Faxe & friends

Har läst att nypon ska vara bra för lederna och cirkulationen i kroppen.  Jag förstår nu varför fodertillskott i form av nyponpulver är dyrt...
Skadar ju inte att prova på Frejjen. I förmiddags bar det iväg ut i naturen för att plocka nypon. Det finns ju ganska gott om vildrosor här.

Jag hade rensat en bråkdel innan jag gav upp och gick ut och red istället...fy bubblan vad tråkigt. Måste man verkligen pilla ur alla kärnor? Mina observationer nedanför rosenbuskarna gav svaret att de djur som äter nypon endast äter skalen och fruktköttet och lämnar resten. Men DÖR Frej om han äter kärnorna också eller kommer de ut den naturliga vägen??? Det kommer ju ta mig en vecka att pilla ut alla kärnor...
Husses mormor har konsulterats i frågan. Hon sägs ha bra nypokunskaper. Det var för övrigt hon som fick prova Back on Track för att jag skulle få veta om det skulle fungera på Frej ;-) Har dock inte bestämt mig för hasskydd eller lösa paddar ännu...

Om Frej gillade nypon?

Jepp ;-)

Opus hostar fortfarande men en smula mindre. Han kändes lite seg när vi värmde upp och suckade djupt. Jag lovade att prata med Husse om en liten hoppstund någon dag eftersom dressyr tydligen är rätt B just nu.

Från skritten gick vi direkt på galoppen för att väcka upp den runde, gode Opus.
Hoppsan.
Bocketi, bocketi, bocketi bock.
Men Opus?
Bocketi, bocketi, boketi bock.
Opus, är det något som inte är bra?
Host! Fnyyyys, bocketi bock.

Är man trött och sjuk orkar man inte bocka. Ok?

Bocketi, bocketi, bocketi bock.

Det är synd att säga att jag var sträng mot skolpojken. Jag kanske hade en något skarpare ton än normalt bara och Opus dansar vidare i bättre galopp åt båda håll än någonsin. Gud vad han är mesig. Såååå, snäll.

Massor av morötter som belöning =)

...när man har en häst som trots REJÄL skalning fortfarande är mycket hårfager om benen. Finns det verkligen inte större tuber?
Jag har övergett MJ's tjärkladd till förmån för idomin + zinkpasta i en härlig smetig blandning som fastnar bra i hovskägget och liksom suuuuuger åt sig jordpartiklar.
MJ's tjärkladd gav även denna gång varma och irriterade ben =( Raspskorporna är som kratrar ner i kotan. Det kliar nog en hel del för Faxe myser när man tvättar och smörjer.

Jag älskar min häst =D
Vi värmde upp lite vid hand och övade lite spansk skritt och Faxe var på toppenhumör! "Jag kan, jag kan, jag kan" sa han. Söt. Sen red vi en stund. Han är fortfarande stel och vinglig men lyssnar superbra. Pälsen gör att han snabbt blir trött. Då tar han sig för pannan med baksidan av hoven och pustar "phu, nu orkar jag inte mer, ok, ETT varv till men sen måste jag ha paus". Min söta lilla häst.

Som avslutning testade jag spansk skritt från ryggen för att kunna skänkla på baken så att den inte blir kvar medan frambenen traskar på. Svårt. När jag lutar mig pytte, pytte fram för att dutta med spöet på frambenet så kliver Faxe raskt åt sidan.

I stallet blev det rejäl svampning, stretching och stärkande mat. Inte för att magen behöver det men kanske humöret ;-)

Huvudövning:
Släpp för sjutton.

40 min senare på samma volt (lite paus med annat men kom tillbaka till volten för nya tag gång, på gång, på gång)

"ok, jag släpper"
"wow, BRA"
"tack för tömmen, jag rätar ut mig"
"neeeeeeeeej, snälla jag dör"
"ok, jag släpper"
"Jaaa, BRA Frej"
"tack så mycket, nu sträcker jag ut min näsa så långt det går framåt neråt med rak hals"

Alltså i samma sekund man ger eftergift så tar han tag igen. Jag har ONT i nacken och bröstryggen. Ryggläge i soffan väntar. Frej har skavsår i höger mungipa som var den jobbigaste sidan idag. Varför ger han sig bara inte??? Varför måste det sluta med att vi båda har ont någonstans?

Vi har i alla fall satt på extra nosrem som Frejs släktingars taleskvinna tipsat om. Familjen snokrem...
Undrar om tjocka släkten också kan pilla ut sidan av tungan mellan de båda nosremmarna...? Som ett litet grisskärt extra fläskveck.

Åh, lilla Frej.

Jag är lite bekymrad över hasgallorna idag. Den lilla som brukar befinna sig på utsidan av hasen var hård på vänster ben idag. Den lilla högra var som vanligt. De stora på insidan av haserna var som vanligt. Kotorna hade mer gallor än vanligt. Igår fick de 2 skivor hö att dela på alla tre. Kan det ha gjort utslag på Frejs gallor? Verkar otroligt.

Mot soffan.

Nix endast rengöring av hovar och pensling med kopparsulfat till förmån för förberedelse för isoleringsprojektet och byte av värmekälla i ruckelhuset. Tänk om man slipper frysa i vinter?

Oh, glömde säga att jag var på Visby lasarett idag för min sista allergiutredning...
Det är ju helt sjukt. Man kan väl säga att jag är allergisk mot allt utom

HÄSTAR
mjölk
soja
kvalster (mycket konstigt....)
damm (mer än märkligt...)

Detta innebär att jag inte kan anta några som helst dieter i form av till exempel stenålderskostmetoden eller vad den nu kallas eftersom mjölkprodukter inte ingår över huvud taget i den och det är typ det jag inte är allergisk mot. Jag kan heller inte bli vegeterian eftersom jag är korsallergisk mot en massa grönsaker, frukter och nötter så jag skulle lida brist på en massa näringsämnen. Jag kan ju inte leva på blomkål och filmjölk.

Eftersom jag redan olyckligtvis testat att överutfodra hästarna med protein så tror jag att jag vet vad som händer om jag skulle överutfodra mig själv med typ sojaprotein. Skulle i och för sig vara vetenskapligt intressant att se om jag får kulmage.

Nä, jag tror att jag med gott samvete kan fortsätta med hamburgare, pommes, pizza och passande drycker. En vitlöksklyfta då och då så att man håller stilen bara.

