Faxe & friends

Faxe är så trött. Seg och ovillig. Tråkigt.
Idag red vi ut med Santox och hans matte. Vi red ner mot Friggars. Trevlig tur som avslutades med snöblandat regn (burr).
Faxe stod inne och åt extra hö och havre med foderjäst en god stund. Han tycker inte om att stå själv och äta. Han känner sig ensam. Problematiskt. De andra kan ju inte gärna stå och titta på när han står och mumsar.

Sån är han. På vintern. Faxen. Myyys....
Ja, för det är vinter nu tycker Faxe. Han laddar för fullt med pälssättning. Han är så trött trots foderjäst. Han måste börja få rejält med mat när de andra inte är med. Han kanske äter så långsamt att han inte hinner få i sig allt han ska?
Nåja, röra på sig skadar inte. Trots lite ryggont valde jag att rida istället för att tömköra honom också.

Han snubblar, är oengagerad, hänger i "hacksonen", snubblar på sina framben så att han nästan går omkull samt släpar bakbenen efter sig med ovansidan av hoven mot gräset. Vilken syn!
Det blev mycket tjat och gräl idag tyvärr. Han går så långsamt att han nästan trillar omkull....han är superduper stel i höger varv. Det kan ju inte ha med munnen att göra då eftersom jag inte red med bett. Det måste vara något invant sätt att värja sig mot tygeltagen sen han hade hakar på tänderna.

Vi avslutade med att göra hipp som happ svängar ömsom till höger ömsom till vänster och försökte verkligen att bibehålla böjning och mjukhet. Mmmmm det funkade ganska bra. Ska försöka komma ihåg det till nästa gång. Ska även börja göda honom under nästa vecka. Det blir ju inga muskler av detta om han förbrukar all energi genom att bara finnas till.

Han fick gå på ridbanan efter ridpasset och äta havre och hö som han på Faxes vis blandade med en lagom mängd gräs och några slurkar vatten. Alltjämt släpandes sina hovar mot underlaget. De blir alldeles blanka...man han är ju så fantastiskt söt! Han går där och tuggar, funderar lite, tuggar och tittar ut över världen. Sin värld.

Så, nu har jag hämtat mig efter de senaste dagarnas ryggont. Denna gång skulle jag knyta skosnörena och gå ut och fodra. Jag hann inte ens knyta skosnörena innan jag föll ihop på golvet. Ett kallt skitigt golv med huvudet farligt nära kattlådan blev plötsligt den skönaste platsen i världen. Misär. Så går det när man sitter på en rockard och fryser i två timmar och hoppar över ridningen för att det är så eländigt ruggigt ute. Ipren fungerar inte ens som placebo. Varför finns Ipren? När jag kommit över det värsta så att jag kunde stå upprätt och dessutom förse min hjärna med syre hasade jag mig in i duschen och skållade ryggslutet med hett vatten varpå jag knådade in mig med Aloe Vera Rub. Nu var det bara till och vänta och se tills jag kunde ta mig upp på hästryggen igen. Kommer man bara upp brukar det vara den bästa platsen att tillbringa sina smärtsamma stunder på.
Hu, det låter ju som om jag är sjukpensionär...sju års ryggont...och och läkare, naprapater och röntgenapparater hittar inte felet. Man kanske hade varit rikare som sjukpensionär än som envis imbecill...
Inga köpare på sadlarna heller, appropå pengar. Varför vill ingen ha begagnade sadlar i nyskick??? Det är ju inget som helst fel på dem utom att det inte passar någon av mina hästar. Jag vill inte sälja dem egentligen, men vad ska jag ha dem till?

Gnyyyyy och gnäll, nu ska jag istället överösa Frej med beröm. Han är en så duktig, duktig häst. Idag har vi tömkört över bommar där varannan bom låg uppallad på en hink. Lite trixigt tyckte han allt att det var. Det gick inte att ånga på som ett tåg för då blev det Plocke pinn. Han gick i fin form nästan hela tiden. Ibland med en tendens att gå bakom men med ett litet visp från pisken så trampade han på fint. Riktigt fint!

