Frej bestod i uppmjukande övningar från marken. Frej har blivit betydligt starkare i rygg, länd och mage. Nu ser man hur han spänner alltihop och drar upp magen och trippar på med sina bakben. Stegen hamnar lite här och där och inte alltid under tyngdpunkten men det, kommer, det kommer :-)
När man ser honom i denna form förstår man varför han döptes till Frej. Han är som hämtad ur den fornnordiska mytologin.

Efter passet spelade han Allan och Opus begrep ingenting. Frej sprang i galopp mellan högen med hö och lilla gräshagen. Fram och tillbaka. Slajdade över höstråna. Kastade ystert med huvudet och drog en repa till. Opus blev irriterad över störd matro men Frej brydde sig föga utan roade sig kungligt. Han hade jättekul och jag stod utanför grinden och skrattade högt vilket gjorde att han blev ännu ivrigare.

Red Frej barbacka. Koncentrerade mig på att inte fastna i innerhanden och få honom att lyssna på sätet. Inte så lätt att rida med sätet när man är helt stel själv :-/ Frej fattade ingenting men gjorde så gott han kunde.

När jag ridit en stund började min egen rygg komma igång och Frej fattade direkt vad jag sa. Det är ju otroligt faktiskt. Som om det är meningen att man som människa ska sitta på hästryggen (om man sitter rätt alltså). Sitter man exakt rätt är det harmoni annars är det kaos. Rätt coolt.

När Frej blev trött blev han stel och drog i tygeln och hade en massa skumt för sig. Vi fortsatte lite till så att vi flyttar fram tröttribban lite varje gång.

Han är inte direkt vändbar :-) 10 m-volter i trav är inte att tänka på. Pråmen Frej behöver svängrum. Han gör i alla fall så gott han kan.

Bekymmersamt är att han tappar bakbenen igen. Är det de senaste dagarnas brallande som gör att han hakar upp i bakknäna igen? Är han så stel och kall under vintertid att han håller allt i spänn tro? Idag var det inga större i alla fall utan mer som snubblingar. Lille Frej. Tänk om han inte hade haft sin konstiga kropp. Underbar själ i en kass kropp i och för sig.

Fina sidvärtsrörelser
Dåliga halter från skritt
Halvbra framdelsvändningar
Super travigångsättningar
Helt ok mellantrav
Klockrena halter från trav (med röstkommando men ändå).
Bra vänster galoppfattning
Obefintlig höger galopp....men jättebra fattning...fel galopp.

Frej knaprade på sitt bett medan solen stekte hans rygg. Det är verkligen Frejs tid nu. Han är överlycklig! Han spontanbrallar i hagen och vill leka. Hela tiden. Söt. Man vill bara krama honom.

Idag tömkörde vi. Vi koncentrerade oss på att hålla friskt travtempo och hitta formen därifrån istället för att hamna i mockasinträsket som Opus varit i alltför länge. Det gick ganska bra. Han rullade på. Lite mycket vikt på inner fram kanske men, äsch. Det kommer väl. Nu har han ju inte kroppen emot sig i alla fall. Det märks att han är varm och skön. Lite stelt och knackigt men inte ovillig på något sätt. Han anstränger sig.

Höger bak hakade upp sig vid ett tillfälle. Det är det tag sedan jag har sett eller känt det men nu var det rejält. Han tappade lite sugen efter det men vi forsatte en stund till i alla fall. Han blev lite obstinat och ville inte förstå men då ändrade jag vokabulär istället för att höja rösten. Så fort Frej visade att det var ok och att han kunde tänka sig att "förstå" fick han beröm och en klapp. Nu var det inga som helst problem med öppna 8-10 steg och sedan några travsteg ur det.

Pyssel, borstning, klippning och en dos kemikalier mot fästingar.

Sedan brall, gräs, brall, braaaaaaall.

Frej fick följa med på hunden Leos lunchpromenad endast iförd grimma och kedjegrimskaft. Han myste gott :-) Han fick gå med sin Husse halva vägen, då var lyckan total. När Husse släppte honom i ena änden av hagen när vi kom tillbaka spraaaaang Frej efter sin Husse när han skulle gå ur hagen på andra sidan. Han älskar sin Husse han :-D

Vi harvade med Frej nu på kvällskvisten. Han var jätteduktig. Det var tungt men vi pausade några gånger så att han fick pusta ut ordentligt. Nu hoppas jag att det torkar upp helt så att man kan använda den plätten utan att det blir djupa hovspår i marken.

