Faxe & friends

Själva anledningen till min lilla inhägnad är just att ta tillbaka lite ledarskap över den gode Opus. Det går inte att hålla på och hoppa och skutta för allting när man är ute. Han kommer ju skada sig om han håller på sådär. Gotländsk asfalt är jättehal eftersom det är så mycket kalk i den. Ska Opus gå i taket hela tiden och halka omkring så kommer han att fläka sig en dag. Det var ju rätt nära för inte så länge sedan.

Färskt i minnet har vi gårdagen då lilla brallor anföll och naturen hade byggt fällor av diverse material.

Nepp.

In i fållan med dig häst. Vet hut.

"Nej" sa Opus "Du kommer inte åt mig"

Opus fick springa och byta varv ofta. Han var ilsken över förnedringen och sparkade mot stakettrådarna som hindrade honom från att fly till en grön plätt och äta.

Urdryg häst. Snacka om att strunta blankt i vad jag gjorde med min kropp. Fler än en gång kom repstumpen flygandes mot kaxig gul rumpa som demonstrativt stannade och pausade på eget bevåg.

Jag insåg att det skulle ta mer än en kväll att få den Lille Tjocke att be om lov på riktigt. Visst han tuggade men han tyckte inte att det var värt att komma in till mig och kolla läget.

Som mål sattes att Opus i alla fall skulle komma in till mig i mitten. Sen får vi fortsätta med resten andra dagar.
Opus sprang för sig själv han. Jag slutade helt att driva och han sprang vidare. Struntade blankt i mig. Jobbig insikt....:-/ Inte konstigt att han tramsar när vi är ute.

Äntligen! Opus kommer efter en lååååååång stunds funderande knatande in mot mitten. Han får en klapp i pannan och vi går mot grinden. När jag står och fipplar med grinden ger han mig en markerad PUFF i ryggen.

Min mun formades till ett streck.

Det enda rätta hade varit att återgå.

Jag slutade.

Jag gratulerar mig själv till en rond 2. Det man inte gör nu kommer heller inte att vara gjort en annan dag...