Faxe & friends

Blenda var betydligt lugnare idag igen. Tics, ja men inte elak. Inspirationskällan och jag pratade i telefon häromdagen om att det kanske skulle vara bra att tömköra henne. Husse och jag har inte tyckt att det har varit någon idé innan hon lyssnar. Idag var planen att Inspirationskällan skulle vara behjälplig och rycka in om det blev knas med tömkörningen. Rollerna blev ombytta eftersom både min hjärna och kropp var slutkörda. Inspirationskällan tog helt över hanterandet av den långbenta Madamen.

Hon insåg snart också att det inte var någon idé att göra något annat än hantera henne från marken och få henne att vara i samma värld som oss andra. Madamen var nöjd och glad över behandlingen och blev riktigt trött i hjärnan. Söt. Innan vi gick in från ridbanan stretchade hon sig själv :-)

Idag hade vi besök :-D Inspirationskällan var här och tittade, rättade och piskade mig verbalt när jag red. NYTTIGT. Jättekul!!! Det blev mycket galopp med varierande ställning utåt och inåt. Nyttigt att känna Opus svaga punkter. Fick bannor för mina alltför tvära öppnor och ja, Opus fick det besvärligt med mindre tvärning. Han stönade högt när han fick press på sig.

Travade med några samlade steg vid valda punkter. Bannor även här. Inte tillräckligt tydligt bara ett himla såsande. Jag klagade över att jag inte tyckte att Opus travade på ordentligt men hon tyckte att han hade bra trav.

Tränade även förvänd galopp. Han rejsar lite när han blir trött men lyssnar ändå bra bara man RIDER. Han verkade hur pigg som helst annars idag. Jag däremot red mest omkring som en tomat.

Puh. Kul :-)

Madamens ägare insisterade på att rida Opus när hon nu var här. Jag hade ju "ridit" hennes häst så det var inte mer än rätt att hon fick svettas lite också. Opus bara älskar denna ryttare så det var ju bara att tacka och ta emot. Jag var ju själv en aning mör efter Blenda och Frej.

Jag frågade om hon ville hoppa och hon var inte nödbedd ;-)
Hon hämtade Poppe i hagen och jag riggade hinder.

Opus var odräglig i början. Slö och bara, näää, blääää. Han var så seg att han snubblade på en liten upphöjning och höll på att gå omkull alldeles. Såg lite otäckt ut. Efter denna incident var han engagemanget själv. Superfin trav! Balanserad galopp. Jag skrockade för mig själv....vilken fin pålle ;-) Jag ser honom ju aldrig i någon annan skepnad än ledig med utfälld kalaskula, letandes mat annars.

Ryttaren var lyrisk. Vilken skillnad mot förra vintern då hon hoppade honom i ridhuset. NU hoppar han! Hon strålade! Å hoppa det gjorde han. Som en katt. Plättlätt. Balanserat. Han har blivit jättestark!!!! :-D :-D :-D Roligt.
Det är bara taxeringen som strular. Han litar för mycket på oss människor. Jag säger ju att han är blåögd. Som om vi skulle veta när det är optimalt att hoppa av? När skulle han göra avstampet om det var en enbuske med kraftfoder på andra sidan?. Skärpining Poppe.

Ryttaren erbjöd sig att rida Opus då och då om jag nu lägger tid på hennes häst. Det känns skönt så hålls han i trim trots att jag håller på med mitt "hobbyprojekt". Han börjar nämligen bli lite lönnfet. :-O De har ju knappt betat alls! Halsen är bucklig....men rumpmusklerna förstärks ju av ett böljande fettlager så det kan ju inte vara fel. Eller?

Jag antar att hästeriet är utrett och att jag ska fortsätta att rida den långbenta röda damen ett tag till. Påminn mig om ett tag att jag INTE ska köpa henne. Jag vill nämligen ha en harmonisk körhäst och inte en som gasar så fort det blir en raksträcka.

Frej är sin röda prinsessas motsats. Det som kommer nu är tillägnat alla er sm äger hästar som bara står rakt upp och ner i stallgången. Som inte rör en fena när du borstar och sadlar/selar. Möjligtvis ger de dig en menande blick för att du glömt att ge dem en näve müsli som tack för att de så snällt kom springandes i hagen.

-Ta inte era hästar för givna. Det är värt att uppmärksamma att de är så snälla och harmoniska. Beröm dem!!! Allvarligt alltså.

När Faxe levde så kom jag alltid ihåg att berömma honom VARJE GÅNG han lyfte hovarna för att få dem kratsade. Han kunde ju inte lyfta hovarna när vi köpte honom. Han var för mager och omusklad så han trillade omkull. Så glöm inte att berömma även helt vanliga "töntiga" saker som att stå still eller faktiskt lyfta på hovarna. Det är inte alla hästar som kan det nämligen. :-)

Frej njöt i stora drag över dagens behandling. Han verkar inte fälla mer nu. Är det detta som är sommarpälsen? Han har inte så stora variationer den lille pållen.

Dagens pass var tillägnat den store tantdressyrguden. Volter och skänkelvikningar. Alltså. Här har man Opus som är grym på många vis men som puttar ut bogar lite här och var och som fuskar vid skänkelvikningar. Så rider man stela Frej. Som liksom bara gör sakerna. Stelt, javisst, men han gör dem. Inte så lättvindligt med skänkelvikningar undan vänster skänkel men vad tusan. Att få honom loss och ledig är ju ett projekt i sig. Jag var jättenöjd med lite halvdana övningar. Han gjorde dem ju! Men jag kan säga att svetten rann från mina tinningar och om jag hade haft en muskulös rygg hade svettdropparna runnit längs ryggraden. Nu var det bara .....svettigt. Uäk.

Shit. Ångest. Alltså, jag blir sällan arg. Väldigt sällan. När jag blir arg blir jag jättearg. Jag tål rätt mycket men när jag väl sätter ner foten brukar personen i fråga inte prata med mig mer. Någonsin. Det finns några sådana på denna jord (inte många ;-)) När detta har hänt har det naturligtvis gällt övertramp mot sådana omkring mig som jag älskar, människor eller djur.

For ju iväg till hästens ägare igår kväll och sade rakt ut vad jag tyckte och kände. Mådde inte så hemskt bra eftersom jag vet att hon är en alltför snäll person. Jättejobbigt. Vi bestämde att hon skulle fundera över natten om hon skulle ta hem hästen eller bita i det sura äpplet och lösa problemet med medryttaren. Jag åkte hem övertygad om att hon skulla plocka hem hästen och att det skulle bli en smula kyligt framöver. Det brukar ju bli det när jag säger vad jag tycker av någon anledning.

Har försökt tänka på något annat än den långbenta damen men kommit fram att det kanske är lika så bra att hon åker hem ändå. Även om det hade varit så himla kul att röra om lite mer i hennes travhästhjärna.

Vid elvatiden idag hittade jag ett lammskinn hängandes på trappan. Hästägaren har varit här och lämnat ett jättefint grått lammskinn!!! :-O För att jag hjälper henne med hennes häst! Det var jag inte direkt beredd på. Som en vän sa "lammskinn xD ingen liten chokladask inte". Nepp. Jag blev otroligt glad :-D Tog det som ett tecken att jag ska jobba vidare med hästen utan att bli störd av någon medryttare :-) Kul. Denna häst behöver det.

På eftermiddagen kom hästägaren förbi och skulle kolla hur det går med träningen. Uppgivet berättade jag att hästen rivit staketet två gånger idag och att hon kutar omkring i hagen och är föga kontaktbar. Hon suckade bara instämmande och sa att det brukar vara så när medryttaren varit framme med sina "kunskaper" som hon lärt sig av någon lärjunge till nåt sånt där sektöverhuvud som frälser stora samlingar ryttare.
Jag svarade bara kort att de som ridit mina hästar då hästarna reagerat negativt har fått kliva av. Inte ett steg till med någon på ryggen som inte vet vad de pysslar med. Hästarna talar tydligt. "Ta bort denna från min rygg". Denna fux skriker...

Jag har alltid tyckt att all slags kunskap är ovärderlig. Men. Man måste väl ändå utvärdera saker och ting? Man kan ju inte lyssna på vad som helst heller? Och än värre är om man hittar på egna avarter av den "rena läran"....pfff.
Hästen talar ju tydligare än någon annan. Hur kan man missa att den skulle vilja ha ordet? Även om vi inte förstår en bråkdel av vad de försöker säga oss kan vi väl ändå vara så hyggliga att vi försöker lyssna?

När jag skulle visa ägaren vad det är jag har pysslat med i veckan  var det som om jag aldrig ens träffat hästen. Allt var som bortblåst. Jag bet ihop och var övertydlig så att pållan skulle förstå. Nix. Hon var sur som ättika. Högg efter mig, sparkade gång på gång. Försökte ignorera henne men när jag skulle sitta upp och hon sparkade efter mig samtidigt som hon kastade sig åt sidan var måttet rågat. "Vad F-N???" Gud vad besviken jag var. Kunde inte visa upp någonting av det som vi faktiskt lyckats hitta under veckans träningar.