När vi kom in i stallet upptäckte vi att Frejjen hade bränt sig på ena draglädret och hade en rejäl fläck som Husse kylde med vatten. Fasiken. Snart går det inte att ha någonting på Frej. Han får märken av allting. Husse tycker att vi ska klä in Frej i fårskinnsdress.

Någon som vet var man stoppar om en ringbossa och hur den som stoppar vet hur mycket som ska tas bort? Den börjar bli lite smal för Frejs bastanta hals ;-)

Tömkörde med de långa reptömmarna och lät Frej gå på en enorm volt. När jag bad om galopp kom tokbrallarnas tokbrallar :-) Två hela varv bockade han och sparkade bakut så att han nästan trasslade in sig i tömmen. Det gällde att hålla tungan rätt i mun och kolla var han satte ner fossingarna.

När vi brallat av oss i båda varv och svettades ymnigt båda två blev det lite finlir i form av öppna längs staketet, framdelsvändning och trav,halt, trav, halt osv. Denna dag 22 april kommer att hamna bland de historiska dagarna i Frejs och mitt förhållande. Idag har nämligen Frej hummat och pratat med mig under arbetet (!) :-O Dessa uttryck brukar endast observera endast komma över hans läppar då det nalkas något exceptionellt smaskigt.

Frej var idag lyhörd och fin och plirade med sina Frejögon. En riktig toppendag!

Söta Fjordfrökens matte förevigade Frej när han gjorde allt för att komma åt snasket :-D
Ser ni hur han samlar allt knubbigt längst bak i kroppen? :-)

Frej och jag fick följa med Husse och hunden Leo på promenad. Således spatserar tre små själar och en stor (Frejjens själ tar mycket stor plats i världen) grusvägen ner förbi åkrarna. Vi diskuterade huruvida svanen som låg en bit ut på åkern var skadad eller om den ruvade. Den har nämligen legat där i lite drygt en vecka...Jag sa att jag vill nog inte gå fram och kontrollera, för är den inte skadad blir jag med all säkerhet det. Jag minns det som igår när min barndomsvän blev biten av en svan på Skansen och det var ändå en "skådesvan". Hur skulle en vild svan som skyddar sitt bo bete sig? Nä, jag vill inte veta.

Frej gick som Husses skugga. När Husse och Leo genade genom skog och över åkerlappar för att det inte skulle bli så långt för dem blev Frej hysterisk över att flocken var splittrad. Suck. Husses häst. Jag duger uppenbarligen inte. Det är väldigt uppmuntrande. Not.

Åh! Idag har jag fått körhjälp med Frejjen. Söta Fjordfrökens matte var här. Så himla kul. Frej var på ett glatt humör. Vi pumpade punka på vagnen  och försökte hitta Frej under all lera. Söta Fjordfrökens matte hade med ett postkandar till Frej. Det visade sig ganska snabbt vara fel bett för Frej. Han gillade det men ändå inte. Han verkade trivas med den räfflade mundelen men blev ganska stark och hade ingen plats för tungan med detta bett heller. :-(

Jag fick ovärderliga brukskörningstips som jag tänker hålla på själv och ha som utbytestips till sådana som bjussar på egna tips tillbaka ;-) Tävlingstips är inte gratis för vem som helst inte ;-)

Vi turades om att köra Frejjen och Söta Fjordfrökens matte förstod snabbt genom att köra honom vad jag menar. Hon gav mig många kloka, jordnära tips och poängterade gång på gång de saker som Frej gör riktigt duktigt. Sånt som man blir lite hemmablind över och tycker att , vaddå, det är väl normalt att de gör halt från trav med bara ett  kort "ptroo". Gör inte alla det?...Hon fick mig att förstå att Frej är riktigt duktig på de saker han gör bra. Sen har vi ju en hel del som vi (jag) måste jobba mer med.

Det bästa uttrycket var att Frej är som en gammal bil utan ABS-bromar. Man måste ha tillräckligt mycket is i magen så att man kan halvhalta även om han är på väg att dra iväg. När jag känner att det är på väg blir jag rädd och håller i honom istället för att bara köra på som om inget har hänt och plocka med tömmen. Då låser sig bromsarna.

Hon är så himla duktig, matten!!!!! Hon fattar nog inte hur duktig hon är!! Hon kan gå hur långt som helst inom hästvärlden om hon ger sig den på det :-D Kul att se! Själv ska jag nog bli hästkliare eller hovkratsare eller något.

