Faxe & friends

Idag hade det kommit nysnö. Dags att testa de ömma fötterna. Frej har inte varit ifrån gården sedan hovslagaren var här...Idag sa han att han börjar bli lite bonnig och behövde se något annat. Dessutom sa han att han tyckte att Opus och Faxe var lite larviga. Jobbiga liksom. Han började faktiskt tröttna på deras tramsigheter.

Något skeptisk lade jag på honom Opus westernsadel. Det är den sadel som passar minst dåligt för tillfället. Ingen sadel såld än =(. Jag skulle behöva bli något rikare så att jag kan gå till butiken och köpa en ny sadel till Frejjen.
Jag tänkte till en gång extra och bytte faktiskt bett till pessoabettet. Man vet ju aldrig vilket humör den gode Frej är på =).

Precis när vi kom utanför tomtgränsen möter vi den plogtokige! Hur kan det vara möjligt att man inte ens hinner iväg innan någon marodör skrapar bort all snö?
Nåja, vi snubblade vidare mellan snökockorna för att spara Frejs fötter. När vi har 20 m kvar till marker med härlig nysnö sa Frej att nu, nu gjorde det faktiskt mycket ont. Aj. Aj. Aj. Det gör ont i varje steg nu.

Det är inte sant! 20 m kvar av min robotvandring och så ska vi vända hem igen. Jag övertalade Frej att vi skulle testa att gå på den mjuka sköna snön innan vi slutgiltigt bestämde oss för att gå hem. Ok, sa han.

Snön var ok. Man kunde springa i snön. Man kunde till och med försöka inbilla någon att man nog var lite nervöst lagd och var tvungen att springa lite på tvären för att se om man skakat av sig den misstänkte förföljaren. Suck. FREJ! Du ÄR ju inte rädd!

ooooo, han var så rädd så!

Vi vek av in i  skogen och travade i friskt tempo. Frej skulle nog bli en utmärkt distanshäst. Om han kunde kontrollera sin inbillade förföljelsemani förstås. Han blir ju inte ens andfådd. Opus var ju helt blöt efter samma sträcka igår. Frej var snustorr. Han kanske bara effektivt undviker arbete för att spara på reserverna ifall man skulle behöva rusa en bit?

Hemvägen var än värre. Tillslut blev jag så irreterad över hans farande hit och dit att jag började göra serpentiner på grusvägen. Orubblig lydnad och blixtsnabba reaktioner krävdes.  Den snabbaste kom när en koltrast flaxade upp till höger om oss.

Aaahhgg! Sa Frej. Den döööööödar mig! Jag SA ju det. Vi kommer att stryka med båda två. Han for till vänster och upptäckte till sin förskräckelse att lammen på vänster sida hade fått mat precis så hela gänget stod samlat vid grinden enbart för att skrämma honom. De klapprade med sina vassa tänder och väste mot honom.

Öh, nä. Det tuggade frenetiskt på sin lunch och sprang förskräckt undan när en kul kanonkula närmade sig. De stannade en bit bort och sa. BÄ!

Frej lunkade vidare som om inget hade hänt. Skulle han vara rädd för lamm? Näheej du. Vad sa du nu igen, matte? Är du kvar? Hallå?

Jo, jag var kvar. Nu var det bara robotvandringen hem kvar. Han är för go, han. Frej. Suck.

Vi morotstrickade lite när vi kom hem och det sa  KNABAAK i bogen när vi stretchade till vänster.

Vet inte om husse misstänkte att jag skulle ha det fullt upp med hans älskade Frej idag. När jag kom hem möttes jag av doften av nyrostat bröd och varm choklad med vispgrädde. Det var bra ifall att jag råkat förlora några kalorier när jag promenerat omkring med hästarn hit och dit.

Grannen frågade idag om jag inte vågade rida =)

På begäran presenteras här en av Frejs alla blickar. Det är inte THE Frejblick, men det är en av hans andra i samlingen =) Här har vi kört skog i tre timmar. Frej har bättre kondition än vad jag har. Jag har inte tråkigt...jag är bara fruktansvärt trött ;-)

Idag fick Opus bara springa lite runt, runt för att inte få träningsvärk efter igår. Vi värmde upp i skritt och långsam ohyggligt oengagerad trav. Jobbade med böjningen i skritt och trav och funderade på HUR mycket bättre en kapson är egentligen. Mycket pengar för något som man inte använder alls ofta.

I dagsläget longeras Opus i en tight grimma med linan fäst på ett snillrikt sätt runt mulen så att man får in nosen utan att behöva hålla emot tills man är blå. Jag tycker att det fungerar ganska bra, men vad vet jag. Jag kan ju inte så mycket. Det jag håller på med kanske är förkastligt i andras ögon.

I vänster varv gick han fint och avslappnat med rund hals och trampade på flitigt med bakbenen (efter att jag irriterat meddelat att det faktiskt  är jobbigare för mig att pulsa runt i mitten än för honom ute på det väl upptrampade spåret).  Swosch, sa det och han lade in en ny växel för dagen. Söt!

Höger varv var stelt. I skritten slappnade han av men i traven så spände han nacken.

När Opus och jag kom hem från ritten var jag helt slut. Det blev ju robotpromenad hem också. Vi gick in till Frej i stallet som stått inne och väntat på att vi skulle tömköra. Jag såg dansande kaffekoppar och ostsmörgåsar innanför ögonlocken. Benmusklerna verkligen darrade av ansträngning. Jag var helt inställd på att så snabbt som möjligt ta hand om Opus och ge honom extra hö, skjuta på mockningen till kvällen och bara gå in och duscha.

Då tittar Frej på mig med sin Frejblick. Då går det bara inte att strunta i honom. Han är så gudomlig!

Det var bara att skaka av sig tröttheten, klä på Frej och pulsa ut till ridbanan. Frej visar naturligtvis sin bästa sida, som alltid när Frejblicken är framme. Han böjer sig villigt i båda varven och väljer själv att gå i den djupa snön trots att 8-volten fortfarande finns kvar. Jag förstår inte. Hästen går frivilligt och jobbar på tömmen med höga flygande travsteg i snön! Ju mindre jag gör desto finare går hästarna. Vad har jag egentligen lärt mig under alla år? Att göra fel?

Jag var helt slut. Pulsade omkring i snön smackade lite då och då för att upplysa Frej om att jag fortfarande var vid medvetande och han jobbade på helt av sig själv. Jag såg hur hans stela kropp plötsligt bångnade uppåt på mitten. Det kan ha varit en synvilla förstås, men mungiporna var täckta av ett fint vitt skum.

