Faxe & friends

Eller finns det någon annan förklaring till denna plötsliga förvandling från igår??? :-O
Frej kördes med sytråd idag!!! Fokuserad till max. Exakt i minsta detalj. Helt fantastisk faktiskt.
Det blev lite mörkertömkörning idag. Var lite tidsoptimist, men det gick bra. Trampade ner i ett hål en gång. Frej reagerade lite på den plötliga kroppssvajningen men inget mer än att han höjde huvudet.

Jobbade lite diverse övningar. Jag vet inte vad jag pysslar med fortfarande men så länge mina egna fötter trampar på av sig själv kan jag ju läsa av Frejjens kropp och se hur han reagerar på olika tömtag och kroppspositioner. Det är ju betydligt lättare när man har hästen med sig än när man åker på sulorna efter den....

Frej gjorde klockrena öppnor åt båda håll!! Var hittade han dem? Söta Frej. Sakta och försiktigt traskade han ett steg i taget.

På vägen mot stallet igen snubblade jag över vårt rasade gotlandstun och föll framstupa i leran. Fötterna sögs fast men innan knäna och handflatorna nådde marken återfick jag balansen med näsan 1 dm från Frejjens hasor. Jag tackade min lyckliga stjärna för att Frej är Frej och varken sparkar eller blir livrädd när matte inte står på fötterna. Shit, det kunde ha gått rätt dåligt.....

Nu ska jag nog lugna pulsen med tapas och iskall öl.

Frej hade ingen feber förresten. :-D

Idag blev det 30 minuter skritt och liiiite, liiiite trav. Det är svårt att hålla takten när ett litet fjordhuvud intresserat tittar till höger, vänster, höger, vänster.....höger, vänster. Måste man glo på allt?

Opus var pigg och ville springa hela tiden. När vi svängde in bakom kyrkan och jag räknat till 60 skränande kanadagäss med lika många kompisar klev jag av och gick en bit tills alla gigantiska fåglar lyft och dånande flaxat längre bort på åkern. Opus rörde inte en min. Varför hoppar han högt när man sitter på och bryr sig inte alls när man går bredvid?

Opus var på ett strålande humör. Vi vadade i en spegelblank översvämningsplätt som glimmade starkt av kvällssol. Nemas problemas, han traskade glatt på. Efter en kvart kortade jag upp tyglarna. Han krånglade lite höll emot men gjorde inga övningar ovan mark. Vi sysselsatte oss med basic-övningen ställa höger, rakrikta, ställa vänster, rakrikta osv. Det hade han ju redan jobbat med själv kvarten innan så jag tyckte att vi kunde finslipa lite ;-) När man ställer höger så svajar han lite med bakdelen och går gärna på flera spår.

Inte det minsta tung. Mystiskt.

Det var så fint väder när vi kom hem med Opus från hoppningen så vi bestämde oss för att skippa ridhuset och ta en sväng med hästarna till viken istället. Santox fick stå i besökshagen medan vi var iväg och hoppade så han  blev nog glad över en liten sväng.
Det är VÅR! Supertrevligt.
Frej fick raskt på sig sele och rockisens hjul pumpades....fortfarande pyspunka....verkar inte laga sig själv.

Frej saknade broms och jag förstår mycket väl varför han haft kvarsittning hela förra veckan hos hästvakten. Yeeeehaaaaaaaa! Jag har ONT i armarna efter att ha bromsat och då har vi bara skrittat och travat lugnt. Det var ingen idé att försöka öka traven för då hade vi hamnat i en tallkrona eller något. Frej såg spöken och gjorde ryggknäckarhopp med jämna mellanrum och tyckte att han var mycket lustig.

Jag försökte jobba med att ställa honom till vänster och gå rakt fram utan att hamna i diket. Frej var inte ledad åt det hållet sade han. När jag TALADE lite TYDLIGARE med pisken förstod han men tyckte att det var lite jobbigt. Bitvis gick han ganska bra men mestadels var jag glad att jag inte satt på hans rygg. Explosionsrisk.