Duktig häst!

Tur till berget idag igen. Idag var lammnätet och högrinden inte fullt så skräckinjagande. Klättrandet gick finfint. Frej fick ta i men han höll sig till skritt. Dagens stora prövning blev istället att stå stilla medan matte håller låååååååånga dialoger med  en massa männsikor på vägen. 

Han har myror i brallan. Han har myror i brallan.

Herregud. Godmorgon. Vakna lilla häst.

Red med "hacksonen". Faxe lyssnade (när han vaknat till). Efter en stund blev det bekvämt att hänga i nosdelen. Ett litet snabbt ryck i andra tygeln och Faxe blir fundersam.

"Ett hemligt vapen! Bäst jag anstränger mig lite. Jag blir så trött känner jag. Vänta, är inte det där ett hackamoore? Det kan man ju också hänga i....nice. Jissus, hon pressar mig.....men jag orkar faktiskt inte, nu smiskar hon mig, tänk inte på det....jag måste sova.."

Låt säga att man har 10 fingrar...och 4 tyglar...och 1 spö.
Låt säga att man har en häst som inte går precis där min tanke säger att han ska gå.
Låt oss även säga att man har en häst som är bekväm och behöver korrigeras med jämna mellanrum.
Hur i hela friden lyckas man med detta när man har ett ormbo av tre tyglar uppe ovanför naveln samt en tygel som hänger så långt ner i marken att hästen riskerar att kroka i den med sitt knubbiga framben? När man dessutom har trasslat in alla fingrar utom vänster lillfinger och höger pekfinger i ormboet? Vad händer om man trillar av?
Nä, denna ridstil är till för dem som redan är färdiga med sin häst och sig själva. Det finns inga om och det finns inga men. Det bara flyter på som den vackraste konst man kan tänka sig. Det jag håller på med är inte konst. Det är bara konstigt.

Red ungefär samma med Frej som med Opus. Dock med rejält mycket lägre krav. Jag är glad bara Frej kan manövrera runt sin gula kropp. Jobbade mycket med att rida honom med bara sätet och knappt ta i tygeln. Han är grymt lyhörd när man sitter på ryggen på ridbanan.

Duktig pålle!

Byggde en liten enklare bana med koner, rygga i vinkel och travbommar. Red serpentinbågar i skritt mellan konerna och gjorde halt, bytte sittben och ställde om. Totalt 8 koner. Trav på 10 m volt på kortsidan, halt, sluta halva långsidan, vända in mot medellinjen för vända rätt upp och fatta trav innan bommarna. 10 m volt vid samma kortsida fast åt andra hållet. Skritt och skänkelvikning ut mot spåret. Ökad skritt och öppna sista halvan av långsidan, fatta trav och in på en volt igen för att sedan sakta av till skritt innan konerna.

Opus gick hur bra som helst. Vi gjorde allting 3 varv för att sedan byta håll för att öppnorna och slutorna skulle jobbas från båda håll. När vi bytt varv blev det helknasigt. Då gick det inte att skritta och göra halt alls vid konerna. Opus slingrade sig hit och dit. Just där var det ju inget speciellt varv (!). Jag begrep ingenting.

Mycket irriterande!!!

Efter lite överläggning med husse så kom vi fram till att vi skulle tömköra Faxe idag ändå med risk för att han kanske skulle bli uttråkad. Han är ju inte direkt någon vän av longering så tömkörning på volt kanske får honom att minnas obehagliga saker.

