Faxe & friends

Igår blev vår hästdag av men det var nära att den snöade inne. Jag hade själv aldrig i världen kört med ny relativt okänd bil och ett släp som vi aldrig har dragit förr i det väglaget. Jag protesterade men Husse sa att det skulle gå bra. Husse har så gott som alltid rätt när det gäller bilkörning. Så även denna gång även om det tog sju svåra år att ta sig till Visby.

Efter den lååååååånga resan i tid räknat ryckte det ordentligt i fikatarmen. Våra vänner bullade upp med soppa, macka, kaffe och påskgodis. Frej och Opus drog rövarhistorier för flickorna i stallet.
Den första glada överraskningen inträffade omedelbart. Jag fick minsann en för tidig födelsedagspresent! Vad behöver en nybliven "skogskörare" bättre än en handsax? Grymt! En helt egen med rött handtag och svart fodral som det står Jonsered med röd text på. Jag tror att det är en av de bättre födelsedagspresenterna jag fått sedan boken "Våra Hundar" som jag fick när jag var typ 9 år. TACK! :-D

Körschemat för dagen blev:

1. Basic-, basic-ridning på Opus för Söta Fjordfrökens matte
2. Lunnbänk med Nordsvensken Molly
3. Lunnbänk med Faxes halvsyster
4. Komigång-dressyr för Faxes halvsyster
5. Lunnbänk med Frej
6. Uteritt med Söta Fjordfröken och valfri pålle (obs med MIG som ryttare...det är en ÄRA)

Det visade sig senare att Söta Fjordfröken ströks ur programmet eftersom det blev mörkt. Men erbjudandet står tydligen kvar :-)

Opus som lektionshäst

Dagen till ära spände han upp sig i sitt spänstigaste jag. Ärtigt avslappnad inställning men kände sig manad att då och då svara på Frejs övergivna rop (Frej var ensam och övergiven i ett stall med tre damer en alldeles egen Husse och damernas husse...måste ha varit en fruktansvärd upplevelse.)

Jag är imponerad över ryttaren som hoppar upp på en relativt okänd häst, famlar efter knapparna som jag på ett ickeinstruktörsaktigt vis försöker instruera om, hittar dem och rider som på en räkmacka. Jättekul att se!

Jag förstår om hon kände sig som en fullständig nybörjare men så känns det ju första gången man skalar av ALLT och bara rider med vikt och säte. Hon var tapper! Opus lyssnade, väntade, kollade om han hört rätt. Var hon då otydlig så passade han på att tramsa lite enligt principen "hon verkar ju ändå inte veta vad hon gör så jag kan ju roa mig själv". Jag upplyste ryttaren om läget och hon koncentrerade sig riktigt ordentligt. Det var så himla kul att se! Så duktig! Opus rann på som en vårbäck i fin form i skritt, trav och galopp. Jösses! Det hade jag inte alls förväntat mig.

Vi gick igenom grunderna för bakdelsvändning och öppna och ryttaren fick känna på att det faktiskt går att göra en öppna genom att bara sitta still och titta dit man ska. Opus briljerade. Ryttaren gjorde exakt rätt.

Innan ryttarhjärnan kokade torr slutade vi. Hoppas att hon vill fortsätta att dressyra med sina egna pållar (och Opus någon gång ibland om hon vill) för hon har verkligen talang!

Frejs egen show

Undrar om Frej tränar för ett jobb som spexare på Viking Line? Jag tror inte att humorn går hem riktigt. Eller så är det bara jag som ruttnar ur totalt och blir besviken och arg på honom när han tramsar.

Vi hann bara ut på gårdsplanen innan jag väser mellan tänderana till Husse att det är en "sån dag" idag. "Jag vet" suckar Husse.
De andra fick se den inte fullt så trevliga sidan av Frej och Söta Fjordfrökens matte går med vid Frejs huvud när jag tömkörde och gav mig goda tips. Hon var jättebra och pekade på saker som han faktiskt gjorde bra och sa att jag inte skulle vara arg på honom länge. Men jag är ju inte arg på honom länge. Det är bara det att han gör ju saker konstant som på något sätt irriterar och då blir det ju som ett enda långt AAARGT! :-(

Jag blir galen när han går över mig, drar iväg med mig eller står och gapar. När jag tillrättavisar allt buffel är han är duktig en hundradels sekund och sedan börjar han igen. Försöker man sysselsätta honom med att flytta sig hit och dit, göra halt, fixa och dona drar han sig bort från det eftersom det stör hans fokus på i hans värld mer väsentliga saker.

Hade han varit en unghäst hade jag aldrig ens blivit irriterad. Då hade man andats och gjort om och gjort rätt, men en häst som verkligen är klockren ena dagen och nästa dag beter sig som om han inte är inkörd över huvud taget. Jag blir helt matt.

På Söta Fjordfrökens mattes inrådan testade vi att ändå dra en stock så att han fick dra lite. Han lugnade sig men jag kände mig inte tillräckligt pigg och stark för att orka hålla honom ute på ett fält ifall att han skulle få spunk och dra. Slut på träning för Frejs del.

Suck. Det är tur att Opus var med som motpol till besvikelsen över att resa till stan i dåligt väglag med Frej som inte alls vill vara med. Summan av dagen var ändå positiv :-) Opus och alla de andra pållarna var söta och arbetsglada.

Här är en blid på Faxes syster som är duktig!


Nu när jag sitter här och knapprar på min dator förstår jag varför Frej gav blanka f-n i mig igår. Han kände att jag var vekare än vanligt och tog över själv. Jag har nämligen dragit på mig en sjujädra förkylning som blommade ut i går kväll. Svettas och fryser om vartannat. Ögonen brinner i sina hålor, kroppen värker, lederna värker, huvudet värker. Hårsäckerna på kroppen ömmar mot tröja och byxor och håret på huvudet gör ont.
 Allt går mycket, mycket långsamt idag.  :-( Varje hostning känns som ett dagsprojekt.

Bara att skriva detta har tagit hela förmiddagen....jag måste nog gå och vila....usch, vad ynklig jag är.

Oj, oj, oj

Javisst. Barbacka i min för dagen saccosäcksliknande skepnad uppbyggd av lager på lager var jag nära att trilla av när Opus gjorde sina hoppa-, skutta-, skakaövningar. Ignorerade honom till en början men när han kände att han faktiskt kunde få mig ur balans idag såg man nästan djävulshornen komma ur hans gula skalle.