När vi passerade kvarnen och busade upp russen och nordsvensken såg alla utom Frej att det kommit två nya russbarn i skogshagen längst ner mot vattnet. De stod och plirade med sina små bruna ögon och tyckte att det var tufft att det kom en fjording med vagn och en skrikande arab förbi DERAS hage. Wow!!!
När de försiktigt flyttade vikten från sina små framben till det andra för att se bättre höll Frej på att svimma. Han hade ingen aning om att de stod och såg på honom. Fullständigt förskräckt hoppade han rakt upp och åt sidan och såg ut som om han funderade på hur man hoppar över skacklarna på bästa sätt för att sedan lätt kunna vända på klacken och dra hem.

"Eeeeh, ursäkta herrn, du är körhäst. Du borde veta att det är en omöjlighet att lämna vagnen och lägga benen på ryggen. Dit du drar följer jag med största sannolikhet efter....."

Frej sansade sig lika fort och passerade russungdomarna med ett lite förläget ansiktsuttryck.

Frej. I kubik. Efter 10 dagars vila.

Japp. Men inte jag ;-)
Jag lånade så gärna ut Opus till Santox matte för att testhoppa lite innan vi anmäler oss till tävlingarna. Vi anmälde oss idag till 60 cm och 80 cm. Det blev inte riktigt som vi tänkt oss kan man väl säga. Opus gick jättefint under den korta framridningen i ridhuset men sen var det som om luften gick ur honom. Han såg tung ut och Santox matte fick verkligen RIDA runt hela banan. Vad har hänt? Opus som brukar vara så snärtig och segla över hindren.

Han flåsade rejält. Det hörs till och med på filmen som Husse filmade. Halvvägs genom banan hör man hur han flåsar fram. När han kom till den vitblå grinden så hann han inte riktigt spana in den så han stannade och kollade den :-) Nytt försök, tvärnit och jättehopp från stillastående. På näst sista hindret nitade han också. Skumt. I bilen dit sa jag att han aldrig har vägrat egentligen...

Vi bestämde oss för att avanmäla oss från nästa runda och lämnade konfunderade ridhuset. Han har ju varit flåsig länge. Men SÅHÄR?!?! Nu är han ju klippt också. Dessutom rider jag ju ganska mycket i alla fall så han borde ju i alla fall ha kondis så att det räcker till en bana?

När veterinären kommer nästa gång ska hon få kolla upp honom. Han har ju varit så här ett tag och dessutom tycker jag att han har haft lite för röda ögon en längre tid men inte visat något annat egentligen. Han verkar ju annars pigg och glad. Jag började fundera lite kring allergi. Han blir ju flåsigare i ridhus än ute. Det kanske inte enbart är för att det blir varmare inne?

Ååh. Är det såhär så kommer han inte orka hoppa några tävlingar. :-(

Opus var i alla fall glad och positiv och laddade och ville mer än han egentligen orkade som vanligt. Santox matte sa att någon i publiken hade sagt att "DET var en riktigt fin fjording" :-D
Han är fin. Fin och glad och positiv. :-) Cool på tävlingsplatsen. Spanar in allt med ett lugn. Såg en fjording i ridhusspegeln och kände sig trygg :-)

Fick klapp, kram, puss och morot som belöning innan vi lastade och åkte hem.

Nä, inte mina hästar den här gången heller. Det är betydligt trevligare att vara på hästklinik när man inte har hjärtat i halsgropen. Idag följde jag med farbror Zakke med senskadan. Han skulle på kontroll och få extrakorporeal shock wave terapi. Intressant. Ännu mer intressant att veterinärerna börjar använda lite andra metoder än "jaa, det blir nog boxvila x antal månader..."
Zakke verkar vara någon sorts maskot på kliniken. Det kanske inte är så många fjordingar och hälsar på? Personalen förundrades över hans tjocka päls, tjocka hud och stora lugn (!) Vi som har fjordhäst tar nog det där fjordhästlugnet lite för givet ibland. Zakke var fantastiskt duktig och verkar tillfriskna fortare än beräknat trots sin höga ålder. Det är ju jättekul!

Har inte gjort något annat med mina hästar idag än att införskaffa morötter att stävja Frejs usla humör med. Han är inte alls glad :-( Opus fick smaka på hans humör i morse trots att han stod fullkomligt ur vägen för Frej. Han fick minsann inte stå någonstans stackarn. Frej var riktigt elak. Han kanske är hungrig efter att ha gjort av med så mycket energi på att rusa fram och tillbaka medan vi var borta? Humöret blev ju inte heller bättre av att han fick vara utan täcke eftersom brännskadan börjar släppa lite här och där och har bildat fickor :-( Antar att jag inte ska behandla med något utan bara skippa täcket och hoppas att han inte rullar sig i leran så han får smuts i fickorna.

