Faxe & friends

Hemma igen. Fortfarande ont i huvudet och är helt låst i bröstryggen. När jag kom ut i hagen stod Faxe och njöt av att klia av sig halva svansen. Snyggt. Han hade också fixat en trevlig sån spretfrisyr av manen som var gnuggad och liknade gräddvit Swinto. Snyggt igen.

Jag har lånat lydnadshindret från förra helgens träning. Ett långt plastband med flikar som det är meningen att man ska skritta under. Jag hängde upp det över dörrposten in till stallet. Det tog en stund innan jag hade övertygat Faxe om att det enda sättet att komma ut i friska luften var just att traska under banden. Jag fattar inte riktigt vad det är han reagerar för egentlgen. Han tyckte inte att det var ett dugg märkligt när de fladdrade över nosryggen men när de passerade öronen så backade han in igen. Till slut gjorde han en rusning ut genom dörren och belönades med en äppelbit. Så gjorde vi samma procedur in igen. Lite lättare. Så ut igen. Något spänt men ändå skritt.

Vi värmde upp i skritt och trav och gjorde många halter och övergångar. Sedan kände jag mig plötsligt modig och hoppade ett hinder på 50 cm. Utan att vara rädd ett endaste dugg. Jag blev mycket stolt över mig själv och lät Faxe rulla på i galopp ett varv för att hoppa igen. Då tvekade han och tänkte bryta ut inåt men jag var fortfarande modig och korrigerade honom och han hoppade ett fint litet skutt. Vi hoppade en tredje gång och sedan kom husse ut och hjälpte oss att vända i trångt utrymme.

Faxe tar fortfarande ganska stora kliv med bakdelen. Det gick bättre om husse höll emot lite när jag flyttade på bakdelen. Framdelen flyttar Faxe så fint, så fint med små små steg. Det viktigaste är att få honom att ta ett steg i tagen och bara flytta fram ELLER bakdel så han inte sprattlar omkring med benen.
Med äppelbitar gick inlärningen snabbt. Till slut fattade han nog principen även om finliret inte riktigt sitter än. Men vadå? Det är ju en hel dag kvar.

Vi har heller inte koncentrerat oss på formen alls idag. Trots att det har åkte förbi en massa bilar med folk i som alldeles säkert hinner se att vi inte kan rida och tänker en massa fula tankar om oss. Jag tror att det är där roten till allt ont sitter. Mina hjärnspöken. Jag vill bli av med dem. När de lämnar mig så kommer Faxe att gå som en liten prins.

Väl inne i stallet igen blev det shamponering av man och svans för att öka möjligheterna till att ha några strån kvar till tävlingen.

Nä, fy. Migrän två dagar och Stockholmsresa idag. Det går ju bra det här. Fast det hade nog inte blivit så mycket till ridning i alla fall. Har ont i huvudet och mår illa.

MIGRÄN

Idag har min migrän anlänt. Orkade inte ens tänka ut någon lämplig övning så vi red till en granne en bit bort för att fråga om vi fick hyra deras släp på lördag. Faxe stod blick stilla i en kvart medan grannen tvättade klart sin bil och pratade. Duktig Fax.

Tömkörning på schemat. Faxe var mjuk och go. Vi tränade igångsättningar i trav och även galopp. Faxe galopperade för första gången flera varv på volt utan att bryta av eller sura för att det blev jobbigt. Han tuggade flitigt på bettet och lade lite slemmiga skumsträngar på gräsmattan =)

Var lite stel i vänster bak vid stretchingen. Så lite knackigt ut i vänster varv på volten också men jag trodde inte att det var någon fara.

Mysiga, mysiga mjukis Faxe. Idag gick allting...nästan allting lekande lätt. Vi värmde upp i skritt på ganska långa tyglar och gjorde några öppnor och slutor. Han slog sig inte ens fri under första travfattningen. Det har ju inte inträffat på år och dagar. Härligt. Ingen kamp.

Vändning i trångt utrymme blev mer eller mindre någon balansakt ovanpå rullande bommar. Man måste säga att trots att Faxe släpar omkring på sina fötter så är han duktig på att stå på rullande bommar.

Husse kom ut och skulle hjälpa oss med backningen i vinkel och trångt utrymme och passade på att fota lite så att man kan vara kritisk över sin ridning som kvällssysselsättning.

