Faxe & friends

Äntligen har vi gjort vad alla fjordhästägare suktar efter. Den 22 juli besökte vi Fjordhäst SM 2006 – en orgie i gula hästar. Underbart. Evenemanget pågick mellan den 21-23 juli men eftersom svärmor lockade med grillfest så siktade vi in oss på det mest väsentliga. Bruksridning och brukskörning såklart.

Som vanligt i hästsammanhang krävdes lite detektivarbete för att luska ut vart vi egentligen skulle. På lappen jag skrivit ut från Internet stod det att tävlingen skulle gå av stapeln i Östergyllen i Linköping. Östergyllen visade sig senare ligga i Borås. Natten på en campingplats i Linköping kändes för ett ögonblick som en felinvestering i både tid och pengar. Tack till den sommarjobbande personalen på campingplatsen som tog sig tid att reda ut om min satsning på jakt efter inspiration denna gång skulle gå käpprätt åt…

Efter lite klurande och sökande på andra webbplatser och vetskapen om att NM i Fälttävlan hade gått i Valla i Linköping i fjol så lotsade han oss helt rätt. Det var en redig sork det.

Den första häst som mötte oss i Valla var en högrest skimmel. Nedrans. Var är alla bedårande honungsfärgade hårfagra hingstar? Något vilsna parkerade vi bilen. Se där! En gul häst som trimmar gräsytorna på parkeringen. Av putsen att döma var inte denna häst en gårdshäst av fjordhästtyp. Husse hoppar kvickt ur bilen och förhör hästens ägare. Jodå, det är här Fjordhäst SM,  (före detta Fjord Riks) pågår. Nöjda och glada packar vi ut filten och våra nyinköpta koppar kaffe med tillhörande munk och beger oss mot tävlingsplatsen. Vi passerar stallet och kastar en blick in genom portarna för att mötas av ett oräkneligt antal kastanjebruna ögon som vippar med sina långa ögonfransar. Fjordhästhjärtat spritter till. Ja, jag är rasist. Trodde inte det först men det är nog så ändå. Jag har förnekat det länge men nu får jag väl krypa till korset.

Tävlingsplatsen

Vi slår oss ned precis utanför funktionskontrollen. Måste lära mig hur det går till. Domaren verkar hård. Hon verkar inte missa en enda rörelse hos kuskar eller hästar. Hon tittar till och med under fötterna på dem. Hästarna alltså. Eftersom många gjorde helt olika vid anspänning hade det varit oerhört intressant om det hade funnits en speaker som kunde tala om poängsättningen eller i alla fall en poängtavla så att man själv kunde lägga ihop ett och ett. Alla domare verkar ju döma efter eget huvud så för en färsking som mig känns det ju oerhört frustrerande att inte veta vad det är man ska lära in.

De flesta hästar, kuskar och medhjälpare var välklädda. Det var roligt att se. Det höjer statusen lite och ser inte så hafsigt och slafsigt ut.

Hästen Ritus Titus hade ett fantastiskt fint pannband i de norska färgerna. Ett sådant står nu på Frejs önskelista. Det skulle bli jättefint till hans vackra Tärnsjösele. Nu återstår bara frågan om detta var hemgjort eller om det finns att köpa. Klart mindre besvärligt att köpa.

Något jag reagerade på eftersom jag är yrkesskadad var att många bar ganska stora reklamtryck på sina kläder. Vad jag vet står det ingenting i JUFs regler att man inte får bära reklam. Det är ju ett ypperligt tillfälle att dra in pengar till de klubbar som håller på med bruksgrenarna. Mer pengar gör ju att man både kan ordna roliga tränare, träningstillfällen och bygga skojiga hinder till tävlingarna.

Ridekipagen red alla i traditionella engelska sadlar vad jag kunde se. Svansarna var uppbundna i fantasifulla kreationer för att inte vifta ner golfbollarna från pinnarna i slalomen. Till min glädje var många lindade med isolerband så Faxe behöver inte skämmas för att hans matte surrade hans vackra svans med tejp när vi red bruksridningen i maj i år.

Bruksbanan var svår. Mycket svårare än SM i bruks som JUF anordnade. Jösses. Inte många av våra gotländska ekipage hade haft en suck. Faktiskt. Trist och säga men det är faktiskt sant. Vi tränar för lite. Det var riktigt duktiga hästar och hästfolk som bjöd på kunskap i olika grad. Vissa visade stor skicklighet som kuskar och ryttare. Andra gav kunskap om vad tålamod och samspel mellan människa och häst innebär och framför allt hur mycket det betyder att hålla tävlingsnerverna i schack. Sedan syntes det lång väg vilka hästar som verkligen tyckte att detta var livet. De riktigt strålade. Kul att se.

