Faxe & friends

Idag hade Frej sin nya, fina julklapp. Den finaste julklapp han någonsin fått faktiskt. Santox matte levererade ett hemuppfött snövitt lammskinn som Frej ska ha under däckeln för att minska tryck. SÅ FINT!

Vi tömkörde vår gamla läxa igen runt konerna. Frej var kanonduktig. Lade visserligen huvudet på sned ibland och stövlade iväg två gånger, men BARA två gånger!!!

Runt hans mun hängde skummigt dreggel och han var MYCKET nöjd med sig själv. Söt.

Idag var Opus TRÖTT. Han hade till och med påsar under ögonen. Jag hade tänkt mig en galoppsväng i skogen men ändrade mig när jag såg hans tillstånd. Det tog hårdare på honom än jag trodde igår. Visst han var trött och flåsig men pigg i ögonen.

Jag sadlade med westernsadeln för att få lite annan tryckfördelning om han skulle vara trött i ryggen. Jag kan säga att jag hade lika mycket träningsvärk som han hade .....

Vi tog en skritt och joggsväng istället. Ibörjan var han otroligt seg och hängde med huvudet och tittade vädjande på sin husse när han vinkade av oss. När vi joggat igång kroppen var det annat ljud i skällan. Pigg som en mört och låg på en smula minsann. Fick jobba en hel del för att få honom att släppa i höger tygel.

Det var nog inget större fel på honom idag ändå. Frustade nöjt och bar sig fint. Inget skoknackande förutom en gång när han snubblade.

"Work it, make it, do it,
Makes us harder, better, faster, STRONGER!"

Gott nytt år mina vänner!!!

Bricanyl är en bra grej att ha med när instruktören inleder med "Ska du tävla är det dags att korta tyglarna nu, Sara".

 Hupp.

Men....det blir ju kramp och hoppsihopp...Oppe pop, skuttar både här och där. Vad hände med findressyren? Bricanylen stod fint på sin plats i badrumsskåpet och här satt jag i min nya julklappströja som matchar finfint med den blå vojlocken som vi fått av Inspirationskällan. Hur var det nu? Visst kunde man inte rida förrän man matchar kläderna med hästens kläder? Jag har i alla fall valt bort ljust blå toner och rosa...;-)

Värmde upp. Instruktören kommenterade att Opus slår sig fri i halvhalterna. Mmmmm. Mer drivning. Mmmmm.

 Dagens övning nummer ett var 10 m volter från medellinjen och mellantrav på medellinjen. Vänstervolterna var bara att titta och styra. Headbang vid halvhalterna.... Högervolterna var rena rama katastrofen. Snacka om att man är ute och cyklar när man rider på gräsmattan. Först nu fattar jag hur han beter sig. Han tippar ju som bekant in i högervolterna. Orsaken är att han tappar in bogen. Mmm, hur håller man in 100 kg bog med bara några få kilon ben?

Rådet var:
Led utåt med vänster tygel.
Håll emot med inner och öppna inte upp för bogen.
SKÄNKEL

"Jahaaaa!" sa Opus raskt och svängde rakt ut åt vänster från högervolten. Med Opus taxben rör det sig om millisekunder innan man borde ha korrigerat.

Snor.

Dagens övning nummer två var galopp. Just det galopp. Inte tippa fram galopp. Inte headbanggalopp. Inte tippa in galopp. Utan helt vanlig galopp på volt med en aning kortning vid B och E.

Svett.

Opus dröp av svett. Jag dröp av svett. Opus poppade ut lite här och där. Han tyckte att jag skulle släppa taget i munnen och sluta smiska honom på stjärten när han bröt av. Vid något tillfälle trodde jag att jag skulle dö. Segna ner från min gule springare och landa med en duns i sågspånet. Det enda som höll mig på ryggen var att Husse var med och tittade vilket var jättetrevligt. Även andra hästvänner var med och tittade trots att de missförstått att det var dressyrträning eftersom Frej blev lämnad hemma. Sorry.

Opus visade upp ett antal olika gångarter idag varav en var den för fjordhästen inte så vanliga fyrtaktiga tölten........vad pysslar han med???
Publiken roade sig med att gissa gångarten. Är det hoppsasteg han gör med frambenen? Vad är det han gör med bakbenen?

Planerna på tävlingsstart suddades ut lite vid tanken på att just bedömning av gångarternas taktfasthet bedöms. Kan man sejfa och rida på halvlång tygel tro ;-)

Husse filmade idag igen. Det var tur. Det ser bättre ut på film än vad det kändes...

Trots att jag känner mig som ett plommon av äldre datum efter dagens genomkörare blev jag ridsugen efter att ha sett Husses material.

Man kan väl säga att jag i alla fall har ett oerhört konkret mål att sträva mot - STYRKA. Det är det som behövs för att få bort huvudvickningar och fladdrighet. Ett delmål är förstås kondition. Opus flåsade i en kvart efter avslutad galoppövning...inte så bra kanske...

Nedan en illustration vad jag har att tampas med samt hur han ser ut i galoppen den näst sista dagen på 2007. Ska bli kul att se skillnaden till nästa år. Slutet av nästa år alltså.

Många timmars pyssel blev det. Hann både med att hitta rasp på Frej och fota sadel. När ska det frysa så att hästarna slipper klafsa i lera hela tiden? Hovskäggen hinner ju aldrig torka. Ska det vara så här krävs en spolspilta och möjlighet att spola rent benen varje dag. Det är omöjligt att borsta rent när det är så här. Det är även omöjligt att plaska med mycket vatten i vårt sekelskiftesstall.

