Faxe & friends

Idag har livet varit spännande, läskigt och en smula hungrigt i hagen. Husse och jag har kämpat hårt med att gnagskydda ekarna i sommarskogssnutten. Nu är det bara 18 ekar kvar...
Frej var övertygad om att jag kom med mat i skottkärran för han kände nog allt att magen kurrade lite och att vem som helst borde se att vallen är fullständigt nedbetad.

Besvikelsen över hönsnätsrullen i skottkärran gick snabbt över när han mitt i allt kände sig så pass sprallig att han minsann måste spralla upp de övriga också. Opus hängde glatt på och gjorde sina konster och Faxe som aldrig riktigt hinner fatta vad som står på rusade hit och dit och undrade oroligt vad som stod på. Suck. Söta, söta Faxe.

Under dagen har det sedan kommit mega, super, duper brallomgångar med Frej som publikvärmare. Jösses. Efter skyfallet blev det bara ännu härligare för då gleeeeeed man sådär läckert i jorden att allt blev så spännande så. Faxe tyckte mest att det var obehagligt och kände att han var ivägen och flydde hit och dit men ville ändå vara i gemenskapen. På lagom håll så att man inte får smisk ifall de andra plötsligt skulle ändra inställning. Man vet ju aldrig. Lömska är de, den Stele och den Tjocke.

En sen ridtur på Faxe ner mot lammhagen bara för att jobba lite travigångsättningar, mjukisserpentiner, skänkelvikningar och galoppfattningar.

Reflektion: Ställer man Faxe till höger för att försöka fatta vänster galopp så bokstavligen spjoinkar rumpan mot vänster och hästkroppen blir då HELT rak. Faxe tänker INTE fatta vänster galopp.

Ska man strunta i galoppen tills kroppen är lagom tänjd åt båda hållen så att han orkar jobba lika mycket med båda sidorna eller ska man vara nöjd att han fattar högern i alla fall? Han måste ju vara råstark i ena sidan trots sin ringa muskeluppsättning om han orkar gå i fel galopp på volten trots att han inte borde orka...

=) idag har vi tränat avsaktningar från trav med enbart sätet. Det fungerar ur mockasintrav nu.

Innan jag gick in för kvällen gav jag faktiskt hästarna hö och satte på strömmen igen eftersom det finns stor risk för utbrytningsförsök nu känner jag...

Allt jag tar i blir guld...nä, inte direkt.  Typ tvärt om. Jag fattar inte vad jag gör. Ska kanske sluta helt med ridning och körning och

1. Samla frimärken
2. Ha akvarium
3. Spela Schack
4. Kanske ha en kanin så att man åtminstone kan hålla allergin på rätt nivå om gemytlighetsstrecket

Idag när Husse ändå var i farten skulle jag passa på att be honom fotografera draglinjen på rockisen så att vi vet var svängeln ska svetsas någonstans.
Frej har stått och trånat vid staketet och undrat när det är hans tur att göra något så jag svängde in på ridbanan och körde lite serpentiner, volter och tempoväxlingar. Det gick faktiskt bra! Inte alls så hård i munnen som han brukar. Han lossnade så småningom i traven på volten och jag svängde ut på långsidan för att fatta en galopp längs långsidan.

Han hinner ta ett språng så bockar han av livslust och landar med höger ben på andra sidan skakeln och sätter iväg. När vi kommer till staketet tvekar han en sekund om det är värt att dra igenom staketet eller om han ska svänga höger trots att benet hänger utanför på höger sida. Jag lyckas få honom ur balans lite och skuttar ur vagnen aningens stressad över flashen från olyckan på landsvägen tidigare. Husse kommer springandes och lyfter benet på plats igen.

Frej är naturligtvis cool. Jag ser tydligen så spänd ut när vi kör vidare i skritt och trav att Husse säger att jag ska slappna av...det är ju lätt...när man är mes.

Husse hoppar upp och tar över tömmarna och lirkar Frejs mun mjuk igen efter att jag hängt i tömmen för att få stopp.

Frej hade ett litet sår på insidan av benet. Inget allvarligt men han var grymt stel i det benet när vi stretchade.

Jag kanske kan börja odla sparris förresten. Fast det kanske också är för svårt för mig.


Söta, söta Frej

På riktigt alltså och inte bara som en biroll i hästarnas vardag. Som den snälla människan utan några krav, som bara är den hyggliga som kommer med knäckebröd efter ritten eller är den snälla, snälla Hussen när upprörda känslor blandas med hulkanden och gråt som om man är 8 år...

Idag var det dags för spontan ridning på helt eget initiativ. Hääääääng på!

Jag som trodde att jag var beräknande och intelligent som drog med honom till precisionskörningen på Fjord SM. DET är hans grej. Körning. Ridning är bara ett nödvändigt ont.

Tänk så fel man kan ha.

Idag var det hoppning på schemat. " Opus och jag tänkte hoppa litet och DU ska visa hur man gör" sa han. Gud bevare mig väl. Är det någon i vår familj som faktiskt har missat att jag är hopprädd???
Vi tog in Opus och gjorde iordning honom gemensamt. Det var ju jättetrevligt! Opus trodde att han var på spa med en massa vårdande händer överallt.

Det brukar alltid vara jag som får värma upp hästen när andan faller på för den gode Husse så jag blev uppriktigt sagt glatt överraskad när han svingar sig upp i sadeln som om han red senast igår. Jag fann mig snabbt må jag säga och inledde snabbt en uppvärmningsövning för att checka av statusen hos den nye hoppkungen. Opus lyssnar och reagerar sekundsnabbt och jag ser framför mig hur Don Quijote de la Mancha rider sin knubbige häst i ljusets hastighet och helt utan balans eftersom ridmusklerna bör ligga i träda och få EU-bidrag just nu.



