Faxe & friends

Red Frej med westernsadeln och en tjock pad med plats för manken. Det fungerade ganska bra faktiskt. Frej tog god tid på sig att värma upp. Han gillar INTE regn. Efter en halvtimmes skritt började jag jobba lite med honom. Det gick ganska trögt. Bitvis kändes det riktigt bra men när jag slappnade av blev han som en pråm och gick ute i naturen istället får på vägen eller så försökte han preja Opus...Det blev lite grovhugget men vissa bitar gick han riktigt trevligt. Testade på att hålla skrittakten in i traven. Trevligt!

Frej reagerade på en smällare men lugnade sig snabbt. På vägen hem hade en rovfågel slagit ett byte på samma plats som det smällde i början av ritten. Det behövdes en del övertalning för att gå förbi buskaget.

Undrar hur mycket de tänker smälla i bygden i år...hunden uppskattar INTE denna dag. Förhoppningsvis håller sig hästarna lugna. De var förstås rejält svettiga förra året. Det är väl inte värt att ha dem ute så de halkar omkring i leran. Med tanke på att vart 5:e hushåll har hund och det finns så mycket hästar i Sverige är det en gåta hur det kan smällas så mycket på nyår samt dagarna innan och efter. Stackars djur.

Idag var Santox matte här och red Opus. Vi red ner mot havet. Hon på Opus och jag på Frej. Vi skulle rida klockan 9 men regnet smattrade på taket så vi sköt upp ritten till klockan 12 istället. Då hade regnet avtagit lite men efter en halvtimme var vi dyngsura. Vi var ute i 3 timmar och jobbade igenom hästarna ordentligt. Det var roligt att se någon som kan rida sitta på Opus. Han kan ju faktiskt en hel del =) Han var stel i vänstersidan men eftersom Santox matte är vänsterhänt så orkade hon hålla emot fast han knep fast i vänster sida. Opus fick se sig besegrad. Han tyckte att det var väldigt trevligt och gick avslappnat med guppande öron och frustade. Söt! Bra slut på året trots att man frös in i märgen och saknade känsel i fingrarna.

Följde med Santos och hans matte till ridhuset med Opus igen. Det gick bra men jag var lite okoncentrerad och fladdrig i kroppen. Det smittade av sig på Opus.
Hoppade en övning på volt för att slå två flugor i en smäll. Kontroll av yttersida samtidigt som hopp....SVÅRT. För svårt. Har förstås hoppat en oxer idag!!! 60cm...Det är första gången. Hade byggt upp den för Santos men han blev så trött så han ville sluta tidigare. Jag vågade inte hoppa den först men efter att ha tänkt hur jobbigt det var att släpa allt hindermaterial till andra sidan ridhuset helt i onödan tog jag mod till mig och hoppade. Det gick jättebra!

Spände för och begav oss i riktining mot havet. Skrittade i sakta mak på asfalten för att sedan trava ner på grusvägen. Frejs bakben hakade upp sig ganska rejält men han verkade inte bry sig om det nämnvärt. Han verkade mjuk och skön i kroppen och travade fantastiskt fint med höga elastiska benlyft. Vi intervalltränade på den övre skogsvägen. Benen hakade alltjämt upp sig med jämna mellanrum men han visade inga tecken på att vilja sakta av. På grusvägen upp mot klinten galopperade vi. Jag hade bestämt att vi skulle galoppera till den fjärde telefonstolpen och det fungerade utmärkt. Han fattade galopp på andra försöket och bröt av till trav precis där jag ville.
Vi skrittade bilvägen hem och förundrades över bilisterna som bara susar förbi utan att ens släppa på gasen. Man skulle placera dem i en liten kartong intill vägen någon dag så får de känna på hur det känns att bli omsusad i 90 km/h. Jag tycker i alla fall inte om det. Tur att Frej inte bemödar sig med att ens lyfta ett öra.

Vi stretchade noga när vi kom hem och det knäppte två gånger i bogen vid halsstretchen till vänster. Vänster bak trilskades han lite med men inte alls lika mycket som tidigare. Numera känns halsmuskulaturen sådär mjuk och plufsig. Inte spänd och tillbakastunsig som den var tidigare när man klappade honom. Det händer saker i Frejjens kropp!

