Faxe & friends

Frej åkte med till ridhuset eftersom Opus tagit semester. Han verkar förövrigt inte vilja ha någon semester för han kommer springandes och vrålar och piiiiiper när han ser mig :-/
Nu får han i alla fall ha det så blir det att gå till botten med problemet senare istället. Han kanske bara kör med mig. Jag vill i alla fall vara säker på att han inte har ont innan jag kräver något.

Det var med blandade känslor jag åkte med min gula kanonkula till ridhus med Santox, Santos och en galen fuxmärr. Barbacka eftersom jag inte vill rida Frej med sadeln eftersom jag är osäker på om den passar. Kunde sluta hur som helst alltså.

När vi lastade ur sa Frej omedelbart "mmm åh, snygg tjej" och stövlade iväg. Jag hade med mig kedjegrimskaftet och lade kedjan över älgmulen. Frej tittade förnärmat på mig. "Hallå, jag är fjording, jag behöver inte sådana maktmissbrukarredskap". Mmmmm, visa det då.

Det blev fullt i spiltorna så Frej och jag gjorde iordning oss inne i ridhuset. Fuxmärren och hennes ryttare kom in och sa "Vilken otroligt duktig häst du har som står helt still lös i ridhuset när du fixar". Skenheliga jäkla häst, tänkte jag. Han ska alltid briljera så att alla ska älska honom.

Jag skuttade upp på Frejs rygg likt en "vig katt" och insåg att det var precis som lydnadsträning på hundklubben. Fungerar hemma i köket men inte ute på planen. Frej var stel som en planka. Jag var mycket medveten om knäsluten och balansen. Färskt i minnet fanns förra gången Frejjen spelade Allan i ridhuset tillsammans med stora bruna.

Tänkte bort de andra och började jobba. Frejjen lossnade och hittade sin nyfunna bekvämlighetszon. Söta Frej. Han verkar ha kommit på vad det går ut på. Jobbade i skritt och trav med volter av alla storlekar. Öppna några steg och sedan räta ut. Han tappade lätt böjningen när det blev jobbigt.

Tog en paus och stod och pratade med Santos matte en stund. Santos går fortfarande orent :-( Trist. Matten har ringt på två fjordingannonser idag men inte fått tag i någon av dem. Hoppas att hon köper en guling och låter Santos bli gräsklippare istället.

Efter pausen blev det bakdelsvändningskvartar på volten. Frej gjorde dem enastående bra i höger varv. Bogen och korset smällde omvartannat och knäna knäppte i varje steg men han verkade inte störas av det. Vänster varv var jättesvårt sa Frej. Bakdelen började sladda och han började joxa med bettet och vicka på huvudet. Bara någon enstaka knäppning i detta varv. Varför är det så?

Gjorde samma sak fast med lite mjukare svängar i trav. Frej travar inte med ljusets hastighet direkt. I sakta mak tar han sig fram men oerhört taktfast. Svårare att hålla bogarna på plats i trav men det fungerade tillslut. Santox matte sa att Frej såg fantastiskt nöjd ut med sig själv. Hela han kändes nöjd med sig själv. Jättekul. Han verkade ha glömt att det var stora bruna skojsiga hästar med.

Som avslutning testade vi att öka traven lite. Hehe. Ett steg eller två steg och sen gick luften ur honom.

Som avslutning galopperade vi lite på volten. Han fick gå i fri form och rulla på. DET tyckte han var kul. Runt, runt, runt "Fånga araaaaaben!!!"

Jag är jättenöjd med Husses häst ikväll.

Sidepull och westernsadeln som har en lurvig mjuk sadelgjord. Funkade bra i hundra meter och sedan började han hoppa och studsa så fort jag gjorde halt. Hoppade av och gick tillbaka. Husse stoppade ut huvudet genom ytterdörren och undrade hur det gick. Jag satt upp och visade. Opus reagerade inte lika kraftigt som ute på vallen men det var inte bra. Han tyckte att Opus såg olycklig ut på ögonen.

Jag gick in och bytte sadel mot tömkörningsgjord. Husse kom med ut som extra ögon. Vi blev inte ett dugg klokare. Opus trilskas fortfarande och vill inte göra halt. Men han tuggar och sänker huvudet. Syns inget i kroppen, ingen stelhet och ingen hälta. Ömmar inte i ryggen. Han lever på en gnutta hö och resten halm så kraftfoderöverskott är det inte.

Bestämde oss för att ge Opus lite semester och börja med tömkörning efter lite vila.

Mystiskt.

Funkar inte med sidepull. Så fort jag kom upp i sadeln började han. Vi gjorde några serpentiner men nä, det är något som bekymrar honom. Hoppade av och jobbade från marken. Blev lite bråk men han sansade sig till slut. Hoppade upp och han började omedelbart att dansa omkring. Stod inte ens still så pass att jag kunde hoppa av. Fick glida av i farten. Jobbade några varv vardera från marken och gick in.

Kände igenom ryggen men han ömmar inte någonstans. Stretchade och han verkar vara till synes rak i kroppen.

Besynnerligt.

Idag tänkte Frej så det knakade. Mycket söt. Stel i vänstersidan och lite tung men kom ihåg vad han hade lärt sig. "Oh, visst ja, bogen också" sa han och frustade vilt. Han vill göra rätt. Mycket trevligt.

Han lossnade ganska fort på volten. Vi gjorde några öppna. Frej sa att han har hört att man inte ska vingla omkring och så så han gick rakt och fint framåt med framdelen lite innanför. Inte så bananig i kroppen men jag tror att det kommer så sakteliga.

Gjorde något som kan liknas vid volt tillbaka med tagen bakdel. Stela Frej funderade och lyfte en hov i taget.

Nöjde mig så idag. Frej börjar nog hitta en skön form. Går lite under tygeln ibland men man kan inte få allt. Han RÖR på rumpan :-D

Det blir ju inte direkt bättre med Opus :-(
Idag kom slemsträngar flygandes över axlar och hjälm eftersom han gör så våldsamma huvudskakningar. Vid ett par tillfällen höll han på att knocka mig :-(
Tänkte att han kanske hade ett sår i munnen eller att nosgrimman skavde på den tidigare skäggbeklädda hakan eftersom det var sådan våldsamma känsloyttringar. Red på lång tygel. Så fort jag rörde i tygeln ballade han ur. Ryckte med huvudet, kastade det halvt ur led eller lättade fram. Inte så kul.

Jobbade endast i skritt och koncentrerade oss på halter eftersom det var i halterna han ballade ur. Solen sken så det var ypperligt att kolla att alla benen stod där de skulle. Men hur lätt är det när hästen sitter på bakdelen och mulen är rakt upp ilsket ruskandes och knäckandes? Längde ut tygeln helt och gjorde halt för sätet en stund men då fick vi inte med oss båda bakbenen.

