Faxe & friends

Vi har haft besök av två stycken islandshästar. En skäck och en guling. Den gule är Opus kompis från brukstävlingarna. Den är hästen som är mest lik en fjordhäst bland alla riktigt stora bruna på tävlingsplatsen. Uppenbarligen ett stöd för den gode Opus som lätt får myror i brallan och hetsar upp sig lite väl i onödan.

Opus fick dock vara hemma till förmån för botande av Frejjens koskräck. Utmärkt att använda ett näpet skäcksto som kan vifta med ögonfransarna när Frejjens tvivel är som störst. Efter en halvtimmes ridning accepterade Frej henne och drog upp den gamla klyschan att det ändå är insidan som räknas och att hon dessutom luktade gott och hade en fin svans.

Ritten längs havet var underbart trevlig. Vinden friskade i en smula så vi valde ibland galoppstigarna som går parallellt med havet inne i skogen så att kinderna inte skulle bli alldeles vindpinade. Vägen är trevlig just för att man kan välja att gå längs havet på klapperstenen eller på mjuka skogsstigar.

Väl hemma slogs jag av vilka prydliga människor jag hade på besök. Inte bara för att Husse, jag och hästarna fick presenter när de kom. De var mycket om sig och kring sig och plockade pluttar på uppfarten, spolade ur vattenhinkar och frågade om de skulle kratta upp det hö som islänningarna lämnat. Inte för att jag har något emot att städa efter mina gäster men det är ändå trevligt på något vis när man märker att de vill lämna gården i det skick den var när de kom. Det gör ju att det inte på något vis är betungande att hålla hov.

Här ses en bild på islänningen och Frej när de fallit in i samma lunk. Jämfört med en islandshäst är fjordingen lite mer häst (inte bara lite mer mage). Till och med Opus är större än dessa små varelser :-)