Dagens övningar var

1. Backa in på sidoväg
2. Platta
3. Vända i trångt utrymme

Backningen funkar inte längre över huvud taget. Frej låser sig helt och hållet när bakselen tar emot. Jag vet inte vad som har hänt. Vi måste nog lära om helt och hållet. Rygga vid tömkörning är inga problem. Ska testa med rockis och sedan ta tyngre vagnar. Mystiskt. Undrar vad som har hänt. :-O

Plattan var inga problem. Som platta hade vi en fjolårsplutthög...:-)

Vända i trångt utrymme äv verkligen något jag måste träna på. Frej måste hållas kort och absolut inte släppas iväg med sina sjumilasteg. Vänster varv gick bättre än höger.

Läxa:

Halvhalter

Lösa backningsmysteriet

Teori...Seltunga bak i ringen vid rekade skaklar och fram vid draglinor. Skackelrem framför draglinor.

Sen blev det en kaffekopp, ostmackor och surfning efter hingstar och bett med plats för Frejjens tunga. Är det någon som känner till något om Bombers Bits?

Frej fattar vinken och verkar tycka att det är kul. Till en början. Han tröttnar snabbt om man gör samma sak för länge (4 ggr). Då suckar han och stövlar iväg. Dagens mysterium är hur han kan vara relativt loss och ledig en stund för att sedan bita tag och bli stel igen. Vad har jag då gjort för fel tro? I början var han någorlunda mjuk och gick i fin bekväm trav, men i slutet av passet blev det spänd studsig trav. Kanske jag som blev trött och fastnade i honom?

Han lyssnade inte lika bra för sätet idag och verkade lite disträ. Vi har börjat finslipa krabbgången till skänkelvikning. Han fattar men tappar formen.

Skulle avsluta med bugningsträning och vifta med frambenen men varken han eller Husse som var godisassistent var fokuserade på uppgiften. Det blev mest pannkaka av allt. Det viktigaste för Frej var att så snabbt som möjligt få belöningen. När han inte fick någon för att jag tyckte att han slarvade med utförandet då slutade han göra något alls. Ett typexempel på morot eller piska ;-)

Idag har Frej och jag harvat den lilla besöks/tömkörningshagen. Denna gång testade jag med pinnharven. Tycker nog att den andra harven fungerar bättre för denna uppgift. Men eftersom Husse hade varit ute klart för dagen så tog jag den lilla harven. Mindre harv ger mindre skador om det skulle hända något. För säkerhets skull stängde jag båda grindarna noga så att Frej såg att vi var på inhägnat område.

Det var underbart väder. Frej och jag gick avslappnat i solskenet fram och tillbaka över leran och kände oss som om vi var tillbaka i tidigt 1900-tal. Jättetrevligt! Efter 45 minuters harvning kom Husse ut med kaffe och skorpor. Det enda som störde illusionen om tidigt 1900-tal var att vi satt på en plastbom och två hinderstöd i plast och hörde trafiken susa förbi.

Vi delade skorporna broderligt. En till mig, en till Husse och en till Frejjen osv. Frej var nöjd.

Frej stod och fruffade i stallet när Husse och jag stod och tittade på honom. Jag frågade om han ville leka något eller om han bara var sugen på snask. Husse sa att det finns bara ett sätt att ta reda på och så släppte han lös Frej i stallet. Frej lokaliserade genast varenda tappat höstrå och smaskade i sig dessa. När han kom till påsen med lunchhö var det stopp. Mattes knä stod i närheten och markerade något slags ägande. Efter ett antal försök med olika miner från olika vinklar åtföljt av barska "NEJ" gav han upp och började plocka bland diverse lösa grejer som låg framme.

Husse utrustade sig med en skål snask och jag fick dressyrspön i vardera handen. Vi tränade vidare på bugningen. Inte direkt graciöst men han gör rörelsen mycket målmedvetet utan någon som helst stress. Det är det märkliga med Frej och hans två personligheter. Den ena är rena rama buffeln som struntar högaktningsfullt i allt och alla som försöker styra honom. Den andra utför glatt underkastande rörelser som att buga. Man kan ju inte annat än tycka att han är en intressant häst.

Som avlutning testade vi en annan variant av inlärning av spansk skritt för att slippa undan det oerhörda vevandet och stampandet som Frej verkar tro är själva huvudsyftet. Frej lyste upp hela världen med sina glada ögon. Han älskar det verkligen. När Husse gick in och satte på kaffe och jag gick bort för att öppna grinden för att släppa in honom till Opus stod Frej kvar mitt på gräsmattan och sprattlade med sina spiror. Söta Frej.

Frej. Jag rider ju inte ut så ofta på Frej eftersom vi alltid blir osams. Idag tog vi trots allt en liten sväng i naturen för att Frej skulle få se något annat. Men hallå, det känns ju helt onödigt att ta med honom ut i vida världen. Han vill ju ändå bara hem.

