Faxe & friends

Ibland undrar jag verkligen hur fjordingen har fått det där ryktet. Ni vet. Ja, alltså slö och trött. Jag känner då inga sega fjordingar och själv får man ju definitivt inte ligga på latsidan. Ja jädrar, rid för kung och fosterland annars blir du lämnad därhän.
Idag hade Opus någon superväxel i. För all framtid har han nu bevisat att han kan skritta i RASK takt. Synd för Lelle Opus...
Det enda som behövs är en långbent fuxmärr med fyra vita ben och bläs vid sin sida. Han var typ som Prince (The symbol) som är hyfsat dvärgartad men gör sitt bästa genom att konstant använda platådojor. Kan lura vem som helst. Eller?

Vi började med att klättra upp för klinten två gånger och sedan red vi ner till havet. Underbar kväll med undantag för knottflockarna som man silade mellan tänderna. Tränade lite läskiga grejer som till exempel upp och nedvänd eka med hål i. Opus fokuserade HELT på ett par lila byxor som låg intill ekan. Han blev helt galen var över dessa byxor. "S-k-i-t i ekan, det ligger ett par lila brallor här" skrek han.  Jag undrade om det plötsligt skulle dyka upp någon byxlös bakom en strandvall. Vad säger man då? "Förlåt herrn, men era byxor skrämde slag på min häst" samtidigt som man försöker fästa blicken på någon av alla delar av omgivningen som svischar förbi när Opus härjar omkring i klapperstensgruset utan att få fäste för ett rejält avstamp.

Phu. Vi lade ner det där med ekan/lila byxor. Det kändes som om det blivit en smula infekterat. Vi koncentrerade oss istället på att lugnt och behagligt rulla ner för strandvallen i gruset och doppa tårna i det nästan spegelblanka vattnet. Nästan framme i detta magiska ögonblick, allt är stilla, en sjöfågel landar, en mygga surrar och så kliver Opus ner på ett område med släke (tång). Torkad släke. Ett helt bälte torkad släke. Typ som ett jättestort corn flake som dessutom lossnar och rör sig med Opus ståendes mitt på. Gaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhh!!!! Rädde sig den som kan. Marken rämnar.

Så var det med det.

Vi slutade med olustiga skrämma Opus-lekar och travade skogsvägen upp istället. Opus var galet pigg. Jag var tvungen att hojta en ursäkt över axeln för det var en fjording som tagit bettet en smula och tyckte att en härlig galopp denna försommarkväll var väl underbart. Med tillhörande sidohopp för höbalar som placerats i naturen och stenar som även de placerats i naturen var det ju bara underbart för en redan sargad ryttarrygg..