Evenemanget som sådant finns det inte mycket att klaga på. Oerhört välorganiserat. I alla fall innan lunch. Banan var snygg och prydlig och byggd som ett U så att publiken kunde stå i mitten och se alla hinder perfekt. Smart. Längs avspärrningen hade man satt upp skyltar som beskrev de hinder som man såg från just den platsen. Som om inte detta var nog så hade man en speaker som presenterade ekipagen, hur gamla de var, och hur erfarna de var, uppfödare, ägare och lite om kusken/ryttaren osv. Fanns det tid så kommenterade denne även hindren. Riktigt, riktigt underhållande. Lägger man upp en tävling så här blir ju bruksgrenarna en riktig publiksport. Hela publiken var engagerade i bruks denna lördag. Svenskarna dominerade av naturliga skäl men det var kul att se att nyfikna besökare från både Danmark, Norge och faktiskt Frankrike.

De flesta hästarna både reds och kördes. Det var roligt att se skillnaden. Det var precis som det är här hemma med Frej. Körning, det är arbete. Då uppför man sig, är lyhörd och försiktig och förflyttar sig ett steg i taget. Hästarna som var med nu var mycket allvarliga under körningen. Det var viktigt det här, det förstod de mycket väl. När selen byttes mot sadel var det annat ljud i skällan. Då blev det lite mer fart och fläkt så att säga. I alla fall hos de typiska körhästarna. Min tanke kring det är nog att när en körhäst rids hemma är det ofta under lite uppsluppen stämning. Kanske rider man barbacka ner till havet och tjoar och härjar. Ska körhästen lyckas i bruksridningen också krävs att man är precis lika konsekvent och målmedveten med ridträningen som med körträningen.

Hingsten Cheen Femtio 207 gjorde entré genom att köra ner en av vagnarna från stallet. När han kom i frisk trav riktigt dånade det i marken. Jag blev sittandes med min munk nypt mellan tumme och pekfinger, aningens för hårt, och bara njöt av att se denna vackra hingst.

Ritus Titus 217 var nästa Hingst att lämna spår i minnet. Han och kusken såg mycket samspelta ut och kommer säkert att komma långt. Själv tyckte jag att körningen såg fantastiskt bra ut hela vägen och så plötsligt står hästen bara tvärstill vid vattenhindret. Utan huvudlag. De hade tappat huvudlaget mitt under körningen men väluppfostrad som han var stannade han och inväntade nya direktiv.

Sen var det då Daler 180. Vilken kille. En sån skulle man ha. Gick jättefint under körningen men missade vid halterna. Halterna var placerade på en välvd bro och i regnet som var under morgonen blev träet snorhalt. Jag tror att det var ett av ekipagen som fick lite orättvis bedömning på grund av vädret.

Torps Gusten 197. Vad ska man säga? Den här hästen har man jobbat bra med. En riktigt duktig allroundhäst. Häst, kusk och medhjälpare ser totalt coola ut på utsidan men jag tror att det brinner under ytan på dem alla tre. Vilket team. Wow! Bara under deras körning fick jag lika mycket inspiration som under hela resten av dagen.



Jag måste bara nämna Faxes motståndare på SM i maj. Dollar. Dollar med den enorma pannluggen. Han och hans husse såg ut att ha precis lika kul denna gång. Körningen gick som smort och slutade på en fjärdeplats i SM-klassen i brukskörning. I ridningen tyckte Dollar att lastbryggan var lika onödig som tidigare, men husse lyckades balansera sig av med armar och ben i behåll.

Vid lunch var det dags för kadrilj med schlagertema. När jag hämtat mig från rysningsattacken som kom ungefär samtidigt som utsmyckade hästar gör entré i full galopp till Roger Pontares ” Vindarna viskar mitt namn” var det dags att plocka fram kameran och ta en liten filmsnutt på monsterhästarna som red till Lordis ” Hard Rock Hallaluja”. Eftersom jag numera verkar vara totalt imbecill när det gäller teknisk utrustning så blev det bara små, små bilder av kadriljen på mycket långt håll.