På grusvägen bort mot grannen med lammen sysselsattes Frej med skänkelvikningar och tempoväxlingar för att inte hinna hitta på något hyss. Ganska duktig faktiskt. När vi svängde ner bredvid lammhagen hittade han något i skogen som han nog med lite god vilja kunde betrakta som en potentiell fara. Med huvudet åt vänster gled han iväg rakt åt vänster mot ett rasat stentun. Jag grep in först när han passerat hela gräsbiten och var på väg upp i stenhögen i trav. Jag frågade vart han skulle och han vände på huvudet och hajade liksom till. "Åhå, en stenhög..." Därefter lade han i nästa växel och ökade tempot till frisk Frejtrav vägen ner. Jag fick göra en bestämd halvhalt och fortsatte sedan med tempoväxlingar men en inte fullt så koncentrerad häst längre. Suck.

Jag fick honom någorlunda sansad och kunde faktiskt skritta ner mot den lilla skogsdungen vi ska passera för att använda som vändzon. När vi lämnade skogsvägen och vek in i skogen skulle Frej trava. Jag vet inte riktigt vad han har för verklighetsuppfattning. Där jag såg fem rotvältor och täta snår såg Frej en flerfilig motorväg :-O
Nu fick jag bli brysk för att inte

a) Få repor i ansiktet av buskar och små träd
b) Fastna med ena benet i enbuskar och glida ur sadeln
c) Sitta på ryggen när Frej bryter benet över en omkullfallen tall

Jag muttrade för mig själv att det är ju också ett trevligt fritidsintresse man har att njuta av naturen med sin häst. Om man nu hann njuta. Dessutom så var jag tvungen att stå i fältsits för att inte få krosskador av framvalvet. Hur kan det vara att det går att sitta i sadeln när den ligger på Opus men inte på Frej?

Bägaren höll på att rinna över när Frej spontant drar iväg i trav på långa grusvägen tillbaka. Istället för att bli förbannad (som jag normalt blir när han struntar i mig och ska hem) krävde jag skritt i en ovanligt pedagogisk ton. Frej skrittade men föll hela tiden över i trav. Tillslut gjorde vi halt för att bara STÅ STILL. Tre sekunder och sedan fladdrade det till i en plåt och Frej såg sin chans att dra hem. Men vad SATAN, ska det inte gå att skritta hem utan att sitta av och gå eller??? Du är väl inget galopptränat fullblod heller???

Återgick till skänkelvikningar och tempoväxlingar. Han lyssnade men det var inte mycket mer heller.
Nedrans sadel också. Det går ju inte att rida i den på Frej ens med lammskinn. ELÄNDE.

Frej var hur nöjd som helst när han kom hem. Han tittade glatt på mig och sa "Härligt väder idag va?"

Efter en fullständigt ohästig helg var det bara att ta tag i hästeriet igen. Stallet har fått sig en genomkörare eftersom det inte putsats lika flitigt som normalt eftersom mina föräldrar varit på besök. Det har varit jättetrevligt. Vi har föreberett min salladsodlig som blir sommarens stora utmaning. Den enda som konstigt nog tror på min salladsodling är svärmor. Mystiskt. Hon petar nämligen i krukväxterna när hon är här och ger dem konstgjord andning så att de ska klara sig till nästa gång hon dyker upp och jollrar med dem. Jag tror att det handlar om någon sorts omvänd psykologi. När ingen tror på mig, Husse skakar på huvudet och var MYCKET ovillig till att gräva för min odling och mamma vill ha sin ekonomiska del i satsningen tillbaka om salladen vissnar, då står svärmor upp för mig. Då måste man ju anstränga sig lite. Det kanske är det som är hennes plan? Nåväl, innan salladen ens är på plats har ett orosmoln tornat upp sig. Vad sjutton gör jag på Fjord SM. När det är som mest stekhett på Gotland så måste jag lämna min sallad obevakad.

Jag är fortfarande lite moloken angående hästträningen. Opus har varit ledig i väntan på djävulsklon som kom med posten idag. Han har fått massage med liniment varannan dag. Svullnaden varierar lite, vet inte varför. På insidan av höger lår var han helt skinnflådd i fredags. Jag såg aldrig om han fick liniment där vid undersökningen men det är väl högst sannolikt. Varför skulle annars huden lossna? Jag har bara varsamt masserat muskeln utan något liniment och han tycker att det är jätteskönt. Imorgon skulle DHL köra ut paketet med de andra produkterna. Det ska bli spännande att se hur Frejs mage blir med B Ursonne och om båda hästarnas svullna lymfknutor försvinner.

