Faxe & friends

Efter lösgörande Frejridning (för min del alltså)  var det bara att bita ihop och rida Opus också. Har varit så risig i ryggen att jag inte har haft någon större lust att rida. Opus var på sitt vanliga humör, kanske men en aning mer energisk skritt än vanligt. Lite stelare än normalt vid uppvärmningen men ack så skön (uppenbarlesemässigt alltså...han är fortfarande en ponny) när han väl kom igång.
JAJJEMEN!!! Samlad taktfast trav - taktfast mellantrav!!! :-D Nästan lika euforisk känsla som med galoppen :-)

Testade lite hit och dit och ja, det var ingen tillfällighet. Bara att förhålla eller öka drivningen med sätet. Opus var med på noterna. Alltså. Det här är ju kul ju! :-)

Tragglade #¤**#¤#" skänkelvikningar också. Är det bara vi i hela världen som inte kan göra en klok skänkelvikning i trav eller? Opus korvar ihop sig och går emot både här och där och trasslar in benen på sig själv. Undrar om han över huvud taget sätter benen där de ska vara. Han tycker att det är jättebesvärligt. Tror jag det som han håller på och trixar.

Gjorde bakdelsvändningar också...typ ett varv....Opus fick någon flash från tiden som westernhäst med sin förra husse..."oiiiiiiiii, spinn!!" ropade han. Söt. Jag kunde inte låta bli att sitta kvar i rörelsen. Han verkade tycka det var det roligaste idag :-) Testade andra hållet och han kastade sig in i en spinn. Hästminne?

Åh, höll på att glömma det "vetenskapliga" testet. Vissa dressyrtanter går på mystiska dressyrtantsmöten och sitstränar och sitter på elpålle kopplad till dator och tittar på skärm hur de sitter. En annan rider barbacka i marinblå Kyraridbyxor och kollar hur skitigt det blev. Nämen! Här avslöjar det sig att användaren av ridbyxorna sitter hårdare på vänster sittben men inte ligger an lika hårt med en bit av insidan av vänster lår. Dags att besöka min lilla naprapat igen kanske?

Red Frej barbacka. Koncentrerade mig på att inte fastna i innerhanden och få honom att lyssna på sätet. Inte så lätt att rida med sätet när man är helt stel själv :-/ Frej fattade ingenting men gjorde så gott han kunde.

När jag ridit en stund började min egen rygg komma igång och Frej fattade direkt vad jag sa. Det är ju otroligt faktiskt. Som om det är meningen att man som människa ska sitta på hästryggen (om man sitter rätt alltså). Sitter man exakt rätt är det harmoni annars är det kaos. Rätt coolt.

När Frej blev trött blev han stel och drog i tygeln och hade en massa skumt för sig. Vi fortsatte lite till så att vi flyttar fram tröttribban lite varje gång.

Han är inte direkt vändbar :-) 10 m-volter i trav är inte att tänka på. Pråmen Frej behöver svängrum. Han gör i alla fall så gott han kan.

Bekymmersamt är att han tappar bakbenen igen. Är det de senaste dagarnas brallande som gör att han hakar upp i bakknäna igen? Är han så stel och kall under vintertid att han håller allt i spänn tro? Idag var det inga större i alla fall utan mer som snubblingar. Lille Frej. Tänk om han inte hade haft sin konstiga kropp. Underbar själ i en kass kropp i och för sig.

Fina sidvärtsrörelser
Dåliga halter från skritt
Halvbra framdelsvändningar
Super travigångsättningar
Helt ok mellantrav
Klockrena halter från trav (med röstkommando men ändå).
Bra vänster galoppfattning
Obefintlig höger galopp....men jättebra fattning...fel galopp.

Frej knaprade på sitt bett medan solen stekte hans rygg. Det är verkligen Frejs tid nu. Han är överlycklig! Han spontanbrallar i hagen och vill leka. Hela tiden. Söt. Man vill bara krama honom.

Idag tömkörde vi. Vi koncentrerade oss på att hålla friskt travtempo och hitta formen därifrån istället för att hamna i mockasinträsket som Opus varit i alltför länge. Det gick ganska bra. Han rullade på. Lite mycket vikt på inner fram kanske men, äsch. Det kommer väl. Nu har han ju inte kroppen emot sig i alla fall. Det märks att han är varm och skön. Lite stelt och knackigt men inte ovillig på något sätt. Han anstränger sig.

Höger bak hakade upp sig vid ett tillfälle. Det är det tag sedan jag har sett eller känt det men nu var det rejält. Han tappade lite sugen efter det men vi forsatte en stund till i alla fall. Han blev lite obstinat och ville inte förstå men då ändrade jag vokabulär istället för att höja rösten. Så fort Frej visade att det var ok och att han kunde tänka sig att "förstå" fick han beröm och en klapp. Nu var det inga som helst problem med öppna 8-10 steg och sedan några travsteg ur det.

Pyssel, borstning, klippning och en dos kemikalier mot fästingar.

Sedan brall, gräs, brall, braaaaaaall.

Hästarna har fått en liten vändzon utan ekollon i skogen där de kan söka skugga. Just nu är den under inbetning eftersom skogen är det ställe där det faktiskt växer gräs på vår gård. Vallen torkade ju i somras och det som överlevde drunknade i vintras.

Opus har rullat sig från sida till sida och skrapat ansikte och huvud mot marken likt en katt idag. Han har solat :-)

Denna text anlände via mejl ganska exakt vid lunchtid för vanliga människor idag. Man kan fråga sig vad avsändaren egentligen vill säga mig...

"Detta kåseri skrevs när författaren under sex långa månader lämnades att ta hand om sitt hjärtas dams hästar medan hon förhöll sig på ort utanför riket. I stallmiljön, med allt vad det innebär, invigdes han så småningom i hästfolkets my(s)tiska liv.

Hästfolket Under vintern1988-89 kom veterinären och antropologen Erik Granström under resor på Upplandsslättens vindpinade ödemarker i kontakt med en stam av det skygga hästfolket. Han lyckades efter försiktiga närmanden vinna infödingarnas förtroende och rapporterar i denna artikel om sin halvårslånga vistelse hos detta märkliga naturfolk.

Få moderna medborgare i dagens Sverige ägnar hästfolket mer än en flyktig tanke. Ändå lever dessa varelser, ett av Europas sista naturfolk, helt nära vår egen civilisation. Liksom sparvar, kråkor och råttor har de anpassat sig till ett strapatsrikt liv i människosamhällets utkant, där de lever helt i avsaknad av all modern bekvämlighet.

Det mest utmärkande draget hos hästfolket är naturligt nog deras nära kontakt med hästen, en entåig buffelart som huvudskligen äter gräs, träföremål samt bitar av varelser i dess omgivning. Många tror att infödingarna lever i symbios med dessa stora djur, med mina undersökningar tyder på att hästar liksom gökungar snarare parasiterar genom att nästla sig in hos främmande arter. Infödingarna lägger ned avsevärd tid på att mata och rengöra djuren men får uppenbarligen mycket lite i gengäld. Hästens främsta nytta tycks vara att i speciella inhägnader trampa upp den gyttja som hästfolkets kvinnor gärna dekorerar sina kläder med.

