Faxe & friends

Kolik.

Jag trodde först att det gjorde mer ont att älska än att mista. Nu när chocken lagt sig en aning vet jag att det gör olidligt ont att mista någon som man älskat så högt.

Jag märkte att något var fel direkt när jag kom utanför ytterdörren. Jag såg på håll hur Faxe hängde med huvudet. Opus och Frej kom galopperandes när jag kom med hö men Frej tittade bort mot Faxe och tycktes mycket medveten om att något var galet. När Opus och Frej börjat äta hade Faxe inte rört sig. Han ropade ett litet svagt "huii" men rörde sig inte ur fläcken.

1000 tankar for genom huvudet medan jag raskt sprang ner till honom på vallen. Sitter han fast? Har han fång? Korsförlamning? Vad är fel, varför rör han sig inte? När jag kom fram såg jag att han stod krampaktigt och skakade. Fryser han? Men jag var ju ute hos dem i natt efter att jag stängt av datorn och kollade så att täckena inte var blöta. Jag pillade in handen under täcket. Varmt. Mystiskt.

Tog tag med pekfingret i framdelen på täcket och försökte gunga fart i honom. Långsamt, långsamt på skakiga darrande ben tog vi oss in i stallet. Av med täcket och på med ylletäcke och ett annat tjockt täcke. Faxe skakade och andades häftigt. Jag tänkte på hans stela bakdel i vintras och tänkte att om det nu är så att han fryser så måste det vara bättre för musklerna om han rör på sig. Husse fick gå med honom runt, runt i longerlina för Faxe tyckte att det var otryggt att vara en linlängd ifrån någon av oss. När han såg ut att mjukna något bytte vi varv. Det var lika illa i nästa varv.

Jag funderade och funderade. Han är ju klippt men har inte varit kall över huvud taget fast han har varit ute nästan alla nätter. Jag har kontrollerat honom noga så att han inte ska bli frusen i sin nya frisyr. När vi promenerat med honom i en halvtimme utan förändring tog vi in honom och tempade. Kanske inte alls är bra att röra på honom...tänk om det är något annat än att han är genomfrusen?

Husse gick och hämtade skottkärran så att jag kunde städa Faxes säng ordentligt och fylla på rikligt med madrassmaterial. Frej lämnade (!) maten och gick till Husse som för att fråga hur det var med Faxe. Det händer inte ofta att Frej lämnar maten...

Eftersom Faxe andades så häftigt borde det betyda att han har ont någonstans. När tempen visade 38,9 knappade Husse numret till veterinären (normal temp för Faxe är 37,2). Hon hörde nog på min röst att Faxe var dålig för hon sa direkt  "Jag kommer så fort jag kan".

När Faxe fått vara stilla en stund med dubbla täcken började han slappna av. Han ville dock inte veta av några äpplen eller morötter som Husse försökte truga i honom. Han flåsade fortfarande stötvis.

Jag var ute hos honom i stallet i 2,5 timme tills han kände sig trygg och kunde slappna av själv. Han är ju väldigt otrygg i sig själv, speciellt när han mår dåligt. Innan jag gick in och åt sen frukost tempade jag och pulsade igen. Tempen hade gått ner till 38,5 men pulsen var fortfarande hög. Han kissade en mikroskopisk skvätt och hade stora bekymmer med att sätta bakbenen på plats igen.

Nu sitter jag här och väntar på verinären. Faxe har inte rört en fena (hans rumpa syns genom stalldörren från köksfönstret).

Tänk om han blivit förkyld trots omsorg med täckeskontroller och täckesbyten. Jag har ju velat ha hästarna ute så länge som underlaget tillåter. Ingen av dem har visat tecken på att vilja komma in. Annars brukar de tydligt säga "Ta in oss, och det nu!"

Idag var mottot AVANTI FÖR BÖVELEN!
Opus var seg, slog med huvudet och knypplade med benen. Vete sjutton vad han pysslar med. Ibland ett framben och ibland ett bakben. Det viker sig än hit än dit precis när det börjar gå bra. Uppvärmning med snirkelskritt och RASK trav. Jag höll på att storkna när jag tog en paus för att mottaga budskapet att Husse nu fyllt vatten till hästarna. Jag såg två Husse framför mig och flåsade friskt. Borde kanske knapra allergimedicin och inte vara en sån j-vla finne. Bit ihop och kom igen nu...som om någon skulle bry sig...Nä, det får nog bli medicin imorgon.

På'et igen. FRAM OPUS, FRAAAM!!!! Fasen jag orkar inte driva mer nu, GÅ SJÄLV. Snälla?
Undrar vad grannarna trodde att jag höll på med....jag hörde att grannen snickrade tak. Hans hammare hördes ganska klart och tydligt. Mina rop lär ju också ha hörts lång väg. Nåja, heller rop än väsanden....väsanden gör ju att man spänner sig. Som spännis går det inte att rida.

Efter en halvtimmes ritt var Opus rätt så fin faktiskt. Högergaloppen börjar bli rullig =) I vänsterfattningarna spänner han sig ibland och fattar ur form.
Det blev mörkt och jag var helt slut. Tänk, tänk om man hade haft ett ridhus eller i alla fall en ljus ridbana att rida på. Då hade jag kunnat rida en halvtimme till på en super nice pålle. Fast det hade jag förmodligen inte orkat. Måste kanske börja med Dog Power Walk för att få upp flåset lite. Hunden Leo skulle förmodligen gilla tilltaget.

Antislip padden... dubbelvikt som rådet lydde. Framme vid manken. Dessvärre gled sadeln fram. Alltså vad är själva principen med padden??? Kladdigt som sjutton men sen då??? Jag blir matt.

Är det någon som använder en sån här grej? Det funkar ju inte! Eller är det bara jag som har skitiga hästar?
Den är i alla fall hur töjbar som helst =) Man kan säkert göra mycket skojigt med den istället för att ha den under sadeln =)

Man kan ju fråga sig vad det var i gårdagens höbal...Frej hade cementerad svans idag...uääägh!!!! Frej tål inga som helst foderbyten. Han behöver tydligen också storjordbruksproducerat hö så att det är samma, samma i alla balar.
Jag som tänkte att grannens ängsvall var perfekt för fjordisar men det var tydligen alldeles för mycket olika örter i för att Frejs mage skulle palla.

Sen kan man ju fråga sig (eller så struntar man bara i det och accepterar att Frej är schitzoFrejn) hur mattan som var så "farlig" för några dagar sedan plötsligt bara kan ligga där stilla och fin. Vi har inte varit i närheten av den sedan Frej resolut vägrade att kliva på den äckliga mattan.
Idag, förspänd med loksele och liten grön rockard gick det alldeles stilla och fint över mattan. Frej gick med raska steg mot mattan och sneglade ner på den och sa "Sedär ligger minsann en matta, så slarvigt av människorna"..tramp, tramp, tramp. Utan att ens ändra steglängd gick han ut genom grindhålet, över mattan och ut i vinterhagen för dagens lilla körpass.
Jag tänkte på Frejs Tant och log.

Körningen gick alldeles förträffligt. Han tuggade, skummade och gick ganska fint faktiskt. Stel och så men det funkar. Det känns bra. Vid ett tillfälle gjorde jag något med tömmen så att jag fick honom att gå precis i mitten mellan skacklarna på böjt spår. När tömmen gled ur  handen och jag tog nytt grepp tappade jag allt och hittade inte det magiska greppet igen. Nu vet jag i alla fall att han kan bara jag själv begriper hur man gör.

Det skulle vara grymt om jag kunde lära mig att jobba honom i vagn så att man slipper dragkampen på ryggen. Det är mitt mål för vintern. Sitter någon av mina läsare på några bra ENKLA övningar som Frej och jag kan börja med?