Backningen i vinkel satt som en smäck. Så himla roligt! Vi började så smått träna på galoppen också. Husse filmade den men...eh, DEN ridningen var så hemsk att jag sparar den filmen i mitt privata galleri tills jag blir en modig männsika och vågar blotta ALLA mina brister och inte nöjer mig med några.

Plattan gick utmärkt. Faxe stampade på den varje gång utom en gång. Han måttade fel och stampade i gräsmattan. Han backade lite självmant och stampade till ordentligt i plattan och öronen åkte fram och han såg mycket nöjd ut med sin insats. Han är ganska söt.

Vi återgick till backningen i vinkel för att med husses hjälp lyckas klura ut hur vi  skulle gå till väga. Ska nu testa att bara flytta bakdelen så långt det är möjligt och sedan flytta framdelen. Gör man tvärt om så spjoinkar bakdelen ut utanför bommarna i sista steget. I frustration stampar Faxe på bommarna...







Det är inte fullt så framtungt som i maj =)

Åååh, jag har väntat hela dagen på att få provrida sadeln. Spännande. Det hann bli ganska mörkt innan jag kom iväg ut så det blev mest trav på en volt. Stelt, stelt, stelt. Jag lät honom trava på utan att jag fastnade i innertygeln. Det hjälper ju inte. Han mjuknar ju inte i alla fall. Om man låter honom trava på och håller ett mjukt grepp i tygeln så ökar han bara takten tills han lutar i kurvorna. Han var ju inte så förut. Nu är han ju som en ridskolehäst som man måste jobba, jobba, jobba. Jag har förstört min häst.

Nåja, lärd av mina misstag så fortsatte jag bara att vara mjuk. Tillslut när vi knappt såg marken mer i mörkret så mjuknade han ett kort ögonblick. Ååååh så duktigt!!! Öööh....byta varv. Mjuk. Vad hände nu? Hård. Ah! Han glömde bort sig...efter en god stund så mjuknade han en så pass lång stund att jag hann sakta av och avsluta innan han pinnade till sig igen.

Undrar hur sadeln har legat? Ta daaa! Den har flyttat sig fram ca 6 cm. Nej! Varför? Kommer det att bli bättre när jag har ridit lite i den? Eller är det kört?

Gick upp i ottan för att hinna rida Faxe innan jobbet eftersom jag skulle iväg på eftermiddagen. Red i westernsadeln och hacksonen. Vi gick genom skogen för att träna på att gå i det skumma uttorkade vattenhålet och även passa på att göra halt i backe och hälsa på kvigorna som numera går på båda sidor om vägen.
Därefter såg jag framför mig hur vi harmoniskt sträcker ut i en mjuk galopp över stubbåkern. Det blev snarare en fruktansvärd kamp i trav om vem som egentligen skulle bära på hästhuvudet idag. Det är ju helt otroligt. Hur kan det vara så? Mjuk ena dagen och helt rabiat andra dagen. Vad är det han ska se mellan frambenen under magen? Att naveln sitter kvar eller? Kamp och slagsmål. Släpper huvudet och säger att han får bära på det själv, varpå han snubblar först en gång och sedan ytterligare en gång i själva försöket att komma på fötter. Vad sjutton! Vad är problemet? Varför kan han inte gå klokt? Sätta ena hoven framför den andra? Ta sig fram liksom. Skulle det komma ett lejon bakifrån hade han ju susat fram som en svävare utan ett enda felsteg. Det är det som är problemet. Han tror att det inte finns lejon på Gotland. Måste hitta ett lejon.

När vi kom tillbaka till gräsplätten hemma var tårarna nära. Varför är jag så dålig? Varför kommer vi ingenstans? Varför LYSSNAR inte Faxe. F-n. Dumma, dumma, dumma. Så kom Husse ut. Typ en kvart efter att han sa att han skulle komma. Det gjorde ju inte humöret bättre. Första backningen gick käpprät åt...Faxe sladdar över alla pinnar och stenar och annat som skulle symbolisera en fin liten vinkel. Jag blir då aningens mer irriterad än... bara irriterad.