Men nu har det i alla fall varit någon skottningsgalen bonde i farten och skottat grusvägen! Varför då?? Då faller ju hela principen med att det är så skönt att vara barfota på vintern, blaha, blaha. Det är ju snorhalt vart man än vänder näsan. Finns det någonstans där man kan få klaga? Jag vill klaga!

Ja ja, det skadar ju inte att röra lite på sitt eget fläsk så det blev en lååååång promenad tills vi nådde halkfria arealer. En robotpromenad iförd mina fina två nummer för stora stövlar och chapsen. Jag kan tänka mig hur jag såg ut. Framåt marsch! Ett två, ett två. Komsi, komsi hästen. Rör på påkarna! Ett två, ett två.

Man frös inte i alla fall!

En lång trav och en liten galopp innan vi vek av in i skogen. Opus kändes lite seg. Tänk om det är något galet? Han kanske inte orkar med snön?

HA ! ! !
Så snart vi snirklat oss ur skogen och vände känselhåren mot hemmet blev det ett himla drag i pållen. Äsch, vad tusan. Han lurar mig ju vad vi än tar oss för. Han är ju inte dum Opus. Jag är bara hynsig (gotländska för tramsig och hönsmammig).
Som "straff " för maskningen tidigare vek vi in i skogen på andra sidan och tog för oss i en äkta snögalopp. Vi saktade av innan bron för att inte halka och pustade en lång stund genom skogen.

Opus var spritt språngande springig när vi kom ut på långa rakan igen och fick tuffa på i en ganska frisk galopp. Det var nu som bromsen fadade. Det hände inte mycket nej. Jag blev sträng och fick till en bromssträcka på kanske 50m. Det är dåliga däck sa Opus. Nehej du, sa jag och gav galoppskänkel igen.

Vi höll på så en stund och bromsstäckan minskade men lyhördheten från här om dagen kändes....ja det kändes som om det måste ha varit en annan häst. Opus var helt dyngsur av svett men sprudlade av energi. Varifrån hämtar han den??? Jag var helt slut!

Jag nöjde mig med en bromssträcka på 5 galoppsprång. Det borde jag kanske inte ha gjort men jag kände mig elak som slitit honom i munnen för att han inte lyssnade. Men vad ska man göra då? När det bara virvlar av små gula ben under en?

Nu känner jag att jag kanske inte förtjänar mina hästar om jag drar dem i munnen....jag är en dålig människa. Förlåt Opus.

8-volt. Vänster galopp, bryt av, HÖGER GALOPP!

Åh, vad vi är fantastiska! Vi kan minsann galoppera i båda galopperna!

Mmmmm, Frej njuter av bomullsvärlden. Han trippar fram på sina fötter och ömheten är som bortblåst.

Vi red på en nysnöad ridbana och Farbror Frej var yster. Det här med snöig ridbana är ju lite trixigt. Man måste ju planera sina ridvägar så att kan kan utnyttja snötäcket maximalt även vid temperaturförändringar. Man vill ju inte balansera omkring mellan hovspåren om det fryser på.

Vi bestämde oss för att idag fick det bli en 8-volt. Den är ju användbar även om det fryser på. Vi jobbade med böjning, tempoväxlingar och halter. Frej är inte speciellt förtjust i tempoväxlingar han blir frustrerad och tycker att man ska bestämma sig någon gång. Om inte så bestämmer han själv säger han. Någon ordning får det ju vara.

Det fungerade ganska bra idag. Höga benlyft i snön gjorde underverk för ryggmuskulaturen. Det var bara att åka på. Han blir lite hängig i tygeln ibland eller viker in näsan. Annars kände jag ryggen jobba under mig.

Raspen verkar ge med sig saaakta men säkert. De värsta partierna börjar mjukna så nu jobbar jag mig uppåt längs benen för att få bukt med alltihop.

Lactacyden är slut så idag blev det Glossing Schampoo Olive från The Body Shop. Faxe känner sig lite lyxigare idag. Det är ju så att lyxigt under gör en vackrare även utanpå.

Faxe är mycket piggare och gladare nu när det blivit lite kallare. Det är skönt att se.

Idag var sämsta tänkbara dag att försöka locka Husse ur sitt ide. Snöstorm. Det var med stor möda som jag skottade mig mot stallet för att kolla om hästarna ville äta inne eller ute. Frej sa vänligt men bestämt att han ville äta inne. Faxe och Opus sa att Frej fick bestämma, för dem kvittade det.

Efter morgonpysslet och fyllning av vedhinken gick inte stalldörren att stänga. På ett ögonblick var jag täckt av blöta flingor (hur kan det vara 13 minusgrader när man går och lägger sig och 0-gradigt när man vaknar???). Jag kämpade förtvivlat men den gick inte ens igen med en våldsam sisu-spark.

Det var tydligen precis vad som behövdes för att Husse skulle lockas ur idet med alla bylsiga klädesplagg han kunde hitta. Förvånad över tilltaget tittar jag på honom och frågar vad HAN gör ute. Han hade någon föreställning om att jag låg någonstans helt oförmögen att röra mig. Jag hade tydligen morgonpysslat längre än normalt.

Spåret som jag skottat mig till stallet var nu igensnöat. Vi struntade i att skotta oss tillbaka.

När jag kom in möttes jag av ljuva toner från Saint Tropez. Husse hade satt på radion innan han gick ut. Jag tinade inifrån och ut på ett par sekunder.

Idag samlade han två pluspoäng på en och samma dag! Kanske för att jag ska låta bli att tjata om tolkning?

Såna här dagar önskar man sig en egen transport mest av allt i hela världen. Hade bokat ridhustid till 19.00 och åkte iväg till vår fantastiska granne för att låna deras Boj-släp. Jag skulle ta med mig deras medryttare och en av deras hästar i transporten och sedan åka förbi hemma och lasta Opus.

Redan när vi skulle stänga dörrarna (det är ett sånt där himmelskt släp med dörrar bak och sedan läm) uppstod problem. 13 minusgrader är tydligen precis vad som behövs för att gångjärnen ska frysa. Det är ju oerhört intressant med tanke på att Boj är svensktillverkat och borde tåla vinterväder. Nåja, grannens son kom med ett stämjärn och hackade lite och tillslut kunde vi få till dörren så pass att vi fick ner sprinten i hålet och kunde fälla upp lämmen.

