Faxe & friends

Japp. Nu tar jag ett brejk. Det har varit jättekul, jag älskar min blogg och jag tycker mycket om er alla men jag tar en paus i skrivandet nu av en mängd olika anledningar. Jag är superglad över allt stöd jag fått genom er och hoppas att jag kanske roat er i alla fall en smula med dagarna i mitt liv från början av juli 2006. Jag har skrivit om medgångar och motgångar, sporrar och rena kallduschar. Jag har försökt inspirera även om det ibland blir lite gnälligt.

Det som ligger framför mig närmast är Bruks SM 2008 med Opus. Jag har inte så stora förhoppningar om någon bättre placering men det ska bli jättekul att åka iväg och tävla en SM-bana...ja faktiskt att tävla ;-)

I september blir det debut i DM i Bruksridning och Brukskörning med Frej. Satsar inte på vinst utan målet är delta med Frejjen i alla bruksgrenar utom plöjningen (för stor trampa snett risk). I skogskörningen i vinter är målet att VINNA. Vi var ju så nära i år ;-)

Efter detta ska jag förhoppningsvis ha bestämt mig hur det blir med mitt framtida hästande. Ny häst?

Drabbas jag av bloggabstinens kanske jag fortsätter här. Annars kanske jag skapar en helt ny blogg någon helt annanstans.

Jag lämnar allt öppet.

Tills dess mina vänner. Ni som har min mejl. MEJLA! Ni som har mitt telefonnummer. RING! Alla ni hemliga vänner som läst troget, PM:a saraw på www.fjordhäst.se om ni vill mig något. Jag vill inte tappa er underbara kamrater bara för att jag tar ett brejk.

Vi ses säkert på hästgrejer i allmänhet (eftersom jag är obotlig hästälskare)
eller på fjordgrejer i synnerhet (eftersom Frej tänkt vara fjordhäst i resten av sitt liv)


"Free your mind" hälsar hunden Leo

Den röda Madamen är under medicinering men det är bara 50 % chans att hon överlever. Hon kände igen mig när jag var där och hälsade på men annars är hon bitchig som tusan efter allt som har hänt. Tråkigt.

I onsdags gjorde vi en blixtvisit på fastlandet. Följde med grannen upp för att  lämna ett travarsto på betäckning. Jag blev hämtad kl 06.00 och avsläppt hemma igen kl. 01...gissa om man var lite utmattad? Vi körde upp till Heby för att släppa av pållen och sedan körde vi andra vägen runt mälaren för att hälsa på ett numera vuxet nappföl som växt upp hos grannen. Därefter hämtade vi möbler i Haninge som skulle marineras i hästskit på väg mot Gotland igen...
Tror vi hade 5 minuter tillgodo innan grindarna till båten stängdes. Vi köpte varsitt par hörlurar på båten för att kunna se på film men båda slocknade omedelbart.

Igår åkte rockisen till "S" pappa för en face lift. Den ska äntligen få en svängel efter x-antal år. Eftersom jag fick låna en rockis med svängel så har vår egen rockis blivit en surdeg. Nu ska den piffas till. Funderade på att höja sätet men vi får se. Den fungerar säkert utmärkt som motionsvagn så kan man köpa en "riktig" sen om man vill.

Passade på att ta med mig "S" till stan för att införskaffa allt material till rockisbygget och även köpa nya hinkar, krubbor mm på Granngården. Klockan 18 blev vi ombedda att gå! De stängde så de ville att vi skulle lämna butiken (vi kom kanske 17.20). Jag blev så förnärmad att jag tänkte släppa precis allt jag hade samlat på mig och gå utan att handla ett dugg. Det var ju inte så att vi smet in 2 minuter innan stängning. Det är väl en sak att låsa dörren så att inga nya kunder kommer in men att slänga ut kunder som handlat mer än de kan bära? Hm. Jag tog på mig min något mer vuxna behärskade min och gick vänlig med till kassan men skickade iväg personal att hämta saltstenshållare.

Idag har jag skruvat upp mina nyinköpta saker och fixat lite i stallet. Det blev flott :-)

Frej fick komma in och testäta höjden på krubban och jag tror att det blev bra. Därefter selade jag på Frejjen för en tömkörningsrunda. Går inte att motstå de tiggande ögonen som säger "göööööööööööör något med mig". Jag orkade bara jobba i ena varvet innan jag drabbades av obeskrivlig trötthet, yrsel och illamående. Märkligt.