Som avslutning fick han gå lång och låg och då behövde jag bara vrida överkroppen lite i vagnen för att åka sick-sack över gräset. Han är känslig när han vill ;-) GuldFrej!

Efter frukostutvärdering av bilen och dess sjukdomstillstånd bestämdes att det skulle kunna vara bränslerelaterat...Alltså vågade jag mig på att resa söderut med min hostande och hackande lilla bil. Mekanikerns telefonnummer var med ifall jag skulle bli ståendes någonstans längs vägen. Efter ett tag hade jag fått in en körstil som passade bilen ganska bra...hunden Leo reste sig i sin bur varje gång bilen hostade men till slut gav han blanka f-n i att bry sig.

När jag kom fram till ridhuset gick en liten fjording med vagn på grusbanan. Alltid trevligt med fjordingar! =) Just denna häst såg jag när han föddes...det är sex år sedan. Han var lite större nu =)

Det var lite synd att träningen var utomhus för man hörde inte ett skvatt av vad tränaren sa. Dessutom så pratades det ganska mycket längs staketet så det var omöjligt att höra vad övningarna gick ut på och vilka tips ekipagen fick.
Det gav inte så hemskt mycket så jag åkte hem efter att ha varit en sväng i Inspirationskällans stall. Min Inspirationskälla köper ofta någon form av choklad till mig som jag ska äta i bilen på väg hem för att hålla mig pigg bakom ratten. Hon är snäll!!!! =) Idag njöt jag av Bounty på min hoppande och skuttande hemväg. Den behövdes verkligen för det var seeeeeegt att puttra hem.

När jag kom hem tog jag in Faxe för att raka hans ben och starta det riktigt stora kriget mot raspen. Oster femman gav upp direkt =( Den tuggade bara. Husse lovade att kolla på den imorgon. Den kanske bara har fettat ihop av äcklig päls? Nu är Faxe halvklippt med sax och ser ut som en pudel...ska strax gå ut och tvätta hans ben med tvål och vatten så att klippmaskinen får det lättare imorgon.

Efter att ha druckit upp resterna av den varma chokladen och vispgrädden med Husse gick jag ut och red Opus. I torsdags köpte jag ett billigt träns för att slippa byta bett hela tiden. Naturligtvis är det förhatliga vävribbtyglar på det...jag hatar textiltyglar. Fladdrigt. Eftersom tränset köptes för att slippa bytta bett så ingår ju även tygelbyte...äh, jag satte på hattyglarna och red med dem ändå.

Rackarns. Den gled inte alls lika mycket i mina slitna handskar. Opus försökte sno lite tygel som vanligt men när det inte gick blev han Alias Knut. Vad arg han blev :-O. Ett tag höll han på att bli ett galet gult troll. Han visste inte vad han skulle göra....till slut gav han helt enkelt upp.
Eftersom tygeln inte gled ur handen var jag ju tvungen att hålla emot med magen när han ryckte och knyckte. Jag kände hur det värkte i magmusklerna. Hoppsan, riktig ridning med låtsastygel. ;-)
Opus försökte alla knep han kunde komma på men mina armbågar var vid sidorna och magen var som en fiolsträng. Tramsig häst göre sig icke besvär tack. Jag kände mig ganska stolt även om övningarna gick sisådär. Jag fick i alla fall igenom vad som INTE var önskvärt och kunde tydligt berömma när det blev rätt. Trevligt som omväxling. Annars brukar allt bara flyta omkring i ett enda långt slingrande...

Opus var trött och svettig när vi var klara. Jag med.
Sadeln gled trots att vi testade att ha padden mellan sadel och vojlock =(

Igår införskaffades teddy i marinblått och 5 cm kardborreband till Faxes täcke. Med klippning av hårrem och täcke följer följdaktligen också skavsår...=(
Frej fick en lyxigare variant av lurv (i förebyggande syfte). Långhårigt sobelt brunt...speciellt lurv till speciell häst. Eller?

Idag har jag skickat in papper för ansökan om prestationsmedaljer från Fjordhästföreningen till mina vackra hästar. Nu återstår bara att se om de går igenom...

Kvällen ägnades åt rödvin och sömnad av Faxes täcke. När jag öppnade kassen från sybutiken upptäckte jag att "jag tar ett paket synålar också" innebär nålar till symaskin. Vadå? Jag kan ju inte sy! Dessutom är hjulet till symaskinen trasigt. Jag syr för hand jag....är det SÅ omodernt så att synål är synonymt med symaskinsnål? Det var bara till att leta reda på någon gammal nål i något skrymsle.

Faxe har nu sitt nysydda täcke på. Nu återstår att se om skavsåret läker eller om han måste vara nakefis och sova inne tills det läker.

Bilen med den nybytta motorn hoppar som en känguru så jag vågar inte ta mig till Marie Kahrleträningen. Tänk om jag inte kommer hem :-O Volvon står ju fortfarande på verkstaden så Husse kan inte hämta mig i händelse av nödsituation. Det är inte meningen att jag ska lära mig tömkörning helt enkelt. =(

Det blev extra påtagligt idag eftersom vi red en sväng som vi inte ridit sedan i vintras, då Faxe helt lade av i en snödriva och inte ville gå hem typ. Det var då vi raspade tänder, tog blodprov och så.

Exakt samma sväng, exakt samma sällskap (Santos och hans matte) och exakt samma tempo. Det var underbart borta på den långa travsträckan mot  den stora (herr)gården. Faxe höll jämna steg med travhästen Santos (nu joggade Santos i och för sig men ändå) och pållarna flög fram. Faxe fjäderlätt men visserligen med raketmule och Santos i en underbart fin form. Har nog aldrig sett honom så läcker förr. Santos matte frågade om det gick för fort. Hon skrattade när hon såg att jag bara duttade med skänkeln och Faxe fräste iväg ytterligare. Santos fick något skumt i blicken ;-)

Vi skrittade järnvägsbanken mot kanalen och eftersom hästarna går kvar nere på myren snirklade vi oss genom en dunge och över ett kalhygge och sedan hunden Leos fd lunchpromenad ner mot myrvägen. Någon vänlig själ har lagt nytt grusgångsgrus på myrvägen så vi kunde inte låta bli att trava den biten också. Nu kändes Faxe betydligt segare och surare än tidigare. Jag pressade honom lite, lite till och sedan var det dags att ta adjö av vårt ridsällskap. Faxe flåsade ordentligt men hämtade sig förvånansvärt snabbt. Jag trodde att han skulle kippa efter andan länge. Då har dressyrmasandet gett lite resultat på kondisen ändå. Kul. Vi var ändå ute i 2,5 timme. När Santos matte tränade monté med sin andra häst förra året red hon samma sträcka på 30 minuter...

Sista biten hem gjorde vi serpentiner, halter skänkelvikningar och ryggningar för att Faxe inte ska få avsluta sin ritt med raketnäsa. Faxe inspirerades kraftigt över tilltaget och piffade till det hela med spansk skritt. Å ett å två å tre. Stamp, stamp, stamp....nej vänta lite jag måste gå ifatt med bakbenen också. Okej, nu är jag beredd igen, är du med? Å ett å två å tre, stamp, stamp, stamp....

Söta häst. Varken han eller jag vet hur övningen ska gå vidare så man får med rumpen men nu verkar han se det som någon slags belöningshandling för präktigt utfört arbete så han stampar på han. =D

Jag älskar min häst!!!

Vidare utvärdering av antiglidpadden.

Suck.

Det kändes som om jag red snett hela tiden idag. Det gjorde jag förmodligen också eftersom sadelstropparna skalat av håret av Faxe på höger sida. Stackars Faxe. Jag red med pad närmast Faxe och sedan direkt sadel eftersom vojlocken korvade sig sist. Detta fungerar alltså inte heller...jag kan ju inte ha ett ludd som sträcker sig upp över hela stropparna. Då kan jag ju inte spänna gjorden. När skavsåren vilat sig lite ska jag testa att ha antiglidet under sadelgjorden istället om det går. Det är ju sadelgjorden som glider. Inte sadeln.

