"HEJ KÄRRING!"
Nu har granngrannens ungar fått luft också. När man precis fyllt år och är inne på sitt sista år som ung och ansvarslös känns det ju mindre bra att bli kallad - KÄRRING. Ja, ve och fasa, det är vad barnen skrek idag när man red förbi. Ett oräkneligt antal gånger vrålade de "HEEEEJ KÄRRING!" efter mig. Vad svarar man på det?
Opus stannade till och vred på huvudet mot barnen som satt på sin studsmatta och skrek tills rösten sprack. Förvånansvärt att föräldrarna inte noterade oväsendet och kom ut och pryglade sina små.
Undrar om jag har ett hatabarn-moln runt mig som syns? Hur kan folk tycka att det är så himla sött och gulligt med barn?
Opus och jag red en sväng i skogen. Red kraftledningen bort för att ta oss till den mjuka galoppvägen. Han kändes finfin idag. Galopperade biten genom skogen för att känna hur han kändes och beslutade snabbt att vi kan rulla på hela vägen ner mot asfaltsvägen. Opus tyckte att det var skönt. Han frustade och höll ett stadigt tempo. Ingen vinglighet. Saktade av från galopp till skritt utan att ta i tygeln. Kände mig bäst i världen :-) Opus lyssnade noga på minsta viktförändring.
Skrittade asfalten bort och svängde in på grusvägen igen (slingan är som en 8:a så man får rida några hundra meter på samma grusväg för att slippa asfalt en lång bit. "Åhnej!" sa Opus och tvärnitade. Han ville minsann inte ta en runda till. Jag talade om för honom att vi visst skulle gå här och han gav snabbt med sig. När han fattade att vi tog hemvägen och inte bortvägen hem så slappnade han av och gick i en utsökt travform. Jippie! Han kändes jättefin!
Opus stannade till och vred på huvudet mot barnen som satt på sin studsmatta och skrek tills rösten sprack. Förvånansvärt att föräldrarna inte noterade oväsendet och kom ut och pryglade sina små.
Undrar om jag har ett hatabarn-moln runt mig som syns? Hur kan folk tycka att det är så himla sött och gulligt med barn?
Opus och jag red en sväng i skogen. Red kraftledningen bort för att ta oss till den mjuka galoppvägen. Han kändes finfin idag. Galopperade biten genom skogen för att känna hur han kändes och beslutade snabbt att vi kan rulla på hela vägen ner mot asfaltsvägen. Opus tyckte att det var skönt. Han frustade och höll ett stadigt tempo. Ingen vinglighet. Saktade av från galopp till skritt utan att ta i tygeln. Kände mig bäst i världen :-) Opus lyssnade noga på minsta viktförändring.
Skrittade asfalten bort och svängde in på grusvägen igen (slingan är som en 8:a så man får rida några hundra meter på samma grusväg för att slippa asfalt en lång bit. "Åhnej!" sa Opus och tvärnitade. Han ville minsann inte ta en runda till. Jag talade om för honom att vi visst skulle gå här och han gav snabbt med sig. När han fattade att vi tog hemvägen och inte bortvägen hem så slappnade han av och gick i en utsökt travform. Jippie! Han kändes jättefin!
Kommentarer
Postat av: Märta
fyfan vilka snorungar! du får marschera in i trädgården och ta ett allvarligt snack med dom, dom e ju kaxiga bara för att dom tror dom är oåtkomliga antar jag ;) jag hade iaf blivit redigt förbannad! speciellt om jag hatat barn ;)
Postat av: Sara
Hehe, jag du vet ju hur det är att ha rediga snorungar till grannar ;-)
Postat av: Jaana
"BUGRATS!" vilka ungar. Ropa skitungar tillbaka vettja. Eller ännu bättre bussa Opus på dom!
Sen när dom kommer som påskkärringar eller säljer skolresesalamni/ lax kan du hämnas på dom: Påskkärringar får små russinpaket och plommonpaket alternativt torkadejulfikon. Klassreseförsäljarungar får inget efter att du velat i evi´gheter och fått dom att gå upp i brygga för att förklara pis och vara...bjud 1kr.
Hämnden är LJUV!
Grattis i efterskott!
Trackback