En hästfolkstam bor vanligtvis tillsammans med sina djur i stora rödmålade byggnader av murket trä. Boplatsen liksom den närmaste omgivningen delas in i skarpa, kvadratiska revir som vaktas mycket intensivt. En stor del av stammedlemmens dag kan gå åt till att hävda och söka utvidga reviret genom att lämna personliga ägodelar i de gemensamma utrymmena, vilket ofelbart leder till stridigheter. Emmellertid ser man mycket sällan öppna konflikter. Aggresion uttrycks istället genom intensiv tystnad och s.k blängning. Beteendet är sannolikt ägnat att skydda stammen mot inre stridigheter, en omsorg som ofta går så långt att man berättar om sitt missnöje för alla utom för just den det berör. Strider inom stammen vore ödesdigert, ty man är väl rustad. De typiska mångspetsade spjuten hänger lätt åtkomliga för den händelse fiender skulle nalkas. Stammedlemmarna övar sig också dagligen i stridskonst genom att anfalla atrapper av torkat gräs, kasta dem till marken och sprätta upp dem utan pardon.

 Hästfolket kommuniserar framförallt via skrivna meddelanden. Överallt i den gemensamma boplatsen finner man små pappersbitar fyllda med anvisningar och frågor. Speciellt ofta frågas om varför tidigare anvisningar inte blivit åtlydda, något som tyder på dåligt utvecklat skriftspråk. Denna skriftliga kommunikation tyder inte alls på stumhet, vilket man lätt skulle kunna tro. Tvärom hör man ofta hur infödingarna utstöter ilskna strupljud i umgänget med stammens djur. Stamman leds ibland av en dominerande hona, men vanligare är den av Dr Weberkundze beskrivna "omvända maktpyramiden". Denna styresform kännetecknas enligt Dr Weberkundze av att 80% eller mer av stammens medlemmar tycker sig ha rätt till makten, samtidigt som några få nykomlingar söker lyda de styrandes ofta motsägelsefulla regler.

Man har en mycket stark bobyggnadsinstinkt och arrangerar dagligen bok av halm i sitt personliga revir. Dessa bon förstörs lika regelbundet av de parasiterande hästarna, men instinkten är så stark att infödingarna liksom skatorna bygger bo efter bo utan att tröttas. Trots det idoga boandet har jag svårt att identifiera något egentligt parningsbeteende, vilket naturligtvis kan bero på att bona aldrig blir klara. Det är i sammanhanget mycket besynnerligt att hästfolket nästan uteslutande består av honor. På något sätt fortplantar de sig uppenbarligen, ty boplatsen vimlar av honungar i olika åldrar. Ändå såg jag bara några få manliga varelser. Dessa tycks snarare vara krigsfångar än stammedlemmar, ty man sparade ingen möda att förlöjliga dem genom att sätta upp dem på stammens hästar, där de var oändligt skrämda och vilsna. Min teori är att hästfolket förökar sig genom jungfrufödsel. Jag hoppas kunna lägga fram bevis för denna hypotes i min nästa rapport.

Det religiösa beteendet är ytterst säreget. Man samlas på bestämda tider, antingen utomhus eller i speciella uppförda kulthallar. En efter en utför ceremonideltagarna en dans till häst, där man rider i bestämda mönster mellan runor som sannolikt symboliserar månen, solen och andra himlakroppar. Dansen leds av en shaman som kallar in deltagarna en i sänder efter rang. Shamanen betygas stor vördnad genom inledande hälsningar. Varje hästdansare anlägger därtill ett rituellt leende så snart shamanens plats vid sidan av kultplatsen passeras. Efter dansen fäster man talismaner vid speciellt besatta hästars huvuden för att söka driva ut dess demoner. Varje deltagare får också ett pergament där shamanens bisittare nedtecknat andarnas budskap.

Hästfolkets kultur är i många avseenden unikt och vi bör enligt min mening värna om infödingarnas rätt att utöva sina urgamla ritualer trots att deras seder är så oändligt skilda från våra egna. Dessvärre möter man ofta intolerans eller rent hat hos ortsbefolkningen nära hästfolkets boningar. Rasistiska kretsar arbetar ständigt för att infödingarnas rörlighet ska begränsas till speciella reservat. Jag har till och ned sett hur man velat segregera naturen genom att skilja på stigar för hästfolk och stigar för andra. Det är min förhoppning att jag genom min redogörelse ökat förståelsen för detta fascinerande naturfolk. Trots sin primitiva kultur bör de bemötas med respekt. Vår värld vore fattigare utan dom.

Erik Granström"

Har bestämt mig för att sälja "Ferrarisadeln" med det mjuka fina lädret. Det känns inte bra att den glider fram och sadelutprovare nummer ett säger "dra åt sadelgjorden hårdare" och nummer två säger "svanskappa eller förbygel". Det känns som om det är svar man inte hade fått om man kom med ett fullblod och inte en fjording :-/
Jag vill ju att mina hästar ska ha den bästa utrustningen för just dem. Jag köper hellre billig häst och dyr utrustning än tvärt om. Dessutom mätte jag Opus rygg igår och konstaterade att han breddat sig efter dressyrbodybuildingen. Han lär ju bli bredare ändå och då är det kört. En storlek större sadel alt. en äldre County fit 4 hade nog varit bra för herrn. Jag har hört att de ska vara bredare än de nya. Annars är frågan vad man ska ha för sadel? Jag börjar i alla fall med att lägga ut sadeln till försäljning. Att få den såld kan ju ta sin lilla tid. Ni kan väl tipsa om ni hör någon som är intresserad?

Sadeln är en County W.B Spring tree 17 tum fit 4.
Sadelstropparna är bytta och den har vårdats omsorgsfullt :-)
Pris: 6500 kr

Red dressyr på vallen igår. Opus var mer svårlösgjord än normalt. Vi jobbade länge och väl på volter och flyttade in framdelen i skritt och trav. Han trasslade in fötterna och klev och dunsade på sig själv eftersom han inte bara gjorde som jag sa utan lade in en massa eget tjafs också. Suck.

Jobbade i galopp bara för att få egoboost av att han fattar rätt. Inte riktigt hästmannaskapsmässigt genomtänkt men vad tusan ;-)

Återgick till volten och flytta in framdelen och då var Oppe så koncentrerad att siluetten i skuggan liknade en tarpan. Yes! Oppe jobbar MED mig. Äntligen.

Sen vet jag inte vad som hände. Han tog bettet och låg på som tusan i trav och galopp. Lyssnade inte på några fina hjälper. Istället för att gå in backade vi och började leta fram tarpanen igen. Vi hittade den i serpentiner med volter i varje båge och ryggning på raktsträckorna.

Ryggningarna gör han riktigt fint när jag gör helt rätt. Det är en ganska jobbig insikt att man inte behöver göra alls mycket fel själv förrän det blir jättefel. Hur ofta är man 100 % på topp själv?

Frej fick följa med på hunden Leos lunchpromenad endast iförd grimma och kedjegrimskaft. Han myste gott :-) Han fick gå med sin Husse halva vägen, då var lyckan total. När Husse släppte honom i ena änden av hagen när vi kom tillbaka spraaaaang Frej efter sin Husse när han skulle gå ur hagen på andra sidan. Han älskar sin Husse han :-D

Vi harvade med Frej nu på kvällskvisten. Han var jätteduktig. Det var tungt men vi pausade några gånger så att han fick pusta ut ordentligt. Nu hoppas jag att det torkar upp helt så att man kan använda den plätten utan att det blir djupa hovspår i marken.