Och jaaaa, jag borde åka med Faxe och lära mig tömkörning så att vi kan samla trav utan att stressa häst, tappa spö och snubbla i gropig gräsmatta...hade inte dragkroksbilen stått på verkstad och om jag hade varit lycklig ägare av ett släp så att jag slapp åka flera mil för att hyra så hade jag naturligtvis åkt. Det kommer en tid för mig också...nu ska jag jobba lite så kanske det blir ett hästsläp en dag!

Idag blev det stängselfix och öppning av nedre delen av vallen. Alltså slut på sten och jord-diet...Det finns lite, lite grönt gräs faktiskt. Frej tog två steg och började sedan äta. Faxe såg sig omkring med nyfikna ögon och tycktes intresserat säga "ååååh, en stor fyrkant utan något annat än...gräs." Opus blev så glad att han gjorde ett litet skutt och travade sedan iväg för at hitta de bästa stråna.

Det absolut bästa idag är förbättringen med GRIND mot den mindre trafikerade vägen. Fördelen är att man kan rida och köra över vallen istället för direkt ut på landsvägen. Nackdelen (jag är mycket för konspirationsteorier) är att någon elaking öppnar grinden där nere. Det passerar ju en hel del löst folk.

Jag har bestämt mig för att inte åka på körkurs för Marie Kahrle. Hade varit kul att åka med Faxe och tömköra men jag tror jag åker utan häst. Det känns meckligt att fixa transport och åka 8 mil och vara borta hela dagen och åka 8 mil hem. Dessutom är Volvon på verkstad så jag måste låna bil också. Nääää, jag åker dit och glor istället. Kanske ska ta med mig varm choklad och en klick vispgrädde? Mmm, vi får väl se.

Allt rivande av golv har fått mig att uppskatta lite lugn och ro ;-)

Så här ser hallen ut nu...gästrummet och skafferiet ser likadana ut...håhå, jaja, undrar var jag ska har julpyntet?

Alltså, någon slags belöning borde den ha som kommer på vad man gör med ett par miljarder ekollon. Hela förmiddagen krattade katten Mogi och jag ekollon i skogen. Det är verkligen inte roligt. Gjorde ett enkelt test när jag kände att jag började slappa och tänka "jag har ju i alla fall fått bort större delen av ekollonen, inte kommer de väl att anstränga sig för att hitta ekollonen heller?"
Testet bestod i att släppa in Frej i sommarskogen. Efter att ha kollat i vattentunnan gick han spikrakt till det stället där jag kom på honom med att knapra ekollon i slutet av september. På två röda hade han pillat upp ett par kvarglömda ekollon. Det är ju helt sjukt! Så målmedveten! När jag tog honom i pannluggen för att leda bort honom vägrade han att följa med. På vägen mot grinden slet han sig och sprang tillbaka till stället. Hallååååå???


Frejjens knarkarkvart

På ett litet kick hade lusten att återuppta mitt till synes tröstlösa arbetsprojekt återinfunnit sig. Så här kan man ju inte ha det. Jag kan ju inte såga ner alla ekar eftersom halva skogen består av ek och då finns det ju inget skydd mot väder och vind. Jag tackar min lyckliga stjärna för att de åren vi hittills har bott här har bjudit på torra somrar och kommer aldrig mer klaga på att betet bränns sönder av solen. Hellre stödutfodra än att kratta ekollon!


Mogi tar en paus i krattandet

Antiglidpadden har kommit

Ja den italienska lövtunna antiglidpadden kom till postens utlämningsställe idag. Jag fattar inte varför vissa paket körs ut och andra måste man hämta. Det verkar inte ha med storleken att göra. Vad man med säkerhet vet är att när man ska lösa ut paketet för mer tusenlappar än man har hemma så kommer postbilen inkörandes vilt tutandes på gården. Bara för att man ska känna lukten av sitt efterlängtade paket och sedan tvingas åka till posten och lösa ut det.
Detta paket fick jag alltså hämta. Det var inte tillräckligt dyrt.

Faxe var förste testkanin. Först höll jag inte på att få ur padden ur förpackningen. Den var rätt klibbig. När den så småningom lossnade med ett ljudligt FLOPP vände sig Faxe om och tittade misstänksamt på den. Han insåg snabbt att det här var något som han skulle behöva gå klädd i. Padden klistrade fast sig i sig själv, runt min vänstra hand och över manken på Faxe. När jag fått loss handen klibbade andra änden av padden ihop till en stor knöl. Efter utslätandet av padden lade jag på en vojlock. Den hamnade lite snett så jag skulle placera om den. Då rullade padden ihop sig som en grodtunga ungefär. Snabbt som attan. Tålmodigt klibbade jag ut den varv för varv för att återigen noggrant placera den över Faxes rygg. Faxe suckade.

På med sadel och sadelgjord och med en slags nybyggaranda gav jag mig ut på min ljust, ljusgula häst. Detta kommer att vara lösningen på glidande sadel. Det måste det bara vara. Något så klibbigt har jag sällan skådat. Det är eventuellt jämförbart med klibbiga djur som man köper för en femma i tuggummi/klibbiga djur-automater. Fast den här är rätt mycket större.

Faxe hängde i tygeln men var på G. Reaktionssnabbheten har definitivt infunnit sig efter att pälsen skalats av. Här går det undan. Smackar man så virvlar det till i bakbenen. Trevlig känsla som omväxling =) Jag undrar vad det är som gör att det känns som om han tippar framåt när man sitter på honom. När man tömkör så använder han ju inte mulen som ett extra stödhjul...men å andra sidan så sitter det inte 65 kg på hans rygg när jag tömkör heller.

Han var jättestel emellanåt men lossnade och blev stel igen. Jag behöver nog någon som piskar mig varje gång jag ger upp. Jag måste jobba igenom detta ordentligt någon dag...jag är för lat. Något intressant var i alla fall att när vi jobbade med vingliga öppnor och "slutor" på en fyrkantig volt så tänkte han så det knakade och blev jättemjuk i hela kroppen. Man kände hur han flyttade en hov i taget och kände sig fram. Söt.

Omedelbart när vi slutade med övningen så rätade han ut sig och blev stel igen. Åååååh  =(
Lättare att variera traven från ryggen än på töm men man märker att han inte orkar samla traven om man jobbat med något annat en stund innan. Han har ingen ork den gode Faxe. Skulle behöva trava långa svängar i skogen men han blir ju så nedrans stel efter varje sådan tur. Jag måste rida på volter för att han inte ska spänna hals nacke och mun. Det blir ganska långa skogsturer om man ska volta sig fram.

Så till utvärderingen av padden. Padden låg där jag placerade den. Den hade inte rört sig en millimeter. Sadeln däremot hade glidit med vojlocken som räckmacka. Vojlocken hade korvat sig ordentligt både här och där. Inte konstigt att Faxe surade lite under ridpasset. Det kan ju inte ha varit så skönt. Jag blir gaaaaaalen! Hur svårt ska det vara att hitta en sadel? Han är ju inte jättemärkligt byggd.

SUFF
Ja. Jag har äntligen fått ändan ur och blivit medlem i Stockholm Uppsala Fjordhästförening. Det skulle alltså ta 9,5 år innan jag sökte mig till mina hemtrakter igen. Att det skulle ske i form av medlemsskap i en förening för hästar av rasen fjordhäst vet jag inte om någon kunde ha gissat. Men nu är det ju så att jag av en ren slump blivit ägare till om inte världens så i alla fall Sveriges i särklass coolaste fjording så då är det ju ganska naturligt.
Nu ser jag mig som föreningens utrikeskorrespondent i öster. Gotland är ett annorlunda land har ju Turistföreningen rapat i säkert 25 år.
Om jag dessutom slutar vela och kommer ut och tävlar på den Lille Tjocke så har jag dyrt och heligt blivit lovad att få låna ett SUFF-schabrak...som kommer att korva sig under den uppstudsiga sadeln.