Red Frej i 40 minuter nu på eftermiddagen. Han var på ett rasande bra humör. Han har ju piggats upp med Pappas "äpplen/morötter var fjärde timme kur" under helgen. Vägen till Frejs hjärta går som bekant genom magen.
Använde det tunna tvådelade bettet och preppade sadeln med rumpvärmare i fårskinn för att minska krosskadorna för idag var målet "sitt, sitt, sitt, vad Frej än hittar på".
Vi gick med raska steg mot Frejs ordinarie dressyrplätt ute på vallen (den som är närmare hem när (om) man trillar av). Frej blev konfunderad när jag sa att vi skulle ner till den nedre findressyrvallen där Opus brukar hålla till.
Mmmm, med något tveksamma steg men ändå med känslan av att vara på väg mot nya mål traskade vi ner.

Frej var lite stelare till vänster än sist men det kan bero på att jag höll stenkoll på bogarna så att han inte skulle lura mig. Efter uppvärmning i skritt och trav kom första (och faktiskt enda) rejset. Grannens högst skumme son stod och gömde sig i buskarna. Fasen. Varje gång han gör sådär blir jag irriterad och funderar på att skrika några väl valda ord men biter mig i tungan. Det är ju faktiskt ett utmärkt sätt att träna läskiga saker med sina "bruks"-hästar. Men han är ju bra skum. En gång stod han och gömde sig bakom en trädstam. Jag såg honom men det gjorde inte hästen. Killen klättrade liksom på trädrötterna men tappade fotfästet och kom glidandes på tre kvart runt trändstammen med bävernylonkläderna kasandes mot barken.
Hästen hoppade högt men blev så förskräckt att den frös fast efter hoppet. När killen hasade iväg stod både jag och hästen och glodde storögt på honom. Det tog några månader innan han kom smygandes i buskarna igen.

Frej kämpade i alla fall på riktigt bra idag. Vi red fram i friskt tempo och tränade faktiskt lite galopp också. Eller, ja....vi tränade vänster galopp i alla fall. Hihi, han är lustig Frej. Fast vi red på en högervolt så fattade han vänster galopp och bananade iväg åt vänster och lämnade voltspåret till höger. När jag gjorde halt och undrade vad han pysslade men sa han bara "heh".

Skänkelvikningar och mjukgörande arbete. Jag tror att vi snart lämnar den första avsatsen även om han inte går stadigt i form direkt. Han lyssnar och gör så gott han kan med tungan vinkandes till den som vill se på. Det känns ju helt underbart :-)  Inte tungan då utan att han går dit jag vill och inte bara stövlar på.
Han lyfter inte på fötterna utan snubblar med både bakbenen och frambenen över grästuvorna. Högst irriterande.

När vi pausade och klappade omsorgsfullt och väl så ångade det kraftigt och det luktade nog lite varm häst. Jag kände mig så himla nöjd som dressyrat Frej till att bli svettig. Hela min kropp skakade och värkte. Jag hade verkligen RIDIT. Inte en sekunds vila så att Frej skulle få en chans att ila iväg.

När vi kom tillbaka till stallet insåg jag att det var en utopi. Frej var snustorr på sin gula kropp och det var jag som hade ångat. Men han hade allt lite vitt dreggel i båda mungiporna den gode stelisen.

Efter att omsorgsfullt måttat Frej över ryggen målat på hård papp, klippt ur konturen och måttat mot sadeln en miljard gånger utan att få det till att sadeln skulle vara för trång fick den åter placera sig på Frejs rygg. Den har ju varit bannlyst ett tag eftersom jag trott att den var boven som gjorde att han inte musklade sig över manken. Hur jag än mäter så får jag det till att den passar men magkänslan säger att den inte passar. Det är inte lätt att vara överpetig ska gudarna veta.

Frej och jag jobbade en stund från marken. Rumpan gungar fortfarande på ett tillfredställande sätt från sida till sida. Han har inte låst sig i länden ännu i alla fall. I ett av varven segade han med bakbenet. Nu minns jag inte vilket det var. Vi flyttade lite sidvärts längs staketet innan jag satt upp.

Positiv överraskning. Han var ganska mjuk. För att vara Frej alltså. Vi fortsatte att jobba i skritt. Volter, bråkade om hur man gör en öppna, bråkade om hur man gör en halt. Jag fick rätt. Antingen för att Frej gav sig eller för att han lät mig tro att han gav sig för att han inte orkade tjafsa emot mer. För mig kvittar det vilket.

Frej bröstade upp sig och såg flott ut. När han inte orkade mer försökte han sig på det goda tricket att behålla luften i lungorna och gå vidare men med lite fuskiga steg bak. Då var jag där som en iller och petade med spöet och utstötte hejarop. Hejaropen gjorde att han inte kunde bli sur och dra men ilsket piskande svans avslöjade vad han egentligen tyckte. Söta Frej!!!

