Faxe & friends

Madamens ägare insisterade på att rida Opus när hon nu var här. Jag hade ju "ridit" hennes häst så det var inte mer än rätt att hon fick svettas lite också. Opus bara älskar denna ryttare så det var ju bara att tacka och ta emot. Jag var ju själv en aning mör efter Blenda och Frej.

Jag frågade om hon ville hoppa och hon var inte nödbedd ;-)
Hon hämtade Poppe i hagen och jag riggade hinder.

Opus var odräglig i början. Slö och bara, näää, blääää. Han var så seg att han snubblade på en liten upphöjning och höll på att gå omkull alldeles. Såg lite otäckt ut. Efter denna incident var han engagemanget själv. Superfin trav! Balanserad galopp. Jag skrockade för mig själv....vilken fin pålle ;-) Jag ser honom ju aldrig i någon annan skepnad än ledig med utfälld kalaskula, letandes mat annars.

Ryttaren var lyrisk. Vilken skillnad mot förra vintern då hon hoppade honom i ridhuset. NU hoppar han! Hon strålade! Å hoppa det gjorde han. Som en katt. Plättlätt. Balanserat. Han har blivit jättestark!!!! :-D :-D :-D Roligt.
Det är bara taxeringen som strular. Han litar för mycket på oss människor. Jag säger ju att han är blåögd. Som om vi skulle veta när det är optimalt att hoppa av? När skulle han göra avstampet om det var en enbuske med kraftfoder på andra sidan?. Skärpining Poppe.

Ryttaren erbjöd sig att rida Opus då och då om jag nu lägger tid på hennes häst. Det känns skönt så hålls han i trim trots att jag håller på med mitt "hobbyprojekt". Han börjar nämligen bli lite lönnfet. :-O De har ju knappt betat alls! Halsen är bucklig....men rumpmusklerna förstärks ju av ett böljande fettlager så det kan ju inte vara fel. Eller?

Jag antar att hästeriet är utrett och att jag ska fortsätta att rida den långbenta röda damen ett tag till. Påminn mig om ett tag att jag INTE ska köpa henne. Jag vill nämligen ha en harmonisk körhäst och inte en som gasar så fort det blir en raksträcka.