Alla som övertygat mig om att SUFF är den bästa föreningen kommer att ångra sig djupt när jag mejlbombar föreningens webmaster med bilder av Faxe. Faxe kommer att gå från okänd till ökänd.
Om han dessutom slutar att använda mulen som stödhjul vid dressyrridning så kommer han att ta Fjord SM med storm med sin transport och ett antal följebilar. Vid den lokala Mc Donalds är det obligatoriskt stopp för att lufta heliumbalongerna med trycket  "Faxe on Tour".

Jepp. Alla inblandade kommer att ångra sig djupt och innerligt.

Slutligen

Slutligen utlovades en bild på svängelns placering på den långlånade fyrhjulsvagnen. Eftersom den har fått nya hjulaxlar med bilhjul finns två alternativ att fästa svängeln i. Den nedre kroken används när man kör med bilhjulen och den övre då man använder trähjulen. Och till detta, helt vanliga träskaklar (som jag lärt mig att man ska fälla upp när man spänner för så att hästen inte kliver sönder dem....)

Fyttirackarns vilken stilig häst jag har! Tömkörning med början till samling av trav pysslade vi med idag. Med tanke på att jag inte är så himla duktig på tömkörning och klantade mig ganska mycket så var Faxe duktig. Jag skulle behöva ha en extra hand som vispar fart i baken medan jag plockar på yttern och pillar med innern. Idag blev Faxe lite stressad när jag vid ett tillfälle blev för hård i handen och samtidigt vispade med spöet. Efter lite frisk trav framåt var han som innan igen =). Söta.

Han var grymt mjuk idag och gick stadigt på tömmen i travigångsättningarna =)
Även halterna var bättre. Inte så mycket korvande och smygstartande.

Den lilla samlingen i trav jag åstadkom var bättre i höger varv. I vänster varv fungerade det inte så bra. Det var nog en kombination av att Faxe blev lite trött och att jag styrde mot staketet för att han inte skulle pinna iväg när jag drev på. Resultatet blev ju bromsa av totalt istället. Inte så smart så här i efterhand....

Åh, jag vill jobba mer! =D Det var kul! Gick i alla fall in och var duktiga istället. Faxe dreglade på sina framben.

Ska nog raka av benen också. Raspen har ökat igen tack vare det fuktiga vädret. Borde det inte vara bättre att kapa rubbet så att man verkligen kommer åt ALLA skorpor en gång för alla? Han får väl sussa inne om det blir skitväder.

Slutligen låste jag in mig i sadelkammaren mitt i min eufori över att jag har en sådan fin häst. Det nya fina låset har inget vred på insidan. Jag öppnade med nyckeln och knuffade igen dörren efter mig med en elegant hälspark när jag skulle skölja betten.
Hoppsan. Inte så bra. Dörren i baklås. Ingen telefon. Hmmm. Bakom täckeshängaren finns en gammal haspförsedd lönndörr som till min lycka hade hasparna på insidan och inte utsidan ;-) Undrar hur lång tid det hade tagit innan Husse hade saknat mig.

Växlande molnighet. Sju grader plus. Vindstyrka ca. 1 m/s. Frej laddar maximalt. Frej reder inte ut det hela utan landar med skinkan rakt över en murarhink (som nu är en helt platt murarhink) och med de sista revbenen i revbensbågen över bommen. Frej häver sig upp från gräsmattan och ser skrämd ut.

Kvällen skulle bjuda på helt avslappnad jogging över bommar på en volt och kanske något ytte pytte skutt på ena sidan. Frej var iklädd träns och strykkappor bak men var i övrigt nakenfis. Vi värmde upp i skritt och Frej fattade vitsen med en gång. Han mindes från sist sa han. Bytte varv och skrittade en stund till.

Gick över i trav och Frej såg rätt så stel ut. I vänster varv gick han kort, kort med bakbenen. Han joggade på en stund och såg ganska nöjd ut med att få röra lite på fläsket. När vi bytte varv bytte vi tydligen även häst...helt annan hållning...helt annat tempo. Slängtrav bak och spikraka dressyrhästben fram som han liksom bara skickade framför sig. Spjoff, spjoff, spjoff, spjoff.
:-O Frej (!) Tänk om man fick ordning på bakkärran någon gång så att den kan börja röra sig tänkte matten som numera är farligt nära "dressyrtantsstadiet".
Det bekymrar mig att han viker in höger bak när han travar. Han "biljarderar" med bakbenet fast ända uppifrån höften. Ser skumt ut. Han viker benet likadant när man stretchar.

Nåja. Det var när jag satte upp ett litet kryss av modell kaninhoppning som Frej blev SÅ GLAAAAAD. Tjihoooooo. Rivstart i galopp (utan att jag sagt något...) jättehopp, brall, brall, brall, brall, brall, halka omkuuuuuuuuull.

Han tyckte det var läskigt =( Han stannade och såg olyckligt ut. Jag smackade lite för att inte göra någon grej av det men han bara vägrade att ens trava i närheten av bommarna. När jag tvingade honom och han travade med stor skepsis över dem för att sedan mötas av en överdrivet berömmande matte blev han jätteglad. Söta Frej =D Vi stod och kliade en god stund och sedan var det nemas problemas igen. Full rulle men han lyssnade faktiskt när jag sade till honom att sakta in en smula för att inte halka igen. =)

Förutom superduperbrallen lyssnade Frej kanonbra trots att han så gärna ville skutta hinder! Skritt. Trav. Halt. Byt varv.

I stallet fick han stretch, massage, moppelsallad och Fibergi. Frejjen kände sig som en kung.

På största allvar tog hon sig an uppgiften att skapa ett drogfritt boende till Frej. Med krattan i högsta hugg gav hon sig ut i hästarnas vinterskog för att kratta ekollon. En smula muttrandes förstås...något om att kratta barr i skogen. Svärmor krattade, Husse lastade skottkärror och jag klädde in lövträd med hönsnät. När jag gick in för att värma på Svärmors utsökta fiskgratäng (hon gör avkok på räkskalen och en massa annan mumma när hon gör gratäng) tog mina arbetskamrater en paus i skogen. När jag återvände hade arbetet ändrat karaktär. Från drogfri miljö letade man nu Magic Mushrooms...
Hästarnas skog är tydligen översållad med blodriska. En utsökt svamp enligt uppgift. Själv känner jag bara av namnet att man nog inte borde äta den...blod....risk...hur många mer varningar behövs?

På eftermiddagen tog vi en sväng med Frej och fyrhjulsvagnen. Frej fick kämpa rejält. Massor av trav. Han såg riktigt trött ut när vi vände hemåt. Husse klev av och gick där det var som lerigast så att Frej fick det lättare. Efter en lång skrittpaus blev det trav igen. På asfaltsvägen plockade Frej fram lite extra ork och blev glad i hatten när några hästar brallade i hagen intill vägen. Skönt. Då hade vi inte kört slut på honom totalt ;-)

Frej fick en välbehövlig svabbning i stallet. Stretch. Extra kraftfoder, moppelsallad och mineraler. Livet är rätt gött hälsar Frej.