Lämmen ja. Den hade naturligtvis också frusit. Den gick att stänga så pass att vi fick pressa ihop allt de sista två decimetrarna. Jag ojade mig och tyckte att det känns ju inte bra att behöva köpa en ny läm till deras transport heller. Sonen viftade bara med handen och tyckte att jag var fånig.

Vi åkte hem för att hämta Opus. Lastade och kunde inte stänga hans dörr heller. Bestämde oss för att han får åka med halvstängd dörr för nu är klockan faktiskt 10 i och jag kan inte köra fort alls i detta väglag. Denna gång ville lämmen bara komma halvvägs. Efter lite dividerande insåg vi att med detta utslag kommer lämmen inte gå att stänga alls när vi har ridit klart.

Opus fick klättra ur och den andra hästen blev hemskjutsad till sig.

Nu var det bäckmörkt och inte läge att göra någonting ute. Det är bara att hoppas att snön ligger kvar så att man kan tolka lite i morgon som plåster på såren. Om jag lyckas lura ur Husse ur sitt ide det vill säga...det kan bli knivigt.

Det verkar vara så att så fort man drabbas av minsta lilla inspiration så vill världen något helt annat.

Eftersom jag ändå bara spyr galla just nu så kan jag gnälla över att den bomlösa sadeln som jag har ute till försäljning provreds av en intressent för några dagar sedan och har nu en lång repa på ena kåpan. En dm lång ungefär. Man tackar. Varför är folk så oaktsamma????? Jag blir galen! Det är ju inte första gången ens pedantskötta grejer blir förstörda av andra. Måste försöka polera den på något sätt imorgon. Undrar om det finns några universaltips för breda ytliga repor?

Därför vill jag inte låna hästtransport egentligen. Jag är livrädd för att jag ska förstöra något.

Nu ska jag ha soffstund med hunden och Husse! Brasa, filt och kaneldoftande te.
Imorgon är med all sannolikhet en mycket bättre dag. Det är jag helt säker på.

Jaaa, på tårna (mina) gjorde han själva avstampet. Han stod uppbunden i stallgången med öppen dörr så att solens strålar skulle värma våra kroppar. Utanför på vägen for en lastbil förbi. Eftersom vi är lyckligt lottade och kör på osaltade vintervägar bildas såndär dramatisk snörök när man kör.

Opus var på hugget efter en god natts sömn och var inte sen att försöka göra något åt den hotfulla situation som uppstod. Han rättade till kroppen, landade på mina tår för att sedan använda dem som språngbräda inför sitt höga hopp. ONT. Mest smärtsamt var att det var premiär för mina nya vinterridstövlar i dag.

Opus fortsatte i samma anda, på tårna alltså. Här behövdes inga jetmotorer egentligen. Konsten var att kontrollera kraften så att säga. Inte blev det bättre av att haren som tydligen legat och tryckt i buskaget bredvid ridbanan i flera varv plötsligt bestämmer sig för att det är nog i alla fall bäst att flyyyyyyyyyyy!!!! Opus är bara en millisekund långsammare än en hare! De kastade sig åt var sitt håll samtidigt lika förskräckta båda två. Jag vet inte om planen att rida bruks på Opus istället för Faxe eller Frej är någon bra idé egentligen...men tänk om inte Faxe hinner komma igång?

Annars gick det verkligen som smort idag =) Vi red i grunden samma övning som igår men lade in galopp och trav också för att bli lite allerta på varandra. Opus lyssnade jättefint på sätet och till och med högergaloppen kom idag. Starkt förstärkta hjälper i höger varv dock. Det känns lite frustrerande eftersom man bara sitter in i vänster galopp och får vrida kroppen halvt ur led i höger varv. Men, men. Han TAR den ju i alla fall med mig på ryggen.

Det var lite sladdrigt med framdelen idag också och de "raka" spåren i snön var allt annat än raka....Jag kan inte rida rakt hur mycket jag än försöker.

Jag är översvallande nöjd med min innertygel och bankar mig hårt på bröstet och berömmer mig själv vääääldig mycket. Jag fastnade inte en enda gång i innerhanden och jobbade med ytterskänkeln istället när han ville stelna till i sin hals (som inte alls var många gånger, han var som bastubadad idag =) !). Tänk vad bra det går när man inte gör fel hela tiden =)

Oh! Jag höll på att glömma min reflektion.
Har man två nummer för stora vinterridstövlar och chaps på sig så är det en omöjlighet att rida med flygplansfötter! Det är bara att inrätta sig i formen!

Idag gick allting i skritt så att jag skulle hänga med i Opus svängar. Vi gjorde tre 10-metersvolter. Två i varje hörn på långsidan och en i mitten på långsidan. Mellan dessa fantastiskt väl kontrollerade och välridna volter blev det fyra steg förvänd öppna varav ett kvalitetssteg...

Det var en bra övning faktiskt. Man tvingades verkligen tänka till, rakrikta och ställa om. På något vis blev det lättare att kontrollera ytterbogen när man visste att man bara hade volten på sig innan man skulle rakrikta. Öppnan blev som sagt lite si och så. Jag får ju helt lära om hur det ska kännas eftersom Opus har lurat mig. Det är ju i det närmaste omöjligt när man inte har någon spegel eller någon som tittar. Man hinner nästan inte med att känna klart om det verkligen blev rätt och samtidigt berömma.

Det vanligast  förekommande fusket idag var att han föll in med framdelen ibland på volterna. Lade jag till innerskänkeln så började han svaja ut med baken. Vi måste försöka hitta ett sätt att hålla frammen på plats även om det är jobbigt. Han tenderade även att gå under tygeln emellanåt. Det får bli mer jet-motor nästa gång. Idag ville jag bara ta god tid på mig att känna efter och samtidigt kolla hur bakbenet reagerade. Jag saknar ju den kvinnliga gen som tillåter att man gör flera saker samtidigt tyvärr.

Opus frustade mycket och länge så någonting bra måste jag ju har gjort =)

Det kändes bra idag!

Javisst! Frej har redan bokat sin biljett. Han ska till Fuerteventura. I Puerto del Roasario ska han ta in på hotell, äta en sallad med fet dressing och smutta på ett glas rött.  Själv är jag överlycklig. Snön har kommit till bygden! Det är ju helt underbart! Första dagen med snö som ligger kvar och värmepumpen bestämmer sig för att  tacka för sig och ber om att få skicka en ersättare om X antal dagar.