När Opus suckat djupt ett par gånger bytte jag övning. Öka och minska volt. Funkade ganska bra men så fort han tappar fart och stannar börjar han tjafsa igen. Fortsatte tills det fungerade hyfsat. Mitt negativa jag tänkte att "japp, nu får han minsann stå i hagen och begrunda livets öden och äventyr tills han behagar uppföra sig igen."

Tanken om skada virrade naturligtvis i hjärnan. Ont i munnen? Överansträngd i sina försök att vara "till lags"?

Gjorde fyrkantiga serpentiner i rask takt med bakdelsvändningar. Fungerade bra. Bytte och gjorde framdelsvändningar. Inte så bra undan höger skänkel och fullständigt krig undan vänster och samma visa som tidigare. Inte kul när hästen halvstegrar sig när man ber om lätta saker. Helt blockerad.

Klev av och tänkte gå in. Går inte att göra något. Han har säkert ont.

Mnjaaaaaa, ja ska nog testa en sak till. Jobbade honom för hand på volt. Halter utan tillstymmelse till huvudkast och knock-outer. (!)
Öppna för hand med halter. Bara skolaktigt och inga protester.
Kortade tygeln ordentligt. Fortfarande inga protester.

Mmm. Vad göra? Hade det gått att köra honom hade jag gjort det en stund. Tömköra eller fortsätta rida?
Hans protester har ju bara stegrats och jag vill bryta trenden.

Förvirrad.

Berättade för inspirationskällan om Opus ljusblå själ igår. Det skulle jag inte ha gjort. Fy tusan vilket kräk han har varit idag.

Eftersom han gick så strålande i ridhuset i torsdags tänkte jag att det var dags att finrida lite på en hand och bara sitta still på min gula sportponny och glida till tonerna av ljuv musik. Inga kroppsliga tics skulle få störa. Jag skulle koncentrera mig på att bara sitta. Stilla.

På med Frejens jaktkandar och ihopvikt antiklidpadd under sadelgjorden för att se om klippt fjordingmage skulle underlätta för paddens funktion.

Opus traskade raskt på ner mot vallen, spänd som en fiolsträng. Faror i skogen? Nä. Faror på vägen? Nä. Faror på gårdsplanen bakom oss? Nä. Farligt staket? Nä. Få se nu, lekande barn på granntomten? DET lät farligt!!! Fy vad de skriker och vrålar, men vad gör de egentligen? Jag tror jag kastar ett getöga på dem! Oiiii! Jag SA ju det. Obehagligt!

OPUS!!! Hallå? Är det någon hemma?

Opus kan numera inte svänga.

Tag i vänstertygel ger

1. Spikrak hals
2. Spikrak kropp där bakdelen pluppar ut utanför spåret
3. Spikrak kropp som faller som en kägla in mot vänser skänkel

Vad har hänt?

Tog en liten diskussion kring problemet. Hur kul är det att diskutera med någon som tappat ena getögat hos grannbarnen? Han mjuknade men började sedan med allehanda skolor ovan mark.  Jag vet inte om han någon gång hade hela två fötter i marken. Han var helt knasig. Släppte spöet för att inte råka peta på honom av misstag. Ingen reaktion. Fortfarande tossig.

Vi red upp till stallet igen och bytte träns till hans ordinarie.

När jag stod i garaget för att göra extra hål i nosremmen hörde jag hur det rasslade till i gruset utanför. Opus hade glidit ur grimman och gick med raska steg med sadel och träns ut mot friheten. När jag kom ut sneglade han på mig och ökade takten. Jag svor ganska många svordomar inom mig angående klipska fjordingar, lagom dyra sadlar, nyinköpta tyglar men jag drog bara ett djupt andetag. Bäst så.

Ut till vallen igen. Samma visa fortfarande. Tog bort padden under sadelgjorden.
Fortfarande urdryg. Skillnaden var att jag vet exakt vad som händer med sadel modell naturell och tränsbett när man blir arg. Nu skulle han minsann få sina fiskar varma om han nu var så himla bekväm i sin nya klippning.

Vi red och red och red och red. Opus missuppfattade allt precis hela tiden så att man fick avbryta och börja om. Det var som hack i skivan liksom. Frustreeeeeeeeerande. Han knöt ihop sig fast jag red på lång tygel. Så fort han närmade sig staketet så började han småtrampa, sätta sig på bakbenen eller fatta galopp ur sittandet på bakbenen. Vad sjutton??? Kan du inte bara skritta rakt fram och trava vanlig trav????? Så fort jag svängde åt något håll så valde han sluta eller fattade galopp ur skritt. Hacketi, hacketi, hopp, hopp. När jag inte orkade hacketi hoppa längre så bytte jag taktik.

Strunt i uppenbart lätta saker som skritt och trav rakt fram. Ta något som jag vet att han tycker är jobbigt. Galopp ur skrittöppna. Minsann. Där tog det tvärstopp. Som en vägg. Vi tragglade. Först ingen galopp alls några gånger och sen fel, fel, fel, fel, fel galopp. Jag blir galen. Vad är detta? Hur kan man ens fatta fel galopp ur en öppna? Fungerade bättre i höger varv.

När jag kommit så långt att vi kunde ta oss fram i skritt och trav utan töltinslag eller galoppetihopp avslutade vi med öppna, rakrikta, sluta, rakrikta, öppna osv. Vänster varv strålande och i höger varv traskade han bara iväg rakt ut åt vänster. Oavsett hur jag korrigerade så hoppselihoppsade han. Suck.

Husse började få maten klar. Fasen, jag vill inte ge mig nu. Han LYDER ju inte. Jag fick ge mig ändå, för att vara artig mot grannarna som kom till staketet och pratade. Frun sa att hon funderade på att köpa en fjording för att hon tyckte att våra såg så lugna och trevliga ut (!) :-O

Helt fel dag att göra reklam för fjordhästen kände jag. Jag fick anstränga mig för att vara trevlig. Inombords brann det. F-n jäkla häst! Ingen skolpojke.

Det sista Frej sa innan jag släppte ut honom var " Hälsa Husse att du egentligen tycker att jag är bäst!" Ja, jag hälsar...

Frej låg och sov när jag kom ut idag. Jag gick in till honom i spiltan och vi dinerade på morötter en stund. När lämpligt antal morötter inmundigats sa jag att han skulle resa sig upp för det var arbetsdags. " Oki" sa Frej.