Raspskötsel är jag ju haj på efter älskade Faxes eviga raspperiod. Denna gång åkte saxen fram med en gång. Jag lindade faktiskt benen innan jag släppte ut Frej i hagen för att inte leran skulle leta sig in där de uppblötta skorporna suttit.
Opus har begynnande skorpor på bakbenen men inte alls lika farligt som Frejjen. Jag blir galen. Ska det vara så här? Måste jag gräva ur hela hagen och fylla med grus eller?

Sadelfotografering då. Eftersom jag är mycket tveksam till sadeln trots att sadelutprovaren tyckte att den var OK. Faxe hade likadan form på ryggen som Frej har.  Någon som kan komma med någon bra kommentar?


Frejs rygg. Märkena fram kommer från däckeln på selen. Perfekt passform men Frej får tryck ändå :-(
Märkena bak kan komma från denna sadel. Vet ej.


Eventuellt ska den ligga längre bak men det är här den hamnar när man ridit i den.


Frej från sidan iförd halmmage.


Här ser man det som jag skrev om tidigare. Att sadeln ser nedsjunken ut. Det är rätt mycket mjukdelar framför. Gamla muskler i vila? I sådana fall behöver väl sadeln vara bredare om dessa ska kunna utvecklas igen?


Det skumma är att bommen ju ligger parallellt med Frej.


Slutligen ses här Frejjens sneda ryggrad....en oputsad sadel.....en adventsstjärna och Opus runda goa rumpa.

Mina snälla föräldrar har varit här och hjälpt oss ytterligare med "helvetesprojektet" att byta golv. Vi har jobbat hela julhelgen med vilodag på julafton eftersom vi var tvugna att öppna paket. Jag fick minsann en pannlampa!!!

Nytt avlopp är draget från köket, ut genom hallen och golvet i den nedre hallen har ett uppspettat dike där rören går för att sedan sticka ut genom ett hål i husgrunden. Det drar friskt om fötterna. Jag är ganska glad över att det inte är snöstorm ändå.

Frej tjänade sitt uppehälle på juldagen genom att dra de största stenarna ur nedre hallen i sin kärra. Tre vändor med sten blev det och då har vi bara gjort ett tillfälligt dike för avloppsrören. Lika mycket sten och grus återstår att gräva och lyfta ut.

Idag ska vi pluppa i isolering mellan bjälkarna i gamla gästrummet och övre hallen! Jippie!!!!

Mamma ställde tålmodigt upp som "fejkmedhjälpare" igår igen. Jag vet ju att hon inte skulle kunna hjälpa mig på något sätt om det skulle hända något men så länge Frej ska stajla så fort det är någon i vagnen så går det alldeles utmärkt.

Så även denna gång. Frej tuffade på. Han är ju körhäst han. Han vet hur en slipsten ska dras. Vi körde genom "Bullerbyn" och mötte Frejs kompis som var ute på någon slags ponnyritt i sällskap med en annan häst. Kompisen suckade över det långsamma mammiga tempot och Frej skämdes över sina för dagen pålindade julröda benlindor.

När vi passerade raukarna kom två nya hästar rasandes i hagen bredvid. Ett litet hästbarn och en tonårshäst. De hade aaaaldrig sett en vagn förut och frågade farbror Frej vad han gjorde. Frej svarade att han jobbade. Då rasade de längs staketet i obestämbar gångart av typen inte nudda mark och skrek " Vad jobbar duuuuuu meeeeed?"
Frej kunde inte hålla den präktiga masken. Det bubblade ut lite glädje här och var men han skötte sig.

Efter glädjebubblet noterade Frej en förändring längs vägen. En mycket skum förändring. Någon hade haft fräckheten att gräva ner ett enormt dräneringsrör i diket. Röret var nästan så stort att en fjording skulle få plats.

Efter en lång travsträcka i überkontrollerat tempo svängde vi av ner mot havet. Kavlugnt och vackert. Marken skiftade i 100 nyanser av grönt. Vi skrittade längs strandkanten och svängde sedan upp och tog trav i uppförslutet hela vägen upp förbi sommarhuset. Frej gick som en klocka. När jag på grund av avsaknad av hästkörkort körde på ett par stenar nere vid stranden så att vi höll på att välta stannade han bara och tittade på mig. Flåt, Frej....jag såg dem inte. Frej stod bara stilla. Han är ju van, han står bara blick stilla tills jag har kontroll på mig själv igen. Tålmodiga Frej. Vilken häst som helst hade haft magsår och gråa hår vid det här laget. Duktiga Frej.

Håll i hatten. Två duktiga dagar på raken.

Sa Frej.
Körde en rejäl sväng med Frej igår. Mamma var med. Frej skötte sig exemplariskt. Naturligtvis. Mamma frågade varför jag inte kör turister. Frej instämde och sa att jag skulle signa på kontraktet för turistkörning längs strandpromenaden i Visby med en gång. Jag upplyste Frej om att det inte finns något kontrakt och att han inte kommer att få vara med förrän han kan uppföra sig så här bra VARJE gång vi är ute.

Vi körde bort förbi kyrkan, upp i skogen och ner mot sågen. Den första kilometerna var Frejjen aningens pigg men skötte sig ändå. Det gick till och med att flytta honom undan pisken i skacklarna och få honom att ta jämt stöd på båda tömmarna. Han gick tillbaka till gamla gängor så fort han blev lite okoncentrerad eller trött med det gick lätt att hitta tillbaka. Det känns bra =)

När vi kom upp i skogen blev det rejält tungt att dra fyrhjulsvagnen. Frej kämpade tappert i leran. Jag tänkte att han lika gärna kan dra där i leran som att spänna för något tungt en annan dag. Han var jätteduktig och planerade väl. Efter det styrkepasset blev det en lång skrittpaus. Vi passerade en jägare som var ute och tränade sin hund. Han tyckte att det såg trevligt ut när vi kom. Frej blinkade med sina stora mörka Frejögon.