Husse säger då (lugnt och äckligt pedagogiskt) " Det är ingen idé att du rider mer. Du kan inte vara arg på Faxe. Han kommer inte att göra som du vill så länge du är så där."
Å, vad f-n vet han??? Han som fortfarande har känsel i armarna. Han som inte halvt har slagit ihjäl sig för att Faxe tydligen inte kan stå på benen. Han som står på marken och inte har suttit på Faxe på över ett halvår. Han vet en himla massa faktiskt. Han läser hästarna som om de var uppslagna böcker. Varför lyssnar jag inte på honom när han väl säger något? Han har ju faktiskt ALLTID rätt när det gäller hästarna. Ibland undrar jag varför han inte tar vara på den naturbegåvningen mer. Han skulle kunna gå hur långt som helst med sin häst. Tänk om man hade ens lite av det han har.

Jag svalde riktigt hårt. Valde mellan att be honom dra eller att bita ihop och lyssna. Jag lyssnade. Jag lyssnade och gjorde som han sa. Helt otroligt. Faxe tog myrsteg genom hela...HELA vinkeln. Ivrigt tuggande och fipplande med sina söta gula öron med söta gula tofsar i. För första gången i hela sitt liv tog han myrsteg och dessutom i vinkel utan att skicka ut vänster bak som om han dansade Ballroom Dancing.

Underbar känsla att gå från svart vredesmod till ren och skär stolthet inom loppet av några minuter.

Frustration. Ingen ridning. Måste jobba. Men Faxe hade ju sin lediga dag igår...mina dagar tar slut.

För att inte Faxe ska ledsna på denna uppladdning så bestämde jag mig för att idag blir det en massagedag. Han är väldigt stel i hela halsen på båda sidor (tror det jag, som vi krampar åt var sitt håll under våra stela pinndagar). Faxe blev knådad i 40 minuter och höll på att somna flera gånger. Han var naturligtvis tvungen att rycka till ett par gånger och bli lite rädd för ingenting...man kan ju inte stå där och avslöja för omgivningen att man är avslappnad...

Liten söt och mjuk häst. Red barbacka eftersom sadeln är inlämnad för omstoppning. Faxe gick jättefint och jag passade på att träna att rida med två tyglar (hacksonen =)...) Har kommit på att om jag tar försiktigt i den tygeln som är på samma sida som det benet jag vill att han ska flytta så gör han det! Det är förmodligen ingen revolutionerande upptäckt...men ingen har sagt det till mig. Hur ska jag då kunna veta det? KUL! Faxe begriper vad jag vill att han ska göra! Vi har inte gett oss på vinkeln ännu utan backar bara rakt.

Äntligen. Äntligen har Frejs 4-hjulsvagn fått bilhjul istället för de spruckna knikande trähjulen. Visserligen var det ju vardagsspänning att köra med dem men detta blir nog bättre ändå. Inte lika vackert som slanka hjul förstås men som arbetsvagn fungerar det utmärkt.

Hjulen är inte monterade än så det är lite tidigt att jubla men jag kan inte riktigt låta bli. Jag är axeltillverkaren evigt tacksam för hjälpen. Vad hade jag gjort utan honom? Jag är så glad! Tack, tack, tack, tack, tack!

Det saknas ett hjul också. Husse har lovat dyrt och heligt att han ska fixa ett hjul. Ett likadant som de tre andra. Imorgon ska jag förbereda målning av axeln. Den ska bli svart. Undrar om jag behöver ha Hammarlack? De andra detaljerna på vagnen är ju ganska rostiga. Jag är inte helt säker på att jag tänker lägga 100 timmar på renovering av vagn när jag har ett hus som behöver mer än 1000 timmars renovering. Hammarlack är kanske bra då. Det är ju inte så kul om färgen börjar lossna för att den ogillar rosten.

Ah! Lyxproblem...jag har ju nya axlar och i alla fall tre hjul! Bara en sån sak!

Frej kommer att bli så himla glad! Han gillar att dra vagn. En fyrhjulsvagn med fjädring gör ju att utsikterna för att jag stannar i vagnen istället för att studsa ur rockisen när jag kör dåligt ökar. Fast å andra sida är ju Frej van vid att konstiga saker händer så han hetsar inte upp sig så mycket. Det skulle vara roligt att lära sig köra. På riktigt liksom. Frej har lärt mig allt jag kan. Tur att han är tålmodig. Vilken annan häst som helst hade brutit ihop för länge sedan. Han är fin han, Frejjen.

