Faxe & friends

Idag var veterinären här och gick igenom Faxe igen. Tog blodprov för att kolla lever, njurar och hur CK-värdet är nu och hur ASAT har förändrats sedan sist. Hon kände igenom musklerna och kollade hur han rörde sig.
Hon tyckte inte att han släpade fötterna efter sig märkvärt.

När vi gjorde snäva serpentiner blev Faxe grinig. Det brukar han inte bli. Igår var sista Finadynedagen så vi får se hur han blir i humöret i dagarna.

Mötte upp Santox matte och red ner till havet. Opus skyggade inte förrän vi kom till tegelpannorna på Bygdegårdens gräsmatta. Så långt har vi aldrig kommit utan tvärnit innan =)
Vi tog en lång skön skrittur. Hästarna var nöjda pch ganska svettiga faktiskt. Opus fick gå med ganska lång tygel och krånglade ingenting alls. Allt kändes bra. Han var väldigt pigg men aningens ömfotad. Igår hade han små gruskorn som hade kilat sig in i de små hålen han har i tån på båda fram. Kan vara därför.

Det började egentligen med att skogsägaren hade ställt av sin traktorskopa på skogsvägen och dessutom haft fräckheten att ställa sin lilla kylbox och ett litet klädknyte i skopan. Opus skulle inte gå förbi sade han. Det var fullkomligt otänkbart. Han tvärnitade och vände hemåt. Jag blev irriterad av rycket som blev när Frej traskade vidare. Han var inte upprörd eftersom traktorskopor med skogshuggarmatsäck inte har skördat några offer under hans 11 åriga liv, vad han vet i alla fall. Frej gick vidare och Opus skulle hem. Eftersom Frej är starkare än Opus fick Opus ge sig. De skallade varandra och Opus blev återigen lite skärrad men Frej sa till på skarpen och sa att nu går vi förbi här och så gick vi. Själv hade jag tydligen ingenting att säga till om...

På vägen hem hade Opus uppenbara problem med skuggan av oss själva. Med solen i ryggen är det ju dock svårt att skygga för sin egen skugga. Den var ju hela tiden snett framför oss. Han kunde inte springa ifrån den...hopplösa lilla tjocka häst.

Frej följde med som handhäst. Han kändes lite loj idag. Glad och nöjd men loj. Det tog en evig tid att skritta genom skogen för att Frej skulle hinna med över stock och sten.

Frej var på otroligt gott humör idag. Vi tog en körsväng till berget för att klättra idag igen. Vi ägnade transportsträckan till power-walk i skritt. Han fick in en riktigt, riktigt bra skritt med långa präktiga steg. Man såg nästan hur han bytte låtar i sin walk-man för att kunna hålla takten =) SÖT!

Idag skulle vi rida dressyr i hagen eftersom det är blött precis överallt i detta träsk/kärr till håla. Jag hade efter mätande hit och dit kommit fram till att Lille tjocke Opus är en enda stor synvilla hela han. Faktum är att han har smalare rygg och manke än de andra. Det kan man ju inte tro när man ser honom...
Alltså. Lewasadeln bör passa på hans rygg. Ingen bra dressyrsadel men kanske bättre än westernsadeln?

Vi red serpentiner, halter, travigångsättningar, halter igen och Opus gapade och gapade och gapade. När det inte hjälpte att gapa satte han mulen rakt upp som om han trodde att han ska få följa med Christer Fuglesang upp i rymden. Han försökte på alla sätt slå sig fri. Det kändes inte så himla bra att bråka med honom eftersom marken är lerig och hal som snor. Häftiga svängar = omkullridning.

Tillslut använde vi rakt spår till att öva galoppfattningar. Då var det precis som han började lyssna. Ibland fick jag använda smisken för att få med bakbenen ordentligt men när han fick med dem gick det faktiskt ganska bra. Han är himla ful. Han utnyttjar situationen maximalt. Han vet att jag inte vågar driva på när han maskar för jag vill inte ha en Opusrivstart i leran.

Länger jag på tygeln så slutar han bråka och går avslappnat. Han intar även den där lata travjoggen. Jag skulle vilja se hur den lata travjoggen ser ut. Den känns lat...den kanske inte är lat.