På asfalten hem blev det mest skritt men vi lade in några kortare travsträckor också för variation.

Grannen önskade oss god jul och undrade var släden var.

Rackarns häst. Idag var han GULD igen. Jag fattar ingenting. Han mruffade glatt när jag kom och släppte ut honom när han torkat efter svampningen. Schitzofrejn.

Opus testar alla kluriga ponnyfasoner...Rymde från löshoppningsbanan tre gånger.

Såg rätt loj ut men hoppade ändå som han skulle. Testade att hoppa en oxer på 95 efter fråga från Santox matte om hur högt man hoppar på Fjord SM. Nemas problemas.

Opus blev inte så himskans trött som jag hade trott. Visserligen gick han på sparlåga men ändå.

Vi avslutade med att paketera in honom i avspärrningsband =) Liten gul och lurvig med rödvita plastband runt öron, panna, mule, hals, över hela ryggen och sedan släpandes bakom rumpan. Lite skrämmande men eftersom det var en uppgift som ingick i dagens övningar så fick han bjuda till lite.

Igår ägnade vi oss åt research. Santox matte hade fått nys om någon träning i ett ridhus inte alltför långt bort. Vi åkte dit för att se om det var något för oss. När vi kom dit visade det sig vara hoppning...
En livrädd dressyrtant skulle hoppa istället för någon och en kanonduktig ponnyryttare med en kidnappningsvänlig ponny. Roligt att se skillnaden. En superskärpt ponnyryttare som hade ögon och öron på skaft hela tiden och en vuxen på stor brun som satt på hästen och babblade nästan oavbrutet.

Vet inte om vi blev speciellt mycket klokare. Tränaren verkade ju jordnära och trevlig men det blev ju inte mycket mer order än "ta nu de hindren i rad" eller "lägg en volt innan om hon rusar på för fort". Jag kan säga att Santox matte (hoppade fjording när hon var liten) var HELT FEL sällskap att ha med sig och titta på hopplektion med. Det gick nästan så långt att jag gick med på att börja ta hopplektioner men Pops en dag i veckan. Gaaah!

Börjar lukta kupp.

Innan jag lovade för mycket åkte vi till Visby Domkyrka på julkonsert. Inte mycket julstämning när allt är grått och fuktigt.

Hoppas för övrigt att 2007 tar slut snart och att 2008 blir bättre. Eländet fortsätter. Kusinens katt fick avlivas på grund av tumör, min bästa grannes häst dog i lördags och likaså en bekants, bekants häst. Också under lördagen. Våra vänner som har Faxes halvsyster har fått en svår senskada på en av sina andra hästar som enligt Husse som pratade med dem igår inte kommer att bli helt bra. Måste ringa och höra hur det är med den goa hästen. Jag hoppas verkligen att han blir bra...bockarkungen.

Tårarna trillade ner för kinderna när jag närmade mig hemmet efter en piss-uteritt med Frej. Jaana skrev i sin kommentar "Fast bra att han inte rejsar, ni har kommit en bra bit!". Mhm.

Jag red till havet i gryningen. Passade på att klättra lite borta vid raukarna. Frej skrittade på raskt som vanligt. Kändes ganska bra ändå. När vi kom till raukarna och vände upp på den lilla vägen upp på berget började han. Preciiiiis som vanligt.

"Va? Nämen! Jag tror att det sitter en liten lort på min rygg...ja, ja, hon kan väl få hänga med om hon så gärna vill"
Växlade ner, började takta och tjöt från bergknallen ut över bygden. Jag gjorde halt ungefär vart tredje steg.
Hjälpte inte.
Däremot fick vi små ryggknäckarhopp rakt fram, vända sig och se bakom, hopp, vända. osv... Jag bestämde mig för att vara äckligt pedagogisk och inte gräla.
Hjälpte inte.

Skrittade vidare ner mot havet tjutandes efter nåååååågon som kunde svara Tarzan på hans tidiga morgonpromenad. Travade. Tempoväxlingar. Hej du. Baken kom sladdandes ibland, kortade upp, betongmun. Blev förbannad.
Hjälpte inte.

Ryggade Frej varje gång han vrålade.
Hjälpte inte.

När vi kom ner mot havet sågade någon med motorsåg i skogen. Detta är normalt sett inte särdeles jobbigt för en häst som Frej att utstå då han kan köras förbi rasande tallar och drar stock medan gubbarna sågar. Med en liten lort på ryggen är det vansinnigt farligt med motorsågar. Vid ett tillfälle övervägde jag att kliva av och gå, men tänkte att det tar alldeles för lång tid (turen tar 2,5 timme i rask trav och skrittpauser).

Där det går att vika av hemåt ville jag VERKLIGEN hem. Frej var redo för köttkvarnen. Hoppfullt red jag ändå på rakt fram och tänkte att dubbla sträckan med trav kanske får honom lite sansad. Vi hann kanske 100 m in på den skogsvägen så blev det tvärnit.

"Seeee!!! En rödklädd tant med staaaavar!!!"
Tanten såg förskräckt ut. Kanske för att det bolmade ur mina öron.

Efter 200 m till kom en man med en semestrande jakthund.
"Aaaaaaahg, en man med en huuuund"
Jag gjorde ingenting annat än halt. Tog ett djupt andetag och hunden började råskälla i sträckt koppel.
"Nämen, sa Frej det är ju en liten hund, ser man på, sicken trevlig liten tös". Frej nickade och plirade glatt mot den skällande hunden.