Nepp. Jag har alldeles för ont i ryggen för att fixa en avtrillning idag. Mitt bylsiga jag hasade av honom och knäppte loss tyglarna. Jag sa att jag tyckte att han kunde rusa av sig lite utan mig på ryggen om det ska va på dette viset.

Opus grinade och jag fick bli lite förbannad innan han ens flyttade sig. Jag tror att Den lille Tjocke behöver tas ner lite på jorden. IGEN. Vet inte riktigt vad han har för attitydproblem. Fejkskolpojke. Så där slibbigt inställsam men när ingen ser dricker han och Frej bärs i trappuppgången till Frejs knarkarkvart.

Med jämna mellanrum kom ett "Fuck You" från Opus sida men då fick han snällt springa ett varv till han. När han kammat till luggen lite hasade jag åter upp på hans gula rygg och jisses vilka skänkelvikningar han kunde göra nu då. :-O Det flöt fram i båda varv. Hm, tankeställare.

Ja, nosgrimma eller inte nosgrimma kan man ju fundera över. Idag måste jag banka mig lite på bröstet igen (mest för min egen självkänslas skull). Det känns skönt att ha kommit så långt med Frejjen nu att jag får honom att mjukna lite lagom med enbart remontnosgrimma och tyglar fästa i ringarna. Fräckt :-)

Jag hade i och för sig träns och bett på men använde aldrig den tygeln. Hade den bara som psykisk nödbroms om säteshalterna inte skulle funka eller om han skulle dra iväg. Det var myyyyyycket jobb innan han mjuknade idag. Inte så konstigt kanske med tanke på vädret. Själv var jag påbylsad så att bara nästippen tittade fram. Kunde knappt röra mig, men det är ju bara bra under "Operation - Hitta sits och stör ej hästen". Glädjande nog hittade jag ett par handskar utan hål i också. Lyxigt.

Frej och jag jobbade ganska mycket i trav för att få igång blodcirkulationen i våra frusna kroppar. Snirklade fram och tillbaka, hit och dit över ridbanan. Jag hade fullt upp med att hålla alla Frejjens utputande kroppsdelar på plats. I början var han irriterad över att jag hindrade hans trix "fall som en fura", "giraffhalsen" och "ponnybogen" men efter ett litet tag och med lite värme i kroppen plirade han glatt med ögonen.

Jag tror att vi kan börja samla galoppsteg med Frej nu förresten! Ett höger galoppsprång på tygeln! När jag ropar "Braaaa!" stannar han...

Den stora, hästiga dagen ställdes in på grund av skräpväder. Det blåser iskallt och snöar på snedden. Förhoppningsvis blir det nya tag imorgon.

Måste bara visa det som måste vara årets hittills bästa fjordingbild!!! Det är Söta Fjordfröken till höger och hennes matte i mitten. Faxes halvsyster till vänster.

Imorgon ska jag göra något historiskt.
Jag har minsann blivit betrodd att rida Söta Fjordfröken! Frökens familj får knappt rida henne ;-) Undrar vad jag har gjort för att få ett sådant förtroende? Bara att tacka och ta emot. Långskånk rider C-ponny, det blir en syn det.

Husse och Frej ska leka lunnbänk. Det blir en hel dag med häst i alla former. "Påsk Cup i lunnbänk" för samtliga inblandade, början till dressyrträning med Söta Fjordfrökens dotter (förmodligen ett blivande fjorddressyrekipage eftersom hon är släkt med älskade Faxe och har lite samma inställning och har grymt duktiga mattar (!) ....), ridning av Opus och ja, vi får väl se vad dagen bjuder på.

Idag har vi varit och tittat på Hemvärnets uttagning av hundar med respektive förare. Intressant. Verkar vara duktigt folk men jag vet inte om jag känner för att springa runt i gröna kläder och bära vapen...själva hundträningen vill jag åt men inte resten.

Som sagt glad påsk och ställ klockan på äggen så att de blir perfekta!

Bad veterinären att kontrollera Opus allmäntillstånd för att kunna utesluta punkter angående flåsigheten. Hon tyckte att han såg friskare än friskast ut och ville inte ta några blodprov. Hon kontrollerade slemhinnor och lyssnade igenom hela hans kropp. Hittade inget fel.
"Du sköter dina hästar bra och det FINNS inga fel på dem" sa hon.

Ja, ja, men man vill ju veta så att man inte rider på och så är det något fel på pållen. Hon tyckte att jag skulle rida utan nosgrimma om han blir flåsig med den....
Husse sa "Det behöver man väl ingen veterinär för att begripa att man inte ska ha nosgrimma!"
Så lilla jag som rider lektion och får höra att jag SKA ha nosgrimma. Alla dressyrtanter har nosgrimma....eller, deras hästar har....Det är inte lätt att veta vad som är bäst för sin lilla häst.

Jaaa, då gör jag väl som jag alltid har gjort. Lite si och så efter behag. Egen hjärna tänker oftast bäst.

När veterinären hade åkt red Opus och jag ut i skogen. Skritt, trav och galopp och försökte undvika snöfläckarna. Ja, det har SNÖAT på våra blåsippor!!!!

Opus kändes lite framtung idag.

Stela Frej jobbar på för att bli ridhäst. Han har förstått att man får mer uppmärksamhet om man är allround. Alltså måste han bli deltidsridhäst. Uppmärksamhet är trevligt tycker Frej. Man får morötter och äpplen av glada människor som uppskattar honom för den han är just för stunden....

Blev lite drillning i skritt barbacka innan veterinären skulle komma och vaccinera (hon skulle komma på förmiddagen och jag anser att förmiddagen är över nu...hmpf). Frej var loss och ledig i höger sida med en gång. Oerhört peppande :-D Förr var ju mjukhet i skritt en dröm och nu är vi där. I undertempo men han gör rätt. Tänker, skrittar, flyttar, men håller inte direkt tungan rätt i mun hela tiden ;-)

Vänster sida fuskar han med genom att antingen pluppa ut höger bog eller falla in med vänster bog, precis som igår på töm. Det är lättare att hålla innerbogen på plats när man rider.

Frej är ett underbart exempel när man ska vara sträng mot sin egen sits. Så fort han går emot eller lägger tungan över bettet är det bara att slappna av i låren och sträcka på rygg och nacke så faller hästen in i ramen igen. Kul :-D Det är faktiskt helt otroligt när man tänker efter. Vad söt han är!!! Dock måste man hjälpa honom att få tillbaka tungan igen. Ganska irriterande.