Kom på att Frejs tant efterlyst bruksridningsövningar...detta kanske kan vara något? Plocka idéer och gör om dem till övningar från marken som passar en liten ung fjordhästhjärna.

Jag har haft hästledigt och åkt och hälsat på min kära släkt. Vi ses tråkigt nog mycket sällan. Min morbror är den som lagt grunden till mitt hundintresse så självklart skulle hunden Leo följa med och hälsa på. Mina föräldrar har ett litet sommarhus intill vattnet och på andra sidan viken bor morbror så det är bara att knalla över isen när det är vinter. Eftersom jag inte varit aktiv isvandrare på ett decennium..nä det är nog mer...så ville jag att min morbror skulle följa med. Han är en klippa att hålla sig i när man inte känner sig direkt modig. Han berättade att de hade paddlat kajak på nyårsafton! Själv hade jag min kajakvurpa färskt i minnet. Det är många år sedan nu men jag insåg redan då vitsen med att kunna göra hela eskimåsvängar och inte halva även om det är sommarvärme och inte mitt i vintern. Bästa, bästa, BÄSTA morbror hade naturligtvis med torra kläder i en plastpåse i sin egen kajak så det enda som avslöjade min simtur mot stranden var att håret var blött när vi kom hem. :-) Nu var det i alla fall hundpromenad på isen som var aktuellt och det var underbart trevligt. Leo var GLAD!

Jag hade hunnit vara borta i två dagar när hästvakten ringer och säger att Frej var helt galen. Han hade galopperat fram och tillbaka i hagen ända sedan vi lämnade honom och dessutom sprungit genom staketet, halkat på asfalten, trillat omkull, sprättat upp täcket och skaffat sig en brännskada på bogen. Hon kunde inte kolla om han blivit halt för det gick inte att leda honom. Han bara drog iväg och hon hängde efter som en liten tyglapp.

Både Opus och Frej härjade i stallet och sparkade inredning och väsnades så de fick knappt stå inne alls. De hade blivit skvatt galna över en dag och hon undrade om de brukade vara så.

Öh. Nä. (?)

Grannarna hade vallfärdat till hennes gård och frågat om hon köpt nya hästar för absolut ingen hade lyckats undvika att Frej hade anlänt. Han hade gastat konstant i två dygn. Hästvakten talade vänligt men bestämt om att hästarna INTE var hennes...
Guuud så pinsamt. Sådär ja. God reklam för fjordhästen...njae.

Nåväl, de lugnade sig tydligen mot slutet av veckan. Opus har blivit riden även om det har varit en smula ostyrigt vad jag förstår. Han har stegrat och rejsat och varit "pigg" som hästvakten uttrycker det med glimten i ögat. Frej har hon inte ens suttit upp på. Hon skulle rida med sin mamma någon dag med Frej har haft kvarsittning hela veckan så det var Opus som fick röra på fläsket. Opus är lycksalig och det enda han pratar om nu är att han travade ifrån en travare på långa rakan ner mot havet. Det är väl bara att sluta snacka om taxben då.

Hämtade hem hästarna idag och hade en lång pysselstund. Opus har aldrig stått så stilla när jag klippt manen tidigare. Han rörde inte en fena på hela tiden. Frej var urdryg, hafsade omkring med sin stora kropp och bet mig i handen! :-O Jag använde hans älgmule som boxboll och han tittade på mig med smala ögon men han tog inte ett steg fram utan väntade på mitt nästa drag. Jag tror att resten av veckan i Frejjens sällskap kommer att bli lite besvärlig.

Ridsuget har återvänt. Tror jag i alla fall.

Igår kom veterinären för att vaccinera mot influensa. Det visade sig att Opus VAR fullvaccinerad men att hon skrivit i det på ett annat blad i passet...han är tävlingsklar alltså. Frej fick en spruta också så att jag inte behöver fundera om jag vill starta honom i någon körning eller så när vi kommit över det där med att åka på skosulorna efter honom.