Ägaren sa att det var likadant varje dag som medryttaren hade ridit. Hur kan man HA det så??? Aldrig att någon skulle få göra så mot mina gula små pärlor. Eller, hehe, Frej hade nog satt vem som helst på pottkanten i och för sig. ;-)

När jag med besvikelsen långt upp i halsen i alla fall lyckas rida så pass att vi kunde göra enklare övningar (på sidepull) utbrister ägaren att hon aldrig sett henne så harmonisk förr. Det värmde i och för sig lite men hela mitt inre skrek f-n, f-n, f-n, hästen gick som en tunna sk-t. Kastade sig bakåt, styrde inte, lyssnade inte på skänkeln. Stel som en pinne och bara vägrade lyssna på små fina hjälper. Tillslut slappnade hon av och sökte sig ner i den låga form som jag introducerat för henne tidigare. Öronen började guppa och hon tuggade harmoniskt. Inte hysteriskt. Puh.

Jag fattar faktiskt inte. Hur kan hon från enda dagen stå och sova i stallet och sedan vara helt apgalen? Medryttaren var ju inte ens här.

I förmiddags hade jag sån himla ridinspiration men i eftermiddags när jag gick ut (reste mig från kontorsstolen...) försvann all entusiasm. Ont i ryggen bara jag rör mig. Tappade omedelbart sugen men dristade mig till att åtminstone städa stallet trots redigt kaos eftersom Madamens medryttare skulle komma och hälsa på henne. Kanske trevligare att mysa i ett trevligt stall tänkte jag.

Döm om min förvåning när medryttaren kom ridklädd. Jag frågade om hon skulle rida. Ja, det hade hon tänkt. (?) Mhm. Men. Aja, det är ju inte min häst men det känns väl lite onödigt att ha Madamen på SPA om det i alla fall blir gamla gängor för hennes del.

Ruttnade ur lite och ringde en vän för att slänga lite illvilja omkring mig. Smygkikade ut genom fönstret för att se hur hästen uppförde sig. Hon stövlade rakt över tjejen och hon flaxade med tyglarna framför huvudet på hästen.
Skräp. Jag som har jobbat i flera dagar med att försöka hålla hennes huvud någorlunda stilla i en lång och låg form. Vad GÖR hon?? Står framför hästen med en tygel i varje hand och viftar och rycker i bettet! Om hon vill att hästen ska flytta sig, varför inte BE om det? Husse kom rusandes och var alldeles upprörd när han såg det :-) Tror han är lite engagerad i fröken långben ändå trots allt ;-) Söta söta Husse. Mi Lav!!!

Medryttaren promenerade sedan iväg med Madamen. Gåendes (?). Jaha. Efter en timme kom de tillbaka igen. Ridandes. Madamen gick smygande krabbgång på tvären och svärnitade vid uppfarten eftersom det var grus (!) på den. Medryttaren gled hastigt av innan Madamen började med sina "jag vill inte det här-trix". Suck. Suck. Suck.

Nix. Ska det vara såhär flyttar hästen hem på direkten. Hur ska hon fatta om det ena dagen är si och andra dagen så?

Lite glädje i mörkret är i alla fall att medryttaren sa att Blenda aldrig varit så lugn förut. "Fast hon gick förstås och ropade efter sina kompisar när vi red förbi hennes hage" sa hon sen.
:-/ Smaaaart. Jag frågade var de hade ridit. De hade ridit ner till grannen med lammen. Den sträckan fram och tillbaka tar 30 minuter i skritt med korta gula ben....jag undrar jag vad de har pysslat med i en hel timme.

Nä, jag for till hästens ägare och sa som det var. Hon tittade på mig med en grimas och sa "jag veeeeet, jag drar bara ut på det för att det är besvärligt". Jag sa att det var hennes häst i första hand och inte medryttarens. Vill hon ha en ridbar häst så kan jag hjälpa henne med det lilla jag kan men då måste hon bestämma sig. För hästens skull ska det inte hattas hit och dit. Ska medryttaren rida får hästen flytta hem så tar vi nya tag längre fram då någon av de andra hästarna är igång så att tjejen får något annat att rida på.

Gah. Ägaren skulle fundera till imorgon. Hon vill gärna att jag ska behålla hästen men jag antar att den flyttar hem igen eftersom ägaren är för snäll. Men jag har ingen lust att jobba med en häst som inte kommer att underhållas ett skvatt.

Idag provade Frej låneselen. Jag tror att den passar, men vad vet jag...
Vi körde med rockisen på vallen. Rask skritt fast beslutna om att knäcka nöten "dressyrkörning". Hej du. :-/ Hur gör man? Frejs rumpa går som en vindflöjel i skacklarna och han knäpper av i manken och dyker med nosen rätt ner.

Förra gången jag frågade någon hur man gör fick jag svaret "men hallå, du kan ju rida så du gör bara likadant". Mmmmm, hur mycket jag en vispade med pisken i skänkelläget blev resultatet endast att han flyttade sig bort från den och inte runt den.

Frej tyckte att övningen var kanon :-/
Jag fattade ingenting.

Blenda tittade längtansfullt på tvåhjulingen som satt fast på hennes nyvunna kamrat. Jag kan slå vad om att det var det Frej stod och viskade till henne över staketet imorse när jag kom ut. "Jag loooooovar att jag kommer få dra rockis idag, det får inte du för matte säger att du är en gaaalen häst".

Sparkar och hugger i stallet. Kan inte stå still blir irriterad och vevar varv på varv med huvudet när hon får tillsägelser. Tillslut stod jag bara helt still och väntade på att hon skulle gå igenom hela registret av knasiga förehavanden. Då tittade hon snopet på mig med minen "varför blir du inte arg för?" Jaaa, därför att det inte lönar sig att bli arg.

Sadlade på och gick ut på ridbanan. Hade riggat med cavalettibommar men Madamen var i en helt annan värld. Det blåser idag. Kan vara något sådant som spelar in. Den dagen hon var dum mot Husse blåste det också. Insåg snabbt att det inte var direkt läge att sitta upp och rida. Jobbade från marken och lät henne sträcka ut halsen framåt nedåt så långt hon kunde. Det ger verkligen effekt. Hon blir lugn och harmonisk. Så fort hon får huvudet i normalläge igen börjar ticsen.

När vi kom in i stallet igen var det som om någon bytt ut hästen. Hon stod och sov i stallgången :-O
Jag kunde borsta igenom hela henne och passa på att känna och klämma på ryggen. Mjjooo, det ömmar lite där. Hittills har man inte ens kunna peta på knottbett utan att hon huggit efter en...Trevlig förvandling. Fast imorgon är det väl nya tag igen ;-)

Jag jobbar Blenda först eftersom jag vill ha fräsch ork och pigg knopp så att jag inte skadar mig. Idag var jag dock så evinnerligt trött att det inte blev mer än Blenda. Jag tog in Frej men gick ut med honom igen. Jag orkade verkligen inte. Ont i ryggen och har knappt sovit i natt. Inte läge att ta ut sig fullständigt.

Blenda lyssnade förvånansvärt bra idag. Inga sparkar i stallet bara ett hugg i luften men då fick hon sig en smäll på mulen. Annars har hon varit ovanligt harmonisk. Jordenruntresor med huvudet men de tror jag inte att man blir av med så lätt. Förmodligen ganska inrotat beteende.

Jobbade från marken en stund i början och sedan satt jag upp. Inget sparkande vid uppsittningen. Inget sparkande mot skänklarna heller. Hon lyssnade mycket noga på vad jag bad om.  Jobbade i skritt och trav. Hon är vinglig som tusan men det är ju inte så konstigt.

Däremot har hon börjat rycka i tyglarna. Snabba hårda ryck och till slut låser hon sig och står bara och rycker i tygeln. Jag höll emot och drev framåt. När vi kom in hade hon skavsår i mungipan :-/

Minsann. Vägen till ilsken pållas hjärta går tydligen via löshoppning. Både Husse och jag blev förstummade över förvandlingen. Till en början var hon livrädd för all rekvisita. Hon travhästtravade eller rejsgaloppade med hjärtat pickandes långt utanför bröstkorgen. När hon fattat poängen såg vi hur poletten trillade ner :-) Så himla söt var hon. Det var tydligen jätteskojigt att gymnastikhoppa. Man fick röra på kroppen samtidigt som det var lite klurigt var man satte benen. Inte en enda ilsken spark under hela tiden. Bara ett försök att skrämma Husse genom att hugga i luften mot hans hand ;-) Men det var bara i början då vi vände upp med longerlina. När vi avlutade kom den röda Madamen gåendes mot oss och följde oss vart vi än gick. Inte illa.

Frej stod vid staketet med stora ögon och undrade hur det egentligen kunde få gå till så att någon annan än HAN fick leka löshoppning. Vi hämtade honom när vi ändrat avstånden mellan hindren till fjordhästavstånd igen. Frej är ju rolig. Han tycker att det är så himla kul så man kan bara stå i mitten utan att göra någonting alls. Han drar lyckligt varv på varv. Medan han är på väg upp mot start igen hinner man springa och ändra någon bom här eller där innan han lyckligt flyger förbi och skriker "hey, look, no haaaaands!" Husse och jag stod bara och skrattade åt honom :-D
Vi fick nästan dra Frejjen från banan och in i stallet. Han ville aldrig sluta :-)

Opus är av lite bekvämare typ. Han anser att man med god marginal hinner göra slide stop i varje hörn för att hinna beta innan människorna kommer rusandes och tror att det hjälper att klatcha med pisken. När han väl är igång hoppar han ju kanoners! Vi höjde succesivt upp till 90 cm. Han hoppar fint. Det han är dålig på är att kolla in vad det är han hoppar för att kunna avgöra HUR han ska hoppa. Han är blåögd och tror att människorna gör samma samma hela tiden. Han skulle verkligen behöva klura lite själv och inte tro att man bäddat ordentligt åt honom.