Red barbacka med Jaktkandaret. Frej gör stadigt framsteg faktiskt. Kul. Idag jobbade vi med samma som sist men lade in halter, ryggningar och framdelsvändningar. Han har inte direkt lust att stå kvar på tygeln i halten. För att detta ska hända behövs mer sprutt i bakbenen. Jag använde spöet och duttade i takt med skänkeln (bakom skänkeln) för att få lite extra energi. Fungerade alldeles utmärkt. De nästan obefintliga ryggmusklerna spände sig med ett unisont "åååhej!". Frej var nöjd med sin insats. Jag ifrågasatte bogarnas placering och då ansträngde han sig från tårna för att pluppa tillbaka dem kändes det som. Han frustade när han plockat ihop kroppens delar i rätt form. Så himla söt!

Det är mycket jobb kvar med basic-ridningen, men idag verkade han tycka att det var helt ok med dressyren. Han blir lite tung och så men med ett ständig plockade i tygeln och trumvirvelben verkar han fatta vitsen. Inga försök till kraftfulla rymningar från arbetsplatsen idag.

Jobbade i trav en stund också. Serpentiner och volter med stenkoll på bogarna. Jobbigt tyckte Frejjen men han höll sig i skinnet. Idag var allt så kontrollerat att jag kunde kosta på mig att skratta åt att han blev irriterad på mig och bockade i traven när jag oavsiktligt råkade dutta honom med dressyrspöet på baken. "Lägg av med det där" snäste han " Jag gör ju mitt bästa!"

Jag har inget emot känsloyttringar så länge de inte sker i full galopp ut i ingenstans. Jag ändrade vinkeln på spöet och travade vidare som om inget hänt med en MYCKET nöjd fjording. Han är lite som cernitlera nu. En hård klump som man haft i handen en kort stund och som börjar mjukna lite längst ut i ytterkanterna.

Trots att jag karvat mig lite i ljumsken med en rakhyvel och inte direkt kunde hitta något bra sätt att sitta i en sadel gick Pops riktigt bra i torsdags i ridhuset. Jag fick effektivt öva mig i konsten "tänk inte på det"...Shit, inte skönt alls...Finns faktsikt vissa fördelar med hårborttagningskräm för bikinilinjer.

Santox matte och jag lade ut fem travbommar på ena långsidan och tre galoppbommar på andra långsidan. Som uppvärmning blev det lite skänkelvikningar, halter och trav. Pops premiärtränade i sin nya outfit. Sportponnyklippt. Hals, mage, ljumskar och halva ansiktet. Man ser nästan hur töntigt ljusblå hans själ har blivit. Gaah, inte så snyggt. Men men, kan det hjälpa hans ork och flås så.

Snickers - Gott om extra energi. Nu ska vi kanske kanalisera energin lite också. Santox matte utbrast "Det är ju en helt annan häst" när han såg honom utan lurv. Det var en helt annan häst att rida också. Han hade massor av energi att lägga på, just det, MOTSTÅND. Funderar nästan på om det var bättre med sjöblöt, flåsig och gudamjuk häst. Då  hade han inte det minsta ork att gå emot någonstans. Nöjd bara att hålla sig på benen. Nu däremot. Jösses.

Jag fick vara rejält sträng och jobbade mycket med mjukisarbete. Vänster tygel stelt så in i bängen. Han lossnade ändå ganska snabbt. När det gäller bomarbetet var det en total katastrof. Opus struntar fullständigt i att det ligger bommar på marken. Han måttar inte det minsta. Ibland landade han rakt över galoppbommarna och for hals över huvud framåt. Över travbommarna fungerade de tre första men de två sista möblerade han om så att de skulle passa bättre. Jag fick kliva av några gånger och återställa så att inte Santox skulle bryta benen av sig.

När vi nött på bommarna och äntligen lyckats få till två svängar över galoppbommar utan att slå i någonstans avbröt jag övningen och satsade på travläxan i stället.

Svårt att säga hur det gick eftersom det inte finns speglar i ridhuset men Santox matte sa att några steg såg bra ut då och då. Jag tycker att det är svårt att känna. Opus rygg är som en cylinder. Svårt att känna taxbenen under.

När vi lyckats med lite längre trav ville jag att Santox matte skulle se om Opus trampade eller inte. Känner ju inte det heller....känner att han sätter sig på rumpan men benen duttar omkring därunder. Jag vet inte vad de gör egentligen. Det är på väg. Han är inte tillräckligt stark. Han vet vad han ska göra och han vill göra det men han orkar inte riktigt. Söta.

Mycket nöjd med kvällens ridning trots att jag har fått en helt annan häst att rida. Vi ska väl se om det går att få tillbaka skolpojken och hur lång tid det tar.

Santox matte bjöd på semla efter ridningen. Precis vad man behöver när man bränt fett och svettats i en hel timme. Mycket gott!

Har inget vidare vettigt att skriva. Har inte hunnit med hästarna. Imorgon ska Opus till ridhuset.

Alla skriver i sina bloggar om snö.

Här finns minsann ingen snö. Här ser det ut såhär:

Propositionen för Fjord SM 2008 kom idag.
Frågan är var Opus och jag ska tävla bruks någonstans för att försöka få komma med. Meriter från förra året räknas ju inte.
 
"Öppna klasser 6, 7, 8, 9 är öppna för fjordhästekipage som har kvalat in till SM- klasser dock fodras intyg från tränare att ni är ändamålsenligt tränade för uppgiften eller ett resultat från en tävling i motsvarande klass under 2008 utan uteslutning."

Vi lär ju inte ha en sportmössa att kvala i dressyren och Santox matte ska på Sportcupen för araber samma helg så jag saknar en lagom orädd människa som skulle kunna kvala Pops i hoppning...Hm.

Idag kom Santos och hans matte förbi. Matten skulle hjälpa mig att klippa en rak linje...rak linje på hästen med alla virvlar.... med en klippare som inte klipper...
Medan jag väntade på dem började jag tugga på Opus hals. Den lilla biten tog en timme....

Santos matte var strålande glad när hon kom. Hon brukar minsann klippa en häst på 20 min. Mhm. Sa jag och suckade.

Santos skulle inte stå i spilta. Han mutades med hö och jag gjorde en morotsgömma i Frejjens spilta så att Santos skulle ha något att göra under den utlåvade rakkantsklippningen. Santos fattade inte. Hur kan man INTE fatta att morötterna som bryts i bitar och strösslas i spiltan fortfarande finns kvar i spånet? Nä! "Som trolleri" sa Santos. Först morötter och sen inga morötter. Elaka människa. Han sysselsatte sig med att skotta ut Frejjens säng eller böjde sig som en banan och panikade när han satt fast. Hå hå, ja ja, stora bruna. Vi vände på honom och satte fast honom som om han stod i en stallgång istället. Inga problem.
"Tjockskalle" sa Opus "Nu skiter du på morotsbitarna som människorna lagt på marken. Vilket morotsslöseri!"