Jag känner att jag har rätt bra flyt just nu...

Man ska vara glad för det lilla. Opus var på skritttur i skogen idag och verkar vara precis som vanligt. Ingen hälta här inte. Taxbenen trippade på och vita flingor virvlade runt oss. Det blev verkligen vinter ändå. Jag visste det =). Lammen stod hotfullt och väntade på oss när vi kom och fåglarna flaxade upp ur buskarna precis när vi passerade bara för att kontrollera att Opus halvdeppiga matte åtminstone hade så mycket tåga att hon satt kvar i sadeln.

Jag har funderat på det Jaana skrev om simulering. Det är ju högst möjligt med tanke på Opus andra välutvecklade kvalitéer. Alltså allvarligt. Man rider på ridbanan och rider in i en öppna.

Av fyra steg är det endast ett som är en korrekt öppna.

I det första steget skjuter han ut bogen. Ingen öppna.
I det andra steget spänner han hela halsen och rätar ut sin knubbiga kropp med en liten knix. Ingen öppna.
Det tredje steget kliver han faktiskt in under tyngdpunkten med bibehållen böjning. En öppna (!)...ett steg öppna.
I det fjärde steget kliver han in under och förbi tyngdpunkten. Ingen öppna.
Ett enda steg kan ju knappast kallas öppna. Eller? Det måste ju kallas ren tillfällighet. Men om hästen gör vart fjärde steg öppna. Vad kallas det då?

Opus kanske har utvecklat en ny ridkonst? Denna nya övning tillsammans med trav, slääpa ena benet, trav, slääääpa ena benet kanske kommer att gå hem i stugorna? Om några år kommer alla vara skolade enligt den namnkunnige Lille Opus principer. Han kommer att kunna ge ut böcker! Tjäna sitt eget uppehälle!

Vad är det för fel på Faxe? Idag rörde han inte sin frukost. Igen. På fyra timmar hade han inte fått i sig ett ynka strå. Jag borstade bort leran från de andra två och Faxe pillade ut några strån och lade dem på golvet.

Han MÅSTE äta ju. Så här års faller han ur i hull något kopiöst. Börjar han slarva med maten också kommer han vara som ett streck i slutet av mars.

Det måste vara något även om veterinären säger att han är ok. Han ÄR inte ok. Ehrichian borde ju vara "läkt" vid det här laget. Dessutom så har han varit så här redan innan han skulle ha blivit smittad.

Han har ju fått vila längre än veterinären tyckte eftersom jag tyckte att det var skumt med muskelvärdet och surheten. Han kanske behövde mental semester också? Men hur länge? Han verkar ju inte direkt redo för att sättas igång.

Han har tappat varenda liten muskel i bakbenen och rumpan. Fast det brukar ju gå fort att tappa men ändå. Ska han tappa ALLT?

Nu är vi tillbaka på ruta ett. Äter inte. 37.4 i temp. Enda skillnaden är att hästen inte har någon bakdelmuskulatur alls och en nackmuskel som är spänd.

Börjar fundera om förra årets inkar och årets rasp hör till helheten så att säga. Har dessa två åkommor med immunförsvaret att göra? Hur kan man i så fall stärka Faxes immunförsvar?

Tråkigt. Tråkigt. Tråkigt. Min lilla goa, skäggiga häst. Vi skulle ju upptäcka världen i år.

Idag har vi frost kl. 11.37. Det tror jag är rekord för denna vinter. Frej gillade inte den hårda marken. Han har ju kunnat gå obehindrat i leran och på den leriga gräsmattan men nu var det stopp igen. Ingen tömkörning som planerat alltså.

Man kan väl säga att mitt hästeri är lite haltande för tillfället....=(

Idag lade vi allt krut på att kontrollera bogen, göra kvalitetssteg i öppna utan att slingra omkring och galoppfattningar. Santox matte tittade och rättade. Nästa vecka tar hon kanske med hingsten om hon hittar en transport.

Santos matte har bytt ut Santos mot en annan häst som knappt går att rida. Hon var kanonduktig i ridhuset! Skötte sig mycket bra. Vi hade räknat med att behöva ta skydd när hon kom igång men hon var så lugn och fin så. Pissmärrsponnyn var med idag också. Även hon var på gott humör idag och måttade bara en enda spark mot Opus. Opus begriper inte varför hon är så sur.

Precis på slutet kom den skumma hältan på höger bak tillbaka hos Opus. Undrar om det har med trötthet att göra eller om det är något skumt. Han gick helt utan problem till en början men när Santox matte skulle fatta en höger galopp för att Opus skulle få göra rätt utan mina motstridiga hjälper så blev det lite slängtrav vid ett tillfälle och efter det markerade han. Det var ingen värme eller svullnad när vi kom hem.

Ska forska lite i muskler om jag hinner i helgen. Det känns ju som om det är muskulärt om det är ett bakben som reagerar om man jobbat styrketräning för baken. Han var mjuk och fin när vi stretchade.

Stackars liten. Han fick extra mycket morötter ikväll.

Red barbaka en timme ungefär. Bytte riktning och tränade på att rida rakt. Det är ju jag som skjutsar iväg honom med mina höfter! Jag kanske inte är stel? Eller så är jag stel ibland och tror att jag är det när jag inte är det och överdriver rörelsen för att han ska förstå. Opus tycker säkert att jag ska sluta skrika med min kropp, han hör ändå. Stackars häst.

Vi red och red och red sista kvarten sköt han iväg mig med sina ryggmuskler. Tjoho! Jag flög som en smula som skakas av en duk! Överlycklig över upptäkten av två rejäla rygglimpor jobbade vi ÄKTA kvalitetsjobb en stund till. Det är ju så det ska vara! En häst som blir andfådd! Jag kanske kan rida lite...även om det sitter långt inne.

Red barbacka på Frej. Han kändes stel. Kan vara stelhet från igår kanske. Försökte tänka på det jag lärde mig igår. Inte så mycket händer, och rida igång honom ordentligt.  Då valde Frej att bli stötig istället. Han tyckte inte om när jag skumpade så jag red lätt tills benen inte orkade vara med mer.

"Jag vet vaaaar!"
Opus har fått ett nytt smeknamn. Förra gången var hans alias Knut. Numera är det Eniro - jag vet var!