Efter att ha ridit den rödhåriga och Frejjen var jag sopslut i armar och ben. Men önskan att rida en vettig häst blev lite övermäktig. Opus själv ville helst äta. Han smet glatt ut ur stallet med tyglarna över halsen och såg sig stressat över axeln så att jag inte skulle hinna ikapp. När han såg att jag upptäckt rymningen började han småspringa. Vad tusan!?!?! Jag älgade efter och den gode gulingen fick backa hela vägen tillbaka till utgångsläget. Jädra smitare.

Om Opus hade varit lite smart hade han hållit låg profil och fått en avslappnad slappisfinridningsstund. Istället hoppar uppretad redan trött matte upp på ryggen. Det gör ju inget om man blir lite tröttare ändå. Det är säkert bra för något (typ fettvecket över byxlinningen).

Acceptansen för vingliga bogar - zero
Acceptansen för slashastrav - zero
Och. Öppna i trav ska banne mig vara öppna i trav och inte tölt tramp, frust, jag tror jag kvävs trippning med headbang.

Smått chockad arbetade den lille gule på. Hovarna sprang  för glatta livet. Alltså. Måste man rida som en tok för att få dem på hugget? När jag kände att båda rygglimporna guppade under min rumpa kände jag mig nöjd och hasade av.

In till Husse som gjort middag och bjöd på vin. Det doftade underbart.

Imorgon bär det av på islandshästtävlingar :-) Det var tio år sedan jag var på en sådan senast. Ska bli intressant.

Påminn mig att jag ALDRIG ska köpa ett travtränat rödhårigt sto. ALDRIG, vad jag än säger. Jag ska inte ha en sådan häst. Ok? Idag var Blenda på värdekasst humör. Jag stod vid hennes huvud och hon laddar en spark så jag känner vinddraget. Hon hade tån vid bogspetsen. Jag trodde inte att det var anatomiskt möjligt. Jag har kommit på att hon inte bits när man håller handflatan mot hennes kind så nu är det bara bakbenen man måste ha koll på.

Hon tål inte mycket innan hon lackar ur heller. Minsta lilla som inte faller henne i smaken uttrycker hon i irritation. Ok, jag ska inte vara för taskig. Hon brunstar ju också och är hungrig eftersom hon inte äter klokt. Jag vet ju hur jag skulle vara i hennes situation ;-)

Ridningen gick väl sådär. Hon var knasig. Jag gav mig inte förrän hon gav efter utan att bli helt obstinat. Hon har jättesvårt för att flytta in vänster bakben under tyngdpunkten.

Avslutade med stallpyssel. Borstning (även av bakdelen då jag tog beslutet att kvoten sparkar avsedda för att träffa måste vara fylld för dagen). Passade på att frossa i att kamma man!!! :-D Jag sprutade balsam i den och kammade långsamt. Flyttade över allt tagel på ena sidan, övervägde att fläta....nä. Jag har ett inneboende behov av att pilla i manar...Inspirationskällans häst brukar annars vara ett offer.

Imorgon tror jag att jag ska försöka få Husse att ta sig in i Blendas hjärna. Han har oanade kunskaper då det gäller att hjärnskrynkla djur. Jag sköter det rent ridmässiga.

Efter resan med Blenda tog jag tag i Frejjens stelhet. Han tappade bara höger bakben en gång idag. Annars var han fortfarande stel men kämpade tappert. Först kände jag hopplöshet över att det fasen inte är kul att ena sekunden rida en helgalen häst och sedan en helstel häst som knappt går att flytta sidledes. Men Frejs psyke smäller ändå högt. Han är ju helt underbar den hästen :-D

Vi jobbade lösgörande och mina ben är trötta och vänsterarmen har kramp.

Efter arbetet släppte jag Frej på tomten så att han fick kantklippa lite. Det ligger gamla takplåtar på ett ställe....de stod han på och smaskade fridfullt medan skorna rasslade över den korrugerade plåten... inget att hetsa upp sig över.

Så här ser hon ut, den rödhåriga. Frej kallar henne Stickan. Ja, hon är smal, men vad gör man när man inte har tid att äta? Jag måste sitta vid kraftfoderhinken för att hon ska äta...Hemlängtan? Hon kanske är som Frej när han var på pensionat? Tror att hon är såld? Hon håller sig i alla fall innanför staketet. Hon har förmodligen inte samma livsfilosofi som Frej - håll hög fart så flyttar sig saker och ting.



Nu är det annars mycket att göra. Senaste projektet är www.tidningar.nu där du kan beställa prenumerationer till dig själv eller skicka som present till någon. Och ja, lugn det kommer fler titlar och även bland annat utländska tidningar som avhandlar det ämne vi gillar bäst. Fyrbenta djur med päls. Varsågoda!

Vilka underbara vänner jag har! Jag har fått låna en sadel att prova på hästarna och en sele att använda i sin helhet eller delar av så att Frej kan fortsätta med sin körning under tiden jag skarpar ihop pengar till en ny bossa. Jag som är livrädd för att låna utrustning eftersom jag inte vill ha sönder något. Fy vad jobbigt om man skulle behöva lämna tillbaka något i annat skick än man fick det i. Jag har lite hanteringsågren.

Jag red Frej i sadeln men han var så himla stel i kroppen igår. Han ville inte böja sig och han kunde inte flytta sig sidledes och han tappade båda bakbenen hela tiden. RIKTIGT kryckig var han. De har ju fått vara ute på natten för att hålla Madamen sällskap. Får se hur han är idag. Annars får jag ta pipandet från Opus om Frej sover inne och Opus och Madamen sover ute. Har ju lite att ge igen för mot grannen ;-)

Det enda Frej lyssnade observant på var halt. Ok, han försöker säga något. Vi avbröt och gick in. Frej tittade på mig med stora blinkande Frejögon. Sedan lade han mulen mot min nacke och andades ut mjukt. Mysiga Frej.

Igår på morgonkvisten stängslade jag in en plätt med frodigt gräs på tomten åt Madamen så att hon skulle få i sig mer mat per tugga så att säga. Vid klockan två började Husse irriterat muttra något om att det var en stig över gräsmattan. Madamen hade vankat av och an på samma ställe så gräset var uppnött. Däremot hade hon inte ätit så hemskt mycket. Hon har mycket att stå i denna långbenta, magra krake. Typiska stressymtom. Har en massa saker för sig men får inte så mycket vettigt gjort.

Hon struntar högaktningsfullt i mina pållar som står i en hage intill så att hon ska de dem och ha sällskap av dem. Jag är inte så kallmagad att jag släpper in denna torped bland mina runda, fina gossar. Visserligen brukar de ha lugnande effekt på stora bruna men, nä.

Däremot börjar hon redan bli lite av ett plåster på mig. Hon verkar ha valt ut mig som det viktigaste att hetsa upp sig över. Hon bara måååååååååste vara med mig. Hon ropar hjärtskärande när hon ser att jag går in från gårdsplanen.

En ganska bra start inför gårdagskvällens ridning alltså. Jag tog in henne i stallet och borstade det viktigaste. Bakdelen lämnade jag helt och hållet i befintligt skick då höger bakben slog i väggen så det sjöng om det. Hm. Hon vevar hela tiden jordenruntresor med huvudet och slog naturligtvis huvudet i takbjälken (fjordinganpassat stall). När jag kom ut från sadelkammaren hade hon nya tics för sig med tungan. Hon fastnar i sina tics så man måste bryta dem hela tiden. Vad i allsin dar gör man med travhästar för att de ska bli så här i skallen???
Det här specifika exemplaret kommer i och för sig från Danmark och är körd med elstötspisk...så det är kanske inte så konstigt att hon har blivit en Cruella de Ville-typ. Hon blev avstängd från travbanorna eftersom hon inte kunde uppföra sig i startfältet, så grannen har försökt göra ridhäst av henne istället. Det har gått jättebra i perioder men denna svacka har hon inte kommit ur. Det är inte alls säkert att jag lyckas heller men det är skojigt att rida något annat ett tag. Nyttigt om inte annat.

Ok. Vad gör man med en sån här häst? Hm. Jag började med att INTE göra som hon var van vid. Ledarskap hade vi jobbat med till och från under dagen. Ett måste innan jag ville sitta upp själv utan sällskap. Sedan gick vi till ridbanan och hägnade av den till en tredjedel ungefär så att hon inte skulle ha så mycket yta att bråka på. Hon fick vara med och trassla med snöret så hon hade något konkret att koncentrera sig på förutom bilar, fåglar, dunsar, fjordhästfrustningar osv.

Sedan ägnade vi en god stund åt att stå avslappnat med sänkt huvud. Det tyckte hon var urjobbigt först eftersom hon inte hade koll, men efter ett tag fann hon sig i det också. Sedan jobbade jag som vanligt från marken. Hon sparkade mot mig en gång men fick ett blixtsnabbt rapp med spöet på ett ställe där hon inte är van att få smisk ( hon stänger nämligen av och reagerar inte på spöet). Det gav oväntad effekt. Hon lyssnade jättebra på övningarna från marken och varken sparkade eller reste jorden runt med huvudet efter detta.