Åååååå vad det är tråkigt att hämta spån. Bruksvolvon och brukssläpet tog oss till en gård där vi fyllde sopsäckar med kuterspån. Skrymmande, jepp. Tar slut fort, jepp. Tar lång tid att lasta, jepp.
Jag skulle vilja ha en pall med spån levererad direkt till stallet. Hur får man tag i en sådan? En bal spån kostar 64 kr på Granngården (gjorde förra året i alla fall). Det tycker jag är ganska dyrt och här får man inte rabatt om om tar en pall...jag vill ha rabatt! ;-)

Ska strax åka iväg och mata Santox mattes pållar. De har haft det blött. Åkte dit i morse också för att kolla att täckena  var torra och gav dem lite extra mat. Regnig natt och kylig morgon.

Har så förbannat ont i ryggen =( Tänkte att det brukar hjälpa att rida dressyr så att kroppen lossnar lite. Opus var lerig från topp till tå och fick endast en snabb avborstning...

Ryggont och potatissäck till häst är ingen bra kombination =( Jag mådde så illa och Opus behagade inte gå fram över huvud taget. Inte kunde jag vara sträng heller för då gjorde det så ont.

Jag var förmodligen helt stel i bäckenet för Opus fattade ingenting, men gjorde så gott han kunde stackarn.

Idag blev det alltså VM i smackningar.

Red på Santox mattes tredelade med fasta ringar. Det ser för litet ut för Opus...men passade på Faxe...Opus som är så liten...hm.

Opus var fetstel i vänstern och varje gång jag försökte göra något åt det sköljde illamåendet över mig. Det blev endast uppvärmning i form av:



Sedan härdade jag inte ut mer utan hasade av Opus och gick in för att värma vetekudde, dricka kaffe och äta choklad...

Kul att läsa om krämpor va? Sorry.

Nä. Suck.
Frej och jag skulle få följa med Husse och hunden Leo på kvällspromenad. Jag tänkte rida barbacka eftersom det förmodligen inte blir krig eftersom Husse är med. Frejs Husse.
För några dagar sedan lade jag en matta på gruset som man kunde träna att gå på. Jag hoppade upp på Frej och skrittade kanske sju steg och sedan blev det tvärnit. Husse och vovven försvann i skogsbrynet.

"Vad nu, vad är det HÄR?" sa Frej
"Det är en matta. Vi måste passera den för att komma ut genom grinden"
"Nänänääää, det är en omöjlighet.....SE den RÖR sig!!!"
" NEJ Frej, den rör sig inte, det är en matta."
"Jo, det är säkert. Åh, min skapare! Den har fransar också"
" Men GÅ nu Frej, det är en MATTA!!!"
"Ooiiiiiii, nej inte där, inte där, inte dääääääääär, vi kommer att dööööö!"
" Men Frej, skärp dig nu!!!"

Nu följer en serie kast åt sidan, ryggningar i snabb takt och ett par "sno helt om för att gasa och hoppas att matte inte hinner bromsa"...
Frej hade sådan otur att matte var förberedd på barbackaritt och därför var mer än förberedd på att INTE åka av.
När Frej sansat sig så mycket att vi i alla fall kunde gå blängande runt mattan på tre meters håll suckade jag högt. Vadå trevlig kvällspromenad med Husse och hund, barbacka på Frejjen...Husse och hund syns inte till och Frej laddar nu under mig för att springande pressa sig mellan mattfransarna med de dödliga gifttaggarna och grindstolpen med el i. Gissa vad som är minst farligt?

När vi kom ifatt Husse var jag väl inte på så himla bra humör direkt och fräser
" Vad är det för hästkräk du har?"
" Frej är fin."
" Men Faxe är ju ett mähä och han går minsann på mattan utan att knorra!"
" Mähän brukar göra som andra säger. Frej är inget mähä, han gör inte som andra säger, han gör som han vill."

Det är ju inte ens värt att diskutera saken.

Det är vara att välja.
Snubbel.
Värmde upp vid hand. Faxes kroppskontroll och dagens regniga väder och slippriga underlag var ingen bra kombination. Han for omkring som Bambi på hal is.

Jag satt upp och skulle rida lite lösgörande övningar men jag ville helst inte göra dem med mulen som en stjärnkikare. Det blev volten. Faxe tycker att den är ganska tråkig och mycket jobbig. Han måste ju lossna i innern förr eller senare för det är ju urjobbigt att gå med framdelen innanför. Han verkade lossna lite men i början var det minsan fejk (!) Jag har kommit på honom!!! Inga sådana knep. Stenhård koll på framdelen så att den inte vinglar hit och dit så att det blir bekvämt och skönt för Herr Fax. Faxe drog en djup suck och erkände sig besegrad.

Vi gjorde skänkelvikningar längs spåret och framdelsvändningar med trav ur. Faxe tuggade och tuggade även om han ibland lade sitt tunga huvud helt och hållet i mina händer. Tuuuuungt! Varje gång han gjorde så knackade jag med skänkeln och plockade med samma sidas tygel. Då kom han av sig lite. Jag var helt slut. I skritt..........

Vi avslutade med trav över bommar. I form fram till bommarna och sedan stjärnkikare och sänkt rygg över bommarna. Hu vad obekvämt för både häst och ryttare. När han fattat att han skulle gå kvar i formen blev han till en början hur sur som helst. Öronen på nacken och rejsade över bommarna. Jag plockade upp gjorde något annat och lurade honom över bommarna igen. De sista varven var riktigt bra! =)

Jo, nog var han piggare allt =) även om han kunde kosta på sig att sura lite när det blev jobbigt. Han har fortfarande svårt att stå still i halterna, är tillbaka med sjukt stel högersida men är så arbetsvillig så, när allt kommer omkring. Han tycker verkligen att han är duktig han. Jag vill få lite mer styrka i bakbenen och försöker att inte bromsa framåtbjudningen...det blir lite springigt emellanåt men det går hyffsat att samla upp. Det är då suröronen kommer =) Säger man "duktig Fax" glömmer han allt, spetsar öronen och trampar vidare framåt.

Pillade skrufs, tvättade och smorde samt förundrades över hur de utslag som veterinären tolkade som gjordskav plötligt torkat ut när pälsen rakats av...

Och nu - ett litet collage från kvällens övningar...

Puh!
Vi sliter som djur med huset. Gästrummet, skafferiet och hallen saknar nu golv. I morse lärde jag hunden Leo att gå på spång mellan köket och ytterdörren för att kunna gå ut och pinka...
Nu ska material kärras ur grunden och ersättas med ett lass grus som ligger vid flaggstången. De ruttna golvbjälkarna ska plockas ur och ersättas med nya fina bjälkar som för tillfället ligger inpetade under fyrhjulsvagnen i garaget. Jag vet inte hur många skottkärrslass med en blandning av sågspån och sand som jag har kärrat ur huset.
Det nya golvet måste på plats så att värmepumpen har något att stå på. Nya överraskningar dyker upp varje dag.

Jag är trött.

Jag har försökt fixa till Faxes katastrofklippning när jag haft en stund över...nu är han en snövit nakenfis med lite hackig klippning vid manen och vid benen men det får duga. Imponerande att han har en så avslappnad inställning till detta påhitt (Husse tycker att det är ett påhitt). Han vilar sig, njuter och gäspar när hårtofsarna faller till marken. När jag klippte ansiktet fick Husse dock vara moraliskt stöd så att det inte blev huvudviftning à la manklippning...

Min söta häst. Äcklig som få i pälsen...klippmaskinen fick dåndimpen när den klippte över ålen. Den körde liksom fast i allt fettigt stöv. Uäk!

Nu återstår tvättning och smörjning av alla små utslag, skrufs och sår.

Hästarna går nu under namnet Snövit och de två små dvärgarna...

Åh, vad roligt! En av mina ickesmygläsare (...;-)....) Karen anropar en annan ickesmygläsare, Karin angående hennes Sprenger postkandar som är till salu. Min träningsblogg har blivit ett slags hästcafé. Trevligt, trevligt, hoppas ni alla smuttar på något värmande i höstrusket medan ni läser. Mina smygläsare får självklart fortsätta vara anonyma. Jag skriver ju för alla som känner sig sugna att läsa om tre gula herrars vardag.