Näpp. Icke sa nicke. Han gör minsann sina halter på lång tygel. Vänder igenom volten på det mest proffsiga vis jag sett på länge och säger uppnosigt "nä jag gjorde faktiskt en halvhalt" när jag ifrågasatte takten och tempot hos Den Lille Tjocke. Lite sitsträning står på schemat framöver men själva grunden verkar sitta som berget =)

Och vad sliter jag för dagligen när det tydligen är så lätt att rida??? Jag önskar att jag hade bara en gnutta mer talang för ridkonsten.

Nä, jag lovordar inte min sambo bara för att jag vet att han tjuvläser min blogg. Han ÄR verkligen duktig med tanke på hur sällan han rider.


Pin up-bild på Opus stjärtbullar


Opus och Husse gör halt....;-)

Något oroligt kollar Husse av om man verkligen behöver galoppera en hoppbana och säger bestämt att han bara tänker ta ett hinder till det känns bra.

Trav är bra. Efter lite justeringar och greppad förståelse för mantag var vi igång riktigt ordentligt. Skutt på skutt på skutt. Min för dagen utlånade självbevarelsedrift kunde inte släppa Opus en sekund och han tycktes vara smått förvirrad och undrade om det var löshoppning även fast Husse red så himla bra själv.


Jag tog dig över lungt och säkert va, Husse?

När jag äntligen kunde slappna av och insåg att Husse faktiskt skulle sitta kvar vad som än hände så vänder jag mig om för att hämta kameran. Precis bakom mig swischar Husse och Opus förbi. Nu på det andra hindret...i galopp. Han tycktes ha full kontroll och båda två strålade av lycka! Varv på varv drog de i galopp och hoppade båda hindren och lade en volt när det började gå lite för fort. "Se vart du skaaa" ropade jag. "Kontrollera tempot och titta dit du ska".
"Ja, ja" blev svaret.


Jag hinner vända mig och och plåta...


Fokus mot SM 2008. Eller?

Hur kul som helst att se =D

När Husse svettig och slut satt av var det dags för mig att skritta av Lille Opus. På begäran skulle jag hoppa ett av hindren innan (förmodligen för fotografering...) Jag samlade mitt lilla mod jag hade och hoppade. I skydd av Husses fipplande med kameran tokbockade Opus tre bockar på raken efter hindret och jag var SÅ nära att åka i backen. Husse trodde naturligtvis inte på mig när han väl tittade upp. "Hoppa igen" löd ordern. Jag sopade ihop spillrorna av det kraschade modet och rider an mot hindret och Opus snubblar....Nära döden igen. Vad i helsike GÖR jag???

I Husses ögan var i alla fall Opus stjärnan för dagen. Vilket team-work! Lite trevande kom frågan " Hoppade de 90 cm på SM:et?" " Mmmm" " Vad hoppade vi idag?" "Typ 30 eller kanske max 40...". "Aha"

Fortsätter han så här är han ifatt och förbi min ridning på ett halvår. Jag kanske ska grooma resten av mitt liv?

När vi kom in till stallet sa Husse "Det var ju jättekul att hoppa. Jag har aldrig gjort det förut"
"Va?!?!?! Fick ni aldrig göra det på ridskolan???"

Då kanske man ska börja aaaaaningens mer pedagogiskt och träna lätt sits i hundra år. Hoppteknik. Styra på hinder osv....

Nä, här kommer det bara glada kommentarer om "Det känns som han dras mot hindret helt av sig själv!"

...."Ja det kallas att hästen bjuder på hindret....."

"Han gör i alla fall det hela tiden, det är kul!"

Jag gick in med min hopprädsla och drack Coca Cola med lime och is.

Jag vet inte riktigt vad som tog åt mig ikväll. Mina ben bar mig bort till ridbanan för att flytta hinderstöd och bommar och armarna byggde upp ett kryss längs långsidan en bom på kortsidan och ett kryss på diagonalen. Jag vaknade ur min trance när en bil saktade in och stannade precis utanför staketet. Det är 90 väg utanför oss och det är inte första gången någon "skummis" bara stannar precis där jag står. Det finns liksom tre mil folktom väg från Visby och så måste de stanna precis där jag står. Det är som tyskarna på sandstränderna vid Rivieran. De bara måste lägga sin handduk precis där man själv ligger och känner sig fantastiskt nöjd över att ha hittat en folktom plats.

Jag hastade bort från ridbanan och tänkte här ska inte bjudas på någon show. Tänk på att jag är hopprädd för tusan. Jag gjorde omsorgsfullt iordning Faxe....................................................................................................................

Sedan kikade jag ut för att se om kusten var klar. Det var den. Vi värmde upp på serpentiner med halter. Serpentiner med volter. Serpentiner med ryggningar och serpentiner med tempoväxlingar. Faxe är alltjämt stel i höger tygel men lossnar omedelbart när jag slutar med mina inopererade trängande tygeltag.

Jag kände ett litet pirr i magen när jag märkte hur han bjöd på hindren bara vi närmade oss. Jag förtydligade för mig själv att det är lååååga hinder, speciellt utvecklade för att kunna tas i enbart trav. Här ska inte flängas någonting. Snyggt och prydligt ska denna lilla bana tas i trav med bibehållen riktning efter hindret.

När vi började "hoppa" började jag skratta så att jag nästan höll på att trilla av. Faxe häver sig över kryssen utan någon som helst avståndsbedömning. Efter hindret tvärnitade han eller vände höger. Jag garvade vid varje hinder och Faxe vek förnärmat örat åt sidan. Han var så himla söt!!!!

Som projekt satte vi just att fortsätta rakt fram efter hindret och lyssna på vart jag ville styra. Snett igenom ibland och rakt ibland. Vi hävde oss över och snubblade i "landningen" fast jag skrattade så mycket att det inte var läskigt alls =)

Mitt i alltihop reflekterade jag över att han landar i VÄNSTER galopp. Vad tusan?!?!

Hi hi. Ikväll var det roligt. Faxe hoppar hellre än bra om man säger så =) Efter några få språng gick vi in och åt snacks.