Tänk om det kunde dimpa ner ett ridhus från himlen....

Har börjat ge Faxe Finadyne idag så får vi se vad som händer. Har också fått svar av min kusin som är veterinär och människokännare =). Hon insåg att det var en desperat matte som mejlade henne och gjorde sitt bästa för att lugna mig. Hon är guld värd!

Hon berättade att Ehrlichia avklingar av sig själv efter 2-3 veckor och hon höll med om att antibiotikabehandling inte var nödvändigt i det här stadiet. Vidare sa hon att Faxe kommer att ha antikroppar mot sjukdomen vilket enbart betyder att han har varit i kontakt med sjukdomsalstraren tidigare och inte nödvändigtvis behöver vara det just nu.

Det höga CK-värdet kunde bero på vaskuliten (inflammationen i blodkärlen) som sjukdomen orsakat. De inflammatoriska förändringarna som ägt rum håller på att klinga av och om det inte ligger någon annan sjukdom i grunden så skulle Faxe bli bra av sig själv. Hur lång tid det skulle ta visste hon inte men det kunde säkert ta några månader.

Fördelen med att insjukna i Ehrlichia är att hästen blir immun mot sjukdomen under ett antal år. Något bra med eländet i alla fall. Gäller att behandla de andra hästarna mot fästingar så att de slipper undan detta hemska.

Idag var Frej mycket tillfreds med livet. Vi skrittade till berget och klättrade. Vi tränade halt i backe i både uppförs och nedförslut. Uppförshalterna går kanonbra. Då kan jag få honom att stanna exakt där jag vill. I nedförslut blir det lite segdragande i tömmen. Det känns som om han inte vill stanna. Är det kanske tyngre att hålla vagnen i nedförslut om han inte har så mycket bakbensmuskler? I uppförsbackar håller han ju genom att "lägga" sig i selen. Det borde ju vara lättare förstås.

Vi tränade travigångsättningar på grusvägen hem. Han gjorde dem mycket fint men verkade bli frustrerad över att jag "inte kunde bestämma mig någon gång"....I hans värld känns det bättre att hitta en bra lunktrav och hålla den. Då är livet frid och fröjd.

Frej fick gå som handhäst på vår debuttur i handhästridning. Tänkte att han lyssnar på körkommandon så det borde inte vara några större svårigheter. Så länge de går åt samma håll...

Det gick över förväntan. De var mycket samspelta och lyssnade noga på mig, vilket var en ganska trevlig upplevelse =) Två hästar som lyder minsta vink. =)

Jag är mycket nöjd!!! Hoppas att det fungerar lika bra i fortsättningen!

Idag kom den. Dagen som hade perfekta väderförhållanden för att träna på att rida med handhäst. Opus fick bli "Master Horse" eftersom han är den enda som har en väl passande sadel för tillfället. Dessutom är den utrustad med horn vilket kan vara bra att använda sig av för att ta upp ryck orsakade av en ouppmärksam Frej.

Vi red iväg först med Frej bakom oss. Nos i svans stilen. Det fungerade bra. Jag höll tillräckligt långt grimskaft för att Frej skulle kunna välja lite var han ville gå men använde samtidigt spöt som hinder mot allt för stora friheter.

När vi kom till raka grusvägen fick de gå bredvid varandra i trav. Det fungerade fantastiskt bra. När vi skulle svänga in i skogen mötte vi skogsägaren som var imponerad av arrangemanget. Vi pratade en stund och jag erbjöd mig att hjälpa honom i skogen med Frej om han ville. Jag sådde ett litet frö till att skaffa en Fjording att ha på gården. Han drog mer än en gång genom Frejs böljande stubbman =)

Opus gick otroligt bra idag. På tygeln hela tiden och var mycket lyhörd. Gårdagens bråk var som bortblåst. Kul!

