Dressyr 31 juli
Jag kände att jag började bli hängandes i tygeln lite i traven på volterna och Faxe förjade kännas lite irriterad och oengagerad så jag bytte övning.
Vi red bakdelsvändningar med hjälp av fyra koner i en fyrkant. Vänster varv gick bra medan höger varv tenterade att börja med att backa några steg innan frambenen började röra sig åt rätt håll. Han lyssnar ändå ganska bra på skänkeln och vill nog gärna vara till lags även om polarna i hagen drar lite.
Ledarskap. Ja, jag vet. Gäller hunden och gäller hästarna...
Sadeln. Ångest. Nu har den minsann glidit runt lite på ryggen. Kanske inbillar jag mig att han är varmare på två handflatsstora områden vid framvalvet. Eller så är jag bara väldigt observant. Eller petig.
Ja, var finns det en sadelmakare på Gotland som är bra då? Vad kostar det att stoppa om en hel sadel? Om det nu är trådar och garn i stoppningen så ska ju det ut och ersättas med mjuk skön ull.
Nästa projekt är alltså att sälja den bomlösa sadeln och lägga pengarna på en omstoppning. Så får det bli.
Provridning av sadel 30 juli
Hupp. Stenhård sits. Jo, så var det nog med sadlar av märket Lewa. Inget för mesar som mig. Men man kanske får bita ihop om denna sadel nu passar Faxe. För 500 kr kan man nog ha lite ridsår i sin egen rumpa tills man har råd att köpa en skön rumpvänlig sadel.
Vi red och red och Faxe gigg kanonbra. Igångsättningar i skritt och trav och halter med enbart sätet gick mycket bra i denna close contact sadel. Kanske inte var så dumt ändå? Fast Lewa...är inte de stoppade med tråd och garn. Jag har för mig att jag har sett innehållet i en sån sadel när den skulle stoppas om. Om jag inte minns fel så är det nog så. Ena bossan är lite bredare än den andra på denna sadel. Fast gör det något? Den är inte tjockare bara bredare. Om det inte blir tryck? Jaha, mina sadelprovarkunskaper är klart begränsade. Hur ska jag kunna veta? Av Faxe att döma trivdes han i sadeln. Han gick ju bättre än på mycket länge.
Öppna och sluta gick bra åt båda hållen och han släpade inte bakbenen efter sig när vi gick över bommarna.
När vi tog av sadeln och lakanet var det ett jämnt och fint avtryck av hela sadeln. Är det bra eller dåligt? Jämnt är väl bra? Kanske lite skarpare tryck längst bak på båda bossorna. Hu vad det är svårt med sadlar. Jag tycker verkligen inte om det här med sadlar. Man tror sig ha en bra sadel till sin häst, utprovad efter konstens alla regler och så plötsligt kan de inte ha den mer. Vad gör man?
Har hittat en sadel som är bra för 14 000 kr. Köper jag den, hur vet jag att vi kan ha den sen? Det vet jag inte. Hur mycket har jag då förlorat i pengar? Det vet jag inte. Kanske ska köpa en Lewasadel ändå.
Inget gott som inte har något som gör ont med sig
Faxe gick som en klocka. Vi gjorde mycket tempoväxlingar och riktningändringar och bytte rörelser ofta. Han var riktigt på alerten. Kul.
Efter 20-25 minuter blev han livrädd för en fågel som kom flaxandes i skymningen. Därefter började han pipa efter de andra hästarna. Antar att han började bli trött då. Testade att göra högeröppna med lite rakare hals. Det tog tvärstopp. Han började backa. Han har kanske fuskat sig fram hela tiden? Nu kändes det som om han hade jättejobbigt att få in höger bak under magen. Jag kanske har kommit på något?
De sista minuterna fick han gå i lång låg form på serpentinspår och sedan gick vi in.