Jag måste erkänna att jag är lite osäker på vilken Karin det är som säljer bettet...det florerar en massa Karins här i bloggvärlden och den enda jag kan urskilja markant är naturligtvis Opus Originalmatte. Så Karen...gör ett försök att hitta bettet här i en annan mycket trevlig blogg. Det kan vara fel men följer man länken så kan man i alla fall läsa om en mycket vacker häst. Annars är det absolut tillåtet att söka bett och andra hästprylar här =) Det är så roligt att ni finns och att ni bryr er om min och hästarnas blogg.

Idag var första dagen med täckbyxor! Hösten har greppat Gotland. Skönt och inte skönt på samma gång.

Min begåvade "privattränare" från Kvinnerstaskolan var här och hjälpte mig med Frej idag =) Jättekul. Vi bylsade på oss täckbyxor och en massa tröjor och körde ner till havet. Solen smälte frosten i gräset, bladen på träden lyste gula och livet var tämligen skönt. Min läxa kontrollerades och jag fick lite bakläxa angående stödet på tömmarna...

Jag tänkte att vi skulle köra ganska långt och pressa Frej lite så att man kanske kunde få fram Frejtramset så att någon annan kkunde få se det live någon gång och säga vad jag ska göra. Frej var naturligtvis med på noterna och visade sitt allra bästa jag. Som alltid när folk är med. Det är precis som om han vill säga "Matte pratar bara en massa strunt. SE vad lydig jag är, ne pas?" Jag begriiiiiiper inte hur han kan vara en sådan ögontjänare. Frej fick flera spontana beröm över hur duktig han är osv....men....varför gör han så här?

Körturen var i alla fall toppen. Helt underbart med en så trevlig körhäst ;-)

Vet ni, vet ni, vet ni??? Jag har fått erbjudande om att ev. köra bröllop med Frejjen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det är ju min dröm! Hjärtat skrek "JAAA!" när jag fick frågan men förnuftet sa, "Är du inte klok?" så munnen sa naturligtvis "Nja, men jag vet en annan som kör bröllopskörningar...."

Min begåvade "privattränare" från Kvinnerstaskolan sa att jag helt klart skulle köra med Frej, för han var så duktig. Men hon har ju inte sett hur han kan vara! Mmmmm, den tål verkligen att tänkas på.

På eftermiddagen red jag nordsvensk för första gången i mitt liv. Det var en upplevelse. Stort, brunt, snabbt och svettigt. Helt otroligt vilka gångarter. Har nog aldrig tagit mig så snabbt över stock och sten tidigare. Mysig häst! Kanske blir det en nordis ändå när de gula är pensionärer.

Ikväll strilar kallt regn ner över gården. Hästarna stod vid grinden och undrade om det var bäddat. Det var det inte. Husse kom ut och hjälpte mig att snabbstäda stallet, temporärlaga Opus spilta som inte blivit lagad sedan hans ommöblering eftersom hästarna velat vara ute. När allt var klart gick jag ut för att hämta dem. Opus är en idiot. Han håller på med utfall mot Faxe stup i kvarten. Det kommer smälla rejält en dag. Suck. Det som varit så fredligt i hagen.

Ja, men hur skönt är det inte att kunna skylla lite på materialet i alla fall? Idag levererades min lilla smutta 300 kronorsklippare.
Husse brukar med jämna mellanrum säga "gör om gör rätt". Det var precis vad Oster femman fick i uppdrag. Operation klippa Faxe har tagits till en ny dimension. Dimension Finlir. Det är fortfarande svårt men det blir helt klart bättre. :-D

Nu har Faxe en omklippt sida, en hackigt klippt sida och rygglurv med ojämn kant. Jag hinner ju inte klippa allt i ett svep.

Han är så grisig i pälsen. Nu när man smeker hans hals blir man helt vit om handen. Inte konstigt att det kliar om man ser ut så i skinnet.

Husse skakar på huvudet och tycker att det är idioti att klippa av päls och lägga på täcke. Han verkar inte förstå någon av anledningarna

1. Komma åt alla kliande skorpor och göra rent
2. Orka mer
3. Torka snabbt
4. Bli ren

Vi får väl se vad som händer. Detta är ett experiment. Faxe njuter i alla fall i fulla drag när hårtestarna faller till golvet. Underläppen hänger, öronen slappar och bakbenen vilas.

Faxe ser ut som en plyschhäst, som om han var sydd av flera små lappar! Jag klippte häst för första gången idag. Ve och fasa. Grannskapet kommer att skratta åt mitt taffliga försök. Åh, vad jag är dååååålig...

Jag är mäkta stolt över min lilla häst i alla fall. Han har skött sig utmärkt. Han stod och vilade på ena benet, gäspade och tyckte att livet var perfekt trots att Santos mattes klippmaskin vrålar så att man blir döv på kuppen.

Men VAD ska jag göra åt resultatet??? Han ser inte klok ut!!! Jag försökte spara en bit över ryggen men jag tror minsann att den biten ryker imorgon också. Halsen, magen och bakbenen är klippta lite hit och lite dit i olika längder...När jag försökte fixa till blev det sämre...

Faxe fick låna Frejs regntäcke för att inte dra alltför mycket uppmärksamhet till sig...det ser ut som om ett barn har satt saxen i honom.

Husse tröstade och sa att det är väl klart att det inte blir bra första gången. Sedan påminde han mig om hur det var första gången jag skulle klippa fjordhästman...Jaaa, övning ger förstås färdighet men nu är frågan om han måste se ut så här tills det vuxit ut eller om det går att fixa till på något sätt.

Ibland önskar jag att jag bodde långt in i skogen där ingen visste om en. Nu är vi kända som dem i vägkorset med fjordingarna. ALLA vet vilka vi (eller kanske våra hästar) är. Det känns sådär när man precis skapat sig en plyschhäst.

Jaa, nu har klockan hunnit bli 23.19 och jag har fortfarande inte beställt något täcke till Frusna Frej. Ååå. Åååå. Åååååå. När jag så valt täcke i form av ett Rambo Wug inser jag att de marinblå bara finns i den tunnare varianten. De andra var lila. Vem vill ha ett lila täcke? Inte jag. Mina hästar använder grå och brunskala. Ibland med en diskret färgklick när humöret tillåter. Mitt alltså. Hästarna lär ju knappast bry sig...Suck.

Ok. Han kanske klarar sig med den tunnare varianten. Hans Bucastäcke har ju fungerat. Rent värmemässigt alltså, inte skavmässigt. Det var bara det att jag tänkte att han skulle få det riktigt, riktigt varmt i år och se om det blir något bättre i den stela kroppen.

Plötsligt gör jag det ödesdigra misstaget att börja jämföra priser. Varför skulle jag göra det? Då hittade jag ju en massa andra täcken. Är de bra? Shire, Rhino, Amigo? Rambo verkar ju vara mest slitstarkt. Men jag vill också ha ett sådant bra täcke som Bucas som det tar flera dagars hällregn innan det läcker igenom.

När jag nästan ratat alla täcken och kommit tillbaka till noll, alltså det lila helt otänkbara täcket surfar jag in på Sverigetäcket. Men! De har ju liknande siffror på sitt material! Kan DET vara bra? Det var ju billigare. Men är det bättre eller i alla fall lika bra? Får Frejjen skav av ett sådant?

Suck. Kriterierna är:

1. Grymt vattentätt eftersom de går ute massor
2. Minimala skavmöjligheter eftesom Frej är en känslig pålle
3. Inte lila eller någon annan hemsk färg
4. Inte gärna dyrare än 2000 kr

Åååååå, jag har fortfarande inget täcke!

Jag får väl gå ut och pinka hunden Leo och ge de små gula djuren lite mat att tugga på. Natti.