Takterna satt faktiskt i. Jag trodde att han skulle streta emot mer än han gjorde. Husse tittade ut som en liten gök genom fönstret och ropade att jag inte fick slacka på tömmen. Han sa att Faxe började flacka med blicken och tappa kurs och form. OK. Jag gjorde ett försök även om jag egentligen inte riktigt vet vad jag gör....försöker hänga med, böja honom och samtidigt störa så lite som möjligt. Om nu Faxe tycker att ett evinnerligt vispande med körpisken innebär att störa så lite som möjligt. Han är så otroligt bekväm!!! Han trampar på ordentligt och sedan faller han tillbaka till faxelunken. Det följer nästan ett mönster. "OJ! Hon vill att jag ska gå raskare, tramp (1), tramp (2), tramp (3), aaahhh, så, luuuuuuunk. SMISK! OJ! Hon vill visst att jag ska gå raskare igen, det var värst, tramp (1), tramp (2), tramp (3), så, luuuuuuuuuunk. SMISK!

Nu ska vi till grannen och hämta strö till stallet.

Han är så fin Frej. Idag har hovslagaren varit här. En ny. Igen. Var inte nöjd med den förra. Frej godkände den nya. Frej är en god människokännare. Av en massa anledningar så blev hästarna kvar i stallet under dagen för att jag skulle rida men det sköts upp hela tiden. Det var som balsam för Frejjen. Mjuk, go, varm, mätt och mycket sugen på att arbeta gick han med mig på ryggen raka spåret mot ridbanan. Han gjorde ingenting fel alls. Han speglade min kropp perfekt. Vi jobbade med formen i skritt och trav. Flyttade sidvärts, öppna och gjorde några klockrena framdelsvändningar. Frej som inte ens kan göra såna. Han är söt. Han påpekade själv vilken skillnad det blir när jag tittar upp dit jag ska och inte ner på hans hals. Så fort jag hade näsan i rätt riktning så bar han sig fint och tuggade och fipplade med bettet.

Det känns så himla bra idag!

Faxe och jag red ut med Santox och hans matte. Vi red först ner och kollade om det gick att rida ner mot Gahne men det gick fortfarande djur i den hagen. Vi vände om och red ner mot viken istället.
Efter en hyfsat svettig tur för en lurvig häst och en alltför välklädd ryttare fikade vi en låååååång stund. Så lång att fikat avbyttes av köttbullar och makaroner. Vi dryftade det ena och andra och kom fram till att vi nog skulle jobba mer med Santox bakskygghet. Husse lovade att hjälpa till.

Har varit hos naprapaten idag. Borde vara överlycklig över min raka kropp. Sprudla av glädje över att jag nu kan inverka på min häst så att inga missförstånd uppstår. Men nej. Jag är så trött. Deppig och trött. Ofantligt trött. Obeskrivligt trött. Jag vet inte vad det är med mig. Någon. Hämta en party popper. Nu!

Gick ut till Faxe ändå för att gaska upp mig lite. Han brukar få mig på glatt humör. I alla fall brukar han säga att HAN i alla fall tycker om mig. Han var söt som vanligt. Fick ett litet äpple (det finns fortfarande några av svärmors äpplen kvar, den som spar han har).
Eftersom det är skitväder och mörkret började komma krypande gjorde vi bara det nödvändigaste och så iväg. Något bekymrad över de sura öronen när jag spände sadelgjorden. Varför ÄR det så? Varför hittar jag ingen sadel som passar och när jag väl hittar en så växer hästkräket ur den? Jag vill ha hjäääälp! Var hittar jag den tro?

Ridningen gick så dåligt att den inte ens är omnämnbar. Jag skäms. Vad skulle jag upp och göra. Stackars Faxe. Jag VET att trav i höger varv inte funkar. Så vad gör jag en mulen, butter dag som denna. Jo, jag travar i höger varv naturligtvis. Ahhh Idiot! Nåväl, när det blixtrat klar inom mig och Husse hade kommit ut och meddelat sin syn på saken (sitt av och rid en annan dag) blev jag förbannad inombords och tänkte att jag måste skärpa mig. Inte ge upp, inte ge upp. Detta skulle ju hela min självömkan, inte späda på den ytterligare.
Bytte raskt taktik till mitt mantra som jag har tränat på under dessa tre veckor av nacksmärtor sömnlösa nätter. Ändra takt och tempo ofta! Byt riktning! Halt! Beröm!
Jissus, vad klokt. Faxe blev glad. Jag blev glad. Vi kunde gå in med ett par riktigt, riktigt fina galoppfattningar i protokollet. Endast höger galopp. Men ändå.