Frej var ändå ganska duktig även om han inte spårade direkt på volten, svajade i öppnan, lade tungan över bettet en gång och drog mot grinden några gånger. Bitvis skärpte han till sig och såg stolt ut. Det är roligt att jämföra Opus och Frej när de själva tycker att de är duktiga. Opus är ju väldigt vattenkammad och mjuk medan Frej mer gör V-tecken och sträcker på sig. :-)

Frej var i sjunde himlen när jag lyckat döda alla bromsar, klippt hans man och smort in kliande bett med salva.

Fullständigt osannolikt med tanke på förra rubriken :-O
Igår blev jag en del av dramatiken kring den Röda Madamen. Hon hade fått foderstupsförstoppning på söndag eftermiddag efter att ägaren ridit ett mycket bra pass och belönat med en näve kraftfoderpellets. Eftersom vi har så dåligt med veterinärer på Gotland kunde ingen komma ut till Madamen förrän måndag förmiddag eftersom det fanns hästar som hade det värre som stod i kö...

Madamen stod alltså med en foderklump i halsen över hela natten.

På förmiddagen ringde ägaren smått hysteriskt och sa att hela stallet ska isoleras och det ska tas prover på hästarna. Husse och jag blev ju naturligvis oroliga eftersom Madamen nyligen vistats här. Efter en liten stund ringer hon igen och säger att veterinären gjort fel så hästen har fått vatten i lungorna och ville skicka hästen till kliniken istället. Inte så lägligt eftersom hon precis sagt att stallet ska isoleras...sen åkte hon. Madamen stod i stallgången och hostade så att hon höll på att falla omkull. Innan veterinären smet hann ägaren och hennes mamma fråga om hon inte skulle ha dropp ens eftersom hon är helt uttorkad. Hon fick dropp då.

Där stod min vän med trasig häst och vi alla med smittoro. Jag började fundera igenom alla hästmänniskor jag träffat senaste tiden och fick magknip.

Ingen annan veterinär kunde komma ut förrän på måndag kväll. Då har den Röda Madamen stått med foderpropp i halsen i ett dygn och hennes situation var naturligtvis ännu värre på grund av klantig tidigare veterinär. När jag kom över med en termometer till gården var hästen i så dåligt skick att veterinären som var där trodde att hon skulle dö innan midnatt. :-(
Hon var mycket upprörd över den tidigare veterinärens verk och blev arg över det falska smittlarmet. Hade inte detta utfärdats hade Madamen kunnat få vård på kliniken tidigare.

Jag var hos grannen en god stund och hjälpte till att hålla Madamen på fötter så att hon skulle få i sig droppet. Vi grät en skvätt båda två för detta onödiga som inte borde ha hänt och förbannade länsveterinärerna. Jag blev åter igen stärkt i min tro på det privata alternativet.

I det skick hästen var i gick det inte att flytta den. Om den överlevde natten skulle den till kliniken nu i morse. Jag sov med mobilen bredvid sängen ifall min vän skulle behöva något under sin vaka i stallet.

Nyss fick jag beskedet att den Röda Madamen klarat sig. Hon började bli lite ilsken igen vilket är ett gott tecken, hon har även gjort debut som första häst på kliniken som svimmar i en för trång spilta och hon har drabbats av dubbelsidig lunginflammation och använder knappt höger lunga alls. Hon kommer aldrig att bli fullt presterande ridhäst igen. Men hon är vid liv.

Min glädje över att ha sommarstädat stallet och spolat ur varenda vrå med högtryckstvätt smolkades när jag hörde ett högljutt "piiiiiipppff" (som till och med överröstade larmet av högtryckstvätten). När jag vänder mig om ser jag en mus som på vingliga ben hasar sig upp för en tvärbalk upp till höloftet där mössen vanligen pilar raskt upp i händelse av fara. Det såg verkligen ut som om musens dagar var räknade. Långsamt, långsamt med kraftig andhämtning tog den sig upp till loftet och torrare mark under tassarna.
Det visade sig att jag spolat med högryckstvätten rakt in i dess bo. Stackars liten. Förhoppningsvis klarar den sig undan med lunginflammation.