Det som var problematiskt idag när man verkligen tänker på sitsen är att i vänster varv så verkligen häver han över mig på höger rygghalva. Han tänker ICKE bära några extra kilon på sitt vänstra bakben.

Så var det med det. Vi är nu tillbaka till början när det gäller Frejs vänstra bog. Tänk vad några dagars skogskörning kan ställa till med när det gäller rakriktning. Nåja, hoppas att det går fortare att få den på plats denna gång.
Tömkörde och Frej var mer än arbetsglad idag! I höger varv hittade han formen omedelbart :-) "Kolla vad jag kan!" sa han. Väster varv var det lite si och så med. Då försökte han springa ifrån arbetet.

Vi kämpade på en stund med öppna och det är verkligen svårt att få honom att flytta sig och stoppa in vänster bakben på rätt plats. Höger bakben har hittat sin plats och Frej ser riktigt munter ut när han gör rätt :-)

Tungan över bettet två gånger men han var ändå otroligt lyhörd och fin idag :-D

Mja.
Bad husse att komma ut och filma kvaliteten på galoppen idag. Jag ville veta hur det ser ut när det känns på ett visst sätt.
Det är ju inte konstigt att Opus går emot och trixar när han har en så värdelös ryttare på ryggen. Stackars Pops. Jag måste definitivt återuppta träning av min egen rygg och magmuskler omedelbart. När överkroppen far fram och tillbaka glappar det ju i tyglarna och hur ska man kunna driva sin häst in i galoppen när det kippar mellan rumpa och sadel??? Oj, oj, oj. Nyttig upptäckt, men ack så smärtsam. Här tror man att man sitter och glider. Inte då.

Skrev ut och red LA:3 idag....faktiskt skojigt att rida men Opus och jag kan inte hålla formen genom hela. Det är de där jädra skänkelvikningarna i trav som spökar fortfarande. På halvlång tygel tror jag att han gör dem ok men kortar man tygeln så börjar han galoppera på stället eller trampa. Svårt att bryta mönstret. Undan vänster skänkel (mot stallet ;-) gick ganska bra efter ett tag men undan höger skänkel studsar han upp och ned. Tänk att det är lättare att galoppera på stället än att flytta sig åt sidan :-O

Förvända galoppen på serpentinbåge funkar utmärkt i båda varv så länge man inte kortar den. Får han gå i halvfri form så galoppar han lätt som en plätt i förvänd galopp så det är väl bara att galoppjobba så att han blir starkare.

Ökad skritt. Opus vet nog inte riktigt vad det är...Skritt är väl när man går och jäser och passar på att fisa. En slags paus kan man väl säga.

Träning ger färdighet. Det är i alla fall inte Opus fel att han inte går stadigt i form konstant. Det är mitt fel. Måste kanske återgå lite till att "åka häst" och sluta störa honom.

Red första halvan med nosgrimma plus achenrem och Opus blev jätteflåsig. Plockade bort den strax innan filmningen och plötsligt andas han bättre (!)


Här ser man tydligt hur ryttaren är någon helt annan stans än i sadeln...suck.

Idag fick jag ett telefonsamtal från fastlandet. Resultat? Sjukt inspirerad att träna vidare på höga klafs i dressyrträsket. :-D

För er som undrar hur det går med Opus huvudkast, småhopp och halvstegringar kan jag meddela att de finns kvar men efter lite skogsridning så har de mattas av en smula. Däremot har han blivit lite av ett mottrycksdjur. Det är lite irriterande. Sidförande skänklar segar han emot och om man bonkar till honom så skuttar han till och börjar trava.

Han har också börjat med ovanan att lägga sig på bettet lite. Inget allvarligt man kan ganska lätt pilla loss det men  jag har noterat att han gör det. I vänster galopp tittar han rakt ut åt höger på världen som susar förbi. Ställer man honom inåt så svänger han alternativt formar halsen som ett S. I höger varv i skritt och trav lägger han baken på ett spår innanför. Flyttar man in framdelen på bakdelens spår gör han halt och kastar med huvudet och skuttar irriterat med båda frambenen.

Sned? Skulle tro det va. Har bokat in honom på kroppsgenomgång nu i slutet av mars. Ska bli intressant. Han är inte lika gummibollig som han var innan kiropraktorn knäckte honom i höstas tycker jag.

Jag började med att rida på Frejjens jaktkandar idag. Opus ville absolut INTE ha detta bett i munnen :-O Det gick inte ens att rida på långa tyglar med endast sätet. "Blä, blä, bläääää" sa Opus. Det var bara att gå in och byta till det tredelade. Med det tredelade kunde han slappna av och gick ganska trevligt faktiskt. Hans nya raska trav är förstås inte så bra så att man kan sitta obehindrat. Krävs rätt mycket jobb för att få den mjuk och bekväm. Den är lite spänd och överilad men han GÖR den. Bara en sådan sak är värd att uppmärksamma :-)

När jag fått honom dit att huvudkast och skutt var ute ur bilden galoppade vi på en hel del över vallen. Trav på kortsidorna och galopp över långsidorna. Försökte få honom flåsig. Inte flåsig. Måste testa att sätta på nosgrimman igen och se om det är den som gör att han blir flåsig.

Bortsett från alla nya undanflykter han pysslar med så gick det riktigt bra idag.

Opus brallade av sig en sko i leran i början av förra veckan. Hovis kom och spikade fast den i morse och Opus och jag kunde åter rida ut i vida världen. Det blev helskodda ridbyxor och dressyrsadel idag. Man vill ju sitta tejpad på hästryggen när man förväntar sig drag under fossingarna.

Vi red den lilla rundan ner mot sojdet men svängde höger i klykan så vi kom på andra sidan den avverkade skogen. Hittade med nöd och näppe vår gamla stig och Opus och jag hade delad uppfattning om huruvida det var lämpligt att trava eller kanske daska till med en galopp över hygget. Opus ansåg att det var mer än lämpligt. Mjukt och fint och så kunde man ju bara länga lite på stegen när det kom gropar, stubbar, grenar, diken, hål, hjulspår och annat ivägen.

Mnja.

På andra sidan hygget lyste åkerlapparna gröna och fina. Opus tittade längtansfullt ut över kanske sammanlagt 5 hektar åker. Jag fick minsann inte slappna av en sekund där över hygget för då hade han börjat galoppera ivrigt. Skritt är för mesar tycker Gummi-Opus.