Jag satt upp och hon var på väg att börja tramsa men jag red ordentligt med sätet och lät bli att skänkla. Hon verkade minnas ridningen från förra gången och fattade precis. Duktig häst. Alltså, det är nästan otroligt hur snabbt hon lär sig när man är övertydlig. "Det här är inte acceptabelt" och det här är "suuuuuuuuper braaaaaaaa". Vi introducerade öppna i hennes värld. Otroligt känslig häst. Hela hennes träningspass bestod av en massa beröm. Hon blev stolt och glad. Vi slutade när hon gjort allt som vi inte hunde göra sist utan att allt låste sig. Jätteduktig! Det gick nästan lite för bra. Det kanske är något skumt?

När jag precis ridit klart kom hennes medryttare cyklandes. "Bra" sa jag " "kan du gå in i stallet och borsta igenom henne, hon är en mycket elak häst och jag vill inte sitta 4 timmar på lasarettet" Hon bara skrattade och gick in och klappade om sin kamrat.
Jag kan tycka att detta är liiiite mer häst än en fjortis ska hålla på med, men hon kämpar envist på (det är hon som jag skrev om förut som åkte efter hästen (denna häst) på rakbanan i longerlina och slogs medvetslös och hittades av en bilist).

Blääk. Nä, sånt vill jag inte veta av. Hästen ska LYDA och inte hitta på en massa hyss. Sedan när den lyder kan man hyssa tillsammans.

Jag har hjälpt grannen med fuxmärren någon dag då och då i under några veckor. De har kommit en bra bit på väg men imorse messade hon och behövde akuthjälp. Hästen är fullständigt oridbar och galen. Jag sade att hon skulle komma över ikväll så att vi kunde luska ut vad problemet var. Hon gick hit....

När de kom var hästen uppe i skyn och grannen var mörk som ett åskmoln. Kollisionskurs. Eller snarare, en fet jädra smäll. Det tog ett bra tag innan det ens gick att kommunicera med hästen. Tillslut sa grannen "nä, du får sitta upp och känna så får du se hur hon är!!!"

Ööööööööööööh. Jag? Rida galen häst? Galet sto? Galet fuxsto? Hon har ett jädra humör. Bits fram och sparkar runt om. Jag gillar henne INTE. Mmmm. Nåja. Jag hoppade upp och hästen konstrade omedelbart. Hon sparkade så hon träffade mig på fotknölen. "Akta knäna, hon är vig som en katt" sa grannen. Hjärnan reflekterade snabbt över fördelar kontra nackdelar med fjordhäst ;-) och sedan fick damen sina fiskar varma.

Hon blev alldeles chockad och jag fick minsann smaka på. Hon rent utsagt jävlades kollosalt. Hon fick lika mycket tillbaka. Tillslut kunde hon kosta på sig att göra vad jag bad om. Svetten rann om oss båda.

Tror ni att Husse förvånades över beslutet att ha henne här på obestämd tid ;-) Han börjar bli härdad för mina hästidéer just nu känns det som. Det har rabblats upp en hel drös förslag som inte direkt har fallit i god jord kan man väl säga. Detta beslut fattade jag helt själv. Grannen blev nöjd över att slippa se kusen på ett tag och jag har fått ett inspirerande projekt att pyssla med :-)

Husse däremot har hjärtat i halsgropen. Nåja, jag får försöka låta bli att skada mig, det skulle vara ett liten nederlag.

Så nu går en gigantisk rödhårig häst utanför fönstret.

Frej blev behandlad med myggmedel igår eftermiddag för att klara en natt utomhus bland de gotländska vilddjuren. Hela hans uppenbarelse stinker, men han är glad ändå. Igår kväll när jag skulle flytta dem från en hage till en annan var det MINUSGRADER. Opus var lite frussen och gick med spända steg raka spåret in i stallet, men Frej hade sitt rutiga ylletäcke på efter "vet hut"-träningen så honom gick det ingen nöd på. Han var på ett strålande humör.
Ok. Det var bara till att börja mocka vid 24 snåret. Bit ihop och kom igen nu....

Men vänta nu, syrénen blommar är det inte sommar?

Idag blir det ingen ridning. Vi ska enligt uppgift på fika en bit söderut härifrån sett och passar då på att klippa Opus Originalmattes gräsmatta runt det lilla fina vita stenhuset. Hoppas att det inte blir regn idag också. Det var klarblå himmel när jag steg upp men nu är det bara blåfläckigt.

Japp. Ännu en fjordingblogg har sett ljuset :-D
Ingen mindre än Söta Fjordfröken med dotter och andra flockmedlemmar finns nu i bloggosfären. Det är ju jättekul!
För er som rider dressyr kan jag ju säga att ni får rida på lite om ni inte ska bli omridna av denna underbara ryttarinna som nyligen börjat nosa på D.R.E.S.S.Y.R med sina fjordingar. Sjukt duktig tjej! Där ligger alla dressyrtanter jag känner i lä sitsmässigt. Behöver man inte nöta sitsträning x antal timmar kan man gå direkt på skojsigare bitar, så se upp ;-)

Kanske en potentiell SUFF:are? Rödvin är inget hinder för henne heller nämligen ;-) Dessutom så äger hon Faxes halvsyster. Bara det är ju värt en hel del.

Besöksrekord på bloggen idag. Där ser man vad det kan göra att hänga ut sig själv till allmän beskådan på Youtube :-) Lääääskigt. Det var kanske en engångsföreteelse...
Eller så var det Frejjens charmiga fjordhästmage i nedfällt läge som drog publik. Till "S" försvar måste jag säga att det var inte läge för några formkrav på Frej just då. Hon gjorde helt rätt som taggade ner kraven. Att han lyssnade och gick att styra var fantastiskt. Hans träning för dagen var ju just att kunna umgås med andra hästar på ett avslappnat sätt utan att spela Allan.

Eftersom han nu fick lite mer plats i sitt eget kungarike igår genom att vara gaphals och själv välja vad som är intressant fick han plockas ner på jorden lite idag igen. Arbete i "inhängningen" och tempoökning eller varvbyte så fort omgivningen pockade på uppmärksamhet. Hårdnackad häst. Dito matte.

Efter mycket om och men kom ändå tuggande, slickande och sänkt huvud. Otroligt. Frejjen böjer sig en smula. Han såg helt from ut på ögonen. Bastubadad, avslappnad, skör. En ny sida av Frej. Spännande. Jätteintressant faktiskt. Varför har jag inte snott Husses häst tidigare?

Det är det enda som hörs. Grannen med alpackorna håller på med något markberedningsprojekt. De har hållit på ett ganska bra tag nu. Vissa dagar till strax efter kl. 24 och andra (sön)dagar innan kl.07. Jag som inte ens vågar tuta "hej då" till Husse de få tidiga mornar jag är i farten. Vi är alla olika och bra är väl det...

I morse pågick markberedningen mellan 07-09. Därefter har det varit paus (troligen arbetstid för vederbörande). Efter min egen arbetsdag gick jag ut och skulle rida Opus. Finridning. Hade riggat med musik och Husses bärbara minihögtalare. Opus var putsad till tänderna. Varenda hårstrå var kammat. Jag hade på mig korvskinnsridbyxorna som visat sig vara utomordentliga vid just finridning. Vi skred högtidligt ut på gräsmattan, jag pluggade i högtalarna och satt upp. I samma ögonblick vrålar grannens traktor igång för andra gången idag. Jag tänkte att han kanske bara skulle flytta den så jag red vidare men hörde bara vissa toner. När jag ridit en halvtimme hoppade jag av och stängde av musiken. Onödigt att slösa batterier när man inte ens hör vad det är för låt. Så var det med det.

Opus var inte riktigt med på noterna idag. Slö. Jag gillar inte att behöva driva så som jag fick göra idag. Men pålle gick inte fram av sig själv idag. Trött efter igår kanske. Vi jobbade stenhårt med att få öppnorna perfekta idag. Jäklar vad Opus blev arg när jag korrigerade ett fuskande som han har hållit på med ett tag. Jag såg det på Husses film och tänkte att nu jäklar får det vara slut med dessa fasoner. Han svarade emot och då fick jag säga åt honom på skarpen. Bock och spark till svar :-) Det var ett halvår sedan det kom sådana reaktioner tror jag.
Tränade massor av trav idag.

Idag bar det av på bruksträning med båda hästarna. Gotlands Brukshästförening anordnade träning för 10 ekipage.
Opus åkte med för finlir och lägeskontroll och Frej för att lära sig att umgås med andra hästar på ett naturligt och harmoniskt sätt...
Dagens rubrik talar ju sitt tydliga språk...
Jag lånade ut Frej två timmar till stackars "S" som fick ta det värsta med den Gode Frej. Det är nog bland det bästa jag någonsin gjort tror jag ;-)
Själv var jag grymt koncentrerad på Opus och vad vi behöver träna på så jag märkte inte så mycket av Frejjens förehavanden. Han hade tydligen haft någon slags one man show med skrik, vrål, hopp och studs. Någon hade undrat om han var hingst. "S" hade suckat och svarat "Nä, valack". Men det är ju positivt tyckte jag. Då tror de inte att han är ett dräktigt sto i alla fall. Det hör ju till vanligheterna annars.

Frej var i alla fall inte rädd för någoning. Han hade bara kul han. Det riktigt lyste om honom. Han strålade. Vilken FEST, och vad många bjudna!

Opus tog det hela med ro. Han trippade på i sin ljusblå värld. Vissa saker behöver vi träna på men det är bara teknikgrejer. Jag slarvar. Jo, en sak gillade han inte. Man skulle plocka upp en krycka ur en plåtsoptunna med lock och tillhörande plastpåse. Rida ett varv och sedan stoppa tillbaka den. Ruggig pryl, tyckte Opus.