När vi kom in i stallet upptäckte vi att Frejjen hade bränt sig på ena draglädret och hade en rejäl fläck som Husse kylde med vatten. Fasiken. Snart går det inte att ha någonting på Frej. Han får märken av allting. Husse tycker att vi ska klä in Frej i fårskinnsdress.

Någon som vet var man stoppar om en ringbossa och hur den som stoppar vet hur mycket som ska tas bort? Den börjar bli lite smal för Frejs bastanta hals ;-)

Opus har sovit i solen hela dagen. Husse noterade att det kanske är dags att försöka ordna lite skugga åt hästarna eftersom vårsolen värmer gott nu.

Opus följde motvilligt med in till stallet och lyckades missa grindhålet och böjde grindankaret 90 grader :-/
Hetsade inte upp sig nämnvärt över det men Frej stod bakom på tå och sa "ta mig, ta mig, ta miiiiig".

Sadelgjorden har skavt lite på Opus så jag sadlade med westernsadeln. Vad ska man köpa för sadelgjordsfluff till en dressyrgjord?

Vi red bort förbi grannen med hunden men hann inte till grannen med fåren förrän Opus kändes konstig. Halt? Nä. Sten i foten? Nä. Ont? Nä. Sadlat knasigt? Nä. Vände ändå hem för att kolla hans tillstånd i tömkörning istället. På vägen tillbaka gjorde vi några vändningar och där hade vi problemet. Den gode Opus var arbetsovillig. Slö, slapp och likgiltig. Varje gång vi vände rumpan mot hemmet så började han konstra. Testade att trava bort men Opus nitade och började hoppa med frambenen. Vi höll på med detta tills jag var nöjd och Opus sa "ja, ja, jäkla människa som släpar ut en när man står i solen och har det bra".

När vi kom in i stallet lyste det lång väg om Opus att han var nöjd med resultatet. Ni skulle ha sett minen på ledighetskommitténs ordförande när tömkörningsgrejerna plockades fram. Japp. Nackdelen med att maska är att man får dubbelt arbete istället.

Opus följde snällt med ut till lerhagen och det var inga som helst fel på honom. Han jobbade jättefint i båda varven i skritt, trav och galopp. Jobbade tempoväxlingar i trav och galopp och gjorde öppna längs staketet. Fick till två små tramp i höger varv :-D Söta Opus. Stilig gul boll!

Tömkörde med de långa reptömmarna och lät Frej gå på en enorm volt. När jag bad om galopp kom tokbrallarnas tokbrallar :-) Två hela varv bockade han och sparkade bakut så att han nästan trasslade in sig i tömmen. Det gällde att hålla tungan rätt i mun och kolla var han satte ner fossingarna.

När vi brallat av oss i båda varv och svettades ymnigt båda två blev det lite finlir i form av öppna längs staketet, framdelsvändning och trav,halt, trav, halt osv. Denna dag 22 april kommer att hamna bland de historiska dagarna i Frejs och mitt förhållande. Idag har nämligen Frej hummat och pratat med mig under arbetet (!) :-O Dessa uttryck brukar endast observera endast komma över hans läppar då det nalkas något exceptionellt smaskigt.

Frej var idag lyhörd och fin och plirade med sina Frejögon. En riktig toppendag!

Idag har vår skojiga hovslagare varit här. Han har hur mycket som helst att berätta. Han träffar massor av folk och åker på ridresor runt om i världen. Frej gnäggade när han såg honom :-)
Både Opus och Frej fick skor runt om denna gång också. Lika bra eftersom de är lite ömfotade.

Igår fick jag ett jättetrevligt telefonsamtal. Av fjordhästkarraktär naturligtvis. :-) Det är ju fantastiskt trevligt att jag började skriva hästarnas träningsdagböcker på nätet. Jag hade aldrig drömt om att finna så många trevliga kamrater på detta vis :-) Kul att ni hör av er allihopa!

Det är SÅ man ska rida. Varför har ingen sagt det tidigare? Idag gick det...bra. :-) Jag är helt utmattad från naveln och nedåt och kommer att sitta på min kontorsstol resten av dagen. Opus har blivit svampad och har därefter rullat sig i hagen. Ser ut som en omvänd cocosboll.

Vissa bitar börjar så sakteliga trilla på plats medan andra sporrar till vidare slit med dressyren. Har för dagen testat lite nya knep. Verkar funka. Måste bara finslipas lite så att man får flyt i det hela. En sak som jag undar över är varför Opus gapar i skänkelvikningen trots att jag knappt håller i tygeln. Någon som vet vad man gör för fel då?

Vi har för tillfället tre olika sorters trav varav en är mockasintrav. Men bara det att det FINNS två andra travvarianter är ju kanon! För dagen skön, lösgjord fullständigt ostudsig trav. Man kunde bara sitta och titta sig till nya platser på gräsvallen. Helt stilla. Inte göra något annat än att planera sin väg. Då är det ju mycket lättare att rida om hjärnan kan koncentrera sig på att enbart navigera :-)

Vidare ska jag nog ta patent på alternativbehandligen halka/fläk hästen på asfaltsunderlag. Opus höll inte en enda sekund i vänster tygel idag. :-O
För 600 kr kan jag och krattmannen komma och halka med era hästar (ni läsare som har några alltså). Behandlingen gör underverk!

Igår fick vi låna grannens balvagn och slängde 200 mögliga höbalar :-(
Vagnen skulle vara hämtad innan nästa granne kom med nya balar vid tio idag. Saker och ting blir aldrig riktigt som man tänkt...

Hade tänkt åka och kolla på en körtävling men ställde in för att vi skulle lassa hö klockan tio.

Ingen hölassning klockan tio eftersom grannen inte hämtat den första vagnen...
Jag red ut med Opus...tänkte att man kunde åka och kolla tävlingen en stund på eftermiddagen eftersom Santox matte skulle vara där. Borde kanske kalla henne "S" hädanefter eftersom Salig Santox är på de evigt gröna ängarna.

Så fick det bli. Ridning i väntan på hölassning.
Opus såg tydligen våra grannar alpackorna för första gången idag. Gaaaah! Jag vet inte om jag har skrivit om dem men de anlände i höstas om jag inte minns fel. Opus har alltså varit lyckligt ovetande om deras existens fram till nu. Nu kommer han att drömma mardrömmar om dessa varelser som ser ut som om de har en enda hjärncell.

Grannarna är tre till antalet. Två gulvita och en brun. En av de gulvita är avkomma till någon av de andra...troligen den vita...Det var detta lilla alpackebarn som först såg Opus. "Titta!" ropade den "Han ser ut som en jättestor gräddgul sån som oss!"
Opus viskade snabbt till mig (innan han fullständigt exploderade av överreaktion) "Öh, nä, inte direkt, den där ser ju bra blåst ut, undrar vad den vill oss?"
"Gå inte för nära, man vet aldrig vad det där kan vara för djur" tycktes de äldre alpackorna ängsligt säga. Men de var alldeles för nyfikna på Opus för att kunna låta bli att följa efter alpackebarnet.