Igår blev vår hästdag av men det var nära att den snöade inne. Jag hade själv aldrig i världen kört med ny relativt okänd bil och ett släp som vi aldrig har dragit förr i det väglaget. Jag protesterade men Husse sa att det skulle gå bra. Husse har så gott som alltid rätt när det gäller bilkörning. Så även denna gång även om det tog sju svåra år att ta sig till Visby.

Efter den lååååååånga resan i tid räknat ryckte det ordentligt i fikatarmen. Våra vänner bullade upp med soppa, macka, kaffe och påskgodis. Frej och Opus drog rövarhistorier för flickorna i stallet.
Den första glada överraskningen inträffade omedelbart. Jag fick minsann en för tidig födelsedagspresent! Vad behöver en nybliven "skogskörare" bättre än en handsax? Grymt! En helt egen med rött handtag och svart fodral som det står Jonsered med röd text på. Jag tror att det är en av de bättre födelsedagspresenterna jag fått sedan boken "Våra Hundar" som jag fick när jag var typ 9 år. TACK! :-D

Körschemat för dagen blev:

1. Basic-, basic-ridning på Opus för Söta Fjordfrökens matte
2. Lunnbänk med Nordsvensken Molly
3. Lunnbänk med Faxes halvsyster
4. Komigång-dressyr för Faxes halvsyster
5. Lunnbänk med Frej
6. Uteritt med Söta Fjordfröken och valfri pålle (obs med MIG som ryttare...det är en ÄRA)

Det visade sig senare att Söta Fjordfröken ströks ur programmet eftersom det blev mörkt. Men erbjudandet står tydligen kvar :-)

Opus som lektionshäst

Dagen till ära spände han upp sig i sitt spänstigaste jag. Ärtigt avslappnad inställning men kände sig manad att då och då svara på Frejs övergivna rop (Frej var ensam och övergiven i ett stall med tre damer en alldeles egen Husse och damernas husse...måste ha varit en fruktansvärd upplevelse.)

Jag är imponerad över ryttaren som hoppar upp på en relativt okänd häst, famlar efter knapparna som jag på ett ickeinstruktörsaktigt vis försöker instruera om, hittar dem och rider som på en räkmacka. Jättekul att se!

Jag förstår om hon kände sig som en fullständig nybörjare men så känns det ju första gången man skalar av ALLT och bara rider med vikt och säte. Hon var tapper! Opus lyssnade, väntade, kollade om han hört rätt. Var hon då otydlig så passade han på att tramsa lite enligt principen "hon verkar ju ändå inte veta vad hon gör så jag kan ju roa mig själv". Jag upplyste ryttaren om läget och hon koncentrerade sig riktigt ordentligt. Det var så himla kul att se! Så duktig! Opus rann på som en vårbäck i fin form i skritt, trav och galopp. Jösses! Det hade jag inte alls förväntat mig.

Vi gick igenom grunderna för bakdelsvändning och öppna och ryttaren fick känna på att det faktiskt går att göra en öppna genom att bara sitta still och titta dit man ska. Opus briljerade. Ryttaren gjorde exakt rätt.

Innan ryttarhjärnan kokade torr slutade vi. Hoppas att hon vill fortsätta att dressyra med sina egna pållar (och Opus någon gång ibland om hon vill) för hon har verkligen talang!

Frejs egen show

Undrar om Frej tränar för ett jobb som spexare på Viking Line? Jag tror inte att humorn går hem riktigt. Eller så är det bara jag som ruttnar ur totalt och blir besviken och arg på honom när han tramsar.

Vi hann bara ut på gårdsplanen innan jag väser mellan tänderana till Husse att det är en "sån dag" idag. "Jag vet" suckar Husse.
De andra fick se den inte fullt så trevliga sidan av Frej och Söta Fjordfrökens matte går med vid Frejs huvud när jag tömkörde och gav mig goda tips. Hon var jättebra och pekade på saker som han faktiskt gjorde bra och sa att jag inte skulle vara arg på honom länge. Men jag är ju inte arg på honom länge. Det är bara det att han gör ju saker konstant som på något sätt irriterar och då blir det ju som ett enda långt AAARGT! :-(

Jag blir galen när han går över mig, drar iväg med mig eller står och gapar. När jag tillrättavisar allt buffel är han är duktig en hundradels sekund och sedan börjar han igen. Försöker man sysselsätta honom med att flytta sig hit och dit, göra halt, fixa och dona drar han sig bort från det eftersom det stör hans fokus på i hans värld mer väsentliga saker.