Vi red vidare. Jag började bli trött. Båda handskarna hade gett med sig på grund av alltför flitigt bromsande. Nu har jag inga handskar utan hål i =(. Frej började kasta blickar bakom ryggen och laddade på. Jag fick ta ganska taskiga tygeltag med stångtygeln, men han märker ju ingenting i alla fall, bara ångar  vidare.

Varför måste han göra allt så hetsigt??? Tittar han på något så slänger han huvudet dit för att se. Skritt och trav är överilat. Allt är liksom maxat.

Jag saknar min livsnjutarhäst som man kunde rida ner till ett stilla hav och bara lyssna på vågornas kluckande. Med Frej far man hals över huvud så fort en havsfågel öppnar näbben. Varför bryr han sig inte när jag sitter på ryggen? Harva skrammelharv kan han minsan men rida en helt vanlig sväng i skogen blir bara kalabalik.

Inte kul. Trött och arg kom jag hem. Kanske ska avdjura mitt liv och bara behålla hunden Leo.

Det är väl bäst att försöka återställa den söndertrampade gräsmattan innan leran fryser. Frej tyckte att det var mycket roligare att återställa den än det var att rejsa sönder den för några veckor sedan.
Han var mycket duktig. Lyssnade spänt på varje signal.

Vi tänkte försöka lära honom "höger" och "vänster". Det kan ju inte vara omöjligt. Kan man lära en hund så måste ju Frej kunna lära sig.

Noterade att han gjorde samma avknäppning vid manken när han blev trött som när man rider och tömkör, men idag jobbade han ju med helt andra muskler.
Han kan verkligen tekniken. Han lägger sig i selen när det blir lite tyngre. :-)

Behövs nog en omgång till med harven för att få det riktigt bra men Frej blev lite trött så vi tar resten en annan gång. Frej frustade nöjt och Husse belönade med äppelbitar.

Tur man inte är bonde. Det är ju skvatt omöjligt att köra rakt.

Mhm. Se vilka upptäkter man gör när man rider ut. Opus går bättre på vägarna med skor. Herr kiropraktor hade rätt angående skor men frågan är om Opus kommer att blir stelare? Han är ju redan gummiboll så varför ändra ett vinnande koncept? Jag har i alla fall ändrat konceptet nu...öh.

 Vi värmde upp i raskt skritt. Förbi grannen med lammen började han trycka emot och sega sådär som han gjorde när han kom till oss.  Jag blev irriterad och gav honom en känga (vilket inte direkt hjälpte i den pösiga gula magen). Vi tog oss i alla fall förbi tusen och en köttätande trägrindar, spruckna träd, stenar, stora svarta fåglar, människor som mekar med bilar jaaaaa....suck. Bruks SM 2008....? Med en FJANT? Kadaverdisciplin AB lär ju vara det som gäller om man ska han någon chans bland alla andra dödscoola hästar.

På myrvägen började vi jogga, varierade tempot lite för att minska risken att bli avsatt i ett dike eller buskage. I ökningen av tempot hör jag det bekanta ljudet av, ja just det, en fjording som knackar sko. Har man ju hört en hel del under sina ridtimmar med turister hos Knuts.
Men åååååh!!! Opus! Skärpning! Håll balansen och upp med frammen! Det blev inte så hemskt mycket fritidsjogging. Det var bara till att börja jobba.

En insikt ledde till en annan. Opus vägrar släppa vänser tygel när man rider rakt fram. Jag har ju bara voltat och serpentinat på sistone...

Söndagsritt blev till snordressyr. Men yes, yes, yessss, några kvalitetssteg blev det i både galopp och trav. Testade lite tramp efter en låååååång tempoväxlingsomgång, och ja, två tre steg på stället orkar han innan han tappar ryggen. Jag bad om två steg och sedan friskt framåt. Så fort han knep bettet fick han flytta sig undan vänster skänkel. "Plopp" sa det så var han avslappnad igen. Så höll vi på hela myrvägen. Form, tappad form, "plopp", ökning, saktning, halt, ryggning, trav, långsam trav, mellantrav några steg, tillbaka, galoppfattning tre språng.

 Galoppen har aldrig gått att korta så mycket på hemväg förut. Men det är samma sak där. Några få språng sedan släpper han liksom ner ryggen. Gäller att lära sig känna hur det känns precis innan han gör det.

Rätt så nöjd med pållen ändå :-)

Lång väg kvar men jag kunde inte låta bli att börja korta upp traven lite eftersom Opus spontansatte sig på bakdelen redan i skrittigångsättningarna. Han gillade inte att tömmen gick från gjorden genom bettet till handen. Jag föreslog att vi skulle värma upp lite innan vi började samla oss. Opus ville hellre trava. Det är svårt med avsaktningarna. Trav till halt är inga problem med från trav till skritt blir det en långdragen process. Vete sjutton hur jag ska få honom kvickare.

Vi gjorde Frejs läxa på töm idag. Jösses vad svajig Opus är....Frej stövlar ju bara på. Är det framåt så är det framåt. Opus är hal som en ål. Jag fick hålla tungan rätt i mun och försöka koncentrera mig på uppgiften samtidigt som ålen skulle hållas på plats.

Husse kom ut och tittade. Vi skulle visa de fina travkortningarna för Husse men då ville Opus inte vara med alls. Han rusade som en vettvilling. Jag blev lite sträng och Opus kastade blickar till Husse och sa "Seee vad jag är duuuuktig".
När den lille gule sansat sig en smula bytte vi varv till höger varv. Då kom höger bog in i volten som ett brev på posten. Opus bog däremot går alldeles utmärkt att korrigera med pisken till skillnad från Frejs. Skolpojken var framme igen.

