Faxe & friends

Minsann. Vägen till ilsken pållas hjärta går tydligen via löshoppning. Både Husse och jag blev förstummade över förvandlingen. Till en början var hon livrädd för all rekvisita. Hon travhästtravade eller rejsgaloppade med hjärtat pickandes långt utanför bröstkorgen. När hon fattat poängen såg vi hur poletten trillade ner :-) Så himla söt var hon. Det var tydligen jätteskojigt att gymnastikhoppa. Man fick röra på kroppen samtidigt som det var lite klurigt var man satte benen. Inte en enda ilsken spark under hela tiden. Bara ett försök att skrämma Husse genom att hugga i luften mot hans hand ;-) Men det var bara i början då vi vände upp med longerlina. När vi avlutade kom den röda Madamen gåendes mot oss och följde oss vart vi än gick. Inte illa.

Frej stod vid staketet med stora ögon och undrade hur det egentligen kunde få gå till så att någon annan än HAN fick leka löshoppning. Vi hämtade honom när vi ändrat avstånden mellan hindren till fjordhästavstånd igen. Frej är ju rolig. Han tycker att det är så himla kul så man kan bara stå i mitten utan att göra någonting alls. Han drar lyckligt varv på varv. Medan han är på väg upp mot start igen hinner man springa och ändra någon bom här eller där innan han lyckligt flyger förbi och skriker "hey, look, no haaaaands!" Husse och jag stod bara och skrattade åt honom :-D
Vi fick nästan dra Frejjen från banan och in i stallet. Han ville aldrig sluta :-)

Opus är av lite bekvämare typ. Han anser att man med god marginal hinner göra slide stop i varje hörn för att hinna beta innan människorna kommer rusandes och tror att det hjälper att klatcha med pisken. När han väl är igång hoppar han ju kanoners! Vi höjde succesivt upp till 90 cm. Han hoppar fint. Det han är dålig på är att kolla in vad det är han hoppar för att kunna avgöra HUR han ska hoppa. Han är blåögd och tror att människorna gör samma samma hela tiden. Han skulle verkligen behöva klura lite själv och inte tro att man bäddat ordentligt åt honom.