Nä, snarare mer lik Elvis Presley. En sen Elvis. Nedknarkad och fet. Suck. Opus är helt klart dömd till att resten av sitt liv leva i något slags anorektiskt tillstånd. Han klarar inte av att bli semesterrund. Han rosslar som tusan när man rider nu =( Inte så mycket som han gjorde när han kom förstås men han rosslar så att man hellre släpper efter lite än pressar honom ytterligare.

Fast det kan ju vara en del i hans smarta plan över hur man bäst kommer undan arbete utan att det egentligen märks. Jag önskar att min inspirationskälla kan komma hit och titta på oss snart. Jag blir snart galen. Han fiser bara omkring och känns bekväm men jobbar inte för fem öre. Jäkla typ. Jag vet inte hur jag ska komma åt honom.

Dessutom så vill jag klaga på grannen med gula huvtröjan som  kommer och smyger i buskarna med hund, son och allt mitt under träningen av "bruks"- hästen.  "Fy farao" sa Opus och satte av i en skön ryggknäckargalopp för att sedan vända sina uppspärrade näsborrar mot busken. För en stund var han helt oförmögen att koncentrera sig på någonting alls. Han gick bara och sprätte som en tupp.

Har högerslutan och vänster galoppen något gemensamt???
Kämpade med vänstergaloppen idag...när jag gav upp och fattade höger galopp runt en kon efter att ha testat alla tips för vänster galopp från testunden på Fjord SM så fattar Faxe vänster galopp i en tvär sväng till höger med höger galopphjälp...Undrar vad jag gör egentligen...?

Jobbade öppna och sluta på volt i skritt och trav. Högerslutan är svår. Han väljer hellre öppna eller går spikrak utåtställd som svar på mina hjälper....Undrar vad jag gör egentligen...?

Halvhalterna i skritt sitter nu som en smäck. Halvhalterna i trav är obefintliga....sitter säkert knasigt eller så fattar han inte att det är samma princip oavsett gångart.

Ryggningarna drar iväg åt vänster.

Faxe stelnar till i hals och mun så fort det blir jobbigt. Efter en "oj hoppsan" med innerskänkeln traskar han på fint igen.

Gjorde några utomordentligt fina sidepass över en bom.

Faxe var ganska trött när vi slutade. Svettig. Vi stretchade (stel i vänster bog) och spolade oss på BÅDA sidor med vattenslangen. Lika läskigt på båda sidorna...

Tömkörde Opus. Han bråkade som bara f-n i galoppen och tog "förfärad" sikte på den öppna grinden till ridbanan. Efter en bestämd bromsning tittade han på mig och sa med flat min "nähääää, inte det, ja ja...."

Det gick väl inte vidare bra någonting ikväll. På det igen.

Ja, Faxe anser att det är dags att fälla sommarpälsen nu till förmån för en bättre lämpad klädnad. Gissa om han kommer att bli förvånad i september/oktober i år också när solen kommer och värmer gott. Varje år säger han "A, man kanske skulle vänta lite med vinterpälsen, men man vet ju aldrig hur det blir på hösten". Nä det förstås. Varje höst hittills har varit helt underbart skön, en perfekt uppladdning inför en lång och mörk vinter.

Vi red i alla fall ut i skogen en sväng igår. Grannen hade lagt en traktorskopa i vägkanten. Den låg där helt stilla och gäspade mot oss. Fruktansvärt gap tyckte Faxe. Vi red vidare med myror i kroppen och mötte grannen som klippte gräset och diverse stenar då och då så att det small till. Faxe passerar världsvant och vi vinkar avslappnat till grannen som ser att han inte alls behöver stänga av sin gräsklippare. Snacka om linslus. Faxe alltså.

På långa grusvägen mot skogen travade vi en massa olika slags trav. Det känns som att rida stor häst när man rider Faxe direkt efter Opus =)
Faxe var superpigg och med på noterna. Lite stel och hängig förstås men han var i alla fall framåt! Det är så skönt att han går av sig själv nu.

I skogen tyckte Faxe att vi skulle ha sick-sack galopp mellan tallarna eftersom stigen i alla fall var igenvuxen. Jag var inte beredd på att hålla med det minsta utan fick hålla in mest hela tiden. När vi kom till den ormbunksbeklädda traktorvägen släppte jag på mesigheten och hade riktigt, riktigt roligt med min häst. Ormbunkarna gick till fötterna på mig och Faxe skuttade över dem som en katt. Min gamla häst är tillbaka =D
Nu är det bara smidigheten som ska jobbas upp igen så är min lilla Go-Kart här igen =)

Den stela bogen från gårdagen var som bortblåst.

Ja, Opus trivdes bra på semestern tydligen. Med såsig skritt tog han sig in från hagen med gräsmagen vaggandes från sida till sida. En begynnande fettnacke skymtade. Jepp, dags för det hårda livet igen. En och en halv vecka, dygnet runt i en visserligen nedbetad hage har definitivt satt sina spår.

Vi värmde upp vid hand och Opus var nästan likstel i vänster varv. Vi fick jobba lääääääääänge för att han över huvud taget skulle släppa en aning. När jag petade på bakbenen ökade han takten och lade sig i bekväm lutning inåt...Aaaaghh! Snälla Opus,  SKRITT, framåtbjudning, böjning. Hur svårt kan det vara? Vi bytte varv och det gick betydligt bättre. Tillbaka till första varvet. Likstel. Jobba, jobba, jobba. Byta varv och den Popige Oppe börjar visa sig. Musklerna spelade över rygg, rumpa och bakben =D De kan i och för sig ha förstärkts av fettlagret men det rörde sig i alla fall under den gula huden ;-)

Dags för trav i det lätta varvet. Opus gör sin vid det här laget välbekanta explosion. Jösses. Tänk er en tecknad häst som far rakt upp i luften med alla fyra ben rakt ut i varje hörn. Det är Opus det. I luften gör han en argsint akrobatisk övning så att sadeln hamnar på sniskan. Gäller att passa sig för fossingar. Jag fortsatte som om inget har hänt och han exploderar igen fast något mindre denna gång. Ett varv till och han finner sig i behandlingen även om det är under hans värdighet.