När vi nådde åkerkanten hoppade Opus rakt upp i luften och fick till ett läte som liknade en blandning mellan en galt och en överansträngd åsna. Världens tjut och han hann ruska på hela kroppen innan han landade för att i ett enormt glädjerus sträcka ut över den gröna ytan.

Jag repade skivan kan man säga.
Bastant förhållning med sätet, ett knäslut som heter duga och inte en mm tygel fick den Lille Tjocke galten.

"Men åååh, snääääälla?" sa Opus.

Nix. Och definitivt inte över 5 hektar åker tack.

Opus fann sig vackert i den tråkiga, präktiga ram han trycktes in i och när vi kom till grusvägen travade vi. Kanonbjudning i pållen :-D
Traven blir bättre och bättre. Han orkar kanske bara 5-6 steg i frisk trav på tygeln men jag är säker på att det kommer snart!!! Han verkar vara hur på som helst.

Jätte, jätte, jättekul!

Tog bort nosgrimman idag för jag inbillar mig att det antingen är den eller ridhusbotten som gör att han blir så fruktansvärt flåsig. Idag flåsade han ingenting. Jag kan till exempel inte rida honom med hackamore för då frustar han i varje andedag och blir jätteirriterad.

Varning: Stoooooooort EGO idag :-D

Frejs schitzoFrejna jag prickade rätt dag :-D
Idag var Frej sådär duktig som han faktiskt kan vara. Smack, där satt den!!!

Jag lyckades med två av tre av mina "uppgifter" idag.

1. Göra reklam för fjordingen - JA
2. Impa på "gubbarna" - Ja, ja, jaaaa!!!! ;-)

Men placerade jag mig bättre än "gubbarna". Nej. Men om inte "om" hade varit så ;-)
Däremot visade Söta Fjordfröken med kvinnlig kusk var skåpet skulle stå. Hon satsade på att inte få några U och det räckte hela vägen till en TREDJEPLATS. Inte illa för en debutant i skogskörning! De var hur duktiga som helst!!! Jag är så stolt över dem!!

Själv missade jag redan andra porten i körningen med släplasset. Frej tar ju rätt långa skrittkliv och avståndet var nära mellan de två första portarna. Jag fipplade med tömmarna under ett kliv och kollade stockarnas läge mot fötter och ben (vis av erfarenheten från igår) under ett skrittkliv och sedan hade Frej skrittat för långt. Snopet. Det är ju inte bara att vända med stocklass direkt. Jag körde klart rundan i alla fall trots att jag var utesluten med målet att köra så bra jag bara kunde. Frej var jätteduktig och vi hade bara ner en enda pinne på hela vägen. Jag blev jätteglad över att han lyssnade så bra. Duktiga Frejjen. Avlastningen av lasset gick också jättebra!

Körningen med 8-hjuling gick helt straffritt under körningen men jag glömde att lägga tömmen på ryggen när jag spände för så jag fick en straffpoäng för det. Slarv.

Så till de vid det här laget bekanta stockarna vid lunnbänken. Friskt vågat hälften vunnet. Jag laddade och koncentrerade mig på att köra så bra jag kunde. Hörde inget. Såg inget. Körde bara. Det visade sig sedan att det hade stått en massa folk och tittat. De gamla hästgubbarna hade varit imponerade :-) Husse sa stolt att en av dem (får man beröm av honom, då ÄR det bra, han strösslar inte direkt med beröm) hade sagt att det var det snyggaste han hade sett på tre år. DET värmer kan jag säga. Som jag slet med skogträningen igår.

De gamla hästgubbarna (med nordsvensk, nordsvensk, ardenner) hade tydligen varit helt i gasen över att fjordingen Frej hade varit en sådan klockren dragare. Nästan pinsamt hur mycket uppståndelse det blev över Frej. De hade tydligen aldrig varit med om maken till fjording. De ändrade allihop sin uppfattning om fjordingar idag. Husse njöt och jag, jag visste ju ingenting jag, jag körde bara koncentrerat.
Ho, ho, ho, ho, ho, Frejjen har satt fjordingen som skogskörarhäst på kartan här på gotland. Så himla kul!!! :-D
Frej kommer aldrig mer att bli kallad "taxen" när han frotterar sig bland gigantiska Bruna :-)

I det stora hela gick det alla tiders idag. Man kan inte vara annat än nöjd. Synd att jag inte hann sansa skritten och styra in i porten i början så att jag hade sluppit 100 straff. Men vad tusan. Det var kul ändå! Det är roligt när folk berömmer och inte bara står och tisslar och tasslar.

Och ja, för min egen skull....Jag körde så bra jag är kapabel till just för tillfället, så jag är nöjd med min insats ;-)

Frej fick massage i stallet när vi kom hem. Sen fick han någotslags strösselaktigt med synnerligen god smak på som Salig Santox matte lämnade över idag.

Nu ska jag inte dra en stock på mycket länge. Jag är såååååååå trött i kroppen.

Förbannad vare lunnbänken.
Förbannad vare mig själv.
Förbannad vare Frej.

Imorgon ska Frej och jag tävla i skogskörning av någon outgrundlig anledning. Jag blir så trött på mig själv. Varför är jag såhär? Alltid. Jag är som min hund. Överdrivet positivt inställd till allt. Allt är kul. Det är klart att vi ska göra det. Säger aldrig nej. Hoppar på allt för att testa.

Ibland känns det som om en liten gnutta eftertänksamhet, utvärdering eller kanske bara en supersnabb reflektion skulle vara bra.

Är det så himla smart att ställa upp i ett DM när man har kört....ja ni som följer bloggen kan ju snabbt räkna ut hur många gånger Frej och jag någonsin kört skog. Till andra kan jag hjälpa till och säga att ena handens fingrar räcker gott och väl.

Ja, det är klart att det är smart. Varför inte utnyttja banan och träningstävla bara för att det är kul och strunta i att det står DM framför. Dessurom tycker Frej att det är kul att göra riktiga saker och inte strutta runt i ett ridhus.

Är det så himla smart att ställa upp i en tävling mot hästgubbar när det poppar upp små känslor som säger att det skulle vara så himla roligt att köra bättre än gubbarna som inte dressyrar med sina pållar och som dessutom har lite roligt åt att man kommer och kör skog med en liten guling.

Eh, vakna upp. Jag kommer inte att kunna köra bättre än de som jobbar i skogen. Vad fick jag det ifrån?