Jahapp. Titer på 1:160. Som positivt räknas 1:40. Veterinären menar att det inte behövs antibiotika. Hon skriver ut Finadyn mot förmodad muskelsmärta. Jag trodde att jag skulle dra en djup suck av lättnad när sjukdom var konstaterad. Äntligen en orsak till hans beteende. Det känns tvärt om sämre. Ingen behandling??? Ska han vara så här? Hur länge? För alltid? Läker sjukdomen ut av sig själv? Min sjukdomsbok är för gammal. Den tar inte upp fästingburna sjukdomar som Anaplasma phagocutophilum (f.d Ehrlichia) och borrelia.

Både Husse och min fina lilla Pappa har båda haft borrelia. Är det en liknande sjukdom? I dessa fall medicinerade man. Husse var vinglig, aptitlös och hade värk. Pappsen var än värre där an. Han hade ont i varenda hårsäck på kroppen och hade hög feber och ansiktsförlamning.

Varför skulle Faxe läka av sig själv? Idag har han slääääpat sina ben efter sig. Beklämmande. Positivt är  i alla fall att han har ätet 2 kg hö på 3 timmar. Det är en förbättring!

Idag har jag mest gråtit. Tänk om jag har förstört min häst och hans muskler genom att inte ringa veterinären på en gång för ett år sedan. Nä jag har glatt lyssnat på idioter som sagt att han är bara seg och ovillig för att han inte har lust att ridas....

Blött och lerigt. Eländigt. Ridbanan ser ut som en skyttegrav med inslag av gröna strån. Nu är det uteritt som gäller fram tills frosten behagar anlända.

Red Ganevägen tillsammans med Santox och hans matte. Opus var krånglig. Lydde inte riktigt hjälperna och låg på som tusan i galoppen. Annars en trevlig sväng med MYCKET vattenträning. Opus traskar bara på fast det är god fart på vattnet som rinner genom bygden...Santox däremot tyckte att det var besvärligt med allt vatten. Tillslut fick han helt enkelt tänka bort det och då gick det bra =) Söt häst.

Värmde upp genom att tömköra med enhandsfattning över Sick-sackbommar.
Det fungerade förträffligt!

Sen spände vi för rockisen och for iväg mot havet. Hade tänkt ta en rejäl travsväng för att träna flåset. Frej var okoncentrerad, gick och ropade efter grannhästarna och höll knapp styrfart. När vi fattade trav på skogsvägen tog det inte lång stund innan vänster bak hakade upp sig en aning. Jag hoppades att jag såg fel och att han bara snubblade lite men strax hakade höger bak upp sig rejält och vi stannade. Frej vände huvudet mot mig och såg ut att säga "tack för att du äntligen fattar"...
Vi fortsatte att skritta ner mot havet och fattade åter lite trav. Vänster bak hakade genast upp sig lite igen och jag bestämde mig för att vända hem istället.

På vägen tillbaka var det svagt uppför och mer bjudning i Frej. Vi travade och försökte hålla oss på tömmen. Benen höll sig på plats hela vägen. Beror det på framåtbjudningen kanske? Han kanske behöver mer tramp?
Vi passade på att klättra upp på berget när vi ändå passerade och Frej sa att han gärna ville trava upp för han var lite trött i benen...

Vi skrittade hem och mötte våra nyinflyttade grannar. Deras 7 årige son fick åka med hem till uppfarten och lärde sig snabbt vilka kommandon man använder för att trava och stanna en häst =) Pisken var tydligen något väldigt intressant...=) Frej tittade undrande på sin matte....Duktig pålle!

Idag förberedde jag mitt och Opus ridpass. Lade bommar i sicksack för att tvinga mig att planera min väg bättre. Gick över dem i skritt och försökte hålla mig till att rida på en hand. När det fungerade hyfsat gick vi över till att rida på en stor volt för att sedan gå in på en mindre, samla oss och byta volt. Vid halvhalten kastade han upp huvudet och rann i väg en smula. Jag försökte verkligen rida med lätt hand och driva för att få honom att runda ryggen ordentligt. SVÅRT. Blir lite oengagerat.

Red några öppna längs långsidorna för att sedan ge oss på bommarna i trav. Det gick mycket bättre i trav än i skritt! =)
Eftersom samlingen inte infann sig på voltövningen testade jag att göra det där hinderstöden stod. Då gick det mycket bättre! Sista gången blev det nästan galopp på stället.