Vi byter till det svåra varvet och alla spänningar tycks vara borta efter det lilla utspelet. Ååååh, vad fint han gick =D

Jag satt upp och mjukisred lite med tempoväxlingar, halvhalter och öppna. Lade in en galoppvolt på varje kortsida. I höger varv hade Opus åsikter IGEN. Bock, spark, spark. Fortsatte i galopp, bröt av till trav, ny fattning, bock, spark, spark. Bytte varv och gjorde samma sak och Opus går finfint. Byter tillbaka till höger och han protesterar inte alls. Hm.

Jag känner mig lite orolig för hans framben. De liksom viker sig ibland. Som om man står och vilar på ena benet och någon kommer och trycker en i knävecken. Så känns det i båda hans framben. Vet inte om det är knäna eller kotorna. Vet inte om det är farligt men det är ju trist när det flyter på i ridningen och plötsligt så försvinner han  framför mig under ett steg.

Opus var lite stel i båda framstretcharna med bakbenen. Liksidigt i alla fall.

Här kommer en repris för mina vänner som fortfarande inte kan kommentera:

"En del brandväggar blockerar cookies från sidor på nätet och en del personer väljer att själva ställa in det i sin egen webbläsare.
Så det man kan göra är att gå in under Verktyg > Internetalternativ > Sekretess och där justera blockeringen så att inte alla cookies är blockerade."

Santos matte har gjort ett utmärkt jobb. Jag är mycket tacksam. I går natt när vi kom hem, typ kvart över tre på morgonen öste regnet ner. Jag gick genast ut med en höbal för att de skulle hålla värmen. Förvånat upptäckte jag att det låg hörester kvar...Santos matte hade alltså varit här på kvällen trots att jag sagt att hon inte behövde. Idag när jag var där sa hon att hon har gett dem extra hö varje dag som det har regnat...och det har tydligen varit nästan varje dag.

Ikväll red jag Faxe. Jag hade väntat hela dagen på att det skulle sluta regna men klockan 20 trotsade jag vädrets makter och gick ut ändå. Jag led av grov ridabstinens trots att jag fått tillfälle att sitta på en vacker gul pålle på Fjord SM.
Faxe var stel i vänster bog och ganska stel höger sida av halsen. Vi jobbade massor i skritt med lösgjordhet, halter och halvhalter. Han var alert. Kul. Traven kändes kanon! Hade varit kul att se hur den såg ut. Den kändes luftig och fin men man vet ju aldrig. Vi stretchade ordentligt och åt av medskickade äpplen från Stockholm.

Som sammanfattning av en rolig SM helg vill jag skriva följade korta saker.

Det första är ett citat av en mamma vars son precis varit inne i olovandes gyttjan hos grisarna som har sitt residens intill bruksbanan. Det är egentligen en lång konversation på värmländska men det får räcka med en kort snutt. Obs. Läses på grov värmländska.

"Äh, nu luktar du verkligen gris. Du får åka i dragkroken hem"

Nästa citat kom under en diskussion angående hästsläp. Alltså den eviga studien av vilket släp man ska införskaffa den lyckliga dagen. Detta läses på stockholmska.

"Värmlandsvagnen är som AIDS. Lätt att få svår att bli av med"

Det tredje var en trevlig pratstund med Husse då jag för ett ögonblick trodde att han tagit sitt förnuft till fånga. Jag frågade vad han tyckte om precisionskörningen. Jodå, det var skoj. Men man behöver ju verkligen dressyren. Åhå, tänkte jag och höjde en aning, nästan obemärkt på ena ögonbrynet. Ja, utan dressyr skulle man ju varken klara en precisionsbana eller en bruksbana. Mmmmm, svarade jag med ett litet skutt i magen, det har du ju helt rätt i. Sedan kommer den dräpande kommentaren.

"Fast att tävla i dressyr är ju som att tävla i upphopp."
-Upphopp?
"Ja, träningen som krävs inför ett 100 m lopp, men det är ju tävlingen man vill se, inte träningen."
-...nä, det förstås

Våra roller är fullständigt återställda. Me Matte - you Husse.

De tre mindre skojiga sakerna var

1. Jag blev biten i låret av en tax. Ja, den hoppade...det gick inte hål men det gjorde ont.
2. Leo, hunden alltså, blev också biten av en tax, fast en annan tax med fastmonterat flexikoppel utan människa i andra änden.
3. Jag knäar Leo av misstag i huvudet under en promenad och det gör så jäkla ont att jag ropar högt och samtidigt trampar snett med andra foten så att jag faller omkull och landar med det knäande onda knäet på ett stort gruskorn som ligger helt ensamt på en annars slät väg.

Min huvudspaning under årets Fjord SM var att försöka ta reda på vilken lokalförening jag ska bli medlem i. Trogna läsare vet vad jag tycker om Gotlands Fjordhästförening. Jag känner ingen större anledning till att bli medlem i en förening enbart för att få en tidning innehållande bilder och resultat på andra som har tävlat runt om i landet på gemytliga fjordingtillställningar. Ja, jag erkänner villigt att jag är avundsjuk. Jag vill tillägga att jag inte är en sådan som sitter på ändan och väntar på att andra ska fixa träffar, pysselkvällar, tävligar och träningar. Däremot är jag inte särdeles intresserad av att dra i saker som andra ska sko sig på. Därför var jag med och startade Gotlands Brukshästförening för att få utlopp för min obotliga lust att fixa och ordna åt andra när jag ändå fixar och ordnar åt mig själv. MEN. Jag saknar gula kamrater. Det är där skon klämmer. Gemenskapen liksom. Strävan mot samma mål med sådana som också avgudar små gula knubbiga hästar med gott om egen vilja.