Vi skulle rida "lektion". Dressyrsadel och Lopez-stång. Övning: Vänd upp på medellinjen i skritt, välj mellan öppna och sluta, rakrikta, sväng höger eller vänster, trav, lägg en volt på långsidan bryt av till skritt osv.

Opus flöt iväg eller så gick han skänkelvikning. Jag fick prova att hålla framdelen på plats med tygeln mot halsen. Då gick det lite bättre. Han krullade ihop sig i traven så jag lade in galopp på långsidan för att han (eller kanske jag) skulle tänka på något annat. Man kan väl sammanfatta ritten med - bedrövligt. Skönt att ha någon som tittar i alla fall så att man skäms riktigt ordentligt.

Min vän hoppade upp och red en låååång stund. Hon tyckte att vi skulle träna på att rida rakt så att han inte går och slingrar sig hela tiden och det viktigaste av allt var att Opus aldrig får veta vad vi ska göra härnäst och vart vi ska. Då hinner han komma på hur man maskar. Han är snabb.

Jag fotade när hon red. Det såg otroligt fint ut! Jag har fått stränga order om att INTE lägga ut några bilder på henne när hon rider. Jag vet inte varför för det ser fint ut! Men jag lyder såklart =)

Jag blottar istället min egen okunskap och lägger in en bild på min mediokra ridning. Fotografen tog det bokstavligt att inte ta med huvudet på mig...därav den starkt beskurna bilden. Observera flygplansvingefoten!

Tråkigt. Vi skulle bara lägga på sadeln för att se hur den låg på Faxe och så skulle han få fortsätta ha semester sen. Faxe lade öronen bakåt när han fick sadeln på ryggen. Han vill minsann inte göra något med oss. Inte ens prova en sadel. Ni kan prova sadel själva, sa han.

Även om det alltid slutar med att jag INTE KAN rida...

Det är så himla roligt när min stora inspirationskälla från södra Gotland kommer och hälsar på mig. Jag är glad i flera dagar efteråt. Idag hade hon laddat med två dressyrsadlar som gossarna skulle få prova för att se vad jag ska köpa när (om) jag någonsin får mina sadlar sålda. Båda två verkade passa så nu var det bara att gotta sig i att rida med riktig utrustning. Underbart!

Frej är mycket bättre i fötterna. Han visar ingenting på mjukt underlag och igår kväll när han rymde en liten bit för att hinna äta några grässtrån såg han nästan frisk ut ;-) Han ömmar fortfarande på hårt underlag med vi klädde på honom sadeln ändå för att åtminstone sitta i den.

Frej hade inga planer på att göra något halvdant alls. Han ville minsann jobba! Han tyckte att vi skulle rappa på lite och klä på honom tränset. Väl på ridbanan var all ömhet som bortblåst. Han är söt. Så himla positiv!

 
Jag testade att rida honom på låne Lopez-stången. Inte för att han är färdig för stångbett (inte jag heller för den delen….tycker att det är läskigt) utan mer för att testa lite nu när det ändå var med. Man kan konstatera att han inte är färdig alls…han går med huvudet alldeles för lågt normalt sett och med stången blev det än värre. Vi red mest på mundelstygeln för att jag inte skulle trassla in fingrarna.

 

Det gick aningens trögt med min ridning. Han lyssnade i och för sig väldigt bra på hjälperna i dressyrsadeln men det var svårt att få honom att verkligen arbeta. Jag tyckte att han hängde oväntat mycket på ett så skarpt bett. Jag hade väntat mig något helt annat. Det bevisar ju än en gång att ridningen inte sitter i handen utan någon annanstans. Jag funderar på att börja rida med händerna fastbundna bakom ryggen så att jag inte kan förstöra för mig själv hela tiden.

 

Vin vän fick raskt springa och hämta sin hjälm för att känna hur det kändes. Hon är partisk så allt hon säger om Frej är speglat och belyst med en rosa lampa så att det skimrar. Hon säger att hon älskar honom. Han är definitivt inte en underbar häst att rida, men han är en underbar individ. Hon trixade lite en stund och plötsligt ville jag bara ha en stol att sitta och njuta på.

Från att vara en glad, plirande, luden fjording (en sån som man brukar se i skogshagar på landet) blev han plötsligt ett maskulint, kompakt paket. Sådär som bara kallblod kan se ut när man rider dressyr på dem. Maffiga helt enkelt. WOW! Men Frejjen då =D. Hon är verkligen duktig min vän. Tänk om jag kunde rida som hon. Jag ska, träna, träna och träna. Jag kommer aldrig komma ikapp för hon tränar också….

 

De testade att galoppera fast det var slipprigt. Jag kan inte få Frej att galoppera när jag sitter på hans rygg. Han bara stannar. Med vagn går det däremot alldeles utmärkt. Han förstår säkert inte mina motstridiga kroppsrörelser. Nu galopperade han i alla fall. Gräskockorna flög omkring och i den klara luften ljöd ett ”han är så himla skön att sitta på !!!!”. Jo, jag vet, han är RehabFrej ju.

 

Det var riktigt roligt att se någon som kan rida sitta på Frej. Hästen såg överlycklig ut och gjorde allt han blev tillsagd. Han var mycket präktig. Sadeln satt utmärkt men det blir vanligt bett framöver.

Jag längtar till nästa inspirationsinjektion!

Det blåser så mycket att man faller framåt om man står med stövlarna i leran och har ryggtavlan mot vinden.

Har bara sorterat morötter idag. En hink för bra morötter som kräver fortsatt tillsyn, en hink för ej alltför medtagna morötter samt en rejäl hink med morötter täckta av vitt ludd.

Faxe har fått sitt hovskägg kuperat. Han ser inte klok ut. Klippt lite här och lite där. Kort på benen men det vanliga mammutlurvet på resten av kroppen. Som en Karl Johansvamp! Kanske ska kapa manen helt också och se om man kan lära den att stå utan att den tippar till höger. När allt annat ändå är på utväxt tänkte jag. Det är ju ändå ingen som ser honom när han går uppe i skogen...

Idag var det dags för ridhuset igen. Kul, kul, kuuul! Idag skulle Santos mattes medryttare följa med med ponnyn. Som extra bonus åkte Santox matte med utan Santox för att vara bomjusterare och sträng tant.

Ja, för dem som läser det här av någon anledning är det dags att skilja på Santos matte och SantOX matte. De är två helt skilda personer...