Är det så himla smart att ställa upp i en tävling när man ställer så sjukt höga krav på sig själv som jag gör? Bara för att jag med nybörjartur lyckas få till underliggarna på lunnbänken absolut perfekt tror jag att jag ska lyckas gång på gång. Jag kan säga att det har inte lyckats igen och jag blir så förbannad när jag misslyckas när jag VET att jag har gjort det bra innan. Då är siktet enbart inställt på att få det lika bra.

Lunnbänken är en mycket oglamorös sysselsättning. Speciellt då stockarna är sneda och vinda. På Gotland är tallar sneda och vinda så det är inte så mycket att orda om. Ska man tävla i något så intressant som att trava stockar på hög kan det således gå hur som helst. Ingenting blir som man tänkt och tänker man inte efter innan så är man rökt. Fattar ni?

Förstår ni hur Husse har haft det idag? (Han har fått tre extrakramar idag.)
Förbannad vare lunnbänken.

Alltså mitt mått på att någonting är bra är när det är perfekt. Hur ofta är det perfekt här i livet? Alltså. Förbannad vare mig själv.

Förbannad vare Frej. Varför då? Han som är så snäll och harmonisk!
I torsdags var vi och tränade på banan. Vi skulle testa alla stationer och avgöra var vi skulle lägga krutet idag på lördagsträningen. Frej gick verkligen som en dröm på alla stationer. Det hann skymma innan vi började med lunnbänken så vi avbröt innan Frej och jag fått kläm på det riktigt (Det visade sig att det skulle ta ungefär fem timmar till innan jag var så nöjd att jag kunde åka hem så det var ju tur att vi inte blev kvar där i mörkret.) I torsdags gjorde Frej så gott som inga fel alls. Så nära perfekt man kan komma. Lyssnade, lydde och stod blick stilla när jag bad om det. Vi hade så himla trevligt alla tre.

Idag då? Tvärt om naturligtvis.
Dagens fokus låg på lunnbänken. Frej backade, krånglade och klev över draglinorna. När han inte gjorde det så försökte han äta gräs. Halvhalter och halter var som i sirap eller som om man ber något om något och får svaret "a, sen...." Bara detta gjorde att jag höll på att bli galen. Lägg till att jag bara lyckas köra stockarna så att det ser ut som ett gigantiskt plocke-pinn. Jag var så arg att jag hoppade. Hur svårt kan det vara att lägga några stockar bredvid varandra? Apsvårt, tydligen.

Tog en lång fikapaus för att sansa mig och fortsatte därefter med att träna på denna lunnbänk. Inte särdeles pedagogiskt ur hästträningssynpunkt att köra samma runda varv efter varv i flera timmar, men Frej fick kliva undan till förmån för min egen utbildning. Jag måste lära mig detta. Dessutom så var det ju ganska ofta Frejjens fel att det plev pannkaka eftersom han gav blanka f-n i att lyssna på en förhållning. Det blev ett antal extrarundor bara därför.

När andra tränande ekipage drog sig hemåt var Frej, Husse och jag kvar och gick samma jädra runda, med samma jädra krokiga stockar. Någon gång måste det ju bli så bra att man åtminstone kan godkänna och avluta med något någorlunda bra?
När hästtransporten med ardennern åkte gick Frej och jag i en högersväng. Jag hade lärt mig vilken sida jag ska gå på för att vara ur vägen för en eventuellt rullande stock. Vad hjälper det då när Frej plötsligt svänger 90 grader vänster och ska efter transporten? Stocken rullar upp på foten (stor stock). Samtidigt drar Frej iväg och stocken rullar upp på benet och fäller mig. Frej släpar stocken upp över benet och parkerar den tack vare en seg enbuske rakt över mitt knä. Jag fick lite panik eftersom stocken var för tung för att sparka bort med andra benet. Husse fick i alla fall tag i Frej och kunde koppla loss honom så att han inte drog i stocken. Jag fnös åt kravet på stålhätta på stövlarna på tävlingen imorgon. Detta är tydligen också en bubbelplastsport.

För att tänka bort mitt något skärrade jag efter min "nära bryta benet-upplevelse" fortsatte vi åter med samma jädra runda med samma jädra stockar. Frej var trött. Jag var trött. Husse var trött. Tillslut lyckades vi äntligen få till det så bra att vi kunde avluta med massor av klappar på duktiga Frej.

Jag är sjukt trött. Imorgon är bangenomgången klockan tio. Måste nog vara på plats en stund innan så att Frej hinner sansa sig lite. Enligt varannan dags principen borde Frej gå klockrent imorgon.

Nu blir det sängen!!!

Vi sörjer med Santox matte. Arabhingsten Santox avlivades idag på grund av sina skador. Tungt.

Först en inte alltför smickrande bild för egen del när vi är i ridhuset nu i vintras. Frej kan koncentrera sig när han vill skulle denna bild illustrera. När han gör det är han myyyyysig.



Nästa bild visar när Opus är på Lyxpensionat med tillval ridmotion. Han skämdes över Frej som härjade och hade sönder hagen men han njöt av att bli jobbad och framför allt över att Frej hade husarrest. ;-)

Opus var superpigg idag. Min övertrötta skrikande kropp fick kapitulera. Det finska sisut sa att Opus SKA ut på en tur. Jag hoppade upp och låren kändes som om jag hade ridit i fem mil. Jag som inte red en meter igår. Mystiskt.

Det djupa hålet nere i sommarhagen var vattenfyllt så vi passade på att kliva ner i det. Opus största bekymmer var hur han skulle kunna norpa åt sig några grässtrån på vägen ner i vattnet...
Ner mot grinden stannade han tre gånger och skulle skrubba nosen mot frambenet. När jag insåg att det var en manöver för att småäta i smyg blev jag arg på honom. Då började han hoppa och studsa och kunde minsan inte gå ens i närheten av grinden. Min skrikande kropp önskade att jag skulle ge mig och vända om.

Nix. Ut på vägen och skrittade bort mot kyrkan. Opus var lite här och där. Det var lika bra att börja rida med en gång. Utanför en av gotlandsgårdarna stod en tant och skyfflade i potatislandet. För varje spadtag hon slängde åt sidan hoppade Opus högt. Suck. Jag krävde ytterligare lite mer av honom och min trötta kropp kved.