Jag släppte ut de andra hästarna men tyckte att Faxe kunde stå inne och torka lite och passa på att äta hö i lugn och ro ifred för de andra. Faxe blev helt hysterisk över att bli lämnad (?). Jag fattade ingenting, det har ju aldrig varit några problem innan. Jag gick in och kliade honom på manken för att lugna honom. När jag gick ut ur spiltan igen med handen längs hans rygg och rumpa som alltid för att han inte ska bli skrämd över var jag är slår det bara slint. Precis som ibland vid lastningen när han bara kastar sig bakåt. Han kastar sig rakt bakåt över mig och trycker in mig i ett hörn. I rycket får han med sig en planka och en vattenhink full med vatten. Jag hukar för plankan och får den redan trasiga höften intryckt i väggen. Faxe gör ett jämfotahopp över stallgången med bakovsavstamp i min fot. Aaaaaj!
Det var bara att lägga till ytterligare skador till de som jag åsamkat mig under semestern när jag föll ner från ett litet berg rakt ner i svärmors trädgårdsdamm med spetsiga stenar. Värst av allt var förstås att själen fick sig en törn. Min lilla Faxe har aldrig kastat sig över mig tidigare. Han har ju alltid varit mer eller mindre kaxig men inte såhär. Nu blir det operation ledarskapsträning på schemat. Han har visst fallit tillbaka i gamla gängor igen.
Trist på en annars trevlig ritt.
Tropisk hetta
Lät Faxe gå med långa tyglar stora delar av ritten men det var hemskt snubbligt.
Stel och mjuk, stel och mjuk
Nåja, bomlöst och bett var utstyrseln för dagen. Vi började med att göra volter i varje hörn på ridbanan med bara viktenför att verkligen utesluta att han stretar med munnen. Vi utökade med att göra större volter på båda kortsidorna med två halter i varje volt. Halt för vikten fungerade inte alls. Tog lätt i tygeln och från att ha haft en pinne till hals hade vi nu en stel pinne. Försökte mig på att böja honom och vips sticker ytterbogen ut och så snubblar vi. Försökte få honom att hjälpligt gå kvar på tygeln utan att börja hänga. Så fort han började hänga så skänklade jag på och så fick jag ett visp med svansen till svar.
Traven var alltjämt katastrof. Spjärn i tygeln och tippar som en fura i volterna. Försökte driva på för att få honom att mjukna med ökat tempo som resultat. Det är verkligen inte roligt när man har haft en kompakt liten go-kart-häst tidigare. Jag känner mig värdelös.
Skritt i fyrklöverform. Släppte efter på tygeln och red med vikten igen. Lite halvengagerat. Faxe mjuknade lite. Trav. Samma visa igen. Blev sur och red sepentiner på gammalt hederligt ridskolevis. Stopp fram och massor av skänkel. Resultat - skitsur häst. Lättade i handen och red 90 graders vinklar hit och dit över ridbanan. Sådär ja. Mjukt och fint. Försökte samla lite. Kaspjojink. Så var vi där igen. Nosen fram.
Volt, tippandes och sladdandes. Skritt. Hitta formen och va (?) vänsterslutan fungerar i skritt....hur kan det vara? Det är ju fantastiskt. Test av högersluta. Lite mer trilskt. Tragglar vidare och funderar på om han är ärlig eller om han lurar mig. Fungerar det i trav också så borde vi ju göra rätt. Hupp! Det var lite värre ja!
Någonting att träna på nästa gång! Han förstår ju i alla fall att gå med rumpan där han ska! Det är ju otroligt mycket bättre än för två månader sedan! Men varför är han mjuk, hård, mjuk, hård, mjuk, hård?
Den stora dagen
Faxe och jag har kommit överens om att han bestämmer och jag sitter bara på. Det är ju onödigt att visa den tråkiga sidan av oss båda när det är publik i närheten.
Viss press om dock av flyktig karaktär är att en mycket Vacker häst av samma ras i bekantskapskretsen placerat sig så bra som på 4:e plats. Nåja, vi har i alla fall tagit oss hit. Något klyschigt men ändå så är det ju kul att rida ett SM med en sån häst som har en sån bakgrund som Faxe har.