För er som undrar hur det går med den Röda Madamen numera kan jag bara säga att det kunde kanske ha gått en smula bättre :-/
Hon fick vila en vecka efter vistelsen hos oss. Det var ju inte så hemskt ansträngade att bara göra som jag säger men nu blev det så i alla fall. När matten tog in henne från hagen började hästen med att hugga henne i axeln och sparka efter henne. Jag blev alldeles förskräckt när jag fick ett sms om att det inte ens går att sitta upp på henne för att hon bara stegrar sig och kastar sig åt sidan när man kommer nära. :-/ Kände väl att det inte var så hemskt bra reklam för mitt "hästspa" så jag lovade att komma över och hjälpa henne på hemmaplan en kväll. Tills dess tyckte jag att hon bara skulle jobba bettlöst och utan sadel.

Till och från har det kommit sms om hästen och dess förehavandan. Jag kände att jag måste bara komma och se hur hon beter sig egentligen och varför. När jag så kom upp en kväll var de redan igång med ridningen. När vi stått och pratat en stund och hästen stått blickstilla undrade jag varför matten klagar på hästen. Hon är ju jätteduktig som inte rör en fena. Jag fick svaret att hon bara var så nu när jag var där...skumt.

De senaste dagarna har det tydligen gått ganska bra. :-) Hon står lugn och snäll i stallet utan alltför många tics men igår gick hon inte att fånga över huvud taget. Istället attackerade hon matten flera gånger i hagen! :-O Några sådana tendenser hade hon ju ALDRIG när hon var här. Visst hon högg och sparkade men hon sprang ju inte mot en för att vara elak. Hon kom mest lunkandes för att kolla vad stränga tanten hade i kikaren idag.

Hon hade behövt vara här hela sommaren. Minst. För att tagga ner och läka eventuella saker som gör ont och börja bygga rätt muskler. Men. Inte min häst och ett sådant engagemang kan man nog inte lägga på någon annans häst.

Mitt sista råd till ägaren var att ta in hästen varje dag utan att för den skull träna något. Ta in för att äta en morot en dag, ta in för att tömköra en dag, ta in för att massera henne en dag. Varje dag med olika saker så att hästen inte kan räkna ut vad som komma skall. Vi får väl se hur det går. Hoppas att de kommer vidare för hon var skojig att rida på.

Lite bomull för själen är i alla fall att det sägs att mattens mamma tycker att hon har blivit lugnare både inne och ute i hagen. Mer tillfreds med livet. Jag tror att den där hästen är hästarnas motsvarighet till hundrasen collie. Måste ha något att klura på varje dag annars blir livet tråkigt.

men som vanligt blir det inte riktigt som jag tänkt mig. Igår hade jag precis lyckats övertala Husse om förträffligheten i att han skulle longera mig och Opus så att jag på allvar kunde känna efter var och när han rör sina taxben.

Husse tyckte att det var tråkigt.
Opus hade lite svårt att fatta vem det var som körde egentligen.
Jag höll på att trilla av.

Vi höll inte på länge alls innan jag besviket kommenderade avbrott i övningen och gick in. Jag ska inte uppehålla mig vid denna fullkomligt idiotiska idé mer än att göra några konstateranden. Det är lite väl våghalsigt att göra sånt här barbacka. Svårt att slappna av och känna rytm när man har sina halaste ridbyxor på. Tyglar är bra att ha även om man inte tänkt använda dem. Opus är allt annat än rak :-( han flyttade mig raskt till andra sidan ryggen. Näää, usch. Det blev inte alls så rent, snyggt och sofistikerat som jag föreställt mig.

Myndigheterna har förresten beslutat att Frej får flytta tillbaka till sin knarkarkvart på försök. Det har skett en omfattande sanering och ekarna har klätts in i hönsnät. Gissa om hästarna var glada över att få springa zick-zack mellan träden igen. De har verkligen saknat sin skog! Nu när de insett att den är tillgänglig igen har Opus gnäggat hela morgonen för att få bli utsläppt för nedbetning. Gääääsp, nu ska jag lägga mig i soffan och fortsätta läsa min bok och Julius Ceasar, för jag är allt annat än pigg.