Frej var mycket glad och fick gå på ridbanan med sin yllerock och äta extra hö på eftermiddagen.

Vad säger man? Värdsklass. Opus var grym idag =). Gick ut fast besluten att galoppfattningarna bara ska sitta. Ingen hafsislafsi, inget "det funkar bra om jag har mulen 2 cm från gräset va?" Inget "ok, jag springer nu" och framförallt (!) Inget fladdrande med armar och ben, pendlande med överkroppen eller studsande med den otränade rumpan fån min sida. Vi var skärpta!
Kan bero på studien av ryttarna i serien Snapphanar som gått i julhelgen. Det blir ganska tydligt när man ser siluetter av ryttare mot himmel att vissa ryttare sitter spikrakt och andra har överkroppar som pendlar fram och tillbaka.

3 galoppsprång, skritt, 3 galoppsprång, skritt, 3 galoppsprång, skritt, 3 galoppsprång, skritt. Varför har jag inte gjort detta tidigare??? Kul! Opus pendlade med sina små öron och var mjuk och fin i munnen. Jag struntade (nästan) helt i formen....det är svårt....och koncentrerade mig på baken, baken, baken. Resultatet blev - Kanonform i skritt och trav med raska steg och jag behövde bara sitta helt stilla.

Dags för några övningar inför Horse Ball debuten. Lyfta koner. Gick lite haltande till en början. När jag så puffade omkull en kon i liggande ställning var det kört. Nästan. Jag bestämde mig för att det skulle gå och det gick! Innan vi gick in till stallet igen höll vi på en stund och plockade upp koner i skritt galopperade till andra änden av ridbanan ställde ner den, plockade upp nästa och galopperade vidare.

Det var otroligt roligt. Jag skrattade högt flera gånger och hoppades att inga grannar skulle vara ute och höra oss...När Opus efter tredje repan fattade precis vad det hela gick ut på så ökade han farten =) Tillslut bangade jag ur på rejsandet eftersom gräsmattan är lika mycket lera som gräs....slipprigt.

Otroligt rolig ridning idag! =D Tack Lille Opus.

Dags för ridning...känns som om jag inte suttit på Frejs rygg på evigheter. Han blev glad och gick med raska steg mot ridbanan. Vi värmde upp på stora volter och små volter i alla hörn. Halter för endast sätet fungerade utomordentligt. Jobbade en del med öppna längs långsidan för att sedan fatta trav på en stor volt på kortsidorna. Försökte att rida med endast vikt och skänkel och bara ställa lite med tygeln. Högervolterna i trav gled iväg lite utåt. Om jag inte minns fel så är det samma sak med Opus så del ligger säkert hos mig själv. Jag får inte med yttersidan på hästen.
Som avslutning gjorde vi några kanonfina skänkelvikningar och övade några trick. Det tog fyra äppelbitar att lära honom att stanna kvar om jag backade fem meter ifrån honom.

Söt och jätteglad häst!

Husses mamma är här under julen. Hon fick snällt bylsa på sig kläder och traska ut i stallet med termos, pepparkakor, hästäpplen, katten och hunden och försöka vara lika entusiastisk som Husse och jag...Stackars henne. Hästarna njöt över att komma in i nybäddade sängar och åt sitt och sina äpplen i lugn och ro. Rofyllt....bara snön saknas.

Red en sväng i skogen för att musklerna skulle få röra på sig lite idag efter ansträngningen igår. Opus var pigg och glad. Vi mötte några grannar som var ute med sina hästar (de rider nästan aldrig annars). Jag sa glatt att det var trevligt att möta dem eftersom det är ganska ensamt här i skogarna. Svaret blev endast "eehh " och så red de vidare. Inget "God Jul" eller "vi kanske kan rida tillsammans någon dag". Mamman höll sig bara krampaktigt fast eftersom hennes häst bara sett fjordingar varje gång vi passerar deras hage och därför blev ohyggligt rädd över Opus uppenbarelse.