När jag tramsat klart med Santos var Santos matte redo att skicka min klippare i soporna. "Den här går ju inte att klippa med!" Nä, jag sa ju det svarade jag.

Vi red hem till henne för att klippa klart. Jag tänkte effektivt bort att jag red på en häst med kala fläckar lite här och där samt blå markeringsstreck från spritpenna...En lokalbuss passerade.
När vi kom hem till henne kom kallduschen. Klipparen hade lånats av någon travsnubbe i stan. KUL! Not.

Inget att göra. Jag har en här och där klippt häst med blå tuschstreck på. Det blå gör sig fint till det gula.

Passade på att kolla på en av hennes hästar som ska säljas imorgon om den går igenom besiktningen. Den travar skumt orent med ett bakben i höger varv på volten men inte i vänster varv och det syns ingenting i skritt och galopp. Det ser inte ut som att hon har ont någonstans utan snarare att det tar emot när hon för fram benet. Stel muskel? Vi får väl se vad som händer vid böjprovet.

Det skulle vara så kul om hon får hästen såld för då ska hon köpa fjording och sluta med gamla travare som inte håller ihop. Hon älskar Opus. Hon vill hitta en som honom. Jag har lovat att hjälpa henne men var tusan börjar man? De som finns till salu på nätet nu känns ju inte direkt aktuella. Det ska gärna vara en hoppglad guling. Minst 5 år och max 10 år. Funka bra i dressyr och hoppning, behöver inte vara inkörd (även om jag tycker att hon ska köpa en som går att köra...ger fler träningsmöjligheter). Absolut ingen slöhög till häst och inget sto.

Fasen Opus skulle passa henne perfekt men då har jag ju inget att rida på själv.

Ridträning för Kalevala-kvinnan. Jag börjar med slutorden.
"Du ska vara glad över att du har en överambitiös häst, det är det inte alla som har."

Ridhuset bokat till kl. 10. Jag var så grymt trött. Ypperligt tillfälle att bara åka häst och inte störa, bara glida. Inte anstränga sig i onödan. Lite akademiskt.....tänkte rödvin....Opus tänkte också rödvin tydligen. Jag var tvungen att be om att få kliva lite utanför ramen under uppvärmningen och galoppera runt lite för att väcka upp min lille gule kamrat.

Fungerade. Betydligt mer spring i benen. Ja, JAG orkar inte sitta och DRIVA häst framåt. Inte idag. Han får allt gå av sig själv han. Fick låna en motivationspinne och petade honom på rumpan. Motivationen infann sig omedelbart och Opus drog på stora charmen. Jaaa, vad säger man. Jag råkar ju känna till honom. Kalevala-kvinnan utbrister spontant att det är en riktigt fin fjording jag har. Han är väl inte finare än någon annan fjording tänkte jag.

Första övningen var skänkelvikning in till medellinjen, rakt fram ut till kortsidan med försök till mellantrav och sedan 20 m galoppvolt. Därefter tempoväxlingar med halter från trav på långsidorna. Vi red denna två gånger och sedan sa Opus "Ok, nu vet jag". Jag lade in några egna svängar för att förekomma honom istället för tvärt om. Då blev han irriterad och sa "neeeej, det är så häääär övningen ska vara, hon sa ju det, Kalevala-kvinnan". Jo, men nu är det jag som styr och inte du....

Pausade med lättridning och stretchad hals i trav. Lade in det själv (på Inspirationskällans inrådan) eftersom Kalevala-kvinnan egentligen är körtränare...som körtränare verkar man vara van vid bättre kondis på hästarna och lååååååååånga travpass. Det fixar inte Opus. Han har för dåligt flås.

Nästa övning var längning av traven på diagonalen omväxlande med kortning. Vid A repektive C fatta galopp, galoppera ett varv bryta av för att sedan köra diagonalen igen. Först var det svårt att få Opus att länga lite på taxbenen utan att tappa allt. Efter ett  par gånger fattade han såklart...."jahaaaa" sa han och Kalevala-kvinnan säger igen att han är en duktig fjording. Kul att jag fick känna hur det ska kännas när han inte taxbenstravar. Jag fuskade lite förstås och längde tygeln. Ingen idé att försöka få honom att länga på stegen innan han accepterar att ha kortkort tygel utan trams. En sak i taget.

Efter detta var Opus så trött att jag pausade spontant. Stackarn får ju hjärtinfarkt om jag fortsätter. Längde halsen i trav och skrittade en god stund. Hade egentligen bestämt mig för att avbryta lektionen i förtid. Vill inte utsätta honom för denna trötthet. Han ska tycka att det är kul. Japp så får det bli. Vi avbryter. Jag plockade upp tygeln för att rida någon slags avslutning och halt. Opus svarade direkt. "Oki, power nap över" sa han och kvicknade raskt till och gick med spänstiga steg igen.

Fullständigt förvirrad kände jag lite på honom, jajjemen, Pops på hugget igen. Vi gjorde övningen två gånger i sin helhet i vardera varvet som avlutning och Opus kändes kanon. MER beröm för pållen. Tyckte att det var skojigt att han hade så lätt att samla sig. Hon såg inga problem med att han valde det framför att gå fram. Idag hade han visat att han kan gå fram så det är bara att jobba vidare ur det.

Kul att hon tycker att han är duktig. Själv var jag lite för trött för att riktigt ta till mig beröm. Är fundersam över Opus flås. Han borde ha bättre flås än han har. Kalevala-kvinnan hade en teori om att han hetsar upp sig och vill visa allt han kan på en gång, tar i från tårna och börjar andas häftigt bara av det. Ivrighetsflämtningar liksom...fast det var bara en teori.

Gissa vad jag gjort idag? Min första 10 m galoppvolt. DET är stort ;-)...Varenda muskel i Opus skrek "vi är ihoooopklämda i ett gult skinn, HJÄLP!!!" Men vi gjorde det! Åt båda håll!

Läxa:
Håll koll på höger bog i högersvängar
Travlängning utan fusk med längre tygel...;-)

Nu hundpromenad.
Sen soffa, te och bok.
Ännu senare husrenovering.

Ha ha ha ha. Alltså, Opus är ju rätt så skojig faktiskt. Det blir på något sätt så uppenbart när man kliver av Frej och hoppar direkt upp på Oppe Pop.