Fullständig disciplin krävdes ner mot sojdet. Opus började flåsa. När vi kom till stenbordet i sojdet trotsade hjärnan att tillfället kanske inte var det bästa att öva avsittning på "lastbrygga". Opus höll sig i skinnet och jag klev av och bad honom att ta två steg fram innan jag satt upp igen. Vi red ett varv runt skogsdungen och återvände till bordet för att kliva av från andra sidan. Den gubben gick INTE. Opus stirrade förskräckt på bordet och ville helst inte gå i närheten av det. Allvarligt. Nu GÅR min gode herre fram till bordet!!!! Mmmm, det lyckades.

Därefter travade vi förbi åkrarna bort mot vår granne. Opus ville galoppera hela tiden. Jag fick verkligen rida för att få honom att gå någorlunda. Han såg rätt skojig ut i skuggan :-D

När jag kom hem var jag HELT slut. Svetten rann och jag blev lycklig när jag kände på lukten att Husse hade lite lunch på gång.

Frej var nog lite mörbultad i morse. Löslongerade honom för att lösa upp lite stelhet. Till en början tog han det mycket försiktigt men när han väl kommit igång gick det knappt att få hejd på honom. Han galopperade runt som en tok. Lycklig!!!

Vi lekte följa John och Frej tyckte att det var mysigt att busa runt lite. När jag ställde honom i hagen vände han som på en femöring och ville gå med ut genom grinden. Han satt som ett plåster. När jag lämnade honom ropade han. Söta!

Som sagt hade jag inga större förhoppningar angående Frejjens uppförande under gårdagens träning i skogskörning utanför Visby. Efter lite drygt fem (!) timmar hade jag en häst som inte låg på som en tok i handen, men fatta hur KUL vi hade!!! Denna dag kommer att finnas i minnet långt längre än smärtan jag kände i kroppen när jag vaknade i morse. Det kändes som om varenda cell i kroppen skrek "Neeeeej, för guds skull, somna om om livet är dig kärt!!!"

Min plan var att parkera transporten hemma hos våra vänner och köra upp till skogsdungen för att Frej skulle värma upp / sansa sig. Mmmmm, just det...

Söta Fjordfröken gick före med tungt lastad vagn med förnödenheter och Frej gick med raska steg bakom med lånad rockard. Efter fem minuters skritt bad jag om att få gå först så att jag inte behövde börja dagen med att enbart hålla, bromsa, hålla, bromsa. Inga problem. Vi fick gå om och Frej blickade vaket längs järnvägsbanken bort mot fjärran.
"Doff, doff, doff, doff, doff, doff, doff, doff" Längs den parallella grusvägen travar en travare förbi i överljudsfart. Frej och jag hörde den inte för våra fina fjordekipage skramlade en hel del. Med ilande förtjusning skuttade Frej fram med hoppsasteg och drog svagt åt vänster bortfrån travhästen.
"Flapp, flapp, flapp" Nej, men ser man på. En fasantant som precis kommer på att hon ska flaxa upp ur diket på vänster sida intill Frej. Den gode Frej hoppsar vidare men nu åt höger med svansen rakt ut som styrpinne.
Ja, någon rask Frejskritt var det plötsligt inte tal om utan nu taktade han fram lååååångsamt, uppjagad och taggad till tusen. Satt där i min lånade rockard och tänkte att vi kommer i alla fall att vara uppvärmda båda två när vi kommer fram.
Det är liksom inte tal om avslappningskörning där den lugna trygga fjordhästen lunkar fram i sakta mak och man hör naturens djur tjattra långt borta. När man kör Frej hör man inte ett dugg av någon natur.
Söta Fjordfrökens matte undrade försktigt om hundarna som sprang före störde. Absolut inte!!! Frej är bara livsglad. Humöret på topp. Några hundar skulle aldrig kunna påverka hans glada humör till något negativt. En strålande dag enligt Frej!
Söta Fjordfröken skötte sig som vanligt klanderfritt. Hon är verkligen FIN!!!

När vi kom fram och hade parkerat våra åkdon upptäckte Frej att det fanns jättestora Bruna i skogen. Man skulle kunna tro att lyckan var total men han utropade istället "Shit pommes frites, de kommer hitåt" när vi skulle samlas för en liten introduktion i skogskörning. Frej sprang på snedden och spanade med ett öga i taget på giganterna. En av dem hade en skarpt lysande stjärn i pannan. Säkert något utomjordiskt strålvapen som man kan bränna fjordhästar med.

De andra hästarna spanade in varandra och presenterade sig. Frej missade presentationen eftersom han var fullt upptagen med att visa för den som var intresserad vad som händer om man kliar sig på sin matte. "Kolla här, jag kliar mig och får då en smäll". "Så kliar jag mig igen..och får en smäll". "Å igen, och får en smäll, IGEN". "Kolla här då. Nu kliar jag mig, men nu har matte ruttnat ur lite så hon ger mig ett ganska kraftigt knä i nyllet samtidigt som hon ler och lyssnar intresserat på vad farbröderna säger". "Väntar man lite så kan man göra alltsammans igen innan matte blir asförbannad och puffar en baklänges TROTS att det ligger en massa grenar och kvistar på marken. Det är inte så kul. Då kan man sluta."
De andra hästarna stod lugnt och stilla och lyssnade intresserade på vad kursen skulle bjuda på.

När vi skulle börja hade dampbarnet Frej ingen aning om vad vi skulle göra. En av gubbarna sa (läses på breeed gotländska) "Naj, ska taxen kanske ta och köre bort di där stockarna så vi komma åt bettre?"
Översättning: Vi skulle använda fjordhästen till att flytta undan några stockar för att kunna komma åt lättare.
Frej gjorde som han blev tillsagd.

Vi fick en grundläggande lektion i virkeshantering och planering av väg och en massa annat som tyvärr har ploppat ur hjärnan eftersom det blev korvstoppning samtidigt som airobicpass i skogen. Med dålig kondis och ovan korvstoppningshjärna och rätt så besvärlig häst gjorde hjärnan så gott den kunde utan att gå varm.
Frej och jag fick lära oss att björna ett lass och köra iväg det. Husse var med som nödbroms i händelse av kris. När kris uppstod var husse x antal meter från Frej och hade enligt mitt hungriga humör reaktionsförmåga som en cernitlereklump. Kall cernitlera. Husse fick sig en rejäl avhyvling stackarn. Men jag var stressad och HUNGRIG. Ville inte tappa en till synes outtröttlig Frej med släplass. Husse lomade fram till Frej och upptäckte att selen vridit sig eftersom jag satt seltungorna fel. Det tunga släplasset gjorde att selen vred sig och Frej blev orolig.

