Faxe & friends

Mmm. Efter fem dagars ledighet ska tydligen ryttaren få smaka på ordentligt vad det innebär att ha liten gul häst. Igår var det fullständigt hopplöst. Vi värmde upp från marken på ridbanan och när vi sedan gick till lilla stubben vid grinden för att sitta upp barbacka (Opus har för rund mage så jag kommer inte upp utan pall..) så spatserar herr fjording helt sonika ut genom grinden och anser sig vara klar för dagen! Gick emot tygeln totalt och när han fick sig en skänkelbonk blev han sur och bockade. Jag blev så arg att jag glömde att jag satt barbacka och Opus fick sina fiskar varma. Opus förvånades över aktivieten på sin nakna rygg och återvände lång i ansiktet in på ridbanan igen.

Vattenkammad men slö.

Ingen form i vare sig skritt eller trav. (?) Hallå? Opus gjorde precis ALLT för att slippa undan. Hur kan det vara möjligt. Opus??? Jag fick slita som ett djur för att få honom att jobba. Opus piskade irriterat med svansen varje gång jag hann korrigera hans små trix. Jag tror att det tog 45 minuter innan jag hade honom som i en liten ask och ack vad trött jag var då. Sen kunde vi börja jobba med något givande....

Jag hade ställt ut koner att galoppera runt och sakta av några steg mellan och sedan fatta ny. Det var liksom målet för kvällen och nu hade allt annat tagit så mycket kraft. Jag var lite tveksam till att det fanns benmuskler kvar till att hålla sig kvar på hal cylinderformad fjording i någon avancerad galoppövning.

Äsch, vad tusan. Jag slipper kanske gå till naprapaten om jag trillar av. Då kanske naturen sköter kotknackningen åt mig. Jag chansade....

Opus gjorde det med bravur!!! Åh, vad han är rolig när han INTE MASKAR.