Promenad i solskenet med Faxe och hunden Leo. Den älskade hunden pockade på uppmärksamhet och Faxe stod vid staketet och klippte med öronen så han fick följa med.
Vi promenerade förbi korna ner mot sojdet. På vägen tillbaka mötte vi en man som tydligen är granne åt något håll och som visade sig komma från Karelen. Jag hade först tänkt heja och passera men greps av en oväntad lust att lyssna till sjungande finlandssvenska och lät honom prata. Vi pratade gamla tiders arbetshästar, karelska björnhundar, finska spetsar, finsk och svensk kultur med mycket mycket mer. Jag bytte stödben ett antal gånger och förvånades över hur snälla och beskedliga Faxe och Leo var som bara fann sig i detta malande.

Efter en lång stund dök närmaste grannen upp i skogen med sin golden. Inget ont som inte har något gott med sig tänkte Leo och stack som en avlöning. Efter en käftsmäll från den gyllene damen rörande någon pinne kom han beskedligt och satte sig bredvid Faxe och mig igen.

Faxe var trots allt ganska nöjd med det längre stoppet eftersom det fanns en annan sorts gräs och örter här på grannens marker som smakade utsökt i höstsolen.

Rasp insmort med MJ's tjärkladd och tvålen i sadelkammaren är snart slut...

Så det är väl högfärdshosta då.

Vi jobbade med allt möjligt igår. Opus suckade högt och ljudligt flera gånger så jag försökte hitta på något roligt. Jag lyckades inget vidare för Opus fortsatte att sucka. Han tyckte det var tråkigt.

I början så bjöd han till med sedan så gav han blanka f-n i allt ihop och gick och segade.

Vi gick in och njöt av morötter som hästmänniskan köpte åt oss i förrgår. Det var i alla fall lite skoj tyckte Opus.

Behandlade fossingarna med kopparsulfat. Det verkar vansinnigt nyttigt. Precis sådana kemikalier som jag gillar.

Ehum....jaaa, de går på mittendelen av vallen nu....

Stämde träff med Santos och hans matte i regnet och fick höra de föga smickrande orden. Frej var i sitt esse. Enligt honom själv.  Skänkeldöv, gick inte att styra eller att bromsa heller för den delen, trots Tom Thumb.
Innan vi ens kommit fram till mötesplatsen badade han i svett. Det trillar nämligen gula löv från träden, förstår ni. När dessa lossnar med ett brak från trädkvistarna och slår i marken med ett dån måste fjordingsprängdeg reagera kraftigt.

Jösses Amalia. Det var bara att använda knäsluten. Inte så avkopplande. Försökte att inte bli arg på honom. Det är ju inte hans fel, han borde ju få jogga ett par mil om dagen för att hålla sig cool. Han passar inte för att vila sig i form.

När vi möter Santos och hans matte suckar matten ljudligt. Hon påstår att Santos hoppar för allt och bara sticker. Bra hästval av mig då, sa jag samtidigt som jag ser Santos ta ett djupt andetag och njuta av fjordingvalium. Zoooommmm. Santos kopplar av helt och hållet och går med lite dimmig blick sida vid sida med Farbror Sprängdeg.

Varför finns det ingen hästkategori som inverkar lugnande på fjordhäst???????

Jag har hört att Opus har hostat och harklat i hagen i några dagar. Han verkar inte trött. Jag har bara trott att han varit alltför glupsk och satt i halsen eller något. Idag började jag undra. Det är ingen rosselhosta men han måste stanna och tar i från tårna när han hostar. Å, vad söt han är. Host, host, hooooost. Frust, blås, fruuust, hooost.

Jag vågade inte pressa honom så mycket när vi red utan joggade runt lite och gjorde mjukisövningar när han hostat klart. Red en stund och stannade för att hosta. Han kändes superduperfräsch så jag ville inte riktigt gå in heller. Vi red en stund till utan problem och så kom nästa hostattack. Spelade ingen roll om det var skritt, trav eller galopp.

Passet blev ändå kortare än planerat. Man vet ju inte om det är något. Ska tempa honom imorgon.

Kanonkul ridning. =D Fortsätter det så här dansar vi snart =D Utan bakslag det vill säga.... Mmmm, jag tror jag har sagt det förr förstås...men , men =)

Opus, skojiga Opus.

Idag började jag behandling av hål i tårna med kopparsulfat. Måste bli kvitt hålen innan jag slår på skor. Veterinären förvånades över hovslagarens uttalande...

Idag fick Faxe sina hovskägg trimmade med den för ändamålet inköpta trimkniven från den numera hatade hästbutiken. Kniven var så slö att Faxe gång på gång trodde att jag drog honom i hovskägget i något absurt försök att dra upp fötterna på honom. Han lyfte villigt på fossingarna gång på gång. Tillslut förstod han att dagens pill huvudsakligen bestod i öm hud med tillhörande ömma hårsäckar från hasspetsen och ner till kotan. Stackars häst. Trimkniven gnagde och slet i testarna och jag svor med ganska så jämna mellanrum. Hur kan något helt nytt vara slöare än den helt sönderanvända fiskarssaxen? Ofattbart.

Samtidigt som vi pillade hovskägg, klippte man och borstade den svettfuktiga kroppen (Faxe svettas bara genom att finnas till för tillfället) lät jag den lånade klippmaskinen ligga och surra på golvet så att Faxe skulle vänja sig vid ljudet. Plötsligt saden "poff" men fortsatte att surra som förr. Jag hoppade till och likaså gjorde Faxe. Maskinen stängdes av och vi botaniserade i äppelpåsen för att sedan slå på maskinen igen. Efter en stund sa den "poff" igen. Ingen av oss blev rädda den här gången men jag tyckte ändå att det var bäst att stänga av den. Det är väl inte helt vanligt att klippmaskiner låter "poff" när man minst anar det?

Jag lovade maskinägaren att kolla upp var man köper/slipar blad till en Oster-maskin...tror den heter så. Någon som vet?

Ridningen gick sådär. Om man nu kan glädas över att Faxe har bytt stel sida så är det väl det som var det positiva idag. Galoppen fungerade inte. Kanske tänkte jag för mycket på den? Faxe var slö och lite sur. Inte så sur som på sadelutprovningen men ändå. Oroväckande. Framtung. Snubblig. Svajig.