Det har varit en kanonrolig dag. Husse har glassat runt en stund på Opus och ridit serpentinbågar i samlad trav.

Jag har i och för sig inte hunnit prata med någon eller hjälpa någon med goda råd och tips utan bara ridit omkring inåtvänd (det är på modet nämligen) skött mitt och tränat fokuserat. Det är inte likt mig. Jag känner inte igen mig själv. Coolt.






I mitten står 2:a pristagaren i Gotlands Bruks DM. Det är hon som åker om Opus eller jag bangar ur SM, bara så att ni vet. Den är gul i alla fall.

Film på våra gula djur från dagens bruksträning.
En till...:-)

Det sägs att gotländskt bete ska vara gynnsam för hästuppfödning. När man ser detta kan man bli en smula tveksam.

Ja, som gäst i verkligheten kom Frejs gamla jag och hälsade på igår. Alltså den när han går så raskt att ingen har en suck att hinna med, spjärnar emot så till den milda grad att man får lårkramp. Åååååååååååh! Jag som bara skulle mjuka upp honom lite eftersom han skulle med på bruksträningen idag. Han var apstel. Förmodligen som följd av högergaloppandet sist. Jag fick rida som en tok innan han släppte efter.

Nyttigt. Hade faktiskt börjat glömma lite hur han var för ett tag sedan ;-)

Red i alla fall tills dregglet hängde i mungiporna på Frejjen. Hade själv näringsbrist à la Malta och hela världen snurrade men jag skulle banne mig inte ge mig. Både han och jag var nöjda när vi gick in :-) Han verkar tycka att det finns en mening med dressyr numera. Intressant. Det trodde jag dock aldrig. Frej. Dressyrpålle. Nja, men ridbar pålle i alla fall.

Igår bad jag Husse att filma när jag red eftersom jag numera tränar ridning efter principen learning by error. Har inte råd att rida för tränare just nu så jag får väl göra så gott jag kan helt enkelt.

Alltså hur i allsin dagar kan hästar som rids enligt engelsk tant-dressyrprincipen ha stängda munnar? Opus gapar som en val när jag kortar tygeln. Jag KAN inte rida med kort tygel. Hur GÖR man? Det är bekvämast för alla om vi hissar ner oss två dm fram och länger oss bak ca två dm. Då blir det inget slitande och dragande i den stackars hästmunnen och Opus kan gå i behagligt slappistempo....

Men alltså. Opus går ju inte i stadig form i trav och galopp. Han fetfuskar ju utan att jag känner det. Hur bär han sig åt?
Jag hade hoppats att jag skulle kunna få till galoppserpentiner med volter så att jag fick ser hur det ser ut men Opus släppte allt och halkade omkring i gräset :-/ Fasen. Jag fick inte riktigt igenom allt som jag ville. Han har ju långt kvar på finslipningen av både skänkelvikningar och öppna och sluta utan att vingla omkring och maska i smyg. Jäkla häst. Han lurar mig hela tiden.

Så här långt har vi kommit med våra olika travsorter i alla fall.


Någon som har tips på hur jag kommer vidare ur detta?

Knäckte egenhändigt idén när jag pratade med Inspirationskällan härom dagen. Vad kreativ man blir bara någon lyssnar på vad man har att säga. Intressant.
Alltså. "Inhägningen" har ju ett visst mått. Typ 11 m plus minus några dm hit och dit på grund av att naturen är skapt på ett visst sätt.
Volten blir så pass liten att Frej omöjligt kan orka galoppera i fel galopp i det skick han är i. Alltså borde han välja rätt galopp för att slippa billigast undan.

Nix.

Då är det ju inte bara mitt fel att han fattar fel, fel, fel hela tiden. Frej fattar över huvud taget inte höger galopp ens utan mig på ryggen. Han slängtravar och ser olycklig ut.
Jag dämpade tempot och gav nytt kommando. Slängtrav. Pållen är inte skapt för höger galopp! Märkligt. Försökte, men nä. Det ville sig inte.

Jag klurade en stund och bestämde mig för att byta varv från galopp. Jajjemen, för att inte tappa balansen i det nya varvet så blev det allt ett höger galoppsprång. Sen slängtrav.

Så höll vi på tills frej orkade rulla på ett par varv i höger galopp (med pustpauser förstås). Sen såg jag på hans ögon att han inte ville mer. Glädjen var borta. Ont? Trött? Ingen aning. Vi ställde oss i mitten och myste en god stund tills Frej blev gladare igen. Då gick vi ut i hagen.

Jag har börjat stretcha hästarna efter träningspassen igen. Vissa säger att man inte ska det och andra säger att man ska. Jag tycker att jag märker skillnad. Dessutom tycker de själva att det är skönt. Varför inte göra det om de uppskattar det? Nä, jag lyssnar på hästarna i det här fallet. De talar ganska tydligt bara man bemödar sig med att lyssna på dem. Och, nä, jag tror inte att jag behöver någon kurs i djurkommunikation...

Eller är det något skumt med den dåliga tömkörningsgjorden? Opus verkar ha blivit maaaaker om peeeeeena. Gjorden är för stor. Ja, läs noga ni som tror att ni läste fel. Gjorden har blivit för STOR för den Lille Tjocke. Minns hur han såg ut när han kom till oss.

Som ett litet klot.

Idag tömkörde vi nere på vallen. Tempoväxlingar i trav och galopp omedelbart när jag bad om det. Jag behövde nudda honom med spöt en enda gång i varje varv och sedan gick det av bara fasiken. Svårare däremot att få stopp :-O Fick använda staketet några gånger för att övertydligt och pedagogiskt förklara att "prtoo" betyder just "stanna omedelbart är du snäll"

Opus bockade och ruskade på sig och blandade attityden "jag är laddad till tusen vad ska jag, göra, vad ska jag göra, vad ska jag göra" med "jaaaaag rullar påååå här jag". Svårt att få honom jämn. Han var lite okoncentrerad och gick och spanade. Det är just såna här dagar man önskar att man behärskade tömkörningens ädla konst. Uppe på ryggen hade jag vetat exakt hur jag skulle angripa problemet. Nu, blev det lite som det blev. I alla fall ett par hästmagmuskler tränade och en snedtrampad människofot. Alltid något.

När jag släppt ut Opus i hagen föste Frej honom raskt ner mot betesgrinden. Den var stängd. Frej stod och funderade någon sekund och vände sedan på huvudet och tittade på mig där jag stod med grimman i handen. När jag inte rörde mig vände Frej om och gick med sina raska Frejsteg mot mig igen och stoppade huvudet i grimman. Tydligen gick det bra med arbete också. Det är ju alltid uppmuntrande.

Vi red lite inte särdeles ansträngande dressyr. Stoooora volter, flytta undan för skänkel och galoppfattningar. Frej är tung och stel men oerhört lyhörd. Vänster galopp fattar han fint men orkar bara gå i form i två steg så vi galopperade bara några steg, gjorde något annat och fattade ny.

Jobbade flitigt med att behålla tempo i skritt utan att vare sig ta spjärn eller krulla ihop sig. I traven går han ganska fint ibland. Man känner hur han blir en dm högre under några steg innan han blir trött och släpper allt.

Frej är på ett strålande humör. Det piggar verkligen upp.

Nä, här behövs inga böcker. Jag har ju er! Ni är ju bäst av alla på att peppa!

Idag har jag skrattat. Först i 14 minuter (på arbetstid) och sedan i en timme och 27 minuter. Vissa stunder skrattade jag så att jag grät. Vi måste nästan samla ihop vårt gäng av ryttare som inget kan och inget vet och som bara gör fel. Vi är rätt många. Det verkar dessutom gå i cykler och just idag den 15 maj i halvmånens sken verkar vi alla vara synkade, det vill säga, vara på botten. En rutig filt och en dunk rödvin och alla mina vänner som inte kan rida. Sitta på en filt och roa oss kan vi nog klara av.

Det är beklämmande.

Idag kom Opus och jag ett steg till inhägnaden döpt till "inhängningen". Ingen puff i ryggen ;-) Vänder sig fortfarande med rumpan mot mig när vi byter varv.

En av mina vänner (som säger sig inte kunna rida) tipsade om att jag kunde lämna mina hästar på makeover för strax över 1000-lappen (styck) om jag ändå inte hade tänkt rida. Det ska jag göra den dagen det står en Porsche eller Touareg på uppfarten. Snacka om belåtenhet att lasta ur en fjording ur transporten och be att få den stylad för timpenning. Stylisten skulle behöva slipa saxen ett antal gånger.

Nä, jag satte saxen i Opus lurv själv. Man, svans och öronludd fick sig en putsning. Kropp och ben fick en omgång med ryktsten och hovskägget kammades med kam. Han såg mycket prydlig ut. Tills han kom ut i hagen.

Har tappat sugen lite. Nä, ganska mycket tror jag. Har de senaste dagarna endast flyttat omkring hästarna mellan olika hagar och pussat Frej på mulen. Opus har breddat sig rejält (inte bara fett) så bommen på sadeln är definitivt för smal nu, men det är väl lika bra. Den gled ju ändå bara omkring. Frej har också musklat sin hals så ringbossan på tärnsjöselen passar inte längre heller. Enligt tärnsjö är det ingen vits med att ändra den utan det enda rätta är att köpa en ny för 4000 kr. Mmm, just det.

Inte en enda har hört av sig på sadelannonsen. Inspirationskällan tycker att jag ska behålla den till nästa häst om det blir någon nästa häst. Men då ska jag hitta pengar till bossa + sadel. Hästar är verkligen en materialsport.