Söta söta Faxe. Vad skulle jag göra utan min lilla lurv?

En vacker kväll den 15 oktober. Frej har dragit sin rockard till socknens enda backe. En stillsam skrittur med diverse hopp hit och dit för lammnät som hade fräckheten att ligga och smyga i diket, det stackars sjuka lammets höhäck på höger sida av "bullerbyvägen" och andra förskräckliga företeelser. Vi zick-zackade oss liksom fram. Det blev små andhämtningsstationer hos diverse pratglada grannar och slutligen nådde vi berget. Ja, det är ingen kulle som man här på gotland brukar beteckna som berg utan det är faktiskt ett berg. Eller kanske en klint. Man har i alla fall god utsikt från toppen och på ena sidan finns stora smala raukar som sträcker sig mot skyn. Hur som helst finns här hjulspår som leder upp till midsommarstången och tippstället till valborgsmässobålet. Berfekt backe att träna rumpmuskler i! Min plan är att ta backen en gång första gången och sedan öka antalet gånger upp och ner beroende på hur Frej beter sig. Det blir en himla massa farande upp och ner men vad gör man då? Det är ju inte direkt så att landskapet böljar och de vackra grunsvägarna naturligt bjuder på backträning genom sin vindlande sträckning upp och ner och hit och dit.

Frej tog genast sats och travade upp för det första branta partiet. Jag lät honom hållas för utvärdering. När backen började plana ut i mitten så hakade HÖGER bak upp sig. Frej bröt av till skritt och skrittade upp för resten av backen. Han fick ta i ganska ordentligt med sina obefintliga taniga muskler. Nerfärden gick betydligt lugnare och han tog ett steg i taget och bromsade skickligt med bakselen. Det här måste för övrigt vara det enda stället där en baksele gör nytta på Gotland.

Väl hemma i stallet ställde han sig beredd med ett ben i taget och ville bli stretchad. Sidostretchen av bakbenet funkade idag! Han stod och ryckte med underläppen och njöt i fulla drag även om jag bara tog lite, lite.

Det har föresten redan blivit inbördeskrig i Bygdegården. Jag har inte bestämt mig än om det är etiskt riktigt att skriva en ögonvittnesskildring här....det kanske skulle bli intressant. Jag måste nog suga lite på karamellen. =) Skönt, skönt SKÖNT att ha ett alldeles eget stall.

Idag är jag nöjd med min egen insats som tömkörare. Det känns inte fullt så hopplöst längre. Jag trasslade inte in mig i tömmarna, drog inte hästen i munnen (en gång kanske....) och tappade inte ens spöt.
Opus jobbade mycket duktigt i alla gångarter. Galoppen var jag tvungen att hjälpa till med genom att själv hoppa efter honom i galopp. Den ständiga ångesten över vad förbipasserande på vägen hinner tänka under den hundradel de passerar kändes lite lättare idag. Jag hoppade glatt på och var nöjd med hur fin Opus var.
Det var han verkligen. Mycket fin!

Red ett dressyrpass. Egentligen helt planlöst men det gick ändå så himla bra. Jag övade febrilt att rida på en hand. Skritten och traven funkar klockrent på en hand. Galoppen....inga komentarer. Varför kan jag inte???
Öppna och sluta rann på och ryggning i vinkel gick klockrent. Enda problemet på en hand var att han rann iväg utåt i volterna ibland. Det kan bero på att jag satt väldigt mycket på inner sittben och att han är lärd att flytta sig bort från sittbenets tryck. Det blev lite krampigt när jag försökte hålla yttersidan på plats och Opus tycke att det var jättejobbigt.