3 hästar kräver 2 transporter. Santos matte hade lånat en till transport bara för att Lille Opus skulle kunna följa med! Gulligt! Jag tog ponnyn och Opus i den ena transporter och for iväg.

Vi hade som plan att rida en cavalettiövning med skänkelvikning mellan. Jag tänkte även passa på att jobba med högergaloppen nu när jag hade extra ögon på mig. Något galet måste jag ju göra. Idag hade jag inte hunnit träna och stretcha innan vi åkte. Det straffade sig rejält. Jag kunde över huvud taget inte skjuta fram höger höft i fattningarna. Hur ska Opus då kunna begripa? Jag tragglade och tragglade och tragglade. Till slut blev Opus förbannad. Han tyckte att han gick i en förträfflig förvänd galopp på volten, vad är problemet puckomatte??? Du säger ju att jag ska gå i förvänd galopp!

Sedan blev jag pinsamt medveten om att min lilla fjording utvecklat ett mycket fint, knappt märkbart, lurigt system att smita undan arbete. Allt detta tack vare de extra ögonen på marken! Underbart! Allt det man trott varit rätt har varit bluff! Ok, det är dags att börja RIDA nu. Vad jag har gjort hittills har jag ingen aning om. Svävat i någon ljusblå, fluffig vanföreställning om att Opus är en mycket ridbar häst och att jag själv skulle vara rätt människa att plocka fram alla hans läckra egenskaper. Hej du.

En blandning av gråt och äkta finsk sisu (en egenskap som ligger latent hos mig men som går att plocka fram vid speciella behov) blandas där i  svetten och sågspånet. Ge upp? Nä inte idag. Alla förutsättningar finns för att bita ihop. En torr plats med fyra väggar att rida på och ett tak som håller det smattrande regnet på behörigt avstånd.

Av med sadeln! Det går ju inte att rida i den här sadeln. Det går ju inte att rida i några av mina sadlar! Det är utrustningen det är fel på, helt klart ;-)
Sista kvarten rids barbacka i alla gångarter. " En helt annan häst! " Ropar Santox matte. Jag vet inte om det är för att pigga upp mig eller om det verkligen var så. Oavsett så stärkte det mig och gjorde mig till en bättre ryttare för stunden. Höger galopp satt klockrent, skänkelvikningarna undan vänster skänkel blev faktiskt bra (utan att bogen obemärkt smög åt ett eget håll) och skänkelvikningarna åt andra hållet blev bättre - men inte bra.

Skönt att få sluta positiv.

Trodde jag.

Vi gjorde iordning hästarna för att åka hem. Santos gick på sin transport. Den förbannade pissmärren till ponny skulle tydligen inte med hem. Samtidigt som hon tvärnitade på lämmen bokstavligen öppnade sig himlen och ned föll vinterns första snö i form av snöblandat regn. Som om inte det var nog så tilltog vinden i styrka som på ett givet tecken. Efter några halsbrytande försök att koppla grepp om rumpan på ponnyn utan att få kosparkar åt alla håll föreslog jag att jag kanske kunde gå på med Opus först så att jag kunde hjälpa till.
Opus som stått och sett på insåg naturligtvis att det var något skumt för att inte säga fullständig motbjudande med transporten så han växte så att säga fast i marken. Men hallå häst! Du är ju inte direkt svårlastad! Det blåser snöblandat regn genom min tröja. Gå på nu så att vi kan få komma hem! Nix.

Plötsligt känner jag att jag är hungrig. Hungrig = Vresig, Arg, Förbannad. Tur för Opus att ponnyns medryttare var med....jag var ju tvungen att föregå med någorlunda gott exempel i sällskap med unga hästtjejer....hur ska de annars kunna lösa problem på ett moget sätt? Nä, FY. Jag vill hem nu! Svettig inifrån dyngsur utifrån. Kall på mitten.

Opus bestämmer sig för att gå på. Det här var ju inte så himla kul faktiskt, tyckte han tydligen. Hästkrake.

Pissmärren ska fortfarande inte med. Hon sparkar och stegrar, sparkar och stegrar omvartannat. Medryttaren ser helt förtvivlad ut och säger "Så här har hon ju aldrig gjort tidigare" Ingen av de tre (!) gånger hon har varit ute och åkt tidigare. Vi andra ler torrt och fortsätter kampen. När den äldre generationen har fått sig var sin törn av den lilla fuxfärgade ponnyn av honkön tar jag Opus grimskaft och vevar med det i luften bakom henne. Jag ser att hon för första gången faktiskt tittar först istället för att försvara sig först. Jag går närmare och duttar till henne med änden i varje varv. Då kom hon helt av sig och tyckte att det blev besvärligt och gick på.

Vi hoppar raskt in i bilarna helt och hållet dyngsura och jag ser de andra två köra iväg medan jag krasst konstaterar att lampan i transporten har dragit ur det dåliga batteriet på bilen. Det är inte sant!
Fick tag i Santos matte på mobilen och som tur var hade hon startkablar och vände om. Fantastiskt!

Väglaget hem var inte direkt något att jubla över heller. Det hade regnat så mycket att hjulspåren i vägen var fyllda med vatten och vid sidan låg snömodd. Till detta ett par vindpustar då och då. Som om inte detta var nog så gick vindrutetorkaren sönder så att den inte gick att använda alls.

Ibland vill man bara stryka vissa dagar helt och hållet.

Ända tills man kommer hem till husse efter att ha lämnat pissmärren hemma hos sig, tagit hand om Opus och städat ur transporten. Husse hade gjort brasa i kakelugnen, köpt färskt bröd och gjort te som luktar knäck! Ibland kammar han hem några pluspoäng faktiskt =)

Hovlagaren tog för mycket....Frej är halt på båda fram och ömmar extremt på båda bak. Stackars söta Frej. Han stapplar in och ut ur stallet =(

Tänk om min älskade f.d hovlagare läste detta....ingen kunde verka och sko som honom! Hästarna mådde prima och jag begrep ingenting av folk som bokade av ridningen för att hästarna var nyskodda. Trodde att det var något dåligt svepskäl...

Varför slutar man jobba med något som man är bäst på????

Hur lång tid brukar man ha ont i tassarna efter sånt här? Frej vill göra roliga saker ju!

Frej hade rejält långa tår. Han sliter nästan bara på trakterna. Hovslagaren sa att det kan bero på att väggarna är tunnare än tån och därför lättare slits. Det känns konstigt att det skulle vara den enda orsaken. Hur skulle Frejs hovar se ut om han var Stäpphästen Frej? Som Kalle Anka?