Volt i volten
sicksack-bommar

Stannade hemma från resan till Sthlm för att kunna förvissa mig om att Faxe stoppade något i magen så att han inte drar på sig kolik också.

Borstade igenom honom ordentligt och klippte manen. Han började gäspa hysteriskt varje gång jag borstade på vänster sida om halsen och ner mot bogen. En tillfällighet?

Provsvaren har kommit. Vita blodkroppar är normalt. Däremot har han ett CK-värde på 1600 där normalvärdet ligger på 470....något är riktigt fel med musklerna. ASAT-värdet visade inget så det skulle tyda på att han hade korsförlamning i tisdags. Man det hade han ju inte....Han har inte skadat sig i hagen heller. Han har ju gått på ridbanan så att jag har sett honom eller så har han stått inne och plockat ut höet från högrinden, funderat på om han ska äta det och sedan lagt det på golvet.

Veterinären frågade om jag ville ge honom Finadyn under helgen men jag tyckte att det var bättre att vänta till måndagens provsvar. Han har ju inte så ont att han inte vill röra på sig. Han går ju på expiditioner i hagen och sysselsätter sig. Han står aldrig bara och hänger.

Orolig

Hjärtat, andningen och temperaturen är bra. Visar ingenting vid böjpovet. Inga sår, eller blåmärken i munhålan. Friska slemhinnor. Hon raspade bort en yttepytte liten mjukt rundad gadd på vänster sida. Den kan omöjligt orsaka någon skada men hon tog den ändå eftersom han var sövd.

Hon tog några blodprov också där jag får två svar i morgon och ett svar på måndag.

Hon tyckte att han verkade lite sur män ändå vänlig =). Söta Faxe.

Dressyr i westernsadeln. Börjar mer och mer likna en omöjlighet. Känns INTE bra. Opus var splittrad och jag med för den delen. Veterinären skulle komma och titta på Faxe idag.

Vi red en stor volt med en liten volt i för att kontrollera mina ytterhjälper. Vänster varv gick ganska bra faktiskt medan han rinner iväg i höger varv. Han snubblade när han inte gick på tygeln ordentligt. Övningen gjordes i trav...inte lägen med någon galopp när ridbanan är som en sankmark.

Dessvärre blir det ingen ridning i ridhuset =( Husse pratade med ägarna och de svarade knappt, men tolkningen var att de inte vill ha folk där. Det är ju typiskt. Det kryllar ju inte direkt av ridhus på norra Gotland. Det är väl bara att psykiskt ladda inför att rida på den spåriga ridbanan i vintersnön i år igen =( Jag som hade sett fram emot att kunna träna utan att hela tiden sitta och vänta på att snubbla.

Gubben fick låna en sele och Frej fick låna draglinor, svängel och sax. Det låg några mindre halvruttna "rotvältor" i hästarnas skog. Efter lite moddande fick de duga som träningsobjekt.

Vi började med att Santox och Gubbens matte tömkörde Gubben med saxen på släp. Det gick bra även om Gubben var lite här och där i tankarna. Svåraste var att stå still mer än 2 sek utan att backa. Det gick lättare att få Gubben koncentrerad inne i skogen. Han blev mycket svettig...=)

Frej har inga problem alls med utrustningen. Det är jag som har problem. Jag MÅSTE träna på min tömkörning! Santox matte gav mig tips och hjälpte mig till rätta. Hon är duktig. Hon tyckte att jag skulle träna på att köra med enhandsfattning eftersom det hjälper mig att på ett jämt stöd på BÅDA tömmarna. Jag tappar ju yttern hela tiden och då går ju Frej dit han tror att jag menar.

Träningstips:
- Enhandsfattning
- Korta tömmen under vänster arm vid vänstersväng
- Sätt tejp där tömmarna är lika långa för att underlätta i början (som på ratten till racingbil eller rallybil =)...)
- "Halvhalt - borde egentligen heta ett litet "plock" innan start.
- Kör med så små fingerrörelser som möjligt.

Mer inspiration! Det bubblar av välbehag i magen!

