Faxe & friends

Känns lite konstigt samtidigt som det bubblar till lite i magen. I söndags var det DM i brukskörning och bruksridning på Gotland. Jag hade en deal med en bekant om att han skulle rida bruksridning på sin nordsvensk om Frej och jag var med på DM i skogskörning. Min del av dealen är som bekant uppfylld. ;-) Mannen i fråga bangade på ridningen...
Jag hade också en egen deal med mig själv. Målet var att delta med Frej i alla bruksgrenar (utom plöjningen eftersom vi inte arrangerar det då intresset är för litet på Gotland).

Jag tror det regnade under hela tävlingen igår. Jag vet inte så noga för det var mycket känslor i omlopp kan jag säga. Team Opus ville ju hemskt gärna knipa guldet i år igen och göra en ny SM-resa nästa år. Jag hade anmält Opus med mig och Söta fjordfrökens matte som ryttare med Opus som förstaval som SM-häst. Strunt samma vem som rider ett eventuellt SM, det roliga är om Opus får åka och vårt lilla team får en trevlig weekend. Söta Fjordfröken red även sitt nordsvenska sto och jag red Frej.

Opus och jag hade startnummer ett. Bangenomgången drog ut på tiden vilket är vanligt förekommande i brukssammanhang eftersom det alltid är 1000 frågor från tävlande och funktionärer. Efter avlutad bangenomgång hade jag 20 minuter på mig att ta mig tillbaka till den vall där transporten stod, lasta ur båda hästarna, ställa Frej i hage, sadla Opus och värma upp. Dömt att misslyckas. Opus blev lika stressad som jag. Jag borde ha ridit fram innan bangenomgången. Det ska jag tänka på till nästa gång.



Som tur var blev det en efteranmälan som fick starta före mig så jag fick ytterligare cirka tio minuter på mig att försöka sansa Opus. Inspirationskällan hade kommit för att titta och hon gav mig små råd med en bekymrad min. Vi insåg tidigt att detta kommer att bli en usel runda.

Så blev det min tur. Det mesta gick käpprätt åt skogen kändes det som. Opus hade hjärnan hos Frej borta på vallen och skrek och tramsade runt. Han hoppade upp på lastbryggan två gånger (lastbryggan var en bank). Han dansade tango i halterna och gick inte att bromsa efter galoppen. Jag var så fruktansvärt besviken på honom. Varför kan han inte skärpa sig när det gäller? Jag red i mål och sa nog en hel del saker som kanske inte den parabolantennsöronföresedda publiken skulle ha hört. Jag var redo att åka hem. Fy tusan vad pinsamt att komma med TVÅ helt galna fjordhästar. Frej var ju den som skulle få vara galen. Det var ju Frej jag skulle ha överseende med. Han är ju debutant. Han är ju känd för att tramsa. Fy bubblan. Inget SM för min del och dessutom utskämd med en häst som normalt sett är vattenkammad och präktig. Usch. Beskt.



Inspirationskällan tog mig i armen och sa " Släpp det nu" " Fokus på Frej". Jag himlade med ögonen och tänkte stryka oss. Då spände hon blicken i mig och sa att jag skulle rida och att jag inte får låta Opus olydnad gå ut över Frej. Hon hade rätt. Såklart. Jag ska fullfölja. Frej ska få sin debut och jag får en utomordentlig övning i att ladda om.

Ner till vallen för att göra iordning Frej. Opus fick följa med upp till tävlingsplatsen för att vi inte återupprepa spektaklet. Vid funktionskontrollen berättade mina vänner för domaren att Frej är en duktig körhäst och älskar att dra skog. Då svarar domaren  "Ja, det kan jag tro, fjordhästar är ju byggda för att dra och inte ridas".

:-/

Start med Frej. Redan innan visste vi ju att backning i vinkel och att vända i trångt utrymme skulle bli jobbigt eftersom han är så stel i kroppen, men resten gjorde han kalasfint! Verkligen!! Jag blev så stolt över honom. Ingen taktning, inget gnäggande ingenting. Han gjorde det han skulle. Punkt slut. Duktiga, duktiga Frej! Hans insats räckte till en 7:e plats. I mina ögon var den ritten ett himmelrike jämfört med Opus fadäs. Frej fick en stor kram för sin insats medan folk stod och inspekterade Opus och droppade positiva kommentarer till hans groom. Positiva? :-O Vad har jag missat?