Nästa häst. Vill jag ha någon nästa häst? Alltså, nu är det ett halvår sedan Faxe dog. Ingenting har ändrats, förutom att Opus och Frej musklat sig så att grejerna inte passar längre. Det är fortfarande inte samma glädje att hålla på. Kommer det någonsin att bli det? Kommer det att bli roligare med en ny häst? Eller kommer det aldrig att bli lika kul som Faxe och jag hade det? Hur ska man veta? Det känns ju lite onödigt att köpa en ny häst om det ändå inte blir roligare än så här.

Jag har ingen lust. Skulle ev. börja dressyra för en tränare i närheten men alternativen westernsadel eller barbacka känns inte så lockande.
Fick nya tider för Kalevalakvinnan att köra Frej, men han får ju skavsår av selen. Känns inte bra. Avbokade hela rasket. Har heller ingen lust.

Skulle åka och titta på dressyrtävling för att insupa atmosfär och kolla vad som krävs. Bangade ur i sista sekund och orkade inte åka en timme dit och en timme hem. Varför ska jag? Jag har ingen lust.

Men åååh. Varför har jag ingen lust? Jag brukar ju alltid vara på ALLT. Inget brukar vara några problem. Någonsin. Nu är det verkligen minsta motståndets lag som gäller. Minsta lilla som inte faller mig i smaken så rasar hela projektet. Gah. Tråkigt.

Om detta håller i sig så kanske hästarna tappar alla fina spänstiga muskler som de skaffat sig och så kanske pryttlarna mirakulöst börjar passa igen :-/

Själva anledningen till min lilla inhägnad är just att ta tillbaka lite ledarskap över den gode Opus. Det går inte att hålla på och hoppa och skutta för allting när man är ute. Han kommer ju skada sig om han håller på sådär. Gotländsk asfalt är jättehal eftersom det är så mycket kalk i den. Ska Opus gå i taket hela tiden och halka omkring så kommer han att fläka sig en dag. Det var ju rätt nära för inte så länge sedan.

Färskt i minnet har vi gårdagen då lilla brallor anföll och naturen hade byggt fällor av diverse material.

Nepp.

In i fållan med dig häst. Vet hut.

"Nej" sa Opus "Du kommer inte åt mig"

Opus fick springa och byta varv ofta. Han var ilsken över förnedringen och sparkade mot stakettrådarna som hindrade honom från att fly till en grön plätt och äta.

Urdryg häst. Snacka om att strunta blankt i vad jag gjorde med min kropp. Fler än en gång kom repstumpen flygandes mot kaxig gul rumpa som demonstrativt stannade och pausade på eget bevåg.

Jag insåg att det skulle ta mer än en kväll att få den Lille Tjocke att be om lov på riktigt. Visst han tuggade men han tyckte inte att det var värt att komma in till mig och kolla läget.

Som mål sattes att Opus i alla fall skulle komma in till mig i mitten. Sen får vi fortsätta med resten andra dagar.
Opus sprang för sig själv han. Jag slutade helt att driva och han sprang vidare. Struntade blankt i mig. Jobbig insikt....:-/ Inte konstigt att han tramsar när vi är ute.

Äntligen! Opus kommer efter en lååååååång stunds funderande knatande in mot mitten. Han får en klapp i pannan och vi går mot grinden. När jag står och fipplar med grinden ger han mig en markerad PUFF i ryggen.

Min mun formades till ett streck.

Det enda rätta hade varit att återgå.

Jag slutade.

Jag gratulerar mig själv till en rond 2. Det man inte gör nu kommer heller inte att vara gjort en annan dag...

...och tar sina första stapplande steg.

Först och främst vill jag klaga.
Klaga på att Häagen-Dazs glass har blivit sämre eller så är kyltransporterna till Gotland undermåliga. Oavsett var man köper sin glassbytta så är glassen fylld av iskristaller. Bläääk.
Jag vill även klaga högljutt på OLW:s nöt och bärmix. Varför ens kalla det mix? Efter hästträningen nu ikväll inmundigade jag en halv påse Nöt & Bärmix, alltså ca. 132,5 gram. Jag fick i mig

2 tranbär
6 blåbär
2 cashewnötter
2 honungsrostade nötter
och resten jordnötter.

Ska det vara så?

Jag vill även klaga på det ozonhål som tydligen parkerat ovanför min gård. Shit, vad det stramar i ansiktet. Det är nog kräftvarning på det i morgon. Goda vänner hälsade på i förmiddags för att min sambo inte ska missa att det är vackert väder och jobba ihjäl sig. Dessa glada herrar noterade mycket riktigt på "stadsbors"  (Visbybor är ett släkte för sig ska ni veta ;-) vis att "Värst vad solen tar här ute"....Hallå?!?! Tre mil från Visby, kan det vara skillnad? :-O De är så söta!!! Jag fick hjälp med att pimpa gräsklipparen för säsongen och fick till och med tomtdelen mot vägen klippt!!! Tjusigt! Fick även gamla garderober trasporterade till brännhögen. Fantastiskt! Jag klappar ivrigt händerna av glädje. Tänk vilka snälla vänner man har!

Äh, nu till det väsentliga.

Frej.

Frej och jag skulle leka lite tänkte jag eftersom han olyyyyyyckligt gnäggat vid staketet när jag passerat de senaste dagarna och det eskalerade när jag istället för Frej tar ut OPUS på roligheter. Stackars Frej.

Under några dagars tid har jag jobbat med markberedning, stolpuppsättning, buskklippning och tråddragning för en "rundcorall". Husse envisas med att buttert nämna att det inte är en rundcorall för att den är fyrkantig och inte rund. Jaja, jag KALLAR den för runcorall för en picadero ska ha ett mått på 11x11 m och det står en vacker enbuske på 9 och nåt som jag inte vill såga ner på ena sidan. Följdaktligen kan ju inte heller heta picadero.
Hur som helst. Det är en inhägnad att arbeta lös häst i och just min inhägnad heter ingenting. Ännu. Några förslag?

Frej var med på noterna med en gång. Han ville gärna sitta i mitt knä. Mmmm, men Frej FLYTTA dig.. Frej flyttade sig men ville hellre leka något eller träna morotstrix. Frej du ska flytta dig bort från mig. MER.
"Näääää", sa Frej och stegrade sig.
Men du? Flytta dig!!!
Frej drog järnet några varv, bockade, sparkade och vände upp och stegrade gång på gång. Han såg mest lycklig ut och verkade tycka att det var en jättekul lek jag kommit på. Att han är herre och jag är liten människa med repstump i handen.

Jag vågade inte chansa på att han såg det som en lek och inte verklighet så han fick sina fiskar varma en stund på volten. Vi ska INTE börja med några stegringsövningar förrän han snyggt och prydligt kan lägga sig ned på kommando. Han är en alldeles för stark individ för att börja latja med sådant. Även om jag planerat att ha honom tills han blir pensionär och så småningom dör hos oss. Jag kan ju dö innan honom och då är det ju inte så kul för den som ärver honom...

Nåväl. Trav och galopp på volten. Så fort jag slutade driva stannade han och kom in till mig. Inte undergivet tuggande utan snarare med sin glada Frejblick som sa "Tjena, ska vi leka nu?" Ut igen på volten och så höll vi på så. Han fick pusta en stund inne i mitten med mig men sedan fick han allt springa på en stund till.

Det tog ett tag innan Frej var så mör att han började tugga. Inget sänkt huvud men han tuggade och slickade om munnen. Hårdnackad pålle....
Vi tog en paus och spolade av svett med vattenslag.



Nya och fräscha....svala och fortfarande fulla av lust att leka....trots herre på täppankamp hämtade jag mina leksaker och Frej blinkade glatt.
Idag har han minsann tagit sina första stapplande steg i spansk skritt. Han går med med bakbenen höger, vänster men nästa höger stannar han med bakdelen. :-)

Han är så arbetsglad lille Frej.

Ibland undrar jag verkligen hur fjordingen har fått det där ryktet. Ni vet. Ja, alltså slö och trött. Jag känner då inga sega fjordingar och själv får man ju definitivt inte ligga på latsidan. Ja jädrar, rid för kung och fosterland annars blir du lämnad därhän.
Idag hade Opus någon superväxel i. För all framtid har han nu bevisat att han kan skritta i RASK takt. Synd för Lelle Opus...
Det enda som behövs är en långbent fuxmärr med fyra vita ben och bläs vid sin sida. Han var typ som Prince (The symbol) som är hyfsat dvärgartad men gör sitt bästa genom att konstant använda platådojor. Kan lura vem som helst. Eller?

Vi började med att klättra upp för klinten två gånger och sedan red vi ner till havet. Underbar kväll med undantag för knottflockarna som man silade mellan tänderna. Tränade lite läskiga grejer som till exempel upp och nedvänd eka med hål i. Opus fokuserade HELT på ett par lila byxor som låg intill ekan. Han blev helt galen var över dessa byxor. "S-k-i-t i ekan, det ligger ett par lila brallor här" skrek han.  Jag undrade om det plötsligt skulle dyka upp någon byxlös bakom en strandvall. Vad säger man då? "Förlåt herrn, men era byxor skrämde slag på min häst" samtidigt som man försöker fästa blicken på någon av alla delar av omgivningen som svischar förbi när Opus härjar omkring i klapperstensgruset utan att få fäste för ett rejält avstamp.