Åh, vad roligt! På kurs med Frej! Dagens ämne var skogskörning för nybörjare. Både Frej och jag är nybörjare. Vi behövde hjälp. Jag högg en man som varit med i skogen förr och sa att han skulle gå med mig och lära mig ALLT. Jag kan inget. Inte ens tömkörning visade det sig....diplomatiskt svarade han "ehum, nädå, de e väl inge större fel på den...." när jag högt erkände att jag var rent ut sagt usel.

Jag är mycket tacksam över hjälpen jag fick men har tyvärr inte fått tillfälle att framföra mitt tack eftersom han tillhör den delen av mänskligheten som inte har e-post. Och, ja, jag har telefonskräck. Speciellt när det gäller att ringa till tystlåtna gotländska män som i stort sett bara svarar "joho" följt av en kompakt tystnad på allt man säger.

Eftersom vi ändå hade transporterat oss till Visby och hade möjlighet att köra 4-hjulsvagn också var det bara att knipa tillfället. Frej spändes för vagnen och drog den längs järnvägen över träbron upp till skogsdungen som vi preparerade för noviser i skogskörning redan igår.
Det var inga problem med vagen alls. Det gick så bra och Frej var så lyhörd att vi kunde galoppera så att inte ekipaget med hästtransporten bakom oss skulle behöva köra så långsamt. Det gick strålande sånär som på ett litet ystert miniskutt åt sidan för en mycket liiiiiten vattenpöl....

Väl på plats glänste Frej som vanligt när han har publik. Han är en riktig liten linslus. Han älskar att vara i centrum. Han gjorde inte ett enda fel på hela dagen. Felen stod jag för. Han fick beröm av körgubbarna som hade samlats av nyfikenhet för att se vad vi pysslade med. Och då ska man veta att beröm från tystlåtna, gotländska körgubbar är grymt mycket värt! De ödslar inga ord på något som är mediokert.
Ofrivilligt växte jag som kusk. Jag visste ju att Frej fixar sitt beröm helt av sig själv. Det jag gör är bara att svärta ner hans rykte =)

Jag hade ingen aning att det var SÅ kul att köra skog. Jag blev nästan sugen på att ställa upp med Frej i DM i skogskörning. Han skulle klara det. Skulle jag? Tror inte det. Jag är ju fortfarande på steg 1, att manövrera hästen. Koppla stockarna är ju ett kapitel för sig. Det skulle man behöva öva utan häst och sedan träna på själva avlämningen. Det är ju svårt när man inte har egna skogskörningsgrejor och framförallt ingen egen skog...

Jag vill träna mer! =)

Tämkörde Faxe i 5 minuter. Han blev rent ut sagt förbannad. Jag har aldrig sett honom så innan. Han försökte räta ut sig och springa rakt i högervarvet. När han inte fick det fullkomligt exploderade han. Hade han inte varit så svag i bakdelen hade han stegrat sig. Nu blev det bara några ynkliga skutt med frambenen och sedan vräkte han sig iväg så att jag nästan tappade honom.

Det var bara att gå in det efter att vi hade stått en stund och funderat på ridbanan.

Har skrivit ett långt mejl om Opus alla kvalitéer. Det finns faktiskt bara en nackdel med honom. Att han har så himla lätt för att bli tjock. Han äter ju HELA tiden. Annars är han en guldklimp.

Fick svar från tjejen på kvällen. Hon verkade trevlig även om det lät som att hon inte hade tänkte sig en fjording. Så är det med alla. Vem hade tänkt sig det från början? Men när man väl känner till fjordingen så sneglar man inte ens åt något annat håll. Jag antar att hon inte har en aning om vad hon går miste om om hon väljer något annat än kallblod. Nåväl, hon verkade intresserad i alla fall.

Jag rusade ut till Opus. Borstade honom länge och väl, fällde några tårar och bestämde mig. Nu är du MIN. Du ska inte flytta. Du ska bo kvar här, jag får försöka lösa allt på bästa sätt. Min lilla Tjocke Opus. Varför ska fu behöva flytta en 9:e gång i ditt 12 åriga liv? Återigen ska du behöva visa vad du går för. Nehej du. Jag ska rida dig i vinter och till våren kanske Husse vill ta lektioner på dig? Puss min gul..klimp!