Vi red myrvägen fram och tillbaka i westernsadeln eftersom jag glömde sadelgjorden i Santox mattes bil igår. Det gick rätt bra ändå. I början satt han fast i vänster tygel men det lossnade efter hand.

Tempoväxlingar i trav, galoppinslag, skänkelvikningar och skritt på nervägen och galoppfattningar, öppna och trav i alla former på uppvägen. Pops taggad. Litte för taggad, lite för mycket "Eniro jag vet vaaar". Fick lura honom eller göra halt helt och hållet några gånger. Han var otålig i halterna och började vifta med frambenet. Han ville spriiiiiiiiiinga.

Galopp på stället...
Skojig trav och klockrena halter ur trav :-)

Snacka om genomjobbad häst när vi skrittade hem. Han var så mjuk, så mjuk, som varmt smör. Han lyssnade på yttepyttehjälper. Skrittade på lång tygel grusvägen hemåt och testade att spänna ena stortån mot stigbygeln. Japp, han svängde. Spände andra stortån. Heeeeeh, han svängde. Coooolt. Vred huvudet till höger. Han svängde. Till vänster. Han svängde. Tänkte halt. Han skrittade två steg och stannade sedan och tittade frågande på mig. Skritt igen och halt. Samma frågande min. Ändrade vikten lite i sadeln och Opus ryggade några steg.

Varför är det inte så att rida varje gång? Varför får man bara små små doser så att man ständigt suktar efter mer? Känner mig som rena rama pundaren. Det är så jäkla kul att rida när hästen är som Opus var idag. Man vill nå dit jämt, varje dag, varje vecka, varje månad, hela året. Så får man bara små trippar någon gång ibland.

Det är tur att det är mångar ryttare som läser min blogg. Jag förstår om ni andra som inte rider tycker att det låter skumt men det är en sån otrolig känsla när 500 kg gult djur lyder en tanke.

Red Frejjen på vallen. Blött, men jag tänker inte utsätta mig för att bråka med honom i skogen just nu. Vi tar det lilla lugna på hemmaplan istället.

Frej var en helt annan häst än förra gången. Oväntat? Näe. :-) Jag vet inte vad det är som gör det. På vägen från stallet ut till vallen gjorde vi halt för sätet helt utan tygel tio-femton gånger. Frej var med mig. Fortsatte jobba med böjning på volten och flytta in framdelen. Stelt men ingen större fight faktiskt. Försökte oss på några öppnor men de blev ganska raka samtidigt som Frejjen halkade eller sögs fast i leran.

Kändes så bra att vi travade några serpentiner. Han bet tag och jag drev på mera och då tänkte han minsann tacka och dra. Jag fiskade upp stångtygeln och påminde honom om att jag hade den och att jag tänkte använda den strängt om han gjorde nya försök. Han gjorde nya försök. Snabbt tag i stångtygeln och lika snabb eftergift.

"Hm" sa Frej.

Vi travade två serpentinbågar till, gick in på en volt och saktade sedan av till skritt och fortsatte att flytta in framdelen. Inga fler tjurrusningar. Kändes bra. Stelt och en smula tungt men, men. Man får vara glad för det lilla.

Tio-femton halter för sätet på tillbakavägen också. Fin pålle.

Santox och hans matte plockade upp oss igår för en träningstimme i ridhuset. Santox fick låna min sadel för att se om den passade hans trinda arabkropp och Opus lånade en Wintec. Jag ville inget hellre än att Wintec skulle passa dåligt på Opus eftersom den är grymt obekväm att rida i.

Senast sadeln användes var det tydligen någon typ av jockeyritt som hade skett ;-)
Mmmmm, det var ju ett ganska bra tag sedan jag red med korta läder (undrar om jag faktiskt håller på att bli dressyrtant på riktigt) så jag ändrade ingenting utan vek ihop benen och kände mig som en gräshoppa. En mycket instabil gräshoppa. Jag hade så gott som noll balans i lätt sits. Löjligt. Rumpan slog i med en liten duns när jag red lätt och överkroppen jaaa, hm. Uppenbarligen något att träna på.

Opus kändes som en frisk fläkt under min lätta sits. Jag kanske knökar in mina sittben för hårt i ryggen på honom när jag rider? Vi värmde upp som vanligt och det var svårt att göra sig förstådd i denna sadel. Galopperade rejält åt båda hållen för att verkligen kolla hur sadeln låg. När den åkte fram började Opus protestera. Gick emot handen och ville inte lyssna alls.

Jag sadlade av och mycket riktig den hade glidit fram men också ruggat honom på rygglimporna. Detta innebär ju att den i alla fall ligger på rygglimporna vilket jag misstänker att Countyn inte gör. Suck. Sadlar.

Jag red barbacka resten av timmen. Santox gick kanonfint  med min sadel på ryggen så jag tyckte att de kunde dressyrtanta vidare i den. Opus och jag hade ponnydressyr barbacka och jag skrattade så att jag höll på att trilla av när han gjorde extra långa språng ibland i galoppen. Precis som om han hoppade över osynliga saker på marken. När han spände rygglimporna kände jag mig som en liten sten i en slangbella.

Sorgligt nog pep mobilen och sa att ridtimmen var slut. Jag hade gärna fortsatt en stund till. Opus var på hugget.

Igår fick jag ett telefonsamtal. Från fastlandet. Det var en kvinna som hade två fjordhästar som kom från Sindarve. Hon ville ha tips på ridvägar och veta hur man hittade starten på den delen av Hovleden som går mot Sindarve. Hon skulle ta med sig sina hästar hit i sommar och rida ner och hälsa på hästarnas födelseort. Hon ville också rida förbi oss och hälsa på! Alltid skojiigt med fjordbesök.

Annars börjar jag bli lite småirriterad på delar av styrelsen i Svenska Fjordhästföreningen. Hur många dagar får det egentligen ta innan man svarar på mejl om man sitter på en styrelsepost? Jag ska tagga ner lite och vänta några dagar till innan jag blir arg. Jag har i och för sig fått svar på ett mejl från en av människorna jag mejlat men observera att jag fått svar på mejlet, inte svar på mejlets frågor och heller inte någon angivelse om personen i fråga skulle återkomma med svar på frågorna och när...

Oproffsigt.

" Jag har tråååååkigt "
Ekade över bygden igår. Tyckte synd om honom. Stod där i sin leriga hage och hängde med huvudet. Mina hästar SKA INTE hänga med huvudet. De ska plira med ögonen och tycka att livet är skojigt. Jag tog in honom och pillade med honom. För mörkt för att göra något och för ont i höften för att ta en pannlampspromenad. Lovade att vi skulle göra något imorgon (idag alltså).