Opus reste till ett ridhus för en timmes hoppning med Santos och hans matte. Vi lade upp fem skrittbommar ett kryss två galoppsprång, ett rättuppstående, snett igenom och ett kryss igen. Vi hade lyxen att ha med en hinderupplockare. Det var ganska skönt eftersom Santos rev ganska ofta.

Opus hoppade kanonbra. Bjöd fint på alla små skutt och lyfte ordentligt på benen. Det är värre ställt med kondisen ;-) han flämtade ganska bra efter ett tag. När han kom hem var han ganska mallig mot de andra två!

Det var kul! Hoppas att vi får följa med i transporten fler gånger!

Faxe har semester. Det enda som krävs av honom för tillfället är att han fortfarande håller sig under sin matte i rang...

Jag tycker att han blivit lite, lite rappare nu när det blev kallare. Den glädjen varade tills idag.

När jag och vovven gick ut för att möta några kompisar på uppfarten kom hästarna ut ur skogen för att se vad som stod på. Ett ljudligt brak hördes och Frej och Opus hoppade förskräckta åt var sitt håll. Faxe hade halkat omkull och låg med alla lurviga ben i luften. Han tyckte att det var MYCKET pinsamt. När han halkigt kom på fötter igen lomade han mot grinden för att få tröst.

Idag var första riktiga frostdagen. Jag trodde inte att marken skulle frysa så fort så jag hade inte broddat Faxe. I min enfald trodde jag att hovarna fortfarande sjönk så pass mycket i gyttjan att jag kunde vänta några dagar.
Tyvärr tror jag att Faxe sträckte sig. Han stod och vilade på vänster bakben på eftermiddagen. Fan, fan, faaaan!

Nu sitter broddarna i. I slutet av veckan ska det bli mildare....då kommer släpiga Faxe snubbla på broddarna istället. Hoslagaren får nog plocka av skorna. De gör ju ingen större nytta i alla fall.

Opus fick börja med att släpa på ovilliga Frej. Ganska praktiskt ur min synvinkel eftersom han blev varm och go i kroppen utan att jag behövde anstränga mig nämnvärt. Vi jobbade lite med öppna på grusvägen. Opus var väldigt lyhörd på min sits. Kanske var det så att 45 minuters borstning av ett fjordhästformat lerskal gjorde min kropp gott. Jag ska sluta himla med ögonen när han kommer traskandes efter välgörande lerbad utan iställt tänka "Yes! Kom till mig min härliga uppvärmning!"

Det är kul att det funkar att rida Opus och ha Frej med. Det gör att Opus inte sprätter omkring för allt och alla och hjälper mig att inte sparka och dra för mycket i honom. Han går mycket bättre på lösare tygel. Då reglerar han tempot bättre genom min sits och spänner sig inte.

Kul!

Frej fick följa med som handhäst. Det var en hel del buttra miner. Han segade sig fram mycket motvilligt ett bra tag. Tillslut var vi tvugna att stanna för Opus blev alldeles trött av motståndet som Frej bjöd på. Vi stod stilla en stund på vägen och jag pratade med Frej och klappade honom på ryggen. Då blev han genast mycket gladare! Han gick upp bredvid Opus och vi kunde hålla en rask skritt. På grusvägen ner mot skogen travade vi hela biten. Det gick bra. Hästarna frustade. Härligt!
När vi pysslat oss genom skogen och kom ut på åkervägen drabbades herrarna av en viss ysterhet. Plötsligt ökade farten markant. Så roligt ska vi inte ha att vi galopperar tillsammans över åkern. Inte än. Jag fick bli lite sträng men båda lyssnade på första tillsägelsen. Det känns bra. På vägen hem svängde det ut en bil på skogsvägen som bara var tvungen att knöka sig förbi fast jag kom med två hästar i bredd. Varför inte vara stanna i två minuter tills vi passerat?

Vi mötte Pigalle och hans matte och Calypso med sin lillmatte på vägen hem. Man kan väl säga att mötet var aningens ansträngt efter vår diskussion om en tidningsartikel tidigare denna månad. Jag blir så trött. Hur kommer det sig att man går på nit efter nit med människor som visar sig vara någon helt annan än man tror? Är det jag som dras till konstigt folk eller är det konstigt folk som dras till mig?