Red ut med grannen. Det var kul att rida med henne igen. Hennes häst har varit dålig i sommar så detta var första veckan i arbete. Turen blev kort. Han började ömma i fötterna och plötsligt var han halt. Han hade en knuta i någon av höftmusklerna. När man tryckte mjukt på den så reagerade han kraftigt. Vi red hem igen.

Faxe var däremot i fin form. Pigg, inga som helst gallor efter gårdagens herre jössestempo. Söt.

Frej var väl inte jättesugen på att tömköras idag igen. Jag orkade inte rida honom helt enkelt så det fick vara bättre än inget. Han jobbade flitigt på tömmen i både skritt och trav. Jämfört med förra gången då han inte gapade alls, gapade han lite lite, lite när han tyckte att det blev jobbigt. Han gapar mest i höger varv.

Gårdagens rekognosering gav resultatet 2 timmar i blandat tempo från mig till Bygdegården + en halvtimme skritt hem.
Enligt ändringar i programmet skulle turen ske i skritt av olika anledningar. Då är plötligt HALVA turen uppe i 3-4 timmar. Kopplar man då på den andra slingan så att det faktiskt blir en långritt så blir det mååååånga skrittimmar i sadeln. Det pallar inte mina höfter. Sugen är tappad. Vet inte om jag ska lägga den tiden på detta. Men jag har ju sagt att jag ska med...och så har jag lånat ut Opus....f-n.

Trots att jag är sur, grinig och upprörd (jag visste inte då att Opus ryttare faktsikt skulle komma och göra iordning honom) får den älskade Hussen mig att ringa och omförhandla. Svaret i telefon blir "javisst, nejdå, vi kan blanda trav och skritt.....vill ni galoppera så kan vi dela på oss...det är ok, så ses vi i Bygdegården"

Ja, det blev ju inte så mycket till en gemensam tur med flera hästar på långtur. Å andra sidan gjorde det ingenting att jag stod på mig och faktiskt red en annan väg med ett av ekipagen eftersom utflykten plötsligt kortades ner till hälften. Vi två red i alla fall vår långtur som planerat och hade mycket trevligt även om det gick en aningens fort i vissa kurvor....=)

Faxe kändes superpigg. Det var så roligt att han verkligen var glad och fräsh!

Efter en ganska lååång väntan i Bygdegården serverades det äppelpaj. Jag hade med mig två ostmackor i fickan. De såg micrade ut...
Ibland känns det som att ingen tänker på att jag fortfarande har en halvtimme kvar på min tur innan jag kan börja pyssla om min duktiga, duktiga häst.
Vår utflyktskompis var i alla fall snäll och lånade ut en box och ett täcke till den något svettige Faxen.

Jag låter ganska grinig...det är verkligen jättetrevliga människor och hästar...jag blir bara så trött på allt jox. Varför inte bara rida och fika och vi ses? Jag är inne i en period där det sociala inte får ta så stor plats. Jag vill att hästarna och jag själv ska utvecklas. Jag har inte tid att babbla om väder och vind.

Igår lånade jag ut Opus om det var någon som stod utan häst till idag. Santox i Bygdegården hade ett svullet ben i morse så Opus fick göra sig redo. Ryttaren var vänlig nog att komma ner och borsta honom och göra honom klar för avfärd. Det uppskattades =)

Det som inte uppskattades var att våra långfärdskamrater var sena SOM VANLIGT. Jag blir tokig. Snart rider jag själv igen så slipper man börja varje ritt med att vara irriterad för att man hade kunnat jobba eller pyssla med vad som helst i en halvtimme till innan man gav sig ut i stallet.

Jag vet egentligen inte hur det gick för Opus och hans ryttare. Ryttaren var mycket fåordig och behövde inga tips. Opus var ganska ömfotad men trampade tappert på. Har förövrigt fortfarande inte fått tag i någon ersättare till hovslagaren som slutat.