Frej grät ju som sagt och sa att det var miiiiin tur idag!!! när Opus och jag red en sväng i skogen.

När vi kom hem hämtade jag ett stort lass knäckebröd och plockade in Frej. Idag skulle vi bara göra Frejsaker. Vi busade i 45 minuter. Frej var på strålande humör. Roligt att se hur lite som behövs för att få en gråtande fjording att skratta igen.

När vi lekt gick vi in och Frejjen fick snaggad frisyr. Bort med mohikanfrillan och fram med öööööh, otränad knotig kropp och hängmage. Nåja. De djupt mörka Frejögonen skrattade igen i alla fall.

Jag har gjort min mattliga plikt.

Migrän.

Hellre nita än nitas.
Red svängen bakom kyrkan och sojdet. De hade avverkats en hel del i skogen. Vår "stig" en rådjursstig...har breddats. Misstanke finns att det blir kohage av ytterligare en av mina ridslingor. Får hålla tummarna för att så inte sker.
Opus spanade in maskinerna och de kapade träden. Cool.
När vi kom ut på grusvägen tränade vi tempoväxlingar i trav. Jag kortade upp honom och han blev som en liten gul kub. Från liten gul kub-trav hamnade vi i en capriole eller croupade eller vad det nu kallas när liten gul fjording från samlat tillstånd sparkar bakut mot "attackerande" rapphöns. Vilken fräckhet att ligga och trycka på åkern tills man precis är bredvid dem. Då flaxar de minsann upp helt hysteriska och låter. Opus fick spunk och skickade en bakutspark rakt bakåt.

Ont i ryggen.

Okoncentrerat.

Frejjen hördes gråtandes i sin ensamhet bortom skogen.

Opus fick jobba vidare. Svårt att koncentrera sig. Vi övade tio skrittsteg, tio travsteg, tio galoppsteg osv. Han blev ivrig och fick då göra halt. Svårt. Varje gång han slog sig fri i tempoändringarna fick han göra om. Tillslut blev jag själv så förvirrad över vad vi höll på med så det blev skritt. Han gjorde ju fel rätt ofta om man säger så. Suck. Ont i nacken och sladdrig hand. Mitt fel.

Svängde in vid sojdet och plötsligt slog det mig att det fanns en grind att träna på där och ett bord att kliva av på. Bruksträning mitt i naturen! Nehej, du sa Opus, det får du göra själv. Kamp. Jag vann. Suckade lite över att Faxe hade tyckt att det var kul men Opus dummar sig. Klev inte av på bordet idag. Ska nog vänta till en torr dag så att jag inte halkar och bevisar för Opus att det är livsfarligt att kliva av på bord som står uppställda i naturen.

Har några saker som jag verkligen måste öva på. Basic, basic tråkigt, tråkigt. Behöver verkligen inspirerande övningar till denna ökenuppställning.

-Vägvinnande skritt
-Vägvinnande trav
-Rygga rakt
-Flytta villigt undan vänster skänkel utan att backa

Suck, jag tycker så synd om dem. Har lagt ut en gammal matta vid grinden att lägga hö på i väntan på några fiffiga ritningar på utfodringsbord.

Jag har hittat mitt SUFF-blad. Nu har jag fått uppgifter från alla håll om årsmötet och dessutom kontrollerat uppgifterna i SUFF-bladet så att ingen har lurat mig ;-)

Det är helt fel att de bara beskrivs som envisa. Hur kan det vara att det är det första folk tänker på? Det borde istället vara "Fjordingar, de där överambitiösa?"

Opus var ingen envis fjording i ridhuset ikväll. Vi hade riktigt kul!!! :-) Ingen förbestämd övning utan lade tre bommar på marken bara och lät fantasin flöda.

Jag har ett problem. Opus tror att korta tygeln i trav betyder trampelitramp...:-/ Ja, jag veeeeet att jag ska trampelitrampa med mina stjärtbullar mot hans ryggbullar men han förekommer mig ju! Han tycker själv att han är  jätteduktig. Jag fick faktiskt låna Santox mattes spö för att över huvud taget få fram honom i längre trav.
"Svävgalopp?" undrade Opus. Nä, vanlig, helt vanlig trav på kort tygel tack.

ROLIGT!

...och som man bäddar får man ligga.

Red Frej på vallen. På några ställen sjänk vi 2 dm. Den delen av vallen ska definitivt sås om vid tillfälle...
Jaaaa, som sagt. Rider man ut och inte kan bromsa näst sista gången man rider och löshoppar sista gången hästen får motion så kan man inte förvänta sig så hemskt mycket kanske.

Glad i hågen gick jag ut och tänkte rida barbacka på min "magsjuka" häst. Det kan väl vara lämpligt? Lite mjukisridning barbaka, böja, snirkla och så. Frejjens smådryga attityd i stallet ( han plockade av mig mössan inte mindre än tre gånger trots tillsägelser) ledde till att jag slängde på sadeln i alla fall. Jag ska i alla fall inte trilla av på den steniga vallen som ligger halvt under vatten.

Satt upp utanför stallet och Frej traskade iväg. Just det. FREJ traskade iväg. Olägligt nog hade han ju retat upp mig innan så det var bara till att nita med stångtygeln ett par tre hundra gånger. Frej kollade på grannen, kollade på Opus, kollade på lokaltrafiken som åkte förbi, kunde det stå någon intressant i korsningen kanske?

Varje gång han vinklade sina små öron åt något håll vände jag 90 grader åt motsatt håll. Han var snabb med att hitta något nytt intressant att "hetsa upp sig över". 90 grader, 90 grader, 90 grader, tills han blev irriterad och gjorde en ansats till krumbukt och dra iväg som en banan skjuten ur en kanon.

Motvapnet blev kortare tyglar och böja tills han släppte. Han var så stark i vänster sida att jag fick vända vänstra handen och hålla tygeln tvärt om med lillfingret mot bettet. Jag satt så i säkert fem minuter och visslade till min mp3-musik. Plötsligt höll han på att ge efter. Jag gav honom liiiiiite eftergift och han bet tag igen. 5 min till.

När han slutligen gav efter gjorde vi halt och pratade en liten stund. Frej var nöjd och snackade med min högra fot.