Alltså. Efter lång tids surfande har jag ringat in några lokalföreningar som jag tyckte att jag kunde bli medlem i trots att jag bor på en öde ö mitt i Östersjön. Stockholm har jag ju en naturlig anknytning till eftersom jag är fd. 08. Eller man kanske alltid kommer att vara 08...inte riktigt hundra.
Jag har surfat på SUFFs groteska lila webbplats med så gott som obefintlig uppdatering och känt att där får jag ju inte så mycket valuta för pengarna. Här sitter jag på min ö och har ingen aning om vad föreningen gör...Njae. Trist.
Har även följt ÖFFs webbplats från att den var ett litet embryo. De är ju kanonduktiga på att skylta med vad de gör, tänker göra och har gjort. Man får ju helt enkelt ett sug att bli medlem bara av att läsa om hur mycket skoj de pysslar med.

Så till spaningen på SM. Eftersom åtminstone en av mina läsare är SUFFare föll det sig naturligt att liksom hamna i SUFFgänget på Fjord-SM. Urtrevliga människor förresten =)
En av kvällarna bildade vi långbord på gräsmattan intill ÖFFarna. Ett utmärkt tillfälle att nästla sig in och kolla läget tänkte jag. ÖFFarna är ju vansinnigt trevliga. I alla fall de som jag hann prata med. Hann ja. Det visade sig nämligen vara så att ÖFFarna var så hemskt upptagna med att pusha och coacha varandra att det var mycket svårt att ta sig in i deras gäng. De hade helt enkelt tid. De for omkring hit och dit glada i hågen ständigt pysslandes med något.

Alltså. Av dessa två trevliga föreningar vet jag fortfarande inte vilken jag ska bli medlem i. Jättetrevliga männsikor i båda och här sitter jag.

Mycket trevlig avslutning innan semester från pållarna. Opus skötte sig exemplariskt. Vi jobbade med öppna och sluta på volt, tempoväxlingar mellan trav, skritt och galopp. Galoppen utan häng, huvudkast eller gapande mun utan präktigt på alla sätt =) Skänkelvikningar hit och dit, vända igenom volten, galopp ur skrittöppna, kortkort trav samt halt med ett par tre steg ryggning. Han gör alla grejer men det är lite sladdrigt och ibland tappar vi riktningen men vi hade skojigt idag.

Superduperjätterolig ridning =D

Fortsatte med halterna och krävde att han inte skulle köra upp huvudet. Funkar mycket, mycket bättre. I skritt börjar han bli lika mjuk och go som förr men traven är det fortfarande en del jobb med. Men det händer ganska mycket från gång till gång förstås. Det är kul. Då kanske jag gör någonting rätt.

Vi jobbade massor med öppna längs spåret. Öppna, räta ut några steg, öppna, räta ut osv. Behövs verkligen för jag har noll koll på framdelen.

Jag har två reflektioner, nej tre för kvällen:

1. Får inte lura mig in i såsträsket utan måste jobba i friskt tempo.
2. Faxe sparkar/trampar sig inte alls lika mycket på ben och hovar nu även om det händer
3. Det gick inte att lura honom att ta rätt galopp över galoppbommarna från igår, så det är jag som gör något galet. Igår tog han båda galopperna plättlätt utan mig på ryggen och gjorde till och med byten i varje språng , vänster, höger och vänster igen när han inte riktigt kunde bestämma sig.

Avslutning med spansk skritt. Svårt att få med sig bakbenen i framåtrörelsen.

Igår kväll sysslade Faxe och jag med bus =) Jag har äntligen fått en ny kamera efter att han kört slut på den gamla så jag kunde naturligtvis inte hålla mig från att knäppa min älskade häst.

Jag spärrade av halva ridbanan och lade galoppbommar på en sida och ett kryss på en sida. Vi skuttade och lekte och tränade röstkommandon. Faxe kan göra halt framför hindret från galopp fast han är lös =) Han är en skojig häst. När vi till exempel rider vägen ner mot havet på hösten är det gott om vattenpölar. Då kan man be honom hoppa över varannan och gå igenom varannan pöl =)



Så fort jag slutade mana på honom vek han av in mot mitten för att få en klapp i pannan. Det var mycket svårt att fota honom när han var nära mig eftersom han går som en magnet. Det var i och för sig svårt att fota honom på håll också för kroppspråksposition och fotoposition är inte direkt samma...





På närbilden ser man tydligt vilken färg mina nya rea-ridbyxor har =D De är som håren längst ner på nosryggen.



Här hoppar han tidigt....=) med några fler skutt i baken, mindre framtunghet och bättre balans kanske Faxe gör Levad om hundra år ;-) Det skulle vara skojigt. Myyyyyyycket träning...han hinner kanske dö innan vi är klara?



Jag älskar min häst!

Husse och jag tittade in på vägen hem från stan igår. Fråga mig inte vad det är för hästar...jag hittade inga program och kommer inte alls ihåg vad speakern sade.
Det var roligt att se att det var fler väluppfostrade hästar än på sommarpremieringen förra året =)

Idag fyller Faxes blogg 1 år!
Det firar vi med öppet hus och gul tårta med jordgubbar till er läsare =)

Som present kom lämpligt tre nya grimskaft med autentisk fjordhästfärg! Flott. För att fira har jag även ridit i mina nya ridbyxor som införskaffades på rea för 200 kr. De har samma färg som de mörkaste hårstråna på Faxes nosrygg.

Faxe och jag har jobbat en god stund vid hand. Han är riktigt mjuk när man jobbar honom från marken. Det är roligt att se vilka jättekliv han tar med bakbenen när man duttar lite på dem. Han vet nu att det är det som belönas så han gör det allt som oftast självmant med bara smackning utan spöduttning.

Vi gjorde förvänd öppna och det går väl ganska bra även om han har lite svårt med balansen eftersom han är lite klen i rumpen. Han tycker dock själv att hans insats är fantastisk.