Av bortförklaringarna att döma är det ju redan konstaterat att vi inte gjorde någon strålande debut. Men däremot fick vi blodad tand så att det räcker och blir över. Det blir garanterat mer adrenalin i årets DM. Det var ju superkul att tävla på bortaplan!
Jag är så fantastiskt nöjd över Faxes prestation. Att rida honom i en tjock folkmassa, bland bilar och transporter, bland alla slags hästar, bland en massa supernervösa ryttare och kuskar hade jag inte ens drömt om. Tänk vad han kan! När han vill...
På bilderna ses först hans paradnummer "halt i uppförslut". Detta gjorde han klockrent. Stod som en stenstod och väntade på ytterligare kommandon. Bild nummer två har förevigat ödeshidret som kraschade (100 poäng och U) planerna för vidare placering. "Vattenhindret" såg tydligen alltför preparerat ut för att bli godkänt som vadarställe. Detta trots otaliga galopper, sidvärtsrörelser och bakdelsvändningar i vattensamlingar på hemmaplan. Sedan ser vi tydligt hur dåligt det gick med drillningen för att få ihop honom till en kort och kompakt fjordhäst. Faxe i nedförsbacke kan vi kalla den bilden. På sista bilden kan vi se hur i alla fall ryttaren drar en lättnadens suck över att nästan vara i mål. Faxe däremot är mycket medveten om att det ligger en randig pressenning precis där han ska gå.
Torsdagen den 4 maj 2006
Jag har det så fantastiskt bra att en egen hejarklack följer med och dessutom kör Faxe i sin transport! Jag är evinnerligt tacksam. Utan denna hjälp hade det nog blivit tufft.
Våra vänner anländer i god tid. Fortfarande inte nervös. Faxe går på transporten utan problem men av någon anledning som jag fortfarande inte förstår, så ställer sig hunden som alltid lydigt står en bit bort och tittar på vid hästlastning, precis på lemmen bakom Faxes rumpa. Antagligen är jag kanske lite nervös ändå. I panik med vetskapen att Faxe 50% av gångerna han åker transport kastar sig bakåt minst en gång bara för att kolla att det gick denna gång också så skriker jag åt hunden att lytta på sig. Förbannat att hussen inte kan hålla koll på hunden en sån här dag. Faxe skuttar vigt ur transporten.
Nytt försök. Denna gången går det bra.
Nere i hamnen är det kaos. Passagerarpålastningsmojängen är trasig så allt fotfolk bussas ombord. Det tar tid. Det är varmt i bilkön. Faxe börjar bli aningens upprörd. Hunden är varm.
Insikten att det inte går att göra något åt detta heller får mig att slappna av en aning. Väl ombord löser sig allt så smidigt. Personalen på färjan är snälla och omtänksamma och det är inte alls varmt på bildäck. Varje timme fick man gå ner och titta till sina hästar. Hästarna på bildäck verkade mest tycka att man störde när man kom så det gick ingen som helst nöd på dem.
30 april Liten koll
Ja, bakbenet sticker alltjämt ut i vändning i trångt utrymme. Skritt över bommar kan ju bli lite trixigt med Drönar Faxes släpande steg. Halter i uppförs och nedförslut....pas de problème...om det inte finns gnäggande hästar i närheten förstås. Hoppningen är ju läskig. Jag har ingen balans...Faxe hoppar inte om jag inte är i balans och så har de höjt hinderhöjden till 80 cm. Det är ju ingenting...det är det VISST..det är 80 stycken centimetrar ovanpå varandra. Nästan en meter. Hur höga ben har en fjordhäst? Ångest.
Mindre än en månad kvar till SM
Jag som tyckte att det började gå bra....bättre i alla fall. Hur kul är det att matcha sig inför en tävling om hästen inte vill? Det är ju inte enbart för mitt höga nöjes skull som jag tänker visa upp min okunskap inför publik. Det hade ju varit roligt om Faxe ville också. Han gillar ju att spexa. Det är förmodligen den egenskapen som gjorde att vi vann DM i den kondition vi var i då. Ska man prestera i SM räcker inte enbart den egenskapen.