För övrigt verkar han bli allt bättre i sin stela kropp. Idag har han till och med travat och galopperat självmant i hagen.

Ute i god tid som vanligt...varför kan jag inte börja lite tidigare? Igår byggde jag upp en liten bana i vinterhagen bestående av två höga slalomportar på 1 m, en låg slalomport på 50 cm, en stenplatta, en gotländsk backe bestående av en halv meter jord i form av en hög, trångt utrymme på 140x140 cm, en vinkel med bredden 1 m samt ett hopphinder på 50 cm.

Faxe var tramsig från hagen och trippade på som en stor brun. Några snabba ledaskapsövningar gav lugnande inverkan. Hans träningshumör peppades med hjälp av en tredjedels skopa havre och några äpplen.

Han stod blick stilla lös i stallet när jag gick in i sadelkammaren för att hämta hjälmen. När jag satt upp rörde han inte en fena. Duktig pålle. Med energisk skritt gick vi och kackade på fönstret för att husse skulle komma ut och vara extra ögon under ridningen.

Vi värmde upp på en 8-volt och OJ vad stelt det gick. Höger varv var som betong. Slalomportarna gick förträffligt. Faxe saktar in precis innan porten och gasar ur. En lösning som den lille gule har kommit på alldels själv =).

Halt i uppförslut gick till en början inte så bra eftersom Faxe inte fattade att min fina hög skulle ses som en backe och inte som något man kliver över med stora kliv. Andra gången fattade han att han skulle ställa framhovarna på toppen. Han stod blickstilla. Det verkar tilltala honom...att stå stilla alltså. Rörelse i alla former är bara jobbigt, jobbigt, då måste man sura.

Plattan gick som vanligt kanoners. Ett rejält stamp så att det sjöng i plattan. Ska testa med en platta i annat material nästa gång.

Ja, så var det då backningen i vinkel. Som vanligt. Hu, vad jag är en dålig människa. Varför tar jag mig inte i kragen och tragglar detta en gång för alla? Det är ju helt otrooooligt vad slappt. Varför gör jag så här?
Det går ju bara så dåååligt. Jag gör något varje gång så att Faxe skickar ut rumpan till vänster. Håller jag emot så gör han helskumma jättesteg och trampar utanför precis överallt.
Husse beordrade rakbackning utan vinkel. Oj vad rakt och fint det blev. Bara för att jag inte är inställd på att svänga. Vad är det jag gör??? Backar man Faxe rakt tar han ett steg i taget och väntar på nästa kommando. Jag håller långsamt på att förstöra min häst. Ja, så är det. Hade inte jag funnits så hade han backat i vinkel utan problem. Faxe tycker att det är svintråkigt att hålla på med sånt där. Tillslut ställer han sig bara och stampar med hoven på allt material han kommer åt. Materialförstörare.

Som avslutning testade jag hur rapp han har blivit vid galoppfattningarna. Wow! Pållen är på G! Precis vid ögonmärket fattade han snyggt och prydligt varje gång utom en då jag lutade mig framåt. Avsaktningarna däremot är det ju lite si och så med. Fy på mig. Jag släpper ju bara allt.

Eftersom han var på allerten så passade jag på att göra några travökningar också. Då ser han jätteviktig ut! Han är söt! Om jag kunde hålla honom så här pigg i benen fast mjukare i kropp och mun så kan nog det här bli bra.

Tänk på att inte luta mig fram.
Inte bli fast i handen.
Backa RAKT.
Tänk på att inte sitta och klämma hela tiden med skänkeln.

Söta Frej ville komma in och bli ompysslad. Han kom upp från hagen och ville komma in! Han är fortfarande stel men glad. Han fick äpplen och trimmad man och en rejäl omgång med borsten. Han höll på att somna i stallet.

Sätter man ett par tyglar till i ett hackamore blir det en hackson. Eller hur? I väntan på att införskaffa en kapson får det här duga.
Opus verkade gilla anordningen till en början. Sen blev han stel. Gjorde bara en mängd små, små volter utan någon som helst kontroll. Detta trots att jag försökte rida på en hand och styra med kroppen. Vi genomled det jobbiga och tillslut hade vi faktiskt övergått till mjuk ridning igen.