Opus blev helt till sig. Har aldrig sett honom sådan. Han fyllde hela kroppen med luft och blev säkert två dm högre och travade med svävande steg samtidigt som han var beredd att blixtsnabbt kasta sig ut i trafiken som nödlösning.
Alpackorna sa bara "oh!" och "ah!" medan Opus fick rena rama dåndimpen.
Hehe. Brukshästen. Jag tror att detta bruks SM blir hans första och ....sista. Men det är ju alltid kul att vara med.

Vi red mot havet och hittade förvånansvärt många läskiga saker längs vägen. Högerhopp, vänsterhopp, framåt eller bakåt skutt. Freeze! Vänd om för guds skull och mycket mer fanns på repertoaren.
Lyckligt konstaterade jag att man kan fatta båda galopperna även ute i skogen. Ja, jag har varit lycklig i flera dagar över detta faktum :-D Rätt barnsligt men kul att glädjas :-)

Passade på att klättra tre vändor upp på klinten. Opus trodde att jag fått hjärnsläpp som gick samma runda tre gånger men följde lydigt med även om han skyggade för en plätt lila blommor, en sten och lite skräp.
När vi klättrat klart och passerade en gotlandsgård med tillhörande krattande farbror trodde jag att Opus skulle fläka sig. Han blev kollsalt rädd för mannen med krattan och kastade sig runt men halkade på asfalten och fastnade med vänster bak i utläge och kom ingenstans. :-( Tur att detta hände i slutet av turen annars hade han nog sträckt sig ordentligt. Han blev inte halt på direkten i alla fall, får se hur det ser ut imorgon. Det kändes väldigt obehagligt.

Väl hemma igen möts jag av "S" och Husse som sitter och fikar i vårsolen. Tävlingen hade slutat tidigare än beräknat så "S" kom hem till oss och lassade hö till skullen istället.

Söta Fjordfrökens matte förevigade Frej när han gjorde allt för att komma åt snasket :-D
Ser ni hur han samlar allt knubbigt längst bak i kroppen? :-)

Frej och jag fick följa med Husse och hunden Leo på promenad. Således spatserar tre små själar och en stor (Frejjens själ tar mycket stor plats i världen) grusvägen ner förbi åkrarna. Vi diskuterade huruvida svanen som låg en bit ut på åkern var skadad eller om den ruvade. Den har nämligen legat där i lite drygt en vecka...Jag sa att jag vill nog inte gå fram och kontrollera, för är den inte skadad blir jag med all säkerhet det. Jag minns det som igår när min barndomsvän blev biten av en svan på Skansen och det var ändå en "skådesvan". Hur skulle en vild svan som skyddar sitt bo bete sig? Nä, jag vill inte veta.

Frej gick som Husses skugga. När Husse och Leo genade genom skog och över åkerlappar för att det inte skulle bli så långt för dem blev Frej hysterisk över att flocken var splittrad. Suck. Husses häst. Jag duger uppenbarligen inte. Det är väldigt uppmuntrande. Not.

Å vilken duktig häst jag har!! Idag satt båda galopperna som om det aldrig har varit några problem. Jag höll på att bryta av galoppen av slentrian för det är ju alltid ändå bara fel men idag fick jag titta två gånger :-)
Supernajs!

Gång, på gång, på gång.

Åååh, jag är så glad...ska inte skriva mer....bara vara nöjd! :-D Duktiga, duktiga Opus!

Nu ska jag iväg och titta på en westernlektion på Knuts. Ryktet säger att Östnytt varit där och filmat och den som söker den finner här.

Fick inbjudan till Bruks SM igår. Mitt brev har varit nere på södra Gotland och vänt eftersom JUF skrivit mitt namn men andrapristagarens adress. Snacka om att retas med andrapristagaren ;-)

Vad ser jag när jag öppnar kuvertet om inte en logga som det står OPUS på! Det bådar ju gott att tävlingsledningen hemsöker våra motståndare och präntar in namnet OPUS i allas medvetande. :-D

Vidare hade man skickat med ett extra brev där det stod att om man tävlade ardenner och var med i deras avelsförening så fick man startavgiften på 1250 kr betald. Rätt så hygglig gest från en avelsförening tycker jag. Det är ju ändå rätt bra reklam för rasen att synas på ett SM för flera raser. Även om nu bruks inte är så stort så är det rätt många hästmänniskor med specialintresse brukshäst där.

Nåja, för egen del har jag inget att klaga på eftersom vår eminenta brukshästförening här på Gotland sponsrar oss med halva båtresan till/från fastlandet. Det är guld!!!

Söta Fjordfröken, hennes dotter och Frejjen fanns med i "Fjordspecial" i Skogshästens medlemstidning Moderna hästkrafter. Jättekul ju! :-)

Åh! Idag har jag fått körhjälp med Frejjen. Söta Fjordfrökens matte var här. Så himla kul. Frej var på ett glatt humör. Vi pumpade punka på vagnen  och försökte hitta Frej under all lera. Söta Fjordfrökens matte hade med ett postkandar till Frej. Det visade sig ganska snabbt vara fel bett för Frej. Han gillade det men ändå inte. Han verkade trivas med den räfflade mundelen men blev ganska stark och hade ingen plats för tungan med detta bett heller. :-(

Jag fick ovärderliga brukskörningstips som jag tänker hålla på själv och ha som utbytestips till sådana som bjussar på egna tips tillbaka ;-) Tävlingstips är inte gratis för vem som helst inte ;-)

Vi turades om att köra Frejjen och Söta Fjordfrökens matte förstod snabbt genom att köra honom vad jag menar. Hon gav mig många kloka, jordnära tips och poängterade gång på gång de saker som Frej gör riktigt duktigt. Sånt som man blir lite hemmablind över och tycker att , vaddå, det är väl normalt att de gör halt från trav med bara ett  kort "ptroo". Gör inte alla det?...Hon fick mig att förstå att Frej är riktigt duktig på de saker han gör bra. Sen har vi ju en hel del som vi (jag) måste jobba mer med.

Det bästa uttrycket var att Frej är som en gammal bil utan ABS-bromar. Man måste ha tillräckligt mycket is i magen så att man kan halvhalta även om han är på väg att dra iväg. När jag känner att det är på väg blir jag rädd och håller i honom istället för att bara köra på som om inget har hänt och plocka med tömmen. Då låser sig bromsarna.

Hon är så himla duktig, matten!!!!! Hon fattar nog inte hur duktig hon är!! Hon kan gå hur långt som helst inom hästvärlden om hon ger sig den på det :-D Kul att se! Själv ska jag nog bli hästkliare eller hovkratsare eller något.

Dagens övningar var

1. Backa in på sidoväg
2. Platta
3. Vända i trångt utrymme

Backningen funkar inte längre över huvud taget. Frej låser sig helt och hållet när bakselen tar emot. Jag vet inte vad som har hänt. Vi måste nog lära om helt och hållet. Rygga vid tömkörning är inga problem. Ska testa med rockis och sedan ta tyngre vagnar. Mystiskt. Undrar vad som har hänt. :-O

Plattan var inga problem. Som platta hade vi en fjolårsplutthög...:-)

Vända i trångt utrymme äv verkligen något jag måste träna på. Frej måste hållas kort och absolut inte släppas iväg med sina sjumilasteg. Vänster varv gick bättre än höger.