Sadeln åkte fram även när jag vände sadelgjorden på mitt sätt =( Välinvesterade 800 kr då man dessutom fick en repa i sadeln.

Ja, jag é bitter. Fast jag ska försöka att gå vidare ;-)

Smorde in Faxes rasp med MJ's tjärkladd. Tänker ge den en vecka annars anser jag den inte vara en underverkssalva (kladd).

Om det inte bara är en tillfällighet så gick det förvånansvärt snabbt. Det intressanta är att vi galoppade båda galopperna utan problem. Raka som spjut med mulen som vägvisare men det var i alla fall rätt galopp med energi och inget häng.

Jag har byggt upp en fyrkant med koner som vi rider både uppmjukning och muskelbyggning kring. Rakt över ridbanan ligger bommar med 1,20 m mellanrum. Jag fick hålla i för att han inte skulle rusa över bommarna =) Han tyckte det var kul! Tror att Faxen skulle vilja hoppa lite...lite för halt för att hoppa på gräset nu bara...

Kvällen präglades dock till största delen av sorg. Sorg över att jag alltid får mina sadlar repade när de inte är hemma. Jag hade blivit lovad att jag skulle få hämta den i butiken redan på kvällen efter stängning på fredagen. Det blev något missförstånd så jag kunde plötsligt inte hämta den. När jag åkte och hämtade den på måndagen lyfte jag upp sadelöverdraget och kontrollerade att kåporna inte hade blivit repade. Jag tror ju alltid det värsta...

När jag kommer hem ser jag följande



REPA på framvalvet!!!!!!!!!!!!!!!!!!!



och smårepor på ena bossan bak!

Varför i hela friden kollade jag inte HELA sadeln i butiken???
Jo för att man tycker att det är lite pinsamt att visa sin misstänksamhet.

Nu, är det ju lite sent att säga att de repat den...ååååå, jag SA ju att de skulle vara rädd om den och endast förvara den med sadelöverdraget på.

Jag är så förbannad. Detta är verkligen droppen. Så dålig service som jag har fått genom åren i denna butik. Det är fullkomligen ofattbart. Jag har inte velat skriva ut namnet på butiken i bloggen men nu drar jag mig icke för detta.

HANDLA FÖR ALLT I VÄRLDEN  INTE PÅ DAHRVE TRAV OCH RIDSPORT I VISBY.  De svarar inte på mejl, de beställer inte hem varor trots att de tar upp beställning i butiken (har hänt flera gånger), de svarar god dag yxskaft när man frågar något och de vet ofta inte vad de säljer, säljer ofta skitgrejer med sneda hål till dyra priser, gör usla egna lagningar på utrustning och använder billigt läder, viss personal är rent otrevlig OCH de repar tydligen kunders sadlar utan att ens nämna det eller dra av på priset.

Tack och adjö Dahrves för ett nästan 10 årigt slitigt förhållande där man som kund ska vara tacksam för att ni har ett lager att känna och klämma på. Era skyldigheter mot kunderna däremot saknas uppenbarligen helt. Från och med idag sker mina inköp via nätet ( hästarna beräknas leva i 15 år till så det blir väl några kronor i alla fall som hamnar i andra bättre butikers årsbokslut ).

Eller så öppnar jag en egen butik. Det brukar oftast vara det enda raka på denna ö. Själv är bäste dräng.

Fy f-n vad surt med sadeln.

Den glider dessutom FORTFARANDE fram =(

Ja. Så var det äntligen dags. Tack mina snälla vänner för att ni informerat mig om att hästbutiken (som jag för krig mot) hade bjudit hit en sadelutprovare och omstoppare från fastlandet. Jag mejlade hästbuktien i samband med att jag köpte sadeln och frågade om de hade några planer på att ta ner någon. Jag har fortfarande inte fått svar...

Imorse ringde klockan vid fem-snåret. Hästmänniskan i grannsocknen skulle komma och plocka upp Faxe och mig klockan sex. Kvart i sex knackar det på dörren. Jag hinner dra på mig några klädesplagg på min väg från duschen till ytterdörren. Såg min frukost flaxa iväg i tanken. Som vanligt när hästarna och jag ska iväg så regnar det på natten så att man måste plocka in sin pålle och torka den innan man duschar och äter frukost. Man kan ju undra varför jag inte gick upp när jag vaknade klockan fyra istället för att ligga och nöta i sängen till klockan fem bara för att jag hade tänkt sova till fem. Man kan även undra varför jag inte har hästarna inne över natten när jag ska iväg tidigt....

När vi kom fram lastade vi ur hästarna och började genast med Faxes sadel. Jag sade ingenting om mina problem och lät sadelutprovaren sköta sitt. Han tyckte att det var en bra sadel. Låg klockrent på hästen och behövde inte stoppas om.
Men...pep jag. Om den nu är så fantastisk, varför glider den fram?
Han tittade frågande på mig och undrade hur denna sadel skulle kunna glida fram. Den låg ju perfekt. Ja, inte vet jag. Magen...

Jag gick och hämtade min fenomenala dressyrgjord och räckte honom den.
"Den här typen av sadelgjord har jag utvecklat" sa han
Smart kille, tänkte jag. Han frågade åt vilket håll jag vände böjen.
"Bakåt, sa jag helt lätt"
"Det är fel, svarade han och log. "Den ska sitta med böjen framåt så att spännena hamnar så här",  och så visade han. "DÅ, är det ju inte så konstigt att den glider fram, sa han förnöjt".
"Men, sa jag. "Den glider ju fram hur mycket som helst när den sitter på "ditt" sätt och bara 2 cm när den sitter på "mitt" sätt.

Han trodde inte på mig ;-). Jag fick gå till ridbanan och rida en ilsken och stel Faxe en stund för att sedan sitta av och visa att sadeln åkt fram 2 dm (!). Vi vände sadelgjorden och red en ilsken och stel Faxe på "mitt" sätt och sadeln gled endast fram 2 cm. Sadelutprovaren kliade sig i huvudet och sa att alla sätt är bra....
Jag garvade och frågade vad vi då gör. Han lovade att flytta de främre stropparna så långt fram som det bara var möjligt så att det skulle bli lite mer stadga fram. Eventuellt skulle han byta de främre stropparna till längre.
Åh, NEEEEJ, utropade jag. Inte BYTA!!!!
"Jasså, har du precis bytt dem?"
"Bytt? Jag har gjort dem SJÄLV!"