Man kanske bara ska vara tyst. Jämt. Som Wille Craford sjunger "man önskar att man bara kunde vara tyst och cool".

Frej var MYCKET nöjd med dagens lilla sväng. Han gick avslappnat och skummade i munnen. Kanske var han nöjd med att sova med pyjamas under natten? Jag har kommit fram till att sågduset som vi har i spiltorna nu inte isolerar alls bra. Frej är alldeles kall om magen när han har legat en stund. Alltså blir det sovdräkt eller kutterspån i fortsättningen.

Backträningen gick bra. Han gick lugnt och sansat upp för backen. Jag inbillar mig att hans bakben uppförde sig bättre idag. Inte så mycket spretigt hit och dit utan hovspåren var ganska jämna.

Idag den 15 december 2006 har den startat. "Horse Ball-träningen" =) Eller alternativ sitsträning som man också kan kalla det. Från och med nu ska jag bara ha roligt med mina hästar. Försöka i alla fall. Jag kommer nog falla ner i "sparka och draträsket " ett antal gånger för att hjärnspöket drar ner mig där men, men. Så länge man har förmågan att dra sega sig upp så är det väl bra.

Hittills har vi tre personer i vårt blivande lag =) Men inga motståndare! Motståndet till en början består först och främst i att få upp bollen från marken...

Dagens träning började med en uppvärmande tur i skogen. Med helt låsta höfter var det hyfsat svårt att få honom att fatta en klok galopp. Vi travade hela skogsstigen längs järnvägen så att det blev lite benlyft och inlurade böjningar runt träd och stenar. På grusvägen hem blev det skänkelvikningar över vägen, några skrittsteg och sedan halt. Opus höjde huvudet i nästan alla halter. Beror säkert på min egen kropp.

När vi kom tillbaka hjälpte husse oss med vår HORSE BALL START!!! Planen var att se om man kunde plocka opp en liten kon från marken. Det saknades ungefär 2 cm....efter ett par sköna sträckningar i ljumsken fick jag upp den. Opus verkade tycka att det var roligt. Nästa steg vara att fiska upp den i skritt. Det gick! Sadeln gled inte runt. Var naturligtvis tvungen att prova i trav också....man kan säga att det är där man kommer in på sitsträningen...dessutom var sadelhornet ivägen. Måste prova med en annan sadel.

Detta var kul. Nu ska jag försöka knyppla ihop en boll med handtag och så ska jag SMSa till mina ridkamrater att jag ligger före i träningen =) OOAAHAHAHAHAAAA

Nu vankas det kaffe och hembakad lussebulle! Opus står med sitt fleecetäcke på och äter hö.

Jahapp. Jag kan inte. Går det inte att göra sluta på töm med Opus, hur ska jag kunna lära mig med Frej? Jag följde i alla fall min utstakade väg för dagen och gjorde exakt samma sak med Frej som jag gjort med Opus tidigare. Och vad händer? Jo, Frej visar naturligtvis det bästa av sig själv. Han är ju Frej!

"Åhå, matte flyttar sig från min ena sida till min andra sida. Jag måste nog dröja lite i mitt steg så att jag hinner se vad hon gör. Jag visar också mitt engagemang genom att spela med öronen frenetiskt. Då brukar hon bli på gott humör. Jag se! Det blir hon. Vinst varje gång! Nu vet jag inte riktigt vad hon vill men om jag inte har helt fel så vill hon nog att jag ska gå med mina framben här och mina bakben strax innaför mina framben. Pust. Nä, nu räcker det för idag. Detta var lite arbetsamt. Jag stannar och tittar på henne med mina stora mörka ögon. Då får jag säkert en stor kram."

Gosiga, gosiga Frej. Hur skulle jag klara mig utan denna häst?

Som alla andra som tillbringat lördagen i smitthärden Globen, drabbades även jag av en våldsamt aggressiv förkylning. Har aldrig varit med om något liknande. Under onsdagen gick jag från att ha lite ont i halsen på morgonkvisten till att vara totalt däckad på kvällen. Helt otroligt. Har inte orkat göra något annat än att mocka, smeka tre mular och ge tre magar mat.