Opus och jag tog en sväng i skogen idag. Han kändes fjäderlätt och snubblade inte det minsta trots att vi travade på benknäckarsträckor. Han höll tungan rätt i mun och svävade över ojämnheterna. Riktigt kul. Han lyssnade på minsta lilla och hade suverän skritt och trav. Hade lite problem att riktigt länga galoppen. Han ville gärna knöka ihop sig och se flott ut men idag var det ju inte det vi skulle göra. Jag använde en lång grusväg med fluffig mittsträng till att öka, minska, öka, minska galoppen. Han tyckte att det var jobbigt och försvarade sig genom att dyka framåt. Nix, inget häng här inte, upp, upp, upp, fram, fram, fram. Opus trodde att jag hade fått tokfnatt. :-) När han väl släppte och brände iväg gick det fort! :-D

Heh, efter det var pållen en smula stissig. Det krävdes lite jobb att åter få honom som hårt vispad grädde ;-) På den långa asfaltssträckan hem lyssnade jag noga på skrittstegen, samlade, längde mjaaa, det verkar som om det gått upp ett Liljeholmens för Poppe :-) Innan vi svängde av upp mot grusvägen igen testade jag att samla så mycket det går just nu utan att han tappar takt och form. Tsi hi. Kul :-) Men jag tror han behöver mer driv för jag tyckte inte att det såg ut som om bakbenen vinklade sig så mycket i skuggan. Inget raspande, harklande eller flåsande heller. Bara nöjt frustande ;-)

Åååh, vad roligt :-D Pålle blir långsamt starkare!

Svetten rinner längs min rygg...men jag vill ändå rida mera. DET är kul :-D

Något är inte riktigt som det ska. Höll på att svimma i stallet när jag hade ridit. Kraften rann ur mig och allt svartnade. Jag dråsade ihop framför Frej när jag skulle borsta honom. Skumt. Jag kände ingenting förutom Frej som puffade mig i håret där jag satt på knä. Mystiskt. Kanske är jag bara utmattad eftersom jag inte sover så bra. Nåja. Jag lapade i mig lite vatten och gick ut med Frejjen i inhägnaden. Han fick mig snabbt på piggare humör om än på svajiga ben. Gud vad han är rolig när han är rolig :-D

De senaste dagarnas häftiga regn verkar ha varit rena rama knarket för Frej. Yster som en kalv skuttade han lyckligt omkring i den lilla fållan. Jämfota, hit, dit, rakt upp, åt sidan, sno runt, nita, skutta. "Tjo hooo", ropade han. Vi lekte lite bus efter att ha säkerställt ledarskapet ordentligt. Han tycker att det är så skojigt med konster! Idag gjorde han den finaste bugningen någonsin! Med hjälp av min hand som lyfter frambenet ännu men alltså, det kan ju inte vara helt omöjligt att lära honom att buga av sig själv?

Han fattade självmant höger galopp i dag utan slängtrav innan.

Idag kompenserade vi gårdagen. Opus gick som en klocka förutom att han blev spänd varje gång vi passerade grinden. Vi jobbade mycket grundligt och det gav verkligen resultat. Massor av galopp. Fattning och avbrott vid koner och förvänd galopp på båge satt riktigt bra. Han är lite ostadigare i ena varvet och vi fick korsgalopp en gång vilket är premiär på Opus. Höger galopp sitter i alla fall som gjuten. Fina fattningar och riktigt hyfsade avsaktningar.

Red i dag med tyglarna fastsatta i ringarna på en remontgrimma för att vara säker på att han inte skulle få obehag efter gårdagen ifall han, trots att det inte syns något i munnen skulle ha gjort sig illa. Det är ju superskoj att sådana övningar som jag gjorde idag fungerar i enbart nosgrimma :-D

Vad är problemet?? Är det en dålig hästdag idag eller? Idag slet jag med Frej tills jag var så utmattad att jag mådde illa. Tänkte på en fastlandsväns kommentar om att det ska vara lätt och skönt att rida. Hej du.
Alltså, jag älskar ju fjordingar och har svårt att tänka mig någon annan häst på denna gård. Även om jag lockas av vackra, slanka springare till och från ibland. Jag älskar ju hästar som varelse men fjordingar är ju något mer på något obeskrivligt vis. Charmigt och oerhört icke charmigt på samma gång. Jag gillar ju kallblodens sätt att se på tillvaron :-) Men attans vad benhårt det kan vara ibland.