Nu måste jag leta upp tävlingsplaneringslappen som jag slängde undan i uppgivenhet för ett tag sedan.

Var även på Brukshästföreningens årsmöte igår. Det var nog det intressantaste och roligaste årsmötet i föreningens liv. Många åsikter och idéer lades fram. Årsplanen för aktiviteter såg trevlig ut och mars månad börjar bli fulltecknad av hästaktiviteter. Första helgen i mars är det skogsträning för Frej, sen har vi ju träning för Kalevala-kvinnan helgen därpå, sen är det hästpaus veckan efter det tror jag och sedan är det hästvård i form av massage, homeopati och kinesioligi två dagar under en vecka.

Jag ser fram emot en form av kombinationshelg då bruksdomare och funktionärer ska utbildas. Om det går att sy ihop det ska det bli kör och ridträning i slutet av denna kurs så att de nya eleverna har något att döma.

Jag SA ju att 2008 skulle bli ett roligt år!

Människorna kommer!

"Det är till dig."
"Nä."
"Joooo, ta det duuu..."
"Åmäh, jag har ju lagt mig ner!"


"Aaaah, vänta, vänta, vänta! Det här verkar vara till mig ändå!"



"Aha, det gamla tricket!"


"Vänta lite, aaah, jag har den, SLÄPP då!"


"Nu verkar han vilja att jag ska ha ena benet upp, ahaja"


"Är detta poängen?" Människorna verkar glada...


"Tack själv du."


"Gillade ni det eller?"


"Jag ÄLSKAR i alla fall min Husse!!!"

Prince charming.
Utstrålning är allt. Lägg till lite mys. Se intresserad ut. Närkontakt - närkontakt är viktigt. Sen är man hemma. Tigg en apelsinklyfta, se ut som om du tycker om den men pilla ut den ur ena mungipan när ingen ser.

Hovslagaren var här vid lunch. Han höll faktiskt på att bli en smula irriterad på Opus. "Han har myror i brallan, han har myyyrooor i braaaaallan...." Opus ställde sig med bakbenen typ under naveln när hovis fixade framfötterna. Det gick ju förträffligt en liten stund. Sedan blev Opus trött, inte så att det direkt darrade i musklerna men det var helt klart läge för att ändra ställning. Jämfota hopp rakt fram med nosen inspänd under bröstet med hjälp av grimman och de båda grimskaften...
"Vad SYSSLAR han med??" undrade hovslagaren.

Ja, vad svarar man?

När det var dags för bakbenen backade han så att han höll på att puffa ut hovslagaren genom den öppna dörren. Hovslagaren var betydligt mindre munter än förra gången han skodde Opus....
Det var nu man drog på sig ett sånt där uppenbart skuldfyllt  fånleende och ursäktade sig...öh, hästen eller vad fasen han kan väl uppföra sig??? Var är Husse, allt är Husses fel, var håller han hus när han ska få skulden för allt?

Husse kom när Opus var klar ;-) gled in i stallet på ett snitsigt vis och bytte plats på Opus och Frej.

Oj, jösses, det var nu den STORA charmen drogs på. Frej hade minsann uppfattat vem som var minst värd idag. Han klippte med ögonfransarna och lade sin varma mule på hovis rygg och pustade ut små mjuka puffar med varm luft. Han stod blick stilla och tittade intresserat på vad som hände med hans fötter.

Hovis var tvungen att sluta jobba och spontangosa med Frej. Hästen njöt, hovis njöt och Husse bara garvade.

Frej.

Har gjort det igen.

men det är med ett gott syfte...tänkte att om jag säljer fler produkter får jag fler penningar att åka och träna med mina kamrater och deras hästar oftare! Så kan jag ha med mig dyrare vin också, bara en sån sak...

Så vill ni ha mig, Husse Frej, Opus och Leo på tillfällig visit så spriiiiiid nyheten om våra två nya webbplatser www.surprise.se och www.nalleexpress.se ! ;-)



Kram på er mina kära vänner och ha en trevlig alla hjärtans dag på torsdag!

Red en sväng i skogen med Opus. Hann till brevlådorna innan han knöt ihop sig. Jag skänklade och han knöt sig ännu mer. Men vad tusan. Vi ska ut i skogen och LEKA, gå nu.