I skolpojkens närvaro passade jag på att korta traven. Smack, smack, smack, tramp, tramp, tramp och fram. Trav ett varv och samma igen. Opus förberedde samling och laddade en fet bakbensspark. "Jaaaaaaaa" ropade jag glatt och släppte efter på tömmen och manade på fram. Opos blev helt förskräckt över det plötsliga oväsendet och kom av sig totalt. "Vad GÖR du? Berömmer du det DÄR???" Utropade Husse. Ja, jag var ju glad att han samlade sig men insåg vikten av att inte stå så nära när gummibollen tränar detta....tänkte på sparkade revben....

Vi laddade två explotioner till (med längre tömmar....;-) ) men släppte efter innan han blev alltför upprörd. Beröm naturligtvis, jag fick mina tramp på stället trots att Opus var lite ilsken. Husse skakade på huvudet.

Det måste väl vara bättre att berömma minsta lilla och sedan minska berömmet tills han gör helt rätt utan protest eller?

Opus såg bitvis riktigt fin ut (när han inte fuskade och gick under tömmen...) Han börjar hamna i uppförsbacke nu. Man ser ju tydligt att han har lättare när jag inte sitter på honom  i en sadel som har glidit fram...

Idag plockade jag en fästing av Frej! Det är ju helt otroligt, 14 december och fästingarna lever fortfarande.

Vi tömkörde vår läxa. Frej var ovanligt rak i kroppen vilket får mig att fundera över om det ändå var han som fastnade i staketet igår och knäckte loss någon låsning...inget dåligt som inte har något gott med sig.

Frej var GLAD. Inte bråkig och glad utan mycket lyhörd och glad. Det var turboladdat idag. Frej viskade att han nog kunde göra galopppiruett på töm idag. Yeah right svarade jag. Jobbade bara en kort stund.

Idag blev det ficklampspromenad. Det var skönt att komma ut och knata lite nu när man har en trebent hund som inte får göra annat än gå ut och lyfta på benet och sedan gå in igen.

Frej och Opus verkade trivas med turen. Frej gick med sin Husse och Opus gick med mig. Vi promenerade ner mot grannens lammhage och faktiskt, där i ficklampans sken såg vi några små snöflingor! Det var så det var, man måste börja gjuta stolpar i hästhagen för att locka fram snön. Får se om det kommer mer snö under natten. Nog är det lite ur led att göra markarbeten i mitten av december.

Eftersom vinterhagen är byggarbetsplats har hästarna gått i en minihage en stund mitt på dagen. Jo en stund. När Opus får tråkigt rullar han nämligen under staketet. Har han otur fastnar han och får med sig staketet varpå han måste dela eventuell mat med Frej. Idag hade han otur. Plötsligt ropar Husse mitt under ett telefonsamtal att hästarna är lösa.

"Alarm generaaal"....På med stövlar och ut och fånga de små illbattingarna som var uppspelta över det olydiga tilltaget. De är så söta när de håller på med något förbjudet. Det liksom sprätter i dem och de måste ta små travsteg bredvid en när man går tillbaka till ursprungsförvaringen.

Någon som testat på sig själv? Vad hände?
Igår testade jag Radital hästliniment för sporthästar på min axel. Tänkte att det behövs något i hästväg för att trycka ned den uppstudsiga axeln och ryggen.

Först hände ingenting, sen hände ingenting och sedan....efter ett tag blev det liiiite svalt trots att jag hade varm kofta på (!). Skulle det inte bli varmt ändå? Jag trodde att det skulle hända hur mycket som helst men jag tror att man hellre kan snorta Radital när man är förkyld för det doftar gott av eucalyptus.

Underbara härliga 12 december! Första dagen med sol på jag vet inte hur länge. Jag minns faktiskt inte när det var sol senast. Med extra ork i kroppen gick vi ut och förberedde för hästarnas julgåva - en LUNCHGRIND och en TERMOBAR!
Grinden är beställd sedan länge men har inte visat sig ännu, men den kommer väl. För att få allting bra behöver vi gjuta ner stolpar på ett bra sätt i vinterhagen. Vintervattnet måste ju gå att komma åt även när det inte är lunch...
Termobaren står i sadelkammaren och ser lyxig ut i väntan på att vi ska gräva ner el till den. Fatta lyxigt!!!

Snart är det bara leran i hagarna jag har att klaga på. Spiltorna också förstås...vill ha större stall så jag kan bygga boxar på ett vettigt sätt. Fast större stall brukar betyda fler hästar...njaaaa. De får klara sig med utegång större delen av dygnet och sussa i spilta.

Jag är mycket nöjd med vårt arbete idag. Det är några stolpar kvar men cementen tog slut.

Frej skulle klä grymt bra i denna "Go och Glad"- fleecepläd =D

Red en kvart. Det gör för ont i rygg och nacke. Mår bara illa. Opus begrep inte vad jag menade...ville inte gräla på honom även om jag misstänker att det är lite träningsvärk som gör att han valde att inte ens försöka förstå mina skumma hjälper.

Nix. Ingen idé att rida när det inte blir kvalitet.

Ska värma vetekudde, dricka kaffe och äta choklad istället.

Efter tips från hästmänniskan i grannsocknen åkte vi och köpte halm imorse. Jag hade som sagt bokat halm på två ställen i år men det blev inget på något ställe. Det här får duga. Flera år gammal halm men den dammar inte och är gyllengul och fin. Skojig farbror, bonden...en sån där senig gubbe som man omöjligt kan åldersbestämma. Han klättrade vigt upp och ner för stegar hit och dit och öppnade luckor till loftet. Här sitter jag med ond rygg, ond axel och ond nacke...byggd av piss och wellpapp, uppvuxen på snabblagad mat och har bara haft gymanstik i skolan en dag i veckan (förutom ridning och dans och hundpromenader då.... men dessa aktiviteter verkar inte ha gjort någon skillnad om man tittar på mig idag...).