Vi jobbade uppsuttet endast i skritt idag. Lösgjordhet och halter stod på programmet. Han är mycket stelare när man sitter på honom. Han lyssnar på sätet men lämnar bakbenen bakom sig och slår upp huvudet i sista steget. Nästa gång ska jag vara strängare med formen i halten så kanske bakbenen hänger med också.

Högeröppnan var stel som en pinne medan vänsteröppnan var enligt konstens alla regler. I höger varv rätar han raskt ut sig så fort han får en chans. Lite strängare där nästa gång också...jag måste hitta ett sätt att vara sträng utan att fastna. Mer ben förmodligen....men man är ju lat av naturen.

Som avslutning spansk skritt. Den tragglades ganska länge idag eftersom Faxe verkade lida av tappat intresse och jag ville reda ut varför. Så småningom lossnade det och han kopplade bensprätt med två steg framåt. Då tyckte han att det var jättekul igen! Av någon anledning valde han att gå i sluta och sedan sprätta och sedan vandra vidare i sluta. Det var svårt att få honom att gå rakt. Han viker gärna in rumpen och är mjuk som smör och måste stanna och torka dregel på frambenen gång på gång. Han måste kanske få en servett?

Red ut med Santos matte och hennes travare i tävlingskondis. Eftersom Opus fick ringa sig sjuk fick Faxe hoppa in med kort varsel. Hur ska det gå tänkte jag...Faxe har ju ingen kondis och travaren kommer ju att gå på tårna. Santos matte sa att hon var glad att Faxe var med eftersom han hade lugnande inverkan. Öööööh, skulle Faxe vara den lugna hästen??? Jag får ju hoppa av och promenera med honom på landsvägen så att han inte ska krevera...

Det gick bra =) Faxe var minsann på bettet med spetsade öron och en vilja av stål. Han var inte alls trött sade han. Han skulle nog sätta den stora bruna på plats. Jag fick hålla in honom och försökte föreslå ett lämpligare tempo för hans del.

Vi red i ett ganska lagom tempo i en och en halv timme med travbitar och långa skrittsträckor. Faxe kändes kanon =) Kul att han vill!

Santos matte och jag bestämde att vi skulle rida till puben och dricka cider när vi kommer hem från fastlandsturen. Det tar kanske 20 minuter att rida dit och det finns gott om träd att binda häst i.

Nu ska jag kolla campingplatser i närheten av Fjord SM. Det kommer att bli rejält med inspiration för min del och dessutom har jag införskaffat en sprillans kamera så jag hoppas på sol =)

Suck, suck, suck. Jag borde inte få ha häst. Nu är det Opus som behöver vård. Han fick ärva Frejjens flugpannband för att Frej i alla fall inte ville ha det. Idag när jag kom ut hade Opus lyckats fixa pannbandet så att det hade glidit ner och satt med kardborrefästena rakt över ögonen. Vänster öga var irriterat. Höger öga var rejält svullet och han ville inte titta med det =( Jag spolade rent och ställde honom inne för att han skulle slippa flugorna. Han ville inte att man skulle pilla i det. Det var varmt och svullet.

Efter två timmar spolade jag det igen och rensade bort guck. Nu såg det faktiskt mycket bättre ut. Han kisade med ögat och undrade om det fanns mer mat. Det verkar inte vara någon skada på själva ögat utan bara på slemhinnorna runt ögat. Lilla Oppe Pop. Han vill vara nakenfis. Bara nakenfis.

Ingen ridning för Opus idag. =(

Ikväll gick verkligen musten ur mig. Jag ger upp för jag vet inte vilken gång i ordningen. Vad ska jag göra? Hur motionerar man en häst som inte går att bromsa?

Samma förbannade visa som alltid förutom att Frej hade sår i mungiporna när vi kom in =(

Frej går kanonfint
Frej ser grannen i kycklinggul huvtröja
Frej blir "rädd" och remmar rätt över ridbanan
Jag bromsar
Frej tramsar
Jag bromsar så att Frej sätter sig på hasorna
Frej går som ett litet ljus
Frej fortsätter som om inget hänt och arbetar fint

När vi kommer in i stallet blöder han. =(
Jag kan inte rida honom. Jag kan ju inte fara genom skog och mark som en projektil.

Jag fick inte göra rent såren heller. Frej kastade sig av och an i stallet och försökte resa sig.

Med krokodiltårar rullandes nedför kinderna för att jag gjort illa älskade Frej gick jag in och hämtade Husse för sårrengöring. När husse kom ut stod Frej blick stilla och pekade "där husse, där är det, putsa lite där och smeta på salva är du snäll". Husse fixade sin häst kvickt och klappade om honom. Frej somnade. Jag satt och snyftade på en höbal och räknade upp alla tänkbara lösningar på problemet.
Husse tyckte att jag hade tråkig attityd och gick in.

Min inspirationskälla ringde när jag kom in och jag svärtade effektivt ner även hennes fredagkväll. Förlåt men nu är det verkligen inte kul.

Frej mår nog bättre utan mig.

Ja. 60 cm stillastående, skritt, trav och galopp....

Vi värmde upp med travbommar och höjde 10 cm varje gång vi bytte tillbaka varv. Opus hoppade gärna hindren även under skrittpauserna...

Innan vi började trappa ner igen höjde jag ett hinder till 70 och sänkte det andra helt. Han verkar hoppa bättre ju högre det blir. 50 cm rev han med mulen och blev lite trumpen över att bommen slog till honom rakt över näsan när han kom joggandes.

Han rullade på i fin trav men lite slafsig galopp ibland.

Nja, det var väl inte så himla bra. Ringarna var för små för att få igenom tömen så att man kunde ställa ordentligt på volten. Faxe knäppte mest av i nacken och kom efter ett tag på hur skönt det var sist med sidepull när man kunde hänga sådär skönt i nosluddet. Nä, allt blev lite grovhugget. Tömtag, halvhalter allting blev lite segt.