Nu börjar solen bli så stekande att det är dags att lägga sig en stund på filten i skuggan och äta lättsaltade chips av utvalda potatisar och dricka några liter vatten. Jag kikade med ett öga på dressyren som reds vid banorna intill och kände glädje över att jag låg på en filt och de satt på hästryggen iförda stövlar och mörka kavajer. När bruksgrenarna kom igång igen på eftermiddagen visade det sig att dryssyren helt tagit över speakersystemet. Lite halvhjärtat försökte vi följa ekipagen utan ledsagning. Det visade sig vara för svårt för utmattade semesterfirare i värmeböljan så vi förberedde operation uppletande av badsjö istället. Innan vi styrde mot bilen så tog vi en sväng i marknadsstånden samt fotade den poängställning som hade hunnit bli publicerad.

Hur som helst. Dessa sju timmar av frotterande bland fjordhästägare gjorde gott. Vilket trevligt folk. Inga besservissrar. Bara en massa ödmjukt folk som brinner för det de håller på med och framför allt en massa vackra fjordingar i tävlingskondition. Vackert att se.

Nu återstår att se vad Faxe, Frej och Opus tycker om mattes nya idéer.

Idag hade jag ont i höfterna. Hade väl inte så hemskt stor lust att rida men tog mig i kragen. Satt upp från fel sida för att se om höften skulle lossna lite. Faxe undrade lite vad jag gjorde. Inte så graciöst…försökte sitta till och hitta något drägligt ridläge. Faxe stod blick stilla. Duktig pålle.

Redan i andra skrittsteget kände jag att han var pigg och glad. Han skrittade på ordentligt utan att gå över i trav. Vi värmde upp med volter, halter och skänkelvikning. Faxe var fantastiskt lyhörd. När vi började travarbetet dröjde det bara några steg innan han höjde ryggen. Oerhört luftig trav tidvis. På långsidan kändes frambenen som skovelhjul men takten var bibehållen. Vi gjorde halt från trav och igångsättningar. Sekundsnabba reaktioner. Jag kom på mig själv att sitta och le flera gånger. Faxe fick massor av beröm och gick ännu bättre. Vi gjorde vår läxa bestående av 90 graders vinklar över medellinjen. Klockrent.

Det kändes så bra att jag provade några galoppfattningar på volt. Den första var superb men sedan slog han sig lös och pinnade iväg. Eftersom det var halt i kramsnön så gjorde vi några ordentliga fattningar på rakt spår istället. Tyvärr blev det vänster galopp i höger varv men det var på direkten så det fick duga för idag. Fel galopp beror kanske på mina höfter.

Det var så himla KUL! Jag ville inte sluta men bestämde mig för att ändå gå in efter en halvtimme för att Faxe var så duktig.

Idag var bakbenen med igen under halsstretchen. Han ser söt ut. Som om han kommer från bastun och sträcker lite på sig. Jag tror att det är det första steget i Natural Trick Training. Men vari ligger det svåra i det? Han gör det ju självmant (?!)

Våra voltspår hade snöat över så det var lite snubbligt och sladdigt. Red mycket serpentiner med halt på mitten. Faxe var lite krånglig och stannade inte riktigt där han skulle. Red i 45 minuter. Lite ostrukturerat på grund av underlaget.

Stretchingen fick ett lite abrupt slut eftersom Faxe KLEV på den stackars stallkatten. Stallkatten skrek i högan sky och Faxe blev alldeles förskräckt och stod som en stenstod. Jag var tvungen att kasta mig på Faxe för att han skulle kliva av katten. Stackars, stackars kisse. Den verkade kry senare på kvällen i alla fall även om den var skygg. Jag mutade den med Huskatten Mogis Kit Bits.

Jobbade med öppnor och försökte oss på slutorna igen. Han fattar inte att han ska fortsätta böjd från volten utan rätar raskt ut sig. Jag petade energiskt med spöt för att få in baken och det blev kanske mest en krampaktig skänkelvikning där vi försökte ställa lite inåt utan att spjonka ut i rakt läge igen. Han flyttade i och för sig villigt in rumpan till slut så det är ju trevligt att det snart går att styra rumpen för sig.

Lyfte självmant bakbenen under hals-stretchen. Sött. Har aldrig sett det förut.

Mja, trots att jag försökte tänka på att rida klart volterna och hela tiden tänka på vart jag skulle så stack han fram nosen i slutet av VARENDA volt. Jag skänklade lite extra strax innan jag förmodade att han skulle pinna iväg men det resulterade endast i att han sprang iväg. Skänklade jag mer som svar så ökade han igen fast vi gick kvar på volten…pust. Tröttnade på chicken race och övergick till en mer kontrollerad ”90 graderssväng över medellinjen övning”. Den blev inte alls mer kontrollerad. Snarare tvärt om. Faxe vände allt annat än 90 grader. Lite mer, lite mindre.