Dagens övningar gick ut på att rida små krusiduller och så testade vi ett par steg sluta. Till en början lite knaggligt och sedan några klockrena steg. Duktig Opus.

Sen gick vi in och åt äpplen och klippte manen och hade det bra.

Opus fick också testa stångbettet när det nu ändå var på plats. Han fick till en början tilltalsnamnet Knut. Opus knöt liksom knut på sig själv. Han spände sig så mycket att det kändes som att allt bara skulle explodera. Jag tycker inte om när han blir så. Blir lite rädd, fast ändå inte. Det känns inte bra bara. Jag spänner mig. Vi fick rådet att trava på framåt bara och lätta i handen och låta honom ånga på en stund för att sedan plocka upp honom.

Höger varv gick mera avslappnat. Då kändes han riktigt fin.

Läxa:
Samma här. Plocka snabbt i tyckeln utan att fastna.
Vid explosionsriskt - Rid fram och plocka upp och lätta.
Försök att hitta vänster sittben utan att knöla omkrin i sadeln. Då kommer säkert vänstervarvet också!

Opus är rolig att rida när man får hjälp. Jag tror att han kan bli ganska duktig.

Idag har Frej fått kantklippa runt de buskarna som ansetts värda nog att få vatten denna torra sommar. Gräset runt buskarna var faktiskt grönt.

Frej är fortfarande väldigt stel i sitt högra framben. Faktiskt riktigt stel i hela kroppen. Stackars Farbror Frej.

Idag har vi fått besök av vår fantastiska, underbara inspirationskälla från södra delen av ön. Härligt! Jag blir så glad när hon kommer hit och drillar mig och mina hästar. Idag hade hon med sig en Lopez-stång som hon ville att jag skulle prova. Hu! Men jag kan ju inte rida! Tänk om jag förstör Faxe?

Det syntes redan i stallet att han gillade bettet även om han till en början var mycket skeptisk till att öppna munnen för all denna metall. Efter den vanliga havremutan gick det bra och Faxe stod i stallet och såg mycket viktig ut i sin nya mundering.

Faxe behövde bara gå två steg innan han självmant sökte sig ned. Jag började att rida med bara tygeln som satt fast i själva bettdelen och sedan försökte jag trassla med alla tyglar hit och dit inklusive spö. Helt otroligt. Hur gör folk som rider med två par tyglar??? Vi kom fram till att det nog var lättast att rida på tre tyglar i en hand och en och spöet i den andra.

Faxe gick faktiskt bra i skritten. Det kändes som om baken var med efter ett tag. Men jag FÅR INTE FASTNA I INNER TYGEL!!! "Bridongtygeln" får bara fladdra till lite och be om böjning och sen måste jag låta den vara.

I traven stelnade han till i nacken och gick och tittade utåt. Som vanligt. Vi gick över till att bara rida på stången med enhandsfattning. Då gick han mjukt och fint om än något sladdrigt och obalanserat och jag styrde omkring med min lilla joystick. Jag får inte glömma att ge efter på stången när han ger efter och Faxe går mycket bättre när jag sitter rakt upp och ner och styr med kroppen.

Jag fick tipset att flytta in bakdelen lite när han spjärnar emot utåt. Om jag fortsätter att segdra inåt där fram så spjärnar han bara utåt i alla fall.

Vi visade upp att vi tittat på slutorna sedan sist och de verkade sitta även om det var på tok för mycket tvärning. Men...ååhhh...det är så svårt att rida. Hur ska man veta hur det ser ut när man sitter och harvar på gräsmattan utan spegel?

Läxa:
Träna på att göra krusiduller med enbart vikten för att få honom att lyssna.
Vrid inte kroppen inåt vid sväng.
Rid på en hand!!! Sitsen och ridningen blir bättre per automatik.

Det är kul att rida. Men svårt.

Igår ivigdes den norra delen av ridleden på Gotland. Supertrevligt arrangemang. Jag vaknade på morgonen och var butter över att plan nr. 1 som bestod i att Faxe och jag skulle få lift av en förbipasserande med hästtransport gick i stöpet. Plan nr. 2 att köra Frej från Boge till Tingstäde (en tur på kanske 2 timmar) också gick åt skogen eftersom stackars Frej är halt.
Jag hade bestämt mig för att stanna hemma och sura när min härliga sambo helt oväntat erbjuder sig att åka med. (?) Eh, ööööh, OK! På med kaffebryggaren och hacka upp lite melon och fram med kylklampar.