Phu. Vi lade ner det där med ekan/lila byxor. Det kändes som om det blivit en smula infekterat. Vi koncentrerade oss istället på att lugnt och behagligt rulla ner för strandvallen i gruset och doppa tårna i det nästan spegelblanka vattnet. Nästan framme i detta magiska ögonblick, allt är stilla, en sjöfågel landar, en mygga surrar och så kliver Opus ner på ett område med släke (tång). Torkad släke. Ett helt bälte torkad släke. Typ som ett jättestort corn flake som dessutom lossnar och rör sig med Opus ståendes mitt på. Gaaaaaaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhh!!!! Rädde sig den som kan. Marken rämnar.

Så var det med det.

Vi slutade med olustiga skrämma Opus-lekar och travade skogsvägen upp istället. Opus var galet pigg. Jag var tvungen att hojta en ursäkt över axeln för det var en fjording som tagit bettet en smula och tyckte att en härlig galopp denna försommarkväll var väl underbart. Med tillhörande sidohopp för höbalar som placerats i naturen och stenar som även de placerats i naturen var det ju bara underbart för en redan sargad ryttarrygg..

Det hugger liksom till i ryggen när man minst anar det. Inte så kul. Klart man sitter och spänner sig. Klart Opus spänner sig. Det var inte så kul att träna idag.

Opus var i alla fall långt mycket mjukare idag. Noterade några fluffiga "Kelda mellangrädde-travsteg" även om de inte är så hemskt många. Grubblade lite över varför han dyker framlänges...kom på varför. Han travar fint i balans så länge jag sitter ner men när jag började rida lätt för att ryggen blev för outhärdlig så, dipp, med nosen ner mellan framknäna. Satte jag mig så kunde man hämta upp honom på direkten. Fick jag lite ont spände jag mig och han spände sig och blev studsig och resultatet.....ja, lättridning, dipp, ner med nosen osv. Smått frustrerande.

Skänkelvikningarna blir stadigt bättre. Alltid något.
Galoppen blev sämre idag. Håller för hårt i honom så det blir gunghäst av det hela. Bakben, framben, bakben, framben, bakben. Man ska inte rida om man inte kan göra det ordentligt. Vad skulle jag upp på Opus och bråka för när jag själv inte är ok?

Husse sa i alla fall att Opus såg glad och nöjd ut så han kanske inte tog det så allvarligt som jag gjorde.

Idag har marken som gränsar till hästarnas hage rensats på träd :-( Nu är det bara våra uppätna enbuskar och våra egna träd kvar som vindskydd :-( Nästa gång jag köper gård ska jag äga så mycket mark runt om som det bara går.

Nu ska jag strax över till grannen och drilla henne och hennes fuxmadam i dressyr. Känner mig inte direkt laddad. Var är chokladen? Det är nog bara choklad som kan få mig på bättre humör just nu.

Mmm. Efter fem dagars ledighet ska tydligen ryttaren få smaka på ordentligt vad det innebär att ha liten gul häst. Igår var det fullständigt hopplöst. Vi värmde upp från marken på ridbanan och när vi sedan gick till lilla stubben vid grinden för att sitta upp barbacka (Opus har för rund mage så jag kommer inte upp utan pall..) så spatserar herr fjording helt sonika ut genom grinden och anser sig vara klar för dagen! Gick emot tygeln totalt och när han fick sig en skänkelbonk blev han sur och bockade. Jag blev så arg att jag glömde att jag satt barbacka och Opus fick sina fiskar varma. Opus förvånades över aktivieten på sin nakna rygg och återvände lång i ansiktet in på ridbanan igen.

Vattenkammad men slö.

Ingen form i vare sig skritt eller trav. (?) Hallå? Opus gjorde precis ALLT för att slippa undan. Hur kan det vara möjligt. Opus??? Jag fick slita som ett djur för att få honom att jobba. Opus piskade irriterat med svansen varje gång jag hann korrigera hans små trix. Jag tror att det tog 45 minuter innan jag hade honom som i en liten ask och ack vad trött jag var då. Sen kunde vi börja jobba med något givande....

Jag hade ställt ut koner att galoppera runt och sakta av några steg mellan och sedan fatta ny. Det var liksom målet för kvällen och nu hade allt annat tagit så mycket kraft. Jag var lite tveksam till att det fanns benmuskler kvar till att hålla sig kvar på hal cylinderformad fjording i någon avancerad galoppövning.

Äsch, vad tusan. Jag slipper kanske gå till naprapaten om jag trillar av. Då kanske naturen sköter kotknackningen åt mig. Jag chansade....

Opus gjorde det med bravur!!! Åh, vad han är rolig när han INTE MASKAR.

Lite mör var jag allt idag ;-) Mycket frisk luft, sol och koncentration sätter sina spår kan jag säga. Frej däremot var oförskämt fräsch. Jag begriper inte hur han beter sig. Men man ska väl inte klaga direkt när man har en häst som man kan ta med på sånt här utan att ens behöva tänka efter om han orkar eller inte.

Visiterade honom och hittade inget ovanligt att anmärka på. Frej var i originalskick. Inte ett tecken på mastodontutflykt här inte. Husse satte på honom grimma och tog med honom ut på en rask promenad i skogsmark över stock och sten tillsammans med mig och hunden Leo. Alltid bra att rensa ur eventuell träningsvärk ur musklerna. Framförallt ländmuskulaturen fick jobba igår såg man i uppförsbackarna :-)

Jag insåg verkligen tjusningen med körning igår :-D Alltså, hur soft är det inte att kunna dricka kaffe, äta schweizernöt och lyssna på Boogie Wonderland och samtidigt förflytta sig i ett lagom tempo. Inte vara ett dugg svettig men känna doften av varm häst. Fast det tar ju 4,5 timme innan man har ett så kontrollerat tempo att man får av korken från termosen förstås....

Frej kommer förövrigt att bli en utmärkt kürhäst eftersom han går i takt med musik han hör :-) Han gör samma sak när man tömkör med musik. Han är skojig :-)

Jag har några anmärkningar på vagnen dock (antar att vagnens rättmätiga ägare läser detta...)
1. Det som låter om höger bakhjul är troligen ett trasigt hjullager....det är värre nu...nu säger det inte klonk, klonk, klonk utan, shrrrhcchhhhhrklonk, schrrrrhccchhsklonk, sssshchchchrrrchklonkfjonk. Men det är nog ingen fara eftersom socknens befolkning engagerade sig så hårt i vagnen....en farbror skulle komma med hjul och sen snacka med en annan farbror som var smed eller vad han sa. Vi får väl se hur det blir med det. Jag vet ju inte ens vilka dessa människor är. Alla känner apan men apan känner ingen.
2. De saknas dörrfickor att förvara karta och penna i.
3. Var finns mugghållaren? Den enda finess jag hittar är ett lock i sätet men det är ju fullständigt meningslöst eftersom man bara kan huka sig fram en aning och dra fram det man förvarar under sätet.
4. Backspeglar är bra så att man ser "Sockenrallycyklister" strax innan Frej förskräckt hoppar till för att de ljudlöst smyger sig på snett bakifrån utan att ta ut svängen vidare mycket.

Svaren på Frejjens Gotlands quiz är:
1. Rindi
2. Antalet stenar i Tjelvars grav kan jag inte avslöja för då kan man hitta en "cache" som vi har gömt i närheten.
3. Typ 100 stycken
4. Jordstjärna
5. Faltak (länken länkar till Lef Bertwig, fastighetsmäklare som nämns i det kända (?) bandet Smaklösas texter)
6. Drygt 4 mil

Hedera Helix är ju då inte gotländska men ger ett plus i kanten eftersom jag bara känner J och min egen mor som behärskar just latin...vad ni nu ska med det till...Jag tror att till och med en fornborg har mer praktisk nytta.

Tryffel. HA! Vilseledda av mördande reklam! Inte dåligt. ;-)

Klädseln för gårdagen var INTE leggings utan ett par för ända (!) -målet fantastiska vida byxor i grönfärgad bomull. Långa i benen så att de inte skulle kasa upp när man satte sig tillrätta med fötterna högt sittandes mer på ryggslutet än rumpen så att säga. Inte någon pose för officiella finkörningar kanske. Det färgglada upptill fick vara en knallröd fleecetröja som utropstecken i trafiken.

Jag fick inte tillåtelse av Husse att ta med mig en fickplunta för att smälta in i miljön efterom han ansåg att man inte skulle köra tömonykter. Det är kanske först EFTER att kusken druckit ur fickpluntan som denne kom på vad man skulle ha locket i kuskbocken till? Som nykter ser man ingen som helst vits med det nämligen.

Sist men inte minst vill jag meddela intresserade att de första orkidéerna har slagit ut i helgen.

Start kl. 10.15
Hemkomst kl. 16.10

Frej fick lindade ben runtom eftersom vi misstänkte att det skulle bli mycket asfaltskörning idag. S anlände som vanligt i god tid innan vi skulle ge oss av och hann på hästskötarexamensmässigt vis korrigera min benlindning. Hon lindade vant två hästben och jag lindade ovant två hästben fast tre gånger var om man säger så....Skönt att någon kommenterar vad man gör och inte bara är tyst när något är fel eller ser skumt ut.

Vi skrittade till bygdegården där vi skulle få våra kartor och formulär. Vi lade upp rutten och bestämde att vi skulle dela upp den i två slingor med fika emellan och utesluta två sevärdheter som låg avsides med hästmått mätt. Det skulle bli en extra sväng på en timme. Vi bestämde att ta dem sen om vi hade krafter kvar.


