Faxe & friends

Frej. Jag rider ju inte ut så ofta på Frej eftersom vi alltid blir osams. Idag tog vi trots allt en liten sväng i naturen för att Frej skulle få se något annat. Men hallå, det känns ju helt onödigt att ta med honom ut i vida världen. Han vill ju ändå bara hem.

På grusvägen bort mot grannen med lammen sysselsattes Frej med skänkelvikningar och tempoväxlingar för att inte hinna hitta på något hyss. Ganska duktig faktiskt. När vi svängde ner bredvid lammhagen hittade han något i skogen som han nog med lite god vilja kunde betrakta som en potentiell fara. Med huvudet åt vänster gled han iväg rakt åt vänster mot ett rasat stentun. Jag grep in först när han passerat hela gräsbiten och var på väg upp i stenhögen i trav. Jag frågade vart han skulle och han vände på huvudet och hajade liksom till. "Åhå, en stenhög..." Därefter lade han i nästa växel och ökade tempot till frisk Frejtrav vägen ner. Jag fick göra en bestämd halvhalt och fortsatte sedan med tempoväxlingar men en inte fullt så koncentrerad häst längre. Suck.

Jag fick honom någorlunda sansad och kunde faktiskt skritta ner mot den lilla skogsdungen vi ska passera för att använda som vändzon. När vi lämnade skogsvägen och vek in i skogen skulle Frej trava. Jag vet inte riktigt vad han har för verklighetsuppfattning. Där jag såg fem rotvältor och täta snår såg Frej en flerfilig motorväg :-O
Nu fick jag bli brysk för att inte

a) Få repor i ansiktet av buskar och små träd
b) Fastna med ena benet i enbuskar och glida ur sadeln
c) Sitta på ryggen när Frej bryter benet över en omkullfallen tall

Jag muttrade för mig själv att det är ju också ett trevligt fritidsintresse man har att njuta av naturen med sin häst. Om man nu hann njuta. Dessutom så var jag tvungen att stå i fältsits för att inte få krosskador av framvalvet. Hur kan det vara att det går att sitta i sadeln när den ligger på Opus men inte på Frej?

Bägaren höll på att rinna över när Frej spontant drar iväg i trav på långa grusvägen tillbaka. Istället för att bli förbannad (som jag normalt blir när han struntar i mig och ska hem) krävde jag skritt i en ovanligt pedagogisk ton. Frej skrittade men föll hela tiden över i trav. Tillslut gjorde vi halt för att bara STÅ STILL. Tre sekunder och sedan fladdrade det till i en plåt och Frej såg sin chans att dra hem. Men vad SATAN, ska det inte gå att skritta hem utan att sitta av och gå eller??? Du är väl inget galopptränat fullblod heller???

Återgick till skänkelvikningar och tempoväxlingar. Han lyssnade men det var inte mycket mer heller.
Nedrans sadel också. Det går ju inte att rida i den på Frej ens med lammskinn. ELÄNDE.

Frej var hur nöjd som helst när han kom hem. Han tittade glatt på mig och sa "Härligt väder idag va?"