Idag var Frej oerhört  icke charmig.

Nivån på dressyren idag var:

"För tusan, ta inte upp huvudet i skrittigångsättningarna heller!!!"

Fatta hur DET käns när man vill rida findressyr. Jag höll på att bli galen. Vi kunde ju aldrig börja med något annat över huvud taget för Frej skulle bara inte göra som jag sa. I höger varv gick det efter mycket svett men i vänster varv var han hårdnackad in i döden. Jag fick sitta av och försöka från marken. Jääääääääääääklar vad stark han är. Jag börjar tveka inför tanken att Frej skulle kunna bli en potentiell dressyrhäst. INTE om det blir sådana här bakslag. Då kommer vi aldrig att komma ens till Lätt B dressyr innan han är pensionär. Känns tråkigt.

Jag gillar ju att rida dressyr :-/

Det är något med lokselar och Opus tydligen. Orginalmatte har ju sagt att vi inte ens ska försöka spänna en vagn efter Opus. Säger hon det så lyder vi utan att knorra. Däremot så har jag ju tömkört honom med tömkörningsgjord helt utan problem. Han är ju inte bakskygg eller så. Det är något annat. Uppenbarligen. Idag hängde jag på honom loksele eftersom han har för liten mage för tömkörningsgjorden nu.

Vi jobbade på ridbanan och Opus var så himla duktig. Han riktigt dansade fram! Jag bara höll i tömmarna han gjorde vad jag bad om. När vi värmt upp gjorde vi ett litet mönster bestående av förvänd öppna längs långsidorna i skritt och en båge i trav på kortsidorna. Vi varierade bågen med att göra en volt i trav ibland eller en volt i galopp och sedan avbrott till skritt alt. trav för öppna. Opus var hur koncentrerad som helst, vippade med tarpanmulen och gjorde allting med ett trevligt flyt och växlade tempo bra. Det gick lätt att få upp formen när han tenderade att dippa näsan för lågt. Allt som vi tragglat på sistone verkade sitta perfekt. Jättekul att se. Jag kände mig nästan lite stolt! Jag har gjort det här. Coooolt!

Så händer det som inte får hända. Mitt i en travbåge fattar han galopp men när jag gör en halvhalt för att få ner honom i trav igen så flippar han totalt. Har ingen aning om vad som hände. Som i en handvändning. Han kastade sig utåt och drog iväg så att jag inte orkade hålla i. Han galopperade ett varv runt ridbanan med ögonvitorna typ en dm utanför huvudet innan han brakade rätt igenom grinden. Jag hörde hur han stoppsladdade i gruset utanför stallet för att sedan springa in i stallet. Han stod i sin spilta och hyperventilerade när jag kom. F-n.

Jag kopplade lugnt loss honom från tömmarna som satt nystade runt tre av fyra ben och satte på honom grimman över tränset. Häst, sele och tömmar hela (jag drog mig till minnes hur jag opponerat mig under körträningarna när tränaren tömkört med ihopsatta tömmar och fått svaret att inom inhägnat område finns det ju inget att fastna i och att det är lättare att hålla reda på tömmarna om de sitter ihop...) Japp, jag borde alltid, ALLTID lyssna på min egen instinkt. Nu hade Opus tur som inte fastnade i något.

Jag tänkte att smartast är nog att hämta Husse och avsluta ute på ridbanan ändå. Husse fick order om att stå i mitten på en volt med longerlinan fastsatt i grimman medan jag tömkörde några tempoväxlingar i båda varven. Den dansande hästen var som bortblåst men efter att Husse och jag röt till unisont när han gav blanka sjutton i haltkommando så blev han vattenkammad skolpojke igen. Stel och på sin vakt men lyyyyyyydig.