På väg söderut med solsken i blick. Frej var pigg som en mört ;-)

Första stoppet var vid en gammal fornborg. Det var definitivt inte häst och vagnanpassat så Husse fick skutta likt en gasell uför klinten och hämta svaret på stationens fråga (vad är murgröna på gotländska). Sedan bar det av till en skeppsättning där frågan var vad ordföranden i hembygdsföreningen heter. Öh?


Frej på väg upp mot skeppsättningen.


Frej med hela resesällskapet fotat av okänd sockentant som även själv fotade Frej hämningslöst

Nästa stopp var vid ytterligare en gammal forntida försvarsborg som Husse och jag känner alltför väl till eftersom vår livsglada überlyckliga hund höll på att göra ett svanhopp utför branten i höstas. Hua. Här var frågan hur många stenar det var i skeppsättningen vi just lämnat. Ööööh. Var det inte kaffe nu?

Rutten gick vidare ner till havet och ett fiskeläge som vi aldrig varit vid förut. Hittade en perfekt gård som med största sannolikhet inte är till salu och svarade på frågan hur många fornborgar det finns på Gotland. He! Plättlätt.

Nu var klockan 12.10 och vi hade varit i farten i nästan två timmar. Frej låg på som en dåre. Inte läge att försöka få honom att hålla något slags sansat tempo. Han fick gå på i sitt Solvallatempo och så fick vi korta av turen istället om han kroknade. Husse och S garvade och undrade varför det inte finns D-ponnytrav. Frej hade kvalat hur lätt som helst på snabbhet, vilja och kondition.

Vi tog en fikapaus vid en vacker gammal gård som också är museum. Parkerade vagnen bland bilarna och cyklarna på parkeringen och fick tillåtelse att ta med Frej in på innergården. Frej fick till och med skriva i gästboken. Han blev naturligtvis allas favorit. Förvånade? :-) En farbror från Västergötland gick igång totalt och började prata hästminnen och öppnade upp museets vagnslider och ojade sig över att redskapen inte användes. Frej fick nästan ett löfte om att få använda museets såmaskin till hösten :-)


Snacka om njutning! Det var svårt att få Frej i skacklarna efter detta. Ett visst habegär hade skapats...

Efter pausen bar det av till ytterligare ett fiskeläge med frågan vad gårdens mangårdsbyggnad hade för tak och det var inte agtak som lagugården på bilden ovan.

Efter 4 timmars hyfsat rask körning (!) utropade jag förvånat att Frej har sansat sig och är riktigt trevlig. Då gick han rak i kroppen och reglerade tempot för minsta lilla hjälp och styrde för myggbenstömtag. WOW! Vilken häst!!!
"Efter bara fyra timmars körning" muttrade Husse och S garvade högt medan jag njöt i fulla drag. Frejen, VÄRSTA BÄSTA FREJJEN. "Maratonhäst" konstaterade S. "Tidskrävande häst" konstaterade jag själv men fasen vad trevligt det var att köra en häst som lyssnar. Nu fattar jag vad folk ser för tjusning i körning. På riktigt alltså. Riktigt, riktigt roligt :-D

A, men det är ju för att Frej var trött kanske någon tänker nu men se det får ni allt äta upp. Jag tror inte att det går att trötta ut Frej även om man sitter i en liten kärra på hjul bakom honom. Han är mänskligheten övermäktig.


Svalka

Efter en styrketår var han på hugget igen. Höll honom i lagom travtempo och testade att öka lite. Inte en tvekan över huvud taget. Frej lade i nästa växel med öronen spikrakt fram. Otroligt. Förundrande.

Ner till fiskeläge nummer tre med frågan om hur lång Pilgrimsleden är och bonuspoäng genom att kasta boll i hink. Husse fick två poäng och jag fick två. S avstod från att kasta annat än handgranater sa hon.
Kasta vad man kasta vill. Jag kände ett trängande behov efter en sockerdricka och två koppar kaffe.

Bestämde oss för att vända åter mot bygdegården utan att ta de där sista stationerna men det var definitivt inte för att Frej inte orkade. Håhåjaja, jag lämnade över tömmarna till S och jösses vad trött jag var. Jag kände hur jag med lätthet bara hade kunnat glida över kanten på vagnen. Det är ju sanslöst. Frej är pigg och jag är helt slut.

När vi kom till bygdegården bjöds det på sopplunch med hembakad gotlandslimpa. Vi åt som hastigast, hann bli erbjudna nya hjul till hästvagnen och spände för Frej igen.

Körde hem och det var ingen skillnad på Frej efter vår vanliga träningsrunda och denna. Han gick med raska steg hem och skyggade lika kraftfullt för foderhäcken på tillbaka vägen som när vi gick hemifrån. Jag förlorade vadet. Jag trodde att han skulle strunta i foderhäcken. Frej är en mycket allert häst.

Klockan 16.10 klev Frej över stalltröskeln och Husse och jag hasade efter. 6 timmars utflykt. Puh. Av med allt svettigt och på med vattenslangen. Hela Frej spolades från topp till tå. Kraftfoder och sedan en ordentlig rullning i dammet i hagen. Det är livet på en pinne.

Nå kära läsare. Fixar ni Frejjens Gotlands quiz?

1. Vad heter murgröna på gotländska?
2. Hur många stenar har Tjelvars grav?
3. Hur många fornborgar finns det på Gotland?
4. Vad heter Gotlands landskapssvamp?
5. Vad heter det speciella trätak som var vanligt på gotland förr?
6. Hur lång är Pilgrimsleden på Gotland?

Frej är världens sötaste så här års :-) Idag hade vi en lång pysselkväll i stallet. Frej somnade med hängande läpp. Jag torkade av långlånsvagnen med en fuktig trasa för imorgon ska vi på något så intressant som Sockenrally. Man kan väl säga att jag har gaaaaaanska mycket förutfattade meningar angående sockenarrangemang. Vi får väl se om de besannas imorgon ;-). Upplevelsen hamnar i alla fall på kulturkontot precis som mitt livs första Bruks SM-fest som var något av en chockartad upplevelse för en "belevad" f.d stockholmstöis som mi. Jag minns det som att jag plötsligt hamnade i en av Colin Nutleys filmer. :-)
Jag hoppas att jag slipper se kvartingar och blommiga knälånga klänningar med puffärm och berusade karlar som daskar kvinnor under 40 i rumpan. Jag var typ 20 då så ni kan ju tänka er hur skräckslagen jag var för dessa björnstarka skinnvästsmän med ovårdat språk. ;-)

Min egen versin av Sockenrally blir alltså endast under dagtid (smiter innan middag är planen) och att ha Frej som täckmantel. Han kan ju inte komma in i bygdegården och äta middag heller. Det stod inget om fortskaffningsmedel häst men jag antar att det är ok. Jag ringde S idag och frågade om hon ville följa med på spektaklet och hon var på som vanligt :-) Glömde dock att fråga om hon ville rida Opus istället för att åka vagn. Annars kan ju Opus alltid sjunga en stump för passerande sockenbor.

Kvällens arbete med Frej bestod i uppmjukande övningar från marken. Frej har blivit betydligt starkare i rygg, länd och mage. Nu ser man hur han spänner alltihop och drar upp magen och trippar på med sina bakben. Stegen hamnar lite här och där och inte alltid under tyngdpunkten men det, kommer, det kommer :-)
När man ser honom i denna form förstår man varför han döptes till Frej. Han är som hämtad ur den fornnordiska mytologin.

Efter passet spelade han Allan och Opus begrep ingenting. Frej sprang i galopp mellan högen med hö och lilla gräshagen. Fram och tillbaka. Slajdade över höstråna. Kastade ystert med huvudet och drog en repa till. Opus blev irriterad över störd matro men Frej brydde sig föga utan roade sig kungligt. Han hade jättekul och jag stod utanför grinden och skrattade högt vilket gjorde att han blev ännu ivrigare.

En ny blogghäst har fötts. Han heter Ivan och bor i Östergötland. Mamma heter Tekla och om jag inte minns fel så heter pappa Isidor 249. Det ska bli jättekul att se vad han blir för en filur :-) Stort grattis till ägarna!

Ja, detta är nivån för dagen. Gullvivorna blommar. Orten har fått en ny pizzeria (med goda pizzor) och jag behöver starta en fond för pengar till en sadel. Nä, jobba är nog den säkraste källan till inkomst.


Öh? Vem håller vakt då? "A, inte jag i alla fall" sa Opus trött


Opus kliar av det sista av den omvända skepparkransen som vänner kallade klippningen i anisktet i vintras.


Frej har det så jädrarns gött!


Mat? Stackars blåögde varelse...

Vansinnigt mysiga hästar har vi i alla fall :-D

Idag fick jag grannen som sällskap på turen. Vi varvade skritt och trav i två timmar. Underbart väder men inte fullt så underbara hästar. Hennes häst gick och blängde på allt och var skeptisk trots att saker och ting bevisligen inte var farliga. Hon kunde hoppa till i förebyggande syfte också. I fall att.

Opus hade en annan approach idag med damsällskap och allt. Iiiiiingenting var farligt och man är tuffast om man inte bryr sig ett dugg om att matte försöker få en att jobba. Springa fort är det som gäller men inte så fort så att man kommer ifrån varandra. En avvägning så att säga.

Det var lågvatten idag. Kanske borde passa på att rida ner och trava i vattenbrynet någon dag.