Läxa:

Halvhalter

Lösa backningsmysteriet

Teori...Seltunga bak i ringen vid rekade skaklar och fram vid draglinor. Skackelrem framför draglinor.

Sen blev det en kaffekopp, ostmackor och surfning efter hingstar och bett med plats för Frejjens tunga. Är det någon som känner till något om Bombers Bits?

Kommer vattenhindret på Bruks SM att bestå av forsande vatten är vi oslagbara :-) Opus och jag har vandrat länge och väl över översvämmade vidder nu på kvällskvisten. På sina ställen forsade och porlade det ganska bra. Inga som helst problem. Inga problem alls med vatten upp till knäna heller och inga större problem med stenar och pinnar under vattenytan heller. Mer "ojsan, jag snubblade visst".

Opus trilskades med vänstersidan idag. Han blir lite stark till och från. Behöver rida loss honom ordentligt men det har ändå varit skönt att jobba på grusvägarna de här dagarna så att man lättare känner om han skulle gå orent. Inte för att han har visat något störrvare sig innan eller efter behandlingen men nu vet jag ju vad jag ska leta efter. Inga problem i alla fall. Skönt.

Förutom att han ligger på lite i handen och att det inte går direkt kvickt med avsaktningarna så är han annars lyhörd. Tempoökning behöver man inte be två gånger om och sidoförflyttningar sker genom tankeöverförning.

Red mycket tempoväxlingar i trav och galopp. Han håller inte formen hela tiden. Kortade skritten ordentligt och gjorde skänkelvikningar från sida till sida. Fick passa bakdelen som ibland studsade ut som en vindflöjel.

Kommer lydnadshindret på Bruks SM att bestå av parkerade vägskrapor blir vi dock uteslutna. Opus blåvägrade att gå förbi den gula skapelsen. Efter en stunds trampande gick han fram och nosade på den för att sedan kasta sig bakåt ifall att den skulle fälla ut klorna och rispa lite i det gula skinnet.

Undrar om någon ger Opus knark när jag inte ser på. Han ser spöken i allt och är en aning överladdad. Red en lång sväng på 2 timmar idag bara för att komma åt lite trevliga mjuka vägar. Efter fem minuter sattes ribban då ett gräsandspar förargat flaxade upp ur ett vattenfyllt dike då vi passerade. Opus fick slag och mina skelettdelar möblerades om en smula.

Efter ytterligare fem minuter mötte vi grannen med lammen och hans gröna fina traktor. Vi hade tidigare pratat med hans fru om att köpa hö av dem någon dag i veckan så han körde åt sidan med traktorn för att stanna då han såg oss. Opus är inte rädd för rullande traktorer men när de plötsligt svänger åt sidan ut på gräset bör man vara på sin vakt. Rattonykterhet har Opus hört talas om. Han spände sig och drog sig undan på ett lagom avstånd.

När traktorn plötsligt slutar mullra tror Opus att det är en fälla. Den har naturligtvis tystnat för att den smyger på oss. Men Opus har minsann redan sett den. HA! När grannen öppnar traktordörren och börjar prata snor Opus runt och lägger benen på ryggen. Grannen blev helt olycklig och bad om ursäkt för att han skrämdes. Jag förklarade att Opus är rätt bra på att skrämma upp sig själv och att det inte var någon fara. Värre var det för gräsmattan där Opus gjorde avstampet. Kanske kan han peta ner några höstlökar i hålen?

Resten av svängen gick i samma tecken. Lömska stenar, kamouflagegräs i annan ton där någon illvillig typ sannolikt döljer en snara eller liknande och andra fullt naturliga saker. Intressant reflektion är att vi har svårt att fatta vänster galopp men det går utmärkt att göra galoppombyte i språnget när man passerar en stor gråsten....:-/ Hallå, behövs jag eller? Kanske ska börja släppa ut hästarna på bygden som grekiska familjehundar. Låta dem rasta av sig några timmar på eftermiddagen och sedan kvällsfodra.

Jag är helt slut och Opus är pigg som en lärka. Åååh, jag inser att jag behöver jobba med min egen kondis och stabilitet i sitsen. Jag har tappat allt jag hade för ett år sedan...åååhhhh.....hur ska man hitta DEN motivationen då? Tror jag måste börja med en dusch, popcorn och film...äääähhh, måste kanske ta och bli lite seriös? Eller?

Hm.

Frej fattar vinken och verkar tycka att det är kul. Till en början. Han tröttnar snabbt om man gör samma sak för länge (4 ggr). Då suckar han och stövlar iväg. Dagens mysterium är hur han kan vara relativt loss och ledig en stund för att sedan bita tag och bli stel igen. Vad har jag då gjort för fel tro? I början var han någorlunda mjuk och gick i fin bekväm trav, men i slutet av passet blev det spänd studsig trav. Kanske jag som blev trött och fastnade i honom?

Han lyssnade inte lika bra för sätet idag och verkade lite disträ. Vi har börjat finslipa krabbgången till skänkelvikning. Han fattar men tappar formen.

Skulle avsluta med bugningsträning och vifta med frambenen men varken han eller Husse som var godisassistent var fokuserade på uppgiften. Det blev mest pannkaka av allt. Det viktigaste för Frej var att så snabbt som möjligt få belöningen. När han inte fick någon för att jag tyckte att han slarvade med utförandet då slutade han göra något alls. Ett typexempel på morot eller piska ;-)

Nu har granngrannens ungar fått luft också. När man precis fyllt år och är inne på sitt sista år som ung och ansvarslös känns det ju mindre bra att bli kallad - KÄRRING. Ja, ve och fasa, det är vad barnen skrek idag när man red förbi. Ett oräkneligt antal gånger vrålade de "HEEEEJ KÄRRING!" efter mig. Vad svarar man på det?
Opus stannade till och vred på huvudet mot barnen som satt på sin studsmatta och skrek tills rösten sprack. Förvånansvärt att föräldrarna inte noterade oväsendet och kom ut och pryglade sina små.

Undrar om jag har ett hatabarn-moln runt mig som syns? Hur kan folk tycka att det är så himla sött och gulligt med barn?

Opus och jag red en sväng i skogen. Red kraftledningen bort för att ta oss till den mjuka galoppvägen. Han kändes finfin idag. Galopperade biten genom skogen för att känna hur han kändes och beslutade snabbt att vi kan rulla på hela vägen ner mot asfaltsvägen. Opus tyckte att det var skönt. Han frustade och höll ett stadigt tempo. Ingen vinglighet. Saktade av från galopp till skritt utan att ta i tygeln. Kände mig bäst i världen :-) Opus lyssnade noga på minsta viktförändring.

Skrittade asfalten bort och svängde in på grusvägen igen (slingan är som en 8:a så man får rida några hundra meter på samma grusväg för att slippa asfalt en lång bit. "Åhnej!" sa Opus och tvärnitade. Han ville minsann inte ta en runda till. Jag talade om för honom att vi visst skulle gå här och han gav snabbt med sig. När han fattade att vi tog hemvägen och inte bortvägen hem så slappnade han av och gick i en utsökt travform. Jippie! Han kändes jättefin!

Opus kändes fräshare idag men lite obalanserad. Vi skrittade myrvägen ner och lade in lite korta travsträckor. Opus skyggade för praktiskt taget allt. Tillslut fick jag bli redigt förbannad och ryta åt honom och då rättade han till luggen och sa "ja ja, du behöver väl inte bli så himla sur heller?" Efter det var han vare sig tittig eller skyggade nämnvärt. Hmpfr.