Opus fick tårna klippta. Hovslagaren tyckte att det såg bra ut även om han hade slitit snett fram. Hålen framme i tån tyckte han inte var så märkvärdiga. Höll man det bara rent så skulle Opus inte få några problem. Han tyckte inte att det var tillräcklig anledning att slå skor på honom. Skönt. Jag tycker om att ha honom barfota.

Hovslagaren var här igår. Aningens pinsamt att Faxe går broddad i detta väder. Problemet är att jag hade grymt bråttom när jag skruvade i dem så jag drog sönder gängen i några broddhål...Alltså vågar jag inte plocka ur dem eftersom jag på fullaste allvar tror att det kommer att knäppa till och bli kallt. Snart. Med den flytande mark som är nu kan det knappas utgöra någon belastning på honom.

Nåväl, lagom till att hovlagaren kom hade Faxe tappat en brodd. Lägligt. Hovlagaren fixade till så fint =)

Funderade på att plocka bort skorna helt eftersom han ska sättas igång långsamt, men med hans hovömhet och snubblade/halkande färskt i minnet fick han ha skor även fortsättningsvis.

Jag börjar bli sugen på att sätta igång honom. Han rörde sig fint i hagen igår när han letade efter sina vänner! Han är söt!

Regn och blåst. Undrar om det blir någon vinter i år...? Fördelen med detta klimat är att man kan galoppera på de vägar som annars är som cement =) Om man inte tar så allvarligt på att man är dyngsur efter 20 minuters ridning och att man får dåligt samvete av att inte smörja grejerna när man kommer hem är det ganska skönt med regn. Man möter inte så många och de man möter verkar glada. Alla sura håller sig inomhus.

Idag blev det lite press av hjärtmuskeln. Opus fick gå i en samlad galopp hela långa grusvägen tills de vassa stenarna börjar. Sen fick han tassa fram över stenarna en god stund innan vi tog den vänstra svängen i skogen i trav. Sedan snirkling i högra skogen för att inte lägga så mycket energi på att titta på tänkbara hästmördare som gömde sig nästan överallt faktiskt.

Halva grusvägen hem blev en enda lång serpentinslinga som så småningom utökades till öppna på serpentinbåge. Vid varje halvhalt spände han nacken och fick han göra en sväng till för att han fuskade... När han fixade serpentinerna helt avslappnat testade vi hur hjälperna satt på rakt spår. Vi pendlade mellan öppna och böjd rakt fram åt båda håll. Superlyhörd häst! Kul!

När stenarna var slut blev det långgalopp igen. Med två rejäla fartökningar!!! =) Opus blev förvånad =) Kul att kunna överraska de små ibland =D. Jisses vad snabb han är!

När vi kom hem fick han faktiskt gå ut med regntecke. Vi ska bort ikväll så det känns bättre att veta att de två som behöver (en svettig och en frusen) har regnjacka så att man inte behöver sitta på nålar under middagen.

Tänkte tömköra Frej efteråt, men jag är en dålig matte och gick in för att jag var blöt.

Idag var Frej rejält stel. Kan ha med igår att göra...vet inte...hittar inga skador på honom i alla fall. Vi red mjukgörande övningar i skritt på ridbanan. Det gick mycket trögt till en början. När vi gjort några skänkelvikningar verkade det lossna lite i vänster varv i alla fall. Så småningom kunde han göra öppna längs långsidan och var mycket nöjd med sig själv =) Vi avlutade med lite stärkande bus =)

Inget knas med benet idag. Skönt. Red lite på ridbanan barbacka. Jobbade mycket med yttehjälperna och fösökte att hålla oss ifrån staketet för att inte luras att fuska....
Det gick jättebra! Opus lyssnade fint och trilskandet syntes inte till fast jag pressade honom i ganska små vändningar. Till och med höger galopp gick idag. Fast bara 2 fattningar av 5...men ändå! 2 är mer än 0.

När Opus gjorde en högersluta för enbart vikthjälper slutade vi för dagen. Det är ju en sensation!!! Duktig häst!

Så hände det. Det som inte får hända. Det som aldrig har hänt hittills med Frej. Den sista procenten trafikfasthet som saknas hos Frej gjorde sig påmind. Fy bubblan. Två nära döden upplevelser på en och samma landsväg med två olika hästar inom loppet av ett  år.

Det börjar snart bli svårt att förena mina två schizosidor sportbilsälskare och trafikhatare...

Körturen mot klätterberget som började så bra. För att kunna korsa landsvägen på ett bra sätt krävs att man går 30 m på landsvägen. Det har aldrig någonsin varit några problem tidigare. Frej har varit stadig vid möte med alla sorters fordon, traktortåg, skördare, plogbilar, långtradare, motorcyklar i 160 blås, fladdrade lastbilkapell, ja allt man kan tänka sig.
Vi väntade på en lucka i trafiken och svängde ut. Efter 20 m möter vi en stor lastbil med släp fullastad med rundbalar. Föraren kör förmodligen i 90 km i timmen utan att ta någon som helst notis om vår existens. Då händer det. Frej spänner sig. Eftersom vi hade en bil bakom oss så tog jag tag i högertömmen för att han inte bara skulle svänga över som han är van vid. Han kände att jag blev nervös och så bar det iväg.
Jag lyckades få ner honom för slänten ner mot en gård. Frej satte fart mot en åkerväg men jag lyckades på något sätt få honom att styra mot en lada. När mulen nästan var i laduväggen kastade han sig till vänster och halkade omkull med vagn och allt. Jag for ur vagnen men landade på fötterna och kunde snabbt ta mig fram till hans huvud medan han trasslade sig upp till stående.

Stackars Frej. Hela hans vänstra sida var lerig. Skackeln hade kört ner sig i gräsmattan men Frej var hel och jag var hel men en aning skakig i benen. Inte en enda bilist stannade och kollade hur det gick =(

Där gick drömmen i kras. Drömmen om att köra turister längs strandpromenaden från Visby till Själsö när Kongresshallen öppnar.

Jag är i alla fall glad att Frej klarade sig utan skador. Vi skrittade bort mot klätterberget trots att hela magen skrek att den bara ville hem till Husse. Förnuftet sa att det är bättre att skritta på som om inget hänt dels för att se om Frej hade blivit halt och dels för min egen skull för att jag inte skulle blir rädd för att köra häst. Frej var helt cool. Som om inget alls hänt.