Kände mig manad att rida den outforskade svängen som jag önskat lägga till vid morgondagens utflykt. Jag vill att de andra ekipagen kom förbi oss och hämtade upp oss på vägen i morgon så att inte vi skulle få rida en timme extra ensamma.

Utrustad med röda band gav vi oss iväg till skogs Faxe och jag. Faxe var på gott humör och regnet hängde i luften. Det visade sig att någon faktiskt har trampat upp en stig sedan jag red här sist! Det är ju fantastiskt. Första gången på fyra år som man inte behövt nöta själv för att stigarna ska synas. Här behövs inga röda band. Det syns ju klart och tydligt att det är en stig (även för dem som inte anser att rådjursstigar är fullt ridbara...)

Eftersom Faxe är skodd gick det utmärkt att trava på grusvägen ner mot reningsverket. Vi kunde hålla ett ganska friskt tempo och Faxe varken drönade eller snubblade. Jag slängde ett getöga på klockan för att kolla hur lång tid det hade tagit hit eftersom det tilltänkta ridhuset låg alldeles i närheten. 27 minuter. Det går ju att kapa. Kanske skulle det gå att rida hit på 15-20 minuter? Det skulle ju vara guld! Vilken dröm till vintern.

När vi nådde havet saktade vi in till ett lite mer tillbakalutat tempo. Fredag förmiddag. Vem vet hur många hundägare som är här ute och rastar sina hundar just nu? Ingen visade det sig. När vi passerat det värsta hundägarstråket så galopperade vi ut till den långa grusvägen som delar av de två slingorna. Faxe känns pigg. Kul! Han brukar aldrig vara pigg så här års. Vi pustade halva rakan och sedan tränade vi galoppfattningar, tre galoppsprång, avsaktning, skritt, galoppfattning, tre galoppsprång, avsaktning, skritt. Vi höll på så tills Faxe tog EN fattning på tygeln. Det är SÅ det ska kännas när hästen har baken under sig. Roligt! Det händer grejer med Faxe. Nästa mål är två fattningar...Red med nosgrimma för första gången på två år. Tror inte att det hjälpte. Det kändes snarare som ännu mer motstånd i handen. Måste försöka rida mer med kroppen om mindre med händerna.

Vi skrittade upp sista biten till Bygdegården. De skulle åka och hämta en ponny till lilltjejen och tycke att det var utmärkt att hon kunde ta den med sig i morgon på uteritten. Vågat.
Grannen hade flyttat sina hästar så vi kunde kosta på oss en travstump på grusvägen hem.

När vi kom hem ställde sig Faxe och stretchade nacken av sig själv.

Frej är ledsen. Eller hängig. Fast jag tror att han är ledsen för att han inte får jobba så mycket som han vill. Eftersom jag har ont i ryggen så fick Opus gå före idag. Frej stod och hängde med huvudet in sin spilta. Tittade upp lite när jag borstade honom men visade tydligt vad han kände.

Det började mörkna när Opus och jag hade ridit klart men jag hade inte hjärta att låta Frej stå och hänga. Jag klädde på honom tömkörningsgjorden och gick ut för att tömköra. Han blev lite gladare även om det nu inte var tömkörning på volt som var det han längtade efter direkt. Plötsligt hör vi att någon slår i stalldörren. Kan det vara Gubbens matte som kom för att lämna tillbaka den bomlösa sadeln som hon funderar på att köpa?

Nej det var Husse!!! Han kom springande och hoppade och skuttade och ropade på Frej. Frej sken upp som en sol! Han var så söt! Han tycker verkligen om sin Husse. Han gick raskt fram till Husse och gick igenom hela hälsningsceremonin med klapp under pannluggen, klapp på halsen och ett litet blås i ena näsborren och ett litet blås i andra näsborren. Husse tog över tömmarna och Frej raskade på stegen och hade en ny lite fräckare hållning. "Jag är med Husse nu" tycktes han säga. Söta!