Men idag! Idag var det dags att prova vingarna. Inte för att vädret var alls upphetsande men efter att mitt hängiga jag suttit framför fjordhästforumet och fått inspiration var det dags. Idag skulle jag ge slutan på lång tygel en omgång igen. Hur svårt kan det vara??? Opus är ju duktig ju, detta kommer att gå som en dans! Positiv visualisering kallas det visst. Oh, ja! Jag VAR verkligen positivt inställd. Jag hade memorerat allt. Allt kommer bara att flyta på.

Det första som INTE flöt på var att tömmen envisades med att fastna under Opus kalaskula hela tiden.
Det andra som INTE flöt på var att Opus inte riktigt förstod vad "ptrooo".....eller "saakt aaaav".... eller "HALLÅÅÅÅ HAOW" betydde.
Det tredje som heller INTE flöt på var att Opus plötsligt inte kunde göra Öppna längre och Sluta, det är nog en övning man gör med tömmen frenetiskt viftande under kalaskulan i hopp om att få upp den över ryggen för att man sedan raskt ska kunna vika 90 grader in mot medellinjen...
Trav är för övrigt numera en gångart där frambenen ser ut att röra sig i små korta duttiga galoppsprång och där bakdelen så att säga sparkar jämfotasparkar snett in mot mitten, ungefär där matte står.

JAG KAN INTE! HUR GÖR MAN???

Hästkräk. Uppfostringsanstalt nästa. Vem tror han att han är??? Jag som var på strålande humör och allt.

Lille Opus! Fick besök idag av Linus som tyckte att Opus hade blivit smal (!). Det är kul. Den lille tjocke är smal  nu =). Red förbi bygdegården och ner genom skogen. Opus nitade två gånger. Jag har kommit på hur man undviker längre stopp. Är man bara beredd på att stoppen kommer (för de kommer garanterat) så hinner man korrigera innan han rinner iväg åt något håll. När han insett att jag var med på noterna slappnade han av och jobbade riktigt bra. Jag krävde att han skulle gå på tygeln i skritt hela tiden. Kom på att jag bara behövde sträcka ut bröstmusklerna så jobbade han automatiskt även på lång tygel.
Traven blev lite överilad till en början med efter ett gäng halvhalter så slappnade han av. Vi tränade galoppfattningar vilka blev ganska springiga men man måste ju börja någonstans....Efter galoppen hade han grym framåtbjudning och gick i kanonform i stadigt travtempo. Det kändes så himla bra!
När vi skrittade hem längs den lååååånga grusvägen upp från havet öppnade sig himlen och vi blev ganska blöta.
Mycket trevlig tur! Hade tänkt nosa lite på Horse Ball idag efter inspirationen från Globen men jag var för blöt när jag kom hem så det får bli en annan dag.

Red över sicksack-bommarna med "hacksonen". Frej jobbade fint i trav men blir ganska lång och låg i skritt. Inte lång och låg och mjuk utan mer avknäppt från manken och tung i mulen...
Jag hade inte föreberett någon övning direkt och Frej verkade tröttna lite när det blev lite planlöst ridande. Han vill ha något att klura på.
Det var i alla fall roligt att det går att rida honom i form med bara nosgrimma. Det hade aldrig fungerat för ett år sedan =)

Idag inträffade något exeptionellt. Husse kom med på en klättringstur med vagn! Frej var på strålande humör och husse var stressad eftersom jag skulle med båten. Jag och Santox matte skulle åka till Stockholm för att titta på Globen Horse Show. Men innan dess skulle Frejjen få en tur med sin vagn. Vi träffade på både grannen och hennes hund och nästa granne och deras ponnymedryttare. Tiden tickade och husse blev mer och mer stressad. Frej och jag tog det lugnt =)
Frej verkade inte tycka att det var särdeles jobbigt att det var en person till i vagnen upp för backen. Duktig pålle. Vi tog bilvägen hem och det var inte som helst problem såklart =)