Vi vände och tog myrvägen tillbaka också för att använda solen som flygplansfotskontrollant. Åååååh, vad det är jobbigt. Jag kommer ALDRIG att få in tårna. Jag får ju kramp när jag skänklar utan att vinkla hela fotleden och peta ut tån. Hur gör folk som rider sådär fint med tårna i färdriktningen? Faktum är att Opus lyssnade grymt väl på sidförande när den kom genom hela insidan av benet och inte som en mjukare kråkbensspark med fotknölen. Det finns en mening med allt. Jobbig insikt när man nu ridit på samma vis i hundra år utan att någon har sagt något.

På hemvägen använde vi gårdens dragningskraft som bakbensenergi och testade att korta skritten ordentligt utan att bli Alias Knut. Jag blev lite glad faktiskt. Det GÅR ju!!! :-) Stretchade sedan halsen till höger och vänster och sedan skritt på lång tygel en god stund med en för Opus rask skritt.

Testade att göra halt, trav, halt, trav, halt eftersom han tar tygeln lite om man bara travar på. När latmasken kom krypande och mockasintraven infann sig plockade jag fram jokern. Japp Opus, då struntar vi i halterna och ÖKAR traven istället. Vi höll inte på så länge alls mest för att han skulle få äta upp sin lathet lite. Sen skritt hem. Duktig pålle.

Idag har Frej och jag harvat den lilla besöks/tömkörningshagen. Denna gång testade jag med pinnharven. Tycker nog att den andra harven fungerar bättre för denna uppgift. Men eftersom Husse hade varit ute klart för dagen så tog jag den lilla harven. Mindre harv ger mindre skador om det skulle hända något. För säkerhets skull stängde jag båda grindarna noga så att Frej såg att vi var på inhägnat område.

Det var underbart väder. Frej och jag gick avslappnat i solskenet fram och tillbaka över leran och kände oss som om vi var tillbaka i tidigt 1900-tal. Jättetrevligt! Efter 45 minuters harvning kom Husse ut med kaffe och skorpor. Det enda som störde illusionen om tidigt 1900-tal var att vi satt på en plastbom och två hinderstöd i plast och hörde trafiken susa förbi.

Vi delade skorporna broderligt. En till mig, en till Husse och en till Frejjen osv. Frej var nöjd.

Frej stod och fruffade i stallet när Husse och jag stod och tittade på honom. Jag frågade om han ville leka något eller om han bara var sugen på snask. Husse sa att det finns bara ett sätt att ta reda på och så släppte han lös Frej i stallet. Frej lokaliserade genast varenda tappat höstrå och smaskade i sig dessa. När han kom till påsen med lunchhö var det stopp. Mattes knä stod i närheten och markerade något slags ägande. Efter ett antal försök med olika miner från olika vinklar åtföljt av barska "NEJ" gav han upp och började plocka bland diverse lösa grejer som låg framme.

Husse utrustade sig med en skål snask och jag fick dressyrspön i vardera handen. Vi tränade vidare på bugningen. Inte direkt graciöst men han gör rörelsen mycket målmedvetet utan någon som helst stress. Det är det märkliga med Frej och hans två personligheter. Den ena är rena rama buffeln som struntar högaktningsfullt i allt och alla som försöker styra honom. Den andra utför glatt underkastande rörelser som att buga. Man kan ju inte annat än tycka att han är en intressant häst.

Som avlutning testade vi en annan variant av inlärning av spansk skritt för att slippa undan det oerhörda vevandet och stampandet som Frej verkar tro är själva huvudsyftet. Frej lyste upp hela världen med sina glada ögon. Han älskar det verkligen. När Husse gick in och satte på kaffe och jag gick bort för att öppna grinden för att släppa in honom till Opus stod Frej kvar mitt på gräsmattan och sprattlade med sina spiror. Söta Frej.

Red runt sojdet. Positivt är att Opus numera spanar in världen ordentligt åt båda håll och inte enbart till höger. Negativt är att han självmant bryter av till skritt från långsam trav. Alltså borde han fortfarande ha lite obehag. Skrittade hem och sysselsatte oss med halter, yttepytteskritt och mellanskritt. Ökad skritt finns inte i Opus register. Ännu. Men han gjorde verkligen jättefina halter bara av att jag spände magen trots att vi var på hemväg :-D

Inbillar mig att han åter har minskad rörlighet i höger bakben. Ska vänta och se innan jag målar f-n på väggen. Hans ömma punkter har ju varierat en hel del från dag till dag. Det enda som består oförändrat är den hudlösa fläcken efter linimentet. Får inte glömma att påminna Söta Fjordfrökens familj som har köpt sånt liniment att de nog ska späda ut det lite innan de använder det.

Frej. Jag rider ju inte ut så ofta på Frej eftersom vi alltid blir osams. Idag tog vi trots allt en liten sväng i naturen för att Frej skulle få se något annat. Men hallå, det känns ju helt onödigt att ta med honom ut i vida världen. Han vill ju ändå bara hem.

På grusvägen bort mot grannen med lammen sysselsattes Frej med skänkelvikningar och tempoväxlingar för att inte hinna hitta på något hyss. Ganska duktig faktiskt. När vi svängde ner bredvid lammhagen hittade han något i skogen som han nog med lite god vilja kunde betrakta som en potentiell fara. Med huvudet åt vänster gled han iväg rakt åt vänster mot ett rasat stentun. Jag grep in först när han passerat hela gräsbiten och var på väg upp i stenhögen i trav. Jag frågade vart han skulle och han vände på huvudet och hajade liksom till. "Åhå, en stenhög..." Därefter lade han i nästa växel och ökade tempot till frisk Frejtrav vägen ner. Jag fick göra en bestämd halvhalt och fortsatte sedan med tempoväxlingar men en inte fullt så koncentrerad häst längre. Suck.

Jag fick honom någorlunda sansad och kunde faktiskt skritta ner mot den lilla skogsdungen vi ska passera för att använda som vändzon. När vi lämnade skogsvägen och vek in i skogen skulle Frej trava. Jag vet inte riktigt vad han har för verklighetsuppfattning. Där jag såg fem rotvältor och täta snår såg Frej en flerfilig motorväg :-O
Nu fick jag bli brysk för att inte

a) Få repor i ansiktet av buskar och små träd
b) Fastna med ena benet i enbuskar och glida ur sadeln
c) Sitta på ryggen när Frej bryter benet över en omkullfallen tall

Jag muttrade för mig själv att det är ju också ett trevligt fritidsintresse man har att njuta av naturen med sin häst. Om man nu hann njuta. Dessutom så var jag tvungen att stå i fältsits för att inte få krosskador av framvalvet. Hur kan det vara att det går att sitta i sadeln när den ligger på Opus men inte på Frej?

Bägaren höll på att rinna över när Frej spontant drar iväg i trav på långa grusvägen tillbaka. Istället för att bli förbannad (som jag normalt blir när han struntar i mig och ska hem) krävde jag skritt i en ovanligt pedagogisk ton. Frej skrittade men föll hela tiden över i trav. Tillslut gjorde vi halt för att bara STÅ STILL. Tre sekunder och sedan fladdrade det till i en plåt och Frej såg sin chans att dra hem. Men vad SATAN, ska det inte gå att skritta hem utan att sitta av och gå eller??? Du är väl inget galopptränat fullblod heller???