Men, men. Vill han inte så vill han inte. Han är en väldigt bestämd fjordhäst och någonting är inte bra tydligen. Oerhört bra för tävlingsnerverna....att inte känna sig färdig för start.
För att inte totalt tappa fattningen bestämde jag mig för att ändra taktik. Det går inte att göra något åt Faxes humör just nu. Det får helt enkelt bli en del i min egen personliga utveckling. Att acceptera att allt inte är så bra som det skulle kunna vara och dessutom inte bli nervös för det.
Det finns tre scenarion:
1 Faxe går som en klocka och placerar sig någorlunda - inte särskilt troligt i detta tillstånd
2 Faxe är sitt hispiga jag och kommer inte runt banan över huvud taget - beror helt på mig
3 Faxe får bestämma helt själv...nästan. - nervöst men vad tusan, vad gör det då?
Ja, med tiden får vi se hur det blir. Jag känner mig trygg i mitt beslut. Surt men tryggt på något sätt.
Nu får Faxe gå i hagen.
Mmm, min lilla coola häst 14 april
Idag hade jag ont i höfterna. Hade väl inte så hemskt stor lust att rida men tog mig i kragen. Satt upp från fel sida för att se om höften skulle lossna lite. Faxe undrade lite vad jag gjorde. Inte så graciöst…försökte sitta till och hitta något drägligt ridläge. Faxe stod blick stilla. Duktig pålle.
Redan i andra skrittsteget kände jag att han var pigg och glad. Han skrittade på ordentligt utan att gå över i trav. Vi värmde upp med volter, halter och skänkelvikning. Faxe var fantastiskt lyhörd. När vi började travarbetet dröjde det bara några steg innan han höjde ryggen. Oerhört luftig trav tidvis. På långsidan kändes frambenen som skovelhjul men takten var bibehållen. Vi gjorde halt från trav och igångsättningar. Sekundsnabba reaktioner. Jag kom på mig själv att sitta och le flera gånger. Faxe fick massor av beröm och gick ännu bättre. Vi gjorde vår läxa bestående av 90 graders vinklar över medellinjen. Klockrent.
Det kändes så bra att jag provade några galoppfattningar på volt. Den första var superb men sedan slog han sig lös och pinnade iväg. Eftersom det var halt i kramsnön så gjorde vi några ordentliga fattningar på rakt spår istället. Tyvärr blev det vänster galopp i höger varv men det var på direkten så det fick duga för idag. Fel galopp beror kanske på mina höfter.
Det var så himla KUL! Jag ville inte sluta men bestämde mig för att ändå gå in efter en halvtimme för att Faxe var så duktig.
Idag var bakbenen med igen under halsstretchen. Han ser söt ut. Som om han kommer från bastun och sträcker lite på sig. Jag tror att det är det första steget i Natural Trick Training. Men vari ligger det svåra i det? Han gör det ju självmant (?!)
12 april - Jaha, då var det snö igen
Våra voltspår hade snöat över så det var lite snubbligt och sladdigt. Red mycket serpentiner med halt på mitten. Faxe var lite krånglig och stannade inte riktigt där han skulle. Red i 45 minuter. Lite ostrukturerat på grund av underlaget.
Stretchingen fick ett lite abrupt slut eftersom Faxe KLEV på den stackars stallkatten. Stallkatten skrek i högan sky och Faxe blev alldeles förskräckt och stod som en stenstod. Jag var tvungen att kasta mig på Faxe för att han skulle kliva av katten. Stackars, stackars kisse. Den verkade kry senare på kvällen i alla fall även om den var skygg. Jag mutade den med Huskatten Mogis Kit Bits.
Mjuk och go 9 april
Jobbade med öppnor och försökte oss på slutorna igen. Han fattar inte att han ska fortsätta böjd från volten utan rätar raskt ut sig. Jag petade energiskt med spöt för att få in baken och det blev kanske mest en krampaktig skänkelvikning där vi försökte ställa lite inåt utan att spjonka ut i rakt läge igen. Han flyttade i och för sig villigt in rumpan till slut så det är ju trevligt att det snart går att styra rumpen för sig.
