Tarpanmule i solsken
Red dressyr på vallen igår. Opus var mer svårlösgjord än normalt. Vi jobbade länge och väl på volter och flyttade in framdelen i skritt och trav. Han trasslade in fötterna och klev och dunsade på sig själv eftersom han inte bara gjorde som jag sa utan lade in en massa eget tjafs också. Suck.
Jobbade i galopp bara för att få egoboost av att han fattar rätt. Inte riktigt hästmannaskapsmässigt genomtänkt men vad tusan ;-)
Återgick till volten och flytta in framdelen och då var Oppe så koncentrerad att siluetten i skuggan liknade en tarpan. Yes! Oppe jobbar MED mig. Äntligen.
Sen vet jag inte vad som hände. Han tog bettet och låg på som tusan i trav och galopp. Lyssnade inte på några fina hjälper. Istället för att gå in backade vi och började leta fram tarpanen igen. Vi hittade den i serpentiner med volter i varje båge och ryggning på raktsträckorna.
Ryggningarna gör han riktigt fint när jag gör helt rätt. Det är en ganska jobbig insikt att man inte behöver göra alls mycket fel själv förrän det blir jättefel. Hur ofta är man 100 % på topp själv?
Jobbade i galopp bara för att få egoboost av att han fattar rätt. Inte riktigt hästmannaskapsmässigt genomtänkt men vad tusan ;-)
Återgick till volten och flytta in framdelen och då var Oppe så koncentrerad att siluetten i skuggan liknade en tarpan. Yes! Oppe jobbar MED mig. Äntligen.
Sen vet jag inte vad som hände. Han tog bettet och låg på som tusan i trav och galopp. Lyssnade inte på några fina hjälper. Istället för att gå in backade vi och började leta fram tarpanen igen. Vi hittade den i serpentiner med volter i varje båge och ryggning på raktsträckorna.
Ryggningarna gör han riktigt fint när jag gör helt rätt. Det är en ganska jobbig insikt att man inte behöver göra alls mycket fel själv förrän det blir jättefel. Hur ofta är man 100 % på topp själv?
Kommentarer
Trackback