Återgick till skänkelvikningar och tempoväxlingar. Han lyssnade men det var inte mycket mer heller.
Nedrans sadel också. Det går ju inte att rida i den på Frej ens med lammskinn. ELÄNDE.

Frej var hur nöjd som helst när han kom hem. Han tittade glatt på mig och sa "Härligt väder idag va?"

Idag fick Opus så sakteliga börja röra på fläsket igen. Vi tog det varligt med tömkörning. Jag masserade honom med liniment innan. Han njöt och lät mulen växa till tarpanliknande mått.

Opus var på helspänn och var skeptisk mot allt. När Frej hostade skuttade Opus till och när lite plast kom flygande höll han på att lämna grimman i stallgången. Mmmm, han har ju varit ledig ett tag nu.
Opus fick på sig skräptömkörningsgjorden och träns med remotnosgrimma med extra hakar att fästa tömmen i. Tänkte se hur han uppför sig när man tömkör i bara nosgrimma. Gick alldeles utmärkt även om denna lösning endast erbjuder vanlig körtömfästning. Duger bra för rakriktningsträning och jogging. När vi väl började jobba var all hispighet som bortblåst.

Jag tappade honom på yttern vid ett tillfälle och han gled iväg mot jockhålet där han tappade sin sko förut. Han började bete sig konstigt. Spände sig och såg olustig ut. Så fort vi lämnade det stället så gick han som förut igen.

Opus var rätt så stel i kroppen. Han var inte så pigg på att göra något avancerat direkt men med massor av beröm blev han löjligt nöjd med sig själv. Vi tuffade på lite i skritt och trav och placerade bogarna lite här och lite där. Högeröppnan gick efter lite övertalning riktigt bra men vänsteröppnan var EU-banan. Han vek halsen och var spikrak i kroppen. Vi fick dock till några steg perfekt, klappade om och gick in.

Opus gick och tuggade hela vägen in i stallet och fortsatte att stå och tugga efter avslutat arbete. Han var otroligt nöjd med sin insats. Kanske nöjd med att vara tillbaka på jobbet också?

I morse har hästarna fått sin första dos med B Ursonne. Har inte sett någon förändring ännu ;-)
Frej är på apdåligt humör. Det REGNAR och blåser och allt är Opus fel. Opus fick ducka några gånger för Frejjens smattrande käkar i förmiddags. Man ser riktigt hur Opus räknar till tio.

Skulle ha ridit med grannen idag men....eh, det rann ut i sanden kan man väl säga. Vi har haft strömavbrott i ett antal timmar idag så vi passade på att åka och äta blåbärspaj hos vänner i Visby. Trevligt, trevligt. Nu ska jag ut och massera Opus diverse skador och ge dem en dos med djävulsklo och copper vit. Den senare luktar för övrigt tappenade gjord på svarta oliver så man blir ju helt sugen på att halsa upp hela flaskan.

Efter en fullständigt ohästig helg var det bara att ta tag i hästeriet igen. Stallet har fått sig en genomkörare eftersom det inte putsats lika flitigt som normalt eftersom mina föräldrar varit på besök. Det har varit jättetrevligt. Vi har föreberett min salladsodlig som blir sommarens stora utmaning. Den enda som konstigt nog tror på min salladsodling är svärmor. Mystiskt. Hon petar nämligen i krukväxterna när hon är här och ger dem konstgjord andning så att de ska klara sig till nästa gång hon dyker upp och jollrar med dem. Jag tror att det handlar om någon sorts omvänd psykologi. När ingen tror på mig, Husse skakar på huvudet och var MYCKET ovillig till att gräva för min odling och mamma vill ha sin ekonomiska del i satsningen tillbaka om salladen vissnar, då står svärmor upp för mig. Då måste man ju anstränga sig lite. Det kanske är det som är hennes plan? Nåväl, innan salladen ens är på plats har ett orosmoln tornat upp sig. Vad sjutton gör jag på Fjord SM. När det är som mest stekhett på Gotland så måste jag lämna min sallad obevakad.

Jag är fortfarande lite moloken angående hästträningen. Opus har varit ledig i väntan på djävulsklon som kom med posten idag. Han har fått massage med liniment varannan dag. Svullnaden varierar lite, vet inte varför. På insidan av höger lår var han helt skinnflådd i fredags. Jag såg aldrig om han fick liniment där vid undersökningen men det är väl högst sannolikt. Varför skulle annars huden lossna? Jag har bara varsamt masserat muskeln utan något liniment och han tycker att det är jätteskönt. Imorgon skulle DHL köra ut paketet med de andra produkterna. Det ska bli spännande att se hur Frejs mage blir med B Ursonne och om båda hästarnas svullna lymfknutor försvinner.

Red Frej i 40 minuter nu på eftermiddagen. Han var på ett rasande bra humör. Han har ju piggats upp med Pappas "äpplen/morötter var fjärde timme kur" under helgen. Vägen till Frejs hjärta går som bekant genom magen.
Använde det tunna tvådelade bettet och preppade sadeln med rumpvärmare i fårskinn för att minska krosskadorna för idag var målet "sitt, sitt, sitt, vad Frej än hittar på".
Vi gick med raska steg mot Frejs ordinarie dressyrplätt ute på vallen (den som är närmare hem när (om) man trillar av). Frej blev konfunderad när jag sa att vi skulle ner till den nedre findressyrvallen där Opus brukar hålla till.
Mmmm, med något tveksamma steg men ändå med känslan av att vara på väg mot nya mål traskade vi ner.

Frej var lite stelare till vänster än sist men det kan bero på att jag höll stenkoll på bogarna så att han inte skulle lura mig. Efter uppvärmning i skritt och trav kom första (och faktiskt enda) rejset. Grannens högst skumme son stod och gömde sig i buskarna. Fasen. Varje gång han gör sådär blir jag irriterad och funderar på att skrika några väl valda ord men biter mig i tungan. Det är ju faktiskt ett utmärkt sätt att träna läskiga saker med sina "bruks"-hästar. Men han är ju bra skum. En gång stod han och gömde sig bakom en trädstam. Jag såg honom men det gjorde inte hästen. Killen klättrade liksom på trädrötterna men tappade fotfästet och kom glidandes på tre kvart runt trändstammen med bävernylonkläderna kasandes mot barken.
Hästen hoppade högt men blev så förskräckt att den frös fast efter hoppet. När killen hasade iväg stod både jag och hästen och glodde storögt på honom. Det tog några månader innan han kom smygandes i buskarna igen.

Frej kämpade i alla fall på riktigt bra idag. Vi red fram i friskt tempo och tränade faktiskt lite galopp också. Eller, ja....vi tränade vänster galopp i alla fall. Hihi, han är lustig Frej. Fast vi red på en högervolt så fattade han vänster galopp och bananade iväg åt vänster och lämnade voltspåret till höger. När jag gjorde halt och undrade vad han pysslade men sa han bara "heh".