Underbart! Frej gick som en klocka. Körde förbi bygdegården och plockade upp Santox matte i rockarden. Hon var på gott humör och medelade att Gubben skulle få stå kvar (!). Kul, då kan vi dressyra lite i vinter!

Vi körde ner mot havet. Frej var mycket lyhörd och lyssnade kvickt på tempoändringar. Riktigt roligt!!! Vi travade från början av kohagen ner till övre skogsvägen. Där fick han skritta en god stund och sen travade vi hela vägen ut till långa rakan. På slutet ökade han lite men han lyssnade när jag höll in honom.

Han tuffade på i bra trav utan en enda upphakning i bakbenet. Klättringen har gett resultat även om det bara har varit några gånger. Vad roligt. Det är sporrande =)

Vi skrittade upp till bygdegården och Frej torkade upp en hel del. Strechingen funkade hyfsat även med vänster bak. Han litar inte riktigt på att det inte ska göra ont men han lät mig ändå dra liiiite, liiite i det.

Idag var en riktig höjdardag med Frej!!!

Hjärta och hjärna slits i stycken. Oroar man sig inte över det ena så oroar man sig definitivt för det andra. Har fortsatt att surfa efter Faxes symptom. Stämmer ruggigt väl in på ekollonförgiftning. Jag har aldrig sett några ekollon i hagen men sen Opus kom till familjen har en ohämmad avbarkning av träd startat. Bland de drabbade träden finns en ansenlig mängd ekar. Jag har inte sett så allvarligt på ekarna eftersom jag fått lära mig att det bara är ekollonen som är giftiga. Men om de är giftiga.....varför skulle inte resten av trädet kunna vara giftigt?

Hu, jag är en dålig matte som kommer att orsaka min älskade hästs död.

Faxe tar 6 timmar på sig att äta 2 kg hö.

Ågren. Lille Opus. Ska han få flytta hem till Originalmatte? När skulle det bli i sådana fall? Jag hinner inte med honom om Frej måste ha ökad motion för att lederna ska fungera. Det var kanske dumt att över huvud taget ta hand om honom. Även om jag inte har tagit honom till mig som MIN så känns det svårt att göra sig av med honom. Det känns även svårt att pressa Originalmatte. Jag vet ju att hon inte kan svara. Ändå så känns det som om jag måste få veta, för Frejs skull.

Nix, jag får försöka vara kall och sälja honom helt enkelt. Han bryr sig förmodligen föga om vilken flock han går i. Eller? Faxe och Frej är ju som ler och långhalm. Visst skulle väl de sakna varandra om man skilde dem åt? Eller är det mänskligt hitte på?

Nä, Opus måste flytta. Jag vill ha välmusklade slanka fjordingar. Det hinner jag inte ha om Opus bor kvar.

Faxe petar fortfarande i maten. Stackarn, om inte de andra står inne med honom på natten så får han stå själv dygnet runt. Så långsamt äter han. De andra hästarna uppskattar INTE att stå och titta på när Faxe äter.

Skickar ett höprov till AnalyCen idag...så jag kan se vad som saknas, om det är något som saknas. Det går ju knappast att säga att höet skulle vara orsaken till Faxes slöhet eftersom det har varat till och från hela sommaren. Men jag har ju lärt mig av det enda året som jag inte beräknade foderstat att det är billigare att göra en analys än att försöka hämta upp tunna muskelfattiga kroppar fram mot vårkanten.

Har surfat och surfat och surfat....vad är det för fel på Faxe? Han är ju inte "veterinärhängig". Inte mer hängig och sur än vad som har varit vanligt det senaste året. Kan han ha mineralbrist? Kan mineralbrist ge dåligt immunförsvar? Kan det förklara den vingliga, släpiga gången och skrufset på bakbenen? Ingen aning.

Det som talar för att det är något mer allvarligt är det faktum att han äter dåligt. En fjording som äter dåligt är en sjuk fjording. Ska hålla uppsikt över exakt hur mycket han äter och sen blr det till att ringa veterinären. =(

I egenskap av kunskapstörstande matte till en underbar körhäst har jag tagit på mig uppgiften att ringa in prisuppgifter från körtränare. Det blir en utmaning att hitta ett fungerande koncept till medlemmarna i föreningen. Man kan väl säga att de enskilda målen är en aning spretiga ;-).