Roligt att vi har gjort lite framsteg. Faxe verkar mycket nöjd med Maria. Han skulle nog gärna sitta i hennes knä om han fick. Idag lyckades det faktiskt att göra halt genom att släppa ner bäckenet. Faxe förstod och jag kände faktiskt att jag var lite mer rörlig. Jag hade stretchat själv innan ridningen så det kanske är receptet på god ridning? Faxe kontrade med att sticka iväg när jag kom åt honom. När han sticker ska jag driva på mer tills han slappnar av igen.

Läxa

Halt – släppa bäckenet

Räta upp mig och titta vart jag ska

Höger tygel får ej fladdra!

Läng traven 

Jobba övergångar skritt till trav på tygeln.

Jaha, idag har vi haft en såndär ritt för ickeridande kompisar som känner sig tvingade att ta reda på varför vi är som uppslukade av det här med hästar. Vad är det som är så himla kul kan man fråga sig?
Vi kunde inte ha valt en bättre dag för att glatt låna ut hästarna och själva vandra med hunden. Pulsade i 4 dm djup snö bort till ett gammalt kulturminne som hembygdsföreningen sköter om. Där finns ett litet hus med stråtak som man svettig och dödstrött kan äta nybakta kanelbullar och dricka kaffe i. Hyfsat lycklig kunde jag konstatera att de nyblivna ryttarna var trötta (?), de hade ju bara suttit till häst i skritt genom snön men var ändå nöjda med att skritta hem igen.
I en studie från marken såg jag att Faxe var lite sladdrig i halsen. Han gick mer som en giraff som går och svänger med halsen fram och tillbaka. Nåja, han såg nöjd ut och stod lugnt och stilla när vi fikade.

Kamraterna?
Jo, de var överväldigade och tjatar ideligen om att få komma ut och rida igen. Myyyys, ytterligare människor anslutna till den här sektartade gemenskapen.

Den kära sambon tvingas stå i fönstret och filma vår ritt. Faxe är pigg och glad. Vi fokuserar inte särskilt mycket på formen utan jobbar mer med gas och broms. Jättekul ritt. Faxe var mycket lyhörd och jag orkade sitta rak i ryggen efter hundpromenad, stretching och lite ländryggsträning på bollen.

Vid vändning i trångt utrymme åt höger så går det lugnt och fint hela vägen runt ända till sista steget som Faxe slänger iväg ut åt vänster. Båda två kände sig lätta och glada när vi slutade. Faxe fick stå inne och äta en extra portion mat.

Mina observationer från filmen:

• Inte falla fram med överlivet eller föra fram skänkeln vid halt
• Inte vrida mig inåt i vänster varv
• Inte föra bak vänster skänkel när jag skänklar
• Hålla händerna stilla i trav
• Hålla överlivet still i galopp

Någonting är fel. En fjordhäst som inte vill äta. Veterinär Stina tillkallas. Gudskelov att hon finns!
För Veterinär Stina är ingenting konstigt krångligt eller besvärligt. Jag kände mig ändå tvungen att lite försynt upplysa henne om Faxes dolda talanger vilka hon raskt avfärdade med en handviftning. Jag har i alla fall varnat tänkte jag...

Faxe ville inte öppna munnen trots nedsövning. Samma procedur som när vi köpte honom alltså. Stina och min underbara sambo bänder munstegen på var sin sida men lyckas bara få upp den två hack. Mer går verkigen inte. Den utsvultne bara vägrar. I ficklampans sken försöker så Veterinär Stina, hennes praktikant och nyfikna jag kika in i den minimala springan mellan tandraderna. Faxe hade matrester längs hela vänster tandrad och en rejäl hake på en av kindtänderna.
Så fort haken var bortraspad så ville han äta trots att han fortfarande var groggy. Han fick stå inne ett par timmar och äta i lugn och ro när han vaknat till. Skrutthäst. Inte konstigt att du har bitit tag i bettet. Stackars, stackars dig och dumma, dumma mig.

Sådär ja, hur ska det nu gå med mitt nya, tuffa, bestämda jag???

Var konsekvent och backa till utgångsläget om det blir fel. Gör om.

Var inte så snäll och mesig.

Tvära skänkelvikningar.

Serpentiner i trav med halt på mitten.

Aktivitet i gångarterna.