Faxe & friends

Morgonen inleddes med banbygge eftersom det blev för sent kvällen innan. Det hade varit betydligt skönare att bara ta hand om sin häst och förbereda sig själv eftersom jag inte är så förtjust i att rida för publik. Men nu var det som det var. Vi hade bjudit in eventuell publik till lördag förmiddag för att slippa spring i ridhuset under hela helgen. Vetskapen om att tre av besökarna var dressyrinstruktörer kändes lite sådär. Inte egentligen för att man skulle behöva visa hur man red utan mer för att man var orolig att de skulle såga Maria av någon anledning. Jag slog den tanken ur hågen och tänkte att det är det väl ingen vettig människa som bemödar sig med.

 

Uppvärmning man helst vill glömma

 

Ridningen gick verkligen katastrofalt dåligt. Det kändes som om jag aldrig tidigare ridit så hemskt. Opus antingen rusade eller tippade. Jag orkade inte hålla ut honom på volten med innerskänkeln. Mina generalfel var att jag gjorde trängande tygeltag och inte hade kraft nog att flytta in framdelen innanför spåret och samtidigt hålla emot med innerskänkeln. Jag led verkligen. Denna ridning och dessutom publik. Varför gav jag med mig på idén om publik?

Opus tippar i traven. Jag orkar inte hålla ut honom på en större volt...

 

Nåja, den riktigt hemska känslan släppte lite när jag hörde någon säga ?Det var en fin fjording? när jag red förbi. Opus är fin, tänkte jag och log inombords. Maria var jättebra och jobbade enträget med oss noviser som famlade oss fram med ovant sätt att rida och ovan dialog mellan tränare och ryttare och framför allt ovan situation över huvud taget. Hon var verkligen tålmodig.

 

Hinderbanan

 

Vi gick sedan in på hinderbanan. Opus och jag fick kämpa en hel del med grinden. Vi saknar finliret men det var ingenting vi behövde ödsla tid på där egentligen. Det är bara att träna hemma. Jag lärde mig att jag måste parera snabbare så att inte hela rumpan åker ut med ett jättesteg åt sidan. Detta åstadkoms endast genom att hålla emot med hela skänkeln så att man inte behöver göra så stora rörelser med skänkeln. Då hinner man nämligen inte reagera med den andra skänkeln innan det är för sent.

Tappar formen i halten och flyttar ut bakdelen till vänster när vi stänger grinden...

Det andra hindret vi verkligen tränade på var fållan. För min del räckte det utmärkt att träna den i trav. Det var tillräckligt svårt för oss. Några testade i galopp bara för att känna på hur det kändes. Hästarna är inte klara för det men det kändes ändå bra att testa lite så att man vet vad det går ut på och vad man har att träna på inför framtiden. Det kändes bra.

 

Dressyrpass

 

Efter lunchen var det dags för enskilda dressyrpass. De var hur bra som helst. Jag gillar verkligen Marias sätt att instruera på. Det är rent, avskalat och flumfritt. God ridning rätt och slätt. Man kräver något av hästen, när den ger efter och gör rätt får den stretcha halsen och rulla på i taktmässig trav eller galopp. Hon är mycket noga med att hästen ska gå friskt och taktmässigt. Därefter pressar man lite till för att återigen ge den en paus. Det jag gillade var att pauserna blev ett så naturligt inslag i träningen. Samling, stretch, samling, stretch. Hästarna svarade mycket bra. Några av oss tenderade att bli lite krampaktiga men jag antar att det släpper när vi hittat alla nya knappar hos oss själva. Marias egen ridning är precis lika mjuk och fin som portugisernas.

Maria är väldigt tydlig. Här får mina armbågar sig en påminnelse...

Flygplansfötterna får sig en omgång

 

Japp. Nu börjar det på allvar. Kampen mot flygplansfötterna. Fick förklaringen varför man inte ska rida med flygplansfötter och det stämde mycket väl överens med mina egna reflektioner. Jag har känt att det är fel men hade ingen aning om att det var flygplansfötternas fel. När man rider med flygplansfötter har man vridit om låret så pass att det är en omöjlighet att röra höfterna på ett korrekt sätt och vinkla bäckenet. Det gör bara ont. Vrider man om skänkeln uppifrån och ner får man fram tån. Det underlättar om man kortar stigbyglarna lite i början. I mitt fall kommer det ta ett tag att återgå till normalläget. Det känns som om jag är skapt med flygplansfötter.

Försök böja en häst genom hela kroppen med tårna rakt när man är missbildad...

Läxan för dagen var:

- Sluta omedelbart med trängande tygeltag

- Glöm inte höger axel mot mitten i vänster varv

- Flygplansfötterna

- Stark innerskänkel

- Flytta in framdelen när Opus pinnar iväg

- För allt i världen, glöm ej eftergiften

 

Pizza i Burgsvik

Efter en treminuters dusch bar det av till pizzerian. Jag tog Volvon för att passa på att ladda batteriet efter att en mycket hjälpsam människa passat på att byta kol i generatorn på bilen medan vi red. Fantastiskt att det fortfarande finns hjälpsamma människor. Vet inte hur jag ska återgälda det bara. För mig är det ju hur mycket värt som helst att kunna köra hem med hästarna utan motorstopp så att inte Opus börjar med sina trippelbarr/räck-övningar i transporten. På gotlänningars vis får man bara svaret ? De ordna si?. Jag bjöd honom på kaffe ifall han skulle passera vårt hem någon dag.

 

Jag åt en utmärkt pizza med spenat och fetaost medan jag lyssnade till de andras riktiga hästprat. Jag var så trött att jag höll på att somna sittandes på stolen. Tillslut halade jag upp bilnyckeln och sade att jag måste hem och sova.

 

Videokvällen brann tydligen inne. Vad vet jag. Jag sov som en stock.

Superrolig dag. Många basicdetaljer i min ridning som fixades, men får jag inte koll på dem så kommer jag ju inte vidare. Jag är mer än nöjd, borde ha gjort detta för länge sedan...;-)