Maaaask, maaaask, maaaask. Kolla en granne! Maask, maaaask, maaaaaaask.

Började jogga ganska snart och han var inte direkt här. Skrittade över landsvägen och travade hela myrvägen ner. Bytte sittben ofta. Svängde in i skogen och skrittade ett parti och travade sedan snirkelbiten. När vi kom ut till den breda skogsvägen galoppade vi hela vägen bort till järnvägen. Poppe bytte galopp i varje sväng. Det var bara bärkorgen och den rutiga kjolen som saknades i hopsastegens värld :-)

Han tyckte att det var jätteroligt att galoppa en sån lång bit. Han halkade på en sten en gång men det gjorde inte så mycket tyckte han...:-)

Travade järnvägen ner och Opus kändes hur pigg som helst. Satt av och promenerade landsvägen tillbaka till grusvägen.

Kort men intensiv tur i skogen.

Jag tror att Kalevala-kvinnan tycker att Frej är en tuffing. Det känns rätt skönt...känns bättre att misslyckas när även proffs får något att bita i ;-). Kalevala-kvinnan blir verkligen jättearg på honom när han på sitt sätt struntar blankt i att en fis i rymden önskar att han ska flytta på sig. Problemet med Frej (som Kalevala-kvinnan inte har förstått ännu) är att blir man arg, hur arg man än blir så biter det inte på Frejjen. Han sätter bara emot liiiiiite till, bara så att han precis vinner ;-)
Man måste hitta andra knappar att trycka på. Husse är en fena på att hitta dem till exempel. Till att börja med måste Frej förstå vad man menar. SEN måste han bestämma sig om det är värt det och sedan om det faller i god jord - DÅ gör han det med glädje.
Vägen dit kantas av, ja just det. Tolkning i tömmar fästa i gramanfattning trots kimblewickbett...snacka om hårding.

Känns grymt, men tränaren sa att jag fick vara grym tills han lyssnar på mig. Innan dess inga silkesvantar om han sätter sig emot.

Efter flängtrav med 479 kg placerat över inner framben :-O varierat med lite luftigare galopp med tillhörande bocksprång och bakbenssparkar lyckades han tillslut fippla tungan över bettet. "Ah, äntligen, ååååhh, aaaaaaaaahhhgllääääää, se jag kan inte gå så hääärr, något måste omedelbart göras!"

Det kan du visst det....vi pausar när JAG pausar.

"Va?!?!" sa Frej förvånat och travade vidare. Förvånansvärt hur stilla han höll munnen fast bettet låg under tungan när det enda alternativet var trav. Nästan så att jag trodde att han försökt lura mig. Han kanske var i chock?

Gjorde halt och kollade, japp tungan över bettet. Snörde ihop munnen så att det inte gick att få in ens två flugben. Frej undrade varför jag drog åt så hårt. Mmmm, det är för att du står och halvgapar lite så att det inte ska bli så hårt spänt, tror du inte att jag känner din sort vid det här laget eller?? (När man slutat jobba sitter nosgrimman lagom hårt...märkligt va?)

Sådär ja. Efter en halvtimme in på lektionen kunde vi börja göra något vettigt.

Lösgörande krabbgång längs långsidorna. Frej kan det nu. Han kan till och med ändra vinkeln. Han var själv mycket nöjd med sin insats. Jag var nöjd över att lyckas tömköra en kanonkula utan att glida på fötterna i sågspånet och veta var jag sätter mina fötter OCH hålla koll på Santox och hans matte som gled förbi i valfri gångart på ett harmoniskt sätt.

"Bra!" ropade Kalevala-kvinnan. Nu byter du varv och gör öppna istället utan hjälp av väggen.

Vad är DET för pedagogik? Två varv på fyrkanten fick man känna sig lite snitsig och sedan får man en annan övning så att all brakar lös igen. Frej vek in från spåret varv på varv. Han skulle minsann INTE flytta sig. Kalevala-kvinnan ryckte in. (Det var nu hon blev förbannad.....) Frej blev lika förbannad och det såg ut som om han skrek till henne "Du är ju dum i huvudet, hur ska jag veta vad du vill att jag ska göra när du inte har SAGT vad jag ska göra???" Han fick några rapp med inner töm mot bogen och en parerande snärt med andra tömmen på utsidan av låret. " Ahaaaaaa, var det så du menade" Sa Frej med sin lenaste röst och blinkade åt Sanox.