Gjorde några öppnor längs långsidan men när hänget kom var det kört med några öppnor då gick han bara och kastade getögon på mig under luggen med nosen inböjd och vinklad åt sidan och bogen åt fanders.

Fördelen när hästen saknar komfortzon är att man kan pusta och svettas tillsammans. Faxe gjorde ikväll sitt yttersta i den kondition han är nu (och den är verkligen kass). Vi har tränat vänstergalopper vilket var ett trevligt inslag efter allt tragglande med högergalopper med Frej. Det är svårt. Högergaloppen är luftig medan vänster galoppen känns tung och klumpig de gånger man får till den.

Vi avslutade träningen med några öppnor och slutor längs spåret. Jag skulle vilja ha ett expertutlåtande på hur de ser ut egentligen. Faxe rätar gärna ut sig men ibland känns de ok.

Om Faxe behåller sitt goda humör kan det nog bli skojig ridning till hösten =) Allt hänger på om han tycker att det är kul. Det går nog att fila till min lilla guldklimp ett steg till nu när jag lärt mig lite mer. Måste försöka variera träningen så att han tycker att det är skojigt.

Vi avslutade själva passet med spansk skritt. Det tycker han är skojigt =). Idag koncentrerade vi oss på höger framben och gick omedelbart framåt ett par steg när han lyft benet korrekt. När han gjorde något annat studerade jag flugor mycket intensivt för att visa att det inte var vad jag bad om. När han gjorde rätt berömde jag...säkert onödigt högt....han är ju inte döv hästen.

Frej och jag är för övrigt sams igen nu. Han lade sig ner i hagen när jag fyllde vatten i tunnan. Jag gick dit och satte mig bredvid honom och han lade sitt huvud i min famn för att famnen var  en flugfri zon. Han stönade av välbehag när ögonen blev fria från flugor. Ömsesidig utnyttjan. Han utnyttjar mig som flugskydd och jag utnyttjar honom som balsam för själen =)

Dagens produktutvärdering är Effol Anti Fly Gel.

Köp ej.

+ luktar gott
+ har fin färg (som om det skulle spela någon roll)
- dyr
- kladdig (helt sjukt "innerlock" som liksom pressas ner i gelén varpå en kaskad av gelé trycks ut över kanten och handen som håller i burken)
- fungerar ej mot flugor (fast man kanske ska smeta in hela hästen?)
- får ej användas runt ögonen, var ska man då ha anti flug gel någonstans??? Jag som tyckte att det var smart med gel eftersom man inte kan spraya flugskydd runt ögonen direkt.

Red ut på Frej. Jag tror inte att min brevkurs i ridning fungerar. Han är ju helt hopplös. Jag testade att som mitt mejltips sa sätta pelhamdelta på Tom Thumbbettet. Fungerade inte. Stark som en tjur om man inte tog rejäla tag och då har man ju ingen aning om hur mycket kedjan verkar...=( Jag blir trött på Frej. Varför är han så besvärlig ute?

Han sänker ryggen höjer huvudet och går och sneglar bakåt för att i tid hinna upptäcka eventuella faror som lurar några hundra meter bort. När man blivit förbannad och han lyssnar någorlunda har han ständigt turen att en förbannad j-vla fågel plötsligt flaxar upp PRECIS bredvid oss och man måste upprepa proceduren igen. Jag blir galen. När jag rider ut vill jag antingen sträcka ut i lång trav eller galopp och bara rulla på eller skritta avslappnat och skönt i naturen och filosofera. När vi kom till den långa rakan bortom kyrkan som bara är perfekt att flåsa ur ordentligt på kände jag bara hur en stor lång suck kröp genom kroppen och jag räknade hur många skutt eller 90 graders svängar hit och dit samt fartökningar och sänkta ryggar, tittande hit och dit och höjda huvuden och tagna bett man hinner med på en kilometer lång grusväg i trav.

Sista biten hem (trafikerad väg) går han som tåget helt avslappnat i skritt och trav. Alltid, alltid lugn på väg hem. Han VILL inte rida ut med mig. Han vill bara rida ut med sin husse. Det känns ju kul att man slösat 2 timmar av sitt liv på att försöka motionera en häst som helst av allt vill göra något annat. Frej skulle verkligen behöva köras i vagn varje dag för att bli en trevlig häst.

Nä, igår var det inte alls så himla kul.

Näpp. Ingen ridning idag. På förmiddagen målade jag träd till sommargrannens stora förvåning. "Mycket ska man se" tänkte de nog.
Hästarna har hänsynslöst barkat av träden i svälthagen så jag tog min tjärspann och smetade rikligt med tjära på träden i ett försök att rädda dem. Husse fick åka och köpa mer tjära och investera i nät att skydda de minst gnagna träden med.

På kvällen for vi med "bruksvolvon" in till Visby i diverse ärenden och passade på att dra hem våra vänners fjording från strandpromenaden. Den hade varit där och jobbat under dagen. Det var nämligen så att Carl von Linné landssteg vid kruttornet vid tvåtiden så muskötförsedda män sköt salut och hästen Goldi drog besökare på en tur genom staden.
Tänk om Frej kunde skärpa sig och inte spela så himla mycket Allan, då hade han kunnat vara med ju!

Vad nu? Vi värmde upp vid hand och Opus verkligen släpar höger bakhov i vänster varv! Han verkar inte ha ont men ids inte lyfta benet. Dessutom så bånglar höger has ut till höger när han går! Vad har hänt??? Man skola icke rycka och knycka i sina någorlunda fungerande hästar...

Stärkt av mina bloggkommentarer jobbade jag ivrigt med

-förberedelse
-halvhalter till förbannelse
-myrsteg innan halten

Det funkar! =)

MEN. Tempot är låååååångt under acceptabel nivå. Opus myser bara omkring. Mjuk och fin men utan action.