Ååååh! ÄNTLIGEN fika vid brasan!!! Jag är hungriiiiiig!!!! Det visade sig att Husse bara hade tagit med 3 (!!!!!) små mackor. Jag var inte så himla snäll mot honom när han berättade om sitt ödesdigra misstag. Han kontrade med att helt lugnt mata mig med Mormors bondkakor tills den värsta hungern hade lagt sig och jag blev lite lenare på rösten. Stackars, stackars Husse. Han är verkligen helt underbar. Hans mantra var "Ta en kaka till" :-D
Frej stod i godan ro med täcke på och mumsade på sin matsäck. Han var oerhört nöjd med livet.

Efter fikat var det dags att provköra en riktig tävlingsbana! Jättekul!!!! Jag norpade åt mig en hästfarbror och gjorde honom till min privata coach. Han hade inget val och var för snäll för att protestera stackarn. Han följde Frej, Husse och mig hela dagen och tipsade om precis ALLT. Underbart. Jag sög åt mig som en svamp av all kunskap. Tusen tack!

Vi började med att träna funktionskontrollen som om den var på tävling och sedan lassade vi ett släplass och körde en uppmärkt bana mellan träden. Frej gjorde det snitsigare än snitsigast och fick beröm av coachen. Sedan var det Husses tur att prova. Det gick jättefint. Frej lyssnade noga på sin Husse även om han började bli rejält flåsig av att dra lasset i naturen som ju är helt snöfri och har rätt god friktion.

Efter det gick vi till momentet långstocken för att Frej skulle få dra lite lätt en stund och hinna flåsa av sig lite. Vi började med teori i rutan och sedan testade vi att köra. Det visade sig att det var mycket lättare än jag trodde att dra stocken avigt för att kunna knixa in den i den snäva porten. Jag testade två gånger för att det inte skulle råka vara nybörjartur. Det gick finfint denna gång också. Det som var svårare var att få Frej att göra halt på rätt ställe. Det blev lite dragkamp innan jag fick topp. Coachen undrade om han kanske var lite för skarpt betslad. "Han verkar ju vara en så stabil och trevlig häst." Husse och jag vek oss nästan dubbla. FREJJEN. Jag förklarade att han har två sidor och coachen nickade som om han förstod men ögonen avslöjade att han inte fick ihop det riktigt. :-)
Vi avlslutade momentet med lite tips och trix. Det är ju jättekul med skogskörning!!!

Efter detta gick vi till Lunnbänken. Där ska man dra upp ett antal stockar och lägga dem så nära varandra så rakt som möjligt. Vi började med coachen och några hästgubbar till och plötsligt flockade sig alla hästgubbarna kring oss och varenda en var högst delaktiga i våra förehavanden. Jag kände att det blev lite mycket råd och dåd på en gång. Men alla peppade, ropade och hejade på. Kändes jättekul.
Kroppen och hjärnan var helt slutkörda men i tömmarna hade jag en kanontrevlig häst! :-) BästeFrej började sansa sig. När vi kom till stock nummer 4 eller 5 eller var det nu var, jag körde som i ett töcken. Jag körde bara. Med ryggmärgen. Hade ingen aning om vad jag gjorde. Orkade inte. Ville ändå mera. Det var roligt. Frej var go. Nu först kunde jag koncentrera mig på finliret men jag var för trött. Min favvohästgubbe tystade ner de övriga och bad att jag skulle få köra denna stocken precis som jag ville utan att någon lade sig i. Luften gick ur mig. Jag släppte koncentrationen och Frej gick bara och lade stocken bredvid de andra. Inte så rakt och snyggt men han fattar vitsen. Detta behöver vi träna på!

Efter att jag släppt efter lite så sköljde tröttheten över mig. Frej såg rätt färdig ut också så jag bestämde att körning med 8-hjulig vagn får bli en annan dag. Jag visste inte hur tung den var och om Frej egentligen orkade. Vet inte om jag hade orkat plocka upp fokus igen heller.

Vi vinkade av övriga deltagare och sjönk ihop vid brasan och drack kaffe och åt choklad. Ovanligt trevlig tillställning. Vet inte vad de andra tyckte. Kanke bara var jag som hade kul som var überfokuserad på uppgiften...

Vi spände för våra fjordingar för varsin vagn och började den långsamma lunken hemåt.

"Yeeeeehaaaaaaaaaa! Håll i dig!!!!!" Skrek Frejjen och satte av. Jag muttrade något om att jag trodde att han var trött...Han var inte ett dugg trött. Snarare tvärt om. Snygg brud raaaakt föruuuuut!!! Det blev ingen lugn tur hem heller alltså. Mina sista krafter gick åt till dressyrkörning och tempoväxlingar för att Frej inte skulle flänga om Söta Fjordfröken på yttern.

Tömkörde Frej.
Spritt språngande galen. Husse kom utrusande och frågade bestört hur det gick. Han hade sett oss genom fönstret.
Jo tack, jag åker som på vattenskidor här i leran. Frej drar som en tok och kan inte sansa sig. Tänkte ge upp några gånger men andades och tänkte på vad inspirationskällan skulle ha gjort.

Efter en kvart hade han sansat sig så pass att det gick att få fram olika budskap. Nu kunde han förutom skritt, trav och halt även flytta sig åt sidan längs staketet. Framdelsvändningar i något stressat utförande och tempoväxlingar. När han började ta åt sig av beröm kom också spännishållningen. Vackert Frejjen, men det hade slagit högre om man inte visste hur du var strax innan du kom till arbete. Jäkla häst. Ena dagen enastående och sedan tramsig som få.

I stallgången stod han och höll upp sin stora mage med nyss genomkörda magmuskler. Han såg slank och spänstig ut och tiggde morötter som en besatt.

Har inte alltför ljusa tankar om morgondagens skogsträning med ett antal STORA bruna hästar och en gul. Han kommer verkligen att kolla upp noga så att alla, ALLA vet att han är där. "Testing, testing, boff, boff, one, two, one, two. God morgon mina damer och herrar! Ce MOI! FREJ!!!"...

