Faxe & friends

Igår på morgonkvisten stängslade jag in en plätt med frodigt gräs på tomten åt Madamen så att hon skulle få i sig mer mat per tugga så att säga. Vid klockan två började Husse irriterat muttra något om att det var en stig över gräsmattan. Madamen hade vankat av och an på samma ställe så gräset var uppnött. Däremot hade hon inte ätit så hemskt mycket. Hon har mycket att stå i denna långbenta, magra krake. Typiska stressymtom. Har en massa saker för sig men får inte så mycket vettigt gjort.

Hon struntar högaktningsfullt i mina pållar som står i en hage intill så att hon ska de dem och ha sällskap av dem. Jag är inte så kallmagad att jag släpper in denna torped bland mina runda, fina gossar. Visserligen brukar de ha lugnande effekt på stora bruna men, nä.

Däremot börjar hon redan bli lite av ett plåster på mig. Hon verkar ha valt ut mig som det viktigaste att hetsa upp sig över. Hon bara måååååååååste vara med mig. Hon ropar hjärtskärande när hon ser att jag går in från gårdsplanen.

En ganska bra start inför gårdagskvällens ridning alltså. Jag tog in henne i stallet och borstade det viktigaste. Bakdelen lämnade jag helt och hållet i befintligt skick då höger bakben slog i väggen så det sjöng om det. Hm. Hon vevar hela tiden jordenruntresor med huvudet och slog naturligtvis huvudet i takbjälken (fjordinganpassat stall). När jag kom ut från sadelkammaren hade hon nya tics för sig med tungan. Hon fastnar i sina tics så man måste bryta dem hela tiden. Vad i allsin dar gör man med travhästar för att de ska bli så här i skallen???
Det här specifika exemplaret kommer i och för sig från Danmark och är körd med elstötspisk...så det är kanske inte så konstigt att hon har blivit en Cruella de Ville-typ. Hon blev avstängd från travbanorna eftersom hon inte kunde uppföra sig i startfältet, så grannen har försökt göra ridhäst av henne istället. Det har gått jättebra i perioder men denna svacka har hon inte kommit ur. Det är inte alls säkert att jag lyckas heller men det är skojigt att rida något annat ett tag. Nyttigt om inte annat.

Ok. Vad gör man med en sån här häst? Hm. Jag började med att INTE göra som hon var van vid. Ledarskap hade vi jobbat med till och från under dagen. Ett måste innan jag ville sitta upp själv utan sällskap. Sedan gick vi till ridbanan och hägnade av den till en tredjedel ungefär så att hon inte skulle ha så mycket yta att bråka på. Hon fick vara med och trassla med snöret så hon hade något konkret att koncentrera sig på förutom bilar, fåglar, dunsar, fjordhästfrustningar osv.

Sedan ägnade vi en god stund åt att stå avslappnat med sänkt huvud. Det tyckte hon var urjobbigt först eftersom hon inte hade koll, men efter ett tag fann hon sig i det också. Sedan jobbade jag som vanligt från marken. Hon sparkade mot mig en gång men fick ett blixtsnabbt rapp med spöet på ett ställe där hon inte är van att få smisk ( hon stänger nämligen av och reagerar inte på spöet). Det gav oväntad effekt. Hon lyssnade jättebra på övningarna från marken och varken sparkade eller reste jorden runt med huvudet efter detta.

Jag satt upp och hon var på väg att börja tramsa men jag red ordentligt med sätet och lät bli att skänkla. Hon verkade minnas ridningen från förra gången och fattade precis. Duktig häst. Alltså, det är nästan otroligt hur snabbt hon lär sig när man är övertydlig. "Det här är inte acceptabelt" och det här är "suuuuuuuuper braaaaaaaa". Vi introducerade öppna i hennes värld. Otroligt känslig häst. Hela hennes träningspass bestod av en massa beröm. Hon blev stolt och glad. Vi slutade när hon gjort allt som vi inte hunde göra sist utan att allt låste sig. Jätteduktig! Det gick nästan lite för bra. Det kanske är något skumt?

När jag precis ridit klart kom hennes medryttare cyklandes. "Bra" sa jag " "kan du gå in i stallet och borsta igenom henne, hon är en mycket elak häst och jag vill inte sitta 4 timmar på lasarettet" Hon bara skrattade och gick in och klappade om sin kamrat.
Jag kan tycka att detta är liiiite mer häst än en fjortis ska hålla på med, men hon kämpar envist på (det är hon som jag skrev om förut som åkte efter hästen (denna häst) på rakbanan i longerlina och slogs medvetslös och hittades av en bilist).

Blääk. Nä, sånt vill jag inte veta av. Hästen ska LYDA och inte hitta på en massa hyss. Sedan när den lyder kan man hyssa tillsammans.