Skänkelvikningar och mjukgörande arbete. Jag tror att vi snart lämnar den första avsatsen även om han inte går stadigt i form direkt. Han lyssnar och gör så gott han kan med tungan vinkandes till den som vill se på. Det känns ju helt underbart :-)  Inte tungan då utan att han går dit jag vill och inte bara stövlar på.
Han lyfter inte på fötterna utan snubblar med både bakbenen och frambenen över grästuvorna. Högst irriterande.

När vi pausade och klappade omsorgsfullt och väl så ångade det kraftigt och det luktade nog lite varm häst. Jag kände mig så himla nöjd som dressyrat Frej till att bli svettig. Hela min kropp skakade och värkte. Jag hade verkligen RIDIT. Inte en sekunds vila så att Frej skulle få en chans att ila iväg.

När vi kom tillbaka till stallet insåg jag att det var en utopi. Frej var snustorr på sin gula kropp och det var jag som hade ångat. Men han hade allt lite vitt dreggel i båda mungiporna den gode stelisen.

Wenche och Rappen, söt liten sak den där Rappen.

Efter att omsorgsfullt måttat Frej över ryggen målat på hård papp, klippt ur konturen och måttat mot sadeln en miljard gånger utan att få det till att sadeln skulle vara för trång fick den åter placera sig på Frejs rygg. Den har ju varit bannlyst ett tag eftersom jag trott att den var boven som gjorde att han inte musklade sig över manken. Hur jag än mäter så får jag det till att den passar men magkänslan säger att den inte passar. Det är inte lätt att vara överpetig ska gudarna veta.

Frej och jag jobbade en stund från marken. Rumpan gungar fortfarande på ett tillfredställande sätt från sida till sida. Han har inte låst sig i länden ännu i alla fall. I ett av varven segade han med bakbenet. Nu minns jag inte vilket det var. Vi flyttade lite sidvärts längs staketet innan jag satt upp.

Positiv överraskning. Han var ganska mjuk. För att vara Frej alltså. Vi fortsatte att jobba i skritt. Volter, bråkade om hur man gör en öppna, bråkade om hur man gör en halt. Jag fick rätt. Antingen för att Frej gav sig eller för att han lät mig tro att han gav sig för att han inte orkade tjafsa emot mer. För mig kvittar det vilket.

Frej bröstade upp sig och såg flott ut. När han inte orkade mer försökte han sig på det goda tricket att behålla luften i lungorna och gå vidare men med lite fuskiga steg bak. Då var jag där som en iller och petade med spöet och utstötte hejarop. Hejaropen gjorde att han inte kunde bli sur och dra men ilsket piskande svans avslöjade vad han egentligen tyckte. Söta Frej!!!

Igår fick pållarna njuta av solen i hagen och vara ifred. De hade inte ordinerats någon vila men de såg ut att ha det så skönt i solen så de fick vara. Frej vickar glatt på sin rumpa men är ganska taskig mot Opus.

Opus vinglade omkring lite på ostadiga ben igår. Idag tänkte jag skritta en sväng i skogen med honom. Han var inte pigg på att komma in. Han var inte pigg på att bli tränsad och han vek av så att vi "missade" grinden med råge när vi skrittade ner mot vallen. Han kändes inte fräsh alls. Vi skrittade tillbaka till gårdsplanen och sadlade av. Han fick skritta och trava lös och han gick lite stolpigt med höger framben och knappt märkbart kortare med vänster (det upplyst dåliga). Men nä, det är knappt synbart. Han rör sig fint men vill inte. Det kom några "Fuck you, spring själv".

Jag gick in. Med tappad sug. Känns värdelöst att göra något med Frej efter söndagens utlåtande och Opus vill inte och jag vill inte heller. Jag vill ha tillbaka min älskade Faxe. Som det var skönt och roligt att rida. Det känns inte kul det här. Idag känns det som att jag inte borde ha köpt häst över huvud taget. Depp.

Bloggen är i alla fall tillbaka. Men vad hjälper det.

Det var länge sedan jag varit så här sjuk...:-(
Har legat utslagen sedan söndagens blogginlägg men blev i alla fall feberfri till helgen då hästarna hade bokat behandling.

Testade en ny expert igen. Det är svårt att veta vad man ska tro på. En säger si och en säger så men i slutändan kostar det alltid pengar. Det kan man vara säker på.

Ni vet ju att jag har haft veterinär ute eftersom Opus var misstänkt skruttig och Frej konstant är skruttig och stel i kroppen. Enligt veterinär fullt friska båda två.

Denna expert var av annan åsikt. Det var både skönt och mindre skönt att få Opus dom. Skönt för att jag själv tyckt att det måste vara något men inte hittat vad. Inte skönt för att han är betydligt sämre i kroppen mot vad han var innan första kiropraktoromgången då han var i gummibollsstadiet.

Opus hade
-en ansträngd vänster bröstmuskel med inflammation i
-kopparbrist
-urinsten
-sträckning i höger bak
-ont bak i höger rygglimpa

Bakbensmukeln hade jag hittat själv men inte fattat att den gjorde ont. Antar att den har att göra med den lilla utflykten utanför staketsträckningen för några veckor sedan. Ryggen anade jag att han hade ont i men jag kunde inte avgöra om det var att han ömmade i skinnet eller om det var muskulärt (han är ju ganska känslig och lättirriterad när man borstar). Urinsten. Ja, hur vet man det? Den var i och för sig bara liten. Bröstmuskeln då. Den är ju det stora frågetecknet och förmodligen anledningen till hans huvudskakningar, hoppsande och stegrande. Men varför har han fått problemet? Experten trodde att han bar för mycket vikt fram. Det känns en smula udda med en häst som gärna bär all vikt bak. Jag har ingen aning jag. Det känns olustigt.

Opus ordinerades massage med liniment tre ggr/vecka på ömmande punkter samt att rotera bakbenet för att få tillbaka smidigheten. Han skulle få coppervit tillskott och B Ursonne fodertillskott samt djävulsklo så att inflammationen lade sig.

Frej hade
-Jodbrist (!)
-allmänt kraschat inre (precis som hans matte)
-två låsta kotor i ländryggen

Experten lossade ländryggen och några nackkotor men tyckte att det är bättre att han får fodertillskott en period innan så att kroppen bättre kan ta emot behandlingen. Jag frågade om varför han inte sätter muskler när jag tränar. Hon tyckte inte att det var konstigt alls. Jag kan tydligen träna hur mycket som helst, det kommer aldrig att hända något förrän han är i balans i kroppen igen. Det kändes ju inte så kul. Den här vinterns träning kändes ju nödvändig.

Frej ordinerades B Ursonne och om det inte fungerar så skulle han få Probiol för sin lösa mage. Han skulle även ha 0,5 kr Pasture Mix morgon och kväll. När Frej hörde det så vände han på huvudet och kollade om han hörde rätt.

Jag själv ordinerades Mivitotal Flex och fortodol och samma som Frej. Ska komma tillbaka på banan innan hon börjar rätta till mig. Frej och jag tillsammans var en enda dålig spiral. Vi snedade tydligen till varanda och var varandras sneda avbild.

Frej höll på att åka med i takboxen på bilen med till Tyskland. Expertens kollega blev något så "ovanligt" som charmad av den gode Frej. Efter två minuter sa hon "Vilka underbara ögon han har". Efter en halvtimme sa hon på tyska till honom "Du får nog inte plats i takboxen".