Efter några varv tog jag över tömmarna igen och Husse började analysera knäppandet i Frejjens kropp. Vi kom fram till att det borde vara några punkter som vi nu ska kolla på en skelettbild och en muskelbild.
Det knäpper i skritt men inte i trav. Däremot hakar höger bakben upp sig i trav.

Frej gick direkt till hagen och fick sin halsstretching där. Till vänster sprakade det i halsen och knäppte i bogen men det var bara bogen son knäppte till höger. Han blev en mycket gladare häst av dessa få minuter. Han är speciell, Frej. Kommer nog aldrig att han en till häst som honom.

Opus har fettvalkar under magen. Om man tittar snabbt tror man bara att han har en jättestor gräsmage som kommer att gå ner på ett halvt dygn om man svälter lite. Tittar man aningens närmare ser man att det går en fåra mellan två fettvalkar. I fåran finns den myggätna magvirveln. Alltsammans täcks effektivt av begynnande vinterpäls. Men alltså, hur motionerar man bort fett av en häst som alltid är tjock hur lite mat han än har tillgång till. Han måste ha fel på ämnesomsättningen. Uppgiften är mig övermäktig eftersom jag så gärna vill att Faxe ska komma vidare i sin utbildning och att stackars Frej ska bli bra i sin kropp.

Jag är lite dyster idag. Jag var inte dyster i morse men blev dyster. All energi liksom rann ur mig. För tillfället har jag hamnat i lite av ett moment 22. Jag hinner egentligen inte rida för jag måste jobba. Jag måste rida för annars får jag så ont i ryggen att jag inte kan jobba. Jag kräks snart över kroppskrället.

Ryggen talade i alla fall till mig och sa att jag skulle gå ut och rida Lille Opus. Lille Opus hade inte tid sa han. Han stod i andra änden av hagen och glodde på mig. Jag satte mig ned på en hink och glodde tillbaka. Till slut kom han.

Vi testade Faxes Lewasadel som i alla fall glider fram på honom efter omstoppningen. Det kan ju vara så att den ligger bättre på den Lille Tjocke. Vi red samma sak som Faxe har jobbat med de senaste dagarna plus att vi lade in galopp på en kortsida. Kan konstatera att det är jag som är sned och därför fattar hästarna fel galopp. Opus borde fatta rätt. Måste till naprapaten...

Opus gick 50 % av tiden under tygeln. När jag drev på började han trava väldigt fort men ändå på tygeln. Undrar hur det såg ut. Jag önskar mig att kunna rida i ett ridhus med speglar. Svårt att träna sig själv när man inte har en aning om vad man gör. Kunde inte känna vad Opus egentligen tyckte idag. Han gick bara på liksom. Visade inte att han tyckte att något var jobbigt och inte heller att han var mycket nöjd med sin egen insats.

Höfterna är lossade i alla fall med hjälp av Opus rygg!

Red samma sak som igår fast med nosgrimma på för att under en period slippa smitandet när jag tänker vara brysk. Faxe var aningens loj men jobbade ändå duktigt på.

Idag kan vi presentera ett framsteg som innebär halt utan att köra upp huvudet omedelbart. Det har inte fungerat sedan inridningen av Faxe! KUL! Nu står han kvar på tygeln och tuggar på bettet. Inte helt frivilligt alla gånger men några enstaka gånger gör han det helt själv! Tillräckligt många gånger för att inte kalla det untantag eller engångsföreteelser. Roligt att det händer grejer.

Beträffande nosgrimman är jag inte riktigt säker på att lösningen är bra. Faxe var ganska motsträvig ibland men det kan bero på att jag hade ont i en ryggmuskel.

Faxe fick massage på halsmusklerna och stretchen med vänster framben funkade idag utan några problem.

Det är förövrigt dags att börja rida på morgonen snart eftersom hästarna inte hinner torka innan de ska ut i hagen igen för natten.