Efter detta var han len som smör. Jag tog över tömmarna och han testade mig omedelbart. Sturskt svarade jag och han kändes som ett enda stort "attans" i tömmarna. Han gav sig. Totalt. Mjukis. Fjäderlätt i handen. Det anlände folk som skulle ha ridhuset timmen efter oss och Frejjen såg flott ut och sjöng "Vill ni se en stjääääärna, seeee på miiiiiiiig!" Suck, vad gör man med en sån här häst. Livet är verkligen en fest! Kul i och för sig. Om man är bjuden.

Vi bytte varv och det var jobbigt. Fick igenom allt men nu i markant undertempo. Frejjen, var trött. Svettig från topp till tå. Dregelsträngen hängde lång under mulen och han var nöjd.

Det känns fortfarande som om jag inte har en aning om vad jag pysslar med. Inte konstigt att hästen inte förstår mitt kroppspråk när jag är helt omedveten om var jag är, vad jag gör och vad jag bör göra.

Frej var trots allt superduperjätteduktig idag! :-) Go och gla!

Husse rekommenderar den starkt. Jag tyckte mest att det luktade mjuk, varm Frejmule.

Idag följde Husse med på en skogssväng som en del i Opus IV-program. Husse red Opus och jag fick äran att följa med på Frejs rygg :-/ Med raska steg mot nya mål med en liten lus på ryggen, det är Frejs melodi det. Jag fick bromsa hela tiden för att över huvud taget kunna konversera med Husse.

Husse fick sköta tempo och vägval. Frej hängde på och jag......ja vad ska man göra? Det var bara att hänga på det. Inte läge att riskera Husses humör genom "Här och nu-övningar" med den gule Kanonkulan. Försökte gilla läget bara. Vara avslappnad utan utbrott på den gode Frej.

Hästarna tävlade oavbrutet. Ingen ville vara sämre än den andra. Opus har ju en uppenbar nackdel med sina taxben och få är de hästar som slår Frej i en skritt-tävling. Det är nog inte så många som slår honom i en travuppgörelse heller. Galopp däremot. Där är han lättslagen eftersom han lägger tid och energi på att bocka medan den andra hästen skapar sig hästlängders avstånd medan Frej lycksaligt söker sig mot skyn.

När vi kom till bron var den hal. Husse försökte visa Opus att han skulle gå ner i diket bredvid bron. "Varför det?" undrade Opus och hoppade upp på bron från sidan. "Finns det en bro ska man väl GÅ på den?". Jag kan tänka mig att många hästar anser att det är precis tvärt om, men inte Opus.

När vi passerat det snåriga partiet blev det trav på den slingriga skogsstigen. Frej halkade ner i ett hål vid sidan av stigen och fick en liten snärt av en pinne. Han sparkade till pinnen och gjorde sig lustig över tilltaget och lade till ett REJÄLT bocksprång. Min hjälm gled ner över ögonen och allt blev svart. Under mig var det inte längre trav på den smala skogsstigen.....
När jag hittat balans, trasslat ut tyglarna (rider numera med två på Frej och det är inte så praktiskt med trefingervantar då...) och föst upp hjälmen på huvudet igen ser jag Opus lilla gula rumpa försvinna runt krönet. Frej tog i från tårna och rejsade ikapp. Pinnar kom vinandes och bromsen...nix. När vi skymtar Opus igen kommer lyckobrallarna!!! Frej var fullständigt  ÖVERLYCKLIG!!! Tre gånger höll han på att skicka av mig.

Jag blev alldeles glad över att han var glad. Jag skrattade för jag hade inte så mycket annat att göra än att hålla mig kvar. Kändes lustigt. Lite skräckblandad förtjusning dock.  Han får INTE göra så när vi är ute själva, då börjar vi bråka. Men det kändes som att Husse förhoppningsvis ser om jag inte sitter kvar när Frej passerar med ljusets hastighet och dessutom var det mossa invid stigen.

Husse ropade flera gånger om vi skulle sakta av från trav!?!?! Nä, kör på, jag måste ju lära mig behärska detta (galoppbockande). Lika bra att ta det med sällskap. Han hade ju ingen aning om hur nära det var att han blev passerad.