Lyfte självmant bakbenen under hals-stretchen. Sött. Har aldrig sett det förut.
Lite stel i vänster varv, pinnar på 7 april
Mja, trots att jag försökte tänka på att rida klart volterna och hela tiden tänka på vart jag skulle så stack han fram nosen i slutet av VARENDA volt. Jag skänklade lite extra strax innan jag förmodade att han skulle pinna iväg men det resulterade endast i att han sprang iväg. Skänklade jag mer som svar så ökade han igen fast vi gick kvar på volten…pust. Tröttnade på chicken race och övergick till en mer kontrollerad ”90 graderssväng över medellinjen övning”. Den blev inte alls mer kontrollerad. Snarare tvärt om. Faxe vände allt annat än 90 grader. Lite mer, lite mindre.
Drillning 5 april
Roligt att vi har gjort lite framsteg. Faxe verkar mycket nöjd med Maria. Han skulle nog gärna sitta i hennes knä om han fick. Idag lyckades det faktiskt att göra halt genom att släppa ner bäckenet. Faxe förstod och jag kände faktiskt att jag var lite mer rörlig. Jag hade stretchat själv innan ridningen så det kanske är receptet på god ridning? Faxe kontrade med att sticka iväg när jag kom åt honom. När han sticker ska jag driva på mer tills han slappnar av igen.
Läxa
Halt – släppa bäckenet
Räta upp mig och titta vart jag ska
Höger tygel får ej fladdra!
Läng traven
Jobba övergångar skritt till trav på tygeln.
Rid 90 graders vinklar över ridbanan.Skogslunk med polarna 3 april
Jaha, idag har vi haft en såndär ritt för ickeridande kompisar som känner sig tvingade att ta reda på varför vi är som uppslukade av det här med hästar. Vad är det som är så himla kul kan man fråga sig?
Vi kunde inte ha valt en bättre dag för att glatt låna ut hästarna och själva vandra med hunden. Pulsade i 4 dm djup snö bort till ett gammalt kulturminne som hembygdsföreningen sköter om. Där finns ett litet hus med stråtak som man svettig och dödstrött kan äta nybakta kanelbullar och dricka kaffe i. Hyfsat lycklig kunde jag konstatera att de nyblivna ryttarna var trötta (?), de hade ju bara suttit till häst i skritt genom snön men var ändå nöjda med att skritta hem igen.
I en studie från marken såg jag att Faxe var lite sladdrig i halsen. Han gick mer som en giraff som går och svänger med halsen fram och tillbaka. Nåja, han såg nöjd ut och stod lugnt och stilla när vi fikade.
Kamraterna?
Jo, de var överväldigade och tjatar ideligen om att få komma ut och rida igen. Myyyys, ytterligare människor anslutna till den här sektartade gemenskapen.
28 februari - Fimtajm
Den kära sambon tvingas stå i fönstret och filma vår ritt. Faxe är pigg och glad. Vi fokuserar inte särskilt mycket på formen utan jobbar mer med gas och broms. Jättekul ritt. Faxe var mycket lyhörd och jag orkade sitta rak i ryggen efter hundpromenad, stretching och lite ländryggsträning på bollen.
Vid vändning i trångt utrymme åt höger så går det lugnt och fint hela vägen runt ända till sista steget som Faxe slänger iväg ut åt vänster. Båda två kände sig lätta och glada när vi slutade. Faxe fick stå inne och äta en extra portion mat.
Mina observationer från filmen:
- Inte falla fram med överlivet eller föra fram skänkeln vid halt
- Inte vrida mig inåt i vänster varv
- Inte föra bak vänster skänkel när jag skänklar
- Hålla händerna stilla i trav
- Hålla överlivet still i galopp
Faxe ovillig och trött den 22 februari
Se där! Vadå? Jag kan inte vara hårt mot honom. Han vill ju inte...