Opus och jag chansade på att vi skulle hinna rida lite innan det blev mörkt. Vi var ute på banan vid halv sju. Värmde upp på serpentinbågar med halt eller ryggning på raksträckan. Ryggningarna bar av åt vänster varje gång. Måste ta tag i det....naturligtvis skjuter jag upp just det till en annan dag.

Det roligaste i dagens uppvärmning var galopp avsaktning till skritt/halt och sedan ny galopp. Fasiken, pållen fixar det snaaart. Jihooo! Det är ju ändå svårare än att rygga rakt...borde kunna rygga rakt...han har ju kunnat rygga rakt. För bara några veckor sedan. Men det är väl som vanligt. Endast en viss mängd kunskap får plats innan det rinner över och ger plats till något nytt häftigt.

Opus kändes lite oengagerad till en början men så när vi började med våra öppnor och slutor tyckte jag mig känna att han skärpte till sig en smula. Mycket nöjd med min duktiga häst började jag rida med lite mindre hjälper allt medan mörkret blev ännu mörkare. I en sluta tar Opus plötsligt en stor tugga av en buske som står utanför staketet. Men vad tusan Opus!!!! Efter en åthutning, DÅ minsann började han jobba. Att jämföra detta med det som jag var nöjd med innan är ju löjligt. Opus har lagt ribban helt själv nu. Inte så smart av honom. Detta var ridning. Det kände till och med jag =D Jepp, jepp, jepp.

Opus pustade, lyssnade, tuggade. Åh, vilken duktig häst! Telefonen ringer. Det är Husse. Han undrade om jag skulle komma in eller. Det var ju så gott som svart ute.

=) Bara man vet var staketet går så ;-) Det är så kul att rida!!!

Idag red Faxe och jag ut med Santos och hans matte på en skogstur på 1,5 timme. Red ner mot havet men tog den mjukare galoppvägen genom skogen bort mot Sjuström. Faxe kändes omväxlande pigg och slö. Rätt stel och hängig och definitivt fumlig. Snubblade med framhovarna flera gånger. Droppen var när han snubblade på slät asfalt och lade sig i det närmaste raklång på landsvägen. Jag tackade min vakande ängel över att trafiken hann passera innan Faxe studsade upp sig i stående position igen med hjälp av sin välfyllda mage. Santos matte bara gapade och undrade vad han höll på med...Jaa du, vem vet? Varför kan han inte hålla sig på benen???? Jag kommer att få en hjärtinfarkt en dag.

När vi kom hem stretchade vi och vänster bakben gjorde nog lite ont. Så går det när man snubblar på sig själv.

Vi startade klippmaskinen och åt morötter.
Lyfte omkring klippmaskinen och åt morötter.
Lade klippmaskinens baksida mot rumpan och åt morötter.
Förde klippmaskinen fram och tillbaka över magen och åt morötter.
Stängde av maskinen och satte på den i höjd med manken och åt morötter.
Gav oss för idag eftersom sladden bara räckte till manken.

Fleecetäcke och Fibergi.

För några dagar sedan ringde Santos matte och frågade om jag kunde hjälpa henne med Santos. Det var ju hedrande eftersom jag inte anser att jag skulle ha bättre kunskaper än hon har själv. Men man tackar ju inte nej till erbjudandet att få bossa över både matte och häst en liten stund ;-)

Igår kom hon hit för att leverera klippmaskin till Faxe den Lurvige så vi passade på att introducera "motivationspinnen" för Santos ute på ridbanan. De använder sig aldrig av spö eftersom Santos skenar alternativt nästan skenar ett par tre gånger i veckan så spöet anses inte göra någon nytta. Springelispringet händer i skogen men på ridbanan fryser han fast i marken istället.

Bara det här med spö och Santos är ju en lektion för sig...han reagerar ju inte riktigt som andra...
Jag konstaterade att det är svårt att lära honom saker eftersom man inte ser om informationen nått fram eller ej.

Han är så himla rädd för allting. När de kom inridandes längs uppfaten och han såg allt byggskräp på tomten stod hela hästen och skakade i benen. Näsborrarna vibrerade när han andades. Lilla söta häst.

Vi stod och babblade en stund så att han skulle sansa sig och sedan gick vi till ridbanan. Vi värmde upp runt konerna på volten och hittade på nya saker varje varv så att han skulle få tänka och inte hinna vara rädd eller spana på fjordhästar.

När vi skulle traska över cavalettis drog grannen med alpackorna igång en grävskopa på andra sidan vägen. Santos höll på att krevera. Matten med. Jag fick flera gånger försöka avleda uppmärksamheten på dem båda.

Det är svårt att göra en volt med korta reaktionssnabba travinslag med ett varmblod som helst passar eller galopperar eller flyttar omkring sina spindelben åt alla håll istället för att trava när han blir rädd. Han har tre bra gångarter men när han flippar ur så tar han sig bara fram på vilket sätt som helst.

Grannen envisades med att gräva där vi var trots att hästen höll på att krypa ur skinnet. Först tänkte jag att det var ju bara bra att han grävde där eftersom Santos ska kunna jobba oavsett oljud och solreflexer. Sen insåg jag att det var alldeles för mycket för stackars Santos. Han blev så trött i huvudet av allting. Halt vid kon, skritt vid kon, trav vid kon, volt vid kon, volt utåt vid kon.....alla dessa koner samtidigt som man måste se till att rädda sitt skinn eftersom tydligen ingen annan tänker rädda hans skinn.

Vi tog en lång lång paus och bara klappade honom. Då var han trygg, men det är precis som om han blir ett byte så fort han rör sig. Antingen fryser han fast och rör inte ett känselhår eller, om inte det accepteras blir han hemskt stressad.

Vi jobbade en stund till på volten och flyttade in bogen. Tempoväxlingar var inte att tänka på, då ballade han ur. I skritt fungerade det ganska bra. Han är en fin häst. Lyhörd och känslig. Det han har emot sig är frambenen som blivit trasiga under hans karriär som travhäst. Han fixar inte hur mycket dressyrjobb som helst innan benen säger stopp så man måste försöka planera övningar som passar honom. Hur lätt är det då?

Hjärnan surrar för fullt hos mig nu. Lämpliga tankenötter till stressad häst som inte får överbelastas. Målet är inte dressyren i sig utan att rida utan att skena...
Kanske arbete på töm? Det är ju hela tiden en balansgång mellan att det ska vara så svårt att han måste koncentrera sig men det får inte vara så svårt att han ger upp och satsar på att vara rädd istället.

Hm.

Igår var sista hästvaktar dagen. Vi kom iväg sent så hästarna ropade glatt när vi kom =) Söta. Hingsten Santox har trampat av sig en framsko så matte blir nog inte så glad efter allt hovslagarstrul som de har haft.

Idag ska jag försöka hinna byta skär på klippmaskinen, göra rent den och böja surra med den så att Faxe inte blir rädd. 

Frej var på spa idag. Han valde ett paketerbjudande som omfattade klippning av man, borstning av pannlugg, toppning av svans, rensning av öronludd och lite massage. Ovanpå detta blev det ett tillval i form av gymnastik utan ryttare eftersom ryttaren är helt utmattad av att bära ut ruttet golv ur gästrummet i ruckelhuset.

Frej var på ett glatt och positivt humör trots regn och blåst. Han gjorde sitt absolut bästa på gymnastiken och belönades rikligt med morötter. I högeröppnan verkar det vara något som låser sig men vänsteröppnan lossnar han riktigt bra i (för att vara Stela Frej) och han såg riktigt maffig ut trots sin kulmage =)

Söt är han

Nu måste jag få i mig mer koffein så att jag orkar med middag hos vänner i Visby...