Hade han varit en unghäst hade jag aldrig ens blivit irriterad. Då hade man andats och gjort om och gjort rätt, men en häst som verkligen är klockren ena dagen och nästa dag beter sig som om han inte är inkörd över huvud taget. Jag blir helt matt.

På Söta Fjordfrökens mattes inrådan testade vi att ändå dra en stock så att han fick dra lite. Han lugnade sig men jag kände mig inte tillräckligt pigg och stark för att orka hålla honom ute på ett fält ifall att han skulle få spunk och dra. Slut på träning för Frejs del.

Suck. Det är tur att Opus var med som motpol till besvikelsen över att resa till stan i dåligt väglag med Frej som inte alls vill vara med. Summan av dagen var ändå positiv :-) Opus och alla de andra pållarna var söta och arbetsglada.

Här är en blid på Faxes syster som är duktig!


Nu när jag sitter här och knapprar på min dator förstår jag varför Frej gav blanka f-n i mig igår. Han kände att jag var vekare än vanligt och tog över själv. Jag har nämligen dragit på mig en sjujädra förkylning som blommade ut i går kväll. Svettas och fryser om vartannat. Ögonen brinner i sina hålor, kroppen värker, lederna värker, huvudet värker. Hårsäckerna på kroppen ömmar mot tröja och byxor och håret på huvudet gör ont.
 Allt går mycket, mycket långsamt idag.  :-( Varje hostning känns som ett dagsprojekt.

Bara att skriva detta har tagit hela förmiddagen....jag måste nog gå och vila....usch, vad ynklig jag är.

Oj, oj, oj

Ja, nosgrimma eller inte nosgrimma kan man ju fundera över. Idag måste jag banka mig lite på bröstet igen (mest för min egen självkänslas skull). Det känns skönt att ha kommit så långt med Frejjen nu att jag får honom att mjukna lite lagom med enbart remontnosgrimma och tyglar fästa i ringarna. Fräckt :-)

Jag hade i och för sig träns och bett på men använde aldrig den tygeln. Hade den bara som psykisk nödbroms om säteshalterna inte skulle funka eller om han skulle dra iväg. Det var myyyyyycket jobb innan han mjuknade idag. Inte så konstigt kanske med tanke på vädret. Själv var jag påbylsad så att bara nästippen tittade fram. Kunde knappt röra mig, men det är ju bara bra under "Operation - Hitta sits och stör ej hästen". Glädjande nog hittade jag ett par handskar utan hål i också. Lyxigt.

Frej och jag jobbade ganska mycket i trav för att få igång blodcirkulationen i våra frusna kroppar. Snirklade fram och tillbaka, hit och dit över ridbanan. Jag hade fullt upp med att hålla alla Frejjens utputande kroppsdelar på plats. I början var han irriterad över att jag hindrade hans trix "fall som en fura", "giraffhalsen" och "ponnybogen" men efter ett litet tag och med lite värme i kroppen plirade han glatt med ögonen.

Jag tror att vi kan börja samla galoppsteg med Frej nu förresten! Ett höger galoppsprång på tygeln! När jag ropar "Braaaa!" stannar han...

Stela Frej jobbar på för att bli ridhäst. Han har förstått att man får mer uppmärksamhet om man är allround. Alltså måste han bli deltidsridhäst. Uppmärksamhet är trevligt tycker Frej. Man får morötter och äpplen av glada människor som uppskattar honom för den han är just för stunden....

Blev lite drillning i skritt barbacka innan veterinären skulle komma och vaccinera (hon skulle komma på förmiddagen och jag anser att förmiddagen är över nu...hmpf). Frej var loss och ledig i höger sida med en gång. Oerhört peppande :-D Förr var ju mjukhet i skritt en dröm och nu är vi där. I undertempo men han gör rätt. Tänker, skrittar, flyttar, men håller inte direkt tungan rätt i mun hela tiden ;-)

Vänster sida fuskar han med genom att antingen pluppa ut höger bog eller falla in med vänster bog, precis som igår på töm. Det är lättare att hålla innerbogen på plats när man rider.

Frej är ett underbart exempel när man ska vara sträng mot sin egen sits. Så fort han går emot eller lägger tungan över bettet är det bara att slappna av i låren och sträcka på rygg och nacke så faller hästen in i ramen igen. Kul :-D Det är faktiskt helt otroligt när man tänker efter. Vad söt han är!!! Dock måste man hjälpa honom att få tillbaka tungan igen. Ganska irriterande.