Jag vet inte om han blev imponerad eller om han fejkade bara för att vara tillmötesgående men han sa flera gånger att det var ett mycket bra jobb. Han såg att jag hade sytt med två nålar och sa att stroppar syr man med en nål för då blir det starkare. Jag hävdade att då borde det bli billigare taxa på min flyttning av stropparna eftersom han bara kommer att använda en nål. Jag vet inte om den prutningen gjorde till eller från, men han skrattade gott.

Han tyckte absolut inte att sadeln behöver stoppas om. Eventuellt en koll om 2-3 år. Han trodde inte heller att Faxes begynnande muskelmassa skulle vålla bekymmer eftersom de musklerna skulle komma längre bak.

Jag hade även med den gamla Lewan för kontroll. Klockren extrasadel löd omdömet. Glad i hågen vandrade jag in i hästbutiken för att betala, uppenbart tillfreds över att man kanske inte är så dum ändå. Faktiskt så glad att jag plockade på mig ett kortare bett till Opus (som senare visade sig vara för kort eftersom jag läst fel på lappen då prislappen satt klistrad över det egentliga måttet), ett pannband (som var felsytt så att ingen nackrem i världen kan träs genom hålen) samt en trimkniv (som enligt butikens uppgift var så billig att det inte lönade sig att slipa den när den blev slö...) Hur många gånger kan man trimma rasphovskägg med lera i innan den blir slö tro?

När nästa kund kom tjuvlyssnade jag på en intressant utläggning som sadelutprovaren hade om varför en sadelgjord bör ha resår på båda sidorna. Sitter det resår på endast ena sidan så är den flexibel i varje steg medan anda sidan är stum. Sadeln kommer då att dras snett av resåren. Sitter det däremot resår i båda ändarna så kompenserar de varandra och det enda som då gör att sadeln kan glida snett är att vi ryttare oftast är starkare i ena sidan.

Efter många dagars skepticism över allehanda förståsigpåare känner jag mig ganska nöjd med min investering av 400 kr i utprovning av 2 sadlar plus 400 kr i flyttade stroppar. Glider den sedan fram är antiglidpad det enda möjliga för sadeln är det inga som helst fel på.

Skönt.

Klockan är 16.04. De stänger 18.00. Undrar om de ringer snart så att jag kan hämta min ögonsten. Känns inte bra att ha den i butiken över helgen...MIN sadel. Tänk om någon repar den?

Igår skulle Opus få sin andra influensavaccination. Alla tre hästarna har ju olika vaccinationstider så jag har ju missat alltihop. Igen.
Opus fick börja om sin influensa. Av ekonomiska skäl fick de andra två faktiskt vänta. Således nytt virrvar i vaccinationstiderna men jag hoppas att jag kan komma ihåg det denna gång. Jag vaccinerar enbart för att kunna delta i tävlingar, annars tycker jag nog bättre om att se tydligt att hästen bär på något jox så att man inte överastränger dem av misstag. Trots vaccin kan de ju bära på influensa vad jag förstår.

Opus skulle också få en nogrann kontroll av tänder och munhåla. Han fick en susselisussa-spruta och fick sitt huvud placerat på en vaderad pidestal. Oh, han ville helst ligga ner. Veterinären blev förvånad över hur känslig han var och sa att då var det ju tur att hon inte tog den rekommenderade dosen för fjordingstorlek utan tog mängden mindre.

Öhhhh, ahaa..sa jag och skakade lite liv i Opus.

Först var veterinären bekymrad över foderrester längst bak på övre tandraden. Hon petade misstänksamt med tops och sniffade. Förvånat konstaterade hon att det var helt färska foderrester. Hon pillade loss fodret och petade. igen närmare tanden. Inget gammalt där heller.
"Mystiskt, hur gammal är han?" frågade hon.

Hans bakre tänder hade inte vuxit ner utan bara kommit halvvägs. Tydligen mycket ovanligt på en 13-årig häst. Hon kontrollerade underkäken och de tänderna hade förvånansvärt slitits perfekt trots att det i stort sett var hålrum i överkäken. Det fanns en pytte, pytteliten hake på vänster sida annars var det ingenting att anmärka på. Vad jag vet har Opus tänder inte kontrollerats på fem år. Vi har haft honom i två. Tror jag, tiden går lite för fort.
Veterinären tyckte att han hade kanontänder =)
Opus har således evolutionen med sig. Han hade överlevt i vilt tillstånd trots sin defekt. Jag visste väl att han var en bra häst ;-) Synd att de kastredade honom som 6 åring. Fast, det förstås, jag vet ju inte om han varit visad. Jag vet egentligen ingenting om honom utom att han har haft 7 eller 8 ägare innan oss =(  Hade varit kul att veta mer.

På kinderna hade han däremot gamla ärrbildningar. Veterinären sa att de var så gamla så att vi omöjligt kan ha orsakat dem. Det känns skönt. Hon mätte bettet och tyckte nog att vi kunde ha en cm kortare bett (11,5 cm tredelat har vi idag). Jag opponerade mig och sa att jag tyckte att han gick ganska bra på det. Tydligen kan hästarna nöta insidan av tänderna om bettet är för långt. Däremot såg hon absolut inga tecken på att bettet skulle ha orsakat någon som helst nötning på Opus tänder.

Opus fick beröm över att han var så snäll under hela kontrollen och utbildningsstunden. Jag fick en nogrann genomgång, fick kika och känna. Min veterinär har mycket att berätta om och det är jättekul när hon tar sig tid och stannar och visar och berättar. Hon var hos oss i över en timme. Väl investerade pengar för jag lärde mig massor.

Opus fick stå inne och nyktra till och svettas klart. När jag skulle åka till stan för att shoppa med Inspirationskällan ropar Husse och frågar vad det är för häst som står lös i stallet...
När jag kommer dit står Opus i en blandning av träbitar, grimskaft med tillhörande ring och kloss och planka, nummer 1, nummer 2, hinkar, tiltrampade bildäck, allehanda ryktborstar och har även puffat upp dörren till rummet utanför sadelkammaren och tagit en svängom bland stängselmaterial, hönsnät mm.

SUCK!!!!!! RÖRA!!!!