Det var värt att åka dit. Fina ekipage att titta på och faktiskt massor av besökare. Ett stort plus till killen med dragspelet. Helt underbart att sitta i skuggan med ryggen mot en kalkstenslada och äta kall melon och morotsmuffins till dragspelsmusik och valsande damer.

Utrikesministern klippte det gulblå bandet och så var ridleden öppen! Underbart. Tänk att en dag kunna rida runt hela Gotland! Kanske dags att jobba lite med kondisen...



På bilden ser vi P-O vid tömmarna och bredvid sitter en underbar hästmänniska vid namn Maria som coachade oss inför SM i Bruksridning.  Hästen till höger är P-Os Jevalia och den vänstra är en av Marias valacker. Detta ekipage körde för övrigt landshövdingens dotter till hennes bröllop i Visby Domkyrka dagen innan invigningen.

Mmmmmm undrar om Faxe skulle kunna gå par med Frej....=)

Opus har fått tårna filade. Fötterna har hållit förvånansvärt bra trots att det var fruktansvärt länge sedan sista verkningen. Höger fram hade en urslagen bit men de andra hovarna var bara utflutna. Otroligt egentligen efter den torka som har varit.

Äntligen har de snorhala skorna bytts ut mot andra i mjukare järn. Hurra!

Hältan har blivit värre. Ser ut att vara höger fram som inte vill vara med. Hovslagaren var här idag och kortade ner tårna rejält och satte på nya fräscha skor. Han hittade inte heller någon orsak till hältan.

Var precis ute i hagen och försökte stretcha bogen. Då började underläppen hänga...när jag släppte ner benet för att lyfta nästa framben small det verkligen till i vänster bog. När Frej sen tittade till höger knäppte det i höger bog. Precis som vanligt. Bakbenen knäpper på som vanligt. Han låter som ett elstängsel när han går.

Frej visar någon mystisk hälta. Syns inget i skritt men i trav haltar han till och från. Jag kan inte riktigt avgöra vilket ben det är. Traven är oren och grötig. Han är inte varm i något ben/hov och såren på bakbenet har läkt.

Han verkar upprörd i hagen. Tittar sig omkring och är misstänksam. Skumt. Det är inte likt coola Frej.

Lille Tjocke Opus har passat på att löshoppa när allt ändå var riggat. Han var till en början lite loj men kom igång när vi höjde hindren. Svårt att anpassa mellanrummen mellan hindren eftersom han ändrade steglängden lite hur som helst. Här hoppar han 80 cm.

Efter en stunds hoppande gick det bara fortare och fortare. Som vanligt. När han blir trött så gasar han. Tydligen spelar det ingen roll vad man gör. Universallösningen är att springa ifrån det jobbiga.

Söt är han i alla fall.

Kanske inte är att föredra, men, men. Vi gjorde ett tappert försök Faxe och jag. Vi började med att lägga ut travbommar två, mellanrum, tre, mellanrum, två. Slog mig just att jag läst någonstans att det ska vara minst tre i varje gruppering. Nu fattar jag varför. Faxe hoppade längd istället för att trava ordentligt.

Vi raskade på lite och försökte oss på låga studshopp. För varje gång jag ändrade lite i banan tvekade Faxe. När måttningen från Faxes sida blev alltför kass plockade jag bort alla bommar utom de vita och hoppade enstaka hinder på 80 cm med en galoppbom framför. Helt klart svårt för honom att se och bedöma avståndet när mörkret kom krypande.

Han njöt mycket av stretchingen efteråt och kändes mjuk i hela kroppen utom halsen som kändes ganska stum.

Måste nog sticka till honom lite extra hö när inte de andra ser. Han börjar bli lite klen. Inte konstigt med tanke på att gräset är torrt som fnöske.

Hon säger att hon inte håller clinics längre. Alla kan väl göra ett undantag. Diana Rhodin är på Gotland och visar sin hästshow.