Idag skulle jag vara kurrir. Inspirationkällan skulle få låna ett bett av Santox matte. Jag skulle ta med mig bettet till stan när vi skulle luncha. Naturligtvis glömde jag bettet hemma vilket öppnade upp för ett Frejtest. Dumt att inte testa när ett oprövat bett ligger i hallen...

Det har varit upplopp idag. Alla tre var i förmiddags rörande överens om att matte bör störtas från posten som ledare. Anledning? Inget vatten i vattentunnan. De var helt rabiata. Frej var värst. När han druckit sig otörstig var han dessutom tvungen att utöva sin makt över Opus genom att bara stå. Stå lite på snedden för tunnan, med en uttråkad blick långt bort i fjärran men mycket väl medveten hur långt det var till vattentunnan. Han pendlade lite mellan att stå till synes uttråkad och att med ögonen smala som springor, öronen slickade mot nacken och göra ett observera ett huvudlyft mot Opus med jämna mellanrum.

Faxe stod längst bak och kunde inte stå still av upphetsningen över att äntligen ha vatten. Han stod nästan och knep som om han var kissnödig. Han är ju fortfarande lite vinglig i kroppen så rätt var det var så vinglade han in i staketet och blev rädd varpå Opus blev irriterad dels över att Faxe var en sådan fjant och dels för att Frej var onödigt brutal idag.

Jag bestämde att det var dags för Frej att flytta sig och släppa fram de andra. Frej bestämde sig då i sin tur för att lite raskt valla iväg de andra framför sig så att han i alla fall hade närmast till vattentunnan och de andra var tvugna att be om nåd för att gå förbi.

Jag ropade på Opus och sa att han skulle komma och dricka. Han pilade förbi Frej och låtsades som att han inte såg Frejs översittarminer och hot. Han drack och drack för att sedan göra en paus och upprepa precis allt som Frej gjort, men Opus gjorde det mot Faxe. Stakars Faxe. Han har det inte lätt. Han var ju såååå törstig.

När jag sedan ropade på Faxe hade både Frej och Opus gäspat och rullat sig klart i leran och ropade på Faxe att det var dags att gå tillbaka till vallen igen. Men ååååååh, Faxe har ju inte druckit. Faxe velade lite och hakade sedan på gänget. Suck. Jag joggade ifatt honom och tog honom i pannluggen och ledde honom till tunnan och satt på huk hos honom tills han druckit färdigt. Min lilla häst. Han kan inte göra någonting själv. Han litar inte på sig själv för fem öre. Puss på honom.

På kvällen gick jag ut och hämtade Frej i hagen. Han var exakt lika stöddig som tidigare idag. Jag blev irriterad och smiskade till honom med grimskaftet för att han bufflade sig ut genom grinden. Han fick snällt backa in igen och göra ett nytt försök som väluppfostrade hästar.

Jag kände att den här lilla körturen kommer sluta i katastrof. Undrar om jag ska gå in och varsko Husse över att jag kommer att få ett utbrott på Frej och att Frej som alltid, kommer att ge tillbaka med samma mynt. Äh, det började mörkna och jag skulle till Santox mattes pållar och fodra så jag kör väl bara på lite. Det får gå som det går.

Jag bytte till bettet och Frej liksom sög tag i det redan i stallet. Det föll bara på plats i munnen. Jag slötömkörde ut till rockisen och Frej var som en målsökande fjordis. Otroligt styrbar. Lite som en kompassnål med sin stela kropp men hallå! Han känner vad jag gör!!!

Vi spände för och körde ut i vinterhagen. Underbart! Jag kör häst!! Frej lyssnar! Frej stannar och hör och häpna, Frej svänger. Det skummar i munnen och Frej går med en stolt krökning på nacken nästan hela tiden. Inte under travigångsättningarna från halt och ibland slog han sig fri i högervolten, men ändå. Rejäl skillnad från förra gången även om det hade varit kul att testa kobindslen som tipsats om.

Jag kände mig lyrisk när jag selade av. När jag gick in tänkte jag dock "Tänk om det bara är för att det är ännu ett nytt bett, det kanske bara var idag?"

Jaha mhm. Inte för att jag kom ihåg vad jag gjorde sist i utvärderingen men jag tänkte att jag med all sannolikhet inte hade inspänning i longeringsutvärdering Del 1 eftersom jag bara äger en gummisnodd som brukar hoppa loss med en välriktad snärt. Inte så pedagogiskt alltså men idag knöt jag fast den ordentligt med dubbelknut i gjorden.

Nu när jag är inne igen och har tillgång till bloggen kan jag ju försöka mig på en jämförelse. En jämförelse som visar sig bli av två identiska träningsupplägg. Det var rätt häst i alla fall. Suck. Eller inte suck. Det har ju hänt grejer med Faxen. Så här såg det ut sist.

Detta är dagens observationer:
Svettig - japp, men det kan man ju även tillskriva solskenet
Arbete - jodå, stelt i början men när han kom in i det så sökte han sig framåt nedåt och ställde sig till och med självmant på slak lina inåt i nacken (obs, korta stunder men ändå)
Tempoändring - absolut! Långsam trav, mellantrav och rask trav. Inte så mycket form men korta stunder.
Galopp - luftig galopp i båda varven. Inte i form men han fattade rätt i båda varven.
Skritt - Ser stel ut i länden. Kan inte avgöra vilket ben som inte riktigt är lika rörligt som det andra. Ser lite stolpigt ut.

Den egentliga utvärderingen skulle ju vara att
1. Löslongera och jämföra hur hästen jobbar
2. Longera med lina och påverka böjningen med hjälp av linan
3. Som idag med inspänning men utan att påverka med linan.

Unrar om jag kommer ihåg till nästa gång eller om det kommer att bli en repris?

Jepp. Nypon. Hela ugnen full. Hela dagen. Idag hela nypon ;-) Husse har inte sagt något...än.

Hästarna är sällskapliga. Kommer till staketet och mfruffar. De vill göra något. De förstår inte när jag berättar om den nyfunna gamla vattenskadan som visade sig vara betydligt mer omfattande än vi trodde. Planen var ju att förbereda för installationen av värmesystemet. Man kan väl säga att allt, precis allt har ställts på ända. Gästrummet och hallarna var definitivt det sista som skulle fixas på huset. Nu visar det sig att en bärande golvbalk som går genom, ja just det, BÅDE gästrummet och hallen är helt rutten och inte orkar leva mer.

Tänk om vi inte tittat efter! Då hade svärmor när hon besökt oss i vinter trillat ner i husgrunden tillsammans med bäddsoffan med ett ljudligt brak. :-O

Vete katten när jag har tid att rida. Imorgon ska jag till Santox matte och få instruktioner ang. hästvakteri. Två varmblodsherrar och en arabhingst ska hållas kort i dagarna fyra. Det ska bli skojigt. Jag kommer säkert att skada mig på något vis.

Jaaaaaa, här var det nypon för hela slanten...jag ska aldrig mer bara ta "ett till". Börjar fundera på om nyponsoppa kan vara ett alternativ...vad kan skillnaden vara förutom tuggmotståndet då?

Frej önskar sig ett nytt täcke. Han är grinig. Han tycker att matte velar. Matte hittar inget bra på Internet och vägrar att åka till den hatade hästbutiken. Ju fler dagar som går, desto grinigare blir Frejjen. Matte tröstar med hö och äpplen...

Hästarna är dessutom utestängda från sommarskogen eftersom jag kom på Frej med att knapra ekollon igår. Nix, pix. Inga ekollonsnacks här inte. Skogen är alltså stängd tills åtgärder vidtagits. Det är ju inte EN ek det rör sig om.

Ingen ridning alls idag utan projektering av nytt värmesystem och en alldeles nyfunnen f.d vattenskada har sett dagsljuset. Synd för den att väggen i alla fall skulle bytas ut. Tji fick den!