Opus var mycket upprörd och undrade om det verkligen fick gå till så här??? Du din!! Svarade jag bara och traskade argt iväg med honom till hagen med kletig grimskaftskloss iförd vit jacka....Han travade spralligt bredvid mig och trampade otåligt eftersom jag inte öppnade grinden tillfredställande snabbt. Efter en rask galopp slängde han sig formligen på vallen och rullade.

När jag äntligen kom till bilen för att åka startade den inte. Inte bruksvolvon tack och lov för då hade den fått sig en buckla i taket, utan den lilla röda Micran. Den ville minsann inte åka till stan.

Jag glömde ju att mina vänner skickat denna till mig och Opus också...
Bredvid Opus huvud står han som vann körningen och till vänster om honom sitter tredjepristagaren (som red SM i år) och till vänster om henne sitter andrapristagaren.

Artikel

Det är alltid lika kul =) Var hos naprapaten i morse och knakade loss min onda nacke, rygg och axel. Har sedan gått hela dagen och väntat på att få rida Faxe. När man är nyknäckt lyssnar han bara jag tänker en rörelse. Nice! =D

Han var lite stel men lossnade med ledande tygeltag. Det är mycket tydligt med skillnaden mellan ledande och trängande på Faxe. Det är som att trycka på en knapp. Vissa hävdar att man bringar hästen ur balans. Det gör man kanske men är det inte så att man måste börja någonstans och sedan jobba vidare därifrån? När han är lös och ledig behöver jag ju inte hålla på så mycket med tyglarna.

Å, nu rullar middagsgäster in på gården!

Nä, det är ett stort problem att jag inte hinner skryta över min och Opus vinst så mycket som jag borde. Jag ÄR ganska stolt över lille Oppe Pop. Han är duktig ju.

Idag fick jag post från ordföranden i min nybildade supporterklubb. Kuvertet innehöll bilder på Lille Opus!!! =) Det är aldrig någon som har fotograferat mig och bemödat sig för att jag skulle få dem förut. Jag är mycket smickrad.

Husse fotograferade ju inget av vår ritt eftersom han var så nervös. Det är ju jättekul att se bilder och dessutom så påminns man ju om att man borde vara mallig var dag. Faktiskt i 365 dagar om man ska vara noga.

Bilden är från när Opus och jag kontrollerar var linjen för rygga i vinkel går. Vi är överens om att vi är på rätt sida om linjen.

Framför allt biter man väl inte folk i hakan? Frej kände väl kanske att han åter måste klättra upp några pinnhål i hierarkin efter dagens enligt mig tillfredsställande träning. Den lilla tandkyssen kom när jag stretchade hans bog. Jag blev så paff att jag dyvlade på honom utan att hinna släppa ner frambenet...Frej blev minst sagt förvånad. Rackarns häst. Han försöker skala av min solbränna.

Kvällens jobb blev för Frejs del utfört i träns och för mig med dressyrspö iförd allehanda regnstoppande utstyrsel. Vi jobbade en god stund i skritt. När det blev jobbigt blev Frej ett flertal gånger spörädd (!?!) Men vad tusan!!! Du är väl inte rädd för spön och pinnar heller???? Jag håller det ju bara i handen!
Ooooooooooo, Frej stirrade skräckslaget på handen som höll i spöet och försökte kasta sig bort från mig. Hallåååå? Hästen? Jag fick hänga mig med båda händerna i ena tygeln för att han över huvud taget skulle ge efter lite. Detta upprepades tre eller fyra gånger och efter det var han som smör. I alla fall den främre delen av Frej var som smör. Den bakre är fortfarande stel. Frej tuggade på bettet och erkände sig besegrad. Observera att det inte var knaprande utan tuggande. Intressant.

Att göra samma sak i trav var plätt lätt. Frej bullade upp sig och var lös och ledig i munnen. Det är ju inte konstigt att jag inte får stopp när han bråkar med mig när jag rider. Ikväll behövdes det ju 65 kg med varierande tryck för att han över huvud taget skulle reagera. Det åstadkommer man ju inte uppsuttet med ett ledande tygeltag direkt.

Vi jobbade med öppna längs spåret.  I vänster öppna böjde han halsen lite mycket och stannade när man rätade ut honom lite men annars så trampade han på ganska bra med sina små fossingar.

Jag var jättenöjd över att när vi slutade kunna dirigera honom med lillfingret. Det var tydligen inte han eftersom han var tvungen att skala mig lite på hakan när vi kom in.

Hm. Tömmen ger ju en hel del hävstångseffekt så man behöver bara dallra lite i den för att Faxe ska lossna i högersidan. Alltså nacken. Resten av kroppen är ju käpprak. Men det kommer. Han har ju kunnat böja sig klokt förr. Rätt skönt att slippa slita sig blå uppe på ryggen. Faxe kändes rätt så fin trots allt. Det var mycket gratis framåtbjudning idag och med det en hel del runttassande i halterna. Fick ryta till ordentligt och då tände han glorian med strömbrytaren och stod perfekt, stilla och lyyyyyyssnade. Min lilla Fax. Varför måste man bli arg?

Det är mycket påskjut i traven men när vi lyckas omvandla den till bärkraft blir det mumma. Han är snygg. Skäggig men snygg. Kulmage men snygg. Inte så mycket muskler men....snygg. Kisar man så ser man hur snygg han är...;-)

Vi pysslade lite med öppna på töm men det var precis lika slingrigt som uppsuttet.

Har smetat in alla raspskorpor inklusive dem på magen och bringan med någon KLADDIG smörja jag fick från hästmänniskan som betalning för datorhjälpen. MJ's någonting. Hemkok med mjölkprodukter, vegetabilisk olja och tjärprodukter. Alla som provat den är lyriska så jag måste väl prova (under djup skepticism). Dessutom luktar hela handen tjära nu.

Oh, jag glömde ju att säga att en av mina vänner red en skolhäst på BruksDM i Örebro. Hon har knappt ridit hästen innan och placerade sig 4:a =) Det är ju jättekul!!! Och hästens far? Ljosen 145 såklart ;-)

Jaa, det är ju bara att lägga till halvbror Fritjof också som kom tvåa i SM hoppningen i år.

Undrar om det finns fler släktingar att vara stolta över?