Hunden Leo är tratthund. Fick klokapseln bortopererad i fredags. Han har börjat ta sig fram hyfsat snabbt på tre ben men han sover nästan hela tiden eftersom livet utan "att springa fort" suger. Gissa om han kommer att ha överskottsenergi när det slutar göra ont.....................................? Jag tror att jag kanske ska resa bort då.

Frej skulle visa Husse sina färdigheter i att vinka glatt (observera glatt) med ena frambenet i morse...Husse stod i position för "lyft" och Frej vinkade glatt som på en given signal trots att signalen inte kom idag. Vad tusan tänkte Frej, jag vinkar väl ändå jag, Husse kanske bara glömde signalen. Frej log med hela ansiktet och kände sig mäkta nöjd över den stillfulla manövern.
Husse stirrade storögt på mig. "Såg du vad han gjorde???" Mmmm, men du stod ju på den platsen som jag stod när jag lärde honom.
Kanske måste positionera mig annorlunda i forsättningen. Inte så bra om någon okänd någon gång håller honom och plötsligt får för sig att visa vilka fina trix han kan. Trist om man får hjälpsamma människors knäskålar på sitt samvete.

"KUL, Frihetsdressyr idag IGEN!" Sa Opus och sprattlade till lite...Suck. Hallå lille vän vi är två om den här saken.


HÖGER VÄNSTER HÖHÖ, såg ni?


Sopcontainern är till Opus och mig...vi ska sova sked i den efter idag.

" Ni kan lätt starta Lätt C imorgon" Sa tränaren
" Det kan vi INTE" sa jag

Jag vet inte om tränaren och Husse såg samma sak som jag såg när jag tittade på Husses filmer. Det är ju bara KAT A STROF!!! Hur är det möjligt? Hur kan man rida så dåligt när man har ridit sedan man var tretton med endast ett års uppehåll under 1998? Det är fullständigt makalöst! AAAAhhh!

Med tränarens "oh, han är verkligen fin, Opus" " Riktigt fin fjording det där" "Så DÄR ska det se ut" " BRA!" ringandes i öronen samtidigt som jag tittar på film från dagens träning så blir det ungefär som att se amerikansk actionfilm textad på serbo-kroatiska med en text från ett trädgårdsprogram.

Va?!?!?!

Prestation katastrofal och berömet översvallande. Luktar fuskberöm lång väg. En till som är ansluten till er andras tävlingspakt. Jag är förföljd!

Nä, alltså Opus drog järnet med mig idag. Han tyckte att jag var svinjobbig. På varje raksträcka laddade han som sjutton och rafsade fram skolpojkeluggen och skrek " I'm a rockstaaaaar" och pinnade friskt på i en stötig trav eller i ponnygalopp. Var tog min finridning vägen???

Tränaren sa "Det gör inget, det är bra, han orkar inte riktigt ännu"

Öööh? Någon mer än jag som ser att en liten gul fjording driver med oss? Eftersom jag fick kämpa som ett djur använde jag en aning skumma hjälper som syns på några av bilderna (som jag inte tänker visa för någon annan än min Inspirationskälla ;-) ...). Hälning någonstans i ljumsktrakten var en variant. Bettring i gommen var en annan. Mycket effektivt om man vill han en spänd och stötig häst för den som vill prova.

Oki. Det är alltså dags att lämna komfortzonen och bita i det sura äpplet. Opus måste acceptera att jag rider honom med kortare tygel utan att han ballar ur. Men det känns ju som om man är på noll igen...=(

Dagens läxa:
Tappa inte vänster hand!!!
Fladdra inte så mycket med högerhanden när jag blir trött. Sluta innan eller ta en paus.
Tänk på överkroppen vid galoppfattningar
Släpp efter på innern men INTE på yttern vid övergång från mockasintrav till mellantrav.

Jaa, det är väl bara att öva då.

Japp. Skola idag igen. Idag var det Frej, Opus, Lille Bellman och en brunis som jag inte känner.

Frej visade den där goda sidan som trogna läsare känner till ;-) Gott om lovord från tränaren. Frej och jag själv söööööög in beröm. Det svåra varvet gick kanoners. När vi kopplade om tömmarna till det lätta varvet svarade jag självsäkert tränaren att det lätta varvet är ju betyyyydligt lättare. Jag tror att Frej hörde och laddade lite och bjöd på en smula motsträvighet. Jag fick definitivt äta upp det jag sagt. Arbetet skedde på ett uppkonat "ruter ess" och vi testade lite olika tömsättningar. Den som vi ska jobba med nu ett tag är gramantyp på båda sidor så att han inte blir stark på yttern. För att han inte ska krulla in sig under sin egen mage sattes yttertömmen i däckeln sen genom bettet och sedan till gjorden. Innern som vanligt från gjorden, genom bettet och till handen. Det funkade faktiskt hyffsat.

Husse filmade idag också. Det är jättekul att kolla på förra gångens filmer och sedan kolla på dagens =) De små spetsiga Frejlöronen är riktade mot....ja just det MOI! Inte ens Lille Bellman var intressant nog att gnägga till. Idag var Frej medelpunkten i sin egen värld. "Jag är bra" Sa Frej ...."Och jag blir bättre dag för dag...jag är en gudagåva till världen...vill ni se en stjäääärnaaa, seeeee på meeej"...