Husse var strålade glad och tyckte att Opus gick som ett strykjärn längs stigen och att det var kul att rida så fort på slingriga vägar. Han undrade varför jag svor med jämna mellanrum. "Svor?" Jag hade ingen aning om att jag hade suttit och svurit. " Jo, du skrattade och svor omvartannat" svarade Husse.
Det måste ha varit när jag hängde framme på halsen på än den ena sidan och än den andra sidan som jag reflexmässigt uttryckte mig med något ovårdat språk.
Husse sa med förvåning i rösten "Galopperade ni DÄR?"

Vi och vi.

Myrvägen hem strålade Frej och jobbade i fin form med övertramp i skritt. Husse undrade vad som hände. Han är alltid så, svarade jag. Man måste halvt dö innan han lossnar och arbetar glatt och ivrigt. Husse förstod nog varför jag slutat rida ut på Frej själv.

Det var en jättetrevlig tur trots allt. Husse satt som vanligt i balans även om stabiliserande ridmuskler lyser med sin frånvaro för tillfället. Det verkade i alla fall som att han trivdes i sadeln med Opus. Pållen var mycket nöjd i alla fall. Han gillar IV-programmet. Han guppade med öronen i varje steg och kände sig oerhört nöjd på hemvägen.

Frejs öron var spikrakt spetsade. Scannade av världen. Rask och glad på promenad!

Igår kväll lånade jag ut Opus till Santox matte. De skulle träna hoppsvängar över en hel drös bommar på marken. Santox matte fick order om att inte kräva något annat av honom än att han skulle gå dit hon styrde. Opus iklädde sig omedelbart ponnykostymen...
Det jag hann se under tiden jag red snordressyr på hennes hingst var ett gult streck som red vägar, hit och dit, hit och dit. Santox matte skrattade och fnissade under den första halvtimmen men sedan ändrades vokabuläret en smula. Allt eftersom Opus tappade ork så struntade han högaktningsfullt i att det låg bommar på marken. Santox matte fick verkligen måtta åt honom. Det är ju bara att hoppas att han skärper sig när man bygger hinder av bommarna annars kommer de att krascha...Opus verkar helt sakna självbevarelsedrift. Han säger bara "hoppsan" på ett glatt vis när bommarna rullar under hovarna.

Tömkörde Opus idag efter några dagars totalt ignorerande. Pigg som en mört och glad som få traskade han på med raska steg i gyttjan. Enda kravet jag ställde på honom var att han banne mig skulle stå stilla i halten. Jobbade med kroppen gjorde han helt av sig själv så det behöver jag inte ens nämna...

Jag tror inte att han har ont någonstans. Han fick ta i kollosalt idag då underlaget verkligen sög fast. Som cavaletti och omvänd cavaletti samtidigt. Det var inga problem, han valde den jobbiga vägen själv istället för att rulla på och maska när man nu kunde ta chansen. Det ångade om honom.

Tendenserna som kom vid ridningen finns kvar. Sätter sig på baken när han inte förstår. Problemet ligger som vanligt hos mig. Mina hästar är det ju sällan fel på... Jag fegar ur när han gör som han gör med mig på ryggen. På marken på tillräckligt sparkavstånd vågar jag gå på med pisken och säga "NEJ, det var detta jag bad om". Vet inte vad jag jag blir osäker på när jag sitter på. Det är ju inte direkt långt till marken från en fjording. Kanske är det en tidigare omkullridning som satt sina spår. Vill inte hamna med benet i kläm även om det skulle sjunka ner fint i leran.

Jag tror som sagt inte att han har ont, då skulle han inte jobba så fint som han gör. Jag tror snarare att han blir blockerad och vill mer än han behöver. När jag blev arg och sa att halt var HALT och inget annat så spände han hela ryggen och rumpan och började trampa med bakbenen långt under sig. Schhhlopp, schhhlllopp, schhhlopp lät det med fördröjning i leran. Opus pustade och sa "se jag gör det, men du ska veta att det är feeeett jobbigt i den här leran". SUCK. Vad gör man?

