Opus flyr i vild panik :-O
Vi jobbade på ridbanan och Opus var så himla duktig. Han riktigt dansade fram! Jag bara höll i tömmarna han gjorde vad jag bad om. När vi värmt upp gjorde vi ett litet mönster bestående av förvänd öppna längs långsidorna i skritt och en båge i trav på kortsidorna. Vi varierade bågen med att göra en volt i trav ibland eller en volt i galopp och sedan avbrott till skritt alt. trav för öppna. Opus var hur koncentrerad som helst, vippade med tarpanmulen och gjorde allting med ett trevligt flyt och växlade tempo bra. Det gick lätt att få upp formen när han tenderade att dippa näsan för lågt. Allt som vi tragglat på sistone verkade sitta perfekt. Jättekul att se. Jag kände mig nästan lite stolt! Jag har gjort det här. Coooolt!
Så händer det som inte får hända. Mitt i en travbåge fattar han galopp men när jag gör en halvhalt för att få ner honom i trav igen så flippar han totalt. Har ingen aning om vad som hände. Som i en handvändning. Han kastade sig utåt och drog iväg så att jag inte orkade hålla i. Han galopperade ett varv runt ridbanan med ögonvitorna typ en dm utanför huvudet innan han brakade rätt igenom grinden. Jag hörde hur han stoppsladdade i gruset utanför stallet för att sedan springa in i stallet. Han stod i sin spilta och hyperventilerade när jag kom. F-n.
Jag kopplade lugnt loss honom från tömmarna som satt nystade runt tre av fyra ben och satte på honom grimman över tränset. Häst, sele och tömmar hela (jag drog mig till minnes hur jag opponerat mig under körträningarna när tränaren tömkört med ihopsatta tömmar och fått svaret att inom inhägnat område finns det ju inget att fastna i och att det är lättare att hålla reda på tömmarna om de sitter ihop...) Japp, jag borde alltid, ALLTID lyssna på min egen instinkt. Nu hade Opus tur som inte fastnade i något.
Jag tänkte att smartast är nog att hämta Husse och avsluta ute på ridbanan ändå. Husse fick order om att stå i mitten på en volt med longerlinan fastsatt i grimman medan jag tömkörde några tempoväxlingar i båda varven. Den dansande hästen var som bortblåst men efter att Husse och jag röt till unisont när han gav blanka sjutton i haltkommando så blev han vattenkammad skolpojke igen. Stel och på sin vakt men lyyyyyyydig.
Hur gör man smartast nu? Tömkör vidare med loksele och har medhjälpare vid sidan eller är det ingen idé? Ska man bara konstatera att han kopplar ihop loksele med obehag och låta bli? Han kommer ju aldrig bli körhäst i alla fall. Inte hos oss i alla fall. Det finns ju mer lovande exemplar av fjordhäst att satsa krafterna på i så fall. Fast jag är ju lite emot att hästen inte ska lyda mig oavsett vad som händer, men man kanske ska strunta i det ändå om det inte har någon egentlig nytta att ha just loksele på honom. Hm. Jag vet ju inte vad han har varit med om tidigare i sitt liv. Det verkar i alla fall vara djupt rotat eftersom Originalmatte upplevt detta och nu även jag efter alla år.
Opus. Tänk om du kunde prata och berätta.
Nåväl. Han var inte särdeles upphetsad efter träningspassets slut. Vi selade av som om inget hänt och han traskade i sakta mak ner till vallen för kvällsbete.
Min rena instinkt säger mig att det är ingen idé att hålla på. Just dessa hästar är just så "opålitliga", man vet inte riktigt när det händer och varför.
Venar har på volten slitit sig också, men det är inte panik då utan mer tjohooooo och matte har inte orkat hålla i eller kunnat springa så snabbt. Tömmarna hänger efter, men som sagt då blir det inte spränga grind och ingen hyperventilering eller ögonvitor.
Jag känner en fjording som var snäll ett halvår i taget och sedan skenade en tur, sedan lugn ett halvår och skenade en tur till. Vagnar gick sönder, folk trillade av och det var rena paniken hos hästen.
Men sedan har du kanske din egen magkänsla som onekligen många gånger är att lita på. Vad säger den? Den kanske säger något annat?
stackars stackars lille Opus :( Jag hade nog lagt lokselen på hyllan, är han så rädd för den så är det tveksamt om det ens går att få ur det, det lät som det satt rätt djupt i den lille, och nu ska han ju inte ens bli en körhäst som du säger. Risken är väl bara att det antingen sker en olycka, eller att han ska bli så rädd igen, och det är ju inte roligt för den lille :(. Jättebra att ni fick ett bra avslut dock :) jag förstår hur du tänker också! nånting pockar på en och vill visa han att det går! att det inte är farligt! men till vilken nytta ska du egentligen köra med loksele istället för ngt annat som han inte är rädd för? :P förutom att magen är för liten men det går ju att åtgärda! håltång eller mer gräs? Jag har också sett prov på fjordingar och hästar som är rädda och skenar gång på gång. I många av dom fallen hade jag om det varit min häst valt att lägga av långt långt innan. Men det är ju inte riktigt samma sak direkt! jag tycker du skall göra som Efwa säger och lyssna på din magkänsla! Som du säger så finns det andra hästar som man kan lägga ner inkörningsjobb på och få en trygg och säker häst!
Men är det inte lite märkligt att ena sekunden jobba ambitiöst med tarpanmulen fundersamt vickandes från sida till sida till att sedan som en blixt från klar himmel få panik? Han var ju helt avslappnad, lydig och lyhörd...hm.