Dagen läxa:

Lyssnar inte Frej. Gör halt.
Ställ med innertömmen i hörnen utan att tappa yttern.
Gå inte framför däckeln...:-O...
Stå still när vi går på en volt (varför glömde jag fråga...)
1. Halvhalt på yttern. 2. Ställ 3. Sväng (som när man gick i körskolan, blinkers, bromsa, växla, sväng)
Räta ut  i exakt rätt ögonblick då Frej är på väg ur volten mot nästa kon

Det absolut viktigaste av allt:
Lita på mig själv. Jag gör rätt. Jag hade aldrig kommit så här långt om jag jobbar fel.
Nyttigt att höra....borde kanske bokmärka detta i bloggen till dagar med noll självförtroende.

Opus gör halt innan jag hunnit tänka halt klart. Jobbar så gott det går i leran i både skritt och trav. Mycket lättridning eftersom det var tungt för honom. Galoppfattningarna fungerar....jo han går i och för sig inte kvar i form om jag rider rakt ut längs spåret men jag släpper och tappar nog. Absolut inte hans fel.

Skänkelvikning i skritt med yttepyttehjälper (hoppade över traven eftersom det var mörkt och marken är ojämn). Öppna på volt i skritt så man verkligen känner att han jobbar med sitt lilla taxben. Ååååhhh :-) Det ska bli så kul när marken blir hårdare så man rida lite mer planlagt och inte sick-sacka mellan vattenpölar, knobblar och stora djupa lerhål.

Hoppas att denna form håller i sig tills mina inspirerande vänner kan och har lust att komma hit och hästa en dag och träna latjolajbansaker med Lille Opus.


Rörlig eller? Opus spontansprattlar...

Frej har fått sina Back on Track hasledsskydd. Ingen aning om det minskar hans gallor men Husses mormor 87 år gammal säger att Back on Track fungerar. Hon skulle aldrig ljuga om en sådan sak heller.
Frej fick på sig hasledsskydden innan jag åkte till stan för att låta veterinären titta på Hunden Leos trasiga klo.

När jag kom hem tog jag av dem. Ingen skillnad på gallorna men båda bakhovarna var betydligt varmare än framhovarna. Man skulle kunna tänka sig att Frej fått fång innan jag åkte eller kanske stukat båda bakbenen i spiltan eller helt enkelt tillskriva hasledsskydden att de faktiskt har effekt.

På med tömkörningsgjord. Jaaaa, nu går det att tömköra med den dåliga tömkörningsgjorden istället för hela lokselen. Frej lyssnar. Däremot vet jag fortfarande inte om jag gör rätt men det löser sig...
Bogen trillar in, visst men inte alls lika mycket som förr. Pisken är inte farlig och man behöver inte köra ett rejs i leran innan man travar lugnt och avslappnat.

Det sötaste av allt var när Frejjen kommer in i träningsfållan och automatiskt börjar (innan jag ens hinner stänga grinden) gå lösgörande krabbgång längs staketet!!! Jag log.

Vi avslutade arbetet med lyfta fossing, stanna kvar och begynnande bugning :-) Höll på att förlora två fingrar men det var det värt :-)

Frej ville inte gå in och ville definitivt inte bli lämnad i hagen. Han ville gärna hänga med på allt jag skulle göra idag.

Vad är egentligen ett trängande tygeltag? Jag tror att jag har missuppfattat något här. Av någon outgrundlig anledning har jag fått för mig att ett trängande tygeltag är ett tygeltag som inte är ledande utan ett tygeltag snett upp mot höften. Det är sådana tygeltag som INTE har funkat på vare sig Opus eller förut Faxe. Men vad heter då den typen av tygeltag?

Min vän och jag har diskuterat ledande tygeltag och att man bringar hästen ut balans med helt ledande tygeltag rakt ut från hästhalsen. Inom akademisk ridning är det ett "big no no" vad jag har förstått. I engelsk tantdressyr är det helt ok.

Trängande tygeltag har jag nu fått nys om att det är den motsatta tygeln, alltså inte den ställande utan den mothållande på andra sidan. Trängande är när den förs mot hästhalsen. Har jag rätt? Eller fattar jag fortfarande inte?

Lagom förvirrad och ska nu dricka årets första glögg!

:-) :-) :-)

SÅÅÅÅÅÅ SKA DET VARA OPUS!

Om inte Frej är finridning så kvalar i alla fall dagens Opusritt definitivt in under FINRIDNING! Jippie! Åh, vad roligt!!!!!!
Jag trodde jag tappat känslan. Att den dog med Faxe men nix. Tillbaka på banan =). Tror jag i alla fall...hoppas.

Känns dock helfel att sprudla ut min glädje över ridningen när jag vet att två av mina läsare inte rider för tillfället av olika anledningar =(  Flåt.

Även om det är ganska svårt att avgöra millimeterprecision i en dm lera så kändes det i alla fall hur bra som helst idag. Vändningar genom att styra med huvudet, perfekt böjning genom hela kroppen oavsett storlek på volt, galoppfattningar ur skrittöppna, skänkelvikning på en hand och inga som helst problem med 45 graders tippning i högervolten. Yes! Han kan. Då kan jag kräva det i fortsättningen om han inte behagar lyssna.

Jag vill rida i ridhus. NU! Jag vill ha en transport. NU!

Är lite fundersam kring dressyrsadeln. Den kanske är för liten? Den ligger ju som den ska över ryggen men Frej har ju inga muskler där just nu. Däremot ser den helt nedsjunken ut eftersom hans rejäla bogblad sticker ut framför sadeln. Ska bommen ligga parallellt med hästkroppen bakom bogbladet eller parallellt med något slags genomsnitt av hästkroppen? Musklerna måste ju få plats att utvecklas också. Som det är nu ligger den bra om man jämför mot kroppen men tar man några steg bakåt så att bogen hamnar i synvinkeln så är inte bommen parallell med bogen. Hm. Lätt i teorin men banne mig inte i praktiken.