Stel i vänster bak =(

När Opus gjorde ett av sina jämfotahopp igår hände något med ryggen...=( Trots att jag styrketränade och stretchade innan vi for till ridhuset.

Vaknade i morse och hade en "rygglimpa" spänd som en fiolsträng. Vad lägligt när vi ska ha en kväll i vinet och snittarnas tecken. Rödvinskvällar tenderar ju att bli långt längre än vad jag normalt brukar orka vara vaken helt utan skavanker.

Något måste göras. Frej fick ställa upp som rehabhäst....igen. Fram med pallen så att man kunde hasa sig upp på en varm skön naken hästrygg. Sen var det skritt, skritt, skritt, skritt som gällde. Försöka slappna av och få honom att lossa spänningarna i ryggen. Kommer man bara upp är det verkligen himmelriket att sitta på en hästrygg när man har ont. Underbart! Bästa Frej!

Åkte till ridhuset ikväll igen. Kändes direkt att något var knas. Visste inte vad bara. Vi lade cavaletti på nedre volten och ett kryss på långsidan och ett rättuppstående på andra långsidan. Opus trilskades som igår under uppvärmningen. Det gick ändå att hanka sig fram med några öppnor längs långsidan, serpentiner over medellinjen med halter och galoppfattningar.

Hoppningen gick bra! Opus valde själv höger (!) galopp efter krysset men bytte i svängen till vänster galopp. Det blev ett ganska osmidigt byte. Har aldrig känt så tidigare...Efter det var han konstig. Vet inte om han sträckte sig eller sparkade sig själv. Efter detta ville han verkligen inte hoppa mer. Han segade till gick aningens orent och blev ostyrbar. När man närmade sig hindret så saktade han av och skrittade över och rev naturligtvis allt...tur att Santos matte hade hinderupplockare med sig. Brorsan och den skånske pojkvännen blev medsläpade till ridhuset =)

Hoppningen tog slut här för vår del men vi stod bredvid och hejade på Santos och hans matte är de tränade inför Horse-ball. Våra tjänare för kvällen skrattade rått åt oss och sa att vi aldrig ens kommer att komma till match. Vi kommer aldrig ens att kunna passa eller göra mål....Sporrande ;-) Nu har vi ett mål till nästa gång skånepågen kommer och hälsar på =)

Rolig kväll men tråkigt med Opus. Hoppas att det inte är något allvarligt, han var lite varm i vänster bak. Han får vila imorgon så får vi se hur han rör sig till helgen.

Yes! Nu är det dags. Jag vet inte om det har med det nya året att göra eller vad det är men, nu är det verkligen dags. Jag är så sjukt trött på att befinna mig i denna kropp. Inte för att jag är speciellt tjock eller så. Nä, det är inte det. Jag känner mig inlåst i en kropp som inte klarar sig själv. Jag drar mig för att göra roliga saker för att a) Det gör ont, b) jag kanske sträcker mig och blir liggande någonstans, det har ju hänt förr menar jag eller c) kroppen är helt oförmögen att göra saker helt enkelt. Hur kul är det? Leva livet ska man ju göra! Eller?

20 minuters styrketräning och streching innan ridpasset på Opus. En hel del låsningar i nacke och höfter lossnade på vägen även om det som plågar mig mest för tillfället är låsta kotor i bröstryggen. Dessa lossnade inte. Men vad tusan, jag har ju evigheters evigheter på mig. Jag tänker inte ge upp. När musklerna runt om slappnar av borde de i närheten av kotorna också slappna av och tillåta ryggen att knixa till sig.

Förberedde en ridövning i huvudet och rensade ridbanan från bommar och koner som blivit liggandes sen förra året. Japp, japp, japp. Uppvärmd, lossnad i låsningar och förberedd för träning. Kom igen Opus!

Opus var glad. Jag hoppade upp på honom och gick längs långsidan i skritt. Kändes bra =). Repeterade övningen i huvudet lite snabbt och svängde höger. Aaaghhh! Superduperprotest!!! Hoppsan...(?) Rakt spår igen, mjukt och fint, vänstersväng, mnjaaa ok, högersväng....Ilsket kastande med huvudet och obeskrivbara krumbuktningar. Vad är nu detta????

Lade övningen i huvudet åt sidan för att ta itu med dagens STORA problem. Opus saknar de muskler som behövs för att svara på mina nya fräsha hjälper som jag knixat till i mina höfter. Det blev istället serpentiner, serpentiner och åter serpentiner. Trav på högervolt var tydligen rena rama tortyren enligt Opus. Han var så förbannad. Han fick massor av beröm mellan de små utbrotten. Vi tränade travigångsättningar och galoppfattningar. Tillslut var han mjuk som smör och jag hade träningsvärk i mina obefintliga muskler.

Opus blev tillslut nöjd och glad igen och vi gick in med helt nya mål. Att bli liksidiga =) Bara en sån sak!

Eftersom det är så blött efter de senaste dagarnas hällregn måste hästarna äta frukost inne =(. Jag gick ut och fodrade och mockade undan det värsta innan jag åt frukost och lämnade övre halvan av dörren till stallet öppen så att frisk luft och solsken strömmade in.
När jag kom ut igen låg Frej och sov. Han hade hasat ut i stallgången så långt som grimskaftet räckte och låg med ryggen åt solen till och njöt i fulla drag. Jag smög in och kunde inte låta bli att gå dit och peta på honom. Det är något visst med att vara med hästar som ligger ner. Frej är oskodd och låg med sina mockasinfötter böjda vid sidan om sin solvarma kropp. Mysigt.
Jag lämnade honom för att han inte skulle resa sig och gick och pratade lite med Opus. Frej låg alltjämt kvar. Han är så go! Jag gick och hämtade äpplen och slog mig ner i spånet. Vi hade en liten picknickstund på tu man hand och delade äpplena broderligt och han lade sin mule i min famn och suckade djupt. Underbar morgon! Tänk om alla fick uppleva sånt här! Då skulle det vara fred på jorden. Det är jag säker på! Mysiga mysiga Frej.

Frej fick kvickna till medan jag red Opus och sedan gick vi ut på ridbanan och longerade en stund. Han gick så fint, så fint. Helt av sig själv med indragen mage, krökt nacke och schwung i steget. I grimma och longerlina! Det är bara att njuta och surfa på framgångsvågen =)