Vi gjorde några superba långsidor med öppna, volt, sluta! De skulle min inspirationskälla ha sett! Som vi tragglade med dessa i vintras.

För att underlätta för er läsare eftersom min blogg inte listar senaste kommentarer så vill jag bara nämna att jag svarat på några av flitiga Blogg-Jaanas kommentarer.

Inläggen är
 "Min häst är älskad och han vet det" - innehåller ridtips
Höinlägget om när jag nästan "dog" - innehåller föga smickrande uppgifter om min egen intelligens
"Sadeln är verkligen inte skön" - innehåller fråga om sadelmakare/provare

Opus i högform!

Ikväll var Opus verkligen i högform, han riktigt dansade fram. Stånkade och frustade och var helt enkelt överambitiös. Vi kämpade hårt. De nya ridbyxorna gjorde sitt till. När vi pausade såg vi att sommargrannen burit fram en solstol och satt och tittade på oss med en drink i handen =)
Utmärkt tillfälle att slå spöktankar ur hågen och fortsätta med det man höll på med. Yes! Det fungerade. Vi red och red och red. Grannens fru bonkade upp en kubb-bana men hennes man vägrade börja spela förrän Opus hade ridit klart vid 21-tiden. =)

Vi jobbade med galoppen, en liten fyrkant i skritt och trav, skänkelvikningar, öppna och serpentiner med volter på varje rak linje i stället för i varje båge. Den var lite lurig tyckte "Eniro- Jag vet var" och blev mycket lyhörd och fin.

Kul ridning och jag är mycket stolt över mig själv att jag inte började rida för mycket bara för att någon tittade utan höll mig till planen.

Jag har ju glömt att säga att bettet har kommit. Däremot är kindkedjekrokarna fortfarande restade. Boleprodukter är inte så hemskt snabba. Man kan ju undra hur ett bett kan vara restat i flera veckor, borde inte vara så svårt att fixa. Det är ju inget märkvärdigt bett.

Det kan vara så att det är aningens för litet. Inte för att man märker på Frej direkt men ändå. Äsch, vet inte. Tungan fick han förstås över men det är ju inget ovanligt om man säger så. Jag fick kliva av och joxa tillbaka tungan och spänna nosremmen taskigt hårt. Varför krånglar han så?

Sommargrannens lilla pyttiga hund kom springandes över gräsmattan för att mota bort Farbror Frej. Den var mycket upprörd över att Frej var så nära tomtgränsen. Frej tittade på den med godmodiga ögon och sa "Det är inte lätt för små Stockholmshundar här i livet". Hundens ägare kom springandes och röt åt den lilla hunden och ursäktade sig för att den störde när jag red. Här var det ingen som blev störd sa jag. Jag hann inte säga att nästa häst jag tänkte rida, Opus, sparkar efter hundar. Som tur var uppfattade den lilla hunden tillrättavisningen.

Ridningen ja. Rider man på "bridongtygeln" så är bettet precis som alla andra bett. Frej är stel, okänslig och allmänt besvärlig. Håller man stångtygeln med fjäderlätta händer blir han så mjuk, så mjuk. I alla fall fram. Bakkärran tappar han. Höger bak hakar upp sig =(

När vi hade ridit gick han och liksom slängde framfötterna framför sig. Träningsvärk? Ömfotad? Fång? De har gått i en svälthage ganska länge nu men fått 26 kg hö per dag att dela på. På kvällen fick vi besked om att den slagna vallen inte är något att ha =( Stängsla tillbaka och ut med hästarna på bete igen.

När jag tittade på honom i stallet såg jag att han har tunnat ur väldigt. Han är inte sitt vanliga Frejjiga jag. Hungrig och arg vid utfodring, lite loj och besväras av flugorna.

Flugpannbandet bär han hellre avkliat på ena sidan med alla fransar längs vänster kind. Han ser ut som en indian. Han vill verkligen inte ha några fransar.

Efter att ha läst om mystiska ridböjelser i form av att rida kür till E-type började jag fundera vad jag EGENTLIGEN skulle vilja hinna göra med hästarna ;-)

1. Någort läckert ridarr till musik som få förväntar sig. Husse skulle helt klart rösta för E-type men jag vill nog ha lite annan karraktär ;-) Naturligtvis ingår alla svåra dressyrrörelser och därför kommer drömmen att förverkligas först om ett stort antal år. Förhoppningsvis innan hästarna är i hästhimlen.

2. Full galopp med ett gäng andra hästar à la westernfilm. Gärna i lika dammig miljö och med ett stop skummande öl som avslutning.

3. Höll på att glömma att Faxe ska till Globen innan han dör. Gärna med specialinbjudan till alla som tvivlade på honom.

4. Sedan fick jag ju nya idéer av Jaana (med de mystiska ridböjelserna) där alla tre pållarna ingår ;-) Visst skulle det vara läckert att alla tre pållar löshoppade?

5. 10 dagarstur med tält. Var som helst i landet bara det inte är för varmt eller för flugigt. Jag avskyr att rida när flugorna surrar runt huvudet och slött sätter sig på kinder och läppar. Prrläää!

6. Köra en marathon och precision med Faxe och Frej i par. Om det någon gång kommer att gå....det skulle vara SÅÅÅÅÅ himla kul!! =D Säkert livsfarligt men det är ju det farliga som är det roliga...om man inte hoppar det vill säga.

7. Sedan skulle det ju vara roligt att åka till fjordarnas land och tävla på "hemmaplan" med norsk natur som bakgrund bara för att det blir så vackra bilder på ekipagen =) Dessutom så tycker norrmännen ( i alla fall några ) att Faxe är fin. Sådant suger man ju åt sig och kommer ihåg i evigheters evighet och tänker att norrmän är allt ett trevligt folk.

Nu kommer jag inte på något mer för stunden men jag är känd för att ha "omöjliga" mål när det gäller hästarna så det här ska man väl kunna fixa? Någon annan som hakar på någon punkt och antar utmaningen? =)