En kille från Brasilien som är med i Dianas show sitter här på något så ovanligt som en brun Lipizzaner. Hingsten är 10 år tror jag men är bara riden i ett halvår. Innan har den bara jobbats från marken i frihetsdressyr. På bilden beskriver Diana hur man med "flugans hjälp" (spöet) kan använda hästens naturliga reaktion att slå bort flugan med benet när man vill lära den spansk skritt till exempel.


Det var helt klart en annorlunda clinic. Var man ute efter ridteknik blev man nog besviken. Inbjudan löd: "Se, lyssna, fråga och lär medan Diana arbetar med sina hingstar (frieser, lippizzaner och arabiska fullblod) och förevisar exempelvis frihetsdressyr, trickträning och övningar från den högre skolan, uppsuttet såväl som från marken, med och utan longerlina."

Jag gick dit med helt öppet sinne. Jag såg väl i mina ögon både bra och dåliga saker. Men så är det ju alltid när man håller på med hästar. Man får tips som man tar till sig och man ifrågasätter vissa saker. En sak som var trevlig var att hästarna var så pass gamla och fortfarande var arbetsdugliga. Trots aktivt liv verkade de hålla ihop och tycka att det var kul att jobba. Det är ju annat än inom vissa sportgrenar då hästarna anses vara slut efter en viss ålder.

Något jag ska försöka påminna mig om i framtiden är att saker och ting får ta tid. Jag brukar bli lite ivrig och vill att hästarna ska fatta med en gång. Det beror på min egen okunskap. Jag kan för lite för att kunna läsa mina hästar ordentligt och se om de fattar vad vi håller på med. Jag kan hålla på och traggla hur länge som helst och kommer ingenstans för jag vet inte när det är dags att öka kraven så att vi kommer framåt.

En annan sak som hör ihop men ovanstående rastlöshet är att inte gå för fort fram och göra svårare saker innan grunden är lagd. Diana visade upp ett exempel på en hingst som hade lärt sig skolorna ovan marken tidigt i sin utbildning. Det var mycket svårare att lära honom lättare saker eftersom resultatet hela tiden blev små språng. Kollision i min hjärna. Ska jag traggla eller ska jag gå vidare?

Jag gillade mjukheten med vilken hingstarna utförde sina rörelser. Det spelade ingen roll om de bugade eller gick i spansk skritt. Det var flyt i hela rörelsen. Dianas hjälper var så små att publiken knappt såg dem men hästarna var uppmärksamma på henne.

Det var mycket givande att se hästhantering från ett helt annat perspektiv och en sak som Diana sa träffade mitt i prick. Hon menade att här i Sverige finns de enda läktarryttarna som inte är villiga att hjälpa den som tränar på ridbanan. Ute i Europa kan vem som helst komma med goda idéer från sidan av ridbanan om denne ser att ryttaren har problem med sig själv eller sin häst. Här i Sverige sitter man tyst och njuter av att känna sig bättre än den som gör fel alternativt sitter man och tisslar och tasslar med den bredvid om hur dålig ryttaren är. Så sant, så sant. Hur ofta hör man inte sånt? Inte konstigt att folk inte vågar rida inför publik då man vet att man kommer att sågas om man inte överbevisar att man kan något.

Ja, vad ska jag skriva. Opus originalmatte är här i en vecka och har petat, pratat och gosat med Lille Opus. Jag har försökt få henne att rida en sväng men hon hittar på en massa konstiga anledningar till att inte rida. Hon gör som hon vill. Idag vill hon longera lille Opus. Jag vet inte så mycket hur det gick, men Opus verkar glad. Han testar hennes ledarskap en aning och löser besvärliga situationer med att springa ifrån det jobbiga. Originalmatte känner till tendenserna och svarar raskt med ett "spring på du om du vill". Stackars Lille Opus, faller på eget grepp liksom.

Efter longeringen tar de en liten promenad i det av solen sönderbrända landskapet.

Originalmatte säger att Lille Opus vill vara med i Bruksridnings DM. Ja, det blir kanske lite svårt. Ju fler hästar man rider under tävlingen desto mindre tid har man att vara funktionär och hur ska det då gå? Ingen annan känner sig särskilt manad att hjälpa till under tävlingen. Det är samma gamla trogna klick som alltid jobbar. Varför är det så? Om Opus ska med så måste husse engageras i själva organisationen och det vet jag inte om han vill. Han är så himla upptagen jämt. Eller så får helt enkelt Originalmatte komma hem och rida Opus.