Hur gör man smartast nu? Tömkör vidare med loksele och har medhjälpare vid sidan eller är det ingen idé? Ska man bara konstatera att han kopplar ihop loksele med obehag och låta bli? Han kommer ju aldrig bli körhäst i alla fall. Inte hos oss i alla fall. Det finns ju mer lovande exemplar av fjordhäst att satsa krafterna på i så fall.  Fast jag är ju lite emot att hästen inte ska lyda mig oavsett vad som händer, men man kanske ska strunta i det ändå om det inte har någon egentlig nytta att ha just loksele på honom. Hm. Jag vet ju inte vad han har varit med om tidigare i sitt liv. Det verkar i alla fall vara djupt rotat eftersom Originalmatte upplevt detta och nu även jag efter alla år.

Opus. Tänk om du kunde prata och berätta.

Nåväl. Han var inte särdeles upphetsad efter träningspassets slut. Vi selade av som om inget hänt och han traskade i sakta mak ner till vallen för kvällsbete.

I helgen har Husses kusin med sambo varit här. Vi har passat på att "göra ön" tillsammans med dem. Besökt några gamla godingar och hittat nya smultronställen med gott kaffe och goda kringlor :-)

Igår tog vi en tur med Frejjen till havet, inmundigade kusinbakade muffins och drack kaffe. Frej betade strandgräs. Otrooooooligt avkopplande att ligga på en filt intill vattenbrynet och höra vågornas skvalpande och Frejjens tuggande. Detta är tydligen Frejs element, förutom skogs/jordbrukshäst då. Utflyktshäst med enda kravet att frakta pladdrande människor och dyrbart fika från punkt a-b. Han skötte sig exemplariskt (som vanligt när andra människor är med)  tills pisksnärten fastnade i ett träd och drog med hela min arm upp bland bladen. Det gillade han inte. Han har kanske sett på gamla westernfilmer hur kuskarna drev på diligenshästarna med höjd hand snärtandes sina springare med brännande piskrapp, vad vet jag. Nåja, några (typ tre) gastkramande galoppsprång och sedan skritt med ett ögonkast över ryggen med budskap om att vi skulle sitta ner i båten annars går han i strejk.



Jag kunde naturligtvis inte motstå frestelsen ;-)

Äntligen i dubbel bemärkelse. Äntligen nummer 1 är naturligtvis att bloggen nu fungerar (även om jag nu verkar ha två lösenord...) och äntligen nummer 2 är att den Röda Platta (mina hästvänners beteckning på vår lite småskojsiga Nissan 200sx) ska till ett garage för att få en handpåläggning så att den kanske med lite tur kan få vara med på Japmeet i år. Husse med vänner arrangerar träffen men min insats har minimerats genom åren till förmån för gula hästar och blandrashund. Numera arbetar jag endast under själva träffen och har ingenting med oragnisation och planering att göra längre. Ganska skönt att bara vara arbetare med tydliga order även om våra sambos/äkta män/pojkvänner ofta tar det för givet att vi är självgående bilbrudar som inte behöver lotsas genom arrangemanget. Jovars, vi klarar oss bra vi. Styr vår lilla bas med järnhand, håller snorjärsar kortkort och ser till att information kommer ut till träffdeltagarna och lider med de flickor som följt med på evenemanget bara för att deras respektive ska bli glada. Alltså, fatta vilken pärs att tillbringa dessa timmar i ett öronbedövande inferno av glänsande bilar, doften av minst 98 oktanigt bränsle och testosteronstinna gossar om man inte finner det minsta nöje i det. Vi brukar roa oss med att gissa vilka flickvänner som inte kommer nästa år ;-)

På bilden ser man tydligt att hästarna inte hetsar upp sig nämnvärt över stressen som hänger i luften när två svärande män försöker få upp en bil på ett släp med trasig wire...bilen saknar för tillfället koppling och är ganska låg så jag tycker nog att de gjorde ett gott jobb, även om det var en smula kritiskt ett tag...Inget att hetsa upp sig över tyckte hästarna i alla fall. De brukar ju annars vara ytterst engagerade i vad som händer på gården.

Det kan vara så att hästarna är utmattade efter de senaste dagarnas spänning i närområdet. Speciellt Opus har fått en slags uppenbarelse och omvärderat vissa saker i livet. Om detta, kära läsare kommer jag att berätta om senare ;-)
Nu ska jag planera efterrätt till våra gäster som kommer om två timmar.