Jaha ja. Hemma igen som sagt. Att inte blogga på en vecka har varit typ lika jobbigt som att inte rida på en vecka. Hur bra är det då? Det är trevligt att ni alla älskvärda människor troget besökt bloggen trots att jag legat på stranden och undrat vad både ni gör och vad mina hästar gör. Nu vet jag i alla fall vad mina hästar har gjort. Ätit.

Igår var Husse och jag och hjälpte hästmänniskan i grannsocknen med hennes dator. Eller Husse pulade dator och jag spanade på hästar från fönstret. Hennes hingst är ganska fin trots sina 23 år.
Det blev ingen ridning igår så jag red både Opus och Faxe nu på morgonkvisten i stället.

Med min nya energi och präktiga inställning (plockar undan efter mig, diskar lite oftare, tvättar innan tvättkorgslocket inte går att stänga och så) så fick Faxe också åka med på ett hörn.

Idag var det endast lossna stelhet på tapeten och ingenting annat. Jag har träningsvärk i höger överarm, men gav mig icke. Så fort det blev kämpigare än det grundkämpiga så att säga, rättade jag till sitsen och fipplade till med tygeln och glömde inte min eftergift. Åh, vad jag kände mig klok, duktig och präktig. Ridlära 1A. Bottenskrapet liksom. Nu har jag börjat om. Helt. Jag struntade i att det kändes lite som under min värdighet...nu ska allt göras ordentligt. Det får se ut hur som helst.

Faktum är att vi fick till några skojsiga travsteg. Mmmm, han kommer bli läcker när han blir starkare ;-)

Faxe var SÅ NÖJD.

Börjar tvivla på att de små knobblarna i närheten av sadelgjordsstaden skulle vara tryck från sadelgjorden. Sedan vi åkte på semester har knobblarna ökat från två till åtta. Kan hästar har rasp på magen? Raspen är nämligen tillbaka. Från kotorna och ända upp till låret =(

Lägger man ihop alla tre hästarna så är det ganska mycket tjockt som har kommit på en ynka vecka. Vi har varit på Kefalonia och blivit bruna, avslappnade och fina. Hästarna är fortfarande gula men är också avslappnade och fina. Begynnande vinterpäls och kliade manar. Ser mer ut som hängbukssvin med borst.

Santox matte har varit häst, hund och kattvakt. Tycker lite synd om henne som var sjuk och allt. Hoppas att hon frisknar till av presenten med hallonsmak...eller var det jordgubbssmak..? Hon fick i alla fall order om att inte dricka alltihop på en gång...
Nu hoppas jag bara att hon kommer iväg någon gång själv så att vi får vakta hästar och katt tillbaka!

Opus och jag vaggade in från hagen för lite mjukisridning på min fina gräsmattsridbana. Tänkte bara goda tankar om den idag. Förhållandena var perfekta. Mjukt men inte slipprigt och gräset var torkat av vinden. Jag vet att det snart kommer en tid då jag svär ve och förbannelse över att inte ha råd att bygga något vettigt ställe att träna på. Men inte idag. Nä. Idag var jag nöjd.

Opus kändes ganska fin men det var en del protester. Huvudkast, bakdelen innanför spåret och lite spjärnande i halterna. Vi värmde upp med snirklingar hit och dit över ridbanan på lång tygel. Gjorde några serpentiner i trav där Opus genade friskt i svängarna och blev lite putt när jag krävde RAK häst mot långsidorna och BÖJD spårande häst i kurvorna.

Han är fortfarande väldigt öm i fötterna =( Grus och annat hårt går knappt att gå på men på gräset fungerar det. Undrar om han är lite öm då också men att jag inte känner det? Vete tusan hur jag ska göra. Det är ju trist för honom att bara jobba på ridbanan och aldrig få komma ut i naturen också.

Det kanske är skor som gäller? Eller så låter jag honom vara ifred en stund och låter tårna växa...svårt. Inspirationskällans häst fick urkonstigt kort steg när hon slog på skor fram. Hennes häst har också varit barfota länge precis som Opus, men naprapaten sa att de båda skulle ha skor... Jag vet inte om ömheten har med kroppsjusteringen eller hovslagaren att göra. Man blir ju tveksam när en barfotahäst till blir superömfotad samtidigt.

Håhåjaja.

Igår och idag fixade jag med det nya stängselmaterialet. Satte på ploppar på pinnarna och gjorde provisoriska hörnstolpar med stödpinnar tills jag får hjälp att gjuta ner stolpar.
Igår när jag drog korridoren ner till mellandelen av vallen och fixade med grindar så att det ska gå att köra ner på vallen kom Mickel räv smygandes. Jag hörde hur det prasslade i gräset bakom ryggen och trodde att det var katten Mogi. Något förskräckt såg jag att det var något betydligt större och rött med en enorm svans.

"Vad du skräms" sa jag till räven och trodde att den skulle springa när den hörde min röst. Istället närmade den sig ytterligare, nosade på pinnarna som låg framför mig och stoppade ner hela huvudet i kartongen med isolatorer och tråd. Jag fortsatte att prata med den och den kom fram och nosade på mitt knä. Mer än en gång fick jag hålla tillbaka känslan att vilja klappa den och upprepade att det är ett vilt djur. Han vill inte bli klappad.

Räven stannade en god stund och stängslade med mig innan den tog en liten promenad i hästarnas skog för att sedan återkomma för att sitta och titta när jag stängslade =) Söt. Så fort jag satte mig på huk kom den närmare och nosade intresserat på sakerna jag plockade med. Otroligt trevlig upplevelse =)

När jag skulle gå in såg jag att räven hade kidnappad grannhundens leksakshund i plysch och lagt den i hästhagen. Jag tror minsann att vår räv är lite pryltokig.

var temat för kvällen. Faxe var lika stel som sist så det var bara att rida tills han lossnade. Vi jobbade på volter och blandade det med tempoväxlingar på fyrkanten med en sida utåtställd och nästa inåtställd osv. Många halter med efterföljande travigångsättningar för att få honom att koncentrera sig och inte kolla på grannen när han klippte gräset.

Han mjuknade faktiskt lite men det återstår en hel del jobb. Jag har träningsvärk! =)

Inte jag alltså. Faxe. Han var hur dryg som helst igår när vi tog en sväng i skogen. Häääängde i handen och bet tag i bettet och fuskade hela tiden. Han skulle INTE böja sig runt inner skänkel och han skulle INTE bromsa när jag bad om det och han skulle INTE trava i form. Han sträckte på sig och spanade ut över världen. Ylande av ensamhet.