Mina egna mål är väl inte heller solklara...men det känns lättare nu när vi har en hästkompis med samma vilsna mål. Då kan man hjälpa och stötta varandra...och framförallt få ett kvitto på att målen är realistiska.

Opus har fått ett mål i livet!
Åh, vad det skulle vara roligt med ett svenskt team!!! =)

Kika in på fjordshowteam.de och njut :

Faxe åt inte upp sin frukost idag. Han stod inne mellan 8-12 och fick endast i sig två av tre skivor hö.

Jag har placerat min blogg i <a href="http://bloggkartan.se/registrera/27423/visby/">
Visby</a> på bloggkartan.se

Faxe åt inte upp sin frukost idag. Han stod inne mellan 8-12 och fick endast i sig två av tre skivor hö.

TramsFrej stack i full galopp uppför backen till klinten. Jag hade Husses förstora vantar på mig så jag tappade tömmen. Fick stopp tillslut och efter lite "vet hut-träning" gick han som en klocka hela vägen hem.

Idag var Opus yster som en kviga på grönbete. De hade stått inne alldeles för länge eftersom jag var på Brukshästföreningsmöte och ville rida torra hästar barbacka när jag kom hem...
Opus blev lite Knut men det hjälptes snabbt med halvhalter och riktningändring. Galoppfattningarna satt som en smäck!

Kul!

Frej är som en enda god glad tempurmadrassheffaklump med små spetsade öron. Efter att vi hade värmt upp med volter, halter och diverse planlöst ridande med enbart sätet så testade vi att gå över cavalettiserien som Faxe hede gjort Plocke Pinn av sist. Allt låg huller om buller men inte värre än på SM i bruksridning så vi gjorde ett försök. Frej saktade in och måttade noga. Han satte ner sina fötter mycket försiktigt och nuddade inte en enda bom!
Vi red lite tempoväxlingar en stund med krav att gå kvar på tygeln utan att sträcka ut halsen i smyg. Frej krånglade lite, lite hela tiden och ville inte riktigt vara med på att det var jag som styrde vart vi skulle. Tillslut släppte jag tyglarna och slutade inverka helt. Frej liksom sögs in mot cavalettibommarna och började självmant att traska runt över dem. Mycket, mycket försiktigt. Man får visst inte slå i dem...

Jag blev så varm och glad över att jag har en sån otroligt speciell och fin häst i Frej så jag släppte ut Faxe och gick in och drack kaffe och åt Husses scones med apelsinmarmelad.

Idag gick jag ut full av energi. SOLEN är här igen. Efter några dagars stormande och snöblandat regn har vädret nu bestämt sig. Det är vinter. Sol och lite snö på marken.
Jag hade bestämt mig för att jobba alla tre hästar. Opus var först ut. Det blev tömkörning för hans del eftersom min rygg var så stel att det var en omöjlighet att komma upp på en häst just nu. Vänster varv gick bra även om det var en aningens "tuff, tuff, här tuffar jag på, det är det du vill va?" från Opus sida. Jag lade in halter och tempoväxligar. Han gick fint på tömmen och lyssnade mycket noga. Sen förstör jag det hela. Jag får för mig att vi ska träna trav från halt. Eftersom Opus inte lyssnade på travkomandot så vispade jag med pisken. Det var tydligen högst förödmjukande. Opus blev sur som bara den. Vi gjorde halt igen och så ett travkommando till som inte noterades och därefter visp. Efter tredje gången med enda resultatet att hästen blev grinigare och grinigare och griiiinigare bytte vi varv.

Nu kom Husse ut. Han hade lovat att fota Lille Opus för att bloggen skulle få någon bild till. Det har blivit lite klent med bildmateriel eftersom kameran är trasig. Grynigt mobilfoto är bättre än inget foto.

                                      

Höger varv blev ganska okoncentrerat eftersom Opus var tvungen att sakta in och säga "Hej Husse" till Husse varje gång han passerade. Jag manade på och Opus löste det som vanligt genom att endast öka takten och ingenting annat.