Trevligt att vara hos er igen!

Frej har ju utmärkta egenskaper som rehabhäst så efter Opus genomkörning utan mig på ryggen skrittade jag försiktigt en stund på Frej. Han är så försiktig när han märker att jag har ont. Gulliga Frej. Vi gick ett halvt sekel på en vänstervolt tills jag hade kramp i armen och Frej plötslig släpper taget och börjar spela med sina taniga ryggmuskler under min rumpa. Höger muskel, vänster muskel, spjoink, spjoink, spjoink.

Vi tragglade öppnor men jag kom inte riktigt ner med höger sittben. Frej gillade inte försöket att trampa ner den sidan utan rätade raskt ut sig och lade i en högre växel. Jag blev lite sträng trots att det var jag som inte gav kloka signaler och så kom de där igen, ryggmusklerna, spjoink, spjoink, spjoink.

Kändes ganska mjukt och skönt i ryggen efteråt :-)

Gick och hämtade Blenda men hon var helt galen av knott/flug/mygginvasionen så jag beslutade att det inte är värt att sabba ryggen igen för att hon har krig med små, små väsen runtomkring henne. Lite tråkigt eftersom hon snart åker hem men det är så underbart att kunna röra sig igen så jag bangade helt enkelt.

Eftersom jag struntat i att gå till naprapaten trots att min kropp upprepade gånger försökt säga eller skrika till mig att jag ska gå snart för annars är jag rökt, straffades jag häromdagen. Inspirationen flödade och Husse och jag spikade innergolv i skafferiet. Då bestämde sig ryggen för att ge mig en käftsmäll. Såpass att jag bara grinade rakt ut och låg på golvet en god stund. Det är väl en tre år sen eller så som det var så här illa förra gången. Fy fabian vad det gör ont och sådana jäkla svennevärktabletter hjälper ju föga, man börjar ju bara svettas av dem, lika ont gör det ändå.

Inget hästeri för min del alltså :-( Men hästarna har tränat käkmusklerna i alla fall...
När man inte kan rida eller köra själv kan man ju alltid åka till en kompis och träna henne i dressyr istället ;-) Insåg att vår nya Saab har lite trångt insteg när man har svårt att böja på huvudet...men vad tusan. Som 80-årig tant mosade jag in mig och satte stolsvärmen på fullt. Bilen undrade väl om jag blivit knäpp med tanke på värmeböljan utanför. Det blev en skojig dag med duktiga fjordisar som visserligen inte visade sin mest samarbetsvilliga sida men de korta stunder som de bjöd till var de superduktiga :-) Deras matte kämpar verkligen på duktigt med dem och har redan kommit till den punkt då hon själv har insett vitsen med en dressyrsadel ;-) Jag SA ju att hon kommer att blåsa om oss alla dressyrtanter när hon hittar alla knappar. Jag tycker det är jättekul att hon är så duktig.

Idag var i alla fall ryggen så pass bra att jag bestämde mig för att jobba lite försiktigt med pållarna. Opus fick sig en omgång löslongering med diverse övningar i löst tillstånd. Han var lite muppig först och ville helst inte lyssna men när han insåg att det blev lite svettigt i ljumskarna om han inte var medgörlig så gav han så sakteliga med sig. Söt pålle.

Därefter spolning och sprayning med RB86.

Vem är det som kör egentligen?

Igår morse ställde vi klockan för att komma upp innan det blev så varmt. Frejjen iordningställdes och vagnen preppades så att Hunden Leo som egentligen inte gillar att åka vagn kunde åka med. Det var rent kaos på vagnen och inte förrän Leo var halvvägs ner med huvud och överkropp mellan skaklarna bakom Frejs rumpa stannade Frej till, vände sig och blängde på oss och bad om ordning i vagnen.

Hela familjen rättade sig i ledet av åthutningen. Husse tog över tömmarna och jag var sträng mot hunden. När vi nådde bevattningsdammen ändrade Leo inställning till den lilla utfärden. Plötsligt blev det en skojsig tur. Vi stannade till, badade lite kastade pinne och larvade oss tills Frej otåligt började stampa för att gå vidare. Det är väl ingen jädra nöjestur heller!