Jag var helt slut när vi kom hem. Nedrans envisa fjording.

Longerade Lille Opus en stund igår för att se att han var ok efter resan. Han var mjuk och go men såg ganska trött ut. Jag tror att han hade mycket att tänka på igår.
Han fick en rejäl portion Fibergi. Mumma för både fjordhästkropp och fjordhästsjäl =)

Klockan ringde 05.00. Hästmänniskan i grannsocknen skulle komma och plocka upp Opus i sin transport kvart i sju och vi skulle köra före och visa vägen till tävlingsplatsen. Eftersom jag inte kan eller bör göra något innan jag ätit någonslags frukost var det bara att pallra sig upp fem.

Det regnade. Opus hade i och för sig ett täcke på sig men jag störtade ändå ut för att låta honom stå inne och torka så mycket det bara gick innan vi åkte. Därefter gick jag in för att se om Santox matte hade vaknat och så åt vi en stadig frukost. Medan jag försökte få på mig kläderna i rätt ordning gick Santox matte ut och gjorde sista putsen på Opus. Gud vad lyxigt!!!

När jag kom ut hade jag endast i uppgift att linda svansen och skälla på Husse över något han inte fattade fullständigt korrekt. Jag ångrade mig sekunden efter...och bad om ursäkt....;-)

När vi packat bilen, putsat stövlarna, lastat hunden och klockan närmade sig ca. 6 minuter över 7 hade ekipaget fortfarande inte anlänt. Konstigt nog var jag den enda som inte trampade runt. Ja, Opus också då förstås. Han stod bara och plirade med ögonen och frågade vart vi skulle. Söta Lille Oppe.

När hästmänniskan och hennes man anlände insåg jag att det fanns folk med värre tävlingsnerver. Jösses Amalia. Vi höll alla andan när mannen skulle backa ut släpet på gräsmattan för att kunna vända. Ja, två cm från lyktstolparna räcker ju om man inte vill köra ner dem. Hade det varit Husse hade jag varit fullständigt lugn för han hade haft stenkoll på att det var hela två cm kvar men när andra kör är jag inte helt säker. Santox matte och jag gick in i stallet för att inte hetsa upp oss i onödan.

Jag hade kollat innan vi åkte om det var ok att sätta upp hagar till hästarna eftersom jag inte alls är säker på att Opus inte börjar med sina lösgörande transportkonster om han förvaras där. Det var ok att göra hagar men när vi kom fram fanns ingen anvisad plats. Ett av mina mål för den här dagen var att sköta mig själv och skita i andra. Det var ju inte direkt någon bra start för min lättstörda själ. Själv tänkte jag att jag frågar arrangören om hagplats och väntar tills jag får svar. De andra tävlande brusade upp och började tugga. Redan fem minuter efter ankomst hade jag alltså spräckt mitt första mål.

Denna lilla försening av hagbygge gjorde att vi kom för sent till bangenomgången. Också ett stressmoment även om det i praktiken inte gjorde något. Vän av ordning vill vara i tid och därmed blev vän av ordning stressad.

Vi gick igenom banan och sedan skulle jag enligt min "sköt dig själv och skit i andra-plan" gå banan själv, ifred, i lugn och ro. Jag gick den först en gång med min inspirationskälla och vi peppade varandra och taktiksnackade. Det var nyttigt. Under den tiden glömde jag bansträckningen tre gånger. Min inspirationskälla suckade.
Sedan skulle jag gå den själv men blev avbruten gång på gång av folk som ville prata. Jag KAN inte bara låta bli att svara och traska vidare. Det GÅR inte hur stressad jag än blir =(

Tillslut blev det en lucka på folk och jag började gå från starten till bryggan, plattan, vinkeln och sedan ropade de att banan skulle stängas! Jag sneglade oroligt ner över resten av banan och gjorde ett fotominne av terrängen och lämnade banan föga lugn och tillfredställd. Enda gången jag gått hela banan i ett streck glömde jag den tre gånger och jag hade inte hunnit gå hela själv.

Mitt andra mål för dagen, att rida banan i rätt ordning eftersom jag red fel väg förra året, hängde ganska löst nu också kände jag.

Husse hjälpte mig att sadla Opus och sedan försökte jag hitta en någorlunda bred gräsremsa att rida fram på. Det fanns inte så mycket volt eller serpentinmån så det var svårt att få honom mjuk. Eftersom han var för hårt verkad kunde vi inte använda grusvägarna heller så vi värmde upp pliktskyldigast. Halterna gick åt skogen. Opus kunde inte stå still för fem öre och att rygga i vinkel gick inte över huvud taget. Opus var hur okoncentrerad som helst. Vetskapen om att "flytta föremål" var en grind vi skulle rida igenom och sedan stänga gjorde inte saken bättre. Grind ingår egentligen inte som hinder i bruksridning så det har jag inte tränat på sedan WE-kursen och då gick det ju käpprätt åt skogen.

Vi red upp och ställde oss i publiken en stund för att han skulle bekanta sig med atmosfären. Där stod vi en god stund innan vi red ner och testade halter och ryggning igen. Fortfarande fullständigt katastrofalt. Vi red tillbaka och ställde oss bakom korv-vagnen och Opus höll på att krypa ur skinnet. Jag funderade allvarligt på att ringa mig sjuk...

Jag klagade för Husse och han sa bara bestämt att det är mitt fel för jag är nervös. Jag är inte nervös, svarade jag. Det är du VISST, slappna av och lita på Opus, svarade han. Jag funderade en stund och kände efter. Jag kände mig inte nervös men hästen under mig stpd verkligen inte stilla. Hm. Började förbereda mig för funktionskontrollen och tog av mig chaps och jacka. Sadlade av Opus och tänkte precis säga till Husse att detta blir min sista tävlig, för det är inte värt detta. Jag bet mig i läppen och tänkte att det var kanske inte det mest positiva jag kunde tänka när jag äntrar banan.