Det som var problematiskt idag när man verkligen tänker på sitsen är att i vänster varv så verkligen häver han över mig på höger rygghalva. Han tänker ICKE bära några extra kilon på sitt vänstra bakben.

Så var det med det. Vi är nu tillbaka till början när det gäller Frejs vänstra bog. Tänk vad några dagars skogskörning kan ställa till med när det gäller rakriktning. Nåja, hoppas att det går fortare att få den på plats denna gång.
Tömkörde och Frej var mer än arbetsglad idag! I höger varv hittade han formen omedelbart :-) "Kolla vad jag kan!" sa han. Väster varv var det lite si och så med. Då försökte han springa ifrån arbetet.

Vi kämpade på en stund med öppna och det är verkligen svårt att få honom att flytta sig och stoppa in vänster bakben på rätt plats. Höger bakben har hittat sin plats och Frej ser riktigt munter ut när han gör rätt :-)

Tungan över bettet två gånger men han var ändå otroligt lyhörd och fin idag :-D

Varning: Stoooooooort EGO idag :-D

Frejs schitzoFrejna jag prickade rätt dag :-D
Idag var Frej sådär duktig som han faktiskt kan vara. Smack, där satt den!!!

Jag lyckades med två av tre av mina "uppgifter" idag.

1. Göra reklam för fjordingen - JA
2. Impa på "gubbarna" - Ja, ja, jaaaa!!!! ;-)

Men placerade jag mig bättre än "gubbarna". Nej. Men om inte "om" hade varit så ;-)
Däremot visade Söta Fjordfröken med kvinnlig kusk var skåpet skulle stå. Hon satsade på att inte få några U och det räckte hela vägen till en TREDJEPLATS. Inte illa för en debutant i skogskörning! De var hur duktiga som helst!!! Jag är så stolt över dem!!

Själv missade jag redan andra porten i körningen med släplasset. Frej tar ju rätt långa skrittkliv och avståndet var nära mellan de två första portarna. Jag fipplade med tömmarna under ett kliv och kollade stockarnas läge mot fötter och ben (vis av erfarenheten från igår) under ett skrittkliv och sedan hade Frej skrittat för långt. Snopet. Det är ju inte bara att vända med stocklass direkt. Jag körde klart rundan i alla fall trots att jag var utesluten med målet att köra så bra jag bara kunde. Frej var jätteduktig och vi hade bara ner en enda pinne på hela vägen. Jag blev jätteglad över att han lyssnade så bra. Duktiga Frejjen. Avlastningen av lasset gick också jättebra!

Körningen med 8-hjuling gick helt straffritt under körningen men jag glömde att lägga tömmen på ryggen när jag spände för så jag fick en straffpoäng för det. Slarv.

Så till de vid det här laget bekanta stockarna vid lunnbänken. Friskt vågat hälften vunnet. Jag laddade och koncentrerade mig på att köra så bra jag kunde. Hörde inget. Såg inget. Körde bara. Det visade sig sedan att det hade stått en massa folk och tittat. De gamla hästgubbarna hade varit imponerade :-) Husse sa stolt att en av dem (får man beröm av honom, då ÄR det bra, han strösslar inte direkt med beröm) hade sagt att det var det snyggaste han hade sett på tre år. DET värmer kan jag säga. Som jag slet med skogträningen igår.

De gamla hästgubbarna (med nordsvensk, nordsvensk, ardenner) hade tydligen varit helt i gasen över att fjordingen Frej hade varit en sådan klockren dragare. Nästan pinsamt hur mycket uppståndelse det blev över Frej. De hade tydligen aldrig varit med om maken till fjording. De ändrade allihop sin uppfattning om fjordingar idag. Husse njöt och jag, jag visste ju ingenting jag, jag körde bara koncentrerat.
Ho, ho, ho, ho, ho, Frejjen har satt fjordingen som skogskörarhäst på kartan här på gotland. Så himla kul!!! :-D
Frej kommer aldrig mer att bli kallad "taxen" när han frotterar sig bland gigantiska Bruna :-)

I det stora hela gick det alla tiders idag. Man kan inte vara annat än nöjd. Synd att jag inte hann sansa skritten och styra in i porten i början så att jag hade sluppit 100 straff. Men vad tusan. Det var kul ändå! Det är roligt när folk berömmer och inte bara står och tisslar och tasslar.

Och ja, för min egen skull....Jag körde så bra jag är kapabel till just för tillfället, så jag är nöjd med min insats ;-)

Frej fick massage i stallet när vi kom hem. Sen fick han någotslags strösselaktigt med synnerligen god smak på som Salig Santox matte lämnade över idag.

Nu ska jag inte dra en stock på mycket länge. Jag är såååååååå trött i kroppen.