När vi åter kom hem ville inte Leo kliva av vagnen. Jag lyfte av honom men han hoppade genast upp igen. (?) Man blir aldrig riktigt klok som djurägare.

Låneselen hade gett lite skav, tror jag. Visst är det väl skav eller brännsår om det blir en mörk fläck på ett markerat område när man svampar bort svett? Tärnsjö sa att vanliga bossor ligger bättre på fjording än ringbossa. De här märkena blev på liknande ställe som Frejs egen sele. Kan det vara han själv som rör sig mycket med sin raska Frejsskritt så att allt han har på sig hasar omkring? Vad gör man då?

Nu sitter jag här och väntar på att Opus ska komma hem med grannen. Otroligt tillfredställande att sitta och blogga och veta att Opus svettas med sin korpulenta kropp.

Ska nog ta lite mer kaffe jag ;-)

Blenda flyttar hem på lördag. Jag tror i alla fall att jag lagt någon slags grund att jobba vidare på. Hon skulle behöva flera månader med denna behandling men det är jag inte beredd att lägga på någon annans häst. Näst bäst måste väl vara att jag instruerar ägaren i lite tips och tricks och sedan hoppas att hon är lika envis som jag är? Annars verkar det som om Blenda trivs här. Hon är lugn ligger och solar sig på morgonen och gäspar avslappnat när Husse fyller hennes vattenhinkar på kvällen.

Fick tips om en så enkel övning som att stå stilla med Blenda. Vi har stått still i och för sig men inte länge egentligen. Idag gick hela dagens arbete på att stå stilla i olika riktningar. Utan att utöva alltför många tics. Inte så mycket att skriva om. Vi stod still och flugorna surrande.

Minnet är bra men kort. Läste på kartongen i stallet och har glömt det nu. Trodde att Blenda var avmaskad men det var hon icke :-/.Har i alla fall bestämt mig för att inte släppa ihop dem så det spelar ju ingen större roll just nu. Mina pållar får gå som planerat nere på vallen mot vägen nu i juni så att de kan flytta upp mot gården i juli och slippa värsta turisttiden. Blenda står ju sällan eller aldrig still så hon kan ju nöta ut den apdåliga vallen i mitten bäst hon vill. Tråkigt för henne att hon fick nitlotten med nästan bara kärringtand på...hon skulle egentligen behöva mer mat (som hon tycker om och äter) men, men. Det kanske anländer hö om det anses nödvändigt, tiden får utvisa.

Jag har fullkomligen spritsats med inspiration från olika håll så idag red jag tidigare än vanligt. Kunde inte hålla kroppen i styr. Måste, måste, måååste testa lite grejer :-)
Opus ropade när han såg mig. Jag antar att det var för att han trodde att han skulle få mer mat.

Värmde upp som i fredags men med mer action och snabbare växlingar. Kändes på  gränsen till överilat men vad tusan, man måste ju börja någonstans. Enligt SMS från förbipasserande vän såg det bra ut så antingen så var det bra tempo eller så har vännen en räv bakom örat.

Jobbade sedan mycket grundligt med grejerna som Inspirationskällan anmärkte på i fredags. I detta friskare tempo blev det en smula hängigt. Svårt att få Opus att lossna riktigt. Plockade och drev framåt. Mnjaaa. Fick ta igenom det på volt istället. Opus stönade högt och väste, "jag kvävs, jag är för knubbig för den här övningen".

Red sedan på  i friskt galopptempo men de olika ställningarna fungerade icke i galoppen. Inte i det tempot. Måste ha den runda gunghästgaloppen istället. Kändes som att han skulle sticka ut ögonen på stängselpinnarna nu.

Satt också längre fram på ryggen idag eftersom Inspirationskällan sa att det kanske skulle vara bättre för Opus rygg. I galoppen fick jag själv så ont i ryggen av att sitta där att det bara var att sluta rida. Vet inte vad som hände. Kanske knycker det till där men inte längre bak på rygglimporna? Vi får väl hitta någon gyllene medelväg där Opus har det bekvämt och jag inte får så ont att jag måste sluta rida.

Jag får helt enkelt utvärdera dressyren ytterligare en annan dag. Kändes som om jag inte riktigt kom igång till någon bra ridning idag men skam den som ger sig.