Dagens övningar med Frej genomsyrades av Frejs Tants tips om hans geners betydelse för hur han är som häst...
Idag har jag sjungit för honom och lekt! Frej var på ett strålande humör!
Efter att ha lutat mig över honom och matat honom med äppelbitar när han låg och njöt av livet i sin spilta samt funderat klart om sadeln gick vi ut på vår leriga tillfälliga träningsplats. Det ser verkligen ut som om det har varit krig där. Bara skyttegravar som saknas.

Vi värmde upp från marken. Böja, stretcha och rejäla steg med bakbenen. Bogen pluppade ut men bakbenen trampade på. En sak i taget. Eller? Det kanske är dumt? Det är i alla fall mindre risk för att det blir krampaktigt hos mig om jag får koncentrera mig på en sak i taget. Blir jag krampaktig blir Frej oändligt mycket starkare.

Han fick massor av beröm när han böjde sig utan att knäppa av vid manken. Han fattade pricipen. Jag hoppade upp. Noterade att det hade regnat på min sadel. Ska det aldrig klarna upp? Det är vatten överallt! Vi har 25 cm vatten i husgrunden :-/

Frej var grymt stel när jag red. Tömkörningen har nog gjort sitt till för han har bättre bjudning och mindre smygtrav nu. Jag sjöng och berömde omvartannat. Frej var glad. Inte någon tillstymmelse till okontrollerade rejs. När vi flyttade bogarna hit och dit började han spana utanför inhägnaden för att hitta något intressant. Det är alltså bogflyttning som är jobbigt just nu i hans värld. Väckte honom med några smackningar.

Trots att han var stel och tung var han lyhörd till max. Halter, sidvärts krabbgång, framdelsvändningar, tempoväxlingar. Han verkade faktiskt ärligt tycka att det var skojigt trots att han halkade omkring i leran.

Jag bara måste lära mig att rida klokt på två tyglar utan att trassla in mig. Frej verkar tycka att det är bra. Idag hade jag jaktkandaret med en tygel i bettringen och en tygel i hålet längst ner (den senare som nödbroms). Jag behövde bara använda stångtygeln några enstaka gånger vid bogförflyttningen då han valde att "missa" halterna och stövla vidare.

Vi avslutade med att lära oss att lyfta ett ben när jag petade på det. Jag funderade på varför det tog Faxe 3 äppelbitar att fatta och Frej behöver en hel påse! Frejs Husse har naturligtvis svaret...För att Frej är smartare! Verkar som om han inte fattar tills det bara finns två bitar kvar i påsen....
Freeeeejjjj, Frej, Frej, Freeeej. Chippet i hans hjärna kontrollerar nog inte enbart var hur och när ekollon ska inmundigas.

Första gången på mycket länge som det var kul att rida Frej. Det är ju inte direkt finridning. Mer...kasst utbildad ridskolehäst...men han kanske blir bättre om det fortsätter att vara skojigt att rida honom.

Har säkert med vind och fuktig luft att göra. Idag var Frej helt ur spår. Till och med Husse kommenterade detta...roligt att han ser!

Efwa och Venar inspirerade mig att ta upp bugningsövningarna med Frejjen. Han var ju på god väg förra året men jag tror vi slutade när det blev för hårt i marken. Nu är det ju allt annat än hårt så inga kroppsdelar kan skavas (möjligen vrickas vid uppvärmning... men, men vad gör man då när man bor i ett träsk). De som har sina hästar avställda för tillfället behöver definitivt inte ha dåligt samvete. Det är verkligen skitunderlag nu.

Innan han fick göra några större övningar fick han jogga igång den stela kroppshyddan i longerlina. När han hade värmt upp spände jag in honom med gummisnodd till ringarna på sidan av tömkörningsgjorden. Ville inte ha spännena under magen eftersom han gärna knäpper av vid manken. Resultatet av denna inspänning blev en jädra påskjut bak. Har nog aldrig sett honom trava så. Bakbenen nästan spikrakt bakåt. Någon som kan förklara fenomenet för en som inte begriper?

Frej  blev några gånger lite irriterat hoppsing och slängde med huvudet och studsade med frambenen. Då slängde jag linan på honom lite lätt på rumpan och han intog genast position. Ganska snart kunde vi byta varv bara genom att jag förflyttade mig. Frej vände lydigt men huvudet mot mig.

Han arbetade inget vidare. Stolpig kropp och utåtställd. Vi tappade lite sugen båda två i leran. Halt och snubbligt. Nåväl, kroppen var lite varmare än innan. Mot Husse och köket för att införskaffa morötter.

Började med att plocka en morot mellan frambenen. På andra försöket när jag lyfte hans framben och sa "Buuuga" så gick han ner på knä :-O. Jag blev så paff att jag tappade moroten. Frej letade ivrigt efter den någonstans under bogen och bringan/magen. SÖT!

Inget att hetsa upp sig över tyckte Frej. Däremot var det inte så att han hade någon lust att blöta ner knäet en gång till nej ;-) Första gången var ett misstag. En engångsföreteelse. Vi får väl se hur det går framöver =)

Har äntligen fått klart med halm! De två ställen där jag skulle få köpa halm fick så dåligt med halm i år så de hade inget att sälja i år. Jag får inte så mycket som jag hade tänkt men Opus verkar inte tycka att det är värt att äta halm i alla fall så det kanske inte spelar någon roll.

Hoppas på kallare väder för vårt hö håller på att gå åt skogen. Några balar mögliga redan. Andra är rejält dammiga. Suck. Snart går det inte att lagra hö här.