Jag tror att jag måste ha choklad med mig. :-/

Tömkörde igår och han gick hur fint som helst! Han gillar inte leran men där de torra (mindre blöta) partierna är går han jättefint. Jag testade att köra helt utan nosgrimma och hoppades att han skulle pilla tillbaka tungan själv om inte nosremmarna var ivägen men icke. Tungan över bettet och uäälllääägghh. Suck. Var bara att hissa upp bettet ännu mer. Känns taskigt. Vad sjutton gör man? Jag kan ju inte stanna var femte minut och spänna upp nosremmar och sidostycken och lotsa tungan rätt heller!

Husse och Leo sparkade boll intill oss och Frej skuttade till en gång när de blev lite våldsamma men jag fick stopp omedelbart. Det kändes bra i maggropen. Tänk om han kan hålla sig såhär nu ett tag så att man man bygga vidare lite.

Husse sa att han såg maffig ut! Han SER ju maffig ut när han jobbar ordentligt. :-)

I morse väcktes jag av Santox matte som bankade på dörren och undrade om jag kunde följa med till kliniken. Santox hade skadat benet. Det var nog det värsta jag sett under mina år som ryttare. Vi tillbringade över tre timmar på kliniken och utsikterna för Santox ser inte alltför ljusa ut. Muskeln på insidan av låret är helt av och ligamenten i bakknäet är skadat. Fy farao. Inte roligt alls. Jag tycker så synd om matten.

Jag hittade den idag! :-) Men det kom även snö på eftermiddagen. Inte lätt för uteliggardjuren att veta vilken dress de ska ha. Frej har heller inte så mycket att välja på eftersom hans brännskada håller på att lossna nu så han går utan täcke trots protester över ruggigt väder. Hellre nakenfis än öppna sår tycker jag. Frej fattar inte vitsen. Han vill ha tillbaka sitt täcke NU. Han har glömt att han har haft sönder det. Han måste nog flirta riktigt ordentligt med Husses mamma om han ska få det oerhört leriga täcket lagat. Jag tror inte att hon ens vill ta i det med tång. Uäck! Vet inte ens om det går att laga. Han har spräckt det rakt över bogen, uppifrån och ned. Hans gamla täcke läcker i nacken så jag hoppas på en varm och torr vår.

Idag hade vi långt fikabesök mitt på dagen. Trevligt :-) Hoppade över ridningen och åkte och köpte en matta och lastgaller till bagageutrymmet till DEN NYA BILEN!!!! Yippieee! No more bruksvolvo. Nu är det Saab med snurrbo (turbo) som gäller! Så trevligt! Det är ett nöje att göra vilket ärende som helst numera :-D

Jag har ju glömt att nämna det viktigaste av allt! När jag var uppe på SUFFs årsmöte fick hästarna silvermedaljer!
Jobbigt att få medalj till Faxe som inte finns längre men mötesdeltagarna var så trevliga så det var lätt att svälja gråten och bara känna sig stolt över sin älskade häst som blev så duktig trots allt. Opus fick också en medalj vilket borde glädja hans originalmatte som lusläser bloggen och kontrollerar att Opus får den mat och avslappning han förtjänar. ;-)
Duktig Opus och älskad Faxe. De är/var verkligen snälla hästar som låter mig hålla på med mina eviga påhitt. Man kan inte annat än känna värme och stolthet över sina fjordingar. Puss på dem!

Idag byggde vi skogskörningsbana till Gotlands DM i skogskörning. Jag drabbades av plötslig inspiration vilket passade ganska bra eftersom fikagästerna som skulle komma efter lunch hade fått förhinder. Mitt batteri till telefonen hade tagit slut så jag fick inte nyheten förrän jag kommit hem. YES! Några extra hästtimmar!

Inte ens snöblandat regn kunde stoppa mig. Hämtade Frej i hagen och hade planerat att köra hit och dit mellan tallarna mot grannen först med stocksax sedan med stocksax och stock och slutligen med flakvagnen men gå några meter bakom den så att det skulle bli någorlunda autentiskt med långa tömmar.

Frej var trippig och såg spöken. Vi började med att haka på stocksaxen och gick ner mot tallarna. Där låg det fortfarande kvar två gamla takplåtar som blåst iväg när det stormade. Skumt, tyckte Frej. Ganska farligt också när det drippelidroppade från träden ner på plåtarna. Frej taktade omkring med sin stocksax och det kändes väl sisådär.

Testade en stund till. Hade nog egentligen behövt Husse som medhjälpare men han är ju inte anträffbar när det regnar och ännu mindre när det är snöblandat regn. Bara att glömma. Inte ens värt att fråga. Jag traskade så vidare med min ystra häst med en gnagande känsla av att jag nog inte borde. En hästtransport med fladdrande kapell skrämde Frej en smula och jag sände en tanke till den stackars hästen i transporten som tvingades stå i detta dånande fladder.

Jag berömde mig själv över att jag varit förnuftig och satt tömmarna i nedre ringen på bettet när jag pysslade på själv med häst+järnklump sammanfogade med två kättingar. Frej gjorde ett skutt men drog absolut inte iväg även om baken var än här och än där i ett försök att springa om fambenen. "Rädde sig den som kan" tycktes benen ropa.

Vi snirklade runt en stund till i hopp om att Frejjen skulle sansa sig men icke. Ingen idé att fortsätta så att det händer något tråkigt. Vi gick in igen med min inspiration som då, INNAN vi gick ut var större än motståndet att tvätta och smörja blöt sele. Så här i efterhand var det väl inte direkt värt det...

Tog samma sväng med Opus igår som dagen innan. Munter liten häst som tittade på världen omkring honom. Naturen var nyregnad och alldeles underbar. När vi rundade kyrkan lyckades solen ta sig genom det grå molntäcket precis innan den gick ner. Magiskt.

Han flåsade lite mer idag under traven och gjorde några huvudkast när jag skänklade lite extra för att få honom att hålla formen. Vet inte om han misstolkade det för galopp och kände att han bara var tvungen att headbanga lite. Eller så är det något som irriterar honom. Svårt att veta.

Nu är Frejs gladögon åter här igen. Det tog några dagar.
Igår dressyrade vi lite barbacka. Frej gjorde halt bara man tänkte halt (!) Han var med mig till 100 %. Han är trevlig när han jobbar med istället för emot. Vi flyttade sidvärts och gjorde lite tempväxlingar i leran. Frej har tröttnat på leran nu. Man märker att han tycker att det är jobbigt.

Vänster öppna blev lite trasslig men jag förklarade tydligt och då var det precis som han sa "åmeh, SÄG det då".

Igångsättningar från halt kräver endast att man snuddar med skänklarna vid de gula hårstråna på magen :-D