Samma sak i höger varv. Mycket bättre. Stelt men mycket bättre. Först tänkte jag gå in och vara duktig men något inom mig sa att jag skulle kolla om det var fejk. Tänk om det var fejk? Hur lång tid skulle jag få sitta här då, jag har ju annat att göra idag också. Tant Jaanas finska fjordhästskola for genom tankarna och jag bytte varv ;-)

Jepp han var mjukare. YESS!!!!!!!!! Vi flyttade in framdelen i båda varven, pausade, pratade, klappade, längde hals och tog båda varven igen. Snacka om att jag är nöjd med mig själv. Men det är ju inte varje dag jag är så enträgen. Inte när man glider runt på Opus och har det gött, då är det inte kul att backa så här långt (med sin EGEN häst som inte ens är ens egen utan Husses.....) Fast jag förstår varför Inspirationskällan gillar Frej (hon är nämligen mer enträgen än vad jag är) När man väl "vunnit" känns det rätt bra. Inte direkt ego boost men någon slags boost är det man får. Undrar om det är Frejs uppgift? Att boosta folk när det behövs?

Mysteriet med lerpansar högt upp på framidan av hästarnas bakben är löst.
När jag gick ut och krattade upp ratad halm i hagen såg jag att båda stod i varsin lerpöl och krafsade så lera och vatten flög i kaskader "splash" "splash" upp på benen. Jag som undrade om jag tränat illa och de gick och släääääääpade bakbenen efter sig i hagen. Frej gjorde en paus och kom och hälsade när han såg mig. Hela mulen lerig. Neddoppad i lervatten. Lerstänk långt upp över ögonen. Miserabelt. Stackars djur att behöva gå i sådant här elände.

Varför äter de rötter under lervattennivå istället för halm?

Igår åkte Husse och jag till järnaffären och införskaffade så kallade stoppskruvar. Tanken var att kapa av dem till lagom längd och skruva i dem i broddhålen med hjälp av en insexnyckel. Jag testade imorse för att ha något att stoppa i broddhålen ikväll eftersom jag inte tror att det är så uppskattat att ha broddad häst i lånad transport.

Förra året lyckades jag ju sabba broddhålen på helt nya skor. Vill inte gräma mig så igen så jag tänkte vara förutseende denna gång.

Nåväl. Jag sågade av en testskruv med bågfil och filade ner vassa kanter. När jag skulle skruva i den i Opus sko så fungerar den inte över huvud taget. Jag testade med en osågad skruv och den gick inte heller i.. :-( Vad är det för slags gäng på en gängtapp från Hööks anno 2000-2001?

Jag har i alla fall 20 stycken stoppskruvar i en liten kartong. Alltid något.

Hade i och för sig ingen som helst inspiration...bestämde igår att jag skulle rida idag på förmiddagen och halvbada stackars Frej som är HELT lös i magen och det blir inte bättre :-(

Velade snabbt efter att ha varit och köpt min nya utvärderingspryl (kommer mer info imorgon om den lilla saken) och bestämde mig för att läsa och skriva ut ett oerhört peppande mejl jag fått för några dagar sedan. Underbart fantastiskt. Så taggad blev jag. Stackars ombytliga människa tänkte jag sedan om mig själv.

Visslandes gick jag ut med min mp3-spelare och helt nyknäckt rygg efter naprapatbesök. Rak i ryggen. Balans på båda fötterna. Kunna andas klokt. Underbar känsla. Livet är lätt när man balanserar av sig själv.

Opus tittade lite skeptiskt på mig till en början och undrade vad jag hade i kikaren. Vanlig dressyr sa jag. Eller vanlig och vanlig, oerhört genomtänkt dressyr. Med MÅL. Hur många kommer att "trampa" i trångt utrymme på Bruks-SM? Vet inte om vi fixar det, men HUR skojsigt skulle inte det vara då? Jag ska i alla fall försöka. Något skojigt ska man ju ha.

Opus var rent ut sagt skitduktig idag. Jag är helt imponerad. Han tyckte att det var jobbigt med vänsterslutan och vinglar lite men annars var det rätt bra sprutt i pållen. Lydig både framåt och samlat. Testade att samla galoppen. Jag tror att det funkar snart. Han fick länga rejält några språng som belöning men jag vågade inte remma på fullt så att det skulle komma bockningar i min nya fräscha rygg. Inte för att han någonsin har bockat annat än när han blir sur och det blir han väl knappast i full galopp på öppen vall....men jag var lite....försiktig i alla fall.

Testade att lägga antiglidpadden i tre lager mitt under sadeln idag. ( Ja, jag har fortfarande ingen lösning i sikte....) Resulterade i framvalvskrossande och ... att sadeln glider fram. Det ÄR inte bra. Nu var Opus rätt svettig så det hjälpte till att klistra lite ;-)

Har kollat vad det kostar att slipa skären till klipparen idag.

Har även försökt få klarhet i när Stockholm Uppsala Fjordhästförening har sitt årsmöte och var så att jag kan boka båt och komma upp.

Har ytterligare försökt få tag i kontaktuppgifter till hopp(!)-tränaren!!!!!! Utan att lyckas. Försöker ödet säga mig något?

Sprang över en bild som på något vis förmedlar Opus känslor när han är som ilsknast.

Opus och jag hade bokat uteritt med Santos och hans matte idag. Turen innehöll ett antal intressanta inslag. Till att börja med höll jag på att åka av redan borta hos grannen. Opus uppskattade inte familjens snöbollskrig och den stora Leonbergern som kom rusandes mot det låga staketet. Det ska vara tyst och lugnt här!!!

Opus satte sig i en slags levad samtidigt som han bestämde sig för att sjappa. Nehej du!  Hunden kom rusandes ytterligare en gång och Opus tyckte att hela världen var skrämmande. Jag tackade den som nu bestämmer över ödet att hunden inte hoppade över staketet för då hade Opus stämplat den. Hellre stämpla än stämplas är Opus motto i dessa lägen.

När vi lyckats sansa oss så mycket att jag kunde släppa en tygel och "glatt" vinka till grannkarlen med ett öga stint stirrandes på Opus öron kom vi så vidare. Snö, fåglar, stenar, ja det mesta skrämde faktiskt mitt oerhört sansade kallblod.
När Opus skymtade landsvägen och en bil körde förbi for han rakt upp. Smygande bilar i snö är inte att leka med.

 Jag satt där och funderade på hur jag i hela friden en gång kunnat tycka att westernsadlar är sadlarnas sadel. Det är praktiskt taget omöjligt att trilla ur dem....tyckte jag då alltså. Jag svor och undrade varför jag inte tog dressyrsadeln under vinterns första snöiga ritt. Jag kan inte sitta i westernsadlar längre. Känner mig som en pingpongboll och skirtsen på sadeln är ett jättelikt pingpong-racket.

När vi så nådde Santos stall, for Santos i taket vid blotta åsynen av en vinterklädd fjording. Han landade på sin mattes stålhättebeklädda fot, varpå stålhättan vek sig över hennes tå. AAAAJJJJ!