Näpp, det enda rätta borde vara IV-programmet. Individuella programmet med mycket bus, kanske bara grundläggande disciplin och annars, uteritt eller allmänt kravlöst bus. Han måste ju röra på sig för han har ju energi så det räcker och blir över. Men ingen dressyr tror jag. Det blir bara pannkaka när han tror att jag vill saker som jag inte vill.

Jag är hopplös. Har världens mest ambitiösa häst och är ändå inte nöjd :-/

Efter en ovanligt nogrann persedelvård ringde Santox matte. Efter ett långt samtal hade vi kommit fram till att enda chansen att kvala till Fjord SM detta år är om hon rattar Opus i hoppning. Det är rätt tight att hinna hoppa tre felfria ritter innan den 9 juni. Vi kollade vilka tävlingar som gick. 16 feb, 21 mars, 12-13 april, 17-18 maj och 1 juni och då är det inte säkert att det ens är rätt sort eftersom alla proppar inte kommit ut än. Inte mycket att spela på alltså. Den 16:e känns dessutom lite tidigt med tanke på att Opus och jag för tillfället är på kollisionskurs.

I mars och april gick även Lätt C1 och LB3 som jag kände att jag nog skulle prova i alla fall. Är det förresten ingen som har tänkt på hur urbota tråkigt Lätt C1 är? Det är ju så långa händelselösa transportsträckor att man på kortbent häst kommer att tappa bort sig och tro att man redan har gjort en krumelur bara för att man har ridit i en evighet redan.

Vi kollade att vi var lediga de aktuella helgerna, blev medlemmar i ridklubb, kollade om Opus skulle få en rund eller fyrkantig nummerlapp....kollade hur man snabbast lyckades skaffa ett grönt kort åt Santox matte. Funderade ut lämpliga argument för att Husse skulle tycka att det var en strålande idé precis just nu. Japp, allt precis allt var planerat in i minsta detalj. Vaccinationen ordnad sedan länge, jag hade ju redan planerat att tävla under 2008. På fel häst. Den som inte finns längre :-/
Opus har ingen vaccination.

Jag hörde hur luften gick ur i andra änden av luren...
Och jag som FAKTISKT fått tummen ur och skulle anmäla Opus på tisdag.
Japp så är det med det. Sista eventuella bron till Fjord SM bränd. Nåja, vi hade kanske inte ens klarat tre felfria grundomgångar så det är inget att hänga läpp över. Men "friskt vågat hälften vunnet" ska ju inte ta slut innan det börjat heller.

Jaja, nu har jag ju ytterligare lite tid att gräma mig över den där kavajen. Tillbaka på ruta ett igen trots en osannolikt rask slutspurt inför debuten.

Som gjort för att vara inne. Tycker Frej.
De fick i alla fall gå ut en stund när det fortfarande var storm i solsken i förmiddags. När jag skulle ta in dem rooooooopade Opus hjärtskärande och sa att livet suuuuuger. Inte så konstigt att livet suger när man går i lera och inte har någon skog att knapra på och dessutom får alldeles för mycket luft i varje andetag eftersom det blåser rakt upp i mulen. Till detta snöblandat regn. Ja, då är man inte lycklig.

Jag var precis ute och mätte Opus med tumstock. Santos matte har hittat en Glimt till salu. Denne Glimt är 138,5 cm över havet. Hon var lite tveksam till att han var en storlek för liten. Söt häst. På bild i alla fall. Jag hittar ingenting om honom på nätet. Han kanske är en doldis.

Däremot hittade jag lite uppfriskande bilder så här på kvällskvisten. 
Fjording i farta Jag gillar den där hon ligger och solar på rygg :-) Sportlovsskönt.

Idag blev det bara lite jogging på töm. Lång och låg. Hittade en ännu inte upptrampad bit på vallen. Men efter några varv blev det för halt i alla fall. Nu ser det ut som ett rymdskepp har landat. Hade tänkt att jobba lite raka spår på töm också men stövlarna sugs fast i underlaget så det känns inte säkerhetsmässigt helt dunderbra...

Frej var på strålande humör. Lite stelt och knackigt i skritt med hittade en bra lunk i traven. Blev inte så mycket jobb men i alla fall lite rörelse i de muskler som fick jobba igår. Vi hade morotskalas i stallet som avslutning.

Strax får vi lunchgäster. Husse har köpt semlor. Mina sittben behöver semlor.