Jag kände mig nöjd med att jag faktiskt släppte besvikelsen och så snabbt kunde byta den till glädje över Frej. Han skulle bli en grym bruksridningshäst om man bara fick honom lite mer vändbar. Tvekar inte för något. Duktig.
Jag kände mig lite omtumlad. Mitt i mitt töcken kommer förstapristagaren och säger att jag placerat mig med Opus. Jag svarade att det inte kan vara möjligt, jag måste ligga om inte sist så närmare slutet i resultatlistan. "Nä, ni tog silver" log hon. Jag fattade ingenting. Vadå silver? För en helt usel ritt? Sedan säger hon att detta var hennes sista tävling så det blir Opus som får representera Gotland på nästa års SM i bruksridning. Ööööh, vänta nu. Vad hände här?



Nåväl, ingen tid att fundera mer på det just nu. Måste ju testa mina nya färdigheter att ladda om och göra iordning Frejjen för körningen. Ner till transporten igen och på med loksele. Frej såg lite förbryllad ut men intog snabbt "brukshästhänget". Lite sådär avslappnat hängigt på ena bakbenet. Ser ut som om han inte bryr sig ett dugg om omgivningen men man ser att han spanar lite i smyg. Så gör alla ardennrar och nordsvenskar nämligen. Ser sådär coola ut men man vet att de har stenkoll.

Jag lät mig inte psykas av att en häst inte gick att spänna för och att en "körgubbe" glider förbi och säger på gotländska att  "det ser ut som om de står mellan di å mi nu, di andre verkar ha kojrt bort si". Jojo, tänkte jag, han som vann skogskörningen har inte kört ännu. Man ska inte ropa hej...
I ögonvrån såg jag att ardenner på ardenner vägrade gå genom lydnadshindret som bestod av hängande plastband.

Så var det start för Frejjen, husse och mig. En strålande start men sedan blev han skrämd av skacklarna (inte van vid rekade) så jag var tvungen att ta tag i honom och då åkte tungan över bettet så klart. Jag tänkte att detta är hans debut så strunt samma. Jag försöker göra allt lugnt och fint. Vi fipplade tillbaka tungan och det tog en faslig tid. Gjorde dödssynden att öppna sidostycket trots att han var förspänd men bedömde att faran var liten eftersom vi stod med mulen parkerad precis i hörnet av ridbanan. Staket på två sidor och mig på en sida. Jag struntade i straffen för denna dödssynd. Hellre det än att köra resten av banan med tungan på fel ställe med risken att inte kunna bromsa på den delen av bruksbanan som gick i skogen och som inte hade staket. Tyvärr klämde han tungan så han var orolig i munnen efter detta.

Vi gjorde lite missar här och där och var tvugna att göra halt och trycka på resetknappen några gånger eftersom vi hade tungtrubbel. Till stora delar var han kanonduktig och fick beröm av de funktionärer som själva kör häst. Det var kul. Eftersom vi strulat och stannat och pausat en hel del visste jag att vi hade ont om tid. Hornen växte ut och vi visade ardennerkuskarna var snabbaste vägen tillbaka till ridbanan var. Genom lydnadshindret igen!!! Publiken jublade. Hehe. Frejjen. Fjordingen. The One!

Fort tillbaka till lastbryggan och lasta av snabbt så det visslade och sedan blev det faktiskt trav i mål istället för skritt och vi fixade tiden med sekunder. Helt otroligt. Jag trodde vi skulle bli uteslutna.

Men alltså VAD KUL det var att köra!!! Jag har aldrig kört en bruksbana förut och fick verkligen blodad tand. Inte blev det sämre av att Frej fick silvermedalj för sin prestation!  Den silvermedaljen är jag stolt över. Verkligen!

Efter att ha pratat med kompisar på plats på tävlingen har vi tydligen åter igen gjort intryck på folk med våra fjordingar. Folk som har islandshäst ska köpa fjording som nästa häst och gubbar i publiken som hade nordisar hemma blev impade av Frej. En liten kille som red dressyr på en New Forest till vardags blev betagen av Opus och en dam och en herre ville ta med sig Opus hem och ha honom som hund på promenad. Fjordingen tilltalar verkligen alla sorter kan man säga.

Jag är åter utpumpad men mina planer på att ta hästsemester har gått i stöpet på grund av en svallvåg av inspiration och träningsglädje. Man vet ju inte hur det blir med SM. Historiskt har inte många från föreningen tagit sig över till fastlandet för att tävla. Antingen förblir vi silvermedaljörer och en notering i protokollet eller så åker Opus på SM eller så kanske till och med båda hästarna åker. Det vet man inte förrän låååångt fram. Jag tänker i alla fall träna som om jag ska iväg nästa år så att vi kan hoppa in om det behövs :-)