Sporrad av gårdagens övningar satte jag en vojlock på den tilltänkta sadeln och red en halvtimmes dressyr på banan. Vi red en liten bana bestående av serpentiner, volter, öppna, sluta och 4 cavalettibommar i båda varven. Gick ganska bra. Inte lika lyhört som igår men ändå bra. Höger varv flöt på medan vänster varv blev lite stelt och knackigt. Samma bana i trav blev en aning trångt. Faxe ville inte riktigt bli så kort. Banan reducerades till en 8-volt med absolut krav på att orka gå samlad hela tiden.

Jag kände att jag började bli hängandes i tygeln lite i traven på volterna och Faxe förjade kännas lite irriterad och oengagerad så jag bytte övning.

Vi red bakdelsvändningar med hjälp av fyra koner i en fyrkant. Vänster varv gick bra medan höger varv tenterade att börja med att backa några steg innan frambenen började röra sig åt rätt håll. Han lyssnar ändå ganska bra på skänkeln och vill nog gärna vara till lags även om polarna i hagen drar lite.

Ledarskap. Ja, jag vet. Gäller hunden och gäller hästarna...

Sadeln. Ångest. Nu har den minsann glidit runt lite på ryggen. Kanske inbillar jag mig att han är varmare på två handflatsstora områden vid framvalvet. Eller så är jag bara väldigt observant. Eller petig.

Ja, var finns det en sadelmakare på Gotland som är bra då? Vad kostar det att stoppa om en hel sadel? Om det nu är trådar och garn i stoppningen så ska ju det ut och ersättas med mjuk skön ull.

Nästa projekt är alltså att sälja den bomlösa sadeln och lägga pengarna på en omstoppning. Så får det bli.

Husse fyllde 30 år den 28 juli. En av gästerna hade den goda smaken att ha med sig en gammal sadel som hon haft på sin fjording för hundra år sen. Jag tog den i min hand och sa direkt att den var för trång men att jag nog ska provrida den i alla fall. Hela lördagen förflöt utan tillfälle att testa men på söndag förmiddag kunde jag inte hålla mig längre. Jag måste kolla. In efter ett rent vitt lakan att lägga under sadeln för att se om den ligger ojämt någonstans och sen - operation rida Faxe svettig.

Hupp. Stenhård sits. Jo, så var det nog med sadlar av märket Lewa. Inget för mesar som mig. Men man kanske får bita ihop om denna sadel nu passar Faxe. För 500 kr kan man nog ha lite ridsår i sin egen rumpa tills man har råd att köpa en skön rumpvänlig sadel.

Vi red och red och Faxe gigg kanonbra. Igångsättningar i skritt och trav och halter med enbart sätet gick mycket bra i denna close contact sadel. Kanske inte var så dumt ändå? Fast Lewa...är inte de stoppade med tråd och garn. Jag har för mig att jag har sett innehållet i en sån sadel när den skulle stoppas om. Om jag inte minns fel så är det nog så. Ena bossan är lite bredare än den andra på denna sadel. Fast gör det något? Den är inte tjockare bara bredare. Om det inte blir tryck? Jaha, mina sadelprovarkunskaper är klart begränsade. Hur ska jag kunna veta? Av Faxe att döma trivdes han i sadeln. Han gick ju bättre än på mycket länge.

Öppna och sluta gick bra åt båda hållen och han släpade inte bakbenen efter sig när vi gick över bommarna.

När vi tog av sadeln och lakanet var det ett jämnt och fint avtryck av hela sadeln. Är det bra eller dåligt? Jämnt är väl bra? Kanske lite skarpare tryck längst bak på båda bossorna. Hu vad det är svårt med sadlar. Jag tycker verkligen inte om det här med sadlar. Man tror sig ha en bra sadel till sin häst, utprovad efter konstens alla regler och så plötsligt kan de inte ha den mer. Vad gör man?



Har hittat en sadel som är bra för 14 000 kr. Köper jag den, hur vet jag att vi kan ha den sen? Det vet jag inte. Hur mycket har jag då förlorat i pengar? Det vet jag inte. Kanske ska köpa en Lewasadel ändå.