Det är ju helt fantastiskt! Jag kan faktiskt rida. Jag har tvivlat mycket, mycket länge nu. Men idag satt allt på plats. Hurra! Är det inte underbart??? Kroppen var rak och hästen var glad. Vi började lite försiktigt med Frejs bomövning med volter över bommarna. Det gick - eh, inte bra. Faxe var hur slarvig som helst. Han slog i alla bommarna med precis alla ben hela tiden. Jag fattar inte hur han lyckas bonka i överallt. Jag blev mäkta irriterad över slashaseriet och började trava relativt snart. Vi åkte rullskridskor över bommarna med fara för i alla fall mitt liv. Jag vände in på en lite mindre volt och var bryskare än jag egentligen vågar vara.

Wow!  Vilket resultat! Plötsligt börjar Faxe sväva över bommarna som om han aldrig har gjort annat. Vi belönar oss en stund genom att göra halt och filosofera. Jag filosoferade. Faxe ville gärna fortsätta arbeta. Sagt och gjort. Jag hade ställt ut 4 koner över medellinjen. Dessa red jag slalom mellan och i varje böj gjorde vi en bak- eller framdelsvändning.  Sen skrittade vi på i frisk skritt bort till en av bommarna, gjorde halt och backade hela bommens längd för att sedan rida fram mot nästa bom och göra halt. Efter halten fattade vi trav och travade i en stor volt tillbaka ut mot spåret och gjorde öppna ner mot kortsidan. På kortsidan engagerade vi traven lite extra och tittade i skuggan (bra med soliga dagar) så att det verkligen hände något. Sen blev det konerna igen och så höll vi på så tills alltsammans satt som en smäck!

HURRA!

Idag skulle vi testa Hippsons "mjuk som smör-övning". Måste ju vara bra för en häst som svalt ett skaft?
Serpentiner över medellinjen med öppna varierat med sluta mellan bågarna. Det fungerade mycket bra i skritt. Lite strul åt ett håll som jag inte kommer ihåg nu...Traven gick lite hafsigt och han spänner halsen i slutan. Fusk, fusk, fusk. Det som var svårast var att hinna med att tänka själv...jag känner mig som Puh. En björn med mycket liten hjärna.

Gick upp i tid för att rida Frej på morgonkvisten. Det regnade. Äsch, på med regnkläder, det skadar inte att vara en friskus. Frej kom glatt i hagen när jag ropade. Han var blöt sa han...vi gick in och pysslade en stund i väntan på att det värsta hällregnet skulle avta. Det skulle vi inte ha gjort. Hällregnet övergick i ösregn och åska. Jag har lite respekt för åska så tanken på ridningen lades snabbt undan och byttes ut mot klippning, svansborstning och massage. Frej njöt i fulla drag. Frej hjälpte mig också att hittaen stor knuta i höger rumpa. Den ska vi ta itu med framöver också. Det är kanske där hela stelheten sitter?
Frej fick på sig sina regnkläder innan han gick ut i hagen igen. Han var en mycket nöjd häst.

Jag har varit och flängt hela helgen så jag har inte haft tid för mina egna hästar...I lördags klev jag upp i ottan och begav mig iväg långt bort för att se på ridlektioner. När jag väl kom hem var jag naturligtvis full av inspiration men dödstrött.
Idag söndag har vi varit på rid och körutflykt i När. Inget släp betyder ju som bekant ingen häst med så vi fick vara hundhållare på en av vagnarna. Trevligt men även det tröttande.
När vi kom hem var det bara att pilla i sig några smörgåsar och ge sig iväg till Bygdegården för att försöka sälja dem bomlösa sadeln.

Innan mörkret bäddade in oss sprang jag ner i hagen för att hämta Opus. Efter ett snabbt viftande på ryggen och på med den värdelösa tömkörningsgjorden gick vi ut och arbetade en stund. Han var mycket, mycket duktig trots att jag klantade mig hela tiden. Det är verkligen svårt det här med tömkörning. Opus jobbade friskt och blev lite svettig på sin gula hals.