Nåväl. Efter tåkontroll bar det iväg på två ystra hästar, den ena harigare än den andra. Från en gotlandsgård rusade en röd katt ut mitt framför oss. Med utspärrade ögon, öron, tassar och klor (ja, precis som tecknade katter ser ut) vände den och rusade in på gården igen. Hästarna stod som fastfrusna och undrade om den röda katten skulle komma tillbaka. Öööööh, tror inte det.....den var om möjligt ännu räddare än knäppjökshästarna.

Myrvägen ner mot skogen ägnades åt RIDNING. Inga fler hopp tack. Opus dröp av svett redan efter en liten stund i skritt.
Efter en kort trav flåsade han så till den milda grad att Santos matte undrade om han skulle låta så...hm.
Vi skrittade så att han fick hämta sig och började sedan trava. Då ballade Santos ur helt och hållet. Kastade huvudet åt ena hållet och drog gärnet med bogen före åt andra hållet och gick inte att styra. Noll självbevarelsedrift. Vi jobbade lite med honom. Jag hoppade av och bad honom rygga från marken och fick då en rejäl ganaschsmäll i huvudet. Förbannad drämde jag till honom. Sedan var han rädd för mig. Suck.

Vet inte vad vi ska göra med honom. Det kommer när vi travar. Styr inte och går emot skänklarna och struntar i om det är träd ivägen. Hans ryttare är konstant blå om knäna. Jag fattar inte hur hon orkar och jag har ingen aning om hur jag ska hjälpa henne.

Eftersom Santos inte kunde trava så tog det en stund att rida rundan. Vi var ute i 2,5  timmar. Opus jobbade fint i skritt. Vid ett tillfälle när Santos dundrade rakt in i Opus i trav och klev honom på ena bakbenet blev han förbaskad. Hellre stämpla än stämplas var det ju! Jag kände hur han laddade och varnade för att han var broddad så att Santos matte inte skulle ha benet emellan när Opus tillrättavisade den strora brune vilden som inte kan uppföra sig som folk.

Som folk är att hänga bekvämt i tygeln och låta mig bära hans huvud. Alltså, han fastnar lika mycket i det tvådelade som det tredelade. Jag småryckte i vänstern och efter ett antal småryckningar bar han sig riktigt väl min lille fjording.

När vi kom hem var han blöt från öronspetsarna till svansen. Han borde klippas. Han känns inte trött men han flåsar mycket.

Hästarna har fått elen inkopplad till sin fina gröna Thermobar.

Opus har även fått sitt däck utbytt mot en krok till vattenhinken, allt för att förhindra jonglering med vattenhinkar. Återstår att se hur han löser den gåtan. Förhoppningsvis tar det en stund.

Allt är förberett för Buffégrinden...utom elen då. Stolparna är gjutna och klara. Alla stödplankor bortplockade. Det kommer att bli så fint så! Den första grinden vi beställde kom aldrig fram så nu har vi beställt en ny som ligger i rekat brev på posten.

Frej har fått på sig täckjackan och trivs avsevärt mycket bättre i den kyliga vinden.

Frejjen har blånagel. Han for med våldsam kraft in i en blåvit bom utan att som den skogshäst han är lyfta på fötterna särdeles mycket. Resultatet blev en vackert blåfärgad tå.

Frej var inte riktigt på hugget igår. Han brukar älska löshoppning men idag var han slö slapp och orkade inte tänka efter riktigt. Det kan ha med att göra att han varit sur och grinig på grund av blåst och kyla så gott som hela dagen. Han har vallat stackars Opus fram och tillbaka i hagen till den så milda grad att Opus ilsket hoppade rakt upp.

Frej sa
"Kom nu här Opus vi måste röra på oss för JAG fryser"

Vad är det för vita korn katten Mogi har i pälsen? Inte kan det väl...JO DET ÄR SNÖÖÖÖÖ!!!! Jag rusade in till Husse och ropade att det snöööar!!! Det är bara jag som är entusiastisk över snö. Hunden Leo satte sig på trappan under tak när han gjort det han skulle. Han gillar inte nederbörd. Frej gillar inte nederbörd. Mogi gillar inte nederbörd. Opus vet jag inte...han torkar aldrig när det är nederbörd.

Faxe älskade nederbörd i alla former. Snö var kul och vattenpölar var kul. Översvämmningar var jättekul. Då galopperade man så att det stänkte ända upp på matte. Jag saknar min lilla häst. Min vän var här på nyårsafton. Hon saknar honom också. Även om jag blev ledsen när hon sa det så blev jag samtidigt jätteglad. Skum känsla. Jag gillar min vän! Hon är den bästa :-)

Red ut en sväng med Opus. Galopp och trav. Galopp och trav. Galopp och trav. Jösses Amalia, jag tror minsann att den Lille Tjocke bestämt sig för att sitta helt fast i vänster tygel. Jag flyttade och flyttade hit och dit över grusvägen men han bet tag direkt på rakt spår igen. Ingen skoknackning i alla fall. Jag tror jag har kommit på hur vi ska balansera oss även om vi sträcker ut lite i traven.

Sista sträckan hem kortade jag upp mina två dm tygel som jag fått i läxa och använde dragkraften hemåt som knutupplösare. Funkade kanon.

Fick till fyra galoppsprång som var riktigt finemang. :-D Sedan bröt jag av innan han lade sig i handen igen.

Opus satt alltjämt fast i vänstern. Jag blev arg och började krumbukta omkring på grusvägen. Opus blev också arg och det kändes som om han skulle sätta av mig i vägkanten för att jag var ful i munnen.

Vi red hem och stängde grinden till vallen om oss och så började något som Opus var fullständigt oförberedd på. Fläskig snordressyr i kort kort (tygel alltså). Han hoppade och studsade fram och bak och jag flyttade på portugisiskt vis. In med framdelen, flytta undan för skänkel. Sträcka ut halsen i pauser.

Japp, japp, vänstern lossnade och jag insåg att det var högervarvet som var det som egentligen spökade. Hårda bud och belöning. Samma sak i trav. Opus höll på att storkna. Svetten pärlade på hans mule.

Slutligen galopp. Fattningar med bara sätet. Yes det fungerar igen! Det var ett tag sedan man kunde tänka galopp och så kom den. Han orkar inte bära upp sig om man försöker stretcha halsen i galopp utan dyker. Jag orkar inte heller flytta undan för inner skänkel i galopp så då är vi lika goda kålsupare.

Hmhmhmhmhmmmmm, en ganska tråkig start blev riktigt riktigt skojig ridning :-D

När jag kom in så bytte jag från det tredelade till Frejjens tvådelade för att se om han biter tag nästa gång vi rider också.