Vilohem med alla sorters godsaker
Tandkoll den 20 februari
Någonting är fel. En fjordhäst som inte vill äta. Veterinär Stina tillkallas. Gudskelov att hon finns!
För Veterinär Stina är ingenting konstigt krångligt eller besvärligt. Jag kände mig ändå tvungen att lite försynt upplysa henne om Faxes dolda talanger vilka hon raskt avfärdade med en handviftning. Jag har i alla fall varnat tänkte jag...
Faxe ville inte öppna munnen trots nedsövning. Samma procedur som när vi köpte honom alltså. Stina och min underbara sambo bänder munstegen på var sin sida men lyckas bara få upp den två hack. Mer går verkigen inte. Den utsvultne bara vägrar. I ficklampans sken försöker så Veterinär Stina, hennes praktikant och nyfikna jag kika in i den minimala springan mellan tandraderna. Faxe hade matrester längs hela vänster tandrad och en rejäl hake på en av kindtänderna.
Så fort haken var bortraspad så ville han äta trots att han fortfarande var groggy. Han fick stå inne ett par timmar och äta i lugn och ro när han vaknat till. Skrutthäst. Inte konstigt att du har bitit tag i bettet. Stackars, stackars dig och dumma, dumma mig.
Sådär ja, hur ska det nu gå med mitt nya, tuffa, bestämda jag???
Finslipning av diamant
Efter en hel hösts uteritt i alla väder med träning av diverse skrämselhinder och vattenhinder var det så dags att ta professionell hjälp inför sista uppladdningen inför Faxes stora dag. SM i Bruksridning i maj 2006.
Den senaste tiden har präglats av en häst som skrittar i knapp styrfart och travar som ett spjut där "spjut" symboliseras av den karaktäristiska hållningen på otränad fjordhäst med mulen utsträckt rakt fram och bakbenen utsträckta rakt bakåt. Alla försök till att försöka få en rund, mjuk och följsam häst resulterade i att Faxe spände nacken och halsen och gasade på ännu mer samt snubblade fram helt okontrollerat med en uppsyn som om han precis har vaknat. Galoppen var en snabbare variant av ovanstående bortsett från att snubblandet i det närmaste upphöde i denna rasande fart.
Inte så galant med andra ord.
Hur gick det till att vinna DM på denna häst? Frågan har flugit genom mitt huvud mer än en gång.
Nåja, den 19 februari var det så dags att se sanningen i vitögat.
Ledordet var "Slut med drönandet". Jag hade varit för snäll. Mjo, det kan kanske stämma. Vi pratar ju faktiskt om min älskade lilla Faxe.
Första lektionen präglades av:
"Rid framåt i både skritt och trav."
"Använd spöet direkt efter mjuk skänkel om han inte behagar bry sig."
"Halt. Faxe ska stanna direkt och inte såsa iväg tre eller fyra steg. Han får inte hänga i tygeln. Säg till på skarpen att det inte är det som är meningen. Stannar han inte direkt så rygga ett par steg. Räkna ett, två tre –halt för att vara väl förberedd för att stanna." Mja, det kan ju också stämma att det nog är meningen att hästen ska stanna när man ber om det.....
"Ställ hästen, led i riktningen och använd skänkeln väldigt långt fram för att få hästen att flytta framdelen och hålla bakdelen centrerad." Jösses vilken sur häst jag fick. Det tog ett antal varv innan den skäggige fjordingen ansåg sig besegrad. Aj, aj.
"Kräv hård träning 5-10 minuter – paus. 5-10 paus osv." Koll på klockan alltså...
Så var det det här med lydnaden. Någonting har hänt sedan inridningen och dagens datum. "Ska hästen stå stilla lös så ska den stå stilla och inte traska ett par steg." Ja, jo, det är ju sant. Så har det ju varit och så ska det ju fortfarande vara. När gick det snett???
LÄXA:
Var konsekvent och backa till utgångsläget om det blir fel. Gör om.
Var inte så snäll och mesig.
Tvära skänkelvikningar.
Serpentiner i trav med halt på mitten.
Aktivitet i gångarterna.