Funktionskontrollen gick väl bra. Jag hade i och för sig inte räknat med något annat eftersom jag hade mina nya sadelstroppar =D

När jag fick startsignal gick jag nervöst mot lastbryggan. Med tanke på att Opus inte ville stå vid korvvagnen så vill han väl knappast stå här heller. Jag red först förbi den så att han skulle se den och få betänketid. Sedan vände vi upp och Opus ställde sig så att jag precis fick foten på bryggan. Jag vägde ett tag och tänkte chansa men flyttade honom närmare i alla fall och lyckades kliva av. Yes. Det gick. Raskt tillbaka på ryggen och mot plattan. Nu kändes det som om vi var på banan. Vi kan alltså skärpa oss om det behövs.

Mot plattan. Jag såg inte om han klev på den men jag klappade honom ändå. Ryggning i vinkel. Opus sa "tjena" till publiken och backade försiktigt genom vinkeln. Tyvärr fick jag ett tramp på linjen med sista eller näst sista hoven eftersom jag slappnade av lite för tidigt.

Vi red vidare mot halten och medan Opus stod och pausade helt stilla så memorerade jag det jag såg av banan.

Nu kändes det riktigt bra. Bara presenningen, grisarna, grinden och skrittbommarna kvar som skulle vålla några problem. Jag hade inte vågat se ekipagen som red innan eftersom jag skulle bli nervös och pressa oss mer än nödvändigt då. Nu laddade jag i alla fall på och red så bra jag bara kunde. Opus kändes finfin. Vi hade jättekul på banan.

Vi red koncentrerat och jag försökte komma ihåg att följa numreringen av hindrena så att det inte skulle bli fel väg. När vi ridit skrittbommarna tog numreringen slut och mitt minne också. Jag hade INGEN ANING om jag var klar eller inte. Jag letade med blicken om det var något hinder kvar, men hittade inget. Bestämde mig för att raskt skritta i mål och vänta på att domaren skulle säga att jag fick sitta av. Såg ingen domare. Såg ingen tidtagare. ???

Ah, där är de ju. "Sitt av fort nu då, vi är så nervösa", sa de. Jaha tänkte jag förvirrat och frågade om jag ridit rätt väg. "Jaaadå!" blev svaret.

I väntan på att alla skulle rida och köra klart blev det hundrastning och korvätning. När sista ekipaget ridit fick den som ville, rida banan igen. Vi sadlade på Opus så Santox matte fick rida banan.

Det tisslades och tasslades i publiken men jag vågade inte titta på resultattavlan förrän alla siffror var iskrivna. Jag hade i alla fall nått ett mål för dagen. Rida rätt väg =) Många kom fram och sa att Opus var fin och frågade vad han hade för stam. Någon tyckte att det var synd att han inte var inkörd. Jag har aldrig i hela mitt liv fått så mycket positiv kritik av folk jag inte känner så jag blev nästan lite chockad. Det var ju jättekul.

När jag till slut vågade läsa på tavlan själv efter att envist opponerat mig när alla försökt upplysa mig om min placering trodde jag natrurligtvis inte på det. Jag gick igenom hinder för hinder och tänkte igenom straffsummorna och dess rimlighet. Under ritten hade jag ju bara ridit utan att se efter, bara känt att Opus gjorde rätt bra ifrån sig.

Opus och jag vann tävlingen med 69 straffpoäng! Tjejen som kom på andra plats hade 120 straff och tredjepriset hamnade på 129 straff. Jag var jättenöjd =D Banan var den svåraste vi någonsin haft på ett gotlands DM. Elever och lärare från kuskutbildningen på Kvinnersta hade hjälpt oss med banan och gjort ett kanonjobb. Superrolig bana och jätteduktiga funktionärer!!! Hoppas att någon av dem kanske läser detta och kan vidareförmedla till kamraterna. De gjorde verkligen ett bra jobb under hela helgen.

Naturligtvis hade vi inte vunnit om Opus inte hade varit en sådan hygglig häst, Husse hjälpt oss med humöret, Santox matte med groomande och Inspirationskällan för ständig peppning. Tack till er allihop!!! Jag önskar abonnera er till SM tack =D

Har även bestämt mig för fjordhästförening också ;-) Träffade en trevlig människa från SUFF bland eleverna som arrangerade tävlingen. Nu är jag ju inte vidare svårflörtad när någon säger att jag har en fin häst....men ändå. Personen i fråga visste precis vilka ego-knappar man ska trycka på för att få mig på fall ;-)
SUFF it is.



Tack Opus!

Eftersom Santox matte inte ska vara med imorgon på tävlingen pga halt häst kom hon hit och putsade häst och packade ikväll. När allt var klart drack vi gravöl och läste det sista i tävlingreglementet så att vi inte skulle missa något. Det viktigaste är att man får lämna in protester senast 15 min efter att placeringarna offentliggjorts ;-)

Körde på grannens vall. Santox matte åkte med och gav körinstrukioner. Frej gillade inte bettet och blev aningens butter.

Det börjar bli rätt vanligt nu att så fort man ska rida så börjar det regna. Ville i alla fall underhålla Opus lite på gräsmattan igår eftersom det inte går att rida på grus =(
Har kollat med tävlingsledningen vilket underlag det ska vara på söndag. Enligt uppgift ska det vara gräs. Jag hoppas på det och låter honom vara barfota. I värsta fall får vi väl avbryta om han blir öm. Fast på gräs fungerar det ju.

Vi red mjukisridning på lite längre tygel. Opus var kanon. Lyssnade och var mjuk. Värmde upp på serpentiner med någonting nytt på varje medellijepassering. Opus var allert. Därefter red vi sex cavaletti där ändarna var upphöjda. Första upphöjd till höger, andra till vänster, tredje till höger osv. I trav slog han inte i en enda gång och han lyssnade mycket noga när jag smackade takten. I skritt slår han i =(

Den planerade galoppövningen brann inne eftersom lerplättarna på gräsmattan var snorhala.

Klev av på lastbryggan, gick på plattan och gick sedan in dyngsura till stallet för att gotta med Fibergi.

Sadel och träns fick en välbehövlig puts. Vojlockarna är tvättade. Ridbyxorna är tvättade. Allt är klart utom staketmaterial till paushage. Jag vågar inte ha Opus i transporten när vi inte tävlar eftersom han tar sig ut på ett eller annat sätt.

Ikväll har jag bjudit mina vänner på gravöl. För att vi återigen ska skämma ut oss offentligt. Den ena vännen kommer inte på öl och den andra vännen har trasig häst =(  Alltså är det bara min och Opus undergång som ska